Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Det är inte utan att vi i civilutskottet kan känna oss lite historiska i dag. Vi har ju ett nytt utskott som lägger sin första budget, och det händer inte varje år. Den historiska utvecklingen när det gäller det gamla bostads- respektive lagutskottet ser ganska olika ut, eller rättare sagt ser i avsevärd utsträckning olika ut. Bostadsutskottet var, som nästan alla andra utskott, ett renodlat fackutskott medan lagutskottet bröt mot den principen och hanterade lagförslag inom vitt skilda områden. Det har antagligen bidragit till att kulturen i de två utskotten har tagit sig olika uttryck. Trots det kan vi nu konstatera att sammanslagningen av dessa två utskott ser ut att ha fungerat alldeles utmärkt. Jag vill i det här sammanhanget passa på att tacka kansliet för ett utomordentligt bra arbete generellt och nu speciellt när det gäller budgeten. Mycket är vi överens om när det gäller civilutskottets budget. I en del frågor skiljer vi oss åt, och det är väl precis som det ska vara. Vi kan också säkert vara överens om att de frågor som vi har att hantera och besluta om är oerhört viktiga och nära frågor för oss alla. Det sägs ofta att bostaden är det största ekonomiska åtagande som vi har, oavsett om vi köpt eller hyr en bostad. Vi kan också konstatera att den enskildes kostnad för boendet tenderar att ta en allt större del av den totala inkomsten. Så såväl för den enskildes ekonomi som samhällsekonomiskt berör dagens frågor oss alla. I budgetpropositionens ansvarsområde 18 som vi nu ska debattera inryms samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande och konsumentpolitik. Nu börjar debatten, fru talman.

Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Inger Renés tack till kansliet och ledamöterna i utskottet. Varje dag passerar jag ett antal byggarbetsplatser i Huddinge där jag bor. Just nu är produktionstakten mycket hög. Närhelst jag åker förbi jobbar man för högtryck. Man gjuter plattor. Det blir till att arbeta hela jul- och nyårshelgen för att hinna få en del av den så åtråvärda Odellplattan färdig och därigenom kunna färdigställa planerade hyresbostäder till lägsta möjliga hyra för att erbjuda dem till några av de ca 8 000 bostadssökande i Huddinges bostadskö. Under den förra mandatperioden satsade den dåvarande socialdemokratiska regeringen på att stödja bostadsproduktionen genom i huvudsak två stödformer, räntebidrag och investeringsstöd. Detta resulterade i att över 120 000 nya bostäder färdigställdes. Det vi ser i dag med dygnetruntarbetande byggare är de slutliga resterna av statlig bostadspolitik. Att stimulanserna behövdes och behövs råder det inget tvivel om, men snart är det stopp. Sedan 1940-talet har vi i vårt land ansett det viktigt att stimulera bostadsbyggandet. Vi har varit överens om att det är rimligt med ett statligt stöd till produktionen. Genom det förslag regeringen nu lämnat till riksdagen bryts detta för första gången. Regeringen har i budgetpropositionen lagt fram ett förslag om en snabb avveckling av räntebidragssystemet och ett slopande av investeringsstöd för byggande av hyres- och studentbostäder redan från årsskiftet. Det är om tolv dagar. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Den borgerliga regeringen slaktar bostadspolitiken, och orättvisorna på bostadsmarknaden kommer otvetydigt att öka - på mer än ett sätt. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 5 och därutöver hänvisa till vårt budgetalternativ och vårt särskilda yttrande. Mina kolleger Johan Löfstrand och Eva Sonidsson kommer att gå in på en del andra områden i senare anföranden. För att det inte ska råda några tvivel om vad socialdemokratisk bostadspolitik står för vill jag citera ett par rader ur vårpropositionen 2006. "Regeringen arbetar med att ta fram ett långsiktigt hållbart bostadsfinansieringssystem. - - - Ett nytt förslag till bostadsfinansiering kommer att presenteras senast i budgetpropositionen för 2008." Dagens system skulle alltså förlängas för att sedan ersättas med ett annat och inte, som det borgerliga förslag vi diskuterar i dag, mynna ut i tomma intet. Fru talman! För detta synsätt får vi starkt stöd från olika håll. Många aktörer anser att regeringens förslag helt saknar analys av konsekvenserna och dessutom är dåligt berett. Mest tydlig var nog den moderata kommunstyrelseordförande från Uppsala kommun som tillsammans med studentkåren och universitetet uppvaktade civilutskottet i slutet av november för att vädja om åtminstone en övergångsperiod där dagens stödsystem kunde fasas ut under en längre period. Detta hjälpte föga. Blint följer de borgerliga riksdagsledamöterna sin regering - mot den verklighet som man på kommunal nivå försöker beskriva. I Uppsala kommer 450 studentlägenheter och hundratals hyresbostäder, också i privat regi, inte att bli byggda. Vi har alla fått ta del av desperata skrivelser till civilutskottet. Göteborgsföretaget Sverigehuset skriver: "Vi menar att det så kallade räntebidraget inte är ett bidrag utan att betrakta som ett ränteavdrag på samma sätt som för en egen ägd villa där ränteavdraget är 30 %. Dagens system fungerar väl och bör finnas kvar." Fru talman! Vi nås nu av signaler som säger att det ramanslag som finns avsatt för ansökningar om investeringsbidrag befaras inte komma att räcka till projekt främst utanför Stockholmsregionen - trots att de uppfyller alla kriterier. Om detta visar sig stämma finns det två vägar att gå för regeringen. Den första är att säga: Sorry , ni jobbade hela julhelgen förgäves. Det blir inga pengar till er. Den andra och betydligt smakfullare skulle vara att säga: Okej, låt oss återkomma med en lösning på problemet. Ni har möjlighet att senast i vårpropositionen 2007 skjuta till mer pengar så att alla de hyresbostäder i områden med bostadsbrist där det har satsats på att bygga till en så låg kostnad som möjligt för kommande hyresgäster blir av. Om ni menar allvar med att folk ska ha mer pengar i plånboken och vill visa att ni vet hur vanligt folk har det bör ni inte tveka, utan ordna det här! Ni säger att ni har fått väljarnas mandat att genomföra er politik och upprepar som ett mantra att det så kallade jobbavdraget kommer att ge människor, vanliga LO-medlemmar, mer pengar i plånboken. De pengarna kan de sedan välja att använda som de vill. Det är naturligtvis er beskrivning som gäller här. Ni väljer att räkna som ni själva vill. Låt oss reda ut detta en gång för alla! De som har arbete kommer att få en skattesänkning. De som tjänar mer får mer, och de som tjänar mindre får mindre. Därefter ska var och en stå för de ökade utgifter som den borgerliga regeringens politik också leder till. Jag ska ta några exempel. Det blir ökade utgifter för att vara med i a-kassan och omfattas av en för oss socialdemokrater självklar försäkring. Många LO-medlemmar får betala avsevärt mer för sin trygghet. Det blir en betydligt större kostnad för barnfamiljer som behöver söka vård för sjuka barn, och det blir lägre ersättning till många föräldralediga och sjukskrivna. Ett väldigt aktuellt exempel är att det kommer att bli mycket dyrare att åka kollektivt här i Stockholmsområdet. Vi får en till att börja med 34 % dyrare trafikförsäkring - den ska privatiseras och kostnaderna ska läggas över på varje individ i stället för att vara en del i en generell försäkring. Vi vet att man ska räkna med minst en fördubbling av premierna för alla som äger bil. Sist men inte minst får vissa grupper, till exempel hyresgäster och många bostadsrättsinnehavare, en väsentlig ökning av boendekostnaderna: för många tyvärr uppåt 1 000 kr mer i månaden bara för boendet. Då har jag inte ens varit inne på det många befarar, det vill säga en betydligt högre ränta. Fru talman! Detta är en politik som ökar klyftan mellan dem som hyr sin bostad och dem som äger den. Klyftan ökar också mellan generationerna där yngre människor ofta har en betydligt sämre situation än sina föräldrar, med höga lån och mindre lägenheter. Detta är gammal hederlig klasspolitik inlindad i politisk retorik. Efter avvecklingen av statens stöd till byggandet står utförsäljning av allmännyttan på tur. Allmännyttan spelar med sin hyresnormerande funktion en stor och avgörande roll för att självkostnaden - inte vinsten - ska gälla som måttstock vid hyressättning. Jag är rädd för att den positiva synen på allmännyttan inte delas av majoriteten. Tvärtom säger ju den enda meningen med någon konkret innebörd när det gäller detta i ert valmanifest och i regeringsförklaringen just att hyresrätter ska ombildas till bostadsrätter. SABO:s ledning säger att hyreskraven kommer att öka med 15 %. Värst kommer små fastighetsägare som byggt relativt sent att drabbas av det borttagna räntebidraget. Hyresgästföreningen har också räknat på vad den nya politiken kommer att innebära för landets hyresgäster. Den så omtalade sänkningen av fastighetsskatten i fastigheter där man betalar sådan innebär i genomsnitt för tre rum och kök 37 kr i månaden. Hur kan ni ens låtsas att det på något sätt skulle uppväga en hyreshöjning motsvarande 1 200-1 300 kr i månaden? Fru talman! Mats Odell sade i en interpellationsdebatt för några veckor sedan att han anklagats för att ha gjort för mycket för bostadsrätten. Det visar hur dålig koll han har på hur olika förutsättningarna är runtom i landet. Det är faktiskt inte bara äldre fastigheter med höga taxeringsvärden i centrala Stockholm och i Täby centrum som är bostadsrättföreningar och nu slipper dubbelbeskattning. Också i den förening som jag känner väl till, en fastighet i en av Stockholms kranskommuner som är normalhögt taxerad som småhus, som betalar full fastighetsskatt, som har stora lån och som självklart är byggd med hjälp av räntebidrag eftersom den annars inte skulle ha funnits alls, får nu de boende ta hela smällen. Uttaget från de boende ökar ca 14 %, och för många är det betydligt mer än vad jobbavdraget ger. Detta är också en inte helt unik effekt av Mats Odells och regeringens politik. Jag är den första att beklaga att de här frågorna inte kom upp till en bred debatt före valet. De hade varit minst lika angelägna att ge väljarna svar på som frågan om fastighetsskattens vara eller inte vara och dess tekniska utformning. Vi socialdemokrater ger i vår alternativa budget några viktiga besked. På andra områden har vi tidigare i regeringsställning visat vår inriktning: att få fart på byggandet, inte minst av hyresrätter. En rättvis förmedling av bostäder, ett starkare inflytande för hyresgästerna och en aktiv, modern allmännytta som verktyg för att genomföra en social bostadspolitik är några socialdemokratiska hjärtefrågor. Det gör att vi känner stor sorg över den utfasning av bostadspolitik som startar i och med riksdagens beslut om budgeten för nästa år, ledd av en regering som helt saknar hjärta för bostadspolitik. Sveriges hyresgäster och bostadssökande har all anledning att känna oro. Fru talman! Jag kan inte låta bli att notera att samtliga moderata ledamöter i civilutskottet är anmälda till denna debatt. Jag kan ha förståelse för det. Det är naturligtvis skönt att vara flera som försvarar en så orättvis och dåligt beredd politik med så stora negativa konsekvenser för så många. Ni hänvisar ofta till lönebeskedet som Sveriges löntagare ska få i januari. Ni borde möjligen i detta sammanhang nämna att många också får en ökad utgift i samband med att hyresavin eller inbetalningskortet från bostadsrättsföreningen dimper ned i brevlådan. Kvaliteten på den borgerliga regeringens julklapp till svenska folket får bedömas av var och en. Jag är för min del ganska säker på att många varken blir nöjda eller glada när det går upp för dem att högerpolitik aldrig gynnar de breda massorna - hur vackert inslaget paketet än är! I detta anförande instämde Johan Löfstrand, Christina Oskarsson, Ameer Sachet, Gunnar Sandberg och Eva Sonidsson (alla s).

Fru talman! De borgerliga partierna, som gör skäl för att kallas klyftornas allians, gick till val på att motarbeta utanförskapet - utanförskapet i form av arbetslöshet, bostadslöshet och segregation. Jag och Vänsterpartiet delar synen på att utanförskapet i alla dess former måste bekämpas - utanförskapet i form av att inte ha rätt till bostad, av att inte platsa på bostadsmarknaden och av att inte ha råd att hyra en lägenhet och ännu mindre råd att köpa en bostadsrätt. Nu ser vi dock regeringens rätta ansikte när det gäller vilka som ska vara vinnare med alliansens politik. Det är inte de som drabbas av utanförskapet som värnas av borgarnas klasspolitik. Den nya regeringen och civilutskottets borgerliga ledamöter fastställer genom detta betänkande en icke-bostadspolitik som är direkt fientlig mot hyresgäster i allmänhet och lågavlönade hyresgäster i synnerhet. Vad har regeringen och regeringens riksdagsunderlag emot hyresrätten som boendeform, och vad har regeringen och regeringens riksdagsunderlag emot allmännyttans viktiga uppgift i fråga om att bostaden ska vara en social rättighet i Sverige och en viktig del i den generella välfärden? Fru talman! Vi i Vänsterpartiet presenterar i våra motioner inom civilutskottets område en helt annan inriktning för bostads- och konsumentpolitiken än vad riksdagsmajoriteten fattat övergripande beslut om. I Vänsterpartiets budgetalternativ, motioner och reservationer avvisas regeringens politik som bygger på enorma kapitalöverföringar inom bostadssektorn från landets hyresgäster till byggherrar och andra boendeformer. Vänsterpartiets budgetmotion har fallit. Vår motion inom utgiftsområde 18 får vi därmed fullfölja genom ett särskilt yttrande. Däremot yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 4 och 6 i betänkande CU1. Fru talman! Det är viktigt att understryka att regeringens förslag om räntebidragen inte bara kan anses handla om räntebidragssystemets vara eller inte vara. Det får snarast ses som ett principiellt ställningstagande till statens ansvar för finansieringsförutsättningarna på bostadsmarknaden. Förslaget om räntebidragen innebär, tillsammans med regeringens ställningstagande, att man inte fullföljer den planerade förlängningen av investeringsstöden till bostadsbyggandet och att allt statligt stöd till bostadsproduktionen upphör. Det innebär samtidigt att ett statligt ansvarstagande på området, som gällt åtminstone sedan början av 1940-talet, bryts. Det är således fråga om ett av de mest avgörande bostadspolitiska beslut som fattats under de senaste årtiondena. Ett fullföljande av regeringens förslag kan väntas få mycket stora och negativa återverkningar inom bygg- och bostadssektorn. Vi måste än en gång konstatera den stora brist på beredning som föregått dessa förslag till beslut med så omfattande konsekvenser som de föreslagna besluten får - förslag som bland annat leder till att hyresnivåerna riskerar att höjas med 30 %. Fru talman! Vänsterpartiets anslagsförslag inom utgiftsområde 18 angående bostadsförsörjning och byggande skulle ge 945 miljoner mer till räntebidrag än regeringsförslaget. Vänsterpartiets förslag till anslag för investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder ligger på 816 miljoner. Här har regeringen inget anslag alls. Vänsterpartiets mål är att bygga 40 000 lägenheter per år, varav 20 000 ska vara hyreslägenheter. För att få långsiktiga ekonomiska villkor för bostadsproduktionen och för att uppnå en större neutralitet mellan upplåtelseformerna vill Vänsterpartiet ha, och föreslår därför, en statlig bostadsfond som kan utgöra ett nytt system för bostadsfinansieringen. Vänsterpartiets motioner och förslag som ingår i detta betänkande ger en bättre bostadspolitik även genom en ungdomsbostadssamordnare under en treårsperiod, nationell samordnare för kooperativa hyresrätter, sanering av förorenade områden i tätorter, ombyggnadsstöd, stöd till hissinstallationer och radonstöd. Fru talman! För oss vänsterpartister är bostaden en social rättighet. Alla människor ska ges likvärdiga möjligheter att leva i goda bostäder i bra miljöer till rimliga kostnader. Vid sidan av utbildning, arbete, vård och omsorg utgör bostaden grunden för människors möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. Att vara utan bostad är att vara berövad rätten till ett fullgott liv. Stora grupper befinner sig i fattigdom och hemlöshet. För att förhindra detta krävs det verktyg för kommuner och stat för att förebygga bostadsbrist och hemlöshet. Stora grupper har behov av billiga hyresrätter för sitt boende. Vi behöver därför långsiktiga ekonomiska villkor för ett fortsatt bostadsbyggande i Sverige. Det som är avgörande för att lösa problemet är att det byggs bostäder som majoriteten har råd att bo i. Dessutom måste bostadsbidragen fungera på ett sådant sätt att de grupper som av ekonomiska skäl i dag inte kan söka eller behålla bostäder får en rimlig möjlighet att göra det. Men därutöver krävs det regleringar så att bostadsförsörjningen fungerar och bostäder kan fördelas under ordnade och icke diskriminerande former. Detta kan aldrig, som alliansen tycks tro, en fri marknad garantera. Regeringen, som gått till val på att få bort utanförskapet, har inte ett enda konkret förslag om hur rätten till bostad ska stärkas - förutom Vänsterpartiets förslag om hyresgarantier som ni tar till er, vilket i och för sig är bra, och förslaget om att bostadslösa ska få bostad genom avdragsrätt för förmögna som hyr ut en del av sin bostad till unga bostadssökande. Rätten till bostad blir i alliansens Sverige rätten till att få bli inneboende. Rätten till bostad för hemlösa blir rätten till att köpa en bostadsrätt. Ni hör själva hur absurt det blir. Alliansens politik leder till högre hyresnivåer och försämrade möjligheter till en billig hyresrätt och en ökad bostadssegregation genom utförsäljning av hyresrätter och ombildning till bostadsrätter i till exempel Stockholm. Fru talman! Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa, den så kallade Kilen, grundades år 1992. Kilens arbete har två inriktningar. Den ena är att ge råd, stöd och behandling för människor drabbade av läkemedelsberoende och andra biverkningar. Den andra är att sprida kunskaper om läkemedel och läkemedelsbiverkningar. Kilens arbete är särskilt betydelsefullt i vårt moderna samhälle där läkemedelsindustrin satsar enorma belopp på reklam för att försöka få oss att konsumera mer läkemedel. Det behövs oberoende röster så att det inte enbart blir det kommersiella intresset som styr läkemedelsanvändningen. Vänsterpartiet har under den tidigare socialdemokratiska regeringen kunnat värna anslaget till Kilen. Vi anser att det nu behövs en permanent lösning för hur Kilens finansiering ska kunna säkras och förordar därför att Kilens verksamhet införlivas i Konsumentverket. För detta ändamål bör anslaget till Konsumentverket höjas med 3 miljoner för år 2007. Marknadskrafterna kan inte, som alliansen tror, lösa alla problem som uppstår i konsumtionssamhället. För att kunna garantera alla människor tillgång till en god konsumentvägledning vill Vänsterpartiet genom lagstiftning införa en skyldighet för kommunerna att tillhandahålla kommunal konsumentvägledning. I en reservation till detta betänkande redogörs närmare för vår uppfattning i denna fråga. Ett anslag om 45 miljoner kronor bör avsättas till detta ändamål för år 2007. En väl fungerande konsumentvägledning, precis som en väl fungerande bostadspolitik, bidrar till att minska klyftorna i samhället. Fru talman! Jag och Vänsterpartiet anser att allas rätt till bostad är en mycket viktig och central rättvisefråga för att komma till rätta med utanförskapet. Vi kommer att fortsätta att kräva denna rättighet och att driva en solidarisk och rättvis bostadspolitik här i riksdagen genom de motioner som vi har lagt fram inom det bostadspolitiska området och genom de reservationer och särskilda yttranden som Vänsterpartiet har lämnat till civilutskottets betänkande CU1 inom utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik.

Fru talman! Maktkartellen har lagt fram sin första budget. Avsaknaden av eftertanke och analys är minst sagt slående. Alliansen gick till val på att lova väljarna sänkta skatter och flera jobb. Vem skulle tacka nej till det? Det är en glasklar grön politik om man med sänkta skatter avser en politik där samhällets kostnader minskar, där man inte i ökad utsträckning lämpar över på den enskilde att själv lösa gemensamma frågor och problem. Att man exempelvis genom att förebygga ohälsa minskar behovet av vård och därmed skapar utrymme för en verklig skattesänkning är en grön politik för sänkta skatter. Då kombinerar man nämligen sänkt skatt med ökad välfärd. Det är det som vi i Miljöpartiet kallar grön skatteväxling. Lika självklart grönt är löftet om flera jobb om man skapar dem genom arbetstidsförkortning så att flera kan vara med och göra det som vi alla vet behöver göras. Då kombinerar man flera jobb med ökad välfärd. Men om syftet däremot är att stimulera ökad köphysteri så att flera ska känna sig otillräckliga och utanför, om tempot ska öka och den fria tiden krympa, om kraven på sjukskrivning ökar och villkoren för dem som inte orkar blir sämre, då är det inte en politik för vare sig flera jobb eller "gröna" jobb. Då är det snarare en politik för mer jobb utan välfärd. Tyvärr verkar maktkartellens budgetförslag inte handla om politik som sänker kostnaderna, eller politik för flera jobb åt dem som saknar jobb, utan mest om prestige och principer. Maktkartellen har missat allt som heter verklighet, analys och eftertanke. Så regerar despoter, inte demokrater. I regeringsförklaringen slår maktkartellen fast att kunskap är viktigt, både för utvecklingen och för vår framtida arbetsmarknad. Där är vi helt överens. Kunskap är viktigt. Varför slår maktkartellen då så hårt mot kunskap i budgeten? Varför lägger den ned flera vitala kunskapscentrum, exempelvis hela Arbetslivsinstitutet med världsunik forskning? Forskarvärlden häpnar över slöseriet, TCO och LO protesterar. Lika förvånande är det att maktkartellen slår så hårt mot alla studenter. De har knappast någon större glädje av jobbavdrag och skattesänkningar. Däremot får de en kraftigt höjd boendekostnad när räntebidraget fasas ut och när den tänkta förlängningen av investeringsstimulansen för anordnande av mindre hyres- och studentbostäder stoppas. Det är inte bara nya bostäder som blir dyrare utan även äldre befintliga bostäder av alla slag. Fru talman! Den allians som gick till val med löftet om bättre villkor straffar nu som maktkartell alla landets studenter med hyreshöjningar på flera hundralappar i månaden. Var finns eftertanken, verklighetsbeskrivningen och analysen bakom de huvudlösa förslagen? Som ledamot på dalabänken kan jag inte låta bli att särskilt påpeka att Högskolan Dalarna har varit väldigt framgångsrik med att rekrytera lite äldre yrkesarbetande kvinnor till akademiska studier. De flyttar ogärna till studieorten utan pendlar oftast ganska långt. Och som säkert många av er redan vet är det bilen som gäller utanför storstadsområdena. Hur tror ni som utgör underlaget för maktkartellen att det ska gå att övertala den kategorin studenter att välja studier när de inte bara får ett dyrare boende utan dessutom en höjning av trafikförsäkringen? Den borgerliga satsningen på kunskap består av färre studieplatser, stopp av byggandet av studentbostäder, höjda bostadskostnader för studenter samt andra kostnadsökningar men ingen form av kompensation. Är inte det klasspolitik så det skriker om det? Kunskap åt de rika och städjobb åt folket är sanningen bakom den borgerliga politiken. Vi i Miljöpartiet vill höja studiebidragen med en tusenlapp i månaden. Det har maktkartellen redan röstat ned. Vi vill även förbättra bostadsbidragen för studerande. Det är inte rimligt att man inte ska kunna få bostadsbidrag efter 29 års ålder utan att vara förälder. Många väljer i dag att studera i etapper genom livet eller omskolar sig senare. Det är inte självklart att man för den skull är förälder. Varför ska den som väljer att jobba på exempelvis ett bygge i tio år innan hon eller han tar beslutet att utbilda sig till arkitekt eller byggnadsingenjör ha sämre studievillkor än den som chansar på en yrkeskarriär och påbörjar en akademisk utbildning direkt efter gymnasiet? Vad finns det för logik i det? Det finns flera bra motioner från Miljöpartiet i det här betänkandet som konkret underlättar både för studenter och för löntagare att satsa på kunskap, som vi faktiskt är överens om är bra för Sverige, men som tyvärr avslås av ett mesigt regeringsunderlag i riksdagen. Det är ganska märkligt att se hur ett nickande regeringsunderlag i riksdagen på område efter område inte ens vågar påpeka för maktkartellen där borta i Rosenbad att de faktiskt har gjort bort sig. Mer kunskap, säger maktkartellen och slår studenterna i huvudet. Flera jobb, säger de också och slår undan benen för hela byggindustrin. Flytta till jobben, men några bostäder fixar vi inte. Den logiken kan man tycka att till och med en borgerlig riksdagsledamot borde kunna ifrågasätta. Sedan höjer maktkartellen den fasta bilkostnaden på ett sätt som gör att den enskilde inte har möjlighet att med egna åtgärder kompensera sig. Hur tänker man sig att detta batteri av åtgärder ska få en arbetare att lättare ta beslutet att sätta sig på skolbänken eller att flytta till en annan ort. Nej, man har naturligtvis inte tänkt utan det är principer som gäller. Det är ingen logik, ingen eftertanke, ingen verklighetsanknytning och ingen långsiktighet. I betänkandet kan man läsa att majoriteten i utskottet anser att avvecklingen av räntebidraget och stödet till bostadsbyggandet bara ger övergående konsekvenser. Så småningom anpassar sig sektorn, skriver majoriteten. Men man frågar sig på vilket sätt det skulle kunna trösta alla de studenter som nu kommer att få svårt att klara hyreskostnaderna. Och hur kommer det att fungera för alla dem som har tagit sig in i byggsvängen? Vi behöver faktiskt bygga mer - det konstaterar ni själva i betänkandet - och inte mindre. Tänk, fru talman, om vi hade en regering som förstod hur nya jobb kommer till i en värld där de ändliga resurserna i stigande takt blir allt knappare. Tänk om vi hade en regering som insåg att det är långsiktigt hållbar utveckling som ger växande företag, inte kortsiktig rovdrift på marginalen. De företag som arbetar med långsiktigt hållbara lösningar växer så det knakar. Det är där vi politiker hittar våra förbundsförvanter. Vi måste försöka förstå vad som är möjligt och inte fastna i det som har varit. Utgiftsområde 18 har faktiskt betydelse för vårt lands utveckling. Det hade varit möjligt för ett starkt utskott att omprioritera inom de ramar som redan är framlagda och ge riksdagen ett förslag som till viss del ändå hade pekat framåt i stället för bakåt. Det handlar naturligtvis, eftersom det är ett delområde, om små pusselbitar. Men alla bidrag är viktiga, för allt hänger samman. Det gäller exempelvis den tomma post på 100 miljoner, som faktiskt helt saknar innehåll och beskrivning i budgetförslaget, om hur man tänker arbeta med att främja bostadsbyten. De pengarna kunde ju ha använts till att förbättra studenternas bostadskostnader. En del av dem hade räckt till det förslaget. För att förebygga ohälsa och på sikt sänka kostnaderna inom vården, så att vi faktiskt på riktigt hade kunnat prata om skattesänkningar, hade man bara kunnat öka taket lite grann när det gäller åtgärder mot radon i byggnader. Det är en klar och tydlig hälsoprofilfråga om man vill åstadkomma förutsättningar för skattesänkningar på sikt. Man hade även kunnat återinföra hissbidraget, det fanns till och med en borgerlig motion om det, nu när bostäder ska anpassas så att flera äldre, hela 40-talistgenerationen, ska kunna klara av att bo hemma längre i stället för att tidigt bli institutionaliserade. Principen i den borgerliga budgeten verkar vara att inte använda de verktyg som har prövats förut. Nu ska bostadsstödet, förmodligen inklusive hissbidrag, det finns ju ännu så länge inget skrivet om vad det ska innehålla, kanaliseras via äldreomsorgsstödet till kommunerna. En halv miljard har man pratat om i tidningsartiklar, men det är helt utan något tydligt innehåll i själva budgettexten. Man kan ju undra vad det är för tanke bakom det, att inte ha någon som helst beskrivning av hur de här pengarna ska användas när det redan finns kanaler för sådant. Det finns ingen verklighetsanknytning i det här. Det verkar inte finnas någon som helst planering. En ledstjärna verkar vara: Ta absolut inte någon som helst tidigare erfarenhet till vara. Det hade faktiskt även varit möjligt för utskottet att ställa sig bakom en motion från Vänsterpartiet, som vi har hört Egon Frid prata om. Det gällde att omprioritera 3 miljoner kronor för att ta in Kilen i Konsumentverket. Jag förstår inte hur någon över huvud taget kan tänka på det sätt som görs. Varför har vi en styrelse i det här landet som inte vill ta vara på mer än 30 års systematiskt kunskapsuppbyggande? Arbetet började under ett annat namn före 1992. Man började med den här verksamheten redan på 70-talet. Läkemedelsbyrån har jag för mig att det hette då. Varför vill man inte ta vara på 30 års systematiskt uppbyggd kunskap? Det är ju kunskap som hyllas av Världshälsoorganisationen och den europeiska läkemedelsmyndigheten. Jag tycker att vi i Sverige borde vara stolta när både WHO och Emea vill använda, och faktiskt använder, Kilen både som konsult och förebild när de nu börjar bygga upp liknande konsumentrapporteringssystem i andra EU-länder - och även länder utanför EU. I år startar man till exempel uppbyggnaden av Kilens motsvarighet i Norge. Hur kan vi vara så funtade att vi slänger bort en sådan verksamhet, som andra värderar så högt? Jag tror att var och en som läser maktkartellens budgetförslag slås av hur lite underbyggt förslaget är. Att de förslag som läggs fram inte har beretts är helt uppenbart. Bara under den korta tid som har förflutit sedan budgeten lades fram har många organisationer visat hur illa förslagen rimmar med det som maktkartellen säger sig vilja åstadkomma. Det där kan ju ha två förklaringar. Antingen är det så att man vill något helt annat än det man säger eller så har man ruskigt dålig koll. Den förra regeringen var inte heller helt felfri. Därför tycker jag att det förtjänar att upprepas många gånger att allt faktiskt hänger samman. Ska jobben komma till Sverige, ska Sverige hänga med, gäller det att göra rätt saker. Infrastrukturen har sina flaskhalsar, och de är viktiga att både identifiera och åtgärda. Om den norra halvan av vårt land ska kunna utvecklas är det därför inte bara viktigt att det går att fortsätta bygga bostäder utanför storstadsområdena och att ungdomarna i hela vårt land ges goda utbildningsmöjligheter. Det är även viktigt att transporterna fungerar. Den största flaskhalsen i det svenska järnvägsnätet, det enkelspår som har den tyngsta och tätaste trafiken i landet, är en 18 kilometer lång sträcka mellan Falun och Borlänge. Därför tycker jag också att civilutskottet borde uttala att Banverket snarast möjligt ska börja bygga ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge. Självklart är det så att jag står bakom de tre reservationer som Miljöpartiet har medverkat i. Nu har det yrkats bifall till dem. Då behöver jag inte för tids vinnande bara yrka bifall till den första, utan då ställer jag mig bakom samtliga tre reservationer. I övrigt hänvisar jag till vårt särskilda yttrande, där jag tycker att vår syn på behovet av en långsiktigt solidarisk bostadspolitik är tydlig.

Fru talman! Jag kommer i mitt anförande att tala om bostadspolitiken. Konsumentpolitiken kommer min kollega Katarina Brännström att ta upp. Vi i alliansen vill lägga grunden för en långsiktig bostadspolitik där basen naturligtvis är stabila statsfinanser och en samhällsekonomi i balans. Moderaternas, Centerpartiets, Folkpartiets och Kristdemokraternas inriktning innebär att långsiktiga och stabila villkor för ägande och byggande ska skapas. Snedvridande subventioner och detaljregleringar ska avskaffas. Fastighetsskatten reformeras med inriktningen att den statliga fastighetsskatten ska avvecklas och ersättas med en låg kommunal fastighetsavgift för fastighetsrelaterad kommunal service. Konkurrensen ska främjas, inte minst inom bygg- och byggmaterialsektorn. Arbetskraftsinvandring ska underlättas för att motverka arbetskraftsbrist. Plan- och bygglagen reformeras så att det blir lättare att söka bygglov och att handläggningstiderna i planärenden förkortas. Därutöver gynnar alliansens generella politik för företagande och arbete även bostadspolitiken, detta eftersom vi bland annat vill minska företagens krångel och kostnader och genom att vår politik ger människor högre disponibel inkomst genom att vi sänker skatter. Byggandet ska styras efter människors fria val och inte av vilka produktionsstöd som politiker för tillfället tycker är viktigast. Att vi nu tar det första steget för ett borttagande av produktionsstöd är den politik som vi har gått till val på. Det är förslag som naturligtvis ställer krav på en bransch som under åren haft en mycket dålig produktivitets- och effektivitetsutveckling, en bransch som inte riktigt behövt anstränga sig eftersom statliga bidrag har kommit och gått. Det är kanske till och med så att det socialdemokratiska styret har bidragit till att utvecklingen gått långsammare än vad som hade kunnat vara fallet eftersom en bransch lär sig: Om vi inte gör något får politikerna panik och inför nya produktionsstöd. Detta måste ändras. Vi är tydliga. Inga produktionsstöd ska utbetalas. Utöver att det har varit en dålig produktivitets- och effektivitetsutveckling i branschen styr dessutom produktionsstöd fel. Helt plötsligt byggs det en mycket stor andel lägenheter i samma storlek i stället för att det blir en uppmuntran till att fastigheter har lägenheter i olika storlekar, vilket är grunden för bostadsområden med mångfald. Jag har ett exempel från där jag bor, där vi hade aktörer som byggde bostadsområden med storlekar på lägenheter från femmor till ettor. När produktionsstöden kom in började man bara bygga lägenheter på 70 kvadratmeter. I stället för produktionsstöd vill vi se över stödet till dem som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden. Exakt hur det stödet ska utformas är ännu inte helt klart. Det kommer dock ett förslag under 2007. För det finns det pengar avsatta i budgeten. För att sammanfatta vår politik kan man kort säga att vi vill stödja konsumenter inte producenter. Naturligtvis kan förslagen att inte ge ekonomiska stöd till producenter kortsiktigt ge återverkningar i hur många hyresrätter som byggs. Strax efter det att budgeten lades fram var tongångarna höga framför allt från kommuner och kommunala aktörer. Det har vi fått rapporter om här tidigare. De allra flesta privata aktörer tycker generellt att det är bra att långsiktiga regler tas fram, och de är i grunden emot produktionsstöd. Trots höga tongångar från vissa finns det redan nu signaler på att borttagandet av produktionsstödet kanske inte är så dramatiskt som vissa vill framhålla. I Malmös byggnadsnämnd finns det till exempel ingen signal på avmattning när det gäller bygglovsansökningar, utan de ligger på en fortsatta hög nivå för framför allt flerfamiljshus och många hyresrätter. Vi ska alla ha klart för oss att när den statliga fastighetsskatten och räntebidragen har fasats ut kommer de bolag som inte enbart har ett nytt bostadsbestånd att få en bättre ekonomi. Självklart är det tufft när nya regler börjar gälla och framför allt för vissa är det kortsiktigt kännbart. Jag är dock säker på att inom några år kommer våra långsiktiga förslag att uppskattas. Fru talman! För den som vill hyra en bostad präglas bostadsmarknaden i dag av bostadsbrist i drygt hundra kommuner. I storstadsområdena köps och säljs hyreskontrakt, vilket är olagligt. De som inte har kunnat etablera sig på bostadsmarknaden - mestadels unga personer - bor i andra-, tredje- och fjärdehandsupplåtna lägenheter utan besittningsskydd och rättigheter. Nybyggnationen ligger på en mycket låg nivå jämfört med övriga Europa. Även om det ökat under de senaste åren bygger vi lite i Sverige. Så ser det ut och så har det sett ut under en lång följd av år. Med denna realitet blir jag förvånad över att oppositionen står i talarstolen och framför domedagsprofetior om att allt byggande kommer att upphöra, hyresrätten försvinna och kostnaderna öka. Den förda bostadspolitiken är ett misslyckande. Lösningen från oppositionen är producentstöd och förslag om rätten att stå i kö. För mig är det ingen lösning. Jag vill slåss för allas möjlighet att ha en bostad, inte för möjligheten att stå i kö. Med detta, fru talman, vill jag yrka avslag på samtliga reservationer och bifall till förslaget i civilutskottets betänkande. (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är märkligt. Ewa har på något sätt ett nästan föraktfullt uttryck för stöd till utsatta människor och människor som behöver någon form av stöd för att komma in på bostadsmarknaden. Hon pratar om snedvriden konkurrens, om att långsiktiga ekonomiska villkor såsom de har varit utformade tidigare inte har träffat rätt och om att vi har arbetat för att stödja producenterna i stället för att stödja konsumenterna. Frågan är fortfarande: Vilken är alliansregeringens bostadspolitik? Eftersom vi inte har fått svaren tidigare hade det varit klädsamt om Mats Odell som inofficiell bostadsminister hade varit här och förklarat det i dag när vi har den här debatten i civilutskottet. Nog är det väl så att vi nu kommer att få se exempel på att hyresnivåer höjs, och att vi får marginaler i byggandet som gynnar producenterna i stället för konsumenterna? Ewa nämnde Malmö som exempel. I Stockholm och Malmö har vi naturligtvis en marknad som kan lösa mycket av de här problemen. I övriga landet kommer vi inte att se samma sak. Jag håller med om att den tidigare förda bostadspolitiken lämnade en del övrigt att önska, men jag inser samtidigt att vi var på rätt väg och skapade möjligheter för konsumenter, hyresgäster med svag ekonomi, att få fortsatta möjligheter på bostadsmarknaden.

Fru talman! Jag blir väldigt förvånad när jag hör att jag skulle ha någon sorts föraktfullt uttryck för stöd till människor. Det jag möjligtvis inte har så stor respekt för är stöd till producenter. Jag blir förvånad över hur man kan få ihop resonemanget om att vi nu får höjda hyresnivåer på grund av att vi tar bort räntebidragen och att marginalerna för högre vinster hos dem som har husen samtidigt höjs. Hyran sätts genom förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och, i dagsläget, i första hand allmännyttan. Antingen har de höga marginaler och då har de väl svårt gentemot Hyresgästföreningen att höja hyran eller också har de dåliga marginaler och då kan vi möjligtvis få se en hyreshöjning. Man får nog bestämma sig. Kortsiktigt kan man säga att vi har sett facit av den förda bostadspolitiken. Våra förslag är faktiskt att normalisera bostadspolitiken och skaffa riktigt långsiktiga villkor. Vi tror att det är A och O om man ska komma vidare i en sektor där det finns många rapporter om att produktivitets- och effektivitetsutvecklingen har varit oerhört dålig. Jag tror att man kan göra väldigt mycket mer där. Jag har hört bostadsminister Odell prata om att han vill jobba mycket mer effektivt i EU när det gäller byggmaterial och standard. Där tror jag att det finns mycket att hämta. När det har gått några år är jag säker på att vi kommer att se helt andra resultat inom bostadspolitikens sektor.

Fru talman! Vi vet ju att Moderaterna är för marknadshyror. Den nya bostadspolitik - icke-bostadspolitiken - som alliansen uppenbarligen står för kommer ju att leda till ett ökat inslag av marknadshyror. Det leder till större vinster för producenterna och större förluster för hyresgästerna, alltså en högre hyresnivå. Det är otvetydigt så. Vi såg vilka volymer som var på gång när det gäller bostadsbyggandet - det byggdes 34 000 lägenheter förra året. Inriktningen på det bostadsbyggandet gjorde det möjligt för unga människor, studenter och hushåll med begränsad ekonomi att komma ut på bostadsmarknaden. Vi måste fortsätta på den inslagna vägen för att vi ska få bort bostadslösheten och utanförskapet och för att vi ska få färre hemlösa i Sverige. Att det var dålig fart på bostadsbyggandet förut berodde ju på att det var dålig fart på ekonomin i landet över huvud taget. De senaste åren har vi fått bättre fart på ekonomin. Det har gjort att flera människor har kommit ut i arbete och att flera människor har kunnat efterfråga en bostad. Det har gjort att vi har fått en positiv utveckling på bostadsmarknaden. Det är den utvecklingen som nu kan brytas med den nya politiken och alliansens stopp för investeringsstöd och räntebidrag för att bygga bra och billiga hyresrätter. Frågan är ju varför man så tydligt tar producenternas, bostadsbyggarnas, parti och inte hyresgästernas.

Fru talman! Jag kan börja med ett klarläggande. Nu ska vi ha diskussionen om marknadshyror igen. Vi har varit väldigt tydliga och sagt att vi ska fortsätta att ha ett system där hyrorna förhandlas fram mellan hyresgäster och fastighetsägare - inget annat. I dagsläget är det Hyresgästföreningen som förhandlar för de absolut flesta hyresgäster. Det är väl till och med så att Hyresgästföreningen i dag har varit ute och sagt att man nog behöver se över hur dagens hyressättningssystem är reglerat i lagstiftningen. Jag tycker att det är väldigt positivt att man sätter sig och diskuterar det. Egon Frid pratar om att vi slår undan benen för alla dem som har begränsad ekonomi med vår förda politik. Man kan alltid fundera på vad det är som slår undan benen för människor, och för mig är det utanförskapet, och det största utanförskapet att man inte har ett arbete. Det är det vi lägger grunden för, att flera människor får ett arbete. Får man ett arbete har man en inkomst, och då kan man börja göra helt andra saker. För de mest utsatta har vi satt av pengar till en garanti för dem som har det allra svårast att komma in. De reglerna kommer. Där tror jag att man kan stötta dem som har det allra svårast. Jag tycker att det är viktigt. Att vi skulle stödja producenterna, när ni nyligen har sagt att vi inte gör det - det hänger inte ihop. Som jag sade, finns det facit på er bostadspolitik. Vår har inte börjat gälla ännu. Vi får väl se vad framtiden utvisar, men jag är säker på att de förslag vi lägger långsiktigt kommer att bli mycket bra.

Fru talman! Det är bra att Ewa Thalén Finné är tydlig på ett antal punkter. Det ska över huvud taget inte utgå något statligt stöd till byggande av bostäder. Det är också bra, även om jag blir lite förvånad men som sagt glad, över att du är så tydlig med att vi ska bibehålla det förhandlingssystem som i dag fungerar väl i det här landet. Får jag fråga: Innebär det också att det fortsättningsvis ska utgå ett förhandlingsstöd, ungefär i den ordning som vi har det arrangerat i dag? Ewa Thalén Finné! Dina partivänner från Uppsala kommun var inte särskilt nöjda när de uppvaktade oss i civilutskottet. Jag undrar om du inte tycker att det är kapitalförstöring att man har lagt ned så mycket pengar som nu inte kommer till någon nytta genom att det inte kommer att byggas studentbostäder och hyreslägenheter i Uppsala så som de önskar. Du säger i en tidningsintervju som jag har tagit del av att du ser stora fördelar med den nya bostadspolitiken. Du säger att "det har varit ett väldigt hattande med olika bidrag. I stället måste branschen se över sina kostnader och bygga det kunderna efterfrågar. Kanske är det helt rätt att hellre bygga bostadsrätter och villor." Du säger också att du tycker att det är "helt ok om studenterna erbjuds lägenhet i tillfälliga paviljonger". Det är väl ungefär detsamma som baracker. Men du valde att kalla lägenhet för våning, som ni moderater ofta gör. Jag vet inte om du kommer ihåg det, men för drygt ett år sedan stod du bakom en reservation i ett budgetbetänkande där du sade att unga människor vill kunna flytta till en egen bostad när de blir vuxna. Du tyckte också att bostadssituationen för många studenter på större universitets- och högskoleorter var särskilt besvärlig. Ja, just det. Jag känner igen argumenten från dina partikamrater i Uppsala. Hur, Ewa Thalén Finné, ska Moderaternas sänkta inkomstskatter hjälpa studenter, arbetslösa och sjukskrivna till en bostad? Jag förstår inte det.

Fru talman! Det var mycket på en gång. Jag kan börja med att relatera till artikeln i Göteborgs-Posten. Där kan jag konstatera att de gör en längre intervju, och sedan väljer de att trycka vissa delar av det jag säger. Det är ju alla journalisters rättighet. Vi förde ett längre resonemang om hur man till exempel kan göra billigare studentbostäder. En av de bitar vi var mycket inne på, och som man tidigare har jobbat mycket med i Göteborg, är tillfälliga bygglov där man bygger upp bostäder. Jag sade att jag kan tycka att det är rimligt. Man bor inte i studentbostäder speciellt lång tid av sitt liv, när man är ung. Många av dem som flyttar in i studentboende är också under 25 år, och då har man kanske en annan sorts krav på sitt boende än när man blir äldre. Carina Moberg ställer frågan till mig hur vårt jobbavdrag ska kunna hjälpa studenter. Det är de facto så att väldigt många studenter arbetar. Det är någon sorts myt att de flesta studenter inte har ett extraarbete. De allra flesta har det. De blir direkt hjälpta, för de första 30 000 de tjänar blir skattebefriade. Det är i alla fall bättre än vad man har det i dagsläget. Jag har velat vara tydlig om detta: Nej, vi vill inte stödja producenterna. Vi vill i så fall stödja konsumenterna. Jag tror att det är oerhört viktigt, om vi ska komma fram när det gäller vår bostadspolitik, att vi är tydliga mot producenterna. Egentligen vore det väldigt bra om en hel riksdag kunde ställa sig bakom detta att det nu är slut med producentstöd, att nu ska vi hjälpa de hushåll som har det svårt.

Fru talman! Ska jag då inte uppfatta det du säger, Ewa Thalén Finné, så att det stöd till personer som du talar dig varm för är detsamma som att vi ska slå in på en ny väg i det här landet vad gäller bostadspolitik, att det framöver sker något som vi har valt att avstå från men som vi kan se i många europeiska länder, så kallade socialbostäder? Det skulle jag gärna vilja höra från dig i så fall. Du pratar om att fastighetsskatten ska fasas ut. Det innebär att en stor inkomstkälla för staten inte längre kommer att finnas. Ungefär 27 miljarder handlar det om som staten inte kommer att få in i inkomster. Hur ska ni finansiera det här? Kan du berätta det för mig? Det är ganska mycket pengar som staten då inte tar in. Vi vet att det är stora hushåll som bor i stora villor med höga taxeringsvärden och stora tomter i norra delen av Stockholms län som kommer att bli vinnarna på detta. Det handlar om en förmögenhetsöverföring på miljarder från dem som i dag inte har en hyresrätt till dem som redan har ett bra boende. Detsamma gäller egentligen för räntebidragen, där staten inte heller kommer att få inkomster därför att det kommer att byggas färre bostäder. Staten kommer att bli lidande även på det. Jag önskar också att du kunde svara på den fråga jag ställde i mitt anförande. Om det skulle visa sig att det ramanslag som i dag finns avsatt i budget inte räcker, att man har uppfyllt alla kriterier, gjutit Odellplattan och gärna vill fortsätta att bygga billiga bostäder, utifrån de regler som har gällt - gilla dem eller inte - kommer Ewa Thalén Finné då att påverka regeringen i riktning mot att se till att åtminstone dessa lägenheter kan färdigställas?

Fru talman! Enligt min förutsättning, om jag börjar med Carina Mobergs fråga i anförandet om ramanslaget, tycker jag att det är rimligt att gällande regler ska gälla. Det ska jag åtminstone jobba för. Det tror jag att vi är helt överens om inom civilutskottet. Då har vi i alla fall tagit den frågan. Jag vill klargöra: Nej, vi är inte speciellt pigga på att ha social housing , eller sociala bostäder. Vi vill snarare fortsätta på den väg där vi är, att vi har hyresbostäder, bostadsrätter och flerfamiljshus och stöder de hushåll som behöver det. Stora områden med enbart sociala bostäder tror jag inte gynnar vårt samhälle över huvud taget. Sedan kommer vi då till frågan om utfasningen av fastighetsskatten och hur vi ska finansiera det. Delar har vi redan finansierat, men sedan är inte allt klart. Carina Moberg är väldigt medveten om att man sitter och tittar på det i Regeringskansliet. Men här kommer vi väl egentligen in på det som är intressant. Under den socialdemokratiska regeringen har staten tagit in 34 miljarder, som jag tror summan är, från dem som bor och har sedan delat ut ett litet bidrag. Det verkar som att det är det absolut mest korrekta sättet att driva en bostadspolitik. Vi vill göra tvärtom. Vi vill ta bort fastighetsskatten, och vi tar bort bidraget. Totalt sett är det mer gynnsamt för boendesektorn än vad er politik någonsin har varit.

Fru talman! Jag begärde ordet mest för att det är viktigt att det inte uppstår några missförstånd var de politiska skiljelinjerna går. Från majoritetens sida vill man påskina att man skulle vara ensam om att anse att det inte har fungerat bra. Så är det inte. Jag kan inte överblicka i tiden. Men jag vet att det åtminstone i tio år - ända sedan vi hade borgerligt styre i Sverige tidigare, och även före det - funnits en rätt bred insikt om att bostadsfinansieringssystem är knepigt och att det inte har fungerat bra. Man har verkligen försökt att hitta lösningar. Det har pågått en utredning, som om jag inte minns fel kom för ungefär ett och ett halvt år sedan, som inte gav några bra lösningar. Det var bakgrunden till att den förra regeringen med de samarbetspartier den hade ville fortsätta att gå igenom hur vi kan komma fram på ett bra sätt. Det vi vänder oss emot handlar inte om det som ni använder som argument, att vi skulle vilja hålla fast vid det som har varit. Det är just sättet att göra det vi vänder oss emot. Vi har svårt att förstå hur ni kan genomföra en så stor förändring utan att det i betänkandet och i regeringens proposition egentligen finns några argument. Det finns inget resonemang om de problem som uppstår. Det är problemet. Man skulle väldigt gärna vilja höra från er sida om det över huvud taget inte ska finnas något statligt stöd till bostadsbyggandet. Hur får ni det att gå ihop med det faktum att ni i budgeten föreslår ett mycket stort belopp, fastän det inte finns preciserat, för statligt stöd till byggande inom äldreområdet?

Fru talman! Det är klädsamt av Jan Lindholm att åtminstone lyfta upp att bostadsfinansieringen som den har sett ut kanske inte har fungerat så väl. Man kan fundera över hur beredningen av budgeten går till. Det är ett dilemma i det här landet att en nytillträdd regering, när man har regeringsskifte, har tio dagar på sig att lägga fram en budget. Då kommer vi kanske in på en väldigt mycket större fråga om när regeringen ska lägga fram budgeten. Däremot har våra förslag varit kända. Redan förra hösten, ett år innan valet, var alliansens partier överens om vilka förslag som vi skulle lägga fram. I Bankeryd var det en väldigt tydlig del att vi tog bort detta. Vid behandlingen av vårpropositionen i våras sade de borgerliga partierna att detta är vad vi vill göra. Det är inte så att det kommer som en total överraskning. Vi har diskuterat och argumenterat för förslagen. Det är faktiskt så att vi under den förra socialdemokratiska regeringen föreslog Mona Sahlin, som då var bostadsminister, att vi kanske skulle göra en bred parlamentarisk uppgörelse om att se över bostadsfinansieringssystemet. Men det var vägs ände. Vi fick aldrig någon respons på detta. Jag tycker att vi redovisar våra skäl. Vi vill skapa långsiktighet och vara väldigt tydliga. Vi tror att det är enda vägen att komma fram. Vi säger dessutom att vi ska hjälpa de hushåll som har det allra svårast. Därför avsätter vi 100 miljoner för det i budgeten.

Fru talman! Ewa Thalén Finné talar om långsiktighet. Jag har inte varit riksdagsledamot så länge. Men min bild som samhällsmedborgare är att när man genomför större förändringar i Sverige har man en dialog med dem som berörs. Det är därför jag har valt att använda ordet "maktkartell". Jag tycker inte att vi i dag styrs av en regering. Regerandet i sig innebär just möjligheten att föra dialog med berörda parter och att bereda ärenden. Det är så tydligt att man väljer bort att göra det. Visst har ni haft en politik i alliansens regi som ni har gått ut och talat om. Men när man kliver in i regeringsställning är vårt demokratiska system utformat så att man använder regeringsfunktionen för att också stämma av sina förslag mot verkligheten och med alla dem som berörs av det hela. Det förvånar mig att ni i betänkandet inte har någon som helst text som handlar om konsekvenserna av förslaget. Det är tråkigt. Jag kanske ska avsluta med att ställa en fråga till Ewa Thalén Finné som berör studenterna. Vi fick nu väldigt klart för oss här att studenter inte ska kunna försörja sig och inte kunna studera på de studielån och studiebidrag de får. Det systemskifte vi nu ser innebär att de ska leva på jobbavdrag och bisysslor vid sidan om. Är det korrekt uppfattat?

Fru talman! Jag hörde redan i Jan Lindholms anförande att han använde väldigt många stora uttryck. Jag tänker kanske inte riktigt bemöta dem. Jag tycker att det känns konstigt när man uttrycker sig på det sättet. Jag ska rätta Jan Lindholm om en sak. Det står faktiskt i budgetpropositionen att det kan få kortsiktiga konsekvenser när man fasar ut räntebidragen. Det är inte så att det inte står någon text över huvud taget i budgetpropositionen. Det står absolut i budgetpropositionen att det kortsiktigt visst kan få konsekvenser. Jag ska sedan komma in på studenterna. I regeringens förslag ligger en höjning av studiemedlen. Den är ganska blygsam. Det kan vi väl alla vara överens om. Studenter har haft det väldigt blygsamt under den gångna mandatperioden. Det har varit någon mindre höjning. Men i övrigt har studenter fått leva på samma studiemedel under väldigt många år. Det har i varje fall inte vi varit med och regerat om. Alla studenter ska självklart inte bara få någon sorts bidrag om de arbetar. Men studenter är väldigt mycket olika individer. Studenterna har fått en mindre höjning av studiemedlen, men säkert inte tillräckligt. Från den borgerliga regeringen säger vi också att man ska göra en översyn av hela den ekonomisk-sociala situationen för studenter. Man kan aldrig bortse från att väldigt många studenter arbetar. Jobbavdraget ger dem en oerhört stor ökad ekonomi.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag vill också börja med att konstatera att det inte finns något budgetförslag från Socialdemokraterna med fördelning på respektive anslag inom utgiftsområde 18. Centerpartiet och alliansen vill med budgeten för 2007 förnya svensk bostadspolitik, och det är en välkommen förändring. Det finns ca 100 kommuner med bostadsbrist trots räntesubventioner, trots investeringsbidrag och trots investeringsstimulans. De nuvarande bidragen är dessutom djupt orättvisa. Det är inte rimligt att ha ett investeringsbidrag som bara gynnar de kommuner som redan i dag har en efterfrågan på lägenheter, det vill säga tillväxtkommunerna. Byggare och fastighetsförvaltare i andra kommuner göre sig icke besvär. Det innebär att de geografiska klyftorna i Sverige ökar. Det kan inte vara riksdagens uppgift att medverka till det. Det visar bara att marknaden inte fungerar med bidragen och att de nuvarande åtgärderna inte har fått avsedd effekt. Det kan vara en förklaring till att Miljöpartiet i sitt förslag har minskat anslaget till investeringsbidragen med ca 30 % eller 200 miljoner jämfört med årets budget. Det är inte heller rimligt att ha räntesubventioner som är i stort sett eviga för vissa medan andra inte alls får del av denna förmån. Vi har inte råd med, eller behov av, att med skattemedel finansiera dessa långsiktiga bidrag. Noteras bör att den förra regeringen hade för avsikt att ta bort räntebidragen den 1 juli 2008. Noteras bör också att investeringsbidragen och investeringsstimulansen upphör den 31 december enligt tidigare riksdagsbeslut. Nu hävdar oppositionen att man har med en förlängning i sitt budgetförslag, och det är riktigt. Men eftersom marknaden vill ha långsiktiga spelregler är detta inget bra sätt att arbeta på. Nu kan man dock inte isolera bidragen och stimulansåtgärderna, utan de ska kopplas ihop med sänkta fastighetsskatter och sänkta inkomstskatter. För flertalet blir alltså inte effekten alls så negativ som oppositionen hävdar. En framtida förändring av fastighetsskatten till en kommunal skatteavgift skapar större trygghet för kommunerna genom att man breddar den egna inkomstbasen och minskar beroendet av statsbidragen. Fru talman! Det är intressant att jämföra byggkostnaderna i storstad och i övriga landet. Enligt Statistiska centralbyrån var byggkostnaden 2004 för en lägenhet i Storstockholm drygt 2 miljoner eller ca 26 500 per kvadratmeter. I Malmö med omnejd kostade en lägenhet knappt 1 ½ miljon eller 20 700 per kvadratmeter. I norra Sverige var motsvarande siffror drygt 1 miljon eller 15 400 per kvadratmeter. Detta innebär att produktionskostnaden var 95 % högre och att det är 80 % dyrare per kvadratmeter att bygga i Storstockholm än i norra Sverige. Motsvarande skillnad på småhus är 65 respektive 55 %. Är det rimligt att med skattemedel finansiera denna skillnad? Som centerpartist tycker jag inte det. Dessutom kan man fråga sig varför skillnaden inte är lika stor på småhusen som på flerbostadshusen. Om jag skulle spekulera i ett svar blir det att konkurrensen på marknaden är minimal och att det behövs flera byggföretag. Byggfelen svarar för 20-30 % av byggkostnaderna. En skärpning på byggarbetsplatserna skulle alltså dämpa hyresnivåerna rejält. I synnerhet när det gäller kommunägd mark bör de kommuner i tillväxtområden som klagar på höga hyror kanske fundera på tomtpriserna. Dessa uppgår i många fall till 10-15 % av den totala investeringskostnaden. Där finns marginaler. Lägger man ihop en ökad konkurrens med byggfelen och markpriserna så kompenserar det mer än väl de borttagna subventionerna. Om vi med skattemedel ytterligare vill säkerställa allas rätt till tak över huvudet bör vi nog fundera mer på att inrikta oss på konsumenterna. Det kan vara i form av högre nivåer på studiemedel eller en höjning av de lägsta pensionerna men också i form av bostadsbidrag. Nya boendeformer som ägarlägenheter och tredimensionell fastighetsbildning även för bostäder kan också bidra till lägre boendekostnader på sikt. Jag ser också framför mig en ny hyresnorm som balanserar hyresgästens behov av besittningsskydd och en rimlig hyreskostnad med fastighetsägarens roll som företagare med krav på dels en rimlig avkastning, dels en rimlig rådighet över sitt kapital, det vill säga fastigheten. Fru talman! Jag har några kommentarer till oppositionens förslag. Vänsterpartiet skriver att man ser med oro på hur en bostadspolitik tar form som inte har plats för de mest utsatta i samhället. Ändå stöder Vänsterpartiet i motsats till Miljöpartiet alliansens förslag på 100 miljoner kronor för att underlätta för enskilda att ordna bostad. Är inte dessa 100 miljoner ett bevis på att vi i alliansen tar hemlösheten och utslagningen på allvar och att vi vill hitta lösningar som är hållbara? Vänsterpartiet har ett något märkligt förslag när det gäller marksanering för att bygga bostäder. Här är det inte frågan om att miljöaspekten är det viktigaste, utan huvudsyftet är att bygga flerbostadshus. Att använda medel som Naturvårdsverket normalt disponerar för miljöåtgärder till att höja markpriserna i större tätorter är inget vi kan ställa upp på. När det gäller konsumentfrågorna är oppositionen i stort sett överens med oss i alliansen om anslagens storlek. Det som utmärker sig mest i motionerna är kraven på kommunala konsumentrådgivare. Vi i Centerpartiet tycker också att det är viktigt med konsumentrådgivning. Vi är också överens om att den kan ske i kommunal regi, vilket också görs i 90 % av kommunerna. Däremot överlåter alliansen till kommunerna själva att avgöra om de vill erbjuda sina invånare denna service. Det finns tre olika förslag från oppositionen. Miljöpartiet stöder alliansen. Socialdemokraterna vill utreda. Vänsterpartiet kräver kommunala rådgivare, och anslår 46 miljoner kronor. Om det nu enbart är 31 kommuner som inte erbjuder konsumentrådgivning, och tio av dessa finns i Stockholms län, är det knappast motiverat att anslå en så stor summa för att lösa problemet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag tycker att Lennart Pettersson i alla fall i början på sitt anförande i grund och botten hade en positiv ansats och en problembild som jag i mångt och mycket delar. Han redovisade de problem och orättvisor som finns inom svensk bostadspolitik. Jag är beredd att också slå fast att inte allt har fungerat bra. Det hade naturligtvis varit bra om alliansen i sina ambitioner när det gäller de långsiktiga ekonomiska villkoren för bostadsbyggandet hade varit med på att utreda hur dessa villkor skulle utformas. Det som är viktigt för Vänsterpartiet, och som kanske inte Lennart Pettersson eller andra representanter för alliansregeringen och dess riksdagsunderlag vill ta till sig, är att vi ska ha generella åtgärder och generella insatser för låga hyror. En bra bostadspolitik bygger på inriktningen att vi ska slå vakt om hyresgästen och hyresgästens möjlighet att få god boendeekonomi. Till skillnad från alliansens förslag har Vänsterpartiets förslag just den inriktningen. Lennart tar upp frågan om marksaneringen. Naturligtvis handlar det om miljöbrott, och staten har rimligtvis ansvar för att se till att problemen försvinner, i stället för att det ska belasta hyresgästerna. Det som gör skillnad är att Vänsterpartiets bostadspolitik inriktas på vad som gynnar den enskilde hyresgästen i relation till andra lösningar som leder till marknadshyror.

Fru talman! När det gäller att slå vakt om hyresgästen tror jag inte heller att meningarna är delade. I dag är marknaden mer eller mindre tudelad, kan man säga. I stora delar av Sverige finns det inte möjlighet att få en bostad över huvud taget. Det är den bostadspolitik som ni tillsammans med Miljöpartiet och regeringen har fört under de senaste åren. Det fungerar inte med bidrag. En orsak är att det inte går att få lönsamhet som fastighetsförvaltare i en nyproduktion på grund av hyresnormerna. Ökad konkurrens, som jag nämnde i huvudanförandet, tillsammans med bland annat tomtpriserna gör att det har blivit dyrare. Många står utan bostad hemma i min kommun, Svalöv, på grund av att vi inte får några byggare. Det är ingen som vill bygga bostäder, eftersom man inte får lönsamhet i sitt företag. Det gör att en förändring måste till. Vi vill genomföra de åtgärder vi har föreslagit i vår årsbudget tillsammans med en översyn av hyresnormerna. Detta ska självklart ske i dialog med Hyresgästföreningen. Det finns ingenting annat för mig och för oss, utan det ska ske i dialog. Vi ser förutsättningarna. Det finns icke minst en positiv syn på framtida hyresrätter.

Fru talman! Men hur tror då Lennart Pettersson att det ska kunna byggas flera lägenheter i landet med den nya inriktningen - utan både investeringsstöd och räntebidrag? Jag representerar själv en del av landet som till stor del är landsbygd, nämligen Skaraborg. Vi vet att man i flera kommuner, där även partikamrater till dig bor, är djupt oroliga för att man inte kan bygga flera bostäder. Vi är överens om att vi behöver bygga flera lägenheter för att människor som saknar bostad i dag ska få möjlighet att hyra en bostad. Hur ska den nya inriktningen kunna gynna bostadsbyggandet i andra områden än där det finns en stark marknadsutveckling och en stark efterfrågan som kan betala de nya hyror som det kommer att bli fråga om? Det är viktigt att vi kan ha ett bostadsbyggande i hela Sverige och att vi kan bygga bort bostadsbristen. Jag erkänner att vi inte har gjort det tidigare, men vi har varit på väg att få en ökad volym. Det har gjort att det har varit lönsamt att bygga bostäder i landsorten. Jag har exempel från Skövde där mindre byggherrar, vilket det oftast är, har byggt lönsamt. De har också kunnat bygga till hyresnivåer som ryms inom en förhandlad hyresnivå. Detta är uppenbarligen omöjligt att göra utan investeringsstöd och räntebidrag. Nu är många oroliga för om de kan bygga vidare, och många har faktiskt upphört med sina byggprojekt på grund av att man inte får ekonomin att gå ihop i byggandet. Då är frågan: Hur tror Lennart Pettersson att det ska kunna byggas flera lägenheter i landet utan det här stödet?

Fru talman! Ett behållande av investeringsstödet hjälper inte bostadsproduktionen i hela landet. Det hjälper bara tillväxtkommunerna. De andra får inte del av detta. Länsstyrelserna avgör om man är en tillväxtkommun eller inte, och då är det detta som styr om man får investeringsbidrag. Det hjälper inte landsbygdskommuner där man har vissa bekymmer. De är inte tillväxtkommuner. Den ökade konkurrensen, för att komma tillbaka till den i synnerhet när det gäller flerbostadshus, kräver att det finns flera företag på marknaden. Man bygger för dyrt. Man är inte tillräckligt effektiv, som Ewa Thalén Finné var inne på. Man är inte tillräckligt kreativ när det gäller att titta på nya arbetssätt. Det finns nu en metod där man bygger underifrån. Man gör taket, och sedan lyfter man och bygger på nästa våning och nästa våning. Man hittar andra modeller som gör att man kan bygga bättre och effektivare. Dessa 20-30 % byggfel slår oerhört hårt mot hyrorna, och det drabbar hyresgästerna rakt av. Sedan ska vi inte heller glömma att det faktiskt finns ungefär 25 000 lediga lägenheter i det här landet.

Fru talman! Det är skönt att man har tränat lite på skånska så att man åtminstone inte har svårt att förstå vad du säger, Lennart. Jag känner en stor sympati för mycket av det du sade. Det kan jag hålla med Egon om. Men jag är lite ledsen för att du i ditt anförande inte nämnde någonting om Centerpartiets syn på allmännyttan och hyresrätten i allmänhet. Jag undrar om Lennart Pettersson anser att allmännyttan, de kommunala bostadsföretagen, fyller en viktig funktion i det här landet. Min förhoppning är nämligen att Centerpartiet ska kunna fungera lite som vakthund i det borgerliga regeringsunderlaget för att värna allmännyttan. Jag vet att vi tidigare har haft en samsyn i långa stycken vad gäller denna del av bostadssektorn. Förra året, då Lennart Pettersson förvisso inte var ledamot, tyckte hans parti i en reservation i det betänkande man då diskuterade utifrån budgeten att det kan finnas skäl till vissa fortsätta väl riktade och avgränsade insatser. Det gäller då åtgärder för att underlätta bostadsinvesteringar som är särskilt angelägna och som inte helt kan finansieras på marknadens villkor. Centerpartiet föreslog att de statliga insatserna för bostadsfinansieringen skulle inriktas på studentbostäder, hissinstallationer och underlättande av bostadsbyggande på landsbygden. Då undrar jag, Lennart Pettersson: Varför lägger ni er platt för Moderata samlingspartiet när ni nu lägger fram ett gemensamt budgetförslag på det här området? Varför står ni inte upp för det ni tyckte för drygt ett år sedan vad gäller att det faktiskt behövs ett fortsatt stöd där marknaden inte kan lösa problemen?

Fru talman! Centerpartiets och min syn på allmännyttan och hyresrätter är positiv. Allmännyttan kommer att ha en betydelse även framöver. Hyresrätten är en oerhört viktig bostadsform. Det finns inga delade meningar om detta. Däremot är det inte så att allmännyttan med nödvändighet måste ha den dominerande ställning som den har i dag i alla kommuner. På hemmaplan har allmännyttan 90 % av lägenheterna, och det kan jag inte tycka är en bra balans ur konkurrenssynpunkt. En orsak till detta är att det inte har gått att få privata byggare att uppföra hyreslägenheter. Därför har den enda möjligheten varit att använda det kommunala bostadsbolaget. Då kommer vi tillbaka till det jag sade tidigare: Det visar att marknaden inte har fungerat. När vi inte får företagen att investera med nuvarande system måste vi vara beredda att ändra, och det gör vi i den nuvarande budgeten. När det gäller tidigare ställningstaganden från partiet kan jag bara konstatera att som ny har jag ingen uppfattning om vad man har sagt tidigare. Men, för att koppla till vad jag sade i mitt inledningsanförande, inriktningen bör vara mot konsumenten. Ett produktionsbidrag gör inte att det blir billigare att bygga. Det har aldrig blivit billigare att bygga med ett produktionsbidrag. Det kan möjligen påverka hyrorna i rätt riktning, men det blir inte billigare att bygga. Det ger tvärtom inga incitament för byggherrarna att effektivisera. De vet att de får ett bidrag och kan hålla hyrorna på en nivå som gör att de får en lönsamhet i de fallen.

Fru talman! Tack för de svaren, Lennart Pettersson. Jag har all förståelse för att Lennart Pettersson inte har hunnit sätta sig in i allt det som Centerpartiet tidigare har stått för i Sveriges riksdag. Men jag kan rekommendera dig att du tar dig tid att titta på en del av de, som jag tycker, kloka förslag som ni har lagt fram tidigare. I sitt anförande var Lennart Pettersson inne på att det är en väldig skillnad mellan olika delar av landet. Det stämmer. Det är det ni vurmar så för, bland annat konkurrensen, som ger de effekterna. Inte kan väl Lennart Pettersson mena att människor från andra delar av landet inte ska få välja att flytta till Stockholm. Bostadsmarknaden är helt överhettad här, och där har vi en förklaring till alla dessa avarter med köp av hyresbostäder och att priser på bostadsrätter och villor skjuter i höjden. Människor med mindre ekonomiskt utrymme har inte en chans att ta sig in på bostadsmarknaden. Det är därför vi hävdar att det faktiskt behövs ett statligt stöd till produktion av bostäder, inte minst i storstadsområdena. Om du inte tror på mig eller Egon Frid, som hävdar att det kommer att bli problem när ni nu så radikalt förändrar förutsättningarna för en social bostadspolitik, kanske du kan tro på vad man skriver i Boverkets tidning där man skriver om livet efter stödet. Man konstaterar att nästa år ökar kostnaderna i produktionen till nivåer som kräver hyror som de flesta hushåll inte klarar av. Man skriver också i texten att det blir svårare att bygga hyresrätter på mindre och medelstora orter men även i storstädernas ytterområden under överskådlig tid. Jag har väldigt svårt att förstå hur er politik ska lyckas utifrån det ni verkar ha som mål.

Fru talman! Jag har också läst detta från Boverket, men därmed inte sagt att jag instämmer i deras ställningstagande. Jag har inte heller någonting emot att folk att flyttar till Stockholm. Men jag är inte säker på att de 80 % som bor utanför Stockholm är beredda att med skattemedel finansiera bostäder i ett överhettat område. Det är nämligen bland annat innebörden av investeringsbidraget. Sedan är det självfallet så att det ska finnas en bostadsmarknad som fungerar i tätorten. Det gäller Stockholm, Göteborg och Malmö-Lund-området. Men det här med andrahandsuthyrning, som du pratar om, är ett annat problem. Om alla vet att det finns en marknad som inte är legal är det ju upp till oss i den här församlingen att skapa ett regelverk som gör att marknaden fungerar. Ett uppdrag som vi har framför oss under de här fyra åren är att se till att få bort den illegala andrahandsuthyrningen av hyresrätter. Det är inte rimligt. Det är inte skäligt. Vi är helt överens om det, inte minst på studentsidan. Att bo en månad i en lägenhet och nästa i en annan, ibland med hyror som inte är av denna världen, är inte rimligt. Det är inte skäligt. Jag tror att vi har ett gemensamt intresse över blockgränsen att få slut på den marknaden.

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera Lennart Pettersson. Det är ju inte så att bostadsstödet bara går till att bygga i Stockholm. När det uppstår behov av bostäder, även på mindre orter i Dalarna, bygger vi med statligt bostadsstöd. Jag begärde replik därför att jag ville höra lite mer om en sak. Lennart Pettersson sade faktiskt att de 100 miljonerna för att hjälpa människor att hitta bostad var ett sätt att visa att ni menar allvar med hemlöshetsproblematiken. Eftersom det nu finns en särskild post på 30 miljoner inom utgiftsområde 9, alltså inom det sociala området där det nya styret i Sverige fortsätter arbetet på den nivå som den förra regeringen arbetade på, skulle jag gärna vilja veta lite mer. Det framgår nämligen inte alls, vare sig i betänkandet eller i budgeten, att det är det som är inriktningen för dessa 100 miljoner. Det vore ju fantastiskt om det är det som är inriktningen, tycker jag. Jag fick inte något svar från Ewa Thalén Finné om att ni säger nej till tillfälliga produktionsstöd, fastän det i tidningsartiklar från folkhälsoministern har framkommit att det inom ramen för de nästan 2,3 miljarder - beloppet finns ju inte preciserat inom budgeten heller - som man avsätter för utveckling inom äldreomsorgen handlar om kanske ½ miljard för nästa år och kanske ytterligare 300 miljoner året därpå som man avser att använda för att rikta stöd för ombyggnader, nybyggnation och så vidare för behovet i den växande gruppen äldre. Jag har väldigt svårt att förstå hur alliansen ser på begreppet långsiktighet. För mig är det fråga om precis raka motsatsen - det är en enorm ryckighet i den politik ni för när ni plockar undan system utan att tala om vad som kommer i framtiden.

Fru talman! Det är inte lätt att sitta som styrande och få kritik för att man går fram för fort ibland, ibland har man inte utrett och i andra fall har man utrett, och så blir det inte bra. De 100 miljonerna är bara ett konstaterande av att vi ser problemen. Vi ser problemen och att de här pengarna behövs. Men ge oss då en möjlighet att ta fram konsekvenserna! Det tar några månader att ta fram konsekvenserna. Alla vet ju att budgetsystemet inte är anpassat för regeringsskiften, och det tror jag att vi alla kan vara överens om. Det gör att jag inte har något svar i dag om detaljer kring hur de 100 miljonerna ska användas, utan det återkommer vi med under det första halvåret 2007. När det gäller äldreomsorgsmedel inom socialutskottet och riktat stöd till kommunerna är det såvitt jag vet - det är inte mitt område - inte klart hur det ska utformas heller, mer än att man har sagt att det bland annat ska riktas mot ett ökat särskilt boende. Det är den kunskapsbild jag har fått med mig i alla fall.

Fru talman! Det är ju ändå samma sektor i samhället som ska klara det här. Det är klart att det vore bra för den svenska byggindustrin - jag har kontaktat flera både stora nationella bolag och mindre bolag - om den kunde få någon sorts lugnande besked. Ska det nu satsas så mycket i statligt stöd - man kan alltså inte utläsa några siffror om detta i budgethandlingarna alls utan man får läsa tidningsartiklar - skulle det ju vara intressant att veta hur man som aktör på den här marknaden ska ställa om sig för att klara den här förändringen. Här har jag nu hört flera gånger att man säger att systemet inte är anpassat för regeringsskifte, men det är väl snarare så att det svenska demokratiska systemet är anpassat för långsiktighet och inte för ryckighet. Nu försöker man att med en väldig hast genomföra saker, och då hoppar man över utredningsdelar och så vidare. Det tycker jag är lite olyckligt. Sedan skulle jag också vilja höra från Centerpartiet vad ni säger till alla studenter. Det står mycket riktigt - det tror jag att jag sade i mitt anförande också - att detta tillfälligt ger svårigheter. Vad säger ni till alla de studenter som förhoppningsvis, om några år när ni har tänkt igenom det hela, kommer att få tillräckligt stora höjningar av sina studiebidrag så att de kan klara av de nya boendekostnaderna? Vad säger ni till dem? Jag skulle också vilja veta vad ni från Centerpartiets sida säger till de 30 000 människor som vänder sig till en ideell organisation, en idéburen organisation, en organisation som inte representerar en myndighet när de har problem med sitt läkemedelsberoende, när ni nu inte är beredda att lägga in Kilen i Konsumentverket, som ju faktiskt väldigt många människor efterfrågar: en myndighetsoberoende institution att diskutera de frågorna med. Vad säger ni till dem?

Fru talman! Vi är överens om att det krävs långsiktighet i byggnationen. Över huvud taget gentemot näringslivet är det bra med långsiktighet. Vi kommer att skapa den långsiktigheten. Men det måste också vara rimligt att ha tålamodet att ge några månader i början av en fyraårig mandatperiod för att skapa den här långsiktigheten. Ur detta som vi kommer att besluta om kommer en långsiktighet. Nu vet företagen att inga räntesubventioner kommer att gälla. Det kommer inga investeringsbidrag och investeringsstimulanser. Då utgår man från de förutsättningarna. Är det så att ett företag ska fungera anpassar man sig efter detta. Och det gör företagen. Företag är duktiga på att anpassa sig om de får konkreta och tydliga beslut, och det kommer vi att fatta nu före jul. Du sade också att vi hoppar över utredningsdelar. Det måste vara rimligt att i ett budgetförslag lägga ett anslag utan att varje enskild detalj är utredd, annars skulle man aldrig kunna klara att lägga fram en budget. Skulle man utreda först och komma med ekonomin sedan fick vi alltid en förskjutning på ibland kanske ett par år, och det är inte möjligt i början av en mandatperiod. Det kommer att förändras om ni har tålamodet att vänta till vårbudgeten och till nästa höstbudget. Då finns utredningsdelarna framme på ett annat sätt. Till sist har vi frågan om studenternas högre boendekostnad. Jag sade tidigare att om det visar sig att det behövs ytterligare förstärkning för att säkerställa tak över huvudet för människor så vill vi titta mer på konsumentsidan än på producentsidan. Återigen: Produktionsstöd minskar aldrig några kostnader, utan det ökar dem i stället.

Fru talman! Nu har vi hört både oppositionen och en del av regeringspartierna framföra sina synpunkter i sammanhanget, så det blir väl kanske en del upprepningar. Oppositionen pratar om mer eller mindre en utfasning av bostadspolitiken - jag tror att någon sade så här - och då måste man väl ändå ha rätt att ställa frågan: Vad är då bostadspolitik, och vad är bra bostadspolitik? Bostadspolitik är enligt min, Folkpartiets och regeringens mening att skapa förutsättningar för byggande av bostäder i olika upplåtelseformer i balans med efterfrågan. Det är i och för sig ingen märklig uppfattning att ha. Den kan nog delas av de flesta, även om man kan konstatera efter diskussionerna under förra mandatperioden att gränsen för det här med upplåtelseformer för den nuvarande oppositionen går strax före ägarlägenheter. Så långt sträcker sig den valfriheten. När det gäller bostadspolitik har vi i varje fall facit på den förda bostadspolitiken. Den har ju resulterat i, som har nämnts här tidigare, bostadsbrist i över 100 svenska kommuner. Då blir nästa fråga: Vad skiljer sig då mellan den nuvarande alliansregeringens politik och den politik som oppositionen vill föra? I förra årets debatt om bostadspolitiken just när det gäller det här betänkandet, sade Vänsterpartiets representant bland annat: "Majoriteten ." - den bestod då av s, mp och v - ". vill styra insatserna mot de behov som finns, och alliansen ." - den var opposition i det läget - ". vill att marknaden, efterfrågan, ska styra." Det låter ju som en språklig kullerbytta på något sätt, men någonstans där ligger ett slags ideologisk skillnad. Behov och efterfrågan borde ju egentligen vara samma sak, men i det här sammanhanget är det så att det behov vi pratar om är ett behov som bestäms uppifrån, medan efterfrågan är någonting som kommer underifrån. De villkorade investeringsstöd som vi i dag diskuterar är ett exempel på det uppifråntänkande som det handlar om, alltså att man från politiskt håll styr produktionen och vad som ska byggas. I stället borde det naturligtvis vara precis tvärtom, nämligen att efterfrågan ska komma underifrån. Produktionsstöden i allmänhet är, som nämnts tidigare, av naturen prisdrivande, och därför syftar den samlade allianspolitiken till att i stället stärka de enskilda människornas, det vill säga konsumenternas, utrymme. De ska själva kunna vara med och efterfråga bland annat bostäder. Fru talman! Låt mig så gå över lite mer konkret till dagens betänkande, utgiftsområde 18. Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Regeringen och utskottsmajoriteten vill genom en avtrappning avskaffa räntebidraget och säger nej till motionsförslag om att förlänga investeringsbidrag och investeringsstimulanser för att kunna skapa långsiktigt stabila och förutsägbara villkor för byggande och ägande av bostäder. Dagens räntebidragssystem infördes 1993 och avsikten var från början en avtrappning med målet att skapa ett bostadsbyggande utan statliga subventioner. Dagens system med subventioner kan närmast ses som en gökunge i budgeten med tanke på att de är eviga. Det för med sig att en allt större andel av Sveriges fastigheter har löpande subventioner. Alla vet att det är på det viset, och det är väl egentligen ingen som säger att dagens räntebidragssystem är speciellt bra. För att få lite historiskt perspektiv på den förändring som genomförts, och som vissa oppositionsföreträdare kallar den mest genomgripande förändringen av det svenska bostadsfinansieringssystemet i modern tid, kan man konstatera att 1993 var räntebidragen som högst i det här landet. De låg då på 34 miljarder, vilket ska jämföras med de 1,7 miljarder som de nu börjar avtrappas från. Under samma tid har fastighetsskatten stigit kraftigt för alla boendeformer, vilket innebär att det under perioden skett en snedvridning i systemet. Som bland annat Ewa Thalén Finné tog upp går regeringens och vår politik ut på att få bort bidrag och i stället sänka skatter. Vad ligger då i den andra vågskålen? Vi vill reformera fastighetsskattesystemet, och i ett första steg sänks fastighetsskatten för flerbostadshus med 20 %. Dessutom tas schablonbeskattningen för bostadsrättsföreningar bort. Det är åtgärder som naturligtvis måste tas med i kalkylen när man planerar för nyproduktion. Plan- och byggprocessen måste reformeras. Ett av de viktigaste områdena där gäller överklagandesystemet. Jag tycker att man kan ge den förra regeringen ganska kraftig kritik för att den inte lyckades reformera det. Om vi diskuterar Stockholm, som ofta kommer upp som exempel, är överklagandesystemet ett av de absolut största problemen. Det som förhindrar bostadsbyggande i Stockholm är just att man inte kommer fram med sina planer eftersom de behandlas i eviga överklagandeprocesser. Regeringen kommer också att jobba mycket med frågan om arbetskraftsbristen. Det är en av de stora prisdrivande faktorerna inom byggandet. Rekryteringen till byggbranschen över huvud taget kan naturligtvis ökas genom att göra branschen attraktivare, men även arbetskraftsinvandring måste bli aktuellt. Den måste underlättas. Den regeringspolitik som går ut på att man förenklar generellt för företag kommer givetvis även byggbranschen till del. Också den faktorn måste tas med i kalkylen. Sedan är förstås byggbranschens eget sätt att arbeta en viktig och stor del i det hela. Det finns en produktivitetsökningspotential inom branschen. Om inte annat ser vi att man går mot ett mer industrialiserat byggande. Man har inom branschen sett att det kan förbilliga byggandet betydligt. Som tidigare nämnts är byggfelen mer regel än undantag. Det måste givetvis åtgärdas. Där finns det mycket att göra. Jag vill också uppmärksamma de 100 miljonerna som är avsatta i budgeten till stöd för enskilda att komma in på bostadsmarknaden. Det gäller de absolut sämst ställda, och därför har jag lite svårt att förstå Jan Lindholm när han säger att det är ett tomt anslag. Vi ser problemet, och då behöver vi pengar för att kunna åtgärda det. Att vi sedan i dagsläget inte vet exakt hur de ska användas tycker jag inte på något sätt innebär att anslaget skulle vara tomt. Ytterligare en faktor, som också nämnts tidigare, gäller frågan om mark. Det finns kommunal mark och i Stockholmstrakten även statlig mark som kan komma i fråga för bostadsbyggande. Det finns dock problem på många ställen eftersom staten via sina bostadsägande bolag bildat produktionsbolag tillsammans med de stora byggbolagen och på så sätt låst upp marken. Där finns mycket att hämta om man kan få loss den marken till bostadsbyggande. Konkurrensen på byggmarknaden är viktig. Plan- och byggprocessen och överklagandeprocessen har en stark koppling till detta eftersom det visat sig att de långa processer som pågår innebär att det bara är de absolut största bolagen som har råd att ligga ute med projekt under långa tider. Det slår ut många små byggbolag som på andra ställen, genom egna innovationer och annat, visat sig kunna bygga mycket billigare. Fru talman! Avslutningsvis vill jag nämna att alla förändringar naturligtvis på kort sikt medför omställningsproblem. Styrkan i den politik som nu förs är dock att den skapar långsiktigt hållbara villkor som kommer att ge en stabilare produktion av bostäder styrd av bostadskonsumenternas efterfrågan och inte av kortsiktiga snedvridande subventioner. Jag är övertygad om att en stabil produktion kommer att ge många nya bostäder. Och om vi får många nya bostäder, vilken upplåtelseform det än gäller, skapar det utrymme för flyttkedjor och så vidare vilket i sin tur ger utrymme i det nuvarande beståndet. Den som vill ha en första bostad måste få den i det äldre beståndet för där är priserna lägre. Nyproduktionen kan aldrig vara billig. Vi kan inte med aldrig så många åtgärder göra nyproduktionen så billigt att den skulle vara det naturliga första steget in på bostadsmarknaden. (Applåder) I detta anförande instämde Jan Ertsborn (fp).

Fru talman! Jag kan instämma i en del av det som Lars Tysklind tog upp vad gäller problembilden, liksom jag gjorde när Lennart Pettersson höll sitt anförande, även om jag inte väljer att applådera inlägget och heller inte att trycka på instämmandeknappen. Jag förstår att Lars Tysklind inte tagit till sig Vänsterpartiets bostadspolitik, och jag håller med honom om att det finns en klar skiljelinje mellan Vänsterpartiets bostadspolitik och syn på bostadens viktiga funktion i relation till det som hans parti och han själv som folkpartist står för. Men det är viktigt att slå fast att jag tycker att den generella bostadspolitiken ska råda. Den slår vakt om just allmännyttan och om hyresrätten som boendeform. Den slår också vakt om möjligheten att nyproducera och samtidigt införliva nyproduktionen i det nuvarande bostadsbeståndet så att man med hyresförhandlingar och stabila parter på hyresmarknaden kan upprätthålla bra hyresnivåer. Vad gäller behov och efterfrågan, som du tar upp, Lars Tysklind, är det svårt att se den jättetydliga skillnaden. Jag ska försöka ge dig en liten kort lektion. Vi har behov där lönebeskedet råder, och vi har en efterfrågan där plånboken styr. Nu ser vi en allianspolitik där stora lönebeskedet råder och där den stora plånboken kommer att styra. Det kommer inte att gynna den enskilda hyresgästen. Jag vill ändå fråga varför inte Lars Tysklind ser räntebidragets viktiga roll och syfte: att uppnå den neutralitet i upplåtelseformerna som vi är överens om att det ska vara.

Fru talman! Jag kan börja där Egon Frid slutade. Neutralitet kan man nog diskutera. Den har diskuterats och kommer att diskuteras länge. Att det blir neutralitet är någonting som vi måste arbeta med. Ska det vara en äkta valfrihet måste man naturligtvis ha den neutraliteten. När det gäller allmännyttan, som Egon Frid tog upp, vill jag deklarera, och det har vi från Folkpartiets sida sagt väldigt tydligt hela tiden, att den har en viktig roll på många ställen. Men det är någonting som varje kommun har att ta ställning till, hur stor allmännytta man ska ha. Det är inte någonting som vi har något ideologiskt emot, utan vi är helt övertygade om att allmännyttan kommer att ha en stor betydelse på många orter även i framtiden. Sedan har vi också tydligt deklarerat med tanke på den roll som allmännyttan har när det gäller hyressättningen att vi tycker att jämförelseunderlaget ska breddas i de förhandlingar som ska föras mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägarna så att det gäller både allmännyttan och övriga hyresbestånd. Den frågan tycker jag att Hyresgästföreningen har tagit upp på ett mycket förtjänstfullt sätt. Man inser naturligtvis att här någonstans finns lösningen för att kunna ha bra hyresnivåer även i fortsättningen. Det är inte alls för att man släpper loss hyressättningen helt och hållet. Det bygger naturligtvis på förhandlingarna mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägaren även i fortsättningen.

Fru talman! Det är faktiskt så att Hyresgästföreningen är nödgad att hamna i en situation där man också måste se hur man ska komma vidare den dagen allmännyttans roll har kommit att bli så liten på grund av alliansregeringens politik, där utförsäljningen kommer att fortsätta och i betydligt snabbare takt, att den inte kan ha den centrala roll som den har haft att vara hyressättande. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att det är oerhört viktigt att slå vakt om allmännyttan så att den fortsatt kommer att kunna sätta hyrestak i hyresförhandlingarna. Jag vill återgå till räntebidragets viktigaste syfte: att uppnå neutralitet i boendeformerna. Här ser vi en enorm kapitalöverföring ske i alliansens ekonomiska politik som missgynnar hyresrätten, och vi får en försämrad neutralitet. Här finns det ju inga rimliga proportioner i kapitalets riktning. Det är ju till hyresgästens nackdel på alla fronter. Det är ändå rimligt att fråga Lars Tysklind om de vackra ord som ni använder: Är det bara vackra ord, saker ni säger för att det ska låta bra? Ni visar ju inte i politisk handling att ni vill slå vakt om neutraliteten mellan upplåtelseformerna och även slå vakt om allmännyttan och om hyresrätten. Den generella bostadspolitiken är faktiskt viktig, och jag tycker att det är bra att ni har med de 100 miljonerna i ert budgetförslag för att hjälpa speciella grupper med svag ekonomi att komma in på bostadsmarknaden. Men det får inte vara det enda.

Fru talman! Det vi diskuterar i dag är egentligen räntebidragets roll som produktionsstöd. Det vi har försökt säga, även mina kolleger från de andra allianspartierna, är att ett produktionsstöd i sig är prisdrivande och kostnadsdrivande. Det är egentligen aldrig en väg för att få billigare hyresrätter på sikt. Det vi säger tydligt är faktiskt att vi ska stärka konsumenten i stället. Jag förstår egentligen inte hur Egon Frid kan få det till att vi bränner hyresgästen i två ändar eller vad det är man bränner i två ändar, när vi samtidigt har en politik som i sin helhet stärker efterfrågemöjligheten för den enskilda människan genom skattesänkningar och så vidare. Att då hålla fast vid att det här produktionsstödet för just flerfamiljshus liksom skulle vara lösningen på sikt är ett helt felaktigt sätt att tänka. Vad branschen själv har efterfrågat under alla år som jag har varit med är faktiskt långsiktiga spelregler. Jag är helt övertygad om att man inom byggbranschen inom en kort framtid kommer att anpassa sig till och räkna om de projekt som finns så att det här kommer att landa väldigt bra.

Fru talman! Jag kan först bara kommentera att Lars Tysklind tyckte att det var märkligt att jag tyckte att de 100 miljonerna var ett tomt belopp. Det var det ju fram tills för en liten stund sedan när Lennart Pettersson fyllde det med något. Det går ju inte att utläsa någonting ur vare sig betänkandet eller budgeten om vad syftet är. Men för alla journalister som studerar det här tror jag att det är dagens stora överraskning att det är en satsning på hemlösheten. Det hade nog ingen kunnat drömma om att det skulle komma en sådan jättesatsning, och dessutom på fel budgetområde, kan man tycka. Men det är jättekul. Jag har frågat de tidigare talarna, och jag tänker ställa samma fråga till Lars Tysklind, om synen på långsiktighet. Betyder det evighet för er eller är det ett 10-årigt eller 20-årigt perspektiv? Jag har svårt att få detta att gå ihop. Ni pratar så mycket. Nu sade Lars Tysklind, jag skrev upp det: De ska inte korta subventionen. Om långsiktighet har någon dimension, har då kortsiktighet någon dimension också? Det är så svårt att få detta att gå ihop. Det är därför jag tycker att det är så dåligt berett. Man behöver faktiskt tänka igenom helheten när man kommer med ett förslag. Här finns de 100 miljoner som naturligtvis kommer att påverka marknaden på något sätt. Men sedan finns också förslaget som ligger inom ett annat budgetområde, nämligen utgiftsområde 9, på 2 117 000 000, eller om det var 217 miljoner, inom vilket en ansenlig del enligt tidningsartiklar och intervjuer med ansvarig minister - någonstans runt 500 miljoner första året och sedan en upptrappning till kanske 800 miljoner nästa år, alltså en stor summa pengar - ska användas till subventioner inom ett visst byggområde. Är inte det kortsiktighet i det här perspektivet? Jag har väldigt svårt att få ihop vad ni menar med att ni nu går från ryckighet till icke-ryckighet. Jag tycker tvärtom att det här är ett exempel på en extremt ryckig bostadspolitik.

Fru talman! Vi kan först ta de 100 miljoner som är ett stöd för personer som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det tycker jag säger sig självt, och så står det ju i propositionen - det är bra att Lennart har kunnat förtydliga det - att de i slutändan naturligtvis har med hemlöshet att göra på något sätt. Kortsiktighet och långsiktighet - evigt kan man väl inte säga om någonting egentligen. Men det långsiktiga är ju att vi säger att från och med nu ska vi inte ha några produktionsstöd. Vi säger inte att det ska ändras framgent, utan det är så vi ska ha det. Det är verkligen långsiktigt. Som jag uppfattade det, Jan Lindholm, har du egentligen inte fått ett riktigt bra svar från någon på frågan om de 2 miljarderna som ligger inom byggandet för äldre. Vad det handlar om där är att man stöttar en viss kategori människor i en viss situation. Det är ju inte ett stöd till byggandet i sig utan det är ett stöd till en kategori människor som behöver en viss typ av byggande. Det är ett kategoriboende vi pratar om där. Det är en annan typ av stöd som går till enskilda människor.

Fru talman! Jag har inte uppfattat det så. Det som har framkommit i pressen är att det handlar om ett stöd till kommunerna för att bygga den typen av kategoriboende. Men det kanske är så att långsiktighet ska gälla vissa kategorier och kortsiktighet andra kategorier i det borgerliga sättet att betrakta dessa frågor. Jag tycker mig ha hört flera av företrädarna för regeringssidan prata om skillnad på producentstöd och konsumentstöd. Jag är nyfiken på att få veta vad det finns för vetenskapligt underlag för det. Vad bygger ni det på? All erfarenhet jag känner till från handelns sida är att så fort samhället går in och subventionerar vissa områden är det prisdrivande. Jag har svårt att föreställa mig att fastighetsägare inte kalkylerar med att det finns en köpkraft som bland annat bygger på bostadsbidrag och bostadsstöd i olika former för olika kategorier när studentbostäder och så vidare byggs. Det verkar vara ett ihåligt resonemang. Jag tror inte att det har någon större betydelse från vilket håll stödet kommer in i systemet. Att pengarna finns där är avgörande om man inte med andra medel lyckas styra bort att offentlig finansiering till en konsumtion av något slag påverkar priset. Jag skulle vilja höra vad Folkpartiet säger till de studenter som enligt texten i betänkandet - ni skriver inte om individerna utan om aktörerna, men ni har sagt att det handlar om individerna - kortsiktigt drabbas av betydande ökade kostnader för sitt boende. Hur ska de klara sig till dess ni har rättat till den delen av den ryckiga bostadspolitiken?

Fru talman! Jag tar frågan om producentstöd och konsumentstöd igen. Producentstöd intecknas per automatik när man ger ett anbud på ett bygge. Det måste vara så. Det vore märkligt om det inte var så. Jan Lindholm pratar om att konsumentstödet är fråga om köpkraft som också kan kalkyleras. Den fastighetsägare som hyr ut måste ändå kalkylera med vad folk kan betala. I den anpassningen ligger en valfrihet för konsumenterna att välja det ena eller andra boendet kostnadsmässigt. Återigen handlar det om efterfrågan. Det faller tillbaka på att konsumenten själv har att göra det valet. Sedan var det frågan om studenter och kortsiktighet. Det går inte att blunda för att ett och annat projekt nu kommer att räknas om och skjutas upp något. Precis som Ewa Thalén Finné var inne på tar studenter först och främst också del av jobbavdraget som finns i den borgerliga politiken. Det pratas lite nedlåtande om att hyra ut bostäder privat, skattesänkningsförslag och inneboende. Det finns bra bostäder som hyrs ut privat på det sättet. Det är en faktor som man ändå får räkna in. Vi går inte in och rör bostadsbidragen för personer mellan 18 och 29 år. I den åldersgruppen finns de flesta studenterna. I och med att det är en kortsiktig övergångsperiod kommer frågan att få en lösning.

Fru talman! Vi från oppositionens sida får i framtiden reflektera och fundera över om det är någon idé att begära replik på de olika företrädarna från de olika partierna. Ni säger samma sak, och ni har samma politik. Ni är tre små partier som tillsammans inte är lika stora som det moderata partiet. Ni har lagt er platt för den politik som Moderaterna står för. Byggandet av hyresrätter, Lars Tysklind, och i stor utsträckning av bostadsrätter kommer att stanna upp. Så kommer det att bli utom i exklusiva eller sjönära områden. Vilka kommer att ha råd att efterfråga de bostäder som kommer att byggas där? Inte är det ungdomar och studenter. Jag häpnar när jag får höra att det stöd om 100 miljoner som ni har avsatt ska gå till hemlösa. Ska ungdomar och studenter först tvingas betraktas som hemlösa för att sedan möjligtvis få hjälp i form av en allmosa? Så har jag inte uppfattat förslaget. Jag hoppas verkligen inte att det är så ni vill använda det heller. Du har en partikamrat som styr en av kommunerna i Stockholms län, norr om Stockholm. Jag talar om Sundbyberg. Där kommer det kommunala bostadsföretaget Förvaltaren, ett stort, starkt, välskött och välmående företag, inte att bygga de 200 planerade hyreslägenheterna på Järvafältet, Stora Ursvik. Det beror på att kalkylerna helt enkelt inte går ihop när ni slopar ränte- och investeringsbidragen. Varför är det så, Lars Tysklind? Varför bygger man inte? Man borde ha alla förutsättningar, men man säger att man inte kommer att kunna bygga. Ni hävdar motsatsen. Kan du förklara för mig hur detta går ihop? Kommer du, liksom Ewa Thalén Finné, att försöka påverka regeringen att plocka fram mer pengar så att de bolag som har kommit så långt att de har hunnit uppfylla alla kriterier också ska få det investeringsstöd de har räknat med i sina kalkyler?

Fru talman! Jag svarar på den sista frågan först. Det är rimligt att lagt kort ligger. Har man uppfyllt kriterierna - det har väl varit så förut - har man fått räntebidraget. Sedan har man fått se på utfallet. Det är rimligt att samma regler gäller även i fortsättningen. Fru talman! Det är ofta man får höra att man lägger sig mer eller mindre platt för moderater och andra. Men det handlar inte om det. Det handlar om att en samlad allianspolitik har vuxit fram under många års diskuterande. Det talas om att vår politik är något som har hänt hastigt. Det är inte alltid så att man behöver lägga fram en utredning vid ett specifikt tillfälle. Den här politiken har diskuterats och formats under hela förra mandatperioden. Den har nu landat. Det är ingen överraskning att räntebidragen avvecklas. Så sade vi tydligt redan för ett år sedan att det skulle bli om vi fick ta över. Det är märkligt att uttrycka sig på det sättet. Vi fyra partier för en samlad politik. Det var ytterligare en fråga om Sundbyberg. Där styr numera bland annat min förra riksdagskollega Nina Lundström, som jag antar att Carina Moberg pratade om. Jag känner inte till det exakt, men det kan mycket möjligt vara så att det finns ett bolag som har fått stanna upp, göra om kalkylen och titta på förutsättningarna. Men jag tror att när man väl har gjort det kommer man fram till att det mycket väl går att bygga de 200 lägenheterna. Det skulle vara mycket märkligt om man inte långsiktigt tycker att 200 lägenheter på Stora Ursvik är bra att bygga.

Fru talman! Lars Tysklind är den enda som talar om införandet av en ny upplåtelseform kallad ägarlägenheter. Jag hör ingen annan än Lars Tysklind prata för denna upplåtelseform. Jag undrar fortfarande vad som är det stora i detta och vad som skulle vara så revolutionerande med att genomföra och lägga fram förslag om att se alla