Skogspolitik

Herr talman! Då ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande 16, som handlar om skogspolitik. Det är ett betänkande som behandlar motioner från allmänna motionstiden som innehåller frågor om skogsvårdslagen, miljöhänsyn, skydd av naturvärden och skogens sociala värde. Själv trivs jag väldigt bra i skogen och försöker vistas där så ofta tillfälle ges. Det ger lugn och avkoppling, möjlighet till jakt, fiske och svamp- och bärplockning. Samtidigt som skogen är en tillgång för mig som enskild för rekreation och avkoppling är den också en nationell tillgång med ett oerhört stort ekonomiskt värde som förnybar resurs. Den är också en internationell tillgång i och med de ekosystemtjänster den levererar, till exempel inlagring av koldioxid, rent vatten och ett hem för hundratals arter. Jag vistas ofta i brukade skogslandskap. Visst kan det vara tråkigt när ett område man promenerat omkring i avverkas, men min personliga upplevelse är att jag än så länge alltid finner nya marker att vandra i. Jag känner inte igen mig i den bild som målas upp av vissa att det inte längre finns någon skog, eller att den skog som finns består av monokulturer som man kallar plantager. Tvärtom tycker jag att en äldre, gallrad skog lämpar sig alldeles utmärkt för skogspromenader. Med detta sagt hade jag tänkt ägna det här anförandet åt frågor om miljöhänsyn. Det har varit en spännande första tid för mig när jag det senaste ett och ett halvt året fått möjlighet att ägna lite mer tid åt skogsfrågorna. Debatten i samhället har varit minst sagt livlig, ibland på gränsen till hätsk. Jag tycker att det är svårt att tolka det på ett annat sätt än som att lagstiftningen, som trots allt är ganska omfattande, ändå i viss mån är otydlig. Mediebilden har enligt min uppfattning ofta varit att skogsbruk i sig är skadligt, och alla skogsägare dras över en kam. Detta är djupt orättvist. Många gör sitt allra bästa för att bruka och vårda sin skog på bästa tänkbara sätt. Självklart finns också motsatsen, men att peka ut allt skogsbruk som direkt skadligt är inte korrekt. Självklart är det viktigt med miljöhänsyn, och här behöver mera göras, inte minst med tanke på att vi har beslutat om miljökvalitetsmål som vi vill uppnå. Målet Levande skogar säger att "skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras, samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas". I den årliga rapport som vi har fått från Naturvårdsverket konstateras att målet inte är möjligt att nå till 2020 och att det inte går att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. För att nå målet konstaterar Naturvårdsverket att det behövs en kombination av förbättrade resultat när det gäller hänsyn vid avverkningar. Det behövs ökad areal som brukas med skonsammare metoder och ökade arealer av formellt eller frivilligt skyddad skog. Det behövs mer naturvårdande skötsel i skyddad skog, och ökade insatser för hotade arter, så kallade åtgärdsprogram, skulle kunna bidra. Det behövs alltså förbättringsåtgärder. Jag upplever att det finns en stor förståelse för detta bland dem som arbetar i skogsbruket och bland företrädare för näringen som jag har fått möjlighet att träffa. Det arbetas med naturvård på många håll och kanter, och det finns många goda exempel, men de flesta jag talat med framför också att det finns mer att göra. Jag kan konstatera att det pågår en del arbete politiskt för att åstadkomma förbättringar. Redan förra året konstaterade utskottet att målbilderna för den miljöhänsyn som ska uppnås ser olika ut och att det är ett centralt problem. Det arbete som kallas Dialog om miljöhänsyn har som ett mål att det ska finna väl kända lagkrav för miljöhänsyn och att det ska finnas ett uppföljningssystem som kan utgöra grund för en fortsatt utvecklings- och lärprocess. Jag tycker att det är viktigt att det finns ett uppföljningssystem som är hållbart, så att det går att följa utvecklingen över tid. Enligt Landsbygdsdepartementet kommer de förslag som arbetas fram i projektet Dialog om miljöhänsyn att gå ut på remiss, och förslagen ska vara klara i augusti 2013. SLU och Skogsstyrelsen arbetar med ett annat uppdrag, nämligen att ta fram en modell för adaptiv skogsskötsel. Syftet med detta är att öka produktionen av biomassa och samtidigt förbättra miljötillståndet i skogen. I uppdraget ingår att se över om det finns åtgärder som kräver ändringar i skogsvårdsförordningen. I ett första steg ska man ta fram ett förslag till förändrat regelverk och en modell för adaptiv skogsskötsel som kan fungera i skogsbruket. Detta ska vara klart den 15 maj i år. Regeringens satsning på Skogsriket pågår. Landsbygdsministern konstaterade i ett av sina tal på en Skogsriketkonferens att arbetet med att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster är högt prioriterat utan att närmare gå in på vad som behöver göras, men det var ändå glädjande att frågeställningen togs upp. Parallellt pågår Miljömålsberedningens arbete med att utveckla etappmål, styrmedel och åtgärder som leder till att miljökvalitetsmålet nås, kopplat till en långsiktigt hållbar markanvändning utifrån ett helhetsperspektiv. Ett etappmål som diskuteras är en tydligare reglering av miljöhänsyn i skogsbruket genom en ny skogsvårdsförordning. Syftet är att göra det enklare för den som bedriver skogsbruk att följa reglerna. Det tycker vi socialdemokrater är bra. Vi anser också att de övriga etappmål som diskuteras kan utgöra viktiga steg på vägen mot att uppfylla miljökvalitetsmålet. Det som blir lite svårt för mig att förstå just i dag men som kanske klarnar något efter den här debatten är hur dessa olika uppdrag ska haka i varandra och bli en helhet som blir tydlig och begriplig för alla inblandade. Lagstiftningen från 1993 var utformad så att det skulle finnas en balans mellan det allmännas rätt att bevara värdefulla naturmiljöer och den enskildes rätt att bruka sin mark. I det här betänkandet konstateras att dessa två jämställda mål är centrala för det svenska skogsbruket och att skogsvårdslagen tillsammans med sektorsansvaret innebär att myndigheterna och skogsbruket har ett gemensamt ansvar för de åtgärder som krävs. För oss socialdemokrater är det lika viktigt att bevara tillfällen till sysselsättning och inkomst från skogen som att säkerställa att vårt naturarv bevaras till kommande generationer. Detta är mycket centralt, och om vi misslyckas riskerar vi att skada både den biologiska mångfalden och framtidens jobb. Herr talman! Jag tror att det senaste årets debatt faktiskt allvarligt har skadat allmänhetens förtroende för det svenska skogsbruket. Den har också skadat allmänhetens tilltro till att politiken kan styra mot att miljömålen uppfylls samtidigt som jobben utvecklas. Det är olyckligt, och det vore förödande om inte alla inblandade nu gör sitt allra yttersta för att återskapa detta förtroende. Min uppfattning är att för att åstadkomma detta måste alla inom både näringen, politiken och myndigheterna göra sitt yttersta för att det ska bli en förändring som är möjlig att se, uppleva och mäta när det gäller miljöhänsyn. Vi behöver se till att det tas tydliga steg emot att uppfylla det miljökvalitetsmål vi beslutat om. Vi kan inte nöja oss med att det pågår projekt, dialoger och diverse uppdrag inom olika myndigheter - vi har faktiskt ett ansvar för att se till att det händer något ute i verkligheten inom en snar framtid. Ju fler som gör det tillsammans desto bättre kommer resultatet att bli. Herr talman! Vi står självklart bakom samtliga av våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservation 1. (Applåder)

Herr talman! När vi satt utanför kammaren och väntade på vår tur såg vi ett gäng med löpare som sprang förbi nedanför Riksdagshuset. För en kort stund tänkte jag att det skulle kunna vara trevligt att en vacker vårkväll som denna inte vara i kammaren utan vara hemma i skogen och springa. Men det var förstås en syndig tanke som jag snabbt slog ifrån mig. Men jag tror ändå att vi är många som finner mycket glädje i skogen, oavsett om vi springer, promenerar, plockar bär eller gör någonting annat. Dessa sociala värden som skogen rymmer har ibland hamnat lite i skymundan i den svenska skogspolitiken till förmån för sådant som kan mätas och räknas, till exempel avverkningsvolymer och hotade arter. Men dessa sociala värden är inte mindre viktiga för det. Vi behöver bli bättre på att värna dem. Vi behöver bli bättre på att värna de tätortsnära skogarna. Vi behöver bli bättre på att värna den skog som kanske finns utanför knuten hos dem som kanske inte bor i en tätort. Om den skogen ska huggas ned kanske de vill ha någonting att säga till om. Man kanske kan undvika några konflikter i alla fall om man kan tala med varandra och lyssna på varandra. Skogens sociala värden nämns inte uttryckligen bland de två mål som vi i dag har i skogsvårdslagen som är Miljö och Produktion. Miljömålet och produktionsmålet ska formellt vara jämställda, men i praktiken har det blivit en kraftig slagsida åt produktionen. För produktionsmålet går det bra. Träden växer så det knakar. Men för miljömålet går det sämre. Naturvårdsverket bedömer att vi missar miljömålet för skogen precis som vi missar 13 andra av de 16 miljömålen med den politik som förs i dag. Den storskaliga omvandlingen av myllrande naturskogar till enformiga plantageskogar har gått hårt åt den biologiska mångfalden. Var tionde skogslevande art i Sverige är i dag rödlistad. Denna utarmning av skogen är inte bara tråkig för konstiga lavars vänner, utan det är också ett problem för skogen när den blir mindre robust inför de förändringar som vi står inför. En fattig och utarmad skog är mer sårbar för stormar, för insektsangrepp och inte minst för de klimatförändringar som vi vet att vi står inför. En mångfald av arter däremot är den försäkring som vi behöver för att skogen även i fortsättningen ska kunna ge oss timmer, kolinlagring och andra viktiga ekosystemtjänster. För att vända utarmningen av den biologiska mångfalden i skogen behöver vi både lämna de sista naturskogarna i fred och öka miljöhänsynen i den brukade skogen. Den intensifieringsväg som regeringen har slagit in på med kvävegödsling, kemiska bekämpningsmedel och så vidare tror jag är fel väg att gå. Men jag tror att vi då också måste bli bättre på att hushålla med den begränsade resurs som skogsråvaran utgör. Till viss del ser vi nu hur efterfrågan på vissa pappersprodukter minskar, inte minst i och med utvecklingen av surfplattor. Samtidigt ser vi en mycket spännande utveckling där råvara från skogen kan ersätta fossiloljebaserade produkter, inte bara när det gäller bränsle utan också till exempel i kemiindustrin. Dessutom kan trä ersätta utsläppsintensiva material som metall och betong i byggnader. Detta är mycket spännande saker. Men då gäller det att vi håller tungan rätt i mun. Vi kan inte förlita oss på att marknaden automatiskt ska styra skogen dit där den gör mest nytta. Många av skogens värden, inte minst värdet då skogen står kvar, saknar prislapp, och miljökostnaderna för de produkter som skogen skulle kunna ersätta speglas inte alltid fullt ut i priset. Då kan vi behöva ekonomiska styrmedel om vi vill att skogen ska användas så att den ger mest nytta för samhället som helhet. Dessa styrmedel kan handla om att påverka hur skogen används, eller snarare kanske korrigera de snedvridningar som finns i dag. Men de kan också handla om att minska trycket på skogsråvaran totalt. Då måste man såklart också kombinera det med andra styrmedel så att vi inte får en utveckling där vi ersätter dessa skogsbaserade produkter med fossilbaserade. Men det måste finnas en helhet. Däremot tror jag inte att det är så många som blir ledsna om vi skulle få något färre reklamblad eller lite mindre pappershögar på vårt skrivbord. Kunde de fixa det skulle jag bli glad. Men miljö och produktion behöver faktiskt inte alltid vara motsatser - inte heller sociala värden. Hyggesfritt skogsbruk kan vara ett sätt att kombinera de två, eller rättare sagt de tre målen. I hyggesfritt skogsbruk kalhugger man inte - man trakthugger inte ens - utan man plockar lite åt gången så att man alltid behåller ett skogstäcke även om man glesar ut det. På lämpliga ställen kan det vara en mycket bra metod. En hyggesfri skog erbjuder visserligen inte samma livsmiljöer som ren naturskog, men den erbjuder åtminstone en större variation än en konventionellt brukad skog. Arter som kan ha svårt att överleva hyggesfasen i trakthyggesbruket får större chanser att klara sig i en hyggesfritt brukad skog. Dessutom slipper man den stora klimatpåverkan som själva hygget innebär, då stora mängder kol som varit lagrade i skogen släpps ut i atmosfären. Samtidigt menar forskare i Sverige och Finland att hyggesfria metoder, klokt utformade, rent av kan vara mer lönsamma än konventionellt trakthyggesbruk. Det är förstås goda nyheter för den enskilda småskogsbrukaren. Dessutom kan det innebära en jämnare intäktsström och en trevligare miljö för den som inte bara äger skog någon annanstans utan faktiskt bor och vistas i den skog man äger. Då är dessa sociala värden många gånger nog så viktiga som de krasst ekonomiska. Den svenska skogspolitiken är nästan helt uppbyggd kring det dominerande trakthyggesbruket. Det har gjort att många skogsbrukare som har velat bruka sin skog hyggesfritt har mött en uppförsbacke, och ibland har det till och med gått så långt att de har blivit dragna inför domstol. Detta är inte rimligt. Det måste bli tydligt att det är lagligt att bruka sin skog med ansvarsfulla och rationella hyggesfria metoder. Det är också bra om rådgivningen utvecklas för att bättre stödja en utveckling mot mer hyggesfritt hos de skogsbrukare som så önskar. Herr talman! En del av oss satt i går och funderade på vad vi ska göra med miljömålet om skogen i Miljömålsberedningen. Vi vred och vände på paragrafer och klurade på alla detaljer. Jag tror inte att det är bra att vi i dag går in på alla dessa detaljer, utan här måste vi ha respekt för Miljömålsberedningens arbete. Men jag tror och hoppas ändå att vi i Miljömålsberedningen ska kunna komma ett steg framåt och kunna komma närmare att uppnå målet Levande skogar som i dag känns mycket långt borta. Jag ska därför inte ge mig in på några stora detaljer. Men jag vill unna mig en liten detalj. Det handlar om frågan om talerätten för miljöorganisationer. Vi ser att miljöorganisationerna kan vara en viktig vakthund och bidra med stor sakkunskap i miljöfrågor. Därför har miljöorganisationer talerätt enligt miljöbalken, och därför har vi skrivit på Århuskonventionen som ger miljöorganisationer just rätten att överklaga miljöbeslut. Men det gäller inte i skogsvårdslagen. Detta behöver vi göra någonting åt. Därför yrkar jag bifall till reservation 11. I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).

Herr talman! Vi debatterar nu skogspolitik. Ungefär två tredjedelar av Sveriges yta är täckt av skog. Vi kan se skogen som en enorm tillgång för Sverige. Från skogen får vi virke, timmer och biobränsle. Skogen är också en fantastisk plats för rekreation för människor. Vi joggar, plockar svamp och bär, tittar på fåglar och andra djur, tältar och har mysigt och trevligt i skogen. Skogen är också en allt viktigare plats för den snabbt växande turismverksamheten i Sverige. Vi ska komma ihåg att turismen är en av Sveriges basnäringar i dag och omsätter mer än 200 miljarder kronor per år. Den är större än alla de samlade industriföretagen i Sverige. Då är levande skogar någonting helt avgörande om man bedriver turism i dessa områden. Jag tror också att skogen har en speciell plats i hjärtat hos svenska folket. Tänk på alla våra efternamn. Man kan heta Björk, Gran, En, Asp. Man kan helt enkelt heta Skog i efternamn. Jag tror att det där kommer någonstans ifrån - det kommer ifrån att vi är ett folk sprunget direkt ur skogen. Vi ska alltså vara varsamma om skogen. Det står inskrivet i skogsvårdslagen att produktion och miljöhänsyn ska väga lika. Jag tycker att det är viktigt att gå lite närmare in på och studera hur det där sambandet egentligen fungerar. Ärligt talat är det inte så att produktion och miljöhänsyn väger lika, utan i praktiken är det hela tiden produktionen som väger tyngre både i själva lagstiftningen och - i synnerhet - i det praktiska utövandet av skogsbruket i Sverige. Varje år avverkas ungefär 200 000 hektar skog i Sverige. Det här är kalavverkningar; det är genom trakthyggesbruk. Man plockar inte de mest mogna träden och låter andra träd växa vidare, utan svensk praxis och svensk lag påbjuder kalavverkningar. 200 000 hektar är enorma ytor, gott folk, och ytorna med avverkningar har växt - bara de senaste tio åren har uttaget från skogen ökat med ungefär 15 procent enligt statistiken från Sveriges lantbruksuniversitet. Man kan tycka att vi ju har en skogsstyrelse och en skogsvårdslag som ska se till att väga de två intressena, produktion och miljöhänsyn, och se till att vi får en rimlig balans. Hur fungerar det då inför en avverkning i Sverige? Jo, det är inte så att det är ett tillståndsförfarande, utan det är ett anmälningsförfarande - skogsägaren anmäler att man vill genomföra en avverkning. Om Skogsstyrelsen har någonting att erinra ska Skogsstyrelsen göra det inom loppet av sex veckor. Har Skogsstyrelsen inte gjort det är det fritt fram att avverka. Brukar då Skogsstyrelsen ha någonting att erinra? Nej, det är ytterst sällan. Jag tror att det 2010 gjordes 67 000 anmälningar om avverkning i Sverige. I hur många av dessa 67 000 fall hade Skogsstyrelsen någonting att erinra utifrån miljöhänsyn eller hänsyn till människor? Det var i 8 av 67 000 avverkningsfall. Det handlar alltså om mindre än en promille - ungefär en gång per tiotusen avverkningar hade vår skogsstyrelse någonting att erinra och ställde krav. Utifrån det perspektivet tycker jag inte att det är så konstigt att Naturvårdsverket kan konstatera att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmål nr 12 Levande skogar. Vi kommer inte heller att nå miljömål nr 16 Ett rikt växt- och djurliv, vilket är väldigt tätt förknippat med Levande skogar. Någonting måste göras! När jag tittar i det betänkande vi avhandlar i dag och läser svaren från majoriteten i den här församlingen på de konkreta förslag som har lämnats från främst Miljöpartiet och Vänsterpartiet måste jag säga att det är väldigt mycket utredningar, beredningar, dialoger, samråd och uppdrag att titta vidare på saker och ting hit och dit. Men, gott folk, det är brådskande! Ska vi nå miljömålet Levande skogar till 2020 behöver vi vidta åtgärder nu. När det gäller en del saker vet vi faktiskt vad som behöver göras; det behöver inte utredas vidare. Några av de konkreta förslag vi i Vänsterpartiet har i betänkandet är att vi ska öka miljöhänsynen och även öka den sociala hänsynen i skogsproduktionen i Sverige. Det gäller den balans mellan produktion och miljö jag talade om. Miljöhänsynen måste få väga tyngre, och det går att ändra på det. Vi behöver också skydda mer skog i Sverige. För att skydda mer skog behöver man mer pengar, och vi har avsatt mer pengar för att skydda mer skog. Vi behöver även skonsammare bruksmetoder i skogen. Det går inte att bara använda sig av det trakthyggesbruk, alltså avverkningar, vi bedriver i dag i Sverige. Vi i Vänsterpartiet vill att Skogsstyrelsen aktivt ska verka för andra mer skonsamma bruksmetoder. Det gäller främst kontinuitetsskogsbruk, alltså plockvis avverkning där man inte tar alla träd på en gång. Vi tror att det initialt kan behövas en del extra pengar för att stimulera den här formen av skogsbruk, och vi har avsatt pengar för det. På sikt är det ett skogsbruk som kan vara lika lönsamt som det skogsbruk som bedrivs i dag. Vi vill också att det ska vara ett obligatoriskt samråd inför en slutavverkning. Man ska samråda med de människor som blir berörda av en avverkning, och man ska komma överens med de människorna. Vi vill även ha talerätt för miljöorganisationer i skogspolitiken. Avslutningsvis vill vi ställa högre krav när det gäller den offentligt ägda skogen, inte minst den skog vi äger via Sveaskog. Jag ska visa ett par bilder, och eftersom ni som sitter här inte kommer att se så mycket ska jag beskriva dem kort. Den första är en bild på en naturskog som ligger i norra Sverige. Området heter Norravan och ligger norr om Piteälven; jag tror att det ligger mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det är ungefär 20 hektar naturskog, och det är även myrmarker. Det är ett område med en rik flora och fauna, och det ligger i Stokke sameby. Det är en fantastisk skog. När man går i en sådan skog känner man verkligen att det är en levande, myllrande skog - precis det som står i miljömålen. Dess värre ser platsen i dag ut som på den bild jag nu visar upp. För några månader sedan avverkade Sveaskog hela området - 20 hektar. I två års tid hade lokalbefolkningen och miljövänner försökt få Sveaskog på andra tankar och bett dem att inte gå fram på det här viset och i princip skövla hela skogen. Nu har skogen blivit massaved, och den kommer aldrig att se ut som den gjorde tidigare. Därför tycker vi i Vänsterpartiet att det är så viktigt att vi ställer krav när det gäller den offentligt ägda skogen och att vi över lag verkar för fler skonsamma metoder i skogsbruket.

