Tillstånd för digital marksänd tv

Herr talman! Det är mycket i dag från konstitutionsutskottet. Vad vi nu har på bordet är en tekniskt komplicerad fråga. Men den är icke desto mindre viktig för en stor del av vår befolkning som tittar på tv. Ca 30 procent av alla tv-hushåll får sin mottagning via det digitala marknätet, men 50 procent av alla tv-apparater i landet är beroende av denna teknik. Regeringen har överlämnat en proposition till riksdagen hur framtidens tillstånd för digital marksänd tv ska hanteras. Det ska även i fortsättningen krävas tillstånd för programbolagen att sända tv i det digitala marknätet. Det är ett uppdrag som ska hanteras av Radio- och TV-verket utom för public service-bolaget som får sitt tillstånd från regeringen. Ett operatörsbolag bör inte ges rätt att förfoga över en del av sändningsutrymmet. Men regeringen överlämnar hur den frågan ska lösas till branschen och programbolagen. Programbolagen måste också samverka i tekniska frågor för att få ett sändningstillstånd. Vi tycker inte att frågan är färdigberedd. Det finns för många bör i propositionen och för många andra beslut som inte finns med men som också behövs för att alla ska kunna få en god tillgång till marksänd digital tv med bästa kvalitet. Utskottet har också inbjudit till en hearing som ett led i beredningen av denna proposition för att lyssna på och beakta vad aktörerna har för synpunkter i frågan. Dessvärre var inte majoriteten i utskottet beredd att ta till sig något av det som kom fram, utan betänkandet justerades fem timmar efter det att hearingen var avslutad. Det kändes inte rätt, och därför reserverade sig Socialdemokraterna mot denna tidsplan. Det finns andra alternativ som inte har analyserats. Det gäller frågor som frekvenstilldelning och möjligheter för framtidens teknikutveckling som inte är lösta. Inte heller vet man vilken tillgång det i framtiden blir till fria tv-kanaler för dem som inte kan betala eller har tillgång till betal-tv. Vi tycker inte heller att det är rätt att lämna över operatörsfrågan till marknaden för att det ska lösa en konflikt som staten Sverige har med EU. Därför, herr talman, föreslår vi att riksdagen ska avslå regeringens proposition. Jag yrkar bifall till reservationen från s, v och mp. Herr talman! Regeringens lösning på konflikten med EU är att samordning av gemensamma funktioner bör lösas genom överenskommelser mellan programföretagen i marknätet och genom tillståndsvillkor och att ett operatörsföretag inte bör ges rätt att förfoga över en del av sändningsutrymmet för det digitala marknätet. Det står alltså bör . Vad händer om det inte blir någon lösning eller om en lösning inte är hållbar? Vad händer om programbolagen tycker att det är en bra lösning som det är nu och även i fortsättningen bara vill jobba gentemot ett operatörsbolag? Det finns inga garantier för att kommissionen och EG-domstolen accepterar denna lösning och godtar att frågan lämnas över till branschen för att lösa något som svenska staten bär ansvar för. Konflikten finns mellan staten Sverige och EU. Om inte EU accepterar lösningen är beslutet i riksdagen redan fattat. Regeringen har lämnat ifrån sig frågan och därmed lämnat ifrån sig möjligheterna att hitta nya lösningar. Riksdagens beslut i dag kan alltså komplicera processen ännu mer. Det finns andra alternativ som förtjänar att analyseras; det hörde vi på hearingen. De kunde ha fått ett bredare stöd i riksdagen och kunde kanske bättre ha säkrat utslaget i EG-domstolen. Ska programbolagen ta ansvar för att denna fråga löses och för att operatörsbolagen själva ska säkra framtidens teknikutveckling för det digitala marknätet? Nej, säger vi. Det är en fråga som staten måste ta ansvar för. Risken finns att konkurrensen i marknätet gör att teknikutvecklingen stoppas upp. Ett privatägt operatörsbolag har avkastnings- och vinstkrav som vilket annat företag som helst. Vad finns det för garantier för att bolagen vill investera i ny teknik? Och finns det en teknisk möjlighet att över huvud taget göra det? Här blir den stora frågan: Vilket frekvensutrymme blir tillgängligt för tv i marknätet? Propositionen säger att regeringen får besluta om vilket område och vilket sändningsutrymme som ska upplåtas till programföretaget för digitala tv-sändningar. Och vad vill regeringen? Vi kan läsa att mobilbranschen i Europa har vunnit kriget om de gamla tv-frekvenserna. FN-organet Internationella telekommunikationsunionen, ITU, har fattat beslut om att mobilbranschen får skydd för en tredjedel av de gamla frekvenserna. Vi kom inte så långt som Sverige hade velat, säger en talesman från Näringsdepartementet. Hur långt hade Sverige velat gå, då? Enligt en annan artikel säger regeringens talesman - inte samma talesman - att Sverige vill att marknätets hela frekvensband ska kunna användas för annat än tv. ITU:s beslut påverkar inte möjligheten till teknisk utveckling och övergång till hd-tv i dagsläget. Det gäller inte förrän 2015, och då räknar man med att hela Europa är digitaliserat och att det utrymmet finns disponibelt. Men för att även marknätet ska kunna hänga med i den tekniska utvecklingen fordras att inte regeringen ger bort det frilagda utrymmet redan nu till telekomindustrin. Tv-branschen måste få disponera det utrymme som har frigjorts vid digitaliseringen för att kunna genomföra en komprimering och fullt ut kunna erbjuda kunderna i marknätet en standard med bland annat hd-tv eller övriga tjänster som övriga plattformar kan erbjuda. Vari ligger annars konkurrensen? Det kan bara vara konkurrens på lika villkor om förutsättningarna är lika. Det tycker jag mig ha hört från borgerliga ledamöter i alla andra sammanhang. Hoppas det gäller nu också! Herr talman! Regeringen ska före årsskiftet fatta beslut om hur stort frekvensutrymme som ska avsättas för tv-sändningar - detta för att Radio- och TV-verket ska kunna dela ut licenser för kanaler i digital-tv-nätet senast den 1 april 2008. Är det då klokt av riksdagen att fatta beslut innan vi känner till utgången av detta? Nej, säger vi. Vår åsikt är att regeringen ska redovisa vilket utrymme som ska avsättas och vilken mediepolitik regeringen har. Man ska inte bara hafsa i väg ett beslut som man tror kan blidka EU och EG-domstolen. Men detta är nog regeringens mediepolitik, åtminstone Moderaternas och Folkpartiets. Det ser jag om jag läser de gamla reservationerna från konstitutionsutskottets betänkande 2002/03, då riksdagen fattade beslutet om övergången till digital tv. Det tråkiga är att Centern och Kristdemokraterna inte har orkat stå emot, utan ramlat in i den högra fållan och lämnat hela mediepolitiken till marknaden. Det kan vara ett bra sätt att strypa utvecklingen i det digitala marknätet och ge konkurrensfördelar till satellitbolagen där utrymmet är så gott som obegränsat. Och kanske är det så att regeringens strategi på sikt är att enbart en smal public service ska få plats i det digitala marknätet. Sist men inte minst och absolut viktigast, herr talman - vad innebär detta för konsumenterna? Vad innebär det för stora antal som har valt att få sin mottagning genom marknätet, för alla dem som har investerat i digitalboxar och nya antenner och som har fått ett bredare utbud genom frikanaler men också har fått möjlighet att välja betalkanaler i marknätet och som faktiskt tycker att detta är en bra och smidig lösning? Övergången har gått bra, om vi ser den i backspegeln. Det fanns komplikationer, men de komplikationer som har uppstått har lösts på ett tillfredsställande sätt. Ska denna grupp hamna på efterkälken när det gäller möjligheten att använda de nya tv-apparaterna fullt ut? Kan man riskera att få betala till fler än en operatör? Riskerar man att vara tvungna att ha flera boxar och flera krypteringskort eller få betydligt minskad tillgång till antal kanaler? Det finns riktlinjer att jobba efter för Radio- och TV-verket när det gäller att dela ut sändningstillstånd. Men vi vet inte med säkerhet hur det blir. Vi jobbar på att hitta lösningar, säger branschen och Radio- och TV-verket som nu också står med ansvaret. Det är självklart. De har ju kniven på strupen: ingen samverkan - inget sändningstillstånd. Men några garantier för tv-tittarna finns inte. Detta ansvar borde ligga på regeringen och ingen annan. Herr talman! Mycket talar för att propositionen ska skickas tillbaka till regeringen. Regeringen ska enligt vår mening återkomma med ett nytt förslag och redovisa en helhet som ger större garantier för att tv verkligen blir tillgänglig för alla även i fortsättningen och även i marknätet. I detta anförande instämde Mikael Johansson (mp).

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag tycker att det är roligt att vara tillbaka i talarstolen. Jag ser också att den har blivit lite elegantare sedan jag var här sist. Tv är numera ett tämligen komplext tekniskt och juridiskt system. Det är ett stort antal enskilda individers och gruppers kreativitet som via produktionsbolag och redaktioner ska organiseras i kanaler som i sin tur ska säljas som paket som ska digitaliseras, krypteras, paketeras och sändas via marknät, kabel eller satellit för att slutligen nå tv-tittarens apparat. Eftersom sändningsutrymmet i det digitala marknätet, som ju är det som vi diskuterar i dag, är begränsat krävs ett system av fördelning av frekvenser och av tillståndsgivning. Dessutom ska yttrandefrihetens ändamål - att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande - garanteras. I detta system har många aktörer skilda och ibland motstående intressen. Statens, programbolagens, produktionsföretagens, journalisternas, tv-tittarnas och medborgarnas intressen är inte automatiskt sammanfallande. Över alltihop vakar EG-domstolen i Luxemburg, och nu har EU-kommissionen lämnat in två stämningsansökningar mot Sverige på det här området. Det säger sig självt att möjligheterna att gå vilse eller trampa snett är omfattande. Vi i Vänsterpartiet är inte helt övertygade om att regeringens förslag är det optimala. Vi ser tvärtom ett antal svagheter. Lagstiftningen behöver övervägas ytterligare. Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservationen där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkar avslag på propositionen och därmed på utskottets förslag. Visserligen kan man diskutera både kvalitet och mångfald i dagens tv-utbud, men man får nog ändå säga att det från tv-tittarens synpunkt är bra om det finns många program och kanaler att välja bland på samma sätt som det är bra om det finns många titlar i bokhandeln. I den andra ändan av kedjan är det lika uppenbart att mångfald är dåligt. Det vore nämligen både dyrt och väldigt opraktiskt om man var tvungen att ha en särskild tv-apparat för varje enskild tv-kanal. Däremellan finns diverse statliga och privata företag som ombesörjer den tekniska överföringen av de digitala signalerna, och här torde det från tittarens synpunkt vara skäligen ointressant hur många dessa är i varje enskilt tekniskt led. Det viktiga måste vara att systemet fungerar och att, och nu citerar jag regeringens proposition, "säkerställa en hög grad av tillgänglighet för konsumenterna till de programtjänster som sänds digitalt i marknät". Det var just det konsumentintresset som var skälet till att den utredning som ligger till grund för propositionen inte föreslog att man skulle öppna för flera konkurrerande operatörsföretag. Nu föreslår regeringen just det, och då tvingas man i stället införa krav på att dessa nya operatörsföretag ska samarbeta för att samordna tekniska funktioner och tjänster för att säkerställa tillgänglighet, kvalitet, konkurrenskraft och kostnadseffektivitet. Om man hårdrar det kan man säga att vi nu ska lagstifta om en privat kartellbildning. Det kan inte uteslutas att EG-domstolen i Luxemburg så småningom kommer att tvinga oss till denna anomali, eller någon annan lösning för den delen, men det vet vi inte än. Jag tror att det finns ett betydande utrymme för ytterligare tankeverksamhet i Regeringskansliet på den här punkten. Låt oss ta den här tiden för att se om det inte finns en lösning som är både tekniskt förnuftig och juridiskt nöjaktig och som sätter medborgarnas och tv-tittarnas intresse i fokus i stället för ett ängsligt sneglande på EU-kommissionen och på abstrakta principer om konkurrens för dess egen skull. Då kan riksdagen dessutom, som Helene Petersson talade om i sitt anförande, få en öppen redovisning av vilket frekvensutrymme de olika tillståndsgivarna, regeringen och Radio- och TV-verket kommer att förfoga över. Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationen och avslag på utskottets majoritetsförslag.

Herr talman! Jag tänkte göra detta på kortast möjliga sätt. Jag vill yrka bifall till reservationen. När det gäller argumentationen vill jag hänvisa till det anförande som Helene Petersson höll och som jag instämde i. Den som vill se Miljöpartiet de grönas argumentation i frågan hänvisar jag till protokollet eller till vad hon sade om ni kommer ihåg det.

Fru talman! KU har ägnat så mycket tid åt att debattera i dag att vi har sett talmännen både komma och gå. Fru talman! Det här är en viktig proposition. För många är det också en efterlängtad proposition. I tredje hand är det en proposition som är viktig därför att EU-kommissionen har stämt Sverige. Det är en viktig proposition därför att den skapar klarhet i en framtidsbransch. Det minskar de politiska riskerna i denna bransch och ökar konkurrensen, vilket, om branschen fungerar väl, på sikt ger lägre priser. Det minskar risken för att låsa fast kunder i långa avtal med olika boxar. Dagens drygt 700 000 kunder i marknätet kan med andra ord se fram emot större utbud, ökad mångfald och lägre priser. Fru talman! För mig är det också en efterlängtad proposition. Det är under alliansregeringar och borgerliga regeringar som det sker förändringar och förbättringar när det gäller mediepolitiken. Det innebär mindre enfald och statliga monopol och mer mångfald och marknadslösningar. Vi befriar och avmonopoliserar en viktig del av mediebranschen, och det är väldigt viktigt. Det ger dessutom en god möjlighet till en snabb övergång till ett nytt tv-format som kallas MPEG-4. Det är både viktigt och efterlängtat. Det gör nämligen att vi kan använda frekvensomfånget i marknätet så effektivt som möjligt, vilket alla i den här salen borde tycka är viktigt. Fru talman! Avslutningsvis är det här ett väldigt bra sätt att reglera. Det börjar med att vi talar om för marknadens aktörer vilka ramar som gäller. Därefter ser vi till att marknadslösningar när det gäller detaljer så långt det är möjligt bestäms av marknaden själv. Om inte det fungerar med rådgivning, stöd och hjälp har man en statlig myndighet, nämligen Radio- och TV-verket, som går in i processen och hjälper till att lotsa den i hamn. Först om det går illa går regeringen in och detaljstyr. Det, fru talman, tycker jag är ett alldeles utmärkt sätt att sköta lagstiftning.

Fru talman! Jag instämmer med Per Bill, åtminstone i det han sade i början om att det har varit många timmar för KU här, men det är kanske också det enda i detta ärende. Jag kan inte låta bli att göra tillbakablickar. Jag tycker att historien är viktig för att få en samlad bild av innehållet. Moderaterna har ju varit emot att vi över huvud taget skulle digitalisera marknätet. År 2003 säger man att digital marksänd tv skulle låsa breda frekvensområden som skulle kunna användas för andra tjänster. Man tyckte över huvud taget inte att vi skulle införa detta. Man skulle inte tvinga fram ett teknikskifte genom en lag, utan det skulle vara marknadsmässiga överväganden bland aktörerna på marknaden. Jag förstår till fullo att ni fullföljer er politik genom att släppa ut hela den här frågan till marknaden. Men Per Bill säger några saker här. Han säger att det minskar risken för långa abonnemangstider, det blir lägre priser för konsumenterna, det ökar mångfalden, det blir fler marknadslösningar och det garanterar en snabb övergång till MPEG-4. Var finns garantierna, Per Bill, i detta? Det är tvärtom så att vi överlämnar alla de frågetecken som vi i dag inte vet ett enda dugg om till marknaden helt och fullt. Mats Einarsson nämnde ordet kartellbildning. Konkurrensverket har faktiskt påpekat att det finns en risk för att man kommer fram till en minsta gemensamma nämnare när man sätter runt ett förhandlingsbord. Det gäller kanske både teknikutveckling och prisbildning. Var finns garantierna?

Fru talman! Det finns inga garantier i livet. Det har jag lärt mig. Det låter som om jag är väldigt gammal. Det finns inga garantier, men det är min fasta övertygelse. Så brukar branscher fungera. Det är dessutom ett bra sätt att låta marknadens aktörer under översyn av en myndighet försöka lösa de tekniska detaljerna på ett sätt som gynnar marknaden. Det är alldeles sant, fru talman, att Moderaterna var mycket tveksamma till att köra broadcasting i det digitala marknätet, men det var de gamla moderaterna. Nu är det de nya moderaterna.

Fru talman! I dag är alltså de nya moderaterna beredda att satsa fullt ut på marksänd digital tv. Då hoppas jag att vi får positivt besked när det gäller frekvenserna också från Moderaterna.

Fru talman! Det är en fråga för regeringen. Jag tror att det är viktigt att vi funderar igenom hela detta komplexa. Vi vill ju gå över till MPEG-4. Vi vill göra det möjligt för broadcasting att få en så god utveckling som möjligt på alla de plattformar där det finns. Jag hoppas att vi tillsammans här i riksdagen ska kunna ge goda råd som gör att regeringen fattar kloka beslut när det gäller frekvensfrågorna.

Fru talman! Det här betänkandet hänger väl ihop med det tidigare betänkandet om annonstider i tv. Nu handlar det om att få ett system som tillförsäkrar konkurrenskraft och tillgänglighet för kunderna samt en fortsatt mångfald i mediet. Övergången till digitalsändningar i marknätet har fungerat på ett bra sätt. Förutom enstaka undantag har övergången gått bra, och nu har vi ett fungerande marknät i Sverige. En fortsatt utveckling av det är mycket viktigt. Vi har inte sett slutet på den tekniska utvecklingen av digitala sändningar. Det är också viktigt att vi kan få den utveckling som vi ser framför oss med en övergång från MPEG-2 till MPEG-4 att fungera på ett för konsumenterna acceptabelt sätt. Men vi har också sett en fantastisk utveckling när det gäller mångfalden i medierna från tre analoga kanaler till 35 programföretag som nu är verksamma i det digitala marknätet. Det är dessutom bara en av de plattformar som Sveriges tv-konsumenter erbjuds. Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till konstitutionsutskottets betänkande som innebär ett tillstyrkande av regeringens proposition. Jag menar att den innebär en rimlig avvägning mellan konsumentintresset av utbud och tillgänglighet, producentintresset av konkurrens på lika villkor samt en fortsatt teknisk utveckling. Självklart är det konsumentintresset som är det centrala. Där gäller det att säkra tillgänglighet och utveckling men också att erbjuda fortsatt mångfald. Även Europakommissionen ställer krav på att öppna för en mer kraftfull konkurrens i det digitala marknätet. Jag tror också att det är ett gemensamt intresse för konsumenterna och programföretagen. Programföretagen får genom förslaget nu tillgång till marknaden och kan gemensamt arbeta för att säkra den tekniska utvecklingen. Jag tycker att de krav som nu ställs på programföretagen om att de ska ha finansiella och tekniska förutsättningar och om att de ska vara beredda att ha samverkan samt deras eget intresse av mångfald i utbudet öppnar för en positiv utveckling av det digitala marknätet. Det här öppnar också för att fler företag än i dag ska kunna vara med och sälja betal-tv-tjänster. Den offentliga utfrågning vi hade i konstitutionsutskottet bekräftade i huvudsak att de förändringar som förslaget i betänkandet innebär ligger i det som branschen ser framför sig som nödvändiga förändringar för en fortsatt utveckling av den här plattformen. Fru talman! Jag vill därför, mot bakgrund av att propositionen gör en positiv avvägning av balansen mellan konsumentintresset, utbud och tillgänglighet samt producentintresset, yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Stefan Tornberg tar också upp den fortsatta utvecklingen och att det är viktigt att man går över från MPEG-2 till MPEG-4. Vi ligger ju inte riktigt i fas med våra grannländer här, och det visade sig också under utfrågningen att det kan bli komplikationer när det gäller att ta in grannländernas tv och få tillgång till den. Den del av landet som Stefan Tornberg själv kommer ifrån är väldigt beroende av att kunna titta på exempelvis norsk och finsk tv. Det här är alltså en viktig sak. Men jag återkommer ändå till frekvenserna, och här har ju Stefan Tornberg den minister som kommer att ansvara för de här frågorna inom sitt parti. Därför vill jag nu ställa en rak fråga till Stefan Tornberg: Är det också Centerpartiets inriktning att frekvenserna ska få disponeras av tv-bolagen i stället för att den ska överlämnas till telekomindustrin?

Fru talman! Direkta frågor till ministern får ställas direkt till ministern. Jag kan allmänt säga att frekvenserna är en tillgång för Sverige och måste användas på ett bra sätt. Vi har inte sett slutet på den tekniska utvecklingen. Övergången nu från MPEG-2 till MPEG-4 kommer att frigöra frekvenser på ett sätt som vi inte har sett ännu, och det är inte slutet på den utvecklingen. Jag tycker att det är bra att det står i propositionen att det även fortsättningsvis ska vara regeringen som kommer att hantera frekvensindelningen eftersom det här är ett område som kommer att förändras snabbt och där det måste göras kontinuerliga avvägningar mellan intresset av utveckling av det digitala marknätet men också andra tjänster. Det handlar också om möjligheten att tillförsäkra sig möjligheten till andra tjänster som till exempel, inte minst i min egen del av landet, möjligheten att ha ett mobilt bredband över hela vårt land. Det är ingenting som vi ska avgöra i riksdagen, utan det handlar om en kontinuerlig diskussion med marknaden och med den tekniska utvecklingen, och regeringen fattar beslut om detta.

Fru talman! Stefan Tornberg tog också upp att gemensamt arbeta för att finna en lösning. Är det rätt metod på en konkurrensutsatt marknad att man lägger över ett ansvar till branscherna att gemensamt finna en lösning? Jag har svårt att se annat än att det finns en väldigt stor risk för att, som jag sade i mitt förra anförande, man lägger sig på en gemensam lösning. När det gäller utfrågningen som vi hade säger branscherna att de jobbar på att finna en gemensam lösning, men som jag sade i mitt anförande: Det är självklart. De arbetar med kniven på strupen och har inget annat val. De måste jobba på det. Men man gav också alternativ. Och jag undrar: Finns det inte en tanke från Stefan Tornbergs och Centerpartiets sida att detta kanske vore värt att analysera och att man ändå skulle kunna begära i vårt betänkande nu att vi får skicka tillbaka frågan och be regeringen att man återkommer med andra förslag och andra alternativ?

Fru talman! Det digitala marknätet har utvecklats väldigt fint. Man kan säga att Sverige var väldigt tidigt i starten, och det skapade en hel del problem initialt, men efter att vi fick till stånd en bred och konstruktiv fempartimajoritet 2003 har nätet utvecklats väldigt fint och är i dag av stor betydelse för infrastrukturen när det gäller medial kommunikation. Vi pekade tidigare på att de säkerhetspolitiska effekterna var viktiga när man bytte från analog teknik till digital teknik. Det skulle finnas ett nät som kunde behärskas inom Sveriges gränser. Man kunde inte lita på satellitföretagen, som behärskades av andra makter. Jag ska inte fördjupa mig så mycket i detta, men man kan säga att det nya digitala marknätet har inneburit en positiv omställning. Propositionen handlar om lite olika saker, bland annat operatörskapet. Regeringen har valt en modell, som konstitutionsutskottets majoritet har valt att ställa sig bakom. Man skulle kunna tänka sig flera andra modeller, men ett antal av de modellerna skulle förmodligen strida mot vad EG-kommissionen har för synpunkter på monopolsituationer. Man kan ha en viss oro för vad som händer. Det framgår av reservationen att oppositionen är orolig för hur det ska gå. Men när vi lyssnade på utfrågningen i torsdags kunde vi märka att det fanns en stor samstämmighet bland programbolagen att de skulle hitta en lösning och att det inte skulle uppstå kaos i sammanhanget. Jag skulle vilja ta upp ett par frågor som finns i den socialdemokratiska motionen, som jag tycker är lite märkliga. Det gäller bland annat fri-tv-tänkandet som inte finns i reservationen men väl i motionen. I själva reservationen hänvisar man till yrkanden i motionen. Om den skulle följas skulle man återkomma med ett förslag som bygger på fri-tv-tänkandet. Det finns en bestämmelse som ger regeringen en viss möjlighet när det gäller fri-tv, men när man tittar i motiveringarna gäller det bara public service-företagen. År 2003 ville den dåvarande regeringen ändra på detta och få ett generellt tillstånd att påverka frågan om fri-tv eller inte. Men detta avvisade utskottets majoritet så småningom. Jag noterar att i motionen från Socialdemokraterna skriver man att regeringen med förslagen vill begränsa utbudet av fri-tv genom att låta företagen själva bestämma sin finansieringsform. Det ska enligt motionen vara något negativt. Det intressanta är att när vi förhandlade om betänkandet 2003 kom vi in på de frågorna. Mats Einarsson kan möjligtvis bekräfta att Göran Magnusson då sade något viktigt, nämligen att vi inte ska lägga oss i hur programbolagen ska göra. De får väl själva välja om det ska vara fri-tv eller betal-tv. Det var det som var utgångspunkten för skrivningarna på den punkten. Därför kan jag konstatera att det ser ut som om Socialdemokraterna har bytt åsikt i frågan. Frågan om frekvensutrymmena är intressant i sig. Den principiella fråga jag vill ställa till Socialdemokraterna gäller vem som ska bestämma frekvensomfånget. Det är klart att riksdagen kan föreskriva att riksdagen ska fatta beslut om detta. Det är något slags förvaltningsbeslut. Det kan riksdagen göra om riksdagen anser att den ska göra det. Men det normala är att den typen av förvaltningsbeslut ligger på regeringen. Det är precis vad som föreslås i propositionen och i betänkandet, det vill säga att regeringen ska få fullmakt att besluta om omfånget av frekvenser. Det framgår inte av reservationen eller motionen vilka åsikter oppositionen eller Socialdemokraterna har när det gäller vem som ska bestämma om detta. Det är klart att riksdagen ska informeras, men det kan ju ske på andra sätt än genom att riksdagen tar ställning i sak. Det är en bra fråga. Var ska kompetensen ligga i frågan?

Fru talman! Nu var jag lite snabbare på knappen denna gång, Ingvar Svensson, och jag kan ta en debatt här. Jag kan börja med den sista frågan om vem som ska bestämma om frekvensutrymmet. Vi tycker att en helhet ska redovisas för riksdagen. Vi pratar mycket om frekvensutrymmet nu därför att i denna fråga är frekvensutrymmet viktigt. Om man från regeringens sida begränsar frekvensutrymmet i så stor omfattning finns det ingen möjlighet för tv-bolaget, operatören och programbolaget att genomföra den tekniska utvecklingen. Därför anser vi att frekvensutrymmet måste redovisas innan vi kan anta propositionen. Frågan är viktig. Sedan var det frågan om omfånget. Tidigare har det varit regeringen. Det har inte heller varit en fråga tidigare eftersom hela utrymmet i det digitala marknätet har disponerats. Vi fick också höra av Teracom att det är ett effektivt utnyttjande av de frekvenser som finns i dag. De har utnyttjats till hundra procent. Det är när det sker en friläggning från det analoga till det digitala som vi får denna diskussion. Därför bör den redovisas innan vi fattar beslut i riksdagen.

Fru talman! Men den initiala frågan återstår. Vem ska fatta beslut om frekvensutrymmet? Vem ska göra det? Riksdagen eller regeringen? Här kunde Socialdemokraterna ha lagt fram ett förslag till regeringens proposition. Regeringen begär att riksdagen ska fatta beslut om att regeringen ska få denna fullmakt. Vi hade en diskussion i utskottet om vem som i dag har den grundläggande kompetensen. Förmodligen tillhör den regeringens så kallade restkompetens. Men nu klargörs vem som ska ha kompetensen i propositionen. Var är förslaget från Socialdemokraternas sida? Vem ska ha beslutsmakten över frekvensutrymmet? Riksdagen eller regeringen?

Fru talman! Den frågan har vi inte tagit upp här. Vi anser att den ska redovisas. I England bestämmer man vilket utrymme som ska användas till broadcasting - vilket utrymme som ska finnas, inte hur utrymmet ska fördelas. Om jag har läst rätt - jag lägger en liten reservation i detta - regleras det i lag. Sedan är det upp till den myndighet i England som har frågan att fördela frekvenserna. Men just det som ska användas för broadcasting regleras i lag. Vi har inte diskuterat frågan, och den får därför vara obesvarad från vårt håll. Åtminstone ska det ske en redogörelse eftersom frågan om hur mycket utrymme som ska få användas till broadcasting och till telekomindustrin är het. Jag vill säga en sak till. Även här går jag tillbaka till vad Ingvar Svensson sade hände under 2002-2003. Du refererade till fri-tv. Den motion som väcktes då kunde lika gärna speglas i vår motion. Ingvar Svensson skrev att propositionen var dåligt underbyggd, viktiga delar saknades, att det behövdes en mer genomarbetad proposition och att konsumentperspektivet var lite berört. Det är precis de saker vi har tagit upp här. Skillnaden är att vi socialdemokrater, Ingvar Svensson, hade kurage att skicka tillbaka propositionen till regeringen. Vi sade att vi inte var nöjda. Vi socialdemokrater var inte heller nöjda, och vi hade kurage att skicka propositionen tillbaka till regeringen. Regeringen fick återkomma i frågorna. Jag undrar om jag någon gång under dessa fyra år kommer att uppleva att någon av allianspartierna tar sådan ställning att även om man är tveksam till något vågar skicka det tillbaka till regeringen.

Fru talman! Den motion som Helene Petersson refererar till innehöll relevant kritik. Däremot kan jag konstatera att det inte finns något svar på regleringsfrågan. Vi i majoriteten har ett svar på regleringsfrågan, men oppositionen står utan ett svar.

Fru talman! De senaste årens utveckling av televisionen har kännetecknats av snabba och genomgripande förändringar. Det kan vi nog vara överens om. Vi är långt ifrån den situation som rådde ännu i början av 1990-talet, då många enbart hade tillgång till SVT 1, SVT 2 och TV 4. Som tv-tittare kan vi i dag välja mellan svenska och utländska kanaler. Vi kan titta på olika nyhetsprogram, sport och nöje, kultur och fakta. I utbudet finns lättillgängliga underhållningsprogram men också smala nischkanaler där debatten fördjupas och nya röster kommer till tals. Den här utvecklingen välkomnas av regeringen. Yttrandefrihet, mångfald och kvalitet är viktiga ledord för mediepolitiken. Det är också med stor tillfredsställelse som jag kan konstatera att det finns ett rikt utbud av smalare kvalitetsprogram liksom nischkanaler även i det privata tv-utbudet. Jag är övertygad om att även public service stärks om det finns alternativ och mångfald också på det området. Övergången från analogt till digitalt i marknätet som fullbordades tidigare i höstas har varit ett steg mot ökad mångfald. Också för dem som inte kan eller vill ta emot kabel och satellit har det digitala marknätet inneburit fler alternativ och fler möjligheter. Samtidigt har det varit tydligt att den nuvarande ordningen för reglering, tillståndsgivning och åtkomstkontroll i marknätet har haft grundläggande brister. EU-kommissionens överträdelseärende mot Sverige i fråga om Boxers monopol är det mest uppenbara exemplet på att förändringar måste ske och att dagens proposition bör antas av kammaren. Regeringen för en aktiv politik för att ge goda och långsiktiga spelregler på mediemarknaden, och vi gör det utan att vilja detaljstyra. För mig är det andra sidan av myntet om vi vill ha mångfald och alternativ. Då ska inte regeringen, som i dag, ansvara för tillståndsgivningen. Riksdag och regering ska ange spelreglerna, men vi ska inte styra tv-utbudet - det ska ytterst tv-tittarna göra. Därför föreslår regeringen att Radio- och TV-verket med undantag för public service-företagen ska ansvara för tillståndsgivningen. Därför tar vi bort onödig detaljreglering till exempel när det gäller fri-tv och betal-tv. Verkets uppgift är att se till att sändningarna ska tilltala olika intressen och smakriktningar, att det ska finnas utrymme för såväl nationella som lokala och regionala tv-kanaler och inte minst att det finns flera programföretag oberoende av varandra. I arbetet med propositionen har konsumenternas, tv-tittarnas, perspektiv varit viktigt. Vi vill ha konkurrens på lika villkor mellan olika programföretag. Vi vill också att det ska vara enkelt för tittarna att ta del av de tjänster som erbjuds. Övergången till digital-tv har gått bättre än många hade befarat. Jag vill i sammanhanget passa på att rikta ett tack till alla som har arbetat hårt för att övergången har kunnat ske så smidigt som den trots allt har gjort. Vi vet att många, inte minst äldre, har tyckt att det har varit bevärligt med boxar, kort och alla inställningar. När vi nu slopar Boxers monopol har det därför varit viktigt att alla betal-tv-kanaler ska kunna tas emot med ett gemensamt programkort. I propositionen föreslås därför att en förutsättning för sändningstillstånd ska vara att programföretagen kommer överens om teknisk samverkan när det gäller programkort och åtkomstkontroll. Målet med regeringens förslag är att främja både konkurrens och lättillgänglighet. Med stor tillfredsställelse har jag noterat att flertalet programföretag har välkomnat förslagen i propositionen. Det ger goda förutsättningar för att de ska kunna enas om en samverkanslösning som främjar tillgänglighet och konkurrens. Regeringen föreslår också att Konkurrensverket får ett särskilt uppdrag att i samråd med Radio- och TV-verket samt Post- och telestyrelsen studera den fortsatta utvecklingen på telemarknaden. Regeringen har haft en rad överväganden att ta hänsyn till i arbetet med den proposition som riksdagen nu har att ta ställning till. Som helhet är jag dock övertygad om att vi med propositionen når de mål som satts upp och att vi rättar till de uppenbara brister som finns i dag. Med propositionen tas det ytterligare ett viktigt steg i utvecklingen där yttrandefrihet, mångfald och kvalitet stärks.

Fru talman! Jag undrar lite grann när kulturministern beskriver det som att de flesta programföretagen välkomnade de här förslagen. Det vi fick höra på den utfrågning vi hade några timmar innan vi skulle justera det här betänkandet i utskottet var snarare en beskrivning av att gilla läget. När jag hör en sådan ordalydelse tolkar jag det som att de är satta i en situation som de inte kan påverka. Då gillar de läget och ser vad de kan göra. De berättade att programföretagen bara hade haft ett enda möte tillsammans, både stora och små. De små redovisade att de också hade haft ett separat möte. Detta var enda gången de hade diskuterat samfällt hur de skulle kunna gå vidare med den här frågan och hur de skulle ta tag i den. En farhåga som kom fram i utfrågningen var just det här med kartellbildningar. Det är inte oväsentligt, för det kan drabba tittarna, de som vill välja vad de ska titta på. De kunde heller inte garantera teknikutvecklingen, och det är också oroande. För mig känns det som att utfrågningen gav vid handen att ingenting kunde sägas i dagsläget utan att man får se hur utvecklingen blir. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar om dels kartellbildning, dels teknikutvecklingens möjligheter och dels nyansskillnaden mellan att programföretagen välkomnar de här förslagen, som kulturministern sade, eller mer gillar läget.

Fru talman! Det är uppenbart att de företag som deltog i hearingen är konkurrenter. Det ska vi inte bortse från. Man kan säga gilla läget eller välkomna, men trots allt står de inför en situation som de i någon mening också har varit delaktiga i att driva fram. I fråga om det här ska betraktas som en kartellbildning eller inte, kan man notera att Lagrådet, som är väldigt noga när de går igenom de olika förslag som kommer från regeringen, har lämnat det här helt utan erinran. Det finns vissa marginella, redaktionella synpunkter, men annars har man godkänt hela detta upplägg. Jag är övertygad om att det här kommer att fungera. Garantier för den tekniska utvecklingen har vi inte. Det har vi inte heller när det handlar om huruvida reklam kommer att kunna vara en huvudsaklig inkomstkälla, för att anknyta till den diskussion som vi hade tidigare. Om man i dag har en box med hårddisk kan man låta alla reklaminslag passera. Utvecklingen har gått oerhört snabbt. För att vi ska både kunna tillmötesgå den kritik som har kommit, och den dom som är på gång i EG-domstolen, och kunna värna konsumentintresset är det här den absolut bästa lösningen.

Fru talman! Jag brukar normalt sett gilla marknadslösningar och välkomnar dem oftast. I det här läget har jag känt att det finns en tvekan, om det i dagsläget är rätt att gå fram med det här förslaget. Det hade behövts en viss tid, det vill säga: Återkom, fundera vidare, samla programföretagen och se om de är så långt i utvecklingen gemensamt att de kan komma fram med en teknikutveckling och en sådan utveckling som gör det möjligt och enkelt för konsumenterna, alltså vi som tittar. Därav vår tvekan från Miljöpartiets sida.

Fru talman! Den här frågan var egentligen den första som jag fick i knät när jag tillträdde för drygt ett år sedan. Redan då var trycket hårt på att komma fram till en lösning. Man kan alltid skjuta upp förslag, och den förra regeringen var väldigt duktig på det. Jag vet att Mikael Johansson är rätt engagerad i inte minst miljöfrågor. Skulle man avvakta exempelvis bilindustrin för att de ska kunna komma överens om lösningar lär kanske inte så mycket ske, och då behövs det ett politiskt tryck. Det gör det också i den här frågan.

Fru talman! Först har jag bara en liten fundering över vad kulturministern sade när det gäller Lagrådet. Det står här att regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande. Lagrådet har haft synpunkter på lagtextens utformning, och det har man rättat sig efter. Det är klart att det är Lagrådets uppgift. Det är ju inte att ha synpunkter på den tekniska utformningen eller på hur man löser tekniken. Det lägger sig knappast Lagrådet i. Däremot har regeringen själv bett Konkurrensverket att titta på de här sakerna, och de har haft en hel del synpunkter och funderingar och frågor. Man har bland annat lyft fram att det redan i dag finns konkurrens genom andra plattformar, satellit, kabel-tv, ip-tv. Man varnar för att det finns risk för att det kan bli en kartellbildning. Innebär ökade betalkanaler minskade frikanaler? Man plockar framför allt upp den fråga som jag vid flera tillfällen har lyft fram här, framför allt i mitt huvudanförande: Vad händer med frekvenserna? Kulturministern sitter i regeringen. Regeringen ska fatta beslut om detta. Har kulturministern fått några garantier för att bolagen faktiskt ska kunna göra denna teknikutveckling som man anser är en nödvändighet och ett måste för att det över huvud taget ska vara någon konkurrensneutralitet mellan de olika plattformarna? Det handlar alltså om att få så mycket frekvens i marknätet att man kan övergå till en annan teknik, från MPEG-2 till MPEG-4.

Fru talman! Tidigare i debatten här gjordes det vissa tillbakablickar när det gällde huruvida de gamla moderaterna och de nya moderaterna hade kritiserat det tidigare beslutet. Det går väl ändå i någon mening att säga att om man inte hade hastat fram det här, vilket man inte gjort i flera av våra grannländer, hade vi suttit i en annan situation. Då hade övergången till MPEG-4-boxar inte inneburit den här stora nya investeringen och den kostnad som nu många hushåll kommer att få. Det här kommer att bli en nödvändig lösning på sikt. Det är alldeles givet att det är så. När det gäller Lagrådet konstaterar man att man lämnar det här utan erinran. Jag ser det som att man faktiskt godkänner och bejakar, kan det väl sägas, det förslag som nu har tagits fram. Sedan finns det aldrig garantier, som jag också sade i min replik till Mikael Johansson. Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Men det är trots allt regeringens främsta önskan nu att värna konsumenterna samtidigt som vi måste förhålla oss till att vi är medlemmar i EU-kommissionen. Då har vi också att rätta oss efter de gemensamma överenskommelser som vi har. Därmed är den här propositionen ändå en optimal lösning vad gäller de olika överväganden som vi måste göra.

Fru talman! Jag får inget svar när det gäller frekvenserna. Det kanske jag inte skulle förvänta mig heller, för regeringen kommer att ta beslut före jul om detta. Men att vi har genomfört övergången innebär inte att den här frågan är löst. Hade vi gått direkt på MPEG-4 i det läget hade vi ju tagit ett helt annat frekvensområde i anspråk i dag. För att göra en mjuk övergång, precis som vi gjorde när vi övergick från det analoga till det digitala, fordras det ett bredare frekvensutrymme. När man sedan har genomfört komprimeringstekniken kan man kanske släppa ut det, men jag blir orolig. Jag tror att kulturministern åtminstone delvis hörde vad jag sade om vad Näringsdepartementets tjänstemän och talesmän i olika sammanhang har sagt. Därför blir jag inte mindre orolig för tv-bolagens och marknätets skull när jag hör att ambitionen från regeringens talesmän i detta fall ändå är att marknätet ska disponeras av andra än tv-bolag.

Fru talman! Det är riktigt som Helene Petersson säger. Den här frågan kommer vi att återkomma till när det gäller frekvensutrymmet och hur det ska fördelas. Förhoppningsvis gör vi det före jul. Det är väl känt att telekombolagen kommer att vilja ha hela utrymmet. Tv-bolagen vill också ha hela. Det här är en begränsad resurs. Därför måste vi göra överväganden för att få det hela så effektivt som möjligt. Precis som Helene Petersson var inne på går också komprimeringstekniken framåt. Ingen kommer att bli helt lycklig. Men det är, dessvärre, en del av politikernas vardag att fatta beslut som tyvärr inte alltid gör alla glada men som ändå är nödvändiga på sikt.