Strategisk exportkontroll 2023 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden

Debatt om förslag 10 juni 2024
Hoppa över anförandelistan

Anförandelista

  1. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  2. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  3. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  4. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  5. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  6. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  7. Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
  8. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  9. Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
  10. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  11. Hoppa till i videospelarenStefan Olsson (M)
  12. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  13. Hoppa till i videospelarenStefan Olsson (M)
  14. Hoppa till i videospelarenMorgan Johansson (S)
  15. Hoppa till i videospelarenStefan Olsson (M)
  16. Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
  17. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  18. Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
  19. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  20. Hoppa till i videospelarenHåkan Svenneling (V)
  21. Hoppa till i videospelarenJoar Forssell (L)
  22. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  23. Hoppa till i videospelarenJoar Forssell (L)
  24. Hoppa till i videospelarenYasmine Eriksson (SD)
  25. Hoppa till i videospelarenJoar Forssell (L)
  26. Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
  27. Hoppa till i videospelarenJoar Forssell (L)
  28. Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
  29. Hoppa till i videospelarenJoar Forssell (L)
  30. Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
  31. Hoppa till i videospelarenStefan Olsson (M)
  32. Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
  33. Hoppa till i videospelarenStefan Olsson (M)
  34. Hoppa till i videospelarenJacob Risberg (MP)
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 34

Anf. 48 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Vi ska diskutera regeringens årliga skrivelse om strategisk exportkontroll, närmare bestämt exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden.

Sverige har en högkvalitativ produktion av försvarsmateriel. Det är delvis en följd av vår långa period av alliansfrihet. Som ett alliansfritt land fanns det ett egenvärde i att kunna tillverka våra egna vapen så att vi inte skulle behöva vara beroende av någon annan.

Genom åren har vi därför, tillsammans med industrin, byggt upp en sådan produktion som mäter sig väl med stormakternas materiel, ja, som många gånger också är bättre än vad stormakterna själva producerar.

Så har vi till exempel egen produktion av stridsflygplan, Jas Gripen, som är flygplan av världsklass. Detsamma gäller svenska ubåtar, som också är av yppersta världsklass. Det gäller stridsvagnar, pansarbandvagnar och flygburna radarsystem, och det finns många fler exempel.

Försvarsindustrin är helt enkelt en stor tillgång för Sverige. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetspolitiska läget, med ett storkrig i Europa där Ryssland angripit Ukraina, är det naturligtvis en ännu större tillgång. Det gäller både för det svenska försvaret och numera också för Nato, men också för att kunna hjälpa Ukraina i det krig som man nu utkämpar.

Den frågan har ju präglat de senaste åren. Sverige har från första stund stött Ukraina ekonomiskt och humanitärt men också militärt. Bara fyra dagar efter Rysslands invasion i februari 2022 beslutade den dåvarande socialdemokratiska regeringen om att skicka vapen till Ukraina.

Det var 5 000 pansarskott, som man så väl behövde i Ukraina vid just den tidpunkten för att kunna slå ut ryska pansarfordon som då var på väg att försöka inta Kiev. Det lyckades de inte med, bland annat på grund av de vapen Sverige och andra länder bistod med.

En delegation från utrikesutskottet besökte Ukraina för lite drygt ett år sedan. Vi kunde då på plats själva se hur viktigt det var vid den kritiska tidpunkten våren 2022 att man snabbt fick hjälp med just den typ av vapen som man då behövde.

Beslutet att skicka vapen till Ukraina var historiskt. Det var första gången sedan finska vinterkriget 1939 som Sverige beslutade att skicka vapen till ett annat land i krig. Det var historiskt, men det var också nödvändigt, och det var rätt.

Det var det därför att Ukrainas sak är vår sak. De utkämpar inte bara ett krig för sin egen självständighet och sin demokrati, utan också för oss alla. Om Putin får sin vilja igenom i Ukraina kommer han att gå vidare med andra länder. Så är det ju med despoter. De måste stoppas medan tid är.

Det här får naturligtvis avtryck också i den här skrivelsen. Under 2023 har 21 utförseltillstånd beviljats för statliga donationer, och ytterligare 16 tillstånd för privata företag, vad gäller militär materiel till Ukraina. Det rör sig framför allt om markstrids- och missilsystem.

Det gäller alltså 2023. Men sedan dess har också nya beslut fattats, och vi kan väl se framför oss att det kommer att fortsätta. Sverige ska fortsätta att stödja Ukraina så länge det behövs. Det finns det bred enighet i riksdagen om det.

Fru talman! Frågetecknet i den här skrivelsen när det gäller Ukraina är snarare något annat. Det gäller i det här avseendet inte så mycket vad som står i skrivelsen, utan vad som inte står. Ukraina har ju länge begärt hjälp med stridsflygplan. Överst på deras önskelista har stått - och står - Jas Gripen, som passar ypperligt för den typ av krigföring som Ukraina tvingas bedriva.

Vi socialdemokrater krävde redan i somras att Sverige skulle gå Ukraina till mötes och skicka Jas till Ukraina när Sverige kommit med i Nato.

Det utreddes av Försvarsmakten, och man lämnade sin utredning i mitten av december förra året. Men sedan dess har det dessvärre varit tyst från regeringen i över fem månader. Vi har från vår sida gång på gång efterlyst besked från regeringen.

Till slut kom det ett besked i förra veckan, och det var ett negativt besked. Jas till Ukraina sköts på obestämd framtid med motivet att amerikanska F16 skulle gå före. Man kunde inte ha båda systemen, sades det. Det var en förklaring som sedan kom på skam när Frankrike, också i förra veckan, gick ut med att man skulle skicka franska Mirage. Jag undrar: Om de kan skicka franska flygplan - varför kan då inte vi skicka svenska när vi vet hur hett efterfrågat det är av Ukraina? Det är en fråga som måste ställas i denna debatt.

Fru talman! För att kunna upprätthålla en svensk försvarsindustri måste man också ha en vapenexport - annars får man inte ihop det. Ett land av Sveriges storlek som ska kunna upprätthålla en försvarsindustri måste också kunna sälja vapen och annan försvarsmateriel till andra länder.

Den totala exporten av krigsmateriel uppgick 2023 till 18 miljarder kronor. 80 procent av detta gick till de 39 länder som vi har långsiktiga relationer med. De största mottagarna är USA och Brasilien. Det ska ändå sägas att det här förstås är en väldigt svår avvägning. Vilka länder ska man förse med försvarsmateriel och vilka länder ska man inte förse med försvarsmateriel? Det är en evig och viktig diskussion som vi för löpande.

Jag vill ändå säga att Sverige har världens stramaste lagstiftning när det gäller export av försvarsmateriel. Våra vapen ska inte gå till länder som bedriver anfallskrig mot andra länder, och vi ska strikt följa de beslut om till exempel vapenembargo mot enskilda länder som FN, EU eller OSSE fattar.

Den svenska strama lagstiftningen blev ännu stramare 2018, då Sverige bland annat som enda land i världen införde ett särskilt demokratikriterium för exporten. Mottagarlandets demokratiska status ska vägas in när man beslutar om utförseltillstånd, och det är vi alltså ensamma om i världen.

Vi är också ensamma om att ha ett system där alla riksdagens partier har insyn i och kan påverka de beslut som den ansvariga myndigheten, ISP, fattar. Det sker genom det så kallade Exportkontrollrådet. Det är ett rådgivande organ, men det väger tungt när det gäller de enskilda affärerna. Och alla partier deltar som sagt i detta arbete.

Ytterligare en sak jag vill nämna i den kontrollregim vi har är att Sverige sedan 2022 har ett system för efterkontroller. Det innebär att ISP systematiskt besöker olika mottagarländer för att säkerställa att det Sverige har exporterat verkligen har gått till rätt ställe och inte vidareexporterats till andra länder. Det är inte så många andra länder som gör detta. Det här är ytterligare en uppstramning av exportkontrollen som kom i och med den nya lagstiftningen 2018 och som en bred majoritet i den här riksdagen stod bakom, vilket också i sig är en stor tillgång för Sverige.


Anf. 49 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Strategisk exportkontroll 2023 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Det är ett mycket viktigt ämne i tider av utbredd terror, krigföring och hot från antagonister. Världen är i ett spänt läge. Vi har den ryska diktaturen som attackerar det demokratiska Ukraina, vi ser Kinas hot mot Taiwan och vi ser terrorgruppen Hamas, som attackerade Israel och utförde den största dödliga attacken mot judar sedan andra världskriget.

Sverigedemokraterna står upp för en regelbaserad och demokratisk världsordning. Det är en världsordning som just nu kämpar mot en negativ trend. Vi behöver därför stå upp för demokratin och vara behjälpliga där vi kan för de länder som nu och i framtiden behöver försvara sin rätt att finnas och bevara sina demokratier.

Fru talman! Sverigedemokraterna ser saker komma, och vi är inte naiva. Det gäller även svensk exportkontroll och krigsmaterielindustri. Vi har länge fört en politik som gynnar den svenska tillverkningen av krigsmateriel och exporten, som mer eller mindre är en förutsättning för denna industri. Vi har historiskt, sedan vi kom in i riksdagen, verkat för enklare regler och färre parametrar att ta hänsyn till som försvårar för svensk krigsmaterielindustri.