Herr talman! Det senaste året har skogen varit föremål för en minst sagt omfattande diskussion. Det välkomnar jag eftersom skogen är oerhört betydelsefull och därför förtjänar stor uppmärksamhet. Skogen bör såväl brukas som debatteras, och det är bra att vi nu för en bred skogsdebatt utifrån många olika infallsvinklar och perspektiv. Därför välkomnar jag att det inte bara är här i Sveriges riksdag, i tidningen Skogsland eller på skogsexkursioner som skogsdebatten nu förs utan att det är en bred skogspolitisk debatt. Skogsdebatten har till och med tagit klivit in på DN:s kultursidor, vilket bland annat bidragit till att vitalisera debatten om skogens sociala värden, om skogen och människan helt enkelt. Jag upplever att skogsbrukets aktörer känner ett genuint och växande intresse för dessa frågor. Man vill bedriva ett skogsbruk som tar hänsyn till de människor vars närmiljö påverkas av skogsbruket. Man vill bedriva ett skogsbruk som tar hänsyn till exempelvis det rörliga friluftslivet, och man vill bedriva ett skogsbruk som levererar värden från många olika perspektiv. Man vill att fler människor ska komma ut i skogen och upptäcka skogen. Man vill kort och gott bli bättre. Ett bevis på denna vilja till förbättring tycker jag är Skogsstyrelsens dialogprojekt där såväl myndigheter, skogsbrukets aktörer som ideella organisationer deltar i syfte att bland annat skapa en ökad samsyn om hur skogsbrukets miljöhänsyn ska se ut och hur den kan bli bättre. Alldeles nyligen presenterades dialogens förslag till målbilder för god miljöhänsyn. Bland annat har målbilder för hänsyn till friluftsliv och rekreation arbetats fram, och det av en särskild arbetsgrupp med representanter för bland annat Friluftsfrämjandet, Naturskyddsföreningen och skogsbruket. I förslaget, som nu har gått ut på remiss, tydliggörs vad skogsbrukets sektorsansvar innebär och hur skogen bör skötas beroende på var den ligger och på vilket sätt den används. Att enas om målbilder är ett viktigt steg för att utveckla hänsynen till och tillvaratagandet av skogens sociala värden. Nästa steg är naturligtvis att i brukandet vidta ytterligare åtgärder för att uppfylla målbilderna. Därför gläds jag över att skogsägarföreningarna tillsammans med LRF Skogsägarna redan har gått ut med hur man från familjeskogsbrukets sida vill implementera målbilderna. Låt oss nu inte kväva detta stora engagemang med krav på obligatoriska samråd eller långtgående och rent av godtyckliga lagstadgade inskränkningar i brukandet, vilket Vänsterpartiet och Miljöpartiet tyvärr förordar. Jag menar att hänsynstagandet utvecklas bäst med respekt inte bara för oss som besöker skogen utan också för dem som faktiskt äger, brukar och har sin utkomst från den. Äganderätten måste respekteras och ligga till grund för utvecklingen av hänsynen inom skogsbruket eftersom den är en förutsättning för ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt långsiktigt hållbart skogsbruk. Herr talman! Med äganderätten följer ansvar. Ansvar är en viktig grundpelare för hela den svenska modellen för skogen. Utifrån skogspolitikens två jämställda mål om miljö och produktion samt utifrån skogsvårdslagens krav och bestämmelser om miljömässigt och socialt hänsynstagande är det fritt för den enskilde skogsägaren att utforma sitt brukande utifrån sina mål och preferenser. Den svenska modellen i skogen bygger alltså på frihet under ansvar och är en modell som i grunden fungerar väl. Att virkesförrådet i den svenska skogen stadigt ökar samtidigt som inslag av löv ökar, samtidigt som vi får alltmer hård död ved och alltmer gammal skog. De är alla tecken på att den svenska skogbruksmodellen i grunden fungerar väl och att de allra flesta skogsägare tar ett ansvar genom att bedriva skogsbruk som skapar miljömässiga, sociala och ekonomiska värden. Samtidigt är vi nog alla som deltar i denna debatt överens om att miljöhänsynen ytterligare behöver förbättras inom skogsbruket. Annars kommer vi helt enkelt inte att nå våra högt uppställda miljökvalitetsmål. För att nå en högre måluppfyllelse krävs bland annat en ökad enighet om vad en god miljöhänsyn faktiskt innebär i praktiken och en ökad tydlighet om hur lagstiftningen i vissa delar ska tolkas. Förhoppningsvis kan dialogprojektets förslag till målbilder skapa en ökad tydlighet, och genom översynen av föreskrifter och allmänna råd till skogsvårdslagens § 30, det vill säga den så kallade hänsynsparagrafen, kan förhoppningsvis ett och annat frågetecken rätas ut. Viktigt är att Skogsstyrelsen nu prioriterar tillsynsverksamheten kanske högre än vad man gjort de senare åren. För att en modell med frihet under ansvar ska fungera krävs att det blir konsekvenser för dem som inte tar ansvar och inte lever upp till lagens krav. Därför välkomnar jag Skogsstyrelsens ambitioner om att öka antalet förelägganden och förbud. Det tror jag nämligen är till gagn för såväl den biologiska mångfalden som alla seriösa och engagerade skogsägare och entreprenörer. Herr talman! I detta sammanhang vill jag dock passa på att betona vikten av ett rättssäkert system och en uppföljning av miljöhänsynen inom skogsbruket som håller hög kvalitet. Kring detta trodde jag det fanns en blocköverskrivande och bred enighet mellan åtminstone Alliansen och oppositionens största parti. Därför förvånas jag över att Socialdemokraterna vill att regeringen ger "Skogsstyrelsen i uppdrag att återgå till en rapportering av resultatet av miljöhänsyn i polytaxinventeringen som gör att det går att jämföra utvecklingen med tidigare år". Vad man föreslår är en tillbaka gång till ett icke fungerade system, och det anmärkningsvärda är att Socialdemokraterna är medvetna om detta. Man vet att polytaxinventeringen, så som den var konstruerad, hade stora kvalitetsproblem eller, som Socialdemokraterna skriver i sin motion, "att polytaxinventeringarna inte var rättvisande". Trots denna insikt vill man ha en återgång, vilket för mig förefaller obegripligt. Vad är egentligen värdet av att jämföra inventeringens resultat från år till år om resultatet inte är "rättvisande"? Herr talman! Nu åter till det omfattande arbete som bedrivs på flera fronter för att utveckla skogsbruket utifrån såväl ett produktions- som ett miljömässigt perspektiv. Sverige är en skoglig stormakt. Trots att bara 1 procent av världens skogar växer i Sverige står svensk skogsindustri för 10 procent av den globala produktionen av virke, massa och papper. Men just nu genomgår svensk skogsindustri en oerhört tuff period. Nu kanske mer än någonsin behövs därför Alliansens satsningar på Skogsriket och på forskning och utveckling inklusive framtagandet av en nationell forskningsstrategi för utveckling av en biobaserad samhällsekonomi. 30 miljoner kronor per år satsas på att utveckla biobaserade råvaror som kan ersätta fossila råvaror och för att utveckla smartare produkter och smartare användning av den skogliga råvaran. Jag är övertygad om att bland annat denna satsning kommer att bidra till att svensk skogsindustri går en ljus framtid till mötes, vilket är oerhört viktigt, inte minst därför att skogsindustrin skapar väldigt många jobb och bidrar till omställningen av vårt samhälle. Ett hållbart samhälle förutsätter skogens förnybara produkter. Herr talman! Naturligtvis vill jag lyfta fram Miljömålsberedningens arbete som jag hoppas mycket på. Beredningen har att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning och ska den 15 juni presentera ett delbetänkande med konkreta förslag på hur skogsbruket kan utvecklas. Jag hoppas att beredningen verkligen tar fasta på det faktum att dagens skogsvårdslag med frihet under ansvar har lett till en ökad mångfald i brukandet och fått fart på utvecklingen av miljöarbetet i skogen. Den skogsvårdslag som Sverige hade fram till 1993, då dagens skogsvårdslag beslutades, reglerade i detalj vad den enskilde skogsägaren fick göra och inte fick göra. Skogspolitiken var då full av regler, bidrag och sanktionsmöjligheter. Ja, skogspolitiken var full av allt det som Miljöpartiet och Vänsterpartiet argumenterar för, men i skogen rådde en stor ensidighet. Det var stora hyggen, barrskog mest för hela slanten och väldigt lite variation i skötselmetoder. Med dagens lag och med frihet under ansvar har mångfalden i brukandet ökat och miljöhänsynen likaså. Denna positiva utveckling måste vara utgångspunkten för den fortsatta utvecklingen av skogsbruket och skogspolitiken. De som argumenterar för en kraftigt ökad detaljreglering av skogsbruket och skogspolitiken bör med andra ord blicka tillbaka och lära av historien: Det var inte bättre förr, men det ska bli bättre framöver. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och därmed avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Johan Hultberg för anförandet; det var intressant att lyssna på. Det berörde några av de frågor som intresserar mig väldigt mycket, nämligen devisen frihet under ansvar som är vägledande för den här regeringen och egentligen kom in i skogsvårdslagen 1993, då man gjorde om den. Jag undrar varför det är så viktigt med frihet under ansvar, alltså att vi inte ska säkerställa med politiska beslut att vi kan uppnå målen, utan vi ska lägga det ansvaret på skogsägarna. Varför är det så viktigt just inom skogsindustrin? Vi har inte den parollen på den konventionella industrin, som är ganska hårt reglerad, inte heller på fisket eller jordbruket. Varför är det så viktigt att frihet under ansvar råder just i fråga om skogen? Jag skulle vilja fråga en annan sak. Vi i Vänsterpartiet vill att miljöorganisationer ska ha talerätt. De ska kunna överklaga exempelvis avverkningar. Det finns ett mycket aktuellt fall, nämligen avverkningen i Änokdeltat som Naturskyddsföreningen överklagade. Sedan beslutade kammarrätten att Naturskyddsföreningen inte hade rätt att föra talan. Om du har så stor tilltro till skogsägarna borde det inte vara något problem om vi ger miljöorganisationerna lite större utrymme, Johan Hultberg. Samma sak gäller det obligatoriska samrådet. Det är människor som bor och vistas i skogen. Ska inte de få tycka till inför en avverkning så att den blir gjort på ett sådant sätt att människor faktiskt kan acceptera den?

Herr talman! Det är alltid intressant att föra en skogspolitisk debatt med Jens Holm. Det blir i mångt och mycket också en ideologisk debatt. Det blir en debatt om synen på äganderätt och en debatt om synen på politikens förmåga, brister och möjligheter. Jens Holm har en mycket optimistisk tro på vad vi kan åstadkomma genom politiska regleringar och snabba beslut här i Sveriges riksdag. Jag är kanske lite mer ödmjuk i den bemärkelsen. Jag tror inte alltid att vi i den här salen besitter den absolut största klokskapen i världen, utan jag tror att människor som befinner sig ute skogsbruket, i skolans värld eller var det nu kan tänkas vara är kapabla att fatta kloka och bra beslut. Det är en av anledningarna till varför jag så tydligt står upp för den svenska modellen om frihet under ansvar i skogsbruket. Jag tror att det är bra att vi här i Sveriges riksdag fattar beslut om en övergripande lagstiftning som sätter ramarna för skogsbruket, som sätter ramarna för vad man får göra och inte göra men som inte i detalj reglerar vad den enskilda skogsägaren ska göra på den enskilda fastigheten. Jag tror också att det leder till en utveckling av skogsbruket. Jag tror att det är bra med olika metoder inom skogsbruket. Precis som det är bra med konkurrens inom andra sektorer tror jag att det är bra med mångfald inom skogsbruket. Det är det korta svaret.

Herr talman! Tack för det svaret! Jag tycker inte att jag riktigt fick svar på frågan varför just skogsindustrin ska lyda under devisen frihet under ansvar, det vill säga i praktiken frihet från regleringar där de får göra väldigt mycket som de vill. Andra näringsverksamheter, industrin, fisket och jordbruket, har det inte på det viset, och det är inte så konstigt. Det är vi i den här kammaren som sätter upp mål. Vi har till exempel satt upp miljökvalitetsmålen, varav miljömål nr 12 handlar om levande skogar. Nu säger våra myndigheter att vi inte kommer att uppnå det målet med gällande styrmedel. Då är det väl upp till oss att se till att vi uppnår det målet. Man kan inte bara lämna över det till skogsindustrin. 80 procent av den svenska skogen ägs av privata ägare. Jag tror att det är ganska unikt i Europa. Det finns jättemånga privata ägare som tar ett stort ansvar. De bor i sin egen skog. De vet precis vad de sysslar med, men det finns också ett mycket stort anonymt ägande genom fonder och ren spekulation. Det finns rika människor i Stockholm som äger skog därför att de tjänar mycket pengar på det. De människorna kanske inte bryr sig lika mycket, och de människorna har framför allt inte kompetensen och vet hur man bedriver skogsbruk på ett hållbart och bra sätt. Därför tycker jag att det är mycket viktigt att vi tar ett större ansvar för att säkerställa att våra miljömål uppnås och att våra skogar är levande och bra miljöer för de djur som vistas där och för alla de människor som vistas där. Jag fick inte heller svar på frågan om talerätt. Är det så svårt att släppa in miljöorganisationerna och låta dem få tycka till om skogspolitiken i Sverige? Är det så svårt att ha samråd med de människor som är berörda inför en avverkning?

Herr talman! Svaret på den sista frågan är ja. Jag tror faktiskt att det är ganska komplicerat att införa ett samrådsförfarande vid varje enskild avverkning. Det tror jag att det är. Som Jens Holm nämnde i sitt anförande sker det väldigt många avverkningar varje år. Jag tror att det inkom ungefär 50 000 avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen förra året. Och ja, jag tror att det hade varit mycket komplicerat och byråkratiskt att ha ett samrådsförfarande vid varje enskild avverkning. Det handlar återigen om synen på äganderätten. Det är den enskilda markägaren som äger skogen, som har investerat och vidtagit åtgärder för att skogen ska bli vad den är i dag. När skogen är mogen att avverkas tycker jag också att den enskilda skogsägaren har rätt att göra det inom skogsvårdslagens ramar, som vi gemensamt fattar beslut om här i Sveriges riksdag. När man lyssnar på Jens Holm låter det som om dagens skogsvårdslag är ett tomt blad där det finns två jämställda mål, och sedan finns det ingen vägledning om vad innebär i praktiken. Så är det faktiskt inte, Jens Holm, och det tror jag att du är väl medveten om. Skogsvårdslagen innehåller väldigt många regleringar om vad man får och inte får göra, men vi har sänkt detaljgraden jämfört med hur det var tidigare. Som jag sade i mitt anförande har den förändringen lett till att miljöhänsynen inom skogsbruket har förbättrats. Det har satt fart på engagemanget i skogsbruket, såväl hos privata skogsägare som hos bolagen. Jag vänder mig mycket starkt mot den politik som Jens Holm företräder. Sveriges skogsägare har frivilligt avstått från produktion på 1,3 miljoner hektar. När skogsägarna gör mer än vad lagen föreskriver, till exempel genom att göra frivilliga avsättningar, är Jens Holms svar till dessa markägare: Låt oss tvinga in alla skogsägare i ett system med obligatoriska naturvårdsavtal under 50 år utan kompensation. Det har Jens Holm föreslagit tidigare här i Sveriges riksdag. Jag tror inte att man skapar mer engagemang genom att säga att svaret på ett stort engagemang är mer tvång.

Herr talman! Under vår tid i opposition har vi socialdemokrater konstaterat att det behöver kraftsamlas för att stärka branscher med stor utvecklingspotential. Skogen är en sådan bransch. Vi har fört fram att ett ökat fokus på miljö, produktionsutveckling, strategisk samverkan, forskning och innovationer gör att den här branschen kan stärkas och bli konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv och att det leder till fler jobb i Sverige. Jag tycker att det som regeringen och landsbygdsministern presenterade under skogsnäringsveckan om ett nationellt skogsprogram är lite intressant. Vad jag förstår har det också mottagits positivt av näring och skogsägarorganisationer. Samtidigt påminner jag mig vad Johan Hultberg sade förra året när vi debatterade de här frågorna. Då talade Johan Hultberg om våra förslag som gamla, mossiga branschprogram som var något väldigt gammeldags som vi socialdemokrater pysslade med förr i tiden. Det var inte nämnvärt intressant för framtiden. Därför tycker jag att det skulle vara intressant att höra lite grann om vad detta nationella skogsprogram egentligen ska gå ut på. På vad sätt skiljer det sig från de idéer vi fört fram under vår tid i opposition? Hur snabbt kan det här påverka miljömålet?

Herr talman! Kristina Nilsson pratar om sin tid i opposition som om den tillhör det förgångna. Jag vill påminna Kristina Nilsson om att ni alltjämt är i opposition och förhoppningsvis också kommer att vara det efter det stundande valet. Jag gladde mig verkligen åt att höra Kristina Nilssons anförande. Det var inte mycket i hennes anförande som jag kände att jag inte kunde hålla med om. Jag tror att det i grunden finns en stor enighet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna om de grova dragen i skogspolitiken. Det tror jag är bra. Detta är en basindustri för Sverige. Skogspolitiken kräver långsiktighet, och därför är det bra att vi har en blocköverskridande enighet om de stora dragen i skogspolitiken. Jag vill minnas att jag förra året pratade om att Skogsriket inte är ett gammalt, mossigt branschprogram. Det står jag fast vid. Det som har föreslagits nu med ett nationellt skogsprogram ska inte heller bli ett gammalt, mossigt branschprogram. Nu tillsätter vi en förstudie som ska titta på vad ett sådant nationellt skogsprogram möjligen skulle kunna innehålla. Det får vi väl återkomma till. Jag tror att det kan handla om att man samlar ihop politiken för att få en större helhet, men vi får återkomma till vad det exakt ska innehålla. Än så länge är det inte beslutat att det ska bli ett nationellt skogsprogram, utan regeringen har beslutat att göra en förstudie.

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för svaret. Jag tycker att det är bra om det blir ett nationellt skogsprogram. Det ska bli mycket spännande att se om det finns likheter med andra program som vi inte behöver diskutera vidare nu. Det ska alltså göras en förstudie. Det känns inte direkt som någon jättesatsning. Jag kan känna mig lite orolig: Är det här mer en strategisk PR-grej, eller ska det bli någonting i verkligheten? Om det nu inte blir någonting alls av det hela kan man förmodligen skylla det på någon myndighet - Skogsstyrelsen - som redan är hårt belastad och som delar av regeringen dessutom vill avveckla. Min mening är att regeringen är alltför passiv. Jag tycker att man borde ta ett större ansvar, både för att miljökvalitetsmålet uppnås och för att branschen stärks så att det skapas jobb. Vi socialdemokrater är övertygade om att det går att göra båda delarna, men jag tycker att regeringen verkar ha gett upp lite, både vad gäller miljökvalitetsmålet och jobben. Skogsriket skulle också leda till jobb. Jag vet inte om vi har sett något resultat av det ännu. Jag skulle vara tacksam om Johan Hultberg förklarade vad det är regeringen vill göra under sina sista ett och ett halvt år vid makten. Vad har man för skarpa förslag? Förra året avslutade man med att beklaga sig över möjliga framtida socialdemokratiska förslag.

Herr talman! Regeringen gör fantastiskt mycket för den svenska skogsindustrin och för att öka dess konkurrenskraft. Vi gör också oerhört mycket för att vi ska komma närmare våra högt uppställda miljökvalitetsmål. Till exempel har Alliansen kraftigt höjt anslagen till biologisk mångfald, vilket gör att vi har mer pengar båda till att skydda skog och till att sköta skog och andra markområden som vi redan har avsatt. Faktum är, herr talman, att vi aldrig tidigare i Sverige har haft så mycket skyddad skog som vi har i dag. Dessutom ökar skogsindustrins och skogsägarnas frivilliga avsättningar, vilket är oerhört positivt. Samtidigt ser vi, som jag nämnde i mitt anförande, en positiv utveckling av miljöhänsynen inom brukandet. Det är för mig kanske det absolut viktigaste. Det är viktigt att vi skyddar skog, men det absolut viktigaste är att vi bedriver ett skogsbruk som tar bra generell miljöhänsyn. Nej, det är väl kanske så att det inte direkt tillkommer några jobb inom svensk skogsindustri just nu. Det är väl inte så konstigt med tanke på att konjunkturen och efterfrågan på tryckpapper fullkomligt rasar som en konsekvens av att allt fler av oss använder läsplattor till exempel. Tidningsläsandet går ned. Svensk skogsindustri har det också tufft eftersom det byggs väldigt lite i vår omvärld, och den svenska kronan är urstark, vilket naturligtvis försvårar för vår exportindustri. Det är därför jag tror att det är så viktigt att vi nu genomför de långsiktiga och strategiska satsningar som Alliansen gör på forskning och utveckling av nya produkter för att svensk skogsindustri ska klara det verkliga stålbad som man nu är inne i och komma ut stärkt och kunna producera produkter som både kan skapa jobb i Sverige och bidra till att klara vår omställning till ett hållbart samhälle. De förslag som kommer från Socialdemokraterna när det gäller svensk skogsindustri handlar väl mest om att öka kostnaderna genom att införa kilometerskatt, höja arbetsgivaravgifter och på andra sätt höja bolagsskatterna med sammanlagt 30 miljarder på jobb och företagande. Det tror jag knappast kommer att leda till fler jobb.

Herr talman! Jag blev lite purken när Johan Hultberg försökte antyda att vi som vill ha lite regler inom skogspolitiken vill tillbaka till den lagstiftning som rådde före 1993 då det fanns en väldig massa detaljregler som inte alls handlade om att man ville skydda miljö, sociala värden eller annat som inte låg i skogsbrukarens eget intresse automatiskt utan som handlade om att staten trodde att man bättre än skogsbrukaren själv visste vad som var lönsamt och hur man kunde öka produktionen. Det tycker jag inte är statens roll. Jag är övertygad om att den som driver sitt skogsbruk med intresse att tjäna pengar på det själv kan avgöra hur man ökar sin produktion och hur man tjänar pengar. Däremot tycker jag att det är statens uppgift att sätta upp vissa ramar för detta, på samma sätt som staten sätter upp regler för vad man får göra om man driver en fabrik, vad man får släppa ut och så vidare, så att inte brukandet går ut över viktiga samhällsintressen som till exempel miljön och skogen. Det tycker jag är fullt rimligt. Sedan är frågan på vilken detaljnivå dessa krav ska ligga. Jag tyckte att det var spännande när Johan Hultberg pratade om att frihet under ansvar också innebär ansvar och att det måste finnas sanktioner om man gör fel. Men om vi har väldigt övergripande mål av typen "du ska inte sabba miljön" är det också väldigt svårt att hålla någon ansvarig. Hur går man ut till en skogsägare och säger att i den här avverkningen tycker inte vi att du har varit sjyst mot miljön, och alltså får du böter. Det är ju enklare om det finns vissa regler att förhålla sig till: att man ska spara si och så många träd, att man ska lämna si och så mycket kantzoner vid vatten, att man ska spara vissa biotoper och så vidare. Då vet skogsägaren att det här och det här och det här ska jag göra, och gör jag inte det blir det sanktioner. Här hamnar vi i ett litet dilemma. Om vi vill ha den här ansvarsbiten med sanktioner på ett rättssäkert sätt måste vi också ha en viss tydlighet som kan innebära vissa detaljer. Hur ser Johan Hultberg på den konflikten?

Herr talman! Det är alldeles riktigt som Helena Leander säger att det är en utmaning att nå en tydlighet i lagstiftningen utan att det blir alltför mycket schabloner och så vidare. Jag ser med stort intresse fram emot att ta del av Miljömålsberedningens förslag som kommer den 15 juni och också att ta del av de målbilder Skogsstyrelsens dialogprojekt har presenterat och vad som står i de remissvar som kommer in. Som jag sade i mitt anförande tror jag att det är viktigt att vi i vissa delar tydliggör lagstiftningen. Men egentligen tror jag att det viktigaste är att Skogsstyrelsen tar sin tillsynsverksamhet på större allvar än vad man faktiskt har gjort. Man har gjort för få besök ute i fält. Man har jobbat för lite med tillsynsverksamheten, och det har gjort att vi inte har fått några processer i domstol om hur dagens skogsvårdslag ska tolkas. Det är bekymmersamt. Jag tror som sagt att dialogprojektet i kombination med Miljömålsberedningens arbete kommer att leda fram till en ökad tydlighet i viss mån, men jag vänder mig starkt emot att vi till exempel, som Miljöpartiet föreslår, ska ha exakta metergränser för skyddszoner intill vatten och så vidare. Naturen är inte en fyrkantig box där man kan pressa in kuber i ett hål. Den är lite mer komplex, och jag tror att man ska ha funktionella skyddszoner i stället för exakta meterangivelser. Som sagt: Jag hoppas mycket på Miljömålsberedningens arbete i kombination med dialogprojektets arbete.

Herr talman! Det här var en något ödmjukare ton, och det tackar jag för. Jag kan absolut hålla med om att mer tillsyn från Skogsstyrelsen skulle vara en jätteviktig sak. Jag kan också hålla med om att naturen inte är så enkel och fyrkantig och att det gör det svårt att ha väldigt mycket schabloner. Som skogsägare har man samtidigt frågan: Om vi säger att en funktionell kantzon ska lämnas, hur vet jag som skogsägare då att jag har gjort rätt? Hela den diskussion som tidigare debattörer har haft om polytaxen och så vidare visar ju att det här är svår materia, och det är en sådan sak som gör att jag tror att man kommer att behöva vissa schabloner om man ska kunna ha en rättssäkerhet, även om man kanske skulle önska att det inte behövdes. Och rättssäkerhet är ju någonting som Johan Hultberg, Moderaterna, brukar förespråka. Med respekt för Miljömålsberedningens arbete ska jag nu inte avkräva Johan Hultberg de exakta svaren på hur han vill utforma paragraferna, och det tror jag kanske inte heller att vi sköter bäst här. Men om vi ändå kunde ha någon form av ödmjukhet för att viss tydlighet kan behövas och att det kommer att krävas vissa detaljer så tror jag att debatten skulle vinna på det.

Herr talman! Som jag nämnde hoppas jag och tror mycket på att man inom ramen för nuvarande lagstiftning kan göra vissa förtydliganden. En förbättrad tillsynsverksamhet och fler förelägganden som förhoppningsvis i sin tur överklagas av skogsägarna och drivs i rättsprocesser tror jag kommer att mynna ut i en ökad tydlighet om hur lagstiftningen ska tolkas. Jag menar ju att det stora problemet kanske inte är att vi behöver förändra lagstiftningen, utan vi behöver få klart för oss hur den ska tolkas. Väldigt mycket arbete görs nu för att nå den ökade tydligheten, och då är som sagt dialogprojektet en viktig del liksom översynen av de allmänna råden och föreskrifterna till inte minst 30 § skogsvårdslagen, den så kallade hänsynsparagrafen. Dessutom har vi naturligtvis Miljömålsberedningens arbete. Men jag tror, återigen, att det viktigaste är att man tar arbetet med tillsynsverksamheten på allvar. Jag tycker som sagt att det är positivt att Skogsstyrelsen förra året fördubblade antalet förelägganden och att man tydligt har sagt att man kommer att prioritera det arbetet högre. Det tror jag kommer att leda till ökad tydlighet. Jag vänder mig som sagt mot alltför mycket schablonmässighet. Visst kan det behövas ett och annat förtydligande av den nu gällande skogsvårdslagen, men i grunden fungerar, som jag sade i mitt anförande, herr talman, den svenska skogsbruksmodellen väl. Vi har sett en ökning av miljöhänsyn inom skogsbruket och en ökad mångfald av brukandemetoder. Det framgår klart och tydligt av skogsvårdslagen, upplever jag, att det är fullt möjligt att använda andra skogsbruksmetoder än kalavverkning. Även Miljömålsberedningen har, som jag förstått det, kunnat konstatera att nuvarande skogsvårdslag absolut inte är något hinder för att bedriva kontinuitetsskogsbruk i alla möjliga former. Dagens skogsvårdslag möjliggör för den enskilda skogsägaren att utifrån sina mål och preferenser utforma brukandet, gärna i form av kontinuitetsskogsbruk.

Herr talman! Flera av oss i utskottet lever sedan en längre tid nästan dag och natt med skogsfrågorna, för som vi hört behandlar Miljömålsberedningen för närvarande hållbar markanvändning, och skogen upptar en stor del av just markanvändningen. Svaret på motionerna blir därför i de allra flesta fall en hänvisning till att beredning pågår. Det hindrar oss dock inte från att debattera skogen och även redovisa en hel del ståndpunkter. Det är regeringens uppfattning att de jämställda målen, produktions- och miljömålen samt frihet under ansvar, ska ligga fast. Äganderätten är central för oss liberaler liksom för övriga i Alliansen, men det är också viktigt för oss att slå fast att det handlar om ett förvaltarskap. Det förpliktar och ska kopplas ihop med ett förvaltarskap. Att skogsproduktionen har ett oerhört stort värde för vårt lands bnp råder det inget tvivel om. För Sveriges del svarar skogen för ett tillskott till statskassan på 123 miljarder kronor årligen. Det skapar arbetstillfällen för 100 000 personer och ger inkomster till 350 000 skogsägare. Den skogliga tillväxten, som vi redan debatterat, ligger på 97 miljoner kubikmeter, och det förväntas ske en årlig tillväxtökning på två miljoner kubikmeter. Nya material forskas fram. Det finns en ökad efterfrågan på träbyggnationer liksom en efterfrågan från textilindustrin. Dessutom pekar klimatfrågor och sociala frågor på värdet av skogen och visar på vikten av hållbar utveckling. Vi har många skogsägare att tacka för en stor biologisk mångfald, men vi ska vara ärliga och konstatera att det också finns ett stort behov av förstärkning. Det finns, har funnits och redovisas stora brister, och därför behövs en förstärkning av den generella hänsynen. Det är oerhört viktigt att nu ta fram ett förtydligande av skogsvårdslagen och se till att ekosystemen och den biologiska mångfalden verkligen får det värde som de förtjänar. Flera av oss har kritiserat den nuvarande skogsvårdslagen, herr talman, och menat att den varit och är otydlig samt saknar sanktionsinstrument. Min förhoppning är att Miljömålsberedningen genom en tydligare skogsvårdslag ska leverera relevanta förslag till en väl utvecklad miljöhänsyn i skogen, med sanktioner som tydliggör att det inte är acceptabelt med exempelvis svåra körskador i skogen. Jag välkomnar givetvis Skogsstyrelsens dialogarbete och har tagit del av de slutsatser som nu börjar komma fram. Det är positivt, men jag är besviken över att myndigheten inte tidigare tagit itu med de problem som har uppdagats. Jag är också besviken över att Naturskyddsföreningen hoppade av det viktiga dialogarbetet. Men nu är vi där, och nu får vi precis som någon annan vända blad och jobba framåt. En tydlig skogsvårdslag, ett hållbart skogsbruk, förstärkt generell hänsyn, skydd och restaurering av hotade arter är några av frågorna som Miljömålsberedningen arbetar med, och jag räknar med och hoppas att vi kommer att kunna redovisa goda lösningsförslag. Herr talman! I samband med 1993 års skogspolitik saknades såväl klimataspekten som den sociala hänsynen. Det är två viktiga områden som måste finnas med. Ur klimatsynvinkel är det förstås angeläget att vi ökar kunskapen om hur skogen och marken kan lagra koldioxid samt kunskapen om hur skogsprodukter kan användas på det mest effektiva och klimatmässigt mest optimala sättet. Det behövs även mer kunskap om livscykelanalyser av biobränsle. Och inte minst har vi det viktiga arbetet på det internationella planet. Där måste vi tillsammans finna lösningar för hur vi globalt kan använda skogen, för att se om skogen kan vara en lösning på våra klimatutmaningar. Ur social synvinkel har det blivit alltmer uppenbart vilket stort värde skogen har för människan. Flera har lyft fram det, bland annat Helena Leander som nämnde sin önskan att få springa i skog och mark. När det gäller hälsa och livskvalitet är skogen svaret för många människor. De tätortsnära skogarna har stor betydelse och en enorm potential. Ekoturism och friluftsliv efterfrågas alltmer, och där är skogen givetvis central med sina växter och djur. Herr talman! Jag är mycket nöjd med att regeringen för några år sedan lade fram Sveriges första friluftsproposition. Jag var själv väldigt engagerad i det arbetet och känner att det var viktigt att allemansrätten där utgjorde en grund samt att vi lyfte fram friluftslivets stora värde. Det är ett riksintresse och måste märkas i kommunernas planer. Det är därför glädjande att följa utvecklingen på många håll, både vad gäller det arbete vi står inför och det som händer ute i kommunerna där man bildar kommunala naturreservat och biotopskyddsområden. Jag och Folkpartiet har en riktig skogskäpphäst, och det är vårt krav på det statliga skogsinnehavet. Vi drev under många år kravet på att använda Sveaskogs marker som utbytesskog. Så blev det också så småningom. 100 000 hektar avsattes, vilket innebär att vi, trots att endast 60 000 hektar hittills har använts, i det närmaste har uppnått delmålet Levande skogar. Självklart tycker vi inte att det är tillräckligt. Hela arealen ska givetvis användas. Därför är det viktigt att det följs upp. Det är viktigt att man fortsätter på den inslagna vägen genom att nyttja de statliga skogarna till utbytesskog och till skyddsavsättningar. Direktivet från staten bör vara mer miljöstyrande än vinstmaximerande. Vi måste ha balans även här. Sveaskogs ekoparker och naturvårdsskogar välkomnar jag verkligen. I dag fick jag bekräftelse på Sveaskogs och länsstyrelsens samarbete kring ekoparken Hornsö. Det är någonting alldeles fantastiskt och verkligen värt att nämna. Avslutningsvis anser jag, herr talman, att det behövs en bättre samordning mellan exempelvis skogsstyrelse, kommuner, naturvårdsverk och länsstyrelser. För övrigt anser jag att artprojektet behöver stärkas. (Applåder)

Herr talman! Anita Brodén nämnde att skogsindustrierna omsätter ungefär 125 miljarder kronor varje år. Det är stora summor; inget tvivel om det. Men turismen omsätter 225 miljarder kronor per år. Det är ungefär dubbelt så mycket. En starkt växande del är den form av turism som Anita Brodén själv nämnde, ekoturismen. Så gott som all den turismen äger rum i skogen. Ifall vi fortsätter att totalavverka 200 000 hektar skog varje år finns det risk att vi inte kommer att ha så mycket skog kvar som man kan ekoturista i, att det inte blir några platser kvar där människor från städer kan bo mitt ute i skogen, vara ute på fjällsafari, paddla kanot från kanotuthyrningen och så vidare. Därför undrar jag: Är det inte dags att vi gör en uppgradering, så att vi också får sociala hänsynstaganden i skogspolitiken? Det kan väl inte vara så att det bara är det som huggs ned och blir massaved och papper som skapar ett värde från skogen? Jag instämmer starkt vad gäller synen på förvaltarskap. Men jag undrar varför det då är så farligt att ge miljöorganisationerna talerätt, så att de till exempel kan överklaga en avverkning. Vi har fallet med den planerade avverkningen mitt i Änokdeltat i Kvikkjokk, som Naturskyddsföreningen har överklagat. Nu säger kammarrätten att de inte får göra det. Tänk om vi kunde komma överens om en ändring av lagen, så att miljöorganisationer verkligen kunde få göra det! Skulle inte det stärka förvaltarskapstanken?

Herr talman! För det första vill jag verkligen hålla med Jens Holm beträffande turismen. Detta ser jag som en fråga om samarbete. Jag är själv väldigt engagerad i turistfrågorna och brinner verkligen för det här. Det är mycket naturturism och ekoturism. Därför är det väldigt viktigt att de sociala frågorna också kommer in i skogsarbetet och i de kommande besluten. Det håller jag verkligen med om. Men när man lyssnar på Jens Holm blir det väldigt mycket svart eller vitt. Det blir antingen eller. I hela Sverige finns det 350 000 privata skogsägare. Många har ett familjeskogsbruk. Där är det inte tal om sådan kalavverkning som Jens Holm beskriver, utan man förvaltar sina skogar, vilket man har gjort i generationer. Väldigt ofta är det i de här skogarna som människor tycker om att ströva och gå. Det är så också i de brukade skogarna. Jens Holms beskrivning är inte korrekt. Däremot har det skett stora kalavverkningar där man inte har följt bestämmelserna, som jag var inne på i mitt anförande. Där har det visat sig finnas stora brister i den generella hänsynen. Detta behöver nu stramas upp i en tydligare skogsvårdslag. Dessutom, herr talman, behöver man använda kontinuitetsinstrumentet mer. Jag hoppas att jag kan utveckla detta lite mer i nästa replik.

Herr talman! Då låter det som att vi är ganska överens om vad vi vill, Anita Brodén. Men då gäller det också att kunna fatta rätt beslut, så att vi går åt det hållet. Jag önskar att det vore så som du beskriver, att det är ett fåtal totalavverkningar som har gjorts på ett dåligt sätt, men att den absoluta merparten sköts på ett fantastiskt sätt. Jag är ledsen, men det är i alla fall inte min bild, och jag tror att väldigt många utanför den här kammaren inte heller har den bilden. Därför är det viktigt att vi ger skogen ett bättre skydd i lagstiftningen. Jag vill åter ta upp en sak som du inte riktigt svarade på, nämligen miljöorganisationernas rätt att överklaga en ansökan om avverkning. Varför kan vi inte ge miljöorganisationerna den rätten, så att det i alla fall finns någon som kan föra skogens talan? I dag är det så att en skogsägare skickar in en ansökan om avverkning. Sex veckor senare är det fritt fram för avverkning, om inte Skogsstyrelsen har reagerat, vilket de gör vid ett fåtal promille av alla ansökningar, Anita Brodén. Ifall vi släpper in miljöorganisationerna här får vi mer insyn och mer kontroll över verksamheten. Det är det som Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservationer i betänkandet handlar om. Jag tycker att det är synd att Folkpartiet än så länge inte ansluter sig till oss, men ni har chansen när vi ska rösta om detta nästa vecka.

Herr talman! Jag lyfter ofta fram och pläderar för familjeskogsbruken. Här har man i generationer vårdat sina skogar, vilket är väldigt viktigt. Här finns också mycket av den biologiska mångfalden, inte minst i södra Sverige, där vi har ett blandskogsbruk. Skogsägare har oftast ett oerhört stort ansvar och en känsla för sin skog. Det förekommer däremot i bolagsskogar - och det har också förekommit hos större privatskogsägare emellanåt - att man missar å det grövsta, och det vill vi komma till rätta med. När Jens Holm pratar om dialog vill jag påminna om att det fanns ett enormt stort och viktigt dialogprojekt från vilket Naturskyddsföreningen hoppade av. Man pratar om värdet av dialog; i det sammanhanget hade det verkligen funnits chans att ha en talerätt. Men Naturskyddsföreningen hoppade av. Det är jag djupt besviken över. När vi talar om talerätt vill jag också säga att det nu pågår en rättslig prövning, som får ha sin gång. Sedan får vi höra. Men jag vet att landsbygdsministern har lyft fram frågan om Århuskonventionen och är noga med att vi följer den. Där råder ingen tvekan. Vi följer den noga. Jag vill ändå på något sätt nyansera bilden. Där det inte fungerar ska vi se till att det finns ett tydligt ramverk och en tydlig skogsvårdslag med sanktioner. Men där det fungerar väl måste vi kunna lyfta fram det, så att vi ger stimulans och har frihet för skogsägare inom ett tydligt ramverk.

Herr talman! Jag vill stämma in i lovsången till skogen. Min barndomsskog sköttes med plockhuggning, och det var alltid med viss bävan som vi tittade till skogen efter en storm. Under senare år är det andras skogar jag besöker, strövar i och plockar bär och svamp i. Skogen är något som ligger oss centerpartister väldigt varmt om hjärtat. Vi känner dess betydelse och möjligheter. Skogen är rekreation och skafferi. Den är livsmiljö för våra djur. Men den är också en viktig grund för vårt svenska välstånd som råvaruproducent och reservkapital. Centerpartiet tror på skogen och dess möjligheter att ge jobb, hålla landsbygden levande och bidra med ekosystemtjänster. Även om vi ser idylliska John Bauer-skogar framför oss måste också en sådan skog vårdas om den ska fortsätta att ge oss det vi söker av svamp, bär och återhämtning. Det är naturligt att avverka, naturligt att hjälpa förnyelsen på traven med plantering, röjning och gallring. Skogen är en basnäring för Sverige, och det saknas inte utmaningar. Lågkonjunkturen påverkar efterfrågan på råvara, och det slår mot skogsbruket. Likaså finns problem att få tag i kunnig arbetskraft som kan köra skogsmaskinerna. Över allt detta svävar klimatfrågan. Skogen ger oss bättre möjligheter än många andra länder har att ta fram nya bränslen i den omställning som måste ske. Vi kunde till exempel i morse höra radion berätta om nya träfibrer som skulle kunna användas i textilier och då kanske kunna ersätta den resurskrävande bomullen. Det är en mycket positiv utveckling. Centerpartiet var pådrivande för satsningen på Skogsriket. Det går dock aldrig att luta sig tillbaka och vara nöjd. Det skapar ingen framtid. Vi ser att det behövs en samlad strategi, en plan för hur vi ska hantera skogen i framtiden. Om vi vill ha mer skogsråvara, mer förnybar energi för att nå klimatmålen, om vi vill ha flera möjligheter att skapa verksamheter som visar skogens alla värden, då är ett av svaren på detta det nationella skogsprogram för Sverige som regeringen har gett Skogsstyrelsen i uppdrag att planlägga. Vi måste veta vad vi vill för att komma dit vi ska. Miljömålsberedningen kommer också att lägga fram synpunkter som måste besvaras med handling. Herr talman! För oss centerpartister är äganderätten grundläggande. Det man äger vårdar man. Att skogspolitiken bygger på frihet under ansvar är en styrka. Jag tog i en tidigare debatt upp exemplet från Dalarna om hur en släkt vårdat sin skog under århundraden så att de unika värdena fortfarande är unika. Det är inget enstaka exempel. Jag skulle säkert utan svårighet kunna hitta många fler. Skogsbruk är en mycket långsiktig verksamhet. Ett ansvarsfullt skogsbruk handlar om att bygga upp ett kapital som kanske nästa generation får skörda. Ett långsiktigt skogsbruk kräver långsiktiga spelregler. Centerpartiets linje är att skogsägare är ansvarsfulla. De klarar av att ta ansvaret utan ytterligare byråkrati och regleringar. Det är möjligt att vi är blåögda, eller grönögda, i Centerpartiet, men vi tror att skogen har mer att ge och att detta går att ta vara på och att det går att göra på ett ansvarsfullt sätt. Ett nytt nationellt skogsprogram är en väg till ett hållbart skogsbruk. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)