Strategiska utmaningar - En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling

Fru talman! Det ärende som kammaren strax ska debattera handlar om hållbar utveckling. Utgångspunkten är en skrivelse som regeringen lämnat till riksdagen i frågan. Sveriges första nationella strategi för hållbar utveckling lämnades till riksdagen 2002. Det var ett steg i arbetet att hålla samman de tre dimensionerna i begreppet hållbar utveckling. De tre dimensionerna är den ekonomiska utvecklingen, den sociala utvecklingen och den miljömässiga utvecklingen. Strategin då hade två syften, dels att uppfylla det internationella åtagandet att presentera en strategi inför FN:s hållbarhetskonferens i Johannesburg, dels att redovisa planerna på hållbarhetsarbetet i Sverige. Regeringen har sedan vartannat år reviderat strategin och redovisat den för riksdagen i en skrivelse. Den skrivelse som nu ska behandlas är alltså en vidareutveckling av den strategi som presenterades 2004. Den tar sin utgångspunkt i en vision för hållbar utveckling i ett längre perspektiv. För att kunna följa utvecklingen presenterar regeringen en uppsättning indikatorer i skrivelsen. Tolv stycken ska vara huvudindikatorer, och med hjälp av dessa ska man kunna mäta utvecklingen och se hur den blir framöver. Vidare lyfter regeringen fram fyra områden som kommer att stå i fokus den kommande mandatperioden inom området hållbar utveckling. 1. Bygga samhället hållbart, det vill säga goda levnadsvillkor genom fysisk planering, regional utveckling, infrastruktursatningar och utveckling av boende- och stadsmiljöer. 2. Stimulera en god hälsa på lika villkor, det vill säga att skapa förutsättningar för en god hälsa för alla, oavsett kön, etnisk tillhörighet, social eller kulturell bakgrund, sexuell läggning, ålder eller funktionshinder. 3. Möta den demografiska utmaningen, det vill säga åtgärder inom ett flertal politikområden för att klara den demografiska utmaningen i dess ekonomiska och sociala dimensioner. 4. Främja en hållbar tillväxt, det vill säga att tillväxten drivs av dynamiska marknader, en stark välfärdspolitik och en progressiv miljöpolitik. Utskottet har också behandlat två följdmotioner till skrivelsen och ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden. Dessa har utmynnat i tre stycken reservationer. Med detta, fru talman, är ärendet presenterat, och jag föreslår att debatten kan starta.

Fru talman! Hållbar utveckling måste bli mer än ord! Miljöpolitiken måste ständigt utvärderas, och resultaten av de här utvärderingarna ska ge faktiska konsekvenser. Om miljöarbetet ska få ny fart och stöd av alla krävs rejäl utvärdering och uppföljning av miljöpolitiken. Det har inte Socialdemokraterna vågat utan fortsatt att lägga till och dra ifrån utan att våga ifrågasätta om de system vi har bidrar till det vi vill uppnå. Folkpartiet liberalerna vill på alla nivåer gå i spetsen för utvärdering och förändring så att ord blir handling, miljöpolitiken ger resultat och har folkligt stöd. Vi har därför i riksdagen föreslagit en oberoende granskning av miljöpolitiken - att en "hållbarhetskommission" ska tillsättas för att se hur hindren för hållbar samhällsutveckling kan tas bort, och det har riksdagen fattat beslut om. En stor mängd utredningar och rapporter har de senaste åren framfört skarp kritik mot miljöpolitiken och arbetet för att nå hållbar utveckling. Men miljöminister Lena Sommestad har meddelat utskottet att regeringen inte tänker följa riksdagens beslut. Fru talman! Vid morgonens partiledardebatt fick vi höra en statsminister som gav en rosenröd skildring av tillståndet i Sverige i allmänhet. Det var gott. Samma mytbildning om miljö- och hållbarhetspolitiken får vi också ofta höra. Sverige toppar listor på hållbarhetsutveckling, sägs det, och i undersökningarna där sociala och ekonomiska faktorer också vägs in är det självklart att Sverige kommer högt - men miljön då? Bland annat Riksrevisionens granskning av område efter område, nu senast hur regeringen styr eller inte styr Naturvårdsverket och på så sätt hindrar verket i dess centrala uppgift att vägleda och hjälpa kommuner och länsstyrelser i miljöarbetet, visar något helt annat. Det gör även den senaste avstämningen av miljömålen. Hållbar utveckling måste bli mer än ord! Riksdagens beslut måste också genomföras, och i vår alliansmotion på den skrivelse vi nu debatterar understryker vi att beslutet om en hållbarhetskommission måste genomföras enligt riksdagens beslut. För att denna nystart för hållbarhetsarbetet ska bli möjlig behövs en ny regering. Riksdagen har tidigare beslutat att regeringen årligen ska presentera arbetet med hållbar utveckling. Kvaliteten och inriktningen på de här skrivelserna har varierat kraftigt över åren, vilket gör det svårt att följa hur utvecklingen mot ett hållbart samhälle fortskrider. Att regeringen nu presenterar ett antal indikatorer för hållbar utveckling är bra, men vi anser att det inte längre är nödvändigt att genom en särskild skrivelse från regeringen varje år följa upp arbetet. Det finns en risk att det med nuvarande hantering går slentrian i arbetet med hållbarhetsfrågor. Vi anser i stället att regeringen bör göra en större uppföljning av utvecklingen under varje mandatperiod men att utvecklingen av nyckelindikatorer bör presenteras årligen som ett underlag för budgetarbetet. Fördelen är att de då kan användas som en del av underlaget för ett årligt politiskt strategiskt instrument och därmed kan påverka politiken i en hållbar riktning på ett annat sätt än vid en pliktskyldigt redovisad skrivelse. Hållbar utveckling måste bli mer än ord! Fru talman! Jag yrkar här bifall till alliansreservationerna 2 under punkt 3 och 3 under punkt 4. I måndags såg jag på mitt hotellrum i Visby på tv:s morgonnyheter hur miljöfrågorna nu tagit ett rejält kliv upp i väljarnas tio-i-topp-lista över viktigaste frågor. När jag straxt därefter flög tillbaka till Stockholm syntes mycket tydligt långa stråk av begynnande algblomning i Östersjön. Kvällen innan hade jag vid ett seminarium om de ökande oljetransporterna på Östersjön fått bekräftat att våra krav på nödhamnar, trafikledning av fartygstrafiken i Östersjön och hårdare koll på skräpsjöfart har starkt stöd. I miljöarbetet kan vi inte göra allt samtidigt. Vi måste, som jag sagt tidigare, våga utvärdera men också prioritera och fokusera. Folkpartiets prioriteringar och fokusering har länge stått klar. Förutom att vi på alla nivåer vill gå i spetsen för utvärdering och förändring så att ord blir handling, miljöpolitiken ger resultat och har folkligt stöd har vi två prioriteringar: Östersjön och Västerhavet kan inte vänta längre! Det hittills genomförda havsmiljöarbetet är ett misslyckande. Miljöminister Lena Sommestad erkände öppet i Agenda i söndags att fastän man inför förra valrörelsen lovat att havsmiljön skulle prioriteras har inte så skett på politisk nivå. Marschen ur det fossila samhället måste börja nu. Vilken politik Sverige ska föra för att minska vår klimatpåverkan är en av de viktigaste frågorna vi som politiker ställs inför. Fru talman! Miljöfrågorna är, har alltid varit och kommer i denna valrörelse att vara mycket viktiga för alla. Det var liberaler som drev på för att inrätta de första nationalparkerna i Sverige. Folkpartister tog tidigt strid för både älvar och utrotningshotade fågelarter. Under starkt motstånd från vänstern drev vi på för att införa ekonomiska styrmedel för att förorenaren skulle betala. Vårt miljöpolitiska arbete har hela tiden fortsatt i och utanför riksdagen. Tillsammans med övriga partier i Allians för Sverige har vi på kort tid både väckt en miljömålsmotion, som på tolv punkter förändrat och förbättrat riksdagens beslut om Sveriges miljömål, och, senast i går, presenterat grunddragen i en gemensam energipolitik, Energipolitik för jobb, välfärd och miljö . Jag har också känt ett starkt stöd i alliansen för den havsmiljöoffensiv Folkpartiet bedriver, och vi har vid flera tillfällen agerat tillsammans i alliansen i frågan. SNF och väljarna får tydliga svar av Folkpartiet och Allians för Sverige, att miljöfrågorna är viktiga för oss. SNF:s ordförande Mikael Karlsson konstaterar också i senaste numret av Sveriges Natur med anledning av SNF:s stora undersökning av partiernas miljöpolitik: "Den här granskningen visar att miljön inte måste vara en blockfråga. Partier i båda blocken har en seriös miljöpolitik." Det är dags för en ny regering, varken Östersjö eller Västerhav kan vänta! Fru talman! Jag vill avsluta med att tacka kamraterna i miljö- och jordbruksutskottet för ett konstruktivt och bra arbete i utskottet och önska dem en trevlig sommar. Vännerna i Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet önskar jag en extra lång ledighet från makten.

Fru talman! Kära kamrater! Vid en jämförelse med många av världens länder lever vi i ett väldigt välmående, fint och bra land i många avseenden. Men när det gäller andra saker finns det många förbättringar att göra. När jag tittar på utvecklingen ur ett hållbarhetsperspektiv drabbas jag av en hel del oro. Det räcker med att läsa vårpropositionens bil. 3, s. 29, där längst bak. Andelen personer med svag ekonomi ökar. Andelen barn med svag ekonomi ökar. Andelen ekonomiskt marginaliserade i Sverige ökar - alltså de som mer än tre år i rad har levt med 50 % av sin disponibla inkomst från bidrag av olika slag. Vi ser också på miljömålsutvärderingarna att alltfler av miljömålen märks med symbolen ledsen gubbe. Man behöver bara bläddra lite i TT-meddelanden eller titta i tidningar så ser man att det finns andra utvecklingstendenser också i Sverige som inte är bra, sett ur ett hållbarhetsperspektiv. I går läste vi på TT att var tredje Stockholmsbarn har ont av buller i skolan. 28 % av länets barn drabbas av allergisjukdomar, och var femte barn bor i hem som har tecken på fukt- och mögelskador. 31 % av de lågutbildade kvinnorna röker under graviditeten, medan motsvarande siffra bland de högutbildade är 3 %. Ohälsan ökar bland barn när det gäller allergisjukdomar, diabetes, övervikt, psykosomatiska besvär och psykisk ohälsa. Det är förstås en stor tröst att plötslig spädbarnsdöd, glutenintolerans, trafikdöd och bakteriell hjärnhinneinflammation är på tillbakagång. Det är bra, men det är förskräckande att de andra ohälsotalen för barn ökar. Allt står inte väl till ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är en stor utmaning för de partier som säger: "Alla ska med. Så enkelt är det." Men det är en minst lika stor utmaning för mitt eget parti, som säger att ingen ska hållas tillbaka och att ingen ska lämnas efter. Det är lätt att kasta sten i glashus i de här frågorna, när man kanske ensidigt riktar utmaningarna mot regeringen. Men det här är ett dubbelriktat svärd där vi alla måste ta åt oss och göra mer för hållbar utveckling. Jag tycker att skrivelsen har blivit mycket bättre i den version som vi har fått nu. Förra versionen var en hiskeligt omfattande genomgång av allt mellan himmel och jord. Här har vi fått en koncentration. Vi har fått indikatorer som går att följa så att arbetet kommer att kunna jämföras år från år. Därför föreslår alliansen att man nu kan arbeta på ett annat sätt än hittills med skrivelsen och rapporteringen till riksdagen. Vi tycker att indikatorerna kan vara ett redskap i samband med budgetarbetet, där man kan utvärdera dem, och vi tycker att en större redovisning bör ske till riksdagen vart fjärde år. I betänkandet finns en reservation från Vänstern och Miljöpartiet, där man vill förändra innehållet i begreppet "hållbar utveckling" så att den ekologiska aspekten ska väga tyngre än de andra två, och jag ser fram emot att få lyssna till motivationen för det. Jag tror nämligen inte att det är bra om Sverige går ifrån det som är vedertaget inom EU- och FN-systemen med den balanserande definitionen där den ekonomiska, den ekologiska och den sociala aspekten finns med som likvärdiga aspekter på den hållbara utvecklingen. Jag tror inte att ekonomiskt och socialt utsatta människor upplever att de orkar, kan, känner för och vill bidra starkt i arbetet för en hållbar utveckling ekologiskt om man inte också beaktar deras livssituation. Alliansen har också förslag, som Sverker sade, om att ha flera miljöindikatorer och att ytterligare förstärka indikatorerna när det gäller barn och ungdomar. Det finns i vår reservation. Miljömålskopplingen kan bli tydligare och den biologiska mångfalden kanske lyftas in. Därför vill jag avslutningsvis yrka bifall till reservation 2 och reservation 3, men jag kommer inte - jag tror inte att de andra heller kommer att göra det - att utnyttja rösträkningsfaciliteterna för att befästa att vi inte har majoritet i den här frågan.

Fru talman! Detta betänkande, som bygger på en regeringsskrivelse, handlar om viktiga strategiska utmaningar för att nå en hållbar utveckling. Det borde vara ett viktigt betänkande och är det också. Den skrivelse, Strategiska utmaningar , som detta betänkande i huvudsak är baserat på, innehåller en redovisning av hur arbetet med strategier och åtgärder för en hållbar utveckling fortskrider i Sverige, inom EU och internationellt. Vad vi kan konstatera är att det finns mycket kvar att göra för att nå en ekologiskt hållbar utveckling. I dag är till exempel världens hav, fisketillgångar och biologisk mångfald hotade av människans aktiviteter. I Sverige är situationen i Östersjön den stora utmaningen. Det är viktigt att veta vad vi menar när vi använder begreppet "hållbar utveckling". Det handlar inte enbart om ekologisk hänsyn. Tvärtom är tankarna bakom begreppet att även de ekonomiska, sociala och kulturella aspekterna av utvecklingen så starkt hör samman att ingen av dem kan uteslutas om en hållbar samhällsutveckling ska nås. Vänsterpartiets politik har på miljöområdet utvecklats genom att partiet antagit begreppet "rättvist miljöutrymme" som sätter in vår miljöpolitik i ett socialistiskt, feministiskt och internationellt perspektiv med rättvis fördelning i fokus. Med rättvist miljöutrymme menar vi att en ekologiskt hållbar utveckling förutsätter att vi utgår ifrån jordens samlade resurser och inte överskrider just dess ekologiska bärkraft. Därför måste länder, regioner och individer hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, som är den mängd resurser som vi kan använda utan att tvinga andra människor att använda sig av en mindre mängd resurser nu eller i framtiden. Begreppet "långsiktigt hållbar utveckling" borde definieras utifrån målet att avvärja hot mot jordens livsuppehållande system. Denna definition bör vara grundläggande och överordnas andra definitioner. De intentioner som låg bakom det ursprungliga begreppet "hållbar utveckling" borde upprätthållas. Ekonomisk och social hållbarhet är givetvis viktiga, men utvecklingen måste anpassas till vad som är ekologiskt hållbart. Ekologisk hållbarhet är ändå grunden för livet. Vi har bara ett jordklot, och dess resurser och ekosystem måste vi slå vakt om, om vi ska ha en totalt hållbar utveckling. Sveriges agerande hemma och internationellt på miljö- och hållbarhetsområdet är av oerhört stor betydelse för miljö- och solidaritetsrörelser över hela jorden, ja hela jordens befolkning. I många fall ser man Sverige som ett praktiskt föredöme på det här området. Vi har kommit långt. EU:s nya strategi ska antas nu i juni vid Europeiska rådets möte. Sverige måste fortsatt vara starkt pådrivande både i EU-arbetet och globalt för en hållbar utveckling. Hur EU och även Sverige bedriver en politik som inte är långsiktigt hållbar tycker jag visar sig i EU:s fiskepolitik där medlemsländerna nu agerar och kohandlar eller köpslår om fiskkvoter på en nivå som är ett verkligt hot mot ekosystemen. Man struntar i de vetenskapliga råden och nedvärderar dem som undermåliga för att slippa en social omställning och strukturförändring. Ekosystemet kommer inte i första hand för dessa politiker eller förhandlare, vilket är synd. Man borde ha lärt sig av misstagen, men nu är vissa fiskbestånd farligt ute och ej långsiktigt hållbara. Vissa bestånd är i akut fara. 90 % av den totala vikten torsk som landas i svenska hamnar är i viktklassen under 2 kilo. 56 % är i viktklassen 0,3-1 kilo. Det innebär att om man räknade antalet torsk som landas skulle det bli mycket mer än 90 % som är i viktklassen under 2 kilo. Kan man snacka om hållbar utveckling på det området? Nej, jag kallar det rovdrift. Rovdriften sker på många områden. För Vänsterpartiet har alltid arbete åt alla, jämlik fördelning och ekonomisk demokrati varit grundläggande. Vi präglades länge av en uppfattning om naturresurserna som en obegränsad tillgång möjliga att exploatera hämningslöst för att skapa materiell välfärd. Men vi kom till insikt och vi hoppas att fler ska göra det. I dag vet vi bättre. En politik för arbete åt alla, jämlik fördelning och ekonomisk demokrati måste förenas med en miljöpolitik som leder till uthållig utveckling. För att kunna bevara och vårda naturen och långsiktigt trygga jordklotets produktionsförmåga är det nödvändigt att sätta miljö- och fördelningspolitiken framför tillväxt av den materiella välfärden. För att vi ska nå målet uthållig utveckling måste producenter och konsumenter påverkas på ett sådant sätt att de tar hänsyn till långsiktiga miljö- och samhällsekonomiska mål. Endast om detta sker i kombination med en rättvis fördelningspolitik - nationellt och globalt - kan man klara både miljö- och välfärdsmål. Fortfarande ses miljö som något som måste stå i konflikt med arbetstillfällen och ekonomisk stabilitet. Jag menar ett det inte är så. En framsynt politik för ekologisk hållbar utveckling skapar sysselsättning med bra regional spridning. Framtidens arbetstillfällen kommer att finnas i de branscher som går före med ny miljöteknik. Med social hållbar utveckling hamnar välfärdssamhället och offentlig sektor i fokus. Fru talman! Det är detta som är rödgrön politik. Jag yrkar bifall till reservation 1, men jag tänker inte ta någon rösträkning på det.

Fru talman! Det är få saker som vi är så överens om i den här kammaren som att vi ska nå en hållbar utveckling - en hållbar utveckling både i Sverige och i globalt perspektiv. Om man lyssnar med folk runtom i Sverige och frågar om de är intresserade av en hållbar utveckling både ekonomiskt, socialt och miljömässigt är de flesta överens. Vi har naturligtvis olika syn på hur vi ska nå målet och vilken väg vi ska ta för att nå dit. Man har också olika syn och olika idéer runtom i landet och runtom i världen på hur vi ska nå den här utvecklingen. För Centerpartiet är det centralt att vi börjar hos den enskilde individen och gör det möjligt för den enskilde individen att vara delaktig i arbetet kring hållbar utveckling och ta till vara all den kraft som finns i Sverige och världen. När vi tittar tillbaka på den här mandatperioden tror jag att vi alla kommer att konstatera att den här veckan har varit en av de mest intensiva för oss som sysslar med miljöpolitik. Det var Världsnaturfondens opinionsmätning, som Sverker berörde, och SNF:s gradering av de politiska partierna. Det gäller även debatterna vi har framöver. Jag kan inte låta bli att säga att för mig är det ingen nyhet att det inte finns miljöpolitik i de båda blocken. Det har för mig varit ganska klart länge. Vi ska vara ärliga och säga att alla behövs i den här delen. Alla idéer behövs för att vi ska nå hela vägen fram. Vi har inom politiken på olika sätt bidragit till en hållbar utveckling, från Centerpartiet som väckte den första miljömotionen på 60-talet till Socialdemokraternas partikamrat Gro Harlem Brundtland och hennes arbete och Ingvar Carlsson. Vi ska vara ärliga och ta till oss det allihop. Jag ska inte beröra de områden som mina allianskamrater har lyft fram men jag står bakom de reservationer som jag och Centerpartiet är med på. Jag tror att ett fokus som vi måste sätta ännu tydligare från Sverige är det globala perspektivet och det globala fokuset. Vi kommer att hyfsat klara de miljöproblem som kommer i framtiden och de effekter som klimatproblemen medför ekonomiskt här i Sverige. Runtom i världen är det de länder som redan har det tuffast som kommer att bli mest påverkade. De kommer att få det svårare att klara utvecklingen. De hot som jordens ekosystem står inför är ett gemensamt ansvar. Vi i västvärlden har låtit våra ekologiska fotavtryck växa till orimliga proportioner. Vi måste ställa om till en produktion och en utveckling som är uthållig och innebär en hållbar utveckling. I det arbetet kan Sverige spela en central roll även i det globala perspektivet. Vi har också en roll att spela för att EU ska bli en mycket bättre aktör i arbetet med att nå en hållbar utveckling globalt. Det är också centralt att Sverige fortsätter att vara medlem. Kjell-Erik pratade tidigare om EU som en viktig aktör. Så är det, men Sverige behövs inom EU för att EU ska ha en stark miljöpolitik. Då behöver Sverige också vara medlem. Det är lite tveeggat när partier som vill lämna EU pratar om dess viktiga roll. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att gemensamt kämpa för att EU ska bli bättre. Då behöver Sverige vara med. Vi står inför ett antal utmaningar. Klimatförändringar, biologisk mångfald och kemikaliespridning är några delar som är centrala i både nationellt och internationellt perspektiv. Vi har alla ett ansvar för att ta steget mot en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Om vi tar det ansvaret är jag övertygad om att vi kan vända de negativa trenderna.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet Strategiska utmaningar - En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling och avslag på reservationerna. Hållbar utveckling är ett övergripande mål för socialdemokratisk politik. Sedan den 1 januari 2003 står det i regeringsformen att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. Det gäller såväl nationellt som internationellt. I visionen om det hållbara samhället är politikens mål solidaritet och rättvisa i alla länder, mellan länder och mellan generationer. Utgångspunkten är att vi människor inte får leva i dag på ett sätt som förstör våra barns eller framtida generationers möjlighet att leva ett gott liv. Hållbar utveckling är ett förhållningssätt som aktivt måste prägla och forma politiken. Ledord på vägen är: långsiktighet - inte kortsiktighet, nyttja - inte utnyttja. Hit hör naturresurser, av människan skapade resurser som bebyggelse och infrastruktur och också mänskliga resurser, alla kvinnor, män, flickor och pojkar, deras hälsa, kompetens och kreativitet. Andra ledord är: understödja - inte undergräva. Det handlar om insikten om att en god ekonomi är grunden för social rättvisa och skydd av miljön. Men även det omvända är giltigt - det som är bra för människan och miljön är långsiktigt bra också för ekonomin. Ytterligare ledord är: samverka - inte motverka. Alla människor och samhällsnivåer ska ges förutsättningar att involveras och känna delaktighet. Ett samspel krävs därför mellan regering, riksdag, myndigheter, arbetsmarknadens parter och frivilligorganisationer. Det är så bra att just anslaget till frivilligorganisationerna har höjts under innevarande år. Vi vet att det är väl investerade pengar. De ideella organisationerna gör stora insatser för att driva verksamhet, utbilda ledare, informera, värna om allemansrätt och vårda lokala grönområden. Inte minst har de en viktig roll i arbetet med våra barn och ungdomar. Samverkande insatser fordras såväl lokalt som regionalt, nationellt, inom EU och globalt. Det finns många goda exempel. Kommuner som Botkyrka arbetar mycket aktivt med hållbar utveckling på ett långsiktigt sätt med flerårsplaner och mätbara mål. Sverige har som land allt att vinna på att vara ett föregångsland inom hållbar utveckling. Vi kan bidra till ökad solidaritet och en rättvisare resursfördelning i världen. Sverige spelar en aktiv roll på många internationella arenor som rör hållbar utveckling. Genom denna politik och världens största utvecklingssamarbete räknat i procent av bni - 1 % just i år - bidrar Sverige aktivt till att uppnå FN:s mål om att halvera fattigdomen i världen till 2015 och till att inspirera andra länder till ytterligare ansträngningar. En politik för hållbar utveckling är en viktig drivkraft för förnyelse, tillväxt och sysselsättning i vårt eget land. Precis som sociala reformer alltjämt bidrar till ekonomiska framsteg, kommer en miljömässig omställning att kräva nya lösningar, nya sätt att tillföra energi, modern och miljöanpassad teknik och framtida innovationer som ger arbete och utveckling. Enligt en rapport från Exportrådet från oktober 2005 har den svenska exporten av miljöteknik under 2004 ökat med nära 15 % till ett exportvärde på 25 miljarder kronor. Enligt en rapport publicerad av Statistiska centralbyrån hade miljötekniksektorn 2003 en total omsättning på 240 miljarder kronor, och antalet sysselsatta var 90 000. Efterfrågan på miljöanpassade produkter och produkter tillverkade av material från förnybara råvaror ökar. Den gröna sektorn, som avser de areella näringarnas material- och tjänsteproduktion med tillhörande förädlingsindustri, är central för omställningen till ett hållbart samhälle. Här har LRF rätt, som vi har hört, och vi har hört detta budskap många gånger. Den gröna sektorn innefattar produktion av livsmedel, ett konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk, ett långsiktigt hållbart fiske och en levande landsbygd för boende, rekreation och turism. Ett exempel på detta är projektet med Gröna jobb som pågår. Skogsstyrelsen erbjuder långtidsarbetslösa runtom i landet en projektanställning där arbetsuppgifterna kretsar kring kultur- och naturvård. Det kan exempelvis handla om att leta efter kulturmiljölämningar i skogen eller att röja gångstigar och promenadstråk för att öka tillgängligheten för besökare i skog och mark. I anställningen ingår att deltagaren aktivt söker efter arbete hos annan arbetsgivare eller söker till vidare utbildning. Samtliga ges möjlighet till individuell kompetensutveckling. I våras fanns ca 2 700 deltagare i olika Gröna jobb-projekt. Av de ca 700 deltagare som redan lämnat projektet hade 47 % gått vidare till annan anställning, och 5 % hade gått till studier eller startat eget. De flesta av deltagarna är kvar i projekten under 12-18 månader. Det är alltså en väldigt bra åtgärd. Viktiga utvecklingsområden är, som jag sade tidigare, bioenergi och vidareförädling av råvaror med ökat teknik- och kunskapsinnehåll. Ett försprång för Sverige inom utvecklingen av biobränslen och miljöbilar kan förväntas ge ökade marknadsandelar inom områden där svenska företag verkar, bland annat produktion av personbilar och lastbilar, biobränsleteknik samt tjänster knutna till biobränsleteknik. Fru talman! Vi kan läsa rubriker till exempel i Sveriges Provnings- och Forskningsinstituts tidning: "Rusning till pumpen". Där kan man läsa följande: "Etanolens genombrott som mer miljövänligt bilbränsle har fått E 85-pumparna att växa upp som svampar i asfalten." Vidare kan man läsa: "Gödsel och matavfall håller trafiken rullande." En annan rubrik som man kan läsa i Dagens Samhälle är: "Biogas skapar tryck i Kristianstads miljöarbete". Detta har kommit till stånd delvis tack vara först LIP-pengar och sedan Klimpbidrag. Vi måste som politiker våga besluta och använda oss av olika verktyg för en hållbar utveckling, och då menar jag lagstiftning, till exempel miljöbalken, grön skatteväxling och smörjmedel, eller om ni vill kalla det morötter, som Klimpbidrag. Hur ser det ut i alliansen? Tycker ni att Klimpbidragen ska finnas kvar? Hur blir det med fortsatta satsningar på biologisk mångfald? Ja, det finns många frågor. Fru talman! Som ett led i den svenska strategin för hållbar utveckling har en uppsättning indikatorer tagits fram med hjälp av Statistiska centralbyrån. Regeringen redovisar i skrivelsen en lägesrapport genom tolv huvudindikatorer. Indikatorerna har delats in i sex områden: hälsa, hållbar konsumtion och produktion, ekonomisk utveckling, social sammanhållning, miljö och klimat samt global utveckling. Sex indikatorer visar en positiv trend, två negativa och fyra varken eller. Vi socialdemokrater är helt övertygade om att det är möjligt att förena tillväxt och god miljö. Ett exempel på detta är området miljö och klimat där utsläpp av växthusgaser är en huvudindikator. I Sverige har utsläppen av växthusgaser uppvisat en svagt minskande trend, mycket beroende på fjärrvärmeutbyggnad. Jag menar inte att den är liten, utan att det faktiskt är fråga om en minskning. Det har ofta kommit till stånd med smörjmedel i form av LIP- och Klimppengar. Under samma period har Sveriges bnp ökat reellt med ca 27 %. Man kan ta fram fler goda exempel. Ett är att medellivslängden har ökat under tiden. Men det finns också det som inte är bra och som vi skulle kunna göra bättre. Och i skrivelsen kan man läsa till exempel om hot om våld. Och här ser man tydligt att hot om våld mot unga kvinnor har ökat. Och här har vi mycket att göra framöver. Vi hörde Alf Eriksson i sin inledning redogöra för de fyra strategiska målen. Så det behöver jag inte ta upp igen. Men för att kunna nå dessa strategiska utmaningar måste det finnas mål och åtgärder, och det kan ni hitta i 99-punktsprogrammet. Låt oss tillsammans anta utmaningen och bygga det hållbara samhället, eller som vi socialdemokrater säger, det gröna folkhemmet.

Fru talman! Tack för ett innehållsrikt och i många delar mycket bra anförande. Det är dessa problem som vi står inför, även om det naturligtvis finns många fler problem, som jag pekade på. Jag förringar inte på något sätt det problem som Carina Ohlsson nu senast lyfte fram. Det är mycket allvarligt att unga flickor inte kan känna sig säkra utan lever under hot om våld och en hel del annat förtryck för den delen. Jag har två frågor. Du yrkar avslag på de två reservationer som vi har, och det är så det går till här. Men jag tycker att det vore konstigt om du menade att vi så att säga är ute och cyklar när det gäller dessa reservationer eller att de är helt kass. Jag misstänker att inte ens du tycker att dessa indikatorer är huggna i sten en gång för alla och att det inte finns möjlighet att utveckla dem och komplettera dem. Därför vill jag fråga dig om Socialdemokraterna är öppna för att ta del av våra synpunkter, eller se till att det sker en utveckling av indikatorerna, kanske också i riktning mot det som vi föreslår när det gäller barn och ungdomar, och även när det gäller fler miljöindikatorer som behöver komma till. Den andra frågan, som rör den andra reservationen, är hur vi framöver ska hantera den här rapporteringen från regeringen till riksdagen, om det inte vore bättre att en gång per mandatperiod ha en rejäl genomgång av de övergripande frågorna för att sedan årligen kunna hantera indikatorerna och den utvecklingen i samband med budgetpropositionen?

Fru talman! Det var ingen ryggmärgsreflex att yrka avslag på reservationerna, även om det kanske kan betraktas så av Sven Gunnar Persson. Jag är alltid villig, och det gäller nog för det socialdemokratiska partiet i övrigt, att lyssna på goda förslag. Jag vet att det kommer många förslag från Sven Gunnar Persson. Vi är naturligtvis alltid villiga att lyssna på dem. Men alla dina allianskolleger verkar inte vara lika villiga att lyssna på de goda förslagen. Ni sade tidigare från alliansens sida att det har kommit mycket spännande under veckan. Det har det gjort. Naturskyddsföreningen har talat om en av era alliansvänner som absolut inte bryr sig om miljöfrågorna, vilket också märks nu i kammaren. Just det partiet är ju inte närvarande när vi har den här viktiga debatten. När det gäller barn och ungdomar håller jag helt med - det är inte på det sätt som framgår i reservationen - men det här ska komma med i alla de här olika målen. Det ska finnas med som en röd tråd genom det hela. Det gör det också i det övergripande. Där finns ju också detta med mellan generationerna med. Jag tycker att det här finns med på ett bra sätt. Men vi ska inte bara rent slentrianmässigt tro att det ska vara med, utan vi ska naturligtvis titta närmare på detta och verkligen följa upp det och se till att barn- och ungdomsperspektivet finns med. Sven Gunnar kanske återkommer till frågan om strukturen. Jag kan säga att jag tycker att vi ett tag till ska följa det mönster och det sätt som finns här för att se om vi ska lägga om och ha en annan struktur på det hela. Jag tycker att det är för tidigt att nu bara "slänga bort" det, utan låt oss först pröva det här ett tag.

Fru talman! Det är upplyftande att höra att man är beredd att lyssna på mig. Jag bad dock inte om något slags utvärdering av alliansens olika partier och av vad de är beredda att följa eller inte följa. Reservationen är en gemensam alliansreservation. Vi pekar där på att indikatorerna vinner på att utvecklas. Det är ju första gången som vi när det gäller den här skrivelsen har indikatorer på det här sättet. Det vore bra om Socialdemokraterna var beredda att lyssna på hur vi kan utveckla dem. Det verkar finnas en öppenhet där. När det gäller detta med en årlig redovisning blir det lätt väldigt tidskomprimerat. Vad som händer under ett år är det oftast svårt att avläsa när det gäller det övergripande innehållet och utvecklingen i världen. Om det görs en gång per mandatperiod blir det mer rejäla tag. Man kan då tydligare se utvecklingstendenserna, och man kan få en bättre diskussion utan att för den skull förlora sig i olika detaljer som med nödvändighet kanske måste lyftas fram om det ska ske årligen. När det är en så kort tid som ska utvärderas måste man hitta nya infallsvinklar. Jag skulle önska att ni ändå funderade över ett annat angreppssätt just för att vi ska kunna behandla dessa så oerhört viktiga frågor om vår gemensamma framtid på det här klotet på bästa möjliga sätt.

Fru talman! Jag kräver inte av Sven Gunnar Persson att han ska utvärdera sina alliansvänner. Men det vore kanske ändå lite tänkvärt att ta till sig detta budskap. Eftersom jag fick en uppmuntran till att komma fram till någonting gemensamt tänkte jag att det kanske kunde vara bra att se vilka man tänker sig att samarbeta med framöver för att verkligen nå en hållbar utveckling. Då kan jag rekommendera de samarbetspartner som vi socialdemokrater har. Vi har kommit långt framåt när det gäller hållbar utveckling, så välkommen till gänget för en hållbar utveckling! När Sven Gunnar Persson höll sitt huvudanförande tyckte jag mig höra att hans kritik förra året - att det var alldeles för vitt och brett och att man inte fokuserade - har vunnit gehör. Vi ska naturligtvis ta till oss också av det som nu kommit fram när det gäller att man kan utveckla de här indikatorerna och se hur ofta man ska gå till riksdagen med detta. Men nu tycker vi att systemet kan köras i alla fall ett tag till - detta för att se hur man ska gå vidare i utvecklingen. Alla goda förslag ser vi naturligtvis på. Det är inte så att vi utifrån en ryggmärgskänsla bara kastar dem i papperskorgen. Det kan jag både lova och garantera för framtiden.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet. Begreppet "hållbar utveckling" myntades i samband med Riokonferensen, eller närmare bestämt med Brundtlandkommissionens rapport. Sverige var initiativtagare till både rapporten och själva konferensen. Brundtlandkommissionen konstaterade år 1987 att det som är gemensamt för alla miljöområden, alla naturtyper, globalt är att nuvarande utveckling underminerar framtiden för kommande generationer. Utvecklingen är ohållbar. Svaret på Brundtlandkommissionens rapport blev Agenda 21, vars övergripande målsättning är att göra utvecklingen hållbar. Jag hade förmånen att både i de kommittéer som föregick Riokonferensen och som svensk officiell deltagare på konferensen följa hela det här arbetet. Självklart var den ekologiska definitionen av "hållbar utveckling" helt överordnad alla andra definitioner. Vi hade också ett resonemang - det återfinns i Agenda 21 - om den sociala aspekten på hållbar utveckling. Men då avsågs enbart relationen mellan i-världen och u-världen. Man sade att så länge överkonsumtionen i den rika världen och underkonsumtionen i den fattiga världen består kommer utvecklingen att vara ohållbar. Någon annan definition av begreppet "social hållbarhet" fanns inte. Miljömålsrådets rapport visar med all tydlighet att utvecklingen går åt fel håll. Med all respekt för dina ambitioner, Carina Ohlsson, måste jag ändå säga att om vi summerar plus och minus, glada och ledsna gubbar, måste vi, tyvärr, konstatera - även om också jag är väldigt nöjd med vad vi har resonerat om och gjort tillsammans i det rödgröna samarbetet sedan år 1998 - att det går åt fel håll. Vad beror då detta på, och skulle det bli bättre om det blev ett maktskifte i höst? Ja, jag har också läst SNF:s granskningar. Vi i Miljöpartiet har granskat Moderaternas budgetmotioner, för det är trots allt i budgetmotionerna som agnarna skiljs från vetet. Frågan är om de vackra orden följs upp med förslag till åtgärder. Om man är beredd att rusta ned när det gäller såväl biologisk mångfald som kollektivtrafik, och om man är beredd att höja priset på biljetterna i kollektivtrafiken, ja, då kan jag inte se att alliansen är något särskilt bra alternativ. Som bevis för det vill jag också anföra trafikutskottets besök förra veckan hos Saab i Trollhättan. Alla vet att den fabriken var nedläggningshotad. Eftersom där finns 4 700 anställda är det rätt så vitalt att höra hur det går för dem. Därför åkte vi dit. De visade att den bil som framför allt säljer nu är Saab Bio Power. När jag blev skjutsad till tåget undrade man oroligt hur det nu går: Kommer pumplagen att rivas upp ifall alliansen kommer till makten, och kommer subventionerna till etanol att förändras? I så fall kommer den här bilfabriken inte att finnas kvar i Sverige. Det är väl ett bevis på att själva inriktningen - även om jag skulle vilja att vi hade åstadkommit mycket mer - går åt rätt håll. Men det här är inte tillräckligt. Anledningen till att Miljöpartiet skrev motionen i fråga och till att vi nu reserverar oss är att förklaringen till våra misslyckanden ligger i att man har blandat in väldigt många andra goda ting i begreppet "hållbar utveckling". Det är trevligt. Ingen vill vara för en ohållbar utveckling. Men om man inte kan prioritera mellan ekonomiska, sociala, hälsomässiga, kulturella och alla andra aspekter för hållbar utveckling går man fel. Det framkommer väl i betänkandet. På s. 8 står det under Utskottets ställningstagande: "Utvecklingen vilar på att vi förmår nyttja, skapa och investera i de resurser som utgör basen för samhällsekonomin." Vad är basen för samhällsekonomin? Jag har undervisat i ekonomi på gymnasiet. Där stod i en något gammal - förvisso, men ändock - lärobok att Norge producerar mycket fisk. Snart har man producerat så mycket fisk att det inte finns någon fisk kvar. Då är frågan vem det är som producerar och vad produktion är. Jag kan inte förstå annat än att basen för mänskligt liv, basen för tillväxt och produktion, är naturen - dess råvaror och dess livsuppehållande krafter. Det är tillbaka dit vi måste vända för att förstå vad det är för fel på nuvarande utveckling. Vidare står det i betänkandet att "en god ekonomi är grunden för social rättvisa och skydd av miljön". God ekonomi är förstås bra, men jag skulle snarare vilja hävda att miljön är en förutsättning för god ekonomi. Om skogen inte längre skulle växa eller om skogen skulle överhopas av skadeinsekter till följd av ett varmare klimat som förstör skogen, hur skulle det då gå med Sveriges exportintäkter och produktion? Tvärtom hävdar jag att naturen och dess livsuppehållande krafter är en förutsättning för resten. Vi i riksdagen kan inte ens med kvalificerade majoriteter ändra på naturlagarna. Vi måste helt enkelt inrätta vår livsföring, våra beslut och våra utvecklingsvisioner efter naturens villkor. Miljöpartiet kanske har en liten särposition i detta. Vi brukar vara steget före, men vi vill absolut inte ha något monopol på detta. Vi vill samarbeta med alla goda krafter, men vi menar att en förutsättning för att vi ska hamna rätt när det gäller hållbar utveckling är att vi förstår vad som är fel och kan definiera hållbar utveckling utifrån de lagar vi inte kan ändra på, det vill säga naturlagarna.

Fru talman! Utifrån det frågetecken Karin Svensson Smith hade med sig från Saab i Trollhättan vill jag lugna både henne och Saabtillverkarna. Anledningen till att vi var kritiska mot pumplagen - vi delade denna kritik med Miljöpartiet och, om jag inte minns fel, med Vänsterpartiet - var att den ensidigt gynnade ett bränsleslag. Den var inte teknikneutral. Vi ville ha ett förslag som också inkluderade gasen, som också kommer att säljas på mackar. Etanolsubventionerna kommer naturligtvis också att finnas kvar i något avseende. Men det är farligt, och det tror jag inte heller Karin Svensson Smith menar, för oss att bygga oss fast i första generationens biobränslen. Här krävs en kraftfull utveckling mot andra och tredje generationens alternativa drivmedel som är mer energieffektiva, har bättre livscykelanalyser och har bättre well to wheel -analyser. Självklart måste vi i ett övergångsskede se till att vi snabbt får fram tillräckligt med förnybara bränslen i form av biogas och etanol. Då är det kanske inte framför allt pumpar som är problemet utan produktionskapacitet för att få fram de nya bränslena. Där kommer vi att gemensamt behöva fatta beslut i riksdagen, i varje fall regeringen, om på vilket sätt man med hjälp av partnerskap, stimulanser och investeringar vill stödja en utveckling så att tillräckligt med bränsle kommer fram.

Fru talman! Det var skönt att höra detta lugnande besked. Såvitt jag minns hade vi en omröstning om detta i kammaren. Jag har sysslat med att försöka miljöanpassa transportsektorn sedan jag blev riksdagsledamot 1998. Det saknas inte intresse hos fordonsindustrin att tillverka miljöbilar. Det saknas inte efterfrågan. Problemet är att marknadskrafterna inte har lyckats ordna distributionen. Därför behövs pumplagen. Jag vill verkligen inte - och det tror jag inte heller någon annan i det rödgröna samarbetet vill - begränsa den tekniska utvecklingen. Vi behöver en mångfald av förnybara drivmedel. Problemet med transportsektorn - det kan läsas tydligt i Miljömålsrådets rapport - är att vägtrafikökningen särskilt när det gäller tunga transporter är det som förtar det positiva som har hänt när det gäller både bostadssektorn och industrisektorn. Ingen installerar ny oljepanna i dag. Där minskar klimatpåverkan. Däremot är vägtrafikökningen ett hot mot klimatmålet. Alliansen kan tala väl om målet, men i trafikutskottet har alliansen varit emot alla åtgärder som utgår från att minska klimatpåverkan, trängselskatter, kilometerskatter och flygskatter. Det är de substantiella åtgärderna om man menar allvar eller bara pratar när det gäller klimat.

Fru talman! Jag tror att Karin Svensson Smith skjuter lite grann över målet. Bara för att den tekniska lösning i form av flygskatt, som inte är ett dugg miljöstyrande, och i form av andra saker där det går att ifrågasätta miljöstyrningen, inte är exakt den som vänsterkartellen föreslår är man emot en positiv utveckling. Det var förödande kritik från remissinstanser och Lagrådet när det gäller pumplagen. Den var inte teknikneutral. Därför ville vi ha en lösning som inbegrep fler bränslen. Vi kommer när det blir ett regeringsskifte att fortsätta att driva på arbetet i syfte att ställa om transporterna så att de blir mer hållbara och så att de förhoppningsvis blir koldioxidfria så snart som möjligt. Det är en ambition vi måste ha i Sverige och i arbetet i EU.

Fru talman! Flygskatten är väl inte i dess nuvarande utformning exakt vad vi från Miljöpartiet vill ha. Men vi samarbetar med två andra partier. Sverige är medlem i EG, och det begränsar exakt den handlingsfrihet vi kan ha. Flygskatten är, precis som pumplagen, ett steg i rätt riktning. Alliansen vill ta ett steg tillbaka. Det är viktigt i sammanhanget. Det fanns ingen alternativ utformning av en flygskatt i de reservationer jag kunde läsa. Om vi i dag skulle ha samma beskattning på bilismen som på flyget skulle bensinen kosta 4 kr litern. Då kan vi gissa hur mycket bilism vi skulle ha. I trafiken måste det finnas någorlunda rimliga proportioner mellan åtgärderna i de olika transportslagen för att uppnå klimatmålet. Många av oss kan nog minska vår användning av flyget. Det är nog lättare att minska på det än att minska på bilismen. Likadant är det när det gäller kilometerskatt och trängselskatter. Jag saknar andra förslag från alliansen. Det finns vackra ord, och jag har all respekt för Sven Gunnar Perssons engagemang, men det är verklighet som gäller både i naturen och i samhället.