Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vidmassflykt
Debatt om förslag 10 december 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenSven Brus (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenMona Jönsson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenBirgitta Carlsson (C)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGöte Wahlström (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenJan O Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJan O Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenErik Ullenhag (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJan O Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenJan O Karlsson (S)
- Hoppa till i videospelarenKalle Larsson (V)
- Hoppa till i videospelarenJan O Karlsson (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 36
Anf. 34 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Bakgrunden till det här betänkandet
är som sagt ett EU-direktiv från juli 2001 som hand-
lar om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid
massflykt.
Det handlar om att sätta miniminormer för att ge
tillfälligt skydd åt fördrivna människor vid en mass-
flyktssituation, vidare om att skapa en bättre balans
mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot des-
sa flyktingar. Det sista är inte minst viktigt. Harmoni-
seringen av EU-ländernas flyktingpolitik måste ut-
vecklas på alla områden, och detta är ett av dem.
Sverige måste som medlemsstat ha en lagstiftning
som uppfyller minimikraven i direktivet från juli
2001. I svensk rätt ska detta vara genomfört senast
den 31 december i år.
I sin proposition föreslår regeringen en rad för-
ändringar i utlänningslagen. På några punkter finns
det anledning att instämma, men i några avseenden
har vi reserverat oss mot regeringens förslag.
Propositionen föreslår att fördrivna personer i en
massflyktssituation ska kunna beviljas uppehållstill-
stånd med tillfälligt skydd i maximalt tre år. Det är
vår uppfattning att denna tid bör begränsas till två år.
Tre år utan de förmåner i samhället som följer med en
fast bosättning är alldeles för lång tid. Inte minst med
tanke på barnens situation är det angeläget att den
tillfälliga skyddstiden inte blir för lång. På den här
punkten bör regeringen återkomma med ett förslag
om att uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska
gälla högst två år.
När det gäller frågan om att pröva också andra
skyddsskäl än just massflyktssituationen vill inte
regeringen göra den breddningen. Skälet anges vara
att dessa flyktingar regelmässigt skulle vara beredda
att återvända till hemlandet när situationen har nor-
maliserats. Här menar vi kristdemokrater att rege-
ringen anlägger ett grupperspektiv. Vi menar att man
alltid måste se att också den stora gruppen skyddsbe-
hövande består av enskilda individer med enskilda
öden och med enskilda behov att bli bedömda som
individer. I bedömningen måste som sagt individens
totala situation och åberopade skäl vägas in och väga
tungt.
Att som regeringen gör i propositionen hänvisa till
myndigheternas arbetsbelastning är fel perspektiv och
avviker starkt från kravet på individuella bedömning-
ar i alla lägen och av alla människor. Också övriga
skyddsgrunder måste prövas. Även här bör regering-
en enligt vårt förmenande återkomma med ett bättre
förslag.
Vi vill understryka värdet av en seriös och tidig
information om möjligheterna till frivillig återvand-
ring när och om det blir möjligt. Studier och praktik
ska inriktas så att de underlättar återkomsten till
hemlandet. Fokus ska ligga på sådana kunskaper som
kommer väl till pass vid återuppbyggnad och utveck-
ling av hemlandet. Återvändandeprogrammet bör
formaliseras och förbättras just med dessa utgångs-
punkter.
Regeringen vill sträcka ut tiden för uppehållstill-
stånd med tillfälligt skydd så att man som regel inte
kan bli folkbokförd förrän efter tre år. Detta anser vi
vara för lång tid, och vi vill begränsa tiden till två år.
Undantagssituationen innebär en svagare ställning i
samhället i flera avseenden. Det gäller sjukvård, soci-
alförsäkringsförmåner och över huvud taget möjlig-
heterna och förutsättningarna att integreras i samhäl-
let utan den grund som folkbokföringen innebär.
Inte minst sjukvården är ett centralt behov i detta
sammanhang. De människor som kommer hit på
grund av tillfälligt, eller för den delen permanent,
behov av skydd har också ofta ett mycket stort behov
av hälso- och sjukvård. Det kan handla om somatisk
vård men inte minst psykiatrisk. Sjukvården har av
och till problem med att bestämma vad som ska klas-
sas som akut sjukvård. Därför måste det göras mycket
tydligt vilka förutsättningar som gäller för asylsökan-
de och personer med tillfälligt skydd.
Barn som kommer till Sverige i en massflyktssitu-
ation ska ovillkorligen ha rätt till hälso- och sjukvård.
Barn med tillfälliga uppehållstillstånd måste också
kunna ges terapeutisk vård oavsett om de sedan får
stanna i landet eller inte.
Detta är några av de punkter där vi kritiserar den
här propositionen. För övrigt finns det som sagt även
en hel del positiva inslag i den.
Jag står självfallet bakom de kristdemokratiska re-
servationerna men yrkar här bifall bara till reservatio-
nerna 3 och 4.
Anf. 35 Sven Brus (Kd)
Herr talman! Låt mig inledningsvis instämma i de
ord Erik Ullenhag riktade till statsrådet. Det är ut-
märkt att man nu har visat att även Sverige som en-
samt land kan använda sin vetorätt och sätta ned
foten, som det uttrycktes, när det gäller dels alternati-
va skyddsgrunder, dels de rimliga miniminivåer som
England tidigare föreslog men sedan drog tillbaka
och som vi fortsatte att driva. Jag tycker att detta är
ett bra sätt att agera för att på något sätt försöka an-
vända EU-medlemskapet inte bara till att ständigt
försämra villkoren utan ibland också till att försöka
pressa upp de miniminivåer som finns.
Det förslag om uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd vid massflykt som vi i dag diskuterar är dock
ett exempel på motsatsen. Vi välkomnar visserligen
att man vid ett tidigare tillfälle drog tillbaka förslaget
om massflykt, som var klart undermåligt. Det här
förslaget har klara förbättringar. Men att vi inte helt
vill avslå detta lagförslag betyder inte på något vis att
vi anser att tidsbegränsat skydd får bli något som
ersätter tillämpningen av flyktingkonventionen och
huvudprincipen om permanenta uppehållstillstånd.
Tidsbegränsat skydd ska bara få användas vid genui-
na massflyktssituationer när det är nödvändigt för att
situationen över huvud taget ska kunna hanteras av de
mottagande staterna.
Vi är också mycket kritiska på ett antal punkter
när det gäller hur direktivet nu föreslås genomföras.
Jag ska utveckla våra synpunkter på några punkter.
Herr talman! För det första gäller det regeringens
rätt att meddela föreskrifter om att ytterligare katego-
rier av fördrivna personer utöver dem som omfattas
av Europeiska unionens råds beslut får ges uppe-
hållstillstånd med tillfälligt skydd. Det gäller om
dessa personer har fördrivits av samma skäl och från
samma ursprungsland eller ursprungsregion. Det här
känner vi igen. En motsvarande föreskriftsrätt för
regeringen i utlänningslagen tillämpades på ett sådant
sätt i samband med massfördrivningen från Kosovo
1999 att tidsbegränsat skydd gavs åt ytterligare 2 500
kosovoalbaner som kommit till Sverige före mass-
flykten, i många fall flera år tidigare. Det innebar att
människor tvingades leva under osäkra förhållanden i
Sverige under en tid som med åtskilliga år översteg
den i lagen angivna maximitiden.
Från Vänsterpartiets sida menar vi att detta är helt
oacceptabelt. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.
Herr talman! För det andra föreslås att prövningen
av en asylansökan får skjutas upp om det finns sär-
skilda skäl när tillfälligt skydd har beviljats. Vi anser
att ett beslut om uppskjutande kan uppfattas som en
suspension under viss tid av Genèvekonventionen -
ett oerhört allvarligt ingrepp. Ett uppskjutande kan
både innebära rättssäkerhetsrisker, då väsentlig be-
visning kan gå förlorad, och få mycket svåra konsek-
venser för den enskilde.
Att en uppskjuten prövning inte bör tillåtas inne-
bär givetvis inte alls att en utredning och prövning
måste ske genast, men den ska ske i samma takt som
är brukligt. Jag yrkar därför bifall också till reserva-
tion 7.
Herr talman! För det tredje handlar det om rätten
till offentligt biträde. I dag har man sådan rätt när
avlägsnandefrågan uppkommit. Den som beviljas
tillfälligt skydd ges inte rätt till offentligt biträde
under utredningen. Det kan på goda grunder antas att
frågan om utvisning tas upp i kanske flertalet fall när
utlänningen har vistats i Sverige i många år. Vi menar
tvärtom att en utredning om skyddsbehov måste inle-
das så snart det är möjligt. Det är väsentligt både för
effektiviteten och främst naturligtvis för rättssäker-
heten. Man bör också ha rätt till offentligt biträde.
Herr talman! För det fjärde måste man ställa frå-
gan: Hur länge ska man kunna leva i Sverige med
tillfälligt skydd? I betänkandet anges att uppehållstill-
stånd med tillfälligt skydd ska kunna förlängas med
ytterligare två år om återvändandeprogram har inletts.
Detta skulle innebära att den sammanlagda tiden för
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd blir upp till
fem år. Vi anser att tiden bör få förlängas med högst
ett år vid återvändandeprogram. Längre än så ska
ingen, allra minst barn, behöva vänta på att få ett klart
besked.
Herr talman! Avslutningsvis, och för det femte,
vill jag säga några ord om folkbokföring.
I betänkandet anges att den som beviljas uppe-
hållstillstånd med tillfälligt skydd och kan antas
komma att vistas i landet kortare tid än tre år inte ska
folkbokföras. Motivet till förslaget i denna del är att
man vill beröva dessa synnerligen utsatta och i många
fall svårt traumatiserade människor rätt till sjukvård
på lika villkor som för dem som är folkbokförda här.
Personer över 18 år har rätt till endast akut vård och
vård som inte kan anstå. Vidare utgörs den rättsliga
grunden för den vård som avses inte av offentligrätts-
lig reglering utan av ett avtal mellan staten och
landstinget. Ett sådant avtal utgör enligt vår mening
inte en tillräcklig garanti för att personer som har
utsatts för tortyr, våldtäkt och andra former av fysiskt,
psykiskt och sexuellt våld ska tillhandahållas nöd-
vändig läkarvård eller annan hjälp.
Herr talman! Bland de personer vi här talar om
finns åtskilliga som tillfogats allvarliga trauman före
fördrivningen från hemlandet och som utsatts för
allvarliga påfrestningar därefter. Det vet vi av erfa-
renhet. Det rör sig om människor som har utsatts för
tortyr och annan omänsklig och förnedrande behand-
ling, om människor som har traumatiserats vid krigs-
händelser och under plötslig separering från nära
anhöriga. Sådana människor har utan folkbokföring
inte rätt till den vård och rehabilitering som de behö-
ver. Förslaget om ändring av folkbokföringslagen kan
mot denna bakgrund inte beskrivas på annat sätt än
som djupt stötande.
Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall också till
reservation nr 15.
Anf. 36 Kalle Larsson (V)
Herr talman! I mångt och mycket delar Vänster-
partiet och Folkpartiet samma syn och instämmer i
samma kritik vad gäller regeringens flyktingpolitik
och också vad gäller det förslag som ligger på bordet.
Den stora skillnad som finns mellan Vänsterpartiet
och Folkpartiet är att vi tror att vi behöver gemen-
samma minimiregler på europeisk nivå. Att Vänster-
partiet vill att Sverige ska lämna EU är väl ingen
hemlighet, men tidigare har jag också förstått att man
har motsatt sig den gemensamma asyl- och migra-
tionspolitiken på EU-nivå. Jag skulle välkomna om
Vänsterpartiet också öppnade dörren för gemensam-
ma minimiregler för att kunna ta ansvar i hela Europa
och inte bara i Sverige eftersom vår kritik skulle då få
större gemensam bäring.
Min replik är föranledd av att det inte yrkas avslag
på denna proposition. Innebär det att Kalle Larsson
och Vänsterpartiet nu öppnar dörren för mer av euro-
peiskt samarbete på asyl- och migrationsområdet?
Anf. 37 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Man skulle säkert välkomna föränd-
ringar i många partiers ställningstaganden. Jag skulle
välkomna många förändringar i Folkpartiets.
Det här handlar om att vi gör det vi alltid har
gjort. Vi motsätter oss ett svenskt medlemskap i EU,
men efter folkomröstningen har det bestämts att Sve-
rige ska vara medlem, och då gör vi konstruktivt vad
vi kan för att försöka förbättra också inom ramen för
EU-samarbetet. Allt annat vore att ställa sig vid sidan
om, det vill säga det vi ibland blir anklagade för att
göra men faktiskt aldrig har gjort. Vi försöker kon-
struktivt och kreativt att påverka hur politiken inom
EU förs men med den grundläggande insikten att om
länder som de rika länderna i Västeuropa - möjligen
med några kvalificerade länder från Östeuropa som
nya medlemmar, så fort de har blivit tillräckligt rika -
är basen för vad som ska gälla i flyktingpolitiskt
hänseende, kommer det inte att vara tillräckligt.
Vad är det vi ser i praktiken? Jo, det är exakt det
som Erik Ullenhag så många gånger själv från talar-
stolen har kritiserat, nämligen repression, kontroll,
svårare och svårare för människor att ta sig till Euro-
pa och till EU. Kan Erik Ullenhag ge mig ett enda
gott exempel på där Sverige hittills har lyckats att
lyfta minimistandarden? Det vore ett gott argument
att vilja ha fler sådana exempel och tro att det är möj-
ligt. Det ska bli spännande att se om statsrådet full-
följer det veto vi har inlämnat. Var finns de goda
förslagen och exemplen på förbättringar som Sverige
har bidragit med?
Anf. 38 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Precis som Kalle Larsson säger är
Vänsterpartiet och Kalle Larsson medvetna om den
kritik som Folkpartiet riktar mot den gemensamma
asyl- och migrationspolitiken.
Men nu hör detta inte hemma i den här debatten.
Jag blir lite bekymrad när Kalle Larsson lite raljant
talar om östutvidgningen - som i mina ögon är en av
de viktigaste frågorna för den här kontinenten - i
form av att när de östeuropeiska länderna har blivit
tillräckligt rika får de komma med i klubben. Jag tror
att det är centralt på migrations- och asylområdet och
en mängd andra områden att utvidga Europeiska
unionen.
Det jag har funderat på och har lite svårt att begri-
pa är om man både sitter och inte sitter på stolen. I
någon mening säger Kalle Larsson att man vill lämna
EU men man vill ändå jobba för att det är bra, man
gillar inte den gemensamma asylpolitiken men man
röstar inte mot proposition. Det är klart att om man
börjar jobba med en gemensam asyl- och migrations-
politik genom att inte yrka avslag på hela propositio-
nen, måste man i högre grad ta ansvar för helheten.
Då är min fråga till Kalle Larsson: Är Vänsterpartiet
emot ett gemensamt asyl- och migrationssamarbete
inom EU eller är man numera i alla fall lite för?
Anf. 39 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Det är alltid enklare om var och en
framlägger sina egna argument och sitt eget sätt att
tala och inte återberättar någon annans.
Låt mig för vår del ännu en gång säga: Vi gör det
vi hela tiden har gjort. Vi är motståndare till att Sve-
rige blev medlem i EU. Vi är motståndare till den
ekonomiska och monetära unionen. Vi kommer att
vinna den folkomröstningen. Det viktiga är att efter
det att vi har blivit medlemmar, efter en demokratisk
process, gör vi också vad vi kan för att förbättra. Det
finns mängder av sammanhang där Sverige är med-
lem där kanske inte var och en av oss i kammaren
tyckte att Sverige borde vara medlem. Men innebär
det att man ställer sig utanför och säger: "Nej, jag
fick inte som jag ville, och därför tänker jag ingenting
göra"? Nej, så agerar i alla fall inte Vänsterpartiet. Vi
försöker i stället att förbättra på alla områden där det
går.
Vi har - och det ska Erik Ullenhag trots allt upp-
fatta - en oerhört kritisk inställning till det som är
överstatligt. Inte minst gäller det den gemensamma
asylpolitiken inom EU. Erik Ullenhag, Folkpartiet
och inget annat parti i kammaren har kunnat presente-
ra ett enda exempel på att den asyllagstiftning vi ser
växa fram inom EU har förbättrats genom svenskt
deltagande. Vi ser i stället det som vi båda många
gånger har kritiserat, nämligen att reglerna blir sämre,
att miniminivåerna är så låga och att vi faktiskt inte
ser förbättringar för de hundratusentals människor
som behöver stöd när de flyr undan förföljelse på
grund av krig, tortyr eller annan förnedrande behand-
ling.
Anf. 40 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Förslaget i betänkande SfU4, Uppe-
hållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt, är ett
förslag som man kan ha drömmar och förhoppningar
om aldrig ska behöva användas. Människor ska slippa
behöva utsättas för krig eller andra katastrofer som
driver dem på flykt från sina hem, byar eller länder.
Att hamna i denna situation är något som ligger väl-
digt långt borta från oss här i Sverige, och risken att
vi ska drabbas av detta i närtid är ganska otrolig.
Från Centerpartiet har vi tidigare framfört att Sve-
rige ska ha en generös och human flyktingpolitik.
Detta behöver upprepas med jämna mellanrum. Vi
har också vid många tillfällen påtalat vikten av att vi
har en i stora drag gemensam asyl- och flyktingpolitik
i EU. Vi anser att Sverige ska vara pådrivande i den-
na debatt när den förs inom EU. Vi ska motverka
tendensen mot ett mer stängt Europa. Det är viktigt
att hela Europa ställer upp i situationer där stora mas-
sor är på flykt.
Herr talman! Att det ska vara särskilda bestäm-
melser vid en massflyktssituation anser vi vara rim-
ligt. Men vi anser att tre år utan bosättningsbaserade
förmåner är en alltför lång tid. Särskilt ur ett barn-
perspektiv är det också viktigt att tiden med tillfälligt
skydd inte är för lång. Två år är en lång tid för barn
som vistas här i Sverige. Under den tiden hinner de
etablera sig och utveckla ett socialt nätverk som det
kan vara smärtsamt att bryta upp från. Dessutom har
de förhoppningsvis lärt sig vårt språk. Barnfamiljer
som har getts tillfälligt skydd bör därför av humanitä-
ra skäl ges permanent uppehållstillstånd efter två år.
Vår förhoppning är att regeringen återkommer med
förslag om detta.
Vid massflyktssituationer lever de människor som
drabbas under mycket stark psykisk press. Ganska
ofta är de både psykiskt och fysiskt skadade. Det
innebär att de kan ha stort behov av vård - ibland
under längre perioder. När de inte är folkbokförda här
innebär det att de under sin vistelse i Sverige har rätt
till endast akut sjukvård. Det är många gånger svårt
och förenat med stora problem att definiera vad som
ska klassas som akut sjukvård. Psykiska besvär räk-
nas till exempel inte som akut sjukvård. Genom att
inte ge dessa människor fysisk och psykisk vård ris-
kerar idén om ett deltagande i ett återvändandepro-
gram att misslyckas.
Även barnen kommer att påverkas indirekt genom
att de vuxna utesluts från dessa sjukvårdsinsatser.
Föräldrarnas psykiska och fysiska hälsa påverka bar-
nen. Det är mycket angeläget att man sätter in snabba,
effektiva åtgärder för att underlätta vistelsetiden i
Sverige och för att underlätta ett eventuellt återvän-
dande. Den tid som människor vistas i Sverige med
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd får aldrig
komma att bli en passiv avvaktan på ett beslut. Vis-
telsetiden i Sverige måste präglas av ett aktivt delta-
gande, där vårt samhälle ger verktyg för fortsatt ut-
veckling.
Herr talman! Barn som i en massflyktssituation
kommer till vårt land ska ha en ovillkorlig rätt till
hälso- och sjukvård. Exempelvis kan ett handikappat
barn utan personnummer ha svårt att få tillgång till
specialistvård. Barn med tillfälliga uppehållstillstånd
måste också kunna få terapeutisk vård oavsett om de
får stanna eller ej.
Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 4.
Anf. 41 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! I den tidigare debatten uppmärk-
sammade jag att det i dag är FN-dagen för mänskliga
rättigheter. Detta betänkande handlar i högsta grad
om mänskliga rättigheter. Det handlar om att införa
Europeiska unionens råds direktiv av den 20 juli
2001. Enligt direktivet ska rådet under vissa förut-
sättningar kunna besluta att en massflyktssituation
föreligger och att medlemsstaterna därmed kan ge
tillfälligt skydd åt dessa personer.
I stället för att gå i spetsen för en humanare och
mänskligare migrations- och flyktingpolitik är det
stor risk att Sverige ger avkall på sin nationella poli-
tik till förmån för mer restriktiv EU-politik som för-
svårar för hjälpsökande människor att få det skydd de
behöver.
Att lämna sitt land är oftast ett stort steg. Trots
politisk förföljelse, etnisk rensning, krig eller andra
katastrofer väljer många människor att in i det sista
stanna kvar i sitt land. Många fler än man kan tro vill
också återvända till sitt land så snart minsta indika-
tion finns på att det börjar bli möjligt att göra det.
Under tiden här bör de få bästa möjliga skydd och
stöd.
En ny bestämmelse som införs i förslaget i dag
innebär att det tillfälliga skyddet kan komma att upp-
gå till maximalt tre år. Miljöpartiet anser att en sam-
manlagd tid om tre år är en alltför lång tid, särskilt ur
ett barnperspektiv. En maxtid bör sättas på två år.
Sedan ska det vara möjligt - om personen så önskar
och om inte ett återvändandeprogram inletts - att bli
folkbokförd.
För att inte skapa en orimlig situation för de per-
soner som vistas här i landet med tillfälligt skydd
med anledning av en massflyktssituation måste det
finnas en rättighet att också få sitt asylfall prövat
under skyddsperioden. Det finns en tendens här i
landet att se alla asylsökande från samma land genom
samma glasögon - det vill säga att man klumpar ihop
folk från samma länder. Man klumpar ihop ryssar,
kurder från Irak, statslösa palestinier från Gaza och
Västbanken samt statslösa palestinier från arabiska
stater som Saudiarabien och Abu Dhabi.
Den hopklumpning som pågår strider mot utlän-
ningslagen och dess intentioner. Samma regler ska
gälla för alla oavsett varifrån de kommer. Alla
asylsökande ska ha ovillkorlig rätt till individuell
prövning av sina asylskäl. En medlemsstat kan omgå-
ende pröva asylansökningar från personer med tillfäl-
ligt skydd utan hinder av EG-direktivet, och en ansö-
kan bör kunna skjutas upp endast om det föreligger
synnerliga skäl. Vi anser att det måste tas särskild
hänsyn, speciellt om barn är berörda. Dessutom anser
Miljöpartiet att den som har tillfälligt skydd bör kun-
na ansöka om uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Personer som fått tillfälligt skydd bör ges adekvat
hälso- och sjukvård även om de inte är folkbokförda.
Hälso- och sjukvården har problem med att definiera
vad som ska klassas som akut sjukvård. Det bör där-
för tydligt anges under vilka förutsättningar vård ska
ges till asylsökande och personer med tillfälligt
skydd. Under tiden med tillfälligt skydd bör även
vård eller rehabilitering som kan anstå ges åt funk-
tionshindrade eller personer med svåra traumatiska
upplevelser, eller personer som utsatts för andra for-
mer av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.
Barn som i en massflyktssituation kommer till
vårt land ska ha en ovillkorlig rätt till hälso- och
sjukvård. Exempel på svårigheter som finns i dag är
att det för ett handikappat barn utan personnummer är
nästintill omöjligt att få tillgång till specialistvård.
Barn med tillfälliga uppehållstillstånd måste också
kunna få terapeutisk vård, oavsett om de får stanna
eller inte.
Möjligheterna att förbättra barns skolgång bör
också ses över. Det får inte vara ekonomiska skäl som
avgör möjligheten för gömda barn att få undervis-
ning. Dessutom anser Miljöpartiet att asylsökande
barns och ungdomars rätt till särskola bör direkt
framgå av lagen om mottagande av asylsökande. För
asylsökande som behöver gå i särskola ska det vara
en rättighet på samma sätt som för barn bosatta här i
Sverige. Kommunerna bör också vara skyldiga att
erbjuda asylsökande ungdomar gymnasieutbildning
till och med det år de fyller 20 år, det vill säga enligt
samma villkor som gäller för alla svenska ungdomar.
Asylsökande ungdomars rätt till gymnasieskola bör
vidare direkt framgå av lagen om mottagande av
asylsökande.
Jag yrkar bifall till reservationerna 17, 19 och 9.
Anf. 42 Mona Jönsson (Mp)
Herr talman! I detta betänkande behandlar vi frå-
gan om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid
massflykt jämte sex motioner väckta under den all-
männa motionstiden. Den proposition som ligger till
grund för betänkandet är föranledd av ett direktiv från
den europeiska unionen, 2001/55/EG, av den 20 juli
2001.
Frågan om hanteringen av massflyktssituationer är
på inget sätt ny. I olika tidsintervaller och vid krissi-
tuationer uppkommer situationer av massflykt för att
undkomma krigstillstånd eller andra förhållanden. I
nutid och i ett Europaperspektiv blev frågan aktuali-
serad med anledning av situationen på Balkan. Stora
flyktingströmmar satte hårt tryck på närområdet, och
man vädjade om hjälp från bland annat FN för att
avlasta de angränsade länderna.
Europeiska unionens råd antog den 20 juli 2001
ett direktiv om miniminormer för att ge tillfälligt
skydd vid massiva tillströmningar av fördrivna perso-
ner och om åtgärder för att främja balansen mellan
medlemsstaterna vad gäller hantering av de uppkom-
na situationerna.
Jag konstaterar att det finns en stor politisk enig-
het i Sveriges riksdag om värdet av en gemensam
linje inom EU för hantering av massflyktssituationer.
Handhavandet av situationen vid konflikten i Kosovo
och den massflykt som då skedde har gett Sverige
och övriga nationer i Europa en erfarenhet som bör
beaktas och som har beaktats i direktivet och i det
betänkande som i dag ska behandlas.
Trots en grundläggande enighet i ärendet och i
synen på behovet av en gemensam handläggning av
skyddet vid massflyktssituationer föreligger 21 reser-
vationer mot förslaget.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Herr talman! Den grundläggande internationella
bestämmelsen om flyktingskap finns i Genèvekon-
ventionen. Sverige följer denna konvention och ser
den som grund för vår handläggning av flyktingfrå-
gor. För att Sverige och övriga EU-stater i framtiden
ska kunna handlägga situationer av massflykt krävs
såväl gemensamma som nationella ställningstagan-
den. Ett viktigt instrument i hanteringen av begreppet
massflykt är även UNHCR och andra relevanta inter-
nationella organisationer. Beaktandet av dessa orga-
nisationers ställningstaganden har en avgörande bety-
delse i ställningstagandet huruvida direktivet om
tillfälligt skydd vid massflykt är tillämpligt.
Direktivet om tillfälligt skydd är en åtgärd för att
snabbt kunna undsätta människor i akut behov av
skydd under en kortare period. Tidsbegränsningen
gäller för ett år med möjlighet till förlängning efter
särskilda beslut. Avgörande för det tillfälliga skyddet
är situationen i regionen varifrån massflykten sker.
Beslut om förlängning prövas därför av rådet med
förlängning om sex månader i taget dock längst i två
år. Härutöver ges tid för återvändandeprocessen.
Utöver tidsbegränsningen krävs vissa undantag i den
svenska lagstiftningen för att Sverige snabbt ska
kunna vara involverad i ett massivt mottagande av
flyktingar.
Inför en massflyktssituation kan vi förvänta oss att
enskilda eller grupper i ett tidigt skede söker skydd
utanför landets gränser. Säkerligen kan också Sverige
utgöra en tillflyktsort för dessa. För att ge ett tillfälligt
skydd för dessa personer som tidigare haft sitt hem-
vist i det område som utgör grunden för massflykt bör
dessa inbegripas i lagstiftningen om tillfälligt skydd
vid massflykt. Utskottsmajoriteten förutsätter dock att
dessa grupper fördrivits av samma skäl och från
samma ursprungsland eller region som de som om-
fattas av direktivet. Genom regeringens skyldighet att
anmäla eventuella föreskrifter till riksdagen inom tre
månader erhålls enligt utskottet en god insyn från
riksdagen.
Genom UNHCR:s representant har utskottet in-
formerats om organisationens syn på massflyktssitu-
ationen och den utveckling som skett. Härvid kon-
staterades att tillfälligt skydd vid massflykt är en
undantagssituation som är i enlighet med Genève-
konventionen. Utskottet påtalar möjligheten för den
som omfattas av tillfälligt skydd att ansöka om asyl,
flyktingförklaring och resedokument. Utskottsmajo-
riteten anser dock att det är rimligt att införa en regel
om möjligheten att skjuta upp prövningen av asylan-
sökan om särskilda skäl föreligger. Ställningstagandet
är enligt UNHCR i enlighet med Genèvekonventio-
nen om prövningsrätten ges senast vid det tillfälliga
skyddets upphörande.
En undantagsregel i fråga om gällande lagstiftning
är att de som omfattas av uppehållstillståndet med
tillfälligt skydd och antas vistas här kortare tid än tre
år ej ska folkbokföras. För att ge dessa en skälig lev-
nadsnivå ska de omfattas av insatser enligt LMA. I
fyra reservationer ges olika synpunkter på detta för-
hållande.
Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid mass-
flykt är en lagstiftning som ska tillämpas endast i
undantagsfall. Skyddet är tänkt att användas endast
under kortare tid och för att ge skydd till människor
som efter en kort konflikt ska kunna återvända till sitt
hemland. De berörda ska redan från början informe-
ras om vilka regler som är tillämpliga och ska under
perioden av tillfälligt skydd ges möjlighet till insatser
för att underlätta återvändandet.
Det kan antas att personer som är föremål för ett
tillfälligt skydd såväl initialt som efter skyddsperio-
den är i behov av sjukvård. Och det är viktigt att akut
sjukvård kan ges till de berörda. Enligt utskottets
uppfattning tillförsäkras vuxna personer med tillfäl-
ligt skydd skäliga levnadsförhållanden genom att det
endast är sådan vård som kan skjutas upp som inte
erhålls. När det gäller barn ges hälso- och sjukvård på
samma sätt som för barn bosatta i Sverige. Det är
viktigt att påpeka att det är den vårdansvariga läkaren
som utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet har
att bedöma vilken vård som ska ges.
Slutligen, herr talman, finns det tre reservationer
som behandlar barns och ungdomars utbildning. Ut-
skottet tar i betänkandet upp vikten av barns och
ungdomars utbildning. Utskottet delar därför rege-
ringens uppfattning att även barn med tillfälligt skydd
ska omfattas av denna rätt till utbildning. Utskottet
följer därför också frågan om kostnadsersättning till
kommunerna för att dessa ska kunna erbjuda en bra
utbildning.
Herr talman! Jag konstaterar att det i Sverige finns
en stor samsyn bland riksdagens partier när det gäller
behovet av att Sverige utgör ett humant flyktingland.
I det betänkande som behandlas finns det visserligen
21 reservationer, men trots detta finns det en bred
samsyn när det gäller behovet av att Sverige finns
med bland de länder som med snabbhet kan vara med
och undsätta människor som är på flykt. Jag hoppas
att denna samsyn i fråga om värdet av en human
flyktingpolitik också ska känneteckna kommande
debatter inom det politikområde som migrationsfrå-
gorna utgör.
Anf. 43 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Jag vill börja med att ändra mig. Jag
yrkade bifall till reservation nr 4, men det ska vara nr
5. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 5.
Sedan till Göte Wahlströms anförande. Jag håller
med om att det inom det här området är viktigt att vi
har en samsyn, att vi jobbar för att de människor som
har drabbats oerhört hårt får ett värdigt bemötande i
Sverige. Självklart ska vi ställa upp och ta emot män-
niskor som är i behov av skydd och hjälp i sådana
situationer.
Jag lyfte fram ett område i mitt anförande, nämli-
gen människor med psykiska besvär. Psykisk sjuk-
dom bedöms inte som något akut. Men en människa
som är psykiskt sjuk och som kan få vistas här i både
två och tre år utan att få den vård och omsorg som
hon eller han behöver lär inte vara i särskilt god kon-
dition när hon eller han ska återvända hem till sitt
hemland.
Frågan är om man inte skulle göra en översyn av just
de sjukvårdsinsatser som behövs för de här männi-
skorna.
Människor får lämna sitt land hals över huvud
och, väldigt ofta, allt som de äger och har. Efter ett
tag drabbas väldigt många av psykiskt lidande genom
de upplevelser de har. Då är det rimligt att de får den
hjälp och det stöd som de behöver i en sådan situa-
tion. Hur ser Göte Wahlström på det?
Anf. 44 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Först tackar jag för Birgitta Carls-
sons markering om att det finns en stor samsyn i
denna viktiga fråga som är en del av migrationspoliti-
ken, och det är viktigt att vi har med oss den.
Sedan gäller det den breddade syn på migrations-
politiken som Birgitta Carlsson tar upp. Vi kan då
titta på sjukvårdsfrågorna och på bredden av dessa
frågor. Vi har redan tidigare av ansvarig minister fått
markeringar om att man har för avsikt att se över en
del av lagstiftningen, som kanske också berör just
sjuk- och hälsovårdsfrågorna för dem som hamnar i
Sverige av flyktingskäl.
Anf. 45 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Det är viktigt att det görs en över-
syn, och det är med glädje och tillfredsställelse jag
konstaterar att det är på gång, men det är också vik-
tigt att vårt landstings- och regionfolk har kännedom
om detta, för det är ändå väldigt ofta åtaganden som
staten får stå för.
En annan oerhört viktig fråga som jag lyfter fram
handlar om alla barnfamiljer som kommer hit. Två år
är den förlängning som föreslås. Det kan då bli tre år
för de här familjerna. Det är en oerhört lång tid för ett
barn.
Centerpartiet har föreslagit att man, om man efter
två år vill stanna här och söker politisk asyl, skulle få
det av humanitära skäl. Om man ska kunna leva upp
till barnkonventionen och de paragrafer som finns där
om att man ska ta till vara barns rättigheter tycker jag
att det rimmar dåligt, nästan brutalt, att man skickar
hem familjer som har rotat sig i ett land där barn har
gått i skolan, fått kamrater och fungerar bra i sam-
hället, att de då inte får möjligheter att stanna. Vi i
Centerpartiet vill ha en generösare syn på barnfamil-
jerna. Hur ser regeringen på detta?
Anf. 46 Birgitta Carlsson (C)
Herr talman! Birgitta Carlsson inledde sitt anfö-
rande med att tala om att vår förhoppning är att denna
lagstiftning om tillfälligt skydd inte ska behöva till-
lämpas. Och utgångspunkten är naturligtvis att vi ska
ha en fredssituation i världen och en situation som
gör att människor inte behöver hamna i ett läge där
det här massflyktsbegreppet är tillämpligt. Om det
skulle vara tillämpligt är det naturligtvis vår förhopp-
ning att det på så kort tid som möjligt kan lösa sig i
hemlandet, ursprungslandet, så att människor därige-
nom kan komma tillbaka till den situation som de
normalt befinner sig i. Men för att ge skydd under
den period människor behöver skydd är det viktigt att
vi kan öppna vårt lands gränser, så att de här männi-
skorna får det här skyddet.
Då menar jag att man kan se på den här fråge-
ställningen på två olika sätt. Birgitta Carlsson ser på
den på ett negativt sätt, som att det skulle vara en
dålig handling av Sverige att stå för möjligheten för
människor att tillbringa sin tid i Sverige under tre år,
och hon vill begränsa det till två år.
Jag ser det i stället som en möjlighet, en öppning,
att man får stanna här under de tre åren, för att få
skydd under den tid som behövs för att det ska stabi-
lisera sig i hemlandet. Under de tre åren får man
utbildning och möjlighet till ett bra återvändande, och
man har då skaffat sig en bredare möjlighet att ackli-
matisera sig i sitt hemland eller i ursprungslandet.
Anf. 47 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Göte Wahlström understryker gång
på gång den gemensamma samsyn som finns om en
human flyktingpolitik i Sverige. Det är sant att det
finns en samsyn. Det är sex partier i Sveriges riksdag
som gång på gång kritiserar regeringen för att man
för en alltför inhuman flyktingpolitik. Det är det här
att man som majoritet kommer till denna kammare
och hela tiden i ord talar om humanitet när man vet
att verkligheten inte ser likadan ut som bekymrar oss.
För att vara konkret i fråga om det vi i dag ska be-
sluta har jag tre frågor. Till att börja med är det det
som Göte Wahlström sade allra sist till Birgitta Carls-
son, att han ser tillfälligt skydd som en möjlighet. Det
är ett mycket märkligt resonemang.
Det handlar ju om människor som normalt, om det
inte är en massflyktssituation, med stor sannolikhet
skulle få permanent uppehållstillstånd. Det är klart att
det är bättre för en människa som flyr att få veta att
hon ska stanna i Sverige och bygga en framtid här än
att inte veta hur länge hon får vara kvar. Jag hoppas
att det var en felsägning och inte blir verklighet i
praktisk politik.
Huvudfrågan, som Göte Wahlström egentligen
inte berörde, är denna: Vad är en massflyktssituation?
Jag vill ställa den konkreta fråga som jag ställde i mitt
anförande: Var det en massflyktssituation i Kosovo
1999, och var det rätt att behandla den som en sådan?
Skulle det beslut vi i dag fattar ha trätt i kraft i den
situation som rådde 1999?
Den sista frågan gäller dem som redan fanns i
Sverige 1999, de kosovoalbaner som väntade på att få
en fristad i Sverige, som man helt plötsligt lät omfat-
tas av att det var en massflyktssituation: Var det rätt
att man gjorde det då? Kommer det här förslaget att
innebära att man kommer att göra likadant i morgon
också?
Anf. 48 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Det bekymrar mig något att Erik
Ullenhag använder begreppet "inhuman" om den
flyktingpolitik som vi har Sverige. Den förra debatten
gällde utgiftsområdet, och vi hade en debatt om an-
talet människor som ser Sverige som ett möjligt flyk-
tingmottagarland, ett land där det är möjligt att växa
upp och utvecklas, där man kan se det positiva med
Sverige och den svenska modellen. Att se det, utifrån
Erik Ullenhags perspektiv, som en inhuman flykting-
politik tycker jag är något märkligt.
Även om Erik Ullenhag är ny i socialförsäkrings-
utskottet kunde han av sina partivänner ha informe-
rats om de internationella kontakter som utskottet har
haft. Bland andra UNHCR har varit i utskottet och
talat om Sverige som ett föredöme på många områden
när det gäller flyktingpolitiken. Det är märkligt att
den informationen inte har kommit fram till Erik
Ullenhag.
När det gäller massflyktssituationen kan vi titta i
propositionen och på det vi har framför oss. I diskus-
sionen om grupper som anlänt till Sverige från regio-
ner eller länder som är föremål för massflyktssitua-
tioner har vi från utskottet markerat starkt i betänkan-
det att detta ska ske i nära anslutning till beslutet om
tillfälligt skydd. Detta ska prövas och informeras från
regeringens sida till riksdagen. Just den öppenheten
har vi i utskottets betänkande markerat som en viktig
del i processen.
Anf. 49 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Jag må vara ny i riksdagen, och Göte
Wahlström må ta det som ett sätt att försöka bemöta
argument. Men när jag talar om att vi för en inhuman
flyktingpolitik beror det på att jag tycker att det är
inhumant att kasta ut Rebeca i Hagfors, som har ho-
tats till livet, ur Sverige. Jag tycker att det är inhu-
mant att kasta ut en syrisk läkare som jobbar i Sveri-
ge. Jag tycker att det är inhumant att vi har väntetider
för asylansökningar i månader och år. Jag tycker att
det är inhumant att Sverige mer och mer börjar låta,
från den svenska regeringens sida, som andra euro-
peiska länder. Det tycker jag oavsett om jag är ny i
riksdagen eller inte.
Om vi ska gå till den konkreta problematiken med
massflyktspropositionen, är anledningen till att jag
går tillbaka till 1999 ett par gånger att det då fanns en
halv miljon människor som flydde till Albanien och
Makedonien. Det var en massflykt där. Men när Sve-
rige sade - inhumant igen - att vi bara hade råd att ta
emot 5 000 och att de andra 495 000 kunde stanna i
Albanien och Makedonien, var det då en massflykts-
situation för Sverige? När det gällde de människor
som väntade på besked i Sverige, var det i en mass-
flyktssituation? Var det så oöverstigliga hinder för
Sverige att ge dem tillfälligt skydd? Det tycker inte
jag och Folkpartiet.
Anf. 50 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Tre gånger använde Erik Ullenhag
begreppet "kasta ut" ur Sverige. Jag tycker att det är
ett märkligt sätt att agera och att använda orden -
"kasta ut" ur Sverige.
Jag förstår den problematik som Migrationsverket
och Utlänningsnämnden upplever i sina ställningsta-
ganden, men att från ett av riksdagens partier i den
politiska retoriken och i debattinlägg ständigt få höra
begreppet "kasta ut" gör naturligtvis inte saken mind-
re komplicerad.
När det gäller den situation som åberopades om
Kosovo och den massflyktssituation som då var fö-
remål för diskussion kan man naturligtvis ställa sig
frågan om det internationella samfundets och länder-
nas ansvarstagande på olika sätt. Sverige var berett att
ha en numerär på 5 000 personer. När vi vet vad våra
angränsande länder gav utrymme för måste vi väl i
det perspektivet säga att Sverige hade en bra situa-
tion, gjorde en bra insats och försökte biträda på ett
sätt som inte kan betraktas som inhumant.
Anf. 51 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Göte Wahlström påpekar mycket
riktigt att det finns en stor samsyn i denna kammare
om svensk flyktingpolitik. Fem och ett halvt parti står
ju bakom en omfattande kritik av den svenska flyk-
tingpolitiken som just inhuman. Vi kan rada exempel
på exempel här i kammaren på hur denna inhumana
flyktingpolitik också drabbar enskilda människor,
som skickas tillbaka till förföljelse, till försvinnanden
och till tortyr. Dessa exempel finns, och jag kan re-
dovisa dem för Göte Wahlström vid tillfälle.
Många upplever sig också som just utkastade. Po-
lisen letar reda på dem, och de gillrar fällor på
Migrationsverket och kastar ut de människor som
ibland har rimliga skäl att få stanna. Vi kan diskutera
ordval, men verkligheten ser ut som den gör.
Min fråga handlar om uppskjutande av en asylan-
sökan om det finns särskilda skäl, som det heter, när
tillfälligt skydd beviljas. Vi har påstått att detta skulle
kunna kallas en suspension av Genèvekonventionen,
att den under viss tid inte äger giltighet.
Göte Wahlström använde sitt huvudanförande åt
att säga att UNHCR tycker ungefär som han, och det
är gott och väl. Man bör lyssna mycket noga på
UNHCR, som har stark kompetens och goda argu-
ment. Men jag skulle vilja höra Göte Wahlströms
egna argument. Varför anser han som socialdemokrat
att förslaget att Genèvekonventionen inte ska gälla
under viss tid är ett väldigt bra förslag?
Anf. 52 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag tyckte att det fanns skäl att åbe-
ropa UNHCR:s agerande och ställningstagande, inte
minst utifrån det perspektivet att Vänsterpartiet ofta i
den egna debatten använder UNHCR som en grund
för sina ställningstaganden. Därför tycker jag också
att det är viktigt att markera just denna uppfattning.
När det gäller begreppet suspension kan vi kon-
statera att det väl är endast Vänsterpartiet som har
den uppfattningen. I övrigt har man förståelse för och
accepterar i stort det resonemang som UNHCR har
haft i detta sammanhang.
Därigenom ser vi väl inte just möjligheten att
skjuta upp prövningen som något negativt, utan vi ser
i stället att det här är en möjlighet att under perioden
få skydd. Men en förutsättning är att vid skyddstidens
utgång ska prövning ske i den mån man har rätt och
möjlighet att åberopa andra skyddsskäl än vad som
har varit under den tillfälliga skyddsperioden.
Anf. 53 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Jag ifrågasätter inte att man använ-
der UNHCR som faktakälla eller som argumentatör.
Det är gott att göra det. Vårt parti gör ofta det, och
Göte Wahlström har all rätt att göra det också. Det
ger hans argument en viss styrka.
Jag återkommer ändå till frågan. Man hade myck-
et väl kunnat tänka sig att inte göra detta undantag, att
i stället låta den som kommer hit med tillfälligt skydd
omedelbart få söka asyl enligt Genèvekonventionen.
Vad är skälet till att man inte låter detta ske? Det
argument som möjligen framförs av Göte Wahlström
nu är att man ska få möjligheten att komma hit under
en viss tid. Det är det som beskrivs som skälet till att
man låter Genèvekonventionen vara suspenderad
under en period. Men det hade inte behövt vara fallet.
Man hade mycket väl kunnat säga: Lika många ska
kunna komma hit och få tillfälligt skydd, och ändå
ska möjligheten finnas kvar att söka asyl när man
kommer till Sverige enligt vanlig gängse ordning.
Sedan är det väl riktigt att Vänsterpartiet är en-
samt om denna kritik. Vi i Vänsterpartiet har många
gånger varit ensamma om kritik av den hårdnande
svenska flyktingpolitiken. När lagändringarna gjordes
under sent 90-tal var Vänsterpartiet ett av få partier
som kraftfullt kritiserade detta och såg det som en
anpassning till EU:s kommande gemensamma flyk-
tingpolitik. Men vi har ändå kunnat konstatera att
parti efter parti har anslutit sig till vår ståndpunkt
utifrån egna utgångspunkter. Men väldigt ofta har vi
kunnat hitta en stor samstämmighet i kritiken av den
flyktingpolitik som Göte Wahlström i dag presente-
rar. Vi får väl se vem som tar vem på upploppet.
Anf. 54 Kalle Larsson (V)
Herr talman! I debatten här har det framförts en
rad olika utgångspunkter för skälet att åberopa tillfäl-
ligt skydd vid massflykt. Erik Ullenhag ställde ett
antal frågor om numerären i fråga om begreppet
"tillfälligt skydd vid massflykt". Vad är en massflykt?
Att under en väldigt kort period få väldigt många
ärenden att hantera gör också att Migrationsverket
och de myndigheter som vi har satt att förvalta detta
får en arbetsuppgift som är oöverstiglig, inklusive det
förhållandet att man har situationen väldigt oklar i
ursprungslandet från vilket massflykten i så fall
skulle ske.
Kalle Larsson har själv varit med i den debatt som
har funnits kring Migrationsverkets arbetsformer och
dess möjligheter att vara mer operativt.
I förra veckan hade vi en debatt om Migra-
tionsverkets arbetsuppgifter och migrationspolitiken
som gav vid handen just den situation som Migra-
tionsverket står inför. Det är klart att det inte blir
bättre av det förhållande som har framförts av Migra-
tionsverkets ledning där man ser den personalomsätt-
ning som finns i dag på verket och som gör det mer
komplicerat för verket att bli mer operativt och mer
handfast i sin handläggning än vad som har varit
fallet.
Jag tror alltså att det finns en rad olika skäl till att
det i en diskussion kring tillfälligt skydd vid mass-
flykt behövs dessa speciella åtgärder som just detta
betänkande och denna proposition ger vid handen.
Anf. 55 Göte Wahlström (S)
Herr talman! Vi börjar närma oss slutet på denna
debatt, och mycket har redan sagts. Jag vill börja med
att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Vad som är viktigt att hålla i minnet när man tar
ställning till förslaget om tillfälligt skydd vid en
massflyktssituation är att det gäller, som har nämnts
tidigare, att snabbt kunna ge skydd åt väldigt många
människor på en gång. Det handlar om en undantags-
situation där vi gemensamt inom EU säger att vi ska
försöka lösa detta på bästa sätt och att vi ska lösa en
akut kris för människor på flykt.
Eftersom det handlar om en undantagssituation är
det rimligt att det finns någon typ av begränsningar i
fråga om tid och i fråga om att kunna skjuta upp
prövningen av asylansökningar. För mig är det fak-
tiskt viktigare att vi kan ge skydd åt så många som
möjligt än att vi tar emot färre skyddsbehövande på
grund av att vi har utlovat för mycket.
I en del av reservationerna tycker jag mig se att
det bästa riskerar att bli det godas fiende. Vi vill så
mycket.
När det gäller regeringens möjlighet att meddela
föreskrifter om att ytterligare kategorier av fördrivna
personer än dem som omfattas av rådets beslut ska
kunna omfattas av det tillfälliga skyddet framkommer
det tydligt i betänkandet hur utskottet ser på detta. Vi
understryker vikten av att dessa personer ska ha an-
länt till Sverige endast en kort tid före beslutet om att
en massflyktssituation föreligger och att de fördrivits
av samma skäl och från samma land eller samma
region som dem som omfattas av beslutet.
I frågan om prövning av asylansökan, där det
finns flera reservationer, tycker jag, som jag sade
inledningsvis, att det trots begränsningarna är en
godtagbar lösning. Den person som har tillfälligt
skydd har rätt att ansöka om asyl, både under tiden
och efter det att skyddet upphör. Det som föreslås är
att det ska finnas en möjlighet att om särskilda skäl
föreligger kunna skjuta upp prövningen av asylansö-
kan. För den asylsökande försämras inte själva skyd-
det i Sverige av att prövningen skjuts upp under den
tid som man har skyddsbehovet.
Som det har sagts tidigare i debatten har UNHCR
också sagt att detta är förenligt med Genèvekonven-
tionen. Och med tanke på den tidigare replikväxling-
en lär inte Migrationsverkets handläggningstider bli
bättre av att man får ta hand om en massflyktssitua-
tion, utan man ska i första hand ta hand om de pro-
blem som uppstår men ska naturligtvis skyndsamt
pröva så många asylansökningar som möjligt.
Det som är särskilt positivt i propositionen tycker
jag är att de personer som ges uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd också ska beviljas arbetstillstånd. Det
ökar nämligen deras chanser att klara tiden på flykt.
Vi vet att de flesta människor mår mycket bättre både
fysiskt och psykiskt av att ha en meningsfull syssel-
sättning, ett riktigt arbete, och att kunna försörja sig
själva och sina familjer, även om de är på flykt. Ar-
bete är en nyckel till ett lyckosamt återvändande eller,
om så är fallet, en fortsatt framtid i Sverige.
Det är också viktigt att dessa personer omfattas av
samma rättigheter till vård och skola som övriga
asylsökande har. Och med de nya reglerna från janua-
ri 2002 om skolgång för asylsökande barn med flera
får även dessa barn rätt till undervisning på samma
villkor som barn som är bosatta i Sverige. Och det är
bra.
Anf. 56 Karin Enström (M)
Herr talman! Eftersom det inte känns som om den
övriga delen av majoriteten hittills har beskrivit eller
förklarat situationen i Kosovo hoppas jag att Mode-
raterna klarar det.
Min konkreta fråga var: Var det en massflyktssi-
tuation för Sverige 1999?
Jag kan fördjupa frågan lite grann i denna replik.
Vi har också sagt att vid en massflyktssituation kan
tillfälligt skydd vara en lösning om det inte finns
några andra vägar att gå. Men om det kommer 3 500
personer till Sverige, vilket det kom 1999, är det då
rätt att tala om en massflyktssituation? Europa som
helhet sade att man skulle ta emot 80 000 av den
halva miljon människor som flydde. Sverige tog emot
relativt få. Det var Tyskland, Turkiet och Norge som
tog emot flest.
Men grundfrågeställningen kvarstår: Hur ska man
avgöra om det är en massflyktssituation? Bakgrunden
till att man ska kunna ge tillfälligt skydd är att det är
svårt för Sverige eller något land att ta emot många
människor och ge dem permanent uppehållstillstånd
vid en större flyktingkatastrof. Bakgrunden är egent-
ligen inte att det finns mycket folk i Makedonien eller
i Albanien som det fanns då.
Anf. 57 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Det tycks vara pudelns kärna för
Folkpartiet och Erik Ullenhag att fundera på hur det
var 1999. Det ankommer inte på mig att ensam be-
döma om det är en massflyktssituation, utan det är
rådet gemensamt som ska göra denna bedömning.
Där måste flera saker vägas in, precis som Erik Ul-
lenhag säger. Hur ser situationen ut i området? Var
händer detta? Är det nära Europas gränser, eller är det
långtifrån? Vad är den gemensamma uppgiften för
EU?
När rådet gör den bedömningen bör, tycker jag,
det rimliga vara att bedöma om det är en massflykts-
situation för EU som helhet. Var den gränsen går, om
det är vid en miljon eller om det är vid 100 000, kan
inte jag här i kammaren vara domare över.
Anf. 58 Karin Enström (M)
Herr talman! Jag ber om ursäkt ifall jag är tjatig
men det är klart att detta är pudelns kärna. Ifall det är
så att man säger att vissa extrema situationer inte ska
hanteras som vanligt borde det vara ganska bra att
veta vilka extrema situationer det då är fråga om. Det
närmaste konkreta exemplet som vi kan fundera på är
Kosovo 1999. Där har vi en konkret situation att ta
ställning till.
Det är ju lite bekvämt att gömma sig bakom utta-
landen om att det är ministerrådet som ska fatta det
här beslutet. Jag tycker att det vore bra om Modera-
terna, som är för hela betänkandet, hade en genom-
tänkt idé om när man ska göra avsteg från det skydd
som normalt ska gälla.
Vad Karin Enström nu sade är att vi, om det flyr
en miljon människor mellan afrikanska länder och tio
av dem kommer till Sverige, kan säga att vi har en
massflyktssituation - det är ju en massflyktssituation
i Afrika - och ge de tio personerna tillfälliga uppe-
hållstillstånd i stället för permanenta uppehållstill-
stånd. Det tycker jag är en felaktig tolkning. Om det
är slutsatsen av Karin Enströms resonemang tycker
jag att hon bör fundera på detta en vända till.
Anf. 59 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Erik Ullenhag har själv inte gett oss
någon ledning om vad en massflyktssituation ska
vara. Däremot har han krävt besked av alla andra
partier. Eftersom det innebär begränsningar för den
som kommer hit är det viktigt om det är en mass-
flyktssituation eller inte. Det får ju återverkningar till
exempel på rätten att få sin asylansökan prövad di-
rekt.
Jag sade faktiskt att frågan är om det var en mass-
flyktssituation för EU som helhet. Att då tolka in att
tio personer från Afrika är en massflyktssituation för
Europeiska unionen är, tycker jag, helt barockt.
Det måste bli fråga om en bedömning. Den vikti-
ga frågan är då om det handlar om 10 000 eller om
det handlar om 100 000 personer. Inte heller Folk-
partiet har kunnat ge ett svar.
Jag vidhåller därför mitt svar att självklart måste
vi i Sverige ha en åsikt men då måste man ha flera
scenarier och se var konflikten uppstår och vad detta
innebär för EU som helhet. Hela idén med det här
direktivet och med att vi nu fattar beslut är ju att vi i
EU gemensamt ska kunna hantera situationen så bra
som möjligt och ge så många människor skydd som
över huvud taget är möjligt. Det är därför som de här
begränsningarna finns.
Anf. 60 Karin Enström (M)
Herr talman och ärade kammarledamöter! Frågan
om tillfälligt skydd har nu så grundligen genomdis-
kuterats av debattörerna, av representanterna för de
olika partierna, att det kan tyckas överflödigt att även
jag tar till orda. Men det finns några synpunkter som
jag gärna skulle vilja ta upp, absolut inte för att pole-
misera eller för att gå in och försöka skärpa debatten
utan mer för att teckna några reflexioner kring det
beslut som riksdagen står i begrepp att fatta.
Vad det handlar om - jag vill gärna gå tillbaka till
några ord i Göte Wahlströms anförande och repliker -
är detta med positiv möjlighet. Vi har här diskuterat
tidigare historiska exempel på där en massflyktssitu-
ation kan tänkas råda. Vad Europeiska unionen nu
gör är alltså att man skapar ett instrument för ett ge-
mensamt agerande bland de 15 länderna för att ta
hand om människor som befinner sig i den alldeles
extremt katastrofala situationen att fördrivas som ett
helt folk. Varje flykting måste, som jag tidigare sagt,
ses som en individ. Just det händelseförlopp som vi
försöker fånga in i diskussionen om tillfälligt skydd
är en katastrof av enorma mått för var och en av de
människor som drabbas. Vad unionen nu står i be-
grepp att göra, något som Sverige alltså ansluter sig
till och nu för in i sin egen lagstiftning, är att vi ska-
par ett instrument för att hjälpas åt med att ta hand
om de här människorna.
Här har sagts: Ge ett enda exempel på att det eu-
ropeiska asyl- och migrationssamarbetet, det flyk-
tingpolitiska samarbetet, har lett till förbättringar! Det
här är naturligtvis ett sådant exempel.
Det som ligger bakom Erik Ullenhags fråga till
flera av talarna här är just vad som hände i Kosovo.
Var det att uppfatta som en massflyktssituation? Då
hade vi alltså inte den här ordningen. Jag tror att en
av drivkrafterna till att ändå så pass snabbt ta fram
detta direktiv har varit just känslan av otillräcklighet
inför katastroferna på Balkan och att det behövs ett
sådant här instrument så att vi gemensamt i minister-
rådet lägger fast hur det är - nu är det så här och då
måste vi dela på ansvaret.
Jag vill inte låta som ett slags domedagsprofet
men ödmjukheten bjuder väl att även om Sverige
snart har åtnjutit 200 års fred gäller det här direktivet
oss i alla tänkbara avseenden - också som möjliga
framtida offer. Det är den situationen som vi talar om.
Jag skulle gärna vilja ta ett annat historiskt exem-
pel till utgångspunkt för mina reflexioner.
År 1944 slöt Finland separatfred med Sovjet-
unionen och beordrade alla tyska trupper i Finland att
lämna landet. Adolf Hitler gav då order till de tyska
trupperna, som bara hade en väg ut ur Finland -
nämligen över dess nordgräns till det av Tyskland
ockuperade Norge - att, när de drog sig tillbaka, som
hämnd för detta totalt förstöra norra Finland. Detta
skedde. I Rovaniemi finns det i dag inget hus äldre än
från år 1945. Av de 150 000 människorna i finska
Lappland flydde flertalet till den västra delen av lan-
det, huvudsakligen till Österbotten. På några dygn
anlände 45 000 människor till Norrbotten! Det var en
massflyktssituation.
Vi kan jämföra med vad som samtidigt hände,
nämligen när Sovjetunionen fördrev en halv miljon
människor från Karelska näset. Det var inte en situa-
tion där tillfälligt skydd kunde komma i fråga, utan
det gällde att permanent finna bosättning och integra-
tion i det finska moderlandet. Hoppet om att någonsin
få återvända fanns inte när kommunismen förbröt sig
i den första etniska rensningen i Norden som ägt rum
i varje fall under min livstid.
Det här är så att säga scenen. Så såg det då ut, och
det här är den typ av situation där vi i dag i Europeis-
ka unionen förbereder oss för att räcka varandra en
hjälpande hand i en katastrofal situation. Jag vill
understryka att det är den typen av situation som vi
talar om. Detta är inte en ersättning för asylrätten utan
detta är en möjlighet, som jag tycker att Karin En-
ström på ett alldeles utomordentligt sätt beskrev, att
se till att vi - det gäller inte bara det land som tar
emot massflykten utan alla länder i unionen - kan
hjälpas åt för att omedelbart ge människor skydd och
att då ge dem så mycket skydd som de kan få.
Det här förslaget har, i en annan form, förelegat
riksdagen men då dragits tillbaka. Det är klart att det
är en alldeles utomordentligt viktig förbättring och
förändring att man nu, som åtnjutare av tillfälligt
skydd, måste kunna söka asyl i det land som har be-
rett vederbörande detta skydd - det är alldeles klart.
Det är också oerhört viktigt att man under den tiden
kan beredas arbetstillstånd. På den punkten gällde ju
år 1944 för de nordiska ländernas invånare att de, när
de flydde till Sverige, automatiskt fick arbetstillstånd.
Jag vill egentligen bara tillägga en sak om detta
och det gäller då frågan om det här skulle strida mot
Genèvekonventionen. Så är det naturligtvis inte alls.
Det är inte så att vi under det svenska ordförandeska-
pet har arbetat fram ett direktiv som går emot Genè-
vekonventionen, utan det här är ett sätt att se till att vi
gemensamt kan bereda människor skydd i en alldeles
extrem situation. Men det är naturligtvis också väldigt
viktigt att vi ser till att de människorna till sitt förfo-
gande har alla de instrument som Genèvekonventio-
nen som lagverk innehåller, och det har de. Det är det
som är skillnaden mellan det här förslaget och förra
förslaget.
Där har riksdagens arbete varit utomordentligt
viktigt.
Det betyder alltså att det naturligtvis är felaktigt
att säga att direktivet om tillfälligt skydd och den lag
som vi kommer att anta skulle strida mot Genèvekon-
ventionen. Det reagerar jag mot. Man behöver inte
alls åberopa UNHCR för att konstatera detta, man
kan åberopa sitt eget förnuft.
Till frågan om det europeiska samarbetet. Jag
tackar gärna för de erkännsamma orden om det sätt
på vilket vi har försökt att skärpa vår hållning i vikti-
ga frågor när det gäller miniminormer, jämställdhets-
frågor och alternativt skydd. Jag hoppas att det ska
kunna leda till ett resultat som vi ska kunna godta så
att vi inte framstår som ett stoppkloss i samarbetet
utan som en pådrivare. Jag vill gärna fortsätta med
det arbetet. Jag tackar för det stöd som vi har fått. Jag
känner ett behov av att kanske på ett mer aktivt sätt
än tidigare involvera riksdagen och EU-nämnden i
detta därför att det är oerhört viktigt att vi har ett
samband mellan det parlamentariska arbetet och ar-
betet i regeringen när vi går vidare med det här.
Det har efterlysts, till sist, exempel på om vårt
samarbete i EU bidrar till att höja nivån. Om några
dagar sammanträder våra högsta representanter i
Köpenhamn förhoppningsvis för att fatta beslut om
en utvidgning av Europeiska unionen. Det är natur-
ligtvis oerhört viktigt att vi inför detta inträde i unio-
nen ser till att vi på så många områden som möjligt
inklusive detta har skapat en miniminivå - låt vara att
det inte överensstämmer med vad vi anser vara en bra
flyktingpolitik - så att det finns en grundläggande
nivå för de nya tio länderna att ansluta sig till. De var
fram till att de blev ansökarländer nästan alla transit-
länder. Nu har vi genom en kapacitetsuppbyggnad,
genom strukturstöd och på olika sätt sett till att de
blivit asylmottagningsländer. I stället för att tidigare
ha varit genomströmningsländer som kastade folk i
händerna på flyktingsmugglare håller de nu på att bli
asylmottagare. Det är naturligtvis oerhört viktigt att vi
får fullfölja detta arbete i Europeiska unionen och
utvidga de normer som vi själva följer till de tio nya
så att de inte kommer in i ett normlöst tillstånd och
ska börja om från början. Det gäller också tillfälligt
skydd.
Genom det här förslaget, som nu ligger på riksda-
gens bord och som förhoppningsvis ska beslutas av
riksdagen, kommer vi också att vidga med 130 miljo-
ner människor den krets av människor och länder som
samverkar om att i en nödsituation medverka till att
ge människor skydd. Det är det som är meningen med
vårt stora och viktiga arbete i Europeiska unionen
också på detta område.
Anf. 61 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Till att börja med vill jag säga att det
är utmärkt att ministern deltar i riksdagens debatt.
Mot slutet var ministern inne på att ansökarlän-
derna hade kastat folk i människosmugglarnas hän-
der. Så är det väl inte riktigt. Problemet med att folk
hamnar hos människosmugglare är väl att Europas
länder och den rika världen bygger svårare och svåra-
re hinder för att ta sig hit. Ju svårare det blir att ta sig
till Sverige från ett annat land, desto rikare kommer
människosmugglare att bli. Men jag ska hålla mig till
det vi diskuterar, nämligen betänkandet.
Den första fråga jag skulle vilja ställa är: Varför
ska det finnas en möjlighet för Sveriges regering att
låta fler omfattas av direktivet om tillfälligt skydd än
vad rådet kommit fram till? Det andra är: Behövs det
verkligen en möjlighet att människor som redan finns
i Sverige och som håller på att få sin ansökan prövad
ska kunna kastas över till ett mer osäkert skydd, det
vill säga tillfälligt skydd, som hände med kosovoal-
baner? Vi är ju helt överens om att det kan komma att
finnas liknande situationer. Man kan tänka sig det
rent teoretiskt, men jag är rädd för att vi kommer att
se det också i praktiken, att vi inte har sett den sista
massflyktssituation där vi kommer att tvingas att ta
ett ansvar. Visst vill vi skapa möjligheter att ta emot
fler människor och ge dem tillfälligt skydd under en
period. Men för den enskilda individen kan, ifall det
här utformas på ett felaktigt sätt, skyddet faktiskt blir
sämre. Har man en asylansökan som ligger för pröv-
ning och det är sannolikt att man skulle få ett perma-
nent uppehållstillstånd och den svenska regeringen då
säger att vederbörande i stället ska få tillfälligt skydd,
blir skyddet för den här personen sämre. Mina frågor
kretsar kring: Varför ska de möjligheterna finnas för
den svenska regeringen att göra asylskyddet för fler
grupper sämre?
Anf. 62 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Om jag inte fullständigt har miss-
förstått det här gäller det situationer där vi har berett
tillfälligt skydd för en oerhört massa människor. När
det i sådana situationer är problem som är förknippa-
de med mottagandet - det blir naturligtvis alldeles
enorma arbetsuppgifter som då ska lösas av våra
myndigheter, av nationen - är det inte särskilt prak-
tiskt eller tänkbart att över huvud taget behandla den
här typen av ansökningar. Då gäller det att så fort
som möjligt att se till att människor kan beredas ett
tillfällig skydd. Vi har alltså en möjlighet att skjuta
upp ansökningarna om asyl under en tid. Samtidigt
som vederbörande åtnjuter tillfälligt skydd vet veder-
börande att så fort det sig göras låter - det är inte så
att man väntar i onödan länge - kommer frågan om
asyl att behandlas. Jag ser det som en praktisk fråga.
Får jag ändå tillåta mig att åberopa flyktingkommis-
sarien och säga att de människor som har kommit
precis i anslutning till att den tillfälliga skyddssitua-
tionen uppstår får vänta ett tag med sin asylansökan.
Jag kan inte tänka mig att det i den konkreta situation
som föreligger totalt sett ska uppfattas som en för-
sämring. Det viktiga är ju att de har möjlighet att söka
asyl och sedan åtnjuta en individuell prövning så fort
våra myndigheter orkar med att göra det.
Anf. 63 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Då ber jag om ursäkt för att jag åter-
går till Kosovo när det nu är våra myndigheter som
har problem, inte att det är en massflyktssituation i
Kosovo. Om nu Sverige sade att vi tar emot 5 000
personer - till slut blev det 3 500 - var det då ett så
oerhört tryck på våra migrationsmyndigheter att man
vara tvungen att säga att de kosovoalbaner som fanns
i Sverige också skulle föras in under tillfälligt skydd?
Det var innan ministerns tid som minister, så vill han
kritisera sin föregångare skulle jag uppskatta det.
Det är rätt spännande att följa socialdemokratisk
migrationspolitik. Först är man emot att Utlännings-
nämnden ska avskaffas. Nu har Jan O Karlsson gjort
det till ett av sina huvudnummer, och det är mycket
bra. Men det var först efter det att sex partier i riksda-
gen tvingade regeringen att göra det. Våren 2000
försökte man få fram en liknande proposition som
denna som fick mycket skarp kritik från UNHCR och
sex av riksdagens partier. Det är mycket bra att Jan O
Karlsson i dag säger att det var bra att man fick
bakläxa och man gjorde något nytt och något bättre.
Mot den bakgrunden tror jag att en del av den kri-
tik som Folkpartiet och andra riktar förhoppningsvis
kommer att vara något som Jan O Karlsson om ett
par, innan han förlorar nästa riksdagsval, kommer att
säga: Det var utmärkt att vi fick stryk i just den frå-
gan.
Anf. 64 Erik Ullenhag (Fp)
Herr talman! Det var en klassiker, Ullenhag. Jag
har själv många gånger använt den argumentationen.
Jag är inte stolt över varje gång i den svenska dema-
gogins historia som jag tillgripit den argumentatio-
nen. Jag ser att talmannen ler, han kanske har hört det
till leda.
När katastrofen inträffade i Kosovo fanns inte
Maastrichtdirektivet. Det fanns inget rådbeslut. Den
ordning som vi nu inför fanns inte. Den intressanta
hypotetiska frågan hur unionen då skulle ha gjort
därest det då hade funnits ett sådant direktiv kan vi
spekulera över, men inom repliktiden är det inte möj-
ligt. Det skulle mycket väl kunna tänkas vara så att vi
i det läget hade hamnat i den situationen att Sverige
hade tagit emot betydligt flera. Det vill jag inte uttala
mig om.
Hur ska man se på Kosovo? Vi hade då inte ord-
ningen om tillfälligt skydd, vilket gjorde att situatio-
nen blev som den blev. Finland tog 50 om jag minns
rätt. En av drivkrafterna när det svenska ordförande-
skapet tog fram den politiska uppgörelse som ledde
till direktivet var just att vi borde ha haft en ordning
om tillfälligt skydd.
När det gäller utvecklingen av socialdemokratisk
migrationspolitik hör jag, liksom Göte Wahlström, till
dem som i min enfald tycker att vi i det stora hela nog
är ganska överens. Jag har att i väldigt hög grad före-
träda landet i sådana diskussioner som förs i andra
länder med både mina och andras partivänner, och då
verkar vi vara väldigt överens med tanke på de skill-
nader som jag upplevt.
Vad beträffar avskaffandet av Utlänningsnämnden
ska jag naturligtvis inte driva argumentationen histo-
riskt för långt, men jag tror att det var en reform av
det parti som Erik Ullenhag numera företräder här i
kammaren. Eftersom vi vill avskaffa den blir vi över-
ens om att det kanske inte var så klokt att införa den,
vilket skedde under en borgerlig regering med en
folkpartistisk migrationsminister.
Anf. 65 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! När det gäller möjligheten att skjuta
upp prövningen av en asylansökan anser migrations-
minister inte att man behöver åberopa UNHCR utan
kanske bara sitt sunda förnuft. Är det den nivån på
argumentationen som ska gälla kan jag väl möjligen
be migrationsministern själv att använda lite fler av
sina fem sinnen för att uppfatta vad som faktiskt sägs
i riksdagens kammare.
Ingen här har sagt att detta skulle strida mot Ge-
nèvekonventionen. Vad vi har anfört är att det inne-
bär en suspension av Genèvekonventionen under den
tid då man har tillfälligt skydd. Detta har vi ifrågasatt,
därför att det är innebär för det första att man inte får
sin sak prövad direkt och för det andra att man får
den prövad först när det tillfälliga skyddet upphör.
Det innebär i sin tur en betydligt längre period levan-
de i ovisshet i Sverige. Vi borde vara överens om att
det inte är en bra situation.
Jag skulle gärna vilja höra argumentet för och
skälet från migrationsministerns sida till att göra så
när. Det som har framkommit i tidigare replikskiften
behöver inte upprepas, om det nu inte är det som är
argumentet, nämligen att det ändå är så många som
söker asyl. Men det är ju ett budgetargument, ett
starkt budgetargument.
Vi bör ta ekonomiskt ansvar för att asylansök-
ningar prövas skyndsamt, betydligt mer skyndsamt än
i dag. Men då är det väl det som vi med gemensamma
ansträngningar ska försöka att göra någonting åt, inte
förändra och suspendera Genèvekonventionen under
den tid som människor har tillfälligt skydd i det här
landet.
Anf. 66 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag ville bara lite defensivt försäkra
att jag inte behöver ta min tillflykt till andra auktori-
teter än mitt eget förnuft, men jag åberopar gärna
flyktingkommissarien i min argumentering.
Jag är ledsen om jag har missförstått Kalle Lars-
son, för jag tyckte att han i en av sina repliker sade "i
strid med Genèvekonventionen". Om det inte var så
drar jag naturligtvis tillbaka det argumentet.
När han däremot säger att en asylansökan kan
prövas först när det tillfälliga skyddet upphör - och
här hoppas jag att kammarens protokoll sedermera
ger mig rätt - är det en felaktig beskrivning av försla-
get. Det ska ske så fort som möjligt, dock senast när
det tillfälliga skyddet upphör.
Anf. 67 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! Då är frågan varför prövningen över
huvud taget behöver skjutas upp. Vårt argument är att
man bör pröva en asylansökan från den som har till-
fälligt skydd så fort som det är möjligt och inte skjuta
upp prövningen. Men i detta betänkande föreslås
möjligheten till uppskjuten prövning.
Antingen har jag missförstått alltihop eller så har
migrationsministern gjort det, eller så kan vi klara oss
undan med att vi egentligen är överens. Så har ju
argumentationen tidigare förts i kammaren. Migra-
tionsministern får själv välja vilket av dessa alternativ
han föredrar.
Anf. 68 Kalle Larsson (V)
Herr talman! För en gångs skull ska jag göra Kalle
Larsson tillfredsställd med att säga att vi inte är över-
ens, så att inga falska medgivanden ska ha ägt rum
här.
Hela bakgrunden till det här är pragmatisk. Det är
helt enkelt så, och där tror jag att hela unionen är
överens, att i en massflyktssituation överväldigas de
myndigheter som har att omhänderta denna situation
av arbetsuppgifter för att ställa till rätta så långt det är
möjligt för de människor som är i omständigheter
som flera av talarna här konkret har beskrivit som
djupt traumatiska. Det viktiga är då först och främst
att klara dessa människors behov.
Under den tiden är var och en av dem tillförsäkra-
de att så fort det göras låter få en asylansökan prövad,
dock senast när det tillfälliga skyddet upphör. Skälet
är praktiskt. Vid en tillfällig skyddssituation av den
typ som jag med några historiska exempel har försökt
att visa måste en prövning få anstå av strikt pragma-
tiska skäl, därför att det är fråga om en individuell
prövning som ska ske omsorgsfullt. Men det finns en
gräns och det är att prövningen ska ske innan det
tillfälliga skyddet har upphört. Det är hela tanken
bakom detta.
Det här är ingen budgetfråga, det är ett sätt att för-
söka förutse en utomordentligt besvärlig situation
med lidande människor i stora massor som vi ska ta
hand om. Det kan ju hända, som jag försökte antyda,
att det är oss själva som vi talar om.
Anf. 69 Jan O Karlsson (S)
Herr talman! I detta ärende har jag och Modera-
terna inte något särskilt yrkande. Men jag tar ändå till
orda för att understryka vissa ändringar som utskottet
gör i sitt betänkande i förhållande till regeringens
förslag.
Betänkandet handlar om ett antal justeringar av
pensionsregler och socialförsäkringar. De är förvisso
små, men det är faktiskt totalt 18 lagförslag. Konsek-
venserna av förslagen har inte varit enkla att utläsa av
texten. Det är tyvärr så att även till synes små re-
geljusteringar kan få stora effekter för den enskilde.
Utskottet har i betänkandet gjort ett viktigt klar-
läggande och en komplettering av lagförslaget. Ut-
skottet fastslår att pensionerade änkor efter makar
som avlidit till följd av yrkesskador ska få behålla sin
livränta. Det är inte många änkor det handlar om,
kanske ett 50-60-tal. Men reglerna gjorde att de ris-
kerade att förlora 12 000 kr om året. Det är utmärkt
att utskottet gör detta förtydligande och ser till att
dessa änkor inte drabbas retroaktivt.
Utskottet ger också regeringen till känna att åter-
komma med förslag så att de här regeländringar inte
drabbar framtida pensionerade änkor. Återigen är det
inte många vi talar om, då det rör sig om gamla regler
och gamla övergångsregler för att följa ILO. Men det
är lika allvarligt om dessa änkor förlorar sin rätt på ett
retroaktivt sätt.
Jag vill därför, herr talman, understryka det upp-
drag som utskottet ger till regeringen att återkomma
till riksdagen och att se över sitt lagförslag så att
dessa framtida pensionerade änkor inte förlorar sin
rätt.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkan-
det och vill särskilt understryka utskottets tillkänna-
givande. Även små lagändringar som kräver snar
behandling får inte förbise 36 änkor.
Dokument
Beslut
Uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt (SfU4)
Fördrivna personerna ska fr.o.m. den 15 januari 2003 vid massflykt kunna få uppehållstillstånd med tillfälligt skydd under maximalt tre år. En person som fått uppehållstillstånd med tillfälligt skydd ska kunna få prövat om han eller hon är flykting enligt Genèvekonventionen. När det tillfälliga skyddet upphört att gälla ska uppehållstillståndet kunna förlängas i högst två år för de personer som deltar i ett program för självmant återvändande. Riksdagens beslut bygger på ett EU-direktiv som ger EU:s ministerråd möjlighet att besluta att en massflyktssituation råder och att medlemsstaterna därmed kan ge tillfälligt skydd åt fördrivna personer.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag