Socialtjänstens arbete

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 17 gällande socialtjänstens arbete. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Sverige har en väl utvecklad socialtjänst, som är en viktig del av det svenska välfärdssystemet. Det är genom socialtjänsten som vi kan hjälpa dem som har det svårt och behöver vår hjälp som mest. Socialtjänsten har till uppgift att stödja och hjälpa människor i olika livssituationer och är baserad på en lagstiftning som reglerar vad socialtjänsten får och inte får göra.

En viktig princip inom socialtjänsten är att den ska vara till för alla som behöver hjälp, oavsett kön, ålder, etnisk tillhörighet och sexuell läggning. Jag är därför glad att vi snart har en ny socialtjänstlag på bordet som kommer att fungera mer förebyggande och innebära tidigare insatser.

Fru talman! Vi kan inte fortsätta att blunda för de problem som finns inom socialtjänsten. En av de största utmaningarna är kompetensbristen som finns över hela landet. Den leder till högre arbetsbelastning för de anställda och sämre kvalitet på tjänsterna som erbjuds. För att lösa detta problem måste vi se till att det finns kompetens inom socialtjänsten som kan vara till stöd för kommunens invånare.

Fru talman! En annan utmaning är att många som behöver hjälp från socialtjänsten faller mellan stolarna. Det beror på de stuprör som finns mellan olika myndigheter eller på att socialtjänsten inte har resurser för att ge den hjälp som behövs. Det behövs framgent en samverkan mellan olika myndigheter. Vi måste se till att socialtjänsten fungerar på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Fru talman! Vi måste se till att socialtjänsten blir mer effektiv och resultatfokuserad. Det är viktigt att de insatser som görs faktiskt leder till en förbättring för de personer som behöver hjälp. För att uppnå detta ska vi se över hur socialtjänsten organiseras och hur resurserna används.

Fru talman! Varje individ har rätt till en trygg och stabil tillvaro, oavsett bakgrund och livssituation. Familjehem är en väldigt viktig del i detta. De ger barn och unga som av olika anledningar inte kan bo hos sina biologiska föräldrar en chans till en trygg och kärleksfull uppväxt. Genom att ge ett barn eller en ungdom ett stabilt hem och en familj att tillhöra kan vi hjälpa till att skapa en positiv framtid.

Fru talman! Jag har tidigare i den här talarstolen berättat om hur Mora kommun arbetar med att rekrytera familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. En speciell dag togs fram för ändamålet att rekrytera fler som kan vara del av barns och ungas uppväxt. De familjehem vi hade i kommunen och de som var nyfikna på att bli sådana bjöds in till olika föreläsningar med bland annat personer som levt i familjehem under sin uppväxt eller som var familjehem.

Socialsekreterare är ute på olika arenor för att prata om hur man blir familjehem, jourfamilj eller kontaktfamilj. Flera saker behöver göras för att vi ska få fler högkvalitativa placeringar inom hela den sociala barn- och ungdomsvården. Tidigare insatser, som familjehem, är en bättre lösning än sena insatser och placering på Sis.

Fru talman! Förra året besökte jag Abila Care i Falun. Det är ett mycket spännande företag som arbetar med öppenvård för ungdomar och stöd till familjer. Det är ett komplement till den kommunala öppenvården. De samverkar nu även med Högskolan Dalarna för att se vilken effekt behandlingen ger. De använder sig av motiverande samtal med ungdomarna samtidigt som föräldrarna gör sin del genom att följa med i en digital utbildning på hemmaplan.

Fru talman! Sveriges kommuner ska framgent kunna erbjuda medborgarna det stöd och den service de behöver. Därför känns det tryggt att regeringen nu kommer med en ny socialtjänstlag som till karaktären är en ramlag och därmed lämnar större utrymme för helhetssyn på individen. Tidiga insatser och förebyggande arbete kan i bästa fall skjuta upp eller förhindra långvariga placeringar. Det kommer att ge kommunerna det lagstöd de behöver för att arbeta mer förebyggande och kunskapsbaserat.

(Applåder)

I detta anförande instämde Thomas Ragnarsson (M).

Fru talman! Jag fäster mig särskilt vid det som ledamoten sa om en ny socialtjänstlag i slutet av sitt anförande. Som vi längtat! Men det här börjar likna socialpolitikens Hallandsåstunnelbygge. Det kommer ju aldrig någon lagstiftning. Det lämnades redan 2020 en utredning till regeringen, och det var precis på gång att det skulle läggas fram en proposition av den förra regeringen. Ingen av oss i oppositionen vet varför det dröjer. Var är den nya socialtjänstlagen, som behövs precis just nu och helst för många år sedan?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Lantz för frågan. Det kommer en ny socialtjänstlag. Det vet vi alla om. Den kommer att komma nu sent på våren före sommaren. Det är inga konstigheter alls med det.