Det har exempelvis handlat om den feministiska utrikespolitiken, som under den tidigare socialdemokratiska regeringen försvårade det hela och gjorde exportärendena mer komplicerade. Politiken berörde även områden som att Sverige skulle bedöma andra staters inrikespolitiska prioriteringar vid en eventuell export.

Fru talman! Den tidigare misskötseln av politiken på området har varit en bidragande faktor till att vi i dag har ett system med en myndighet som hanterar dessa ärenden i stället för att de hanteras av Regeringskansliet.

Det handlar om omfattande granskningar av exportaffärer redan på 80-talet, om export- och industrihämmande regelkrångel och om att man kraftigt drog ned på Försvarsmakten i Sverige. Det är denna politik som i hög grad har bidragit till att Sverige i dagsläget inte har tillräcklig kapacitet för att både rusta upp vårt eget försvar i den takt vi vill och bidra till Ukraina i en större omfattning.

Fru talman! Den förra regeringen fortsatte på den destruktiva vägen, och exportkontrollpolitiken splittrades genom att myndigheten som reglerar frågan, ISP, fördes över till att formellt regleras från ett departement medan det reellt styrdes från ett annat. Det är en väldigt märklig ordning som saknar motstycke i svensk förvaltning.

Den dåvarande S-regeringen hade också uppenbara problem med att implementera viktig politik på området som det fanns en total enighet om i riksdagen. Det handlade om införandet av efterkontroller av krigsmateriel, det vill säga att man möjliggör för ISP att på plats kontrollera så att krigsmateriel inte hamnat på avvägar.

Införandet av denna kontrollfunktion försenades med flera år. Till slut kom den, som Morgan Johansson nämnde, att införas. Men Sverige ligger nu efter andra stater när det gäller denna kontrollfunktion. Det är allvarligt, särskilt nu när krigsmaterielexporten ökar. På grund av Socialdemokraternas senfärdighet riskerar svenska vapen i ökad utsträckning att hamna på avvägar och att användas av terrorister och kriminella.

Fru talman! Det har bedrivits en politik som gjort att Sverige inte har kunnat exportera krigsmateriel till demokratiska stater såsom Taiwan och Israel. Men samtidigt importerar vi krigsmateriel från just Israel. Det är krigsmateriel som har varit nödvändig för att skydda oss, och i denna stund skyddas alla vi i denna kammare av system tillverkade i Israel. Vi ska vara tacksamma för att möjligheten har funnits för oss att importera krigsmateriel från Israel, men samtidigt finns det alltså omfattande politiska hinder för att exportera till landet. Är inte det bara ett stort hyckleri, alltihop?

Fru talman! Det är mycket välkommet att det nu görs en utredning som har flera direktiv som kommer att underlätta för inhemsk krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport. Men vi sverigedemokrater vill gå längre och föreslår att man underlättar exporten av krigsmateriel till världens demokratier såsom Ukraina, Taiwan och Israel. Det är helt nödvändigt för att vi ska kunna skydda oss mot diktatorernas aggressioner. Det ger oss också ökad möjlighet till samarbete för att bidra till Ukraina, vilket är den mest akuta uppgiften i nuläget.

Fru talman! Av denna anledning yrkar jag bifall till reservation 3 i betänkandet.


Anf. 50 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det var två saker som fick mig att studsa till lite i Yasmine Erikssons inlägg.

Den första var när hon sa att den feministiska utrikespolitiken hade lagt hinder i vägen för vapenexporten. Jag undrar bara: Vad menar hon rent konkret? Vilka länder tycker Sverigedemokraterna att vi skulle ha exporterat till men inte har kunnat exportera till därför att kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks? Vilka länder är det Yasmine Eriksson menar att vi borde kunna exportera till? Är det exempelvis Iran hon menar, där kvinnors rättigheter systematiskt kränks? Eller vad menar hon egentligen när hon säger att den feministiska utrikespolitiken lade hinder i vägen för vapenexporten? Vilka länder syftar hon på?

Min andra fråga gäller Israel, som Sverigedemokraterna vill exportera vapen till. Jag sa i mitt inlägg att våra svenska vapen inte ska gå till länder som bedriver anfallskrig i andra länder eller i andra områden. Det är helt uppenbart att Israel inte bara ockuperar palestinsk mark och har så gjort i många år utan dessutom just nu står mitt uppe i ett krig med fruktansvärda konsekvenser. 35 000-40 000 människor har dött, varav en mycket stor andel civila, kvinnor och barn.

Vi ska inte ha någon vapenexport till Israel. Vi har inte haft det sedan 50-talet. Om Sverigedemokraterna nu, när man befinner sig i detta fruktansvärda krig, vill att svenska vapen ska gå till denna typ av krig där civila som sagt löper mycket stor risk att bli dödade är det ett totalt brott, skulle jag vilja säga, med alla principer vi haft för svensk krigsmaterielexport under decennier.


Anf. 51 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! När jag talade om att den feministiska utrikespolitiken varit ett hinder talade jag kanske inte om ett hinder för att exportera till vissa länder utan om regelkrångel hos myndigheten ISP. Det kostar pengar, resurser och personal att ha utökade parametrar för vad den måste ta i beaktande. Den feministiska utrikespolitiken var otroligt svårtolkad just i fråga om export av krigsmateriel. Det handlade alltså mer om vår interna svenska styrning av myndigheternas arbete än om vilka länder som ska få ta del av exporten.

När det gäller att exportera till Israel, som Morgan Johansson frågade om, är det samma sak där. För det första är Israel en demokratisk stat. För det andra är det inte Israel som bedriver ett anfallskrig. De bedriver ett försvarskrig där de dels försöker utplåna terroristerna som mördade israeler på deras mark, dels försöker få hem sina gisslan. Hade Hamas lagt ned vapen, gett upp och gett tillbaka gisslan hade otroligt många civila kunnat räddas.

Att många civila dör i Palestina är Hamas fel. Hade Hamas lagt ned vapen hade detta kunnat få ett mycket tidigare slut.


Anf. 52 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Menar alltså Yasmine Eriksson, angående den feministiska utrikespolitiken, att ISP inte ska kontrollera om kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks i de länder som kan vara föremål för vår vapenexport? Är det detta hon menar?

Jag vet att Sverigedemokraterna stod utanför uppgörelsen om den exportkontrollagstiftning vi har nu, där vi bland annat införde ett demokratikriterium så att ISP också ska titta på demokratiska rättigheter. Det behövde man inte göra tidigare. Nu får vi beskedet från Sverigedemokraterna att man inte heller tycker att ISP ska titta på om kvinnors och barns rättigheter systematiskt kränks därför att det blir krångligt. Ja, då får det väl vara krångligt i så fall. Jag tycker nog ändå att det är viktigt att vi får veta vilken typ av länder våra vapen går till och att vi därmed har den typen av stramhet i lagstiftningen.

Jag fick inget svar på vilka länder Yasmine Eriksson i så fall skulle vilja att vi exporterade vapen till. Iran är ju som sagt ett land där kvinnors rättigheter systematiskt kränks. Vi får väl utgå från att det inte är det landet hon tänker på.

När det sedan gäller Israel är det ju fastslaget sedan decennier tillbaka genom FN-resolutioner att Israel ockuperar palestinsk mark. De befinner sig just nu också i ett krig. Sveriges hållning har i alla tider varit att vi inte exporterar vapen till länder i den typen av situationer. Vi vill inte att våra vapen ska gå till den typen av krigföring.

Har vi en situation där tiotusentals människor faktiskt har dött är mitt enkla besked: Detta ska inte Sverige genom vapenexport bidra till.


Anf. 53 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Jag behöver tydligen upprepa mig. Det här med den socialdemokratiska feministiska utrikespolitiken handlar inte om vilka länder vi ska exportera till utan om de regler som vår myndighet behöver förhålla sig till, vilka utgjorde ett onödigt krångel.

Morgan Johansson frågade mig om myndigheten inte ska titta på huruvida kvinnors och barns rättigheter blir kränkta. Mig veterligen är kvinnor och barn också människor. Detta borde därför falla under mänskliga rättigheter, och det kriteriet finns redan. Det behövs inte ett utökat kriterium för att titta på detta ytterligare en gång, vilket tar mer tid och resurser.

Jag håller fast vid att Israel försvarar sig. Jag håller fullständigt med om att man inte ska döda civila i krig, men Hamas har ett otroligt ansvar här. Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om deras ansvar när det gäller de civila i Gaza.


Anf. 54 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Även jag studsade på ledamoten Erikssons anförande kopplat till vapenexport till Israel. Det är ju för att vi befinner oss i en helt fruktansvärt horribel situation som vi ser varje dag i Gaza. Vi ser hela tiden i våra mobiler och i våra flöden hur barn mördas och hur den humanitära situationen är helt olidlig.

I det läget vill Sverigedemokraterna skicka svenska vapen till Israel som ska användas i det kriget. Då undrar man dels vilka vapen Sverigedemokraterna ser framför sig ska skickas till Israel, dels på vilket sätt det ska legitimeras att palestinska barn dödas med svenska vapen.

Man undrar också hur Sverigedemokraterna ser på de domstolsprocesser som Israel befinner sig i - både i ICJ, den internationella domstolen, där Sydafrika har dragit dem inför folkmordskommissionen, och i ICC, den internationella brottmålsdomstolen, där ledande företrädare för både Hamas och Israel kan komma att stå åtalade för brott mot mänskligheten. Kommer då Sverige att åtalas som en del i de anklagelser som har riktats mot Israels och Hamas företrädare?

Demokrati pratas det väldigt skarpt om. Det är intressant att höra Sverigedemokraternas syn på den. Man slår fast att Israel är en demokrati, och i nästa andetag säger man att man nog inte vill ha ett demokratikriterium. Det är så jobbigt med kvinnor, barn, mänskliga rättigheter och sådant.

Här måste man någonstans bestämma sig, och det är uppenbart att Sverigedemokraterna har gjort det. De vill ha en krigsmaterielpolitik som går ut på att man som regering eller som parti bestämmer vilka länder man gillar och sedan exporterar till dem. Jag tror att det är bättre om vi använder oss av principer och utgår från dem. Sedan kan vi diskutera vilken politik vi har.


Anf. 55 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Israelfrågan kan nog inte undvikas när vi debatterar ett utrikespolitiskt betänkande.

Jag tycker att det är viktigt att Israel bidrar till att bekämpa terrorister, terrorister som också hotar Sverige och våra likasinnade länder. Sedan är det inte bara Hamas som Israel behöver försvara sig mot. Även Iran har vi i närtid sett attackera Israel. Det är alltså berättigat att man kan ha försvarsmateriel, och jag tycker att är rimligt att även Sverige skulle kunna öppna för att exportera försvarsmateriel till Israel - på samma sätt som vi också har köpt från dem.

Ledamoten frågar mig vilka vapen vi skulle sälja till Israel. Den frågan är inte på mitt bord. Det skulle göras upp mellan Israel och våra svenska företag och sedan kontrolleras av svensk myndighet, inte av en ledamot i Sveriges riksdag utanför Exportkontrollrådet.

Vad gäller domstolsprocesserna ska de självklart ske i gängse ordning. Jag kan inte uttala mig innan några domar fällts. Jag tycker också att alla har rätt att lyfta frågan till domstolarna som sig bör.

Jag har dessutom ingenstans sagt att jag vill ta bort demokratikriteriet. Jag har inte heller likställt feministisk utrikespolitik med ett demokratikriterium. Jag undrar alltså vad Håkan Svenneling menar med att jag skulle vilja ta bort demokratikriteriet.


Anf. 56 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Det är uppenbart att Sverigedemokraterna försöker göra världen väldigt enkel för sig själva. Det passar bättre in i den politik de försöker föra. De vill bekämpa terrorister. Det har de som ambition, och då vill de skicka vapen för att bekämpa terrorister. De tänker inte över någon som helst konsekvens av vad de vapnen leder till; vi ser ett fruktansvärt folkmord pågå i Gaza. Över 35 000 människor har redan dödats. Många av dem är barn och unga under 18 år. Det har varit åtta månader av avskärmning från mat, vatten, mediciner och elektricitet i Gaza. På det kommer en blockad som har pågått mot Gaza i 17 år.

Jag tror att man kan bekämpa terrorism på många sätt. Man kan absolut döda terrorister. Men frågan är om man ska acceptera den typ av civilt dödande och civila offer som vi ser i Gaza. I Sverigedemokraternas värld verkar det vara helt okej. Jag är av en annan uppfattning.

Jag tror att det är bättre om Sverige är tydliga mot staten Israel, mot dess regering och mot dess militär med att man är i domstol för att man inte har följt internationell rätt. Man är där för att man måste ta ansvar för de handlingar man har begått.

Det är ingen som tycker något positivt om Hamas. Det är en terrororganisation. Vi kommer att fördöma den. Men skillnaden är att Hamas inte har någon ambassad i Sverige från vilken vi kan kalla upp ambassadören och skälla på denne. Israel är en stat och ett subjekt som vi kan förhålla oss till. Det kan vi inte när det gäller Hamas.

Jag tror att det här kanske är den sämsta idé jag har hört någon uttala i Sveriges riksdag, särskilt efter åtta månader av krig i Gaza.


Anf. 57 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att vi inte heller vill se några civila offer. Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen har också utökat det humanitära biståndet till Palestina och Gaza.

Vi har även uttalat oss flera gånger om att vi vill se humanitära eldupphör, just för att det ska vara möjligt att få in hjälp till befolkningen i Gaza. Man ska alltså inte försöka få det att framstå som att vi skulle motsätta oss befolkningen i Gaza. Vi är emot terrororganisationen Hamas.


Anf. 58 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Ämnet för denna debatt är utrikesutskottets betänkande nummer 9. Jag vill börja med att för majoritetens räkning yrka bifall till utskottets förslag i alla delar.

Fru talman! Vapen är bra. Svenska vapen är bra. Svenska vapen används i denna stund för att försvara Ukraina och därmed även Sverige. Det ska vi svenskar vara stolta över.

Jag säger detta eftersom det under många år har påståtts vara smutsigt med vapenhandel. Kommuner och regioner i Sverige har haft som etisk policy för sina finansiella placeringar att aldrig investera i vapenindustrin. Men när vi i dag ser hur våra svenska vapen kommer till användning tror jag att alla förstår vilken tur det är att vi aldrig avvecklat krigsmaterielindustrin i Sverige. Det gör att Sverige kan bistå Ukraina på ett sätt som vi annars aldrig hade kunnat göra.

I dag tävlar partierna i riksdagen om vem som mest av alla vill skicka vapen till Ukraina. Det går knappt att skilja högerpartier från vänsterpartier i den debatten. Så var det inte förr.

Jag var därför tvungen att kolla om Miljöpartiet avskaffat sitt gamla krav på att vapenexporten ska avvecklas helt. Jag kollade vad som står i partiets partiprogram. Där står det alltjämt att "Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen. Miljöpartiet de grönas mål är därför en avvecklad vapenexport".

Det gällande partiprogrammet är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. Det skulle vara intressant att få veta mer om Miljöpartiets nuvarande inställning till svensk vapenindustri. Jag vill därför uppmana Miljöpartiets företrädare här i kammaren att klargöra partiets ståndpunkt. Är målet fortfarande att vapenexporten ska avvecklas?

Fru talman! Som framgår av regeringens skrivelse tillsattes i november förra året en utredning för att se över vilka förändringar i lagstiftningen om krigsmaterielexporten som kan behöva göras med anledning av att vi numera är medlemmar i Nato. Av direktiven till utredningen framgår att de huvudsakliga ramarna för dagens system med exportkontroll inte kommer att förändras.

Det som främst är värt att uppmärksamma och som vi kan få anledning att återkomma till är problematiken med att svensk vapentillverkning inte är så svensk som man kan tro. När nya vapensystem tas fram görs det i samarbete med företag i andra länder. Det kommer att krävas att vi synkroniserar vår lagstiftning med andra länders, särskilt inom EU, för att vi ska kunna ha enighet om vilka länder som kan komma ifråga för vapenexport. Möjligen ska exportkontroll i stället ligga hos EU framgent.

Fru talman! När Ryssland anföll Ukraina i februari 2022 hade vi en debatt om huruvida de svenska riktlinjerna för vapenexport tillät att vi sände vapen till ett land som befann sig i krig. Nu är alla partier eniga om att detta är tillåtet. Ändå noterar jag att det i regeringens skrivelse alltjämt står: "Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt."

Det är förvisso ett villkor som man kan frångå. Det har vi också gjort. Men eftersom formuleringen, i och med kriget i Ukraina, har blivit obsolet kan det vara rimligt att vi när vi ändå reviderar riktlinjerna nästa gång förtydligar att länder som försvarar sig i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan kan vara tillåtna att exportera vapen till, givet att länderna uppfyller alla andra kriterier.

Fru talman! Rysslands anfallskrig mot Ukraina tycks ha varit startpunkten på en alltmer orolig tid i världen. Sverige och andra länder rustar upp igen. Svensk försvarsindustri kommer här att spela en viktig roll i försvaret av inte bara vårt land utan hela den fria världen.

Tidigare har försvarsindustrin som sagt varit ifrågasatt. De som har tagit den i försvar har gjort det genom att hänvisa till det stora exportvärdet och alla arbetstillfällen som den har skapat. Men i dag bleknar dessa argument inför vad som skulle kunna bli en ny och farligare värld.

Värdet av den svenska försvarsindustrin är att den faktiskt finns och inte behöver byggas upp från grunden. Det var många saker som inte blev bra under de 30 år av fred och avspänning som vi haft sedan kalla kriget. Nästan alla länder avrustade sina försvar alltför mycket. Men som tur är gjorde vi inte det med den svenska försvarsindustrin. Vi behöll den. Det ska vi vara glada över nu när vi återigen måste rusta upp.

I många delar av världen är vapenhandel en smutsig bransch, och vapen hamnar påfallande ofta i fel händer. Men det gäller inte för den svenska exporten. Regelverket är strikt, företagen är skötsamma och den parlamentariska uppsikten är noggrann.

Det är därför dags nu att säga att investeringar i svensk vapenindustri är goda investeringar och att uppmana kommuner och pensionsfonder att skriva om sina etiska riktlinjer. Svenska vapen gör världen säkrare för alla. Det ska vi vara stolta över.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joar Forssell (L) och Gustaf Göthberg (M).


Anf. 59 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Till att börja med blev jag lite överraskad när Stefan Olsson öppnade för att lyfta upp bestämmanderätten över vapenexporten till EU-nivå. Det skulle jag starkt avråda från. I slutet av sitt inlägg sa Stefan Olsson att vi har ett regelverk som vi har kontroll över, företag som vi kan föra dialog med och så starka kontrollmöjligheter som det går. Det skulle man inte få om man skulle lägga upp det här på EU-nivå. Då kan svenska vapen hamna lite varstans. Om Stefan Olsson nu öppnade den dörren lite grann i sitt inlägg - stäng den igen så fort som möjligt! Det här ska vara svenska beslut och ligga under svensk kontroll.

Skälet till att jag begärde replik var att jag vill ha respons på frågan om Jas till Ukraina. Jag nämnde ju i mitt inlägg att vi i vårt parti, det socialdemokratiska partiet, redan i augusti begärde att Sverige skulle se över möjligheten att skicka Jas till Ukraina när Sverige väl hade gått med i Nato. Regeringen bad Försvarsmakten att titta på den frågan. De kom in med ett underlag i mitten av december 2023, och sedan låg regeringen på det i över fem månader utan att ge något besked.

Förra veckan fick vi till slut någon form av besked. Det gick ut på att det nog inte skulle bli några Jas till Ukraina, i alla fall inte under överskådlig tid. Förklaringen var att F16, det amerikanska planet, skulle gå före och att man inte kunde ha två system samtidigt. Men bara några dagar senare fick vi veta att franska plan, Mirage, skulle skickas till Ukraina. Då gick det uppenbarligen att ha flera system samtidigt. Min enkla fråga till Stefan Olsson är alltså varför man inte kan skicka svenska plan när man kan skicka franska plan.


Anf. 60 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Tyvärr har jag inte mycket mer information än det som har framkommit i medierna. Det är samma information som Morgan Johansson har. Jag kan alltså inte ge en bakgrund till hur regeringen har tänkt, utan här får jag nog uppmana ledamoten att ställa en interpellation till försvarsministern.

Jag tänker också bara påminna om vad företrädare för Socialdemokraterna i både regeringsställning och opposition sa när företrädare för mitt parti tyckte att vi skulle skicka artillerisystemet Archer till Ukraina. Jag vill minnas att dåvarande regering, som ledamoten Johansson själv var statsråd i, menade att det var väldigt svårt och behövde utredas och att det kanske inte var så enkelt som att bara skicka ned Archersystemet. Jag vill också minnas att även förutvarande försvarsminister Peter Hultqvist sa det - men nu, som riksdagsledamot, har han återkommit till detta och påpekat för den nuvarande försvarsministern att det nog inte var så enkelt att skicka ett vapensystem.

Jag tror att ledamoten Morgan Johansson gör det lite enkelt för sig om han tänker sig att det bara är att köra ned dessa flygplan till Ukraina och sedan är det klart. Det är inte så enkelt. Det fick jag faktiskt lära mig av Johanssons kollega Peter Hultqvist.


Anf. 61 Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag vet att det här inte är enkelt. Jag var ju själv ansvarig för vapenexporten i den socialdemokratiska regeringen. Jag vet alltså mycket väl vad det var för typ av avvägningar som gjordes. De var av två typer. Den ena handlade om vad Ukraina behöver, den andra om vad som finns i svenska lager, som dessutom kanske är ganska snabbt gripbart och som Sverige kan avvara utan att sänka garden och utan att landets säkerhet försvagas. Det är de typerna av avvägningar man får göra, och det gjorde vi mycket snabbt i den socialdemokratiska regeringen.

Redan fyra dagar efter den ryska invasionen började vi med att skicka vapen. Det var 5 000 pansarskott. Vi följde sedan upp det i ständig dialog med Försvarsmakten om vad Ukraina behövde och vad vi kunde skicka. Det är alltså inte konstigt alls att den typen av avvägningar görs. Det gjordes bland annat när det gäller Archer. Men nu var ju inte argumentet att det var komplicerat att skicka Jas. Argumentet från försvarsministerns sida var i stället att man inte kunde ha dubbla system, och då kan jag bara konstatera att Frankrike nu skickar sina Mirageplan jämsides med F16-plan. Varför kan man då inte skicka Jas? Det finns det inget svar på.

Om man hade fått önska skulle regeringen ha förberett detta med rejäla utbildningar för piloter redan under hösten 2023 så att man sedan hade kunnat få igång det här redan på våren 2024. Då hade man kunnat åka ned med svenska plan. Nu är hela den här frågan skjuten på en avlägsen framtid. Vi vet inte riktigt, men jag kan konstatera en sak, och det är att Jas-plan står överst på Zelenskyjs önskelista. Det är nämligen flygplan som lämpar sig väldigt väl för den typ av krigföring som hans försvarsmakt tvingas bedriva. Jag trodde nog att Stefan Olsson hade bättre tumme än jag med regeringen, och andra svar, men uppenbarligen inte.


Anf. 62 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Som jag uppfattar regeringens uttalanden på den här punkten är Sveriges regering inte alls emot att bistå Ukraina med Jas, men att det inte passar just nu. Det är alltså inte fråga om ett nej utan om att vi ska vänta. Argumentet var att Ukraina i första hand ska använda sig av amerikanska F16, som ju är en flygplanstyp som finns i större mängd i Europa och har fler användare. Sedan kom nyheten om franska Mirage, och om den har jag inte mer kunskap än vad ledamoten Johansson har. Jag måste nog be honom ställa frågan till en mer insatt person, nämligen försvarsministern.


Anf. 63 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Regeringens skrivelse Strategisk exportkontroll 2023 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden visar att den svenska vapenexporten fortsatt befinner sig på en historiskt hög nivå. År 2023 exporterade svenska företag krigsmateriel till ett värde av drygt 18 miljarder kronor. Exportvärdet ökade med cirka 18 procent jämfört med föregående år.

Bland köparna av svenska vapen under 2023 återfinns en rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår allvarliga och omfattande brott mot mänskliga rättigheter. Vi återfinner även länder som har tagit stora steg tillbaka i sin demokratiutveckling och där vi ser att våld och förföljelse av minoriteter och politisk opposition ökar.

Dubbelmoralen i svensk vapenexport blir tydligast i vapenexporten till de stater som krigar i Jemen. Samtidigt som regeringen talar om vikten av demokrati, fred och kvinnors rättigheter beväpnar Sverige krigförande diktaturer som systematiskt kränker kvinnors rättigheter och bombar det jemenitiska folket. Sverige kommer inte med trovärdighet att vara en röst för mänskliga rättigheter någonstans på jorden så länge denna vapenexport fortsätter. Det går heller inte att som utrikesministern deklarera att demokratiska värderingar ska vara kärnan i den svenska utrikespolitiken samtidigt som Sverige vikt sig för Turkiets påtryckningar om bland annat vapenexport för att släppa igenom ett svenskt Natomedlemskap.

Fru talman! Sverige har under förra året exporterat en stor mängd vapen till Ukraina. Det är vapen som gör nytta genom att skydda och försvara Ukraina här och nu. I princip allt som skickats till Ukraina har efterskänkts, gratis, men det är ändå vapenexport och ska därför redovisas i denna skrivelse.

En del försöker medvetet misstolka Vänsterpartiets stöd till Ukraina. Men vi är tydliga med att Sveriges stöd till Ukraina ska fortsätta att vara på en hög nivå såväl civilt och humanitärt som finansiellt och militärt.

Alla krig börjar med att en part attackerar en annan. Det avgörs på slagfältet vem som är den starkaste parten, och kriget avslutas alltid genom förhandlingar och avtal. Så har skett i århundranden, och så lär ske även denna gång. Men det är det ukrainska folket som ska avgöra när och hur de vill förhandla, inte någon annan. Vi ska ge dem bästa möjliga förutsättningar. Helst ska Putin kapitulera - gärna redan i dag.

I samband med EU-valet i går kom en undersökning som visade att Vänsterpartiets väljare ligger i topp vad gäller att vilja öka EU:s stöd till Ukraina. Det enda parti som sticker ut negativt är Sverigedemokraterna. Jag vet att det finns sverigedemokrater som är tydliga i sitt stöd, men Sverigedemokraterna har en hemläxa att göra jämfört med andra partier i Sverige.

Med stöd i folkrätten och FN-stadgan står Vänsterpartiet bakom Sveriges militära, ekonomiska och humanitära stöd till Ukraina. Människors rätt att leva i fred och trygghet är ovillkorlig, och varje lands möjlighet att självt få styra över sin framtid måste försvaras. Rysslands stormaktsaggression utgör ett hot mot en regelbaserad världsordning och är ett flagrant brott mot de principer om fred, avspänning och internationellt samarbete som bör råda.

Vi i Vänsterpartiet tycker att Sverige ska prioritera exporten till Ukraina framför export till andra stater. Framöver behöver vi tillsammans med våra ukrainska partner hjälpas åt med att följa vart alla vapen tar vägen. Krig är till sin natur röriga. Många konflikter har genom historien visat att vapen försvinner och alltför ofta får fötter och tar sig till nya krig och konflikter eller till gängkriminella som vill använda vapnen för sina syften.

Tillsammans med Ukraina måste vi motverka det som sker med de svenska vapen som exporterats. Ukraina har agerat trovärdigt. Det är viktigt att den noggrannheten består. Jag ser att det finns goda möjligheter och förutsättningar för att arbeta tillsammans med det.

Fru talman! Låt mig gå över till denna debatts viktigaste fråga: Sveriges militära band till Israels militär, vapenindustri och regering.

Ockupationen av Palestina har pågått i mer än 75 år. Det fruktansvärda kriget i Gaza har nu pågått i mer än åtta månader. Det startade denna gång genom Hamas fruktansvärda attack på Israel där många civila fick sätta livet till och några fortfarande är gisslan. Vi har alla fördömt Hamas om och om igen.

Efter åtta månader är den humanitära situationen i Gaza nu helt horribel. Över 35 000 människor har dödats. Israels blockad av Gaza innebär att Gazaborna har förnekats de mest grundläggande förnödenheterna, som vatten, mat, mediciner och elektricitet, i över åtta månader. Det handlar om Gazabor som inte är Hamas och Gazabor som ofta är under 18 år gamla.

FN har gång på gång vädjat utan att världsledare, och särskilt inte Israels regering, har lyssnat. I stället har den egna makten för Benjamin Netanyahu satts framför mänskligt liv och fred. Det har lett till att det nu pågår rättegångsprocesser i domstolarna ICJ och ICC om brott mot folkrätten. Sannolikt kommer en arresteringsorder mot Netanyahu att utfärdas. Och notera att även Hamas är åtalat! Nu måste vi sätta in alla resurser för att sätta press på Israel.

Svenska väljare var tydliga i går. De vill ha fred i Gaza. För två veckor sedan lade vi i oppositionen fram ett gemensamt förslag om hur Sverige bör agera för att upprätthålla internationell rätt och folkrättsliga principer. Vi kan börja med att frysa associeringsavtalet, ett slags förmånligt handelsavtal, mellan Israel och EU.

Fru talman! Vad har då detta med vapenexport att göra? Jo, det har visat sig att Sverige under det senaste året har både importerat och exporterat vapen till Israel. Den svenska vapenexporten har bestått av dels så kallade följdleveranser, dels vapendelar som inte omfattats av våra regler för vapenexport.

Det gäller framför allt rödpunktssikten, som exporterats av företaget Aimpoint i samarbete med dess israeliska partner Emtan. Det här är sikten som i grunden är till för jakt men som nu hamnat på vapen från Emtan och som används av både den israeliska militären och bosättarrörelsen för att mörda palestinier - och vi kontrollerar inte ens denna export. Det är häpnadsväckande.

I dag har vi i Vänsterpartiet lagt fram ett skarpt förslag om att stoppa exporten av rödpunktssikten och andra liknande produkter till Israel och om att den ska inkluderas i vårt regelverk för vapenexport. Miljöpartiet har anslutit till vårt förslag. Andra partier pratar gärna om att stoppa kriget i Gaza, men tyvärr ser vi ingen handling i dag i denna del.

En annan del gäller den import som sker från Israels största vapentillverkare, Elbit. Elbit har i sin marknadsföring varit tydligt med att dess system är så kallat battle-proven, testat i krig, det vill säga testat på palestinier. Sveriges försvarsmakt tecknade i oktober förra året - mitt under brinnande krig i Gaza - ett långt avtal med Elbit om ett så kallat ledningssystem.

Att mot den bakgrunden exportera krigsmateriel och ha militärt samarbete och kontakter med Israel blir ett indirekt stöd. Vänsterpartiet anser att alla militära kontakter med Israel omgående ska avbrytas. Avtalet med det israeliska vapenföretaget Elbit måste hävas. All vapenexport till Israel, följdleveranser inkluderade, bör upphöra omgående.

I dag förekommer ingen vapenexport från EU till de palestinska parterna, men flera EU-länder exporterar vapen till Israel. Omvärlden borde lägga ett vapenembargo mot Israel. All vapenexport från EU-länderna till Israel måste upphöra.

Vänsterpartiet anser vidare att det är dags att den svenska militärattachén i Israel kallas hem. Det omfattande utbyte som pågår mellan det svenska försvaret och den israeliska armén måste omedelbart stoppas. Sverige ska inte vara ett land som indirekt stöder dödandet av oskyldiga civila.

Sverige och det internationella samfundet har stora möjligheter att agera mot Israels ockupation av Palestina. Att strypa vapentillförseln är ett effektivt verktyg för att sätta press och skapa ett vapenembargo mot Israel.

Fru talman! I årets rapport finns en hemligstämplad del. Jag tycker att det är olyckligt att export redovisas på detta sätt. Svensk vapenexport ska präglas av öppenhet och transparens. Det har historiskt sett varit våra ledord och bör så vara även framgent.

I skrivelsen beskrivs också hur ett svenskt medlemskap i Nato förändrar förutsättningarna för krigsmaterielexport och att regeringen i november 2023 tillsatte en utredning i ljuset av det svenska Natomedlemskapet. Under ledning av den tidigare moderate talmannen Per Westerberg ska utredningen se över riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan i ljuset av ett svenskt Natomedlemskap samt internationella materielsamarbeten och reglering av underleverantörer till svensk försvarsindustri.

Utredningen har redan fått relevant kritik då endast försvarsindustrin, genom Saabs vice ordförande, givits plats bland de få utomstående experterna. Utredningen riskerar att bli ett beställningsverk för industrin, inte för svenska folket.

ISP beviljade under 2022 tillstånd för följdleveranser till Turkiet med hänsyn till de förändrade försvars- och säkerhetspolitiska omständigheterna. Utan att förändra lagstiftningen är det alltså plötsligt möjligt att återigen exportera vapen till Turkiet, trots att landet så sent som i år gjort sig skyldigt till militära attacker i grannländerna Irak och Syrien.

Vänsterpartiet varnade tidigt för riskerna med att ansöka om medlemskap i en militär allians som Nato med bland annat Turkiet. Att andra länder ska tillåtas diktera villkoren för svensk politik är oacceptabelt.

År 2022 exporterade Sverige vapen till Albanien. ISP:s generaldirektör Carl Johan Wieslander menar att ingen export till vare sig Turkiet eller Albanien sannolikt hade beviljats om det inte vore för Sveriges Natoansökan.

Sverige måste ha en självständig politik när det gäller vapenexport och inte styras eller påverkas av Nato.

Jag yrkar bifall till reservation 2.


Anf. 64 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Vänsterpartiet har i sin följdmotion till den skrivelse som vi debatterar lagt fram en rad yrkanden. Det alla har gemensamt är att man vill begränsa och försvåra exporten av krigsmateriel. Inte ett enda förslag gynnar eller utvecklar svensk försvarsindustri. Trots det är Vänsterpartiet nu också för att Sverige ska skicka krigsmateriel till Ukraina, vilket är bra. Men jag undrar hur det går ihop. De lägger ju förslag som underminerar och begränsar den industri som ska tillverka de vapen som behövs för att försvara Ukraina och även Sverige.

Om Vänsterpartiet vill motverka den industri som tillverkar svenska vapen saknar man även trovärdighet i fråga om att stå upp för ett starkare militärt försvar. Jag undrar därför hur Vänsterpartiet och ledamoten menar att det här ska gå ihop.


Anf. 65 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Vi hörde tidigare att ledamoten Olsson hade ägnat sig åt vissa arkivstudier i fråga om Miljöpartiets partiprogram. I Vänsterpartiet har vi precis tagit fram ett nytt partiprogram. I det definierar vi den riktning som vi som land principiellt bör gå i.

Vi menar att världen behöver gå mot fred, nedrustning och färre vapen i cirkulation. Det behövs en politisk medvetenhet om hur vinstintressen och stormaktsintressen drar åt ett helt annat håll.

Vi är tydliga i vårt partiprogram med att vi vill öka det statliga ägandet i svensk vapenproduktion, för att säkerhetspolitiska nyckelbeslut ska fattas utifrån ett helhetsperspektiv och inte av enskilda intressen.

Sverige ska vara ett land med höga ambitioner i det internationella arbetet. Vi ska jobba för hållbarhet, fred och demokratisk utveckling. Men då kan vi inte hålla på med vapenexport till diktaturer, stater som bedriver angreppskrig eller regimer som bryter mot mänskliga rättigheter.

För mig är detta en tydlig politik. Sverige behöver vapenexport. Men samtidigt kan man ju låta som den moderate ledamoten Olsson gjorde, det vill säga som valfri lobbyist från ett svenskt vapenföretag. Är det kanske en framtida karriär efter politiken? Det steget har vi sett alltför många politiker ta. Om man bara lyfter fram att det är positivt med vapenexport ser man inte vapenexportens baksida. Jag ser jättegärna vapenexport till Ukraina och till andra stater i vårt närområde, som Norden och Baltikum. Men jag har väldigt svårt att se att den svenska vapenexporten till exempel till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten har varit så himla lyckade som det lät i Olssons och Erikssons anföranden.

För mig är det i stället fokus på Ukraina och på att bygga det svenska försvaret och stärka våra grannländer som är det viktiga för att bygga fred och säkerhet för Sverige och för hela världen. Därför behöver vi jobba med att ha bra kontroll på våra vapen och titta framåt på det sättet.


Anf. 66 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! I ett av Vänsterpartiets yrkanden skriver ni väldigt tydligt att ni vill att vi ska förbjuda export till länder som befinner sig i krig, vilket Ukraina gör. Den motionen lade ni efter Rysslands fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Ni går ju med på att exportera till Ukraina. Hur kommer det sig att ni efter att allt detta har skett lägger förslag om att det inte under några omständigheter ska ske någon sådan export?

Jag undrar också över Vänsterpartiets importförslag. Vill ni att Sverige ska sluta importera krigsmateriel från samma länder som ni vill se exportförbud till? Varifrån ska vi få vårt eget försvar om ni samtidigt vill minska den svenska produktionen?

Jag tycker också att det är lite intressant med Vänsterpartiets idé om att öka det statliga ägandet i krigsmaterielbolagen i Sverige. Hur har ni tänkt att det ska gå till? Ska ni tvinga företagen att sälja till staten? Om ni inte vill se en lika stor export, hur ska ni då hålla de här bolagen i rullning? Hur ska ni få ekonomin att gå ihop om ni samtidigt vill begränsa exporten?


Anf. 67 Håkan Svenneling (V)

Fru talman! Jag ska försöka besvara ledamotens tre frågor.

I vårt nya partiprogram är vi väldigt tydliga med att vi vill se till att vi inte exporterar till stater som för angreppskrig. Så visar vi att det är stater som Ryssland som vi inte vill exportera till, medan det är tillåtet att exportera till Ukraina som försvarar sig. Det är en skrivning som har kommit till efter att vi lade den här motionen i samband med skrivelsen. Vi förstod att det fanns en viss dynamik i det men ville inte peta i motionen förrän vi hade haft kongress och tagit ett nytt partiprogram utifrån de formuleringar som kom.

När det gäller import tycker jag i grunden att det är ganska konstigt att vi har jättemycket regleringar, skrivelser och debatter om vårt lands export men inte tittar på vår import. Genom historien har vi importerat saker till exempel från Belarus - jag kan ännu i dag inte förstå hur man ens kunde tänka tanken att det vore ett bra land att importera från.

Vi borde ha en mycket tydligare politisk reglering av vår vapenimport än vad vi har i dag. Vilka principer som ska gälla för en sådan import kan vi återkomma till, men jag tror att andra partier borde fundera över importens betydelse.

Vad gäller vårt förslag om ett ökat statligt ägande inom försvarsindustrin ber jag att få återkomma även om detta, för vi behöver göra en politikutveckling kring vad vi som land ska göra. Men vad som har varit tydligt, och det tycker jag också att man ser i Försvarsberedningens rapport som kom i våras, är att fler partier än tidigare är med när Vänsterpartiet pratar om statligt ägande och att ta tillbaka kontrollen och få saker under det offentliga hägnet.

Jag tror inte att vapenindustrin ska bedrivas 100 procent i statlig regi, men jag tror att om vi delvis har en statlig kontroll över ägandet av vår vapenindustri så kan vi få en bättre vapenindustri där man ser både säkerhetsperspektivet, folkets perspektiv och näringslivsperspektivet tillsammans. Därför är jag öppen för den typen av lösningar.


Anf. 68 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack till mina meddebattörer från andra partier för en god debatt!

Sverige befinner sig tillsammans med världens övriga demokratiska länder som står upp för frihet och mänskliga rättigheter i ett kallt krig med världens auktoritära länder. Världens diktaturer samarbetar allt tätare mot oss. I spetsen finns Kina, och tätt därefter kommer Ryssland, Iran och Nordkorea. Det är länder som hatar vår demokrati och den liberala världsordningen, och det är därför vi behöver stärka vapenindustrin i alla länder som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Den feministiska utrikespolitiken har debatterats här tidigare i dag. Jag är stolt över att vara feminist; jag har varit det i hela mitt liv. Jag är också en person som ägnar mig mycket åt utrikespolitik, och för mig är feministisk utrikespolitik att använda vapen för att skydda länder där vi har en relativ jämställdhet, för att skydda kvinnor i andra länder och för att krossa regimer som förtrycker kvinnor.

När jag var aktiv i ungdomsförbundet hade vi en kampanj som hette Bomba IS, fru talman, och det tycker jag är ett väldigt bra exempel på feministisk utrikespolitik. Det finns ingenting som är mer feministiskt än att bomba kvinnoförtryckare. På samma sätt som man använder polismakt mot människor som misshandlar kvinnor här i Sverige ska vi såklart använda militär makt mot islamister, fascister, kommunister och andra som förtrycker kvinnor i andra länder. Därför är att tillåta vapenexport en fullständigt vital del av att vara feminist. Man kan inte vara feminist utan att tillåta vapenexport till länder som faktiskt bekämpar kvinnoförtryck.

Fru talman! Att ha vapen handlar för oss som demokrati ytterst om att det finns någon annan som har vapen som vi måste försvara oss emot. Om vi har jämställdhet och demokrati och värnar om mänskliga rättigheter till exempel i Sverige, och så finns det andra länder - Ryssland är ett bra exempel - som får vapen från Iran och Kina och som vill komma hit och rasera vårt system, vårt sätt att leva och vår liberala, demokratiska världsordning, då är det feminism och demokratiskt att försvara detta med vapen i hand.

Det är tråkigt att det är så. Det är tråkigt att det finns onda människor som konspirerar emot oss och som vi måste försvara oss emot, men det är verkligheten. Det är så realiteten ser ut, och det är för att skydda demokratin som vi behöver en stärkt vapenindustri och en ökad vapenexport.

Fru talman! Det finns de som tycker att vi inte ska exportera vapen. Som jag förstår det av den här debatten tycker de inte heller att vi ska producera allting själva i Sverige, utan de vill ändå ha en import av vapen. Detta tror jag nästan alla som lyssnar förstår är ganska ologiskt, för så funkar det ju inte på någon marknad. Inget land har förmåga att självt producera allt man behöver, utan ekonomi fungerar ju så att vi byter saker med varandra. I princip på samma sätt som jag inte har förmåga att odla all min egen mat, sy alla mina egna kläder eller skriva alla böcker som jag själv läser - det blir ganska enfaldigt om jag skulle ägna mig åt detta, fru talman - måste det ju funka likadant med det här.

Vi i Sverige är bra på att producera vissa saker. Vi gör fantastiska ubåtar och fantastiska jaktflyg. Vi är med och utvecklar saker som Excalibur och annan otroligt fin krigsmateriel, och så finns det andra länder som är bra på andra saker. Därför behöver vi ha handel. Vi behöver kunna exportera, och vi behöver kunna importera. Om man inte förstår det skulle jag säga att man har svårt att säga att man står upp för demokratin, och man har också svårt att påstå att man har förstått hur ekonomi och handel fungerar.

Fru talman! Vi var ett av de partier som drev på för och införde demokratikriteriet i vapenexporten. Det innebär att när man ställer sig frågan om vi ska exportera vapen eller inte så är det viktigt att de länder som man exporterar till respekterar demokratiska fri- och rättigheter - att det är en demokrati. Det är en sak man väger in.

Det man väger in är egentligen avsaknaden av demokrati, alltså om det inte är en demokrati så väger det negativt. Vi i Liberalerna vill komplettera det befintliga demokratikriteriet med ett positivt demokratikriterium, vilket skulle innebära att för länder som är demokratier är utgångspunkten alltid att vi ska säga ja till vapenexport. Vi ska alltid säga ja till att exportera till länder som är demokratier.

Det handlar om att demokratierna i världen är utsatta för krigföring från världens diktaturer. Det pågår ett kallt krig som på vissa ställen tar sig varma uttryck, såsom Kinas hot mot Taiwan och Rysslands fullskaliga invasionskrig mot Ukraina. Detta kalla krig pågår ständigt. Det är därför demokratikriteriet behövs.

Ett exempel på ett land som vi borde exportera till är Taiwan, som är en av världens mest fungerande demokratier. Liberalerna har tidigare krävt att Sverige ska exportera Jas Gripen, och man kan också tänka sig att Taiwan behöver våra ubåtar. Excalibur, som jag nämnde tidigare, är också ett bra exempel på ett vapen som inte bara är svenskt utan som är utvecklat tillsammans med våra vänner på andra sidan havet i USA.

I grunden måste vår utgångspunkt vara att tillåta vapenexport till demokratier. Taiwan är ett bra exempel på detta. Regering efter regering har inte tillåtit det, och detta beklagar Liberalerna djupt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och tackar för en god debatt.


Anf. 69 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Jag ser att ledamoten Forssell ser lite frågande ut, men jag har en fråga som förhoppningsvis är väldigt enkel och kort. Det gäller det som ledamoten tog upp i sitt anförande angående ett demokratikriterium.

Ledamoten nämnde att han gärna ser att vi exporterar krigsmateriel till Taiwan. Jag undrar därför varför ledamoten vill att Sverigedemokraternas förslag om just detta - att vi ska utöka exporten till demokratier - ska avslås. Vi nämner specifikt Taiwan i vårt förslag, så jag undrar varför ledamoten vill se avslag på ett förslag som verkar gå i samma riktning som den han själv vill se.


Anf. 70 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag tror att ledamoten Eriksson känner till svaret mycket väl, men vi kan väl roa oss med att upplysa omvärlden också. Det är känt sedan länge att Liberalerna vill exportera till alla länder som är demokratier. Vi har beslut om detta från våra kongresser, det som vi kallar landsmöten.

Jag är glad att Sverigedemokraterna har plockat upp och driver denna fråga, och jag hoppas att Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att driva den. Det är alltid bra med eldunderstöd, vill jag säga utan att försöka skoja bort detta. Liberalerna är med i en regering där förhandlingar sker med andra partier, men om Sverigedemokraterna läser vårt partiprogram kommer de att upptäcka att det inte är Liberalerna som står i vägen.

Jag hoppas att vi får återkomma i debatten, och jag hoppas att vi får eldunderstöd från fler partier. Det har ofta varit så, fru talman, att Liberalerna har drivit något länge, och sedan hakar fler och fler partier på så att vi får rätt. Kanske blir det så också i denna fråga, precis som i Natofrågan, till exempel.


Anf. 71 Yasmine Eriksson (SD)

Fru talman! Just denna fråga är inte reglerad i Tidöavtalet, alltså avtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna, så jag hoppas att Liberalerna och kanske även vi tillsammans kan få Kristdemokraterna och Moderaterna att ändra uppfattning i denna fråga. Detta är otroligt viktigt. Vi behöver kunna stötta demokratier runt om i världen.


Anf. 72 Joar Forssell (L)

Fru talman! Det handlar inte bara om de partier som sitter i regeringen utan också om de partier som satt i den förra regeringen. Man ska notera att Liberalerna har haft denna ståndpunkt längre än vad den här regeringen har styrt.

Jag hoppas att vi kommer att få med oss både Centerpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet på detta, för det är djupt oseriöst att hävda att man står upp för demokrati i världen om man inte samtidigt kan exportera vapen till en av världens främsta demokratier, i det här fallet Taiwan.

Framför allt Socialdemokraterna har under lång tid ägnat sig åt hyckleri. Man har pratat om demokrati i världen, men man har samtidigt odlat en nära relation med världens värsta diktatur Kina. Där har svensk ekonomi exponerats alldeles för mycket för infiltration från kinesiska så kallade privata företag. Vi vet att sådana inte finns eftersom alla dessa företag är underställda kommunistpartiet.

Samtidigt har man vägrat att utveckla de relationer som Sverige ska ha med Taiwan på ett bra sätt. Vi borde ha diplomatiska förbindelser, vi borde ha ett House of Sweden, vi borde exportera vapen och vi borde ha många fler utbyten av olika slag när det gäller både turism, affärer och politik. Detta har utsatt Sverige för stor risk, fru talman, eftersom Kina är den diktatur i världen som leder det kalla krig som pågår mot oss demokratier.

Det är klart att jag beklagar att vi har haft så många regeringar som letts av Socialdemokraterna, som är kända för sin feghet på detta område. Jag hoppas att vi, i den fråga som ledamoten lyfter upp, kan driva på för att få Socialdemokraterna att byta fot och för en gångs skull stå upp för demokrati i världen.


Anf. 73 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Kriget i Gaza är helvetet på jorden, och den humanitära katastrofen fortgår vecka efter vecka, dag efter dag, timme efter timme.

Vår regering fortsätter att stå handlingsförlamad inför de grova folkrättsbrott vi ser. Inga fördömanden av de uppenbara krigsbrotten har ännu avgetts. I stället fortsätter man att stötta den israeliska krigskassan genom fortsatt handel, även med krigsmateriel.

Mitt under brinnande krig i Gaza nås vi av nyheten att svenska rödpunktssikten från företaget Aimpoint används av den israeliska ockupationsmakten i striderna. Siktena har även använts på Västbanken av Netzah Yehuda-bataljonen, som har en historia av att anklagas för övergrepp och förbrytelser.

Tidningen ETC har kunna ta fram bildbevis på att Aimpoints sikten används i strider i Gaza. En granskning i Expressen våren 2022 visade även att den ryska säkerhetstjänsten FSB har haft tillgång till de svensktillverkade rödpunktssiktena.

Detta är tydliga exempel på vikten av att rödpunktssikten klassas som krigsmateriel och hanteras under ett striktare regelverk. Det är hög tid att regeringen fattar beslut om att militärklassa rödpunktssikten.

Regeringen bör också tillsätta en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare. Vi anser att nuvarande lagstiftning är alltför otydlig på flera punkter. Att rödpunktssiktena i dagsläget inte ens är klassade som en produkt med dubbla användningsområden utan ses som en civil produkt, trots att den produceras särskilt för både svensk och amerikansk militär, talar sitt tydliga språk.

Fru talman! Det är inte bara hanteringen av rödpunktssikten som upprör med regeringens vapenhandelspolitik. Sverige tecknade exempelvis avtal med israeliska Elbit Systems efter det att det nuvarande kriget i Gaza bröt ut. I april i år meddelade Försvarets materielverk dessutom i ett diskret pressmeddelande att man ska köpa in ett israeliskt målsökningssystem från företaget Rafael som ska installeras i Jas Gripen.

Så här kan vi inte ha det. EU:s gemensamma ståndpunkt för vapenexport förpliktar medlemsländerna att se till att export av vapen och militär utrustning inte riskerar att bidra till allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Vi anser att samma måttstock bör gälla även för import. Genom att importera vapen från Israel hjälper Sverige till att fylla på den krigskassa som göder kriget i Gaza.

Det finns ingen ursäkt för att i detta läge utöka det militära samarbetet med Israel och stötta Israels militär ekonomiskt under pågående krig. Vi i Miljöpartiet vill i stället se att Sverige omedelbart stoppar allt militärt samarbete med Israel, att Sveriges försvarsattaché kallas hem från ambassaden och att EU inför ett vapenembargo mot Israel.

Fru talman! Avtalen med Elbit och Rafael är tydliga exempel på varför Sverige behöver införa motsvarande regelverk för import av vapen som i dag gäller för export. Men det är inte det enda. Den historiska upprustning av försvaret som vi nu står inför kommer att innebära ökad import av krigsmateriel. Att importera krigsmateriel innebär ofta stora upphandlingar.

Ett avtal kan innebära löften om leveranser som sträcker sig över decennier. Detta innebär att Sverige kommer att köpa in essentiella system till vårt försvar från andra länder som vi därigenom blir direkt beroende av under lång tid. Det saknas transparens och politisk styrning kring hur dessa avvägningar görs och vad de långsiktiga konsekvenserna kan bli av att vi i Sverige gör oss beroende av andra länder för att rusta upp vårt eget försvar.

Fru talman! Miljöpartiet har sedan länge krävt att exportreglerna skärps, för även om ett regelverk finns på plats i dag lämnar det alltför stort utrymme för undantag. Vapen fortsätter att levereras till icke-demokratier och länder som allvarligt brister i respekten för mänskliga rättigheter.

Vi vill se ett förbud mot vapenexport, inklusive följdleveranser, till diktaturer, krigförande länder eller länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Ett tydligt exempel på orimligheten i dagens regelverk är följdleveranserna till Pakistan - trots att det är 16 år sedan Sverige senast tecknade avtal med Pakistan var landet den tredje största köparen av svensk krigsmateriel år 2023.

Fru talman! Dessa exempel är tydliga: Sverige brister i sitt ansvar för att förhindra brott mot den humanitära rätten genom fortsatt handel med Israel. Våra regelverk är i dagsläget inte tillräckligt skarpa för att förhindra att svensk handel med krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden bidrar till förtryck eller allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.


Anf. 74 Joar Forssell (L)

Fru talman! Tack till ledamoten Risberg! Jag har en fråga som berör vapenexporten till Taiwan, som jag lyfte i mitt anförande.

Ledamoten pratade om hur Miljöpartiet vill förbjuda export till icke-demokratier och diktaturer. Taiwan är dock en av världens mest fungerande demokratier, och Miljöpartiet fattade på sin kongress 2021 - tror jag att det var - beslut om att man vill erkänna Taiwan som en självständig stat. Det är ett ganska radikalt beslut. Liberalerna har fattat ett liknande beslut som säger att Taiwans folk har rätt att bestämma sin egen framtid, vilket inkluderar ett erkännande om det skulle vara så att Taiwans folk vill det. Miljöpartiet går dock snäppet längre och vill erkänna Taiwan innan Taiwan självt har begärt det, så att säga.

Man vill alltså erkänna Taiwan. Samtidigt kan vi konstatera att Kina förser Ryssland med vapen som används mot Ukraina och att Kina ständigt hotar Taiwan genom att träna bombanfall, ha sina krigsskepp runt ön och så vidare. Man simulerar olika former av anfall. Jag undrar därför om Miljöpartiet ändå inte måste vilja tillåta vapenexport till Taiwan. Det blir nämligen märkligt att vilja erkänna ett land och konstatera att det är en av världens mest välfungerande demokratier och samtidigt inte vilja att landet ska kunna skydda sig från en av världens värsta diktaturer - kanske till och med världens värsta - nämligen Kina.

Vill Miljöpartiet alltså, i linje med sitt kongressbeslut om ett erkännande, även exportera vapen till demokratin Taiwan?

I detta anförande instämde Markus Wiechel (SD).


Anf. 75 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Forssell för en väldigt intressant fråga.

Jag ska egentligen inte föregripa frågan. Vi är generellt skeptiska till vapenexport och vill ha en negativ vapenexportlagstiftning som egentligen förbjuder vapenexport. Jag ska alltså inte föregripa ett eventuellt erkännande av Taiwan och säga att vi är för vapenexport till landet innan vi har kommit till den punkt där vi känner att det är läge att erkänna staten Taiwan. I dagsläget skulle jag alltså säga: Nej, inte i dagsläget - det är inte läge i dag att exportera vapen till Taiwan.

Framför allt vill vi inte se en ökad militarisering i regionen, för vi tror inte att det leder till en ökad möjlighet till fredlig samexistens mellan Kina och Taiwan i framtiden. Vi hoppas att det finns andra lösningar på den konflikten.


Anf. 76 Joar Forssell (L)

Fru talman! Jag är lite i chock. Det är ju så att det inte är jag eller Jacob som föregriper frågan, utan det är Miljöpartiets kongress. Det är Miljöpartiets medlemmar som har beslutat om ett erkännande av Taiwan.

I Liberalerna funkar det i alla fall så att vårt landsmöte - det är det vi kallar kongressen - bestämmer vad vi ska tycka. Sedan tycker vi så och driver de frågorna. Jag tror att det funkar ungefär så i Miljöpartiet också: Har medlemmarna bestämt att man ska erkänna Taiwan ska man göra det, och då förväntar jag mig nog att Miljöpartiets utrikespolitiska talesperson vill göra det. Och erkänner man ett land som dessutom är en av världens mest välfungerande demokratier blir det självklart märkligt om man inte vill kunna förse det med vapen.

Sedan kom ett resonemang som handlade om militarisering och så vidare, fru talman. Det är ett resonemang som väldigt kraftigt ekar av den debatt som fanns i Europa innan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Då var det många som sa att vi inte får låta Ukraina närma sig Nato därför att det provocerar Ryssland. Man sa att vi inte ska ge Ukraina för mycket vapen därför att det provocerar Ryssland, bidrar till militarisering och så vidare. Därför gjorde man inte det: Man lät inte Ukraina gå med i Nato, och man försåg inte Ukraina med de vapen landet behövde. Det var då Ryssland attackerade.

Det är så här, fru talman, att det är eskalerande att inte ge den som är hotad medel att skydda sig. Det är eskalerande. Det är eskalerande att inte låta demokratier skydda sig när diktaturen stampar i marken utanför och bankar på dörren, så att säga. När Xi Jinpings diktatur i Kina hotar Taiwan är det eskalerande att inte höja trösklarna för ett anfall, så det är klart att det är deeskalerande - och i någon mening på sikt demilitariserande - att förse Taiwan med vapen, precis som det hade varit det att förse Ukraina med de vapen landet hade behövt.

Fru talman! Står Jacob Risberg alltså inte bakom Miljöpartiets kongress och medlemmarnas beslut om att erkänna Taiwan - och borde man inte exportera vapen?


Anf. 77 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Jag tackar för förtydligandet av ledamotens frågeställning. På fråga A svarar jag ja och på fråga B svarar jag nej.

Jag står självklart bakom beslutet att Miljöpartiet vill se ett erkännande av Taiwan. Sedan är det så, som ledamoten mycket väl känner till, att det inte är enskilda partier som erkänner stater. Det är i stället upp till en regering att göra det. Men, återigen: Jag vill inte föregripa ett sådant beslut och tala om vilken typ av förbindelse Sverige ska ha med landet efter ett eventuellt sådant beslut.


Anf. 78 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Jag har ägnat mig åt lite arkivstudier och läst i Miljöpartiets partiprogram från olika år.

Faktum är att Miljöpartiet i det senaste partiprogrammet, det som gäller sedan 2013, uttrycker uppfattningen att svensk vapenexport ska avvecklas. Det skulle vara intressant att veta om detta är Miljöpartiets slutliga mål med sin politik, alltså att all vapenexport ska bort. Ska den svenska vapenindustrin läggas ned och avvecklas? Ska fabrikerna stängas? Ska vi aldrig mer sälja några vapen från Sverige till andra länder - inte någon mer gång över huvud taget?

Jag vet att det här partiprogrammet är från 2013, vilket är före den tidpunkt då Miljöpartiet engagerade sig för Ukrainas sak fullt ut. Det stora kriget hade ju inte brutit ut då, så det kan ha förändrats. Jag skulle därför vilja be ledamoten Risberg att redogöra för Miljöpartiets ståndpunkt.


Anf. 79 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olsson för frågan. Jag kan bekräfta att Miljöpartiet just nu är inne i en process för att ta fram ett nytt partiprogram. Jag ska inte föregripa den processen.

Samtidigt vill jag uppmärksamma ledamoten Olsson på att han kanske övertolkar skrivningarna i det nuvarande partiprogrammet lite grann. Om jag minns det hela rätt står det nämligen bland annat att Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen och att MP:s mål därför är en avvecklad vapenexport. Det är ett mål som vi ska arbeta mot; det handlar inte om att förbjuda vapenexporten här och nu, i dag. Det handlar framför allt inte om att vi ska stänga ned våra vapenfabriker eller krigsmaterielfabriker i Sverige, för vi måste fortfarande förse vår egen militär med vapen.

Det har som sagt hänt mycket i världen, och vi har omformulerat en del av våra beslut. Det gäller exempelvis krigsmaterielexport till Ukraina, som ledamoten tar upp. Men vi vill fortsatt se en mycket restriktiv vapenexportlagstiftning i Sverige. Vi har varit med och drivit fram den vapenlagstiftning vi har i dag när det gäller demokratikrav och krav på att inte kränka mänskliga rättigheter, och det är vi väldigt stolta över.

Jag tycker dock att vi kan gå ännu längre än så, för vi ser i dag att det har förekommit svenska vapen till exempel i kriget i Jemen. Som jag tog upp i mitt anförande har vi också sett svenska rödpunktssikten användas av rysk militär. Vi måste se till att våra vapen inte hamnar där de kan döda civila personer.


Anf. 80 Stefan Olsson (M)

Fru talman! Att Miljöpartiet vill ha en striktare kontroll av vapenexporten är ju känt. Detta framgick också av ledamotens anförande.

Det är intressant att höra att Miljöpartiet är inne i en beredningsprocess för ett nytt partiprogram på den här punkten. Det verkar nu på ledamoten som att målet som sådant - den totala avvecklingen - ska bli av någon gång. Detta framstår som något slags utopi eller vision. Finns det någon tidshorisont här? Talar vi om 10, 20 eller 30 år? Talar vi om ett tusenårigt perspektiv och att den eviga freden kommer tillsammans med Jesu återkomst? Är det detta som är perspektivet? Det skulle vara intressant att veta. Jag tror att många av dem som bygger upp och investerar i svensk vapenindustri vill veta ungefär vilken tidshorisont vi pratar om.

Visst är det väl ändå så att ledamoten tycker att det är genuint bra att det finns en svensk vapenindustri, så att vi nu kan producera krigsmateriel för försvaret av Ukraina, och att vi kanske till och med ska investera ännu mer i svensk vapenindustri för att producera ännu mer vapen som vi kan skicka till Ukraina? Jag talar om en upprustning. Håller inte ledamoten med om att detta är en bra idé?


Anf. 81 Jacob Risberg (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olsson för frågorna. Den ena handlade om tidshorisonten. Den andra handlade om huruvida jag håller med om att det är bra att vi producerar mer vapen.

Jag börjar med tidshorisonten, för jag tycker att detta är den intressanta frågan. Vi vill hela tiden se att det jobbas mer med fred och mänskliga rättigheter runt om i världen. Det är klart att vi har en vision, eller en utopi, om en fredlig värld där man inte behöver ta till vapen över huvud taget.

Samarbetet inom Europa har kommit långt. Vem trodde för 100 år sedan att Europa skulle kunna vara så fredligt som det är i dagsläget med Europeiska unionen? Självklart är målet att även resten av världen ska komma dit någon gång i framtiden. Om det sker inom 10, 100 eller 500 år är svårt att säga, men detta är såklart slutmålet. Vi vill inte ha personer som Putin, som startar krig mot Ukraina och så vidare. Detta är alltså målet, men det är svårt att säga någonting om tidshorisonten.

Vi måste självklart förse ukrainarna med mer vapen och framför allt med mer ammunition, som de i dagsläget lider väldigt stor brist på. Jag önskar att det vi kan bidra med kommer till så stor nytta som möjligt. Utöver detta måste vi dock - mot bakgrund av händelseutvecklingen efter kriget i forna Jugoslavien, med en hel del vapen som än i dag finns på våra gator hos olika typer av kriminella gäng - också ha kontroll på vad som sker med vapnen efter att kriget har tagit slut. Detta är väldigt viktigt. Vi kan inte bara ösa en massa krigsmateriel över ett land och sedan inte ha kontroll på vad som sker med vapnen efteråt. Där måste kontrollen vara betydligt viktigare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Beslut

Svensk export av krigsmateriel under 2023 (UU9)

Riksdagen beslutade att lägga regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll till handlingarna, vilket innebar att ärendet avslutades.

Sedan 1985 redogör regeringen för sin politik när det gäller svensk export av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Skrivelsen innehåller en redovisning av den export av krigsmateriel som förekommit under 2023. Dessutom beskriver regeringen samarbetet inom EU och i andra internationella forum när det gäller strategisk exportkontroll av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Regeringen redogör också för Sveriges donationer av krigsmaterial till Ukraina och för konsekvenserna för exportkontrollen av Sveriges ansökan om Natomedlemskap.

Riksdagen sa också nej till sju förslag i motioner om exportkontroll av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden från den allmänna motionstiden 2023. Motionerna handlar exempelvis om att se över den nuvarande lagstiftningen och om att tillämpningen av lagstiftningen ska bli mer restriktiv eller i vissa fall mer generös.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående utredningsarbete och gällande bestämmelser.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.