Unga lagöverträdare

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation nr 1 som handlar om brottsförebyggande arbete. Jag tycker att det är mycket bra att den socialdemokratiska motionen 387 har fått utskottets bifall och att riksdagen därmed tillkännager att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag om en snabbare rättslig prövning av ungdomsbrott. Fru talman! Att skapa trygghet från brott i vårt samhälle är ett av statens främsta ansvarsområden. Därför har satsningarna på rättsväsendet under en lång rad av år varit bra och nödvändiga. Ändå kan vi se att det finns tydliga brister, som de långa handläggningstiderna inom rättsväsendet eller detta att häktade tvingas transporteras runt halva Sverige till höga kostnader. Det gäller också det faktum att polisen trots resursförstärkningar har svårt att öka sin effektivitet - bara för att nämna några brister. Men den kanske allra viktigaste frågan är det brottsförebyggande arbetet. Om vi inte lyckas förhindra att unga hamnar i kriminalitet eller om vi inte klarar att ingripa tidigt för att bryta destruktiva mönster kommer vi inte att lyckas skapa trygghet i samhället oavsett de resurser som ges till polis, åklagare, domstolar och kriminalvård. Jag menar att regeringen borde lägga betydligt större vikt vid det brottsförebyggande arbetet än vad som har skett hittills. Under regeringens fem år vid makten har i stort sett inga brottsförebyggande reformer skett. Tvärtom har jag kunnat se en utveckling i samhället som oroar mig. Hög arbetslöshet, särskilt när det gäller ungdomar, bristande skolresultat och ökade kostnader för socialbidrag talar sitt tydliga språk. För inte så länge sedan presenterades en rapport från Rädda Barnen som visade att barnfattigdomen har ökat. Inte mindre än 220 000 barn lever i fattigdom i dag - detta trots att Sverige är ett av värdens rikaste länder och trots att Sverige har klarat den ekonomiska krisen bra. Den fördelningspolitik som har bedrivits under den borgerliga regeringsperioden har dragit isär landet och ökat klyftorna i samhället. Den procentenhet som tjänar mest har fått lika mycket i inkomstförstärkningar som 25 procent av svenska folket tillsammans. Resultatet har blivit att de som har sämst förutsättningar har fått det ännu sämre. Självfallet påverkar detta familjers och barns möjligheter. Det finns tydliga samband mellan fattigdom och till exempel utbildningsresultat, etablering på arbetsmarknaden, hälsa, mobbning och trygghet i det egna bostadsområdet. Men det finns även tydliga samband mellan fattigdom, utanförskap, segregation och kriminalitet. Det är i de stora städernas socioekonomiskt fattiga områden som en stor del av de debuterande kriminella rekryteras. Moderaterna gick till val 2006 med budskapet att man skulle minska utanförskapet. I stället har arbetslösheten permanentats på en hög nivå. Framför allt har unga drabbats. Långtidsarbetslösheten har blivit ett allt större problem. Kampen mot arbetslöshet i de negativt segregerade områdena är central i det brottsförebyggande arbetet. Även boendesegregationen har ökat påtagligt i våra stora städer. Det bidrar till utanförskap och en känsla av vi och de. Ett extra besvärligt problem är den ökade skolsegregationen. Unga människor som formas inför sitt vuxenliv är naturligtvis extra känsliga för att bli utestängda. Det har uppstått en machokultur bland många pojkar i skolan. I den ligger att skolarbetet inte är viktigt, och det finns ett förhärligande av styrka och våld. De kriminella gängen och grupperna rekryterar medvetet ungdomar för att göra både grovjobb och handräckning i den kriminella verksamheten. Skolan och samhället måste stå upp mot en sådan utveckling. Skolan behövs i arbetet med att leda stökiga barn och ungdomar rätt. Självklart är detta ett svårt arbete som ofta kräver professionell kompetens. Nedrustningarna på skolans medicinska och socialpsykologiska kompetens är därför en olycklig utveckling. Jag som har invandrarbakgrund vet också av egen erfarenhet hur viktigt det är att involvera föräldrarna i skolans sociala arbete. Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet måste ta sin utgångspunkt i den politik som leder till minskade klyftor i samhället, inte ökade. Det är genom välfärdspolitiken och en aktiv politik för fler jobb som vi bygger grunden. När det gäller våra rättsvårdande myndigheter har de ett ansvar att ensamma och tillsammans med andra aktörer verka brottsförebyggande och för en bättre hantering av unga som begår brott. För en kort tid sedan lämnade Riksrevisionens styrelse en redogörelse om polisens brottsförebyggande arbete. Kritiken från Riksrevisionen var skarp mot både polisens och regeringens sätt att hantera det brottsförebyggande arbetet. Polisen genomför inte mer än hälften av den brottsförebyggande verksamhet de har planerat för. Effekten av de åtgärder som genomförs är också oklar, trots att 6 miljarder kronor per år läggs ned på denna brottsförebyggande verksamhet. Det handlar främst om bristande styrning. Detta är en allvarlig och oroväckande kritik, och jag kan inte annat än undra om regeringen saknar politik, vilja och förmåga på detta område. Fru talman! Polisen har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Polisens arbete måste utvecklas mot mer kompetens och mer kontaktpoliser i landets alla skolor. Det innebär att en lokal polis knyts till varje skola. Dessa kontaktpoliser ska arbeta brottsförebyggande men också delta i andra av skolans aktiviteter. Det är bara att konstatera att denna verksamhet ser olika ut beroende på var i landet du befinner dig. I några kommuner har man bedrivit en aktiv politik för att få ut poliser i skolan, men i väldigt många skolor runt om i landet har varken elever, rektorer eller lärare en aning om vem som är lokal kontaktperson från polisen. Likadant är det med samverkansavtal mellan polisen och kommunerna. I vissa kommuner finns det samverkansavtal, men i andra saknas ett genomtänkt arbete för att nå ett bättre resultat. Det är viktigt att en ökad samverkan kommer till stånd mellan skolan, polisen, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Kanske kan en sådan samverkan förstärkas genom bindande samverkansavtal. Även frivilligorganisationerna har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Jag vill beröra ytterligare ett område som är viktigt för mig. Våldet mot kvinnor och andra nära anhöriga inom familjen är fortfarande alltför ofta förekommande. Vi politiker måste bidra med att upprepa att det inte är acceptabelt att misshandla nära anhöriga. Återigen måste polisen och socialen skaffa mer kunskap om förebyggande arbete mot våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Ge tillräckliga resurser till frivilligorganisationer så att de kan fortsätta sitt viktiga arbete och utöka de goda insatser de gör! Fru talman! För att bekämpa brottslighet behövs alla goda krafter i samhället. Det behövs samverkan i ett solidariskt samhälle. Samhället måste ta krafttag både mot själva brotten och mot brottens orsaker. Jag yrkar än en gång bifall till den socialdemokratiska reservationen.

Fru talman! I dag debatterar vi framlagda motioner som rör unga lagöverträdare, det vill säga unga människor som begår brott. Unga människor är en aktiv grupp på många sätt, och det gäller även brottsaktiviteten. I runda tal kan man säga att ungdomar mellan 15 och 20 år som är skäligen misstänkta utgör ungefär 25 procent av samtliga misstänkta i Sverige, trots att de endast utgör 10 procent av befolkningen. Många begår ett enstaka brott. Jag vet inte hur många i denna kammare som har pallat äpplen, trimmat en moped eller vad vi nu kan ha hittat på, men vi fortsätter inte på den kriminella banan. En liten del väljer dock att fortsätta. Det är en bana som endast kan leda till ett liv i misär där fängelsevistelser och ny brottslighet avlöser varandra. Varför väljer då en ung person att inleda en kriminell bana? Ofta handlar det inte bara om en faktor utan om flera. En besvärlig skolgång kan ha lett till underkända betyg eller avhopp från skolan, ett bagage tungt att bära inte minst inför ett framtida arbetsliv. Det kan bero på att kompisarna inte tycker så himla mycket om dig. Du får inte vara med i gemenskapen, bollen passas aldrig till dig och mobbning är en del av din skolvardag. Inte helt ovanligt är att du själv har blivit utsatt för brott. Att dagens brottsoffer är morgondagens gärningsman är i dag ett välkänt fenomen. De som fortsätter den kriminella banan har oftast också blivit utsatta för brott under en längre tid. Det kan vara en besvärlig familjesituation där en eller flera föräldrar är frånvarande, missbrukare eller kriminella. Det kan också vara en uppväxt där en ung persons föräldrar under lång tid levt på bidrag och haft svårt att komma in på arbetsmarknaden, där framtidsdrömmarna har lyst med sin frånvaro och tron på ett bättre liv har suddats ut. Det är just här de kriminella grupperingarna har de största möjligheterna att rekrytera till sina nätverk. Snabba cash ser ut att vara den enda vägen ut för att slippa ett liv i bidragsberoende och för att snabba, vräkiga bilar ska kunna bli verklighet. Det kan också vara så att ett Svenssonliv inte är tillräckligt. Volvo, labrador och ett radhus är helt enkelt inte tillräckligt lockande. Enligt Carin Götblad har man identifierat hela 5 000 ungdomar som kan anses vara i riskzonen och som har de flesta av de nu nämnda faktorerna med sig i sitt cv. Som jag började med att säga är det dock oftast flera riskfaktorer som spelar in i bilden. Likaväl som familj, kompisar och skola kan vara riskfaktorer kan de också vara skyddande faktorer. En bra skolgång, väl fungerande familjeliv, sjysta kompisar och medlemskap i en förening kan innebära att du inte väljer den kriminella banan. Hur många vittnesmål har vi inte hört om att det var den där idrottsläraren som var min räddning, eller den där läraren som alltid trodde på mig även om jag var lite strulig - eller varför inte den där polisen som faktiskt tog min polisanmälan på allvar. Inte minst gäller det den där föräldern som aldrig gav upp. Om vi nu vet att det är flera saker som spelar in måste vi agera utifrån detta faktum, fru talman. Det mest grundläggande torde vara att insatserna för att fler får ett arbete inte nog kan understrykas för att vi långsiktigt ska kunna motarbeta ungdomsbrott. En bra och fullständig skolgång är här den viktigaste faktorn. Tidiga tendenser till skolk måste snabbt följas upp och redas ut för att få veta varför den unga faktiskt inte kommer till skolan. Samarbetet mellan hem och skola är absolut nödvändigt. För mig är det också uppenbart att vi i vuxenvärlden inte får blunda för om vi känner till att fler riskfaktorer finns. På flera håll i Sveriges kommuner har man vågat identifiera barn och ungdomar utifrån dessa faktorer och har därför kunnat ge stöd från tidig ålder, vilket har gett goda resultat. Dessa goda exempel ska kunna spridas till samtliga av våra kommuner. Om den unga redan har börjat begå brott blir samarbetet mellan skolan, socialen, polisen och hemmet en nödvändighet. Det är också viktigt att titta på vilken typ av brott som har begåtts. Exempelvis är tillgreppsbrott en typ av brott som ofta leder till en kriminell livsstil. Det är viktigt att titta på hela bilden av den enskilda ungen för att kunna göra en insats som faktiskt ger resultat. Våra ungdomar är likt oss inte en homogen grupp. Alliansregeringen har låtit ta fram ett antal intressanta förslag som vi nu tittar på för att gå vidare i arbetet med att förhindra unga människor att fortsätta på den kriminella banan. Det är bland annat förslag som Mats Löfving och Carin Götblad har lämnat på regeringens uppdrag. Det handlar om kraftsamling mot ungdomsbrott och omfattar metodutveckling, enhetlighet, samverkan och utvärdering. Det handlar om ekonomiska styrmedel så att rättsväsendet håller tidsfrister i utredningar av ungdomsbrott. Det handlar om åtgärder för att underlätta samverkan mellan polisen, socialtjänsten och skolan för en tidigare upptäckt av den som riskerar att bli vanlig kriminell. Det handlar om att polisen bör leda förundersökningar angående ungdomsbrott i betydligt fler fall än i dag. Det handlar om att polisen bör reagera snabbare än i dag när unga begår vissa brott, främst sådana som enligt forskningen ofta leder till kriminell livsstil, exempelvis tillgrepp av fortskaffningsmedel. Det handlar vidare om att sociala insatsgrupper med i första hand socialtjänst, polis och skola bildas på lokal nivå som ska arbeta konsekvent och uthålligt med ett operativt ansvar. Det är vidare fråga om att individuella handlingsplaner för unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk ska utarbetas. RPS ska verka för att polismyndigheterna etablerar lokala poliskontor i bostadsområden med särskilt behov av polisiär närvaro. Lägg därtill den utredning som nu pågår där förslag ska förberedas för smartare påföljder för unga. Som ni hör är listan lång, och vi lär nog få se fram emot många bra förslag från regeringen. Fru talman! Mycket har gjorts och mycket är på gång i arbetet för att våra ungdomar inte ska hamna snett i livet. Att alliansregeringen prioriterar detta område går inte att ta miste på. Man kan förvånas lite över de få motioner som har väckts om detta så viktiga område. Är inte intresset eller förmågan från oppositionen större än så? Dessutom är jag lite förundrad över att kraften har lagts på domstolarnas hantering av ungdomsbrott. Vi är helt överens om att tidsfristerna för ungdomsbrott måste hållas. Om inte riskeras rättssäkerheten. Snabba reaktioner när ungdomar begår brott är av yttersta vikt för både gärningsmannen och inte minst brottsoffret. Enligt Brås senaste rapport som lämnades så sent som för några veckor sedan kan man konstatera att handläggningstiden för ungdomsbrott är kortare än för vuxna som begår brott. Den kortare handläggningstiden beror dock nästan enbart på snabbare handläggning av ungdomsmål i rättskedjans slutfas från åtalsbeslut till dom. Detta sker utan vare sig domstolsjourer eller ungdomsrotlar vid alla våra tingsrätter. Det är kanske inte där det stora problemet ligger utan långt tidigare i processen. Borde man inte lägga krutet där? Arhe Hamednaca pratade i sitt inlägg mycket om det brottsförebyggande arbetet, men jag har inte sett en enda motion i frågan som har rört mer än poliser, kontaktpoliser i skolan och att regeringen ska komma tillbaka med förslag om snabbare handläggning. Jag saknar verkligen förslagen från er sida. Hur ska man ta ett helhetsgrepp så att våra unga människor inte ska hamna på den kriminella banan? (Applåder)

Fru talman! Att förebygga brott i allmänhet och att se till att unga inte begår brott och hamnar i en kriminell bana är ett av våra viktigaste uppdrag i samhället. Vi politiker har ett stort ansvar att peka ut detta för våra myndigheter i deras prioriteringsarbete. Också kommunpolitiker har ett stort ansvar och en central roll när det gäller samverkan mellan socialtjänsten, skolan och polisen - och det civila samhället, som jag inte har hört någon nämna i tidigare inlägg. Många brottsförebyggare i kommunerna och i stadsdelarna gör ett fantastiskt arbete med att nattvandra och finnas till som ett sätt att öka tryggheten och hålla en bra dialog med många ungdomar. Skolan har ett stort ansvar. Exempelvis kan frågan om skolk ha direkt inverkan på ungdomars kriminalitet. Om skolan och samhället har en bra koll på ungdomarna kan vi också förebygga att de hamnar i fel gäng och begår brott, oavsett om det handlar om snatteri eller annan typ av brott. Det är viktigt att samhället agerar direkt när unga begår brott. Därför vill jag starkt betona att vi också är kritiska mot myndigheter som inte lever upp till de mål som finns om snabbare handläggning av ungdomsärenden. Därför har regeringen givit Rikspolisstyrelsen i innevarande års regleringsbrev ett särskilt uppdrag att fokusera på och bekämpa ungdomsbrottslighet på ett tidigt stadium. Folkpartiet driver också sedan tidigare frågan om att inrätta särskilda domstolar för unga brottslingar. För oss i Folkpartiet, fru talman, är det viktigt att unga som begår brott också ska få känna av en konsekvens från samhällets sida. Påföljden ungdomstjänst är bättre än böter och markerar tydligt samhällets syn på brott. Folkpartiet har länge och mycket tydligt drivit linjen att alla brott som begås av unga under 18 år, till och med under 15 år, också ska utredas. Fru talman! Fokus måste ändå vara på det förebyggande arbetet. I justitieutskottets betänkande lyfter vi fram ett antal satsningar som regeringen har genomfört de senaste åren, som bland annat har resulterat i ett antal pilotverksamheter i landet. Jag vill särskilt betona vikten av verksamheter, till exempel närpolisen - en lokal, permanent och synlig närpolis som finns ute i samhället och ute i stadsdelarna. Det räcker inte med kontaktpoliser. De är bra, Arhe Hamednaca, men vi måste ha närpoliser som åker ut i stadsdelarna. Det är inte bara fråga om att åka ut och dra ned rutan och säga hej till ungdomarna utan de ska finnas permanent lokalt i stadsdelen och jobba tydligt med skolan, näringslivet, föreningslivet och det civila samhället samt skapa förtroende och tillit mellan polisen och ungdomarna. Det tror jag på sikt är en av de mest effektiva åtgärderna som kommuner tillsammans med staten och andra aktörer i det civila samhället kan vidta för att förhindra att ungdomar över huvud taget hamnar i brottslighet. Regeringen har tidigare i ett betänkande från förra året fått ett antal förslag på satsningar för att motverka rekrytering till och underlätta avhopp från kriminella miljöer. Från Folkpartiets sida ser vi ett stort behov av den typen av insatser. En viktig åtgärd som nämndes i tidigare inlägg är så kallade sociala insatsgrupper där flera myndigheter och kommuner går ihop för att förebygga kriminalitet bland unga. Vi hoppas innerligt att detta förslag blir verklighet och att regeringen snart återkommer till riksdagen med ett batteri av insatser för ungdomar. (Applåder)

Fru talman! Precis som vi har fått höra tidigare har det hänt mycket. Under förra mandatperioden satte regeringen i gång en lång rad viktiga utredningar på området. De gäller hur vi bekämpar ungdomskriminalitet och ser till att ungdomar inte hamnar i kriminalitet. Vi har tidigare hört om Mats Löfvings och Carin Götblads utredningar, och vi har dessutom Påföljdsutredningen som ser över hela påföljdssystemet inklusive det för unga lagöverträdare. Det har också vidtagits en lång rad åtgärder, och en del av dem har ni hört om tidigare. Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för 2011 fått i uppdrag att på olika sätt stödja polismyndigheterna så att de kan hålla de lagstadgade tidsfristerna. Åklagarmyndigheten har också i sitt regleringsbrev fått i uppdrag att redovisa hur tidsfristerna hålls och vad som görs för att få ned genomströmningstiderna. Vi har även på senare år sett en snabb utveckling med nya lokala poliskontor, framför allt i Stockholm, vilket är en förbättring. Det är just det som Roger Haddad var inne på, nämligen att vara närvarande och tillgängliga och synliga ute i bostadsområdena. Det är ett effektivt brottsförebyggande arbete. Det ska ställas mot den situation som vi hade före 2006, då polisstationer lades ned i en förskräcklig fart i hela landet. När det gäller utredningsförslaget om sociala insatsgrupper är beslut på gång. Och förslaget om att avskaffa den särskilda regleringen av förundersökningsledarskap i ungdomsärenden bereds. Det kan också vara en viktig del för att utredningarna när de gäller unga lagöverträdare ska gå snabbare. Vidare har vi fått särskilda ungdomsrotlar på större tingsrätter och särskilda ungdomsåklagare på en del åklagarkammare. Polisen i Stockholms län har inrättat ett speciellt utredningscentrum för unga lagöverträdare. Vidare har Rikspolisstyrelsen tillsammans med länspolismästarna bestämt att 2011 ska ungdomsbrott vara ett särskilt prioriterat område. Fru talman! Det är glädjande att mycket har skett och att ännu mer är på gång. Därför känns tillkännagivandet i det här betänkandet som att slå in en öppen dörr. Det tillför ingenting, men det skadar väl inte heller. Därför behövs det inte ens, som vi ser det, en votering i frågan. Med detta säger jag inte att allting är bra, för det är det inte. Fortfarande är handläggningstiderna för långa, och för många unga hamnar i kriminalitet. De tar steget från den där småbrottsligheten som är ganska vanlig, tyvärr, bland unga men som inte leder till vidare brottslighet. Men många går vidare och börjar begå grövre brott. Det behövs fortfarande också ett tätare samarbete mellan skola, socialtjänst, polis och andra lokala företrädare. Det finns nu samverkansavtal mellan polisen och nästan alla kommuner i landet, och de är en viktig grund att arbeta vidare från. När vi talar om unga lagöverträdare måste jag också nämna alkohol och andra droger. Det hör tätt samman. Nolltolerans mot langning, snabb kontakt med föräldrarna, nära samarbete mellan polis och socialförvaltning är viktiga delar i det som kallas för Kronobergsmodellen. Kronobergsmodellen bör användas i hela landet, för den har visat sig vara effektiv för att minska tillgängligheten till alkohol för unga, och det har blivit färre misshandels- och skadegörelsebrott. Utöver detta skulle jag vilja poängtera behovet av att förbättra den slutna ungdomsvården. När unga har hamnat i kriminalitet är det viktigt att de får all hjälp som tänkas kan för att de ska kunna ta sig ur kriminaliteten och när de har avtjänat ett straff komma ut och i fortsättningen vara på den lagliga sidan. Om detta kommer också en proposition i slutet av den här månaden. Fru talman! Jag kan inte låta bli att ge några små kommentarer till det som Arhe Hamednaca tog upp i sitt anförande. Det lät nästan som att före 2006, när Alliansen vann valet och bildade regering, fanns det ingen arbetslöshet, ingen brottslighet och inga sociala problem. Om vi minns tillbaka fem år i tiden så var det ju inte riktigt så det var. Vi hade en hög arbetslöshet och en väldigt hög ungdomsarbetslöshet. De sociala problemen är stora nu, men de var stora då också. Vad man kan mäta kan vi diskutera. Till exempel gör Brottsförebyggande rådet en nationell trygghetsundersökning varje år. I fyra år i rad har de som svarat på denna undersökning sagt att de känner sig tryggare. Tidigare såg det inte riktigt ut så. Vi har vänt trenden. Svenska folket känner sig tryggare nu, åtminstone enligt den nationella trygghetsundersökningen som är den största undersökning som görs på det här området. År 2010 minskade antalet anmälda brott i Sverige, och det är länge sedan det hände att trenden faktiskt vände. Det är väl för tidigt att säga att de kommer att fortsätta att minska, men vi kommer definitivt att arbeta för det. Jag ska också säga något kort om de ökade klyftorna, även om tiden går, fru talman. Jag kommer inte ihåg om det var Socialdemokraternas valanalys i Stockholms län eller Stockholms stad som uttalade, ganska klokt, att även under Socialdemokraternas tid vid makten ökade klyftorna och att man som parti hade anledning att vara självkritisk. Vi kan titta tillbaka på hur det såg ut under förra mandatperioden. Det kan vara intressant att göra eftersom den socialdemokratiska debattören i den här debatten tog upp frågan. Med det internationellt vedertagna sättet att mäta inkomstklyftor, den så kallade ginikoefficienten, minskade klyftorna i Sverige fram till den globala krisen hösten 2008. Med Alliansens politik minskade utanförskapet och klyftorna, och det var tack vare att arbetslösheten minskade. Sedan gjorde så klart krisen i Sverige som i alla andra länder att arbetslösheten ökade, tyvärr. Men tack vare en klok ekonomisk politik har vi nu Europas starkast växande ekonomi och en snabbt sjunkande arbetslöshet. Det kommer också att göra att klyftorna kommer att sjunka, för det är nödvändigt. Utanförskap är ofta en grogrund till kriminalitet. De här problemen måste bekämpas på alla områden, men det blir inte bättre av att hävda att någonting har varit på ett sätt som det faktiskt inte har varit. Med detta, fru talman, vill jag avsluta. (Applåder)

Fru talman! Johan Linander sade i sin kommentar att jag har sagt att det inte fanns någon brottslighet före 2006. Jag har inte sagt det. Brottslighet har alltid funnits. Men de metoder som man använder och den politik som man bedriver var det som jag nämnde. Innan jag blev riksdagsledamot jobbade jag på fältet. Jag har jobbat på Fryshuset, framför allt med ungdomar. Jag vet hur samhället ser ut. Det har alltid funnits brottslighet. Men det har också funnits en politik som har minskat den. Det var det som jag sade. Johan Linander säger att arbetslösheten har minskat sedan Alliansen tog över. Den har inte minskat, tvärtom, och den har ökat klyftorna i samhället. För tre veckor sedan träffade jag 18 ungdomar i Rinkeby Folkets Hus. Ingen av dem hade jobb. De sade till mig: Ingen gör något för oss. Alternativet för oss kanske är något annat, brottslighet. Vad gör samhället? frågade de. Vad skulle jag säga till de här ungdomarna? Jag hoppas att några av dem lyssnar på den här debatten.

Fru talman! Arhe Hanednaca kanske inte riktigt lyssnade på vad jag sade. Det var så att klyftorna minskade från 2006 fram till hösten 2008. Sedan har klyftorna ökat, definitivt, för det hänger så nära samman med hur vi lyckas med arbetslösheten i det här landet. Vi lyckades få ned arbetslösheten. Vi minskade utanförskapet rejält. Sedan kom det en finanskris emellan som drabbade hela världen, åtminstone hela västvärlden. Då vore det väl märkligt om inte också Sverige hade varit drabbat som är ett väldigt exportberoende land. Men nu ser vi ju att vi har en enormt bra ekonomi och att arbetslösheten sjunker. Det kommer också att innebära att klyftorna minskar, och det är jätteviktigt. På det området är vi överens. Jag vill också säga något om ungdomsarbetslösheten, även om den kanske inte riktigt ingår i den här debatten, fru talman. I sådant fall ber jag om ursäkt. Givetvis är det absolut nödvändigt att ungdomar kan få ett jobb. Men mycket av det som vi talar om här, unga lagöverträdare, handlar egentligen om något långt tidigare än när man kommer ut i arbetslivet. Det handlar om tiden redan under skolåren och i många fall om tiden redan innan ungdomarna blev straffmyndiga och hur samhället ska agera. Då måste det finnas ett nära samarbete mellan socialtjänst, skola och polis, för det är ofta polisen som ser de här, oftast killarna, 12-14 år gamla, ute på stan där de inte borde vara. Det här samarbetet har vi gjort väldigt mycket för att förbättra. Och de samverkansavtal som nu finns mellan polisen och nästan samtliga kommuner i landet är jätteviktiga att arbeta vidare med. Jag har också mött kommunpolitiker som säger att detta är första gången som de har känt att polisen faktiskt har ett intresse av att samarbeta. Nu har vi styrt upp så att ett samarbete verkligen ska finnas. Det är en av de saker som vi har gjort, och jag har nämnt många fler tidigare.

Fru talman! Den här debatten handlar inte om arbetslösheten, men den började sjunka redan under vår tid tack vare de politiska insatser som vi gjorde före 2006. Vad har du, Johan Linander, för kommentar till Riksrevisionens kritik mot regeringens bristande styrning och avsaknaden av brottsförebyggande arbete? Det är inte jag som säger detta utan Riksrevisionen. Visst finns det samarbete i vissa områden. Det vet jag, för jag har arbetat i en frivilligorganisation och samarbetat med polis och kommunens socialtjänst. Men det finns fortfarande brister i samordningen av arbetet när det gäller ungdomsbrottslighet. Det är ett bekymmer. Prata inte bara om tiden före 2006! Nu är det ni som regerar och har ansvaret.

Fru talman! Vi är glada att det är vi som regerar så att en lång rad verksamheter för att förbättra situationen kan sättas i sjön. Jag vill dock påpeka att den riksrevisionsrapport som Arhe Hamednaca hänvisar till kom 2009 och tittade tillbaka i tiden. Den studerade alltså även åren före 2006, så ni får nog känna lite gemensam skuld. Polisen är mycket svårstyrd. I polisorganisationskommittén är vi helt överens om att något måste ske med organisationen för att detta ska kunna styras upp. I dag har Rikspolischefen ett nästan omöjligt uppdrag. Han ska genomföra saker, men samtidigt driver 21 länspolismyndigheter och cheferna för dem den verksamhet som de själva önskar. Vi är nog ganska överens om att det återstår mycket att göra för att färre ungdomar ska hamna i kriminalitet. Brott som begås av ungdomar och där ungdomar är brottsoffer ska utredas snabbare. Det är till stor skada att man ska gå och vänta under lång tid på att det man har gjort ska avgöras. Man kan hinna begå fler brott under tiden, och dessutom skapas det kanske fler brottsoffer. Det är viktigt att påpeka att de ungdomar som har hamnat fel i samhället och kommit in i kriminalitet och gäng redan under ungdomstiden måste få hjälp att komma ur kriminaliteten. Det är inte så enkelt att ta sig ur gängkriminalitet. Det krävs att samhället har resurser och medel att hjälpa dessa ungdomar.

Fru talman! När det gäller betänkandet om unga lagöverträdare valde SD att bilda en majoritet tillsammans med S, V och MP. Vi gjorde det för att vi ansåg att den utskottstext som blev resultatet av denna majoritet låg närmare vår ståndpunkt än den text som allianspartierna ursprungligen föreslog. Det gällde behovet av en snabbare hantering av ungdomsbrott. Men som Johan Linander sade verkar alla vara rörande överens i denna fråga, och det är ju bra. Vi förespråkar också en revidering av lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare så att den endast ska omfatta personer som var under 18 år när gärningen begicks. Vi har sett flera fall i Sverige där personer som är mellan 18 och 21 år har begått fruktansvärda brott som våldtäkt, grov misshandel och så vidare, men på grund av denna lag har de fått alltför låga, ofta löjeväckande låga, straff. En 20-åring som misshandlar någon grovt har inte på något sätt förtjänat en mildare dom, vilket ofta blir fallet med dagens lagstiftning. Detta är helt oacceptabelt, menar vi. Lagen bör revideras så att de får det straff de förtjänar. Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkterna 1 och 2 och bifall till reservation 4 under punkt 3.

Fru talman! Ett återkommande kriminalpolitiskt debattämne är hur samhället ska reagera på ungdomars brottslighet, och det har vi ägnat oss åt i dag. Det är ett område som jag och Kristdemokraterna tycker är viktigt att vi debatterar; det finns mycket att göra här. Det går inte att tala om brott och straff utan att beröra det förebyggande arbetets roll. När kriminalvården får ta hand om en person är det många gånger mänskligt sett redan för sent för en genomgripande förändring. Föräldrarna och familjen är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. Det skrev en statlig utredning för några år sedan. Inget barn föds till brottsling, men det föds in i en miljö där risken att utveckla ett brottsligt beteende kan vara större eller mindre. En trygg uppväxt med goda vuxna förebilder som förmedlar normer och värderingar med respekt för andra människors värde och integritet kan inte överskattas. Om inte föräldrarna fungerar i detta avseende måste andra vuxna som finns runt omkring barnet ta på sig ansvaret. Det kan vara släktingar, lärare, idrottsledare, grannar, myndighetspersoner, föreningsaktiva och människor i kyrkor och samfund - kort sagt vuxna som bryr sig. Normöverföringen från den äldre generationen till den yngre brister och måste bli bättre. Kontakten med en enda pålitlig vuxen under uppväxten kan betyda skillnaden mellan ett liv i eller utan kriminalitet. Ungdomen är, som vi redan har talat om, den mest brottsaktiva perioden i människors liv. Långt ifrån alla människor begår dock brott. Men i förening med det korta tidsperspektiv som många unga har och att ett helhetsgrepp gällande unga lagöverträdare inte alltid funnits överallt skapas en nyrekrytering till kriminella kretsar som inte kan ligga i vårt samhälles intresse. Vi kristdemokrater ser vikten av att ha snabba åtgärder; det är en viktig väg. Att arbeta vidare för ökad samverkan mellan myndigheter och stärka stödet till föräldrar genom exempelvis familjerådslag och bekymringssamtal är en annan viktig åtgärd. Vi vet att brott begångna mot unga har ett stort mörkertal. Undersökningar visar att de vanligaste orsakerna till att unga valde att inte anmäla var att de inte trodde att polisen skulle få fast gärningsmannen, att de ändå inte skulle få tillbaka det stulna och att gärningsmannen inte skulle få något straff. Många unga redogjorde också för att reaktionen kom för sent. Många unga väljer att inte anmäla de brott de utsätts för, visar statistiken som Brottsförebyggande rådet har tagit fram. Akutmottagningarna landet över redovisar siffror på att de får in allt fler misshandelsfall. I stor utsträckning rör det sig om unga män. Samtidigt visar siffrorna från Brå att misshandeln minskar. Brås statistik utgår från antalet anmälningar, så detta tyder på att allt färre väljer att anmäla. Siffror från Södersjukhuset i Stockholm visar att sex av tio låter bli att polisanmäla. När undersökningen gjordes förra gången, år 2000, var det fyra av tio. Skälet till att ungdomarna väljer att inte anmäla är enligt deras egen utsago rädsla för repressalier och att polisutredningarna har tagit för lång tid. Detta förklarar varför många väljer att inte anmäla när de har blivit misshandlade. Man får plåster på såren men vill inte att dessa sår ska rivas upp flera månader eller till och med år efter att de, i alla fall i yttre fysisk mening, har läkt. Situationen för unga brottslingar mellan 15 och 20 år är inte densamma som för de äldre. De unga är oftare i början av en brottskarriär. Det är således ännu viktigare med en snabb hantering av deras ärenden för att bryta denna bana tidigt. Konsekvensen av den brottsliga gärningen måste vara tydligare och komma i nära anslutning till brottet. Hanteringen av unga lagöverträdare kräver också specialiserade kunskaper och erfarenheter, vilket man nu har förstått inom polisen och domstolsväsendet. Om en ung brottsling bemöts på ett professionellt och kompetent sätt kan detta bryta brottsliga beteenden. Det är också viktigt att den påföljd som dömda ungdomar får har fokus på vård och på att försöka förändra den unges totala livssituation utifrån dennes personlighet, bakgrund och förutsättningar. Också familjen måste dras in i förändringen av den unges beteende. Det måste gå att stärka familjen på ett mycket mer riktat sätt. De unga behöver bli sedda och bemötta med respekt och ska inte i något avseende behandlas kränkande. Det är grundförutsättningen för allt konstruktivt behandlingsarbete. Inom ramen för Påföljdsutredningen berörs detta område en hel del. Det är viktigt att detta inte helt bryts ut från den stora utredning som nu pågår. Likaså ska det sättas fokus på bättre utslussning från sluten ungdomsvård. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag på en strukturerad utslussning med utvecklade kontrollmöjligheter. Statens institutionsstyrelse har också fått ökade resurser för att kunna organisera en strukturerad utslussning. Med detta, fru talman, ser jag att vi för frågan framåt. Även om mycket återstår att göra är vi i alla fall på rätt väg. (Applåder)

Fru talman! Sverige är, jämfört med många andra länder, ett tryggt och säkert land att bo i. Vi har en internationellt sett låg brottslighet, och antalet grova brott minskar. Samtidigt visar undersökningar från bland annat Brottsförebyggande rådet att människor här upplever en allt större otrygghet i sin vardag. Allt fler människor uppger att de inte känner sig trygga när de går utomhus, och allt fler äldre och kvinnor uppger att de helst låter bli att gå utomhus när det är mörkt. Tre av fyra tillfrågade i Brås nationella trygghetsundersökning för år 2010 uppger att de upplever att brottsligheten ökar. Paradoxen är samtidigt att de som känner sig tryggast - de unga männen - är de som oftast begår och utsätts för brott. Känslan av bristande trygghet måste tas på allvar. Brås nationella trygghetsundersökning för år 2010 visar att 54 procent av brotten mot person begås av en liten grupp i befolkningen på 1,3 procent där man även själv har utsatts för fyra eller fler brott av samma typ under år 2010. Detta är inte heller något nytt. Slutsatsen från Brås statistik är att den övervägande andelen brott mot person begås av kriminella män och riktas mot andra kriminella män - något hårdraget. Samtidigt är mörkertalet stort. Min slutsats är att det finns ett stort behov i landet av att öka allmänhetens kunskap om vilka brott som begås, av vilka de begås, hur de begås och vilka straff som döms ut. När kunskapen ökar, då ökar också tryggheten. Det skulle vara välkommet med förslag från regeringen om detta - inte bara förslag om att anställa fler poliser, bygga ut fängelser och öka övervakningen av allmänheten i landet. I det nu aktuella betänkandet från justitieutskottet behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden. Det förslag som har vunnit majoritet i utskottet, med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och även Sverigedemokraterna, innebär att regeringen ska återkomma med förslag om en snabbare rättslig prövning av ungdomsbrott. Riksrevisionen har i sin redogörelse till riksdagen 2009 - med anledning av en rapport om de rättsliga myndigheternas hantering av unga lagöverträdare - anfört att myndigheter ofta inte uppfyller det krav på särskild skyndsamhet i handläggningen av ungdomsbrottsärenden som finns i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL. Handläggningstiderna är ofta för långa oavsett del av rättskedjan, allt från socialtjänst till domstolar. Regeringen har därefter givit ett antal myndigheter olika uppdrag för att försöka åtgärda de brister som Riksrevisionen har påpekat. Problemen med att förundersökningar mot personer som är under 18 år tar för lång tid och inte leder till slutliga avgöranden i tid är inget nytt. Problemen har uppmärksammats under en längre tid. Detsamma gäller att socialtjänsterna i kommunerna inte förmår agera förebyggande på tillräckligt effektivt sätt. De åtgärder regeringen har beslutat om är lovvärda och kan vara steg i rätt riktning för att snabbare utreda ungdomsbrotten. Mot bakgrund av svårigheterna med att styra polisväsendet är jag dock skeptisk. Vi får hoppas att arbetet med att så småningom skapa den nya polismyndigheten kan skapa bättre förutsättningar. Regeringens åtgärder är enligt min mening inte tillräckliga. Om vi från samhällets sida ska kunna åtgärda de 54 procent av brotten mot person som begås av de 1,3 procenten av befolkningen krävs uppenbarligen mer än uppdrag till myndigheter. Ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen måste därför ske. Jag skulle önska ett kraftigare fokus på åtgärder för att stödja kommunal socialtjänst, ökat fokus från polisen på kontaktsökande och kontaktskapande verksamhet och inte minst förebyggande kriminalunderrättelselett polisiärt arbete för att på förhand sätta in resurserna på rätt ställe och mot rätt personer. Det är ju inte någon särskilt stor nyhet vilka som främst begår dessa brott. Justitieutskottet föreslår därför att regeringen ska återkomma med förslag om snabbare rättslig prövning av ungdomsbrott. Jag kan inte annat än välkomna det.

Fru talman! Maria Ferm från Miljöpartiet hade ett par meningar som jag reagerade på. Hon kritiserade regeringen för att vi bara satsar på fler poliser, fängelser och tuffa tag. Jag är lite besviken på den beskrivningen, utifrån vad Folkpartiet och mina allianskolleger har sagt i talarstolen. Vi har fokuserat på det kommunala samarbetet med socialtjänsten. Flera av oss har betonat hur viktigt det är med kommunernas roll och med skolan. Vi har inte nämnt det i den här debatten, men regeringen har faktiskt jobbat mycket med våldsbrott mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Man har tagit fram handlingsplaner. Man har anslagit en miljard kronor till länsstyrelserna som ska fördelas ut till kommunerna. Det görs alltså flera saker. Det är klart att regeringen och staten har ansvar. Men jag hörde inget i inlägget om vad man kan göra på kommunal nivå, vad föreningslivet och andra aktörer kan göra. Allt kan ju inte regeringen göra. Det hoppas jag att även Miljöpartiet tycker.

Fru talman! Självfallet tycker jag inte att regeringen kan göra allt - det vore mycket märkligt. Däremot kan man se att det under de senaste åren har blivit ökade klyftor i samhället och att regeringen under en tid av brinnande finanskris inte har försökt åtgärda arbetslösheten utan snarare har fokuserat på att sänka skatterna, mest för dem som redan har väldigt mycket. Det är något som jag inte tror är särskilt bra för att få människor att få framtidstro och satsa på arbete och utbildning utan något som snarare skulle kunna öka otryggheten och kriminaliteten i samhället. Vad gäller förebyggande arbete är det självfallet lovvärt att de frågorna tas upp även från de borgerliga partiernas håll. Jag hörde tidigare att Johan Linander sade att det knappast behövs en votering i frågan om snabbare rättsliga åtgärder, att det inte är något som skadar. Att det inte skulle behövas en votering får jag väl hoppas syftar på att man faktiskt är överens, och då kan man ju hoppas att ni sedan kommer att rösta för detta i riksdagen, så att vi får en helt enig riksdag bakom snabbare åtgärder.

Fru talman! Jag kan lugna Maria Ferm när det gäller handläggningstiden. Ingen av oss har ju undvikit det ämnet. I princip samtliga inlägg har berört den samlade kritik som finns mot myndigheter som inte lever upp till målen. Det finns alltså en bred enighet i utskottet när det gäller handläggningstider, och det tycker jag är bra. Maria Ferm och Miljöpartiet försöker här med en socialdemokratisk variant och pekar på ökade klyftor och att den här regeringen inte har tagit sitt ansvar. Jag har inte den bilden. Vi har satsat på vuxenutbildning, vi har satsat på yrkesvux, vi gör om hela gymnasieskolan och hela grundskolan, vi satsar på antimobbningsprogram och så vidare. Flera av de åtgärderna - som både Miljöpartiet och tidigare Socialdemokraterna har varit inne på - har man röstat emot. Det känner jag igen som skolpolitiker i kommunen. Oavsett om det har gällt ordning och reda i klassrummen eller på skolan eller antimobbningsrutiner säger man att vi tar i för hårt. Samtidigt har flera gått upp och sagt att detta indirekt berör ordning och reda, situationen i skolan, om ungdomar avbryter sina studier och hamnar i kriminalitet och annat. Vi har lite olika bilder av vad vi gör och inte gör.

Fru talman! Det stämmer verkligen att vi har olika bilder av vad som görs och inte görs. Roger Haddad talade tidigare om att vi även måste fråga oss vad kommunernas ansvar är och att allt ansvar inte kan vara regeringens. Men under de senaste åren då vi har haft en finanskris gav ni inte kommunerna tillräckligt med resurser. Det gjorde att man var tvungen att göra stora nedskärningar inom välfärden, vården och skolan. Jag tycker att det hade varit mycket bättre att se till att man inte hade behövt göra dessa nedskärningar. Man kunde kanske se till att ungdomspsykiatrin kunde ha öppet även på sommaren för att människor inte ska falla utanför under dessa perioder. Man har faktiskt satsat på att arbeta för att anställa allt fler poliser men kanske inte för att öka effektiviteten inom polisen eller för att se till att fler brott kan klaras upp så att det blir mer effektivt. Det har varit mycket kvantitet men inte lika mycket kvalitet från ert håll.

Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som föregående talare sade. Jag kan också instämma i en hel del av det som Socialdemokraterna har sagt. När det gäller motionsbetänkandet om unga lagöverträdare var revisorernas kritik förödande hård när den kom för ungefär ett år sedan. Man kan säga att regeringen hade i stort sett noll koll, som man brukar säga på vardagsspråk, på hur långa utredningstider det var trots att man skyndsamt ska vidta åtgärder när det gäller unga. Vi i Vänsterpartiet är glada i dag för att vi har en utskottsmajoritet när det gäller handläggningen av ungdomsbrottsutredningar. Jag behöver inte upprepa så mycket av det som har sagts. Men jag hörde att Centerns Johan Linander och Moderaternas Helena Bouveng efterlyste mer åtgärder i detta betänkande. Det är inte så mycket från er själva heller i detta betänkande. Men det blir mycket på det sättet när man ska prata om förebyggande åtgärder. Då ska vi inte bara snäva in oss på själva justitieutskottet. Vänsterpartiet och övriga rödgröna partier lägger fram åtskilliga förslag när det gäller åtgärder för att förebygga brottslighet, så att vi slipper detta i så hög grad som möjligt. Det kan handla om till exempel bättre stöd till kommunerna, mer resurser och mer personal i skolan och på dagis. Det är förebyggande åtgärder. Alla ni här i kammaren har säkert hört att det har kommit en bok som heter Jämlikhetsanden . Där konstaterar man efter 40 års forskning att jämlika samhällen också har mindre kriminalitet. Detta är mycket viktigt. Forskning pekar också på att ett samhälle med stora ekonomiska klyftor är grogrunden för kriminalitet. Så är det. Jag vill passa på att säga till Alliansen att när det gäller förebyggande åtgärder ser vi en helhet. Vad ser ni? Ni ser punktinsatser på just detta område. Men man måste se helheten. Som Maria Ferm sade är det en ensidig satsning på bara poliser. Men de kommer in när skadan redan är skedd. Men detta arbete måste börja långt tidigare. Visst är det bra med synliga och många poliser. Men de har inte heller blivit så synliga som ni ville. Det fick vi höra i utskottet när rikspolischefen var hos oss. Jag skulle därför vilja höra varför vi är så fattiga när det gäller förslag. Förstår ni inte att detta inte går ihop för er del? Just när skadan är skedd ska man komma med ett batteri av åtgärder i stället för att förebygga. I stället anklagar ni oss för att vi inte kommer med några förslag - kanske inte just i detta betänkande men på alla andra områden här i riksdagen. Fru talman! Jag vill ta upp utskottets ställningstagande när det gäller reservation 4 från Sverigedemokraterna. Där står följande: "Utskottet ställer sig positivt till vad som anförs i yrkandet i Ju343 om att överväga möjligheten att införa helgavskiljning." Från Vänsterpartiet är vi inte alls positiva till detta. Men vi kan ändå stå bakom detta eftersom utskottet avstyrker motionen. Jag får kanske själv ta på mig detta misstag eftersom jag inte var med vid justeringen av betänkandet för att informera vederbörande. Men jag vill ändå säga detta så att ni vet det. Övriga ställningstaganden tycker jag är bra. I detta anförande instämde Marianne Berg och Jonas Sjöstedt (båda V) samt Arhe Hamednaca (S).

Fru talman! Det var en stor svada från Lena Olsson, men jag hörde få förslag. Det handlade om mer resurser till kommunerna. Sedan var det klart med era tankar om hur man faktiskt ska förebygga att unga människor begår brott. Men jag kunde höra få konkreta förslag. Jag kan ändå konstatera att Vänsterpartiet från början inte ens var med på satsningen på 20 000 poliser som faktiskt gör att det finns en närvaro av poliser även där våra ungdomar finns. Det var ni inte riktigt med på. Jag hoppas att ni är med på det i dag. I mitt anförande var jag ganska tydlig med att det är fler åtgärder och fler paket som faktiskt är på gång. Denna regering om någon har faktiskt valt att ha en helhetssyn, inte minst utifrån Mats Löfvings och Carin Götblads uppdrag. Vi har klart deklarerat att det faktiskt inte bara handlar om poliser och straff, utan vi tror mycket på samarbete myndigheter emellan, människor emellan och organisationer emellan. Vi tror också att det är viktigt att vi vågar identifiera de riskfaktorer som faktiskt finns på flera olika områden, att de identifieras tidigt och att vi faktiskt vågar stötta här. Tycker inte Lena Olsson att det är ett sätt att faktiskt ta ett helhetsgrepp?

Fru talman! Helena Bouveng åberopar Carin Götblad, och det är positivt att ni tycker så. Men när du var uppe i talarstolen sade du att det var ett fattigdomsbevis från vårt håll att vi inte hade några förslag. Nu står du och säger att jag bara nämnde kommunerna. Hade du lyssnat hade du hört att jag också sade att det behövs fler lärare i skolan och att det behövs en större personaltäthet på dagis. Men du kanske inte lyssnade på det. När det gäller detta med 20 000 poliser är det bra att vi har synliga poliser. Vi har aldrig satt en siffra när det gäller hur många vi ska ha - varken bu eller bä. Däremot har jag i varenda budgetdebatt tagit upp att Vänsterpartiet vill ha en utredning om polisens effektivitet. Jag tror faktiskt att polisen skulle bli bra mycket effektivare om vi kunde slå ihop de 21 polismyndigheterna till 1 eftersom de spretar ganska kraftigt åt alla håll och prioriterar olika saker. Det är en sak som man skulle kunna göra. Det har tillsatts en utredning som arbetar med detta. Men också rikspolischefen och många polismyndigheter efterfrågar just detta. Men jag tycker inte att du ska stå och beskylla oss för att vi inte har tillräckligt med förslag. Ni prioriterar faktiskt ökade klyftor. Barnfattigdomen har växt när ni har suttit vid makten, och det är ingenting som kommer att minska kriminaliteten, det är jag ganska säker på.

Fru talman! Jag vet inte hur många gånger jag har sagt 20 000 poliser, och det gäller också alla mina allianskamrater här. Det är ingenting som vi behöver diskutera här. Jag tror definitivt att vi kan öka effektiviteten hos polisen så att vi får mer polis för pengarna. Det tittar vi också på. Jag tror att vi kan få ut mer av den polis som vi har. Det håller jag helt med om. Du säger att vi har en politik som skulle prioritera klyftor. Det är precis tvärtom. Är det någon regering som har prioriterat att fler människor kommer i arbete så är det den här. Vi hade en finanskris 2008. Tyvärr är det ofta de som står längst bort från arbetsmarknaden som inte kommer med på tåget. De insatser som görs nu är väldigt tydliga med att de som står på perrongen finanskris efter finanskris inte ska stå kvar där, utan vi ska håva in varenda människa som vill ta ett arbete. Johan Linander redovisade att de ökande klyftorna har funnits under en väldigt lång regeringsmakt som vi inte hade. Det viktigaste för att få bort de här klyftorna är att fler människor kommer i arbete, och där har vi varit framgångsrika. Vi har en politik som gör att vi har en stark ekonomi, och det gör det möjligt för fler människor att få arbete. Sedan pratar du om fattigdomsbevis. Du pratar exempelvis om fler lärare i en klass. Jag tycker inte att det är att ta ett helhetsgrepp. Jag tror att man måste våga titta på forskningen och på det som bland annat Götblad och Löfving har kommit fram till, nämligen att det finns flera olika riskfaktorer. Det är där vi måste sätta in klutarna, och det ordentligt.

Fru talman! Det går att tolka vad man säger hur som helst. Men hur kan man som alliansföreträdare säga att arbetslösheten minskar när den ökar? Hur kan man debattera ett utskottsbetänkande om unga lagöverträdare när arbetslösheten för ungdomar är så hög? Det är katastrof att ni inte satsar mer för att få in vår framtid på arbetsmarknaden. Ni skyller på finanskrisen, och gör ni inte det skyller ni på en före detta regering. Men nu har snart suttit i fem år. Ni måste sluta att skylla ifrån er och ta regeringsansvar. Så är det. Att satsa på förebyggande åtgärder är att satsa på minskade ekonomiska klyftor. Det går jättebra att åka omkring i Europa eller världen och tala om att man har världens bästa ekonomi. Man behöver bara titta sig omkring. Järnvägen håller på att rasa ihop, arbetslösheten är hög och sjuka människor far väldigt illa, men vi har det bra ställt med finanserna.