Det som var fallet med den socialtjänstlag som den tidigare regeringen började plocka fram var att den inte på något sätt fick vara kostnadsdrivande. Den nya regeringen såg vad som behövde göras och gjorde ett omtag. Bland personalen inom socialtjänsten har det länge efterfrågats en förändring som är mer modern och mer i takt med tiden.

Fru talman! Jag instämmer helt och tydligt i att vi behöver en ny socialtjänstlag. Framför allt behövs den för de socialsekreterare som står längst ut och jobbar gentemot våra medborgare som behöver hjälp. De har behövt den länge.

Vi har fått olika utfästelser hela tiden. Det gör att man till slut slutar lita på beskeden. Men jag hoppas verkligen att det här stämmer och att vi kan få den nya socialtjänstlagen enligt utlovad tidsplan. Jag tänker fortsätta att ställa frågan, och jag tänker inte ge mig förrän vi har ett förslag att ta ställning till.

Fru talman! Det är väl bättre att vi gör saker rätt och riktigt än att det blir fort och fel? En ny socialtjänstlag kommer nu, och den ska träda i kraft under nästa år - i juli, är tanken. Jag ser med stor tillförsikt fram emot att den kommer. Det kan vi vara säkra på.

Fru talman! Min kollega brukar halvt på skämt och halvt på allvar säga att man inte kan pusta ut förrän man har fått in alla sina ungar på ålderdomshemmet. Det beskriver ganska bra den oro som kommer med föräldraskap och andra nära relationer i livet. Kärlekens pris är oro, slit och uppoffringar. Men kärleken är störst. Vi är beredda att göra nästan vad som helst för dem vi älskar. Vi gör allt vi orkar, men också sådant vi inte orkar. Vi lånar från vår egen bank energi som förr eller senare måste återbetalas, ibland till priset av utbrändhet. Inte ens kärlek kan i längden kompensera för en ohållbar livssituation.

Jag kommer att tänka på syrgasmaskerna på flygplan. Som barn tyckte jag att det var brutalt att det i foldern i stolsfickan framför stod att de vuxna skulle sätta på maskerna före barnen. När vi gick på kalas fick vi barn ta tårta först. När det var livsfara skulle vi dock helt plötsligt komma i andra hand.

Men det är ganska logiskt. För att kunna hjälpa måste man fungera. Att ge stöd till anhöriga handlar såklart om att den anhöriga ska bli sedd och inte fara illa, men det handlar minst lika mycket om att den som är sjuk eller på annat sätt i behov av hjälp från anhöriga ska få bästa möjliga omsorg, även av samhället i dess helhet.

Jag tror att vi är många som har sett äldre par i vår närhet drabbas av demenssjukdom. För få av oss har dock sett kommunen avlasta dem med insatser. Men vilken skillnad det kan göra! När en person tar över omsorgen för några timmar kan den anhöriga ta igen sig från att sköta om, tjata och svara på samma frågor om och om och om igen.

Den som har tränat bänkpress känner till känslan när den egna kraften inte räcker till för att stången ska komma ända upp. Armar och stång darrar. Men så står någon bakom och hjälper till med ett finger, och helt plötsligt går det. Helt plötsligt känns det till och med ganska lätt. Det är hjälpen på marginalen, när marginaler inte finns, som kan få det att fungera.

Fru talman! Den socialdemokratiskt ledda regeringen antog i april 2022 Sveriges första nationella anhörigstrategi. Det var ett viktigt steg för att fler familjer skulle kunna få denna hjälp. Vi vill nu att regeringen tar arbetet med anhörigstrategin vidare. Vackra dokument hjälper i sig ingen. Men samtidigt finns det ingenting så praktiskt som en god teori. Vi måste helt enkelt se till att det blir verkstad av strategin och att anhöriga faktiskt får hjälp. Det är både angeläget och brådskande.

Fru talman! En helt vanlig småbarnsfamilj vaknar av höga ljud. En person har just skjutit sönder familjens altandörr och tagit sig in. På bottenvåningen ligger den 40-årige pappan i familjen och sover. Det yngsta barnet, en tvååring, sover i hans och hustruns säng, så han har lagt sig i ett annat rum.

Hans fru hör skott och hur maken ropar ut sin smärta. Hon och det minsta barnet skriker till. Skriken avskräcker inte skytten. Han går i stället upp på övervåningen och passerar barnens lekrum, som ligger vägg i vägg med sovrummet. Där står mamman och kramar sin två år gamla flicka. I famnen har barnet sitt älskade gosedjur i form av Nalle Puh. Han säger åt mamman att vända sig om. Sedan skjuter han. Gärningsmannen skjuter flera skott. Ett av dem går genom mammans kropp och vidare genom Nalle Puh och skadar det lilla barnet. Allt detta hände för att familjen råkade ha samma efternamn som en gängkriminell.

Detta är från Aftonbladets bevakning av ett rättsfall i veckan.

Fru talman! Vad gör detta med en familj? Vad gör detta med ett samhälle? Finns ens ord att besvara dessa frågor?

Vi måste göra allt för att barn och unga ska göra en u-sväng när de är på väg in i gängen. Till detta behövs anhöriga. Tänk er själva oron om er son kom hem med ett par skor eller klädesplagg som inte borde rymmas i hans klädbudget - oron över att han var på väg in i ett gäng och oron över att ni alla i familjen skulle drabbas av ett totalt gränslöst, hänsynslöst och vidrigt våld.

Det finns i dag verksamheter inom vissa kommuner som riktar sig till anhöriga till personer som begår brott eller är i riskzonen för att hamna i gängkriminalitet. Det är bra så.

Men det är orimligt att det är beroende på vilken kommun man bor i om ett sådant stöd ges. För att erbjuda ett likvärdigt stöd över hela landet anser vi att en nationell stödlinje för anhöriga till kriminella behöver inrättas. Detta är frågor på liv och död för unga och deras anhöriga. Men det är också en angelägenhet för hela samhället, för att förebygga den grova kriminaliteten.

I mitt Facebookflöde dyker jag ned i vänners och bekantas liv: En studentmottagning här, några kloka visdomsord där, några Netflixtips och så vidare. Det är livet. Men så dyker det också upp sådant som vi sällan pratar om. Det är vänner som modigt vågar berätta om livstragedier. I sådana lägen önskar jag att alla visste att de skulle få ett stöd långt mer än de ord som skrivs i kommentatorsfältet.

Tillgången till stöd för anhöriga är dock inte jämlik. Regionerna har olika riktlinjer, och tillgången till stöd skiljer sig stort åt i landet. Jag tror det är dags att överväga lagstiftning för att skapa jämlik tillgång till anhörigstöd. Detta är också det förslag vi socialdemokrater driver.

Fru talman! Jag har inte hunnit tala om alla våra förslag på socialtjänstens område i dag. De är många. Men jag tyckte att det kändes viktigt att låta de anhöriga ta plats. De är inte bara en resurs utan också människor med egna behov som förtjänar att bli behandlade med respekt. Det kan vi politiker visa med lagstiftning och pengar. Exakt så enkelt är det!

Med detta yrkar jag bifall till reservation 12.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och yrkar därmed avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Det kan verka som om jag återanvänder gamla anföranden, för det jag nu kommer att säga sa jag i en debatt så sent som i onsdags. Men jag sa även då att dessa ord tål att upprepas. Här kommer de.

Målet för Kristdemokraternas socialpolitik är att stödja gemenskaper, familjer och enskilda människor till egen försörjning och god omvårdnad och möjliggöra aktivt deltagande i samhället. Socialtjänsten har därför en vid och fundamental uppgift inom det offentliga.

Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att människor i kommunerna ska ha det bra. De ska ha tak över huvudet och mat på bordet. Uppdraget är dock vidare än så och handlar om att ge trygghet socialt och ekonomiskt och att arbeta för goda levnadsvillkor och delaktighet i samhällslivet. Särskilt viktigt är detta när det rör barn och unga, för vi kristdemokrater tror på betydelsen av familjer och de små gemenskaperna. Vi ska värna den trygghet som ges i början av barns och ungas barndom.

Föräldrarna är de som bäst kan ta hand om sina barn.

Fru talman! Vi kristdemokrater ser fram emot att den nya socialtjänstlagen ska presenteras - en socialtjänstlag med tydligare koppling till kunskap och ett förebyggande perspektiv. För utan kunskap och ett förebyggande perspektiv kan socialtjänsten aldrig fullt ut fungera som det är tänkt.

Enligt den nuvarande socialtjänstlagen ska socialtjänstens verksamhet bygga på respekt för människors självbestämmande och integritet, och vid åtgärder som rör barn ska alltid barnens bästa särskilt beaktas. Här behöver lagen bli ännu tydligare. Kommunerna har en viktig uppgift i att stötta familjerna och skydda barnen.

Det kan upplevas frustrerande att arbetet tar tid, men det är oerhört viktigt att det blir rätt och att förändringarna blir bra. Jag är ändå trygg med att regeringen jobbar på med förslagen, att beredningen görs så skyndsamt som möjligt och att det blir väl avvägt för att man ska få ett bra underlag till en lagrådsremiss.

Fru talman! Hur vi än vrider och vänder på socialtjänstens uppdrag är det i grunden det förebyggande arbetet som är det avgörande. Då tänker jag inte främst på ekonomiska vinster utan på det lidande det besparar såväl föräldrar som barn och unga. Ingen av oss, oavsett om vi har egna barn eller inte, vill att något enda barn ska utsättas för en trasig uppväxt med alkohol, droger, våld och misshandel som en naturlig del av vardagen.

Men även när det kommer till vuxna och socialtjänstens ingripanden vill vi såklart att insatserna ska ske i tid och innan en enskild människa behöver utstå alltför mycket lidande.

Vi kristdemokrater är därför glada för regeringens utökade satsning på Bostad först. Det är betydligt lättare att känna hopp och framtidstro och att tro på sin egen förmåga att förbättra sin situation om man får börja med att känna den trygghet som det innebär att ha ett hem med en egen säng att krypa ner i om kvällen.

Här följer regeringen upp den nationella hemlöshetsstrategi som den förra regeringen tog beslut om i juli 2022. Den innefattar fyra punkter. Två av dessa är att hemlöshet ska förebyggas och att metoden Bostad först ska införas nationellt. Regeringen räknar med att avsätta 80 miljoner kronor per år fram till 2026 för att genomföra hemlöshetsstrategin.

Fru talman! Avslutningsvis så här i min tredje debatt för dagen vill jag passa på att tacka alla ledamöter i socialutskottet för att de gett mig ett vänligt välkomnande och mottagande under den tid som jag fått tjänstgöra i utskottet då min partikollega varit föräldraledig. Jag vill också önska talmannen och alla ledamöter i socialutskottet en skön sommarledighet när den kommer.

(Applåder)

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 14.

Vi ska tala om en av de viktigaste pelarna i vårt välfärdssystem, socialtjänsten. Socialtjänstens uppgift är att erbjuda stöd och hjälp till människor i utsatta situationer, att förebygga sociala problem och att skydda de mest sårbara i samhället.

Socialtjänsten vilar på principen om allas rätt till ett värdigt liv. Den erbjuder hjälp och stöd till dem som befinner sig i sociala, ekonomiska och personliga svårigheter. Socialtjänstens verksamhet omfattar ett brett spektrum av insatser, från ekonomiskt bistånd och boendestöd till behandling för missbruk och skyddade boenden för våldsutsatta. Denna bredd gör socialtjänsten till en central aktör i samhällets skyddsnät. En av de mest fundamentala aspekterna av socialtjänsten är dess ansvar för barn och ungdomar.

Fru talman! Att barn får växa upp i en trygg familj är avgörande för deras utveckling och välmående. En stabil och kärleksfull miljö stärker barnets självkänsla. Familjens trygghet ger barnet en säker grund att stå på.

Barn som växer upp i utsatta miljöer behöver särskilt stöd för att kunna utvecklas på ett tryggt och hälsosamt sätt. Socialtjänsten arbetar för att säkerställa att dessa barn får den omsorg och det skydd de behöver. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Samhället behöver erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv. Detta stöd kan innebära allt från öppna insatser för familjen till familjehemsplaceringar eller särskilda stödinsatser i skolan.

Vi i Sverigedemokraterna vill att det förebyggande arbetet - som inkluderar familjestöd, föräldrastödsprogram och samarbete med skolor för att identifiera och hjälpa barn i riskzonen - ska uppmuntras och utvecklas.

Genom att erbjuda utbildning och stöd kan socialtjänsten hjälpa föräldrar att skapa en stabil och kärleksfull hemmiljö. Detta minskar risken för att barn utvecklar beteendeproblem eller hamnar i kriminalitet. Genom tidiga insatser kan många problem mildras eller helt undvikas.

Jag vill också slå ett slag för digitala verktyg för förebyggande insatser. Sverigedemokraterna menar att det är viktigt att etablera ett nationellt stöd för att underlätta för kommunerna att erbjuda digitala verktyg för att öka tillgängligheten till socialtjänsten och förstärka det förebyggande arbetet. Genom att göra detta kan fler få stöd i att hantera livskriser på ett mer effektivt sätt, vilket inte bara gynnar föräldrarna utan även barnen och samhället som helhet.

Samtidigt som socialtjänsten har en omfattande skyldighet att hjälpa och stödja är det viktigt att betona individens eget ansvar. För att socialtjänstens insatser ska vara effektiva krävs det att de som får stöd också tar ansvar för sin egen situation. Det kan innebära att följa uppgjorda planer, delta aktivt i erbjudna program och göra sitt bästa för att förbättra sin egen livssituation.

Sverigedemokraterna ser fram emot utredningen om aktivitetsplikt, som ska ge förslag på ett tydligt och anpassat aktivitetskrav som ska riktas till vuxna som tar emot försörjningsstöd och som har arbetsförmåga.

För att socialtjänsten ska fungera optimalt krävs samverkan mellan skola, hälso- och sjukvård, polis och frivilligorganisationer. Detta samarbete skapar en helhetsbild av individens situation och ger effektivare insatser. Exempel på sådan samverkan finns i flera kommuner och bör spridas tydligare.

Digitalisering kan också effektivisera socialtjänstens arbete genom att förenkla administrationen och underlätta informationsdelning och samordning mellan olika myndigheter.

Fru talman! Offentliganställda, inklusive socialarbetare, är tyvärr ofta utsatta för hot och våld i sitt arbete. För att minska denna utsatthet krävs flera åtgärder. Att säkerställa att de har trygga arbetsplatser, att erbjuda stöd och samtal efter svåra situationer och att säkerställa att det finns tydliga rutiner och riktlinjer för hur hot- och våldssituationer ska hanteras är bara några delar i det arbetet.

För att socialtjänsten ska vara långsiktigt hållbar krävs investeringar i resurser och i kompetens.

Sverigedemokraterna anser att flera åtgärder behöver vidtas inom socialförvaltningen. Vi föreslår att regeringen ska arbeta för att öka kontinuiteten inom socialförvaltningen för att man ska behålla viktig erfarenhet. Dessutom bör en nationell specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barn och unga övervägas. Detta skulle främja rättssäkra utredningar och bedömningar. Sverigedemokraterna menar att införandet av specialistsocionomer med inriktning på barn och unga skulle höja kompetensen och skapa karriärvägar med större ansvar och bättre lönebild.

Vi ser också ett behov av att avlasta socialsekreterarna genom att införa socialtjänstassistenter, som kan ta över vissa arbetsuppgifter. Detta skulle ge socialtjänsten bättre förutsättningar att utföra högkvalitativt arbete och bidra till att medarbetarna stannar kvar i yrket.

Fru talman! Socialtjänstens arbete är grundläggande för ett fungerande och humant samhälle. Genom att erbjuda stöd och skydd till de mest utsatta bidrar socialtjänsten till att skapa trygghet. Samtidigt står den inför stora utmaningar som måste hanteras med kraft och beslutsamhet.

Med detta sagt är det glädjande att många beslut redan tagits för att nå bättre framgång i insatser för dem som behöver samhällets stöd. En ny socialtjänstlag, som man kom överens om i Tidö, arbetas fram just nu. Socialtjänsten ska reformeras. Tidiga förebyggande insatser ska prioriteras, och socialtjänsten ska bland annat vara kunskapsbaserad och bedrivas i överensstämmelse med beprövad erfarenhet.

Genom att investera i resurser, förbättra samverkan, satsa på förebyggande insatser och säkerställa en god arbetsmiljö för socialarbetare kan vi bygga en socialtjänst som är lätt att nå, är långsiktigt hållbar och är effektiv.

Fru talman! Socialtjänsten, i egenskap av skyddsnät, möter invånare när de fallit handlöst och har det som allra värst. Det är allt från väldigt små barn till mycket seniora personer. Det kan handla om människor som tillfälligt behöver pengar till mat eller kläder på kroppen. Det kan vara människor som har utsatts för våld och kränkningar, personer som inte praktiskt klarar att betala sin hyra även om pengarna finns på kontot och förstås barn som har föräldrar som inte klarar av ansvaret. I värsta fall är det socialtjänsten som får fatta beslut om att samhället behöver ta över hela ansvaret för ett barns uppväxt.

Fru talman! Detta är naturligtvis stora och väldigt svåra uppdrag, som kräver sina medarbetare.

Regeringen arbetar nu i ilfart med att säkra den kompetens som behövs - detta har inte tidigare automatiskt funnits i socionomers utbildning. Det handlar om säkra arbetsförhållanden, om trygghet, om att trivas på jobbet och om att våga fatta svåra beslut och veta att man gör det som är det rätta och det bästa i svåra situationer. Det handlar om att ge rätt verktyg när det gäller allt från sekretess till mellantvång.

Uppgiften är inte enkel. Det handlar om att lyfta människor till en ekonomisk och social trygghet och så att de ska bli en aktiv del av samhället - för att de ska kunna både ingå i gemenskapen och påverka. Det ser fint och torrt ut när man läser det. Men ofta är detta människor som har haft det ohyggligt svårt. Det är en lång, lång väg för att nå det målet.

Jag ska fatta mig kort, fru talman. Jag ska spara orden tills de reformer som nu är påbörjade är sjösatta och blir verklighet. Men jag vill ändå säga att jag är väldigt glad över att en ny socialtjänstlag nu tas fram, som fokuserar på en helhetssyn på individen. Jag tycker att det är oerhört viktigt att det i den lagen läggs ett stort fokus på att förebygga.

Jag tycker också att det är otroligt glädjande och hoppfullt att se att det nu tas ett helhetsgrepp när det gäller de barn som inte kan bo kvar i sina familjer - när allt har gjorts för att försöka förebygga, lyfta och få barnet att klara sig i sin egen familj. När det inte längre går måste det barnet fortfarande få möjlighet till en bra start, en fin framtid och ett rikt liv. Det gör mig glad.

Slutligen vill jag bara säga att jag är väldigt glad över att regeringen arbetar med att stärka stödet till anhöriga, vilka de än är och när än i livet de behöver detta stöd.

(Applåder)

Fru talman! Jag är som en gäst här i dag på socialutskottets område. Men från mitt tidigare yrkesliv har jag lång erfarenhet av de frågor som ni arbetar med.

Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 7 om försörjningsstöd och övriga stödinsatser. Jag gör det som ett led i det förebyggande arbete som är så grundläggande i allt socialt arbete. Som vänsterpartister vill vi att man går in mycket starkare och återkommer med förslag på hur vi kan göra konkreta förebyggande insatser mot överskuldsättning, som är ett stort problem för väldigt många människor i dag och som ökar den sociala utsattheten.

Det här är också ett fält där man blir provocerad av att se regeringen och myndighetspersoner unna sig lönehöjningar som är väldigt stora liksom en ökning av möjligheterna till rut- och rotavdrag, något som över huvud taget inte kan vara aktuellt för de grupper som skulle behöva medel allra mest.

Jag vill därefter fokusera på en fråga som flera har berört från talarstolen här i dag, och det är barns och kvinnors situation när man har blivit utsatt för våld. Jag går nu lite utanför motionerna men ändå med fokus på vad som är oerhört viktigt att satsa på i det sociala arbetet. Jag gör det som feminist och som barnrättsaktivist, och jag kan inte avstå från att belysa det stora sociala ansvar som har lagts på socialtjänsten för den kvinna som också är mamma och som lämnar en våldsam relation - eller rättare sagt en våldsam man och pappa.

När kvinnan lämnar den våldsamme mannen har hon hittills, fram till den 1 april, kunnat ta med sig barn till det skyddade boendet. Nu krävs ett beslut av socialtjänsten om placering av barnet för att detta ska vara möjligt. Detta sker "för barnets bästa" - så kallar man det.

Många jourkvinnor och vi i Vänsterpartiet påpekade inför reformen att det fanns en risk att detta skulle kunna leda till att den pappa som varit våldsam mot mamman ändå skulle uppfattas som bra nog för att barnet skulle få bo hos honom. Han skulle till och med kunna få vårdnaden.

Nu ser vi detta ske. Det orsakar svarta rubriker i medierna, och jag och mina partikamrater får desperata mejl som ifrågasätter hur detta vara möjligt.

Bästa riksdagsledamöter! Vi måste ändra på detta! Vi måste kräva en våldskompetens, vilket vi har gjort i årtionden, för att förebygga att våld sker. Vi måste framför allt också hjälpa de barn som finns i våldets närhet. Om vi gör det åstadkommer vi också ett oerhört viktigt brottsförebyggande arbete på sikt, för de barn, särskilt pojkar, som tvingas se pappa slå lär sig också våldet som ett maktmedel. De är överrepresenterade bland dem som begår våldsbrott, inklusive i gängkriminaliteten.

Vi måste sätta stopp för detta och verkligen göra allvar av mantrat "barnets bästa".

Fru talman! Debatten om socialtjänsten har tyvärr kantrat ganska mycket till att bara handla om hur man kan ta hårdare tag mot ungdomar som begår brott och hur man på enklast möjliga sätt kan bryta sekretessen.

Jag säger inte att det inte behövs helt nya möjligheter till insatser när det handlar om unga som begår allvarliga brott eller att de tidigare sekretessreglerna alltid har varit till gagn för den unge, men det behövs även många andra förändringar. Tyvärr ser jag inte att den nuvarande regeringen tar ledarskapet i det arbetet.

Centerpartiet vill att vi tar fler steg och snabbare. Det vi har hört flera gånger här från talarstolen i dag är att man hänvisar till den nya socialtjänstlag som ska träda i kraft 2025. Den kommer säkert att innebära en förändring till det bättre, men risken är uppenbar att viktiga delar inte finns med.

Den nya lagen kommer säkert att innebära ett fokus på förebyggande arbete, och det är bra. Den kommer sannolikt också att innebära att kravet på att man ska arbeta evidensbaserat utifrån beprövad erfarenhet och vetenskap skärps, vilket också är bra, men detta är ett sådant typområde där regeringen redan nu skulle kunna förbereda det som kommer.

I väntan på den nya lagen hade regeringen redan nu kunnat uppdra till sina myndigheter att gå igenom vilka metoder och verktyg det finns för utredning och insatser, vilka metoder och verktyg som det finns forskning och evidens bakom och var det saknas kunskap. I de fall där det finns evidens för effekter vill vi att metoderna ska implementeras i kommuner, och där det saknas evidens är det forskning och resultatuppföljning som behövs.

Det här är någonting som Socialstyrelsen kunde få i uppdrag att börja jobba med redan nu. Vi måste bli bättre på att snabbt fånga de barn och unga som finns i riskmiljöer, och vi behöver veta att de insatser som ges faktiskt har effekt.

Fru talman! Det är helt obegripligt för mig att när det gäller socialtjänstens område ska varje kommun själv behöva leta upp metoder och insatser. Inom sjukvården vore det helt otänkbart att jobba på det viset. Dessutom borde regeringen ställa krav på uppföljning på individnivå för att säkerställa att vi får de beteendeförändringar som vi vill ha. Det gäller både öppna insatser och insatser inom Sis.

Vi är överens om att vissa barn och unga behöver vård och insatser av samhället, men då måste vi också vara säkra på att de insatser de får faktiskt ger önskad effekt. Många pratar om att vi redan på MVC eller BVC kunde se att här har vi ett barn som kommer att få problem, och när vi hittar dessa familjer måste det till insatser som vi vet ger effekt.

Fru talman! Det finns en del som säger att det inte går att mäta socialt beteende. Jag skulle vilja påstå det motsatta. Det finns i dag mätmetoder som används i en del verksamheter där man faktiskt kan mäta om en insats har önskad effekt, det vill säga om det oönskade beteendet avtar. Dessa metoder borde användas betydligt mer.

Som jag tidigare har sagt tycker jag och Centerpartiet att det sker en del bra saker när det gäller förebyggande insatser, men vi saknar ett fokus på de riktigt tidiga insatserna som man kan ge på MVC och BVC. Om vi fångar in dessa familjer snabbare kan vi också motverka att några av de här ungdomarna faller utanför ramen.

Förutom att ta bort riskerna för det enskilda barnet vet vi också att skolan och att klara sin skolgång är den största skyddsfaktorn när det gäller barn och unga som riskerar att hamna snett. Därför måste vi se till att samverkan fungerar bra mellan socialtjänst och skola för de barn som behöver det. Det måste ske redan i förskolan, och även här behöver regeringen se till att det finns arbetsmetoder som fungerar.

Den här regeringen har, precis som tidigare regeringar, gång på gång tillsatt medel för att förstärka skolans förebyggande insatser, men det som har saknats är uppföljningen. Utan gedigna uppföljningar, gärna på vetenskaplig grund, blir alla satsningar likt tomtebloss.

För att förändra socialtjänsten krävs också förändringar av socionomutbildningen. Det måste bli en nationell tydlighet i vilken kunskap och vilka färdigheter som förväntas av en individ efter genomgången socionomutbildning.

Fru talman! Låt mig också säga några ord om internationella adoptioner. Även där har kommunernas socialnämnder ett ansvar.

Här pågår en utredning för att undersöka hur vi kan organisera arbetet på ett bättre sätt. Det har skett felaktiga adoptioner under 70, 80- och 90-talen. Här måste vi vara säkra på att det inte händer igen. En del i detta tror jag och Centerpartiet handlar om att det inte kan vara ett kommunalt ansvar att utreda och tillhandahålla stöd till adoptionsfamiljerna. Det är i dag så få som adopteras internationellt att kunskapen inte finns kvar i kommunerna. Vissa kommuner hanterar en adoption vart fjärde år. Därför måste det bli ett regionalt eller nationellt uppdrag.

Det behövs även lagändringar för att säkerställa att dokumentationen sparas på ett tryggt sätt så att barn och familjer kan få del av dem när de önskar och även att det individuella stödet blir bättre. Suicidrisken är högre hos dessa barn och unga än hos andra.

Fru talman! Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservation 5.

Fru talman! Jag börjar där den tidigare talaren slutade. Jag vill också ta upp internationella adoptioner och de problem som har uppmärksammats alltmer på senare år. Det är tydligt att det i ett stort antal fall har begåtts olika typer av brott, till exempel att barn inte alls har saknat föräldrar utan i stället har stulits från sina ursprungliga föräldrar för att kunna adopteras. Detta är självklart inte fallet i alla situationer där barn har adopterats, men det är sannolikt att det rör sig om ett inte försumbart antal fall.

Detta är en mycket allvarlig situation som inte bara berör Sverige, men Sverige är det land som har adopterat flest barn i förhållande till den egna befolkningsmängden. Sverige är därför en viktig part när det gäller att arbeta med upprättelse för dessa personer.

Frågan engagerar flera olika organisationer som arbetar för adopterades rättigheter, och jag vill ta upp några av de krav som organisationerna framförde vid ett riksdagsseminarium i maj förra året och som vi i Miljöpartiet sedan lade fram i en motion.

Det är inte en tillfredsställande situation att känsliga uppgifter rörande privatpersoner hålls av privata aktörer, till exempel adoptionsorganisationer. Staten borde ta över personakterna och säkerställa säker förvaring. Det är också centralt att de berörda personerna själva kan få tillgång till materialet, nu eller längre fram i tiden. Även om en adopterad person själv i något fall inte önskar få tillgång till materialet, finns möjligheten att personens barn kan vilja få tillgång till det mycket längre fram i tiden. Hur en överflyttning ska ske borde utredas.

Med moderna och brett tillgängliga dna-tester är det allt fler som får tillgång till information som bara för några år sedan inte ansågs möjlig att få. Okända släktingar kan helt enkelt bli kända för en person som gör ett enkelt dna-test hos någon av de kommersiella aktörerna. Resultatet av ett sådant test kan för en person bli början på svaren på frågorna om hur ens egen adoption har gått till och vilka de ursprungliga föräldrarna är eller var. Även om kostnaderna under senare år har minskat drastiskt kan det för många ändå vara en för hög kostnad. Det är inte rimligt att en person som kan vara ett offer för ett grovt brott inte får reda på det på grund av den egna ekonomin. Det bör utredas hur alla berörda kan ges tillgång till ett dna-test.

I oktober 2021 tillsattes en utredning om Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Utredningen ska bland annat föreslå ändringar i regelverk, organisering och processer för att stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Detta är mycket välkommet. Det kan vara nödvändigt att stärka Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, vad gäller till exempel tillsyn i internationella adoptionsprocesser, för att säkerställa att adoptioner inte genomförs i länder utan tillförlitlig reglering.

Det är nödvändigt att göra kontinuerliga bedömningar av korruption och andra hinder för en rättssäker process i ursprungsländerna. Det kan också vara nödvändigt att stärka svenska myndigheters roll vid internationella adoptioner för att säkerställa att adoptioner inte genomförs rättsosäkert.

Fru talman! Jag byter ämne och går över till frågan om hemlöshet. Det finns ett gott exempel i ett av våra grannländer, nämligen Finland. Den finska nationella bostadsstiftelsen Y-stiftelsen lyfts ofta fram som ett av de viktigare inslagen i den finska politiken mot hemlöshet. Miljöpartiet anser därför att regeringen ska utreda möjligheten att inrätta en nationell bostadsstiftelse med ett liknande koncept. I Finland drivs stiftelsen av en samling olika aktörer i samverkan. Det bör därför övervägas om en styrgrupp under Statens Bostadsomvandling med representanter från till exempel Socialstyrelsen, Boverket, idéburna bostadsaktörer, Fastighetsägarna och Sveriges Allmännytta ska inrättas för att tillsammans driva ett sådant arbete framåt i Sverige.

Ett tryggt boende är en av grunderna för ett fungerande liv. Den främsta orsaken till hemlöshet är brist på bostäder, i synnerhet hyreslägenheter med rimliga hyror som människor med låga inkomster kan betala, och det finns rapporter om att fler människor än förr vräks och att utmaningarna med social och strukturell hemlöshet har ökat. Det handlar inte sällan om människor med psykisk ohälsa eller missbruk, ofta i kombination, men även om människor som lever i ekonomisk utsatthet, med svag förankring på arbetsmarknaden, som inte själva kan ordna sitt boende och därför hamnar i en hemlöshetssituation. Samtidigt visar forskning att ju längre tid du är i en hemlöshetssituation, desto större risk är det att utveckla problem med missbruk och psykisk ohälsa. Att komma till rätta med hemlösheten är därför oerhört centralt av flera skäl.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag som vanligt nämna något om vikten av förebyggande arbete och att socialtjänsten ska ha faktiska förutsättningar att bedriva detta arbete. Det kräver såväl kompetens som resurser. De generella statsbidragen till kommunerna måste öka, och socialarbetare måste få rimliga förutsättningar att göra ett bra jobb.

Nyutexaminerade måste få handledning och tid att utvecklas i sin yrkesroll. Risken blir annars att alltför många vill lämna sin yrkesroll, inte minst nu när förväntningarna och kraven är höga på socialtjänstens roll i att förebygga kriminalitet och ge stöd och hjälp till barn och familjer. Individanpassat stöd och insatser till individer och familjer krävs, liksom att arbeta konsekvent för att uppnå ett bättre förtroende mellan människor som bor i socioekonomiskt utsatta områden och myndigheterna. Det kan göras genom mer uppsökande verksamhet och bättre samhällsintroduktion men också genom att fler myndigheter, stadsdelsförvaltningar och kommunkontor flyttar till dessa områden.

Fru talman! Det allra sista jag vill ta upp är vikten av stöd till anhöriga, vilket också har lyfts upp av flera tidigare talare, som till exempel vårdar sjuka eller äldre familjemedlemmar. Det finns en överhängande risk att den egna hälsan försämras om det blir alltför tungt att vårda en anhörig. Det måste finnas flexibla och lättillgängliga möjligheter till avlastning. Lagstiftning bör också övervägas för att skapa jämlik tillgång till anhörigstöd över landet.

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation 21, men jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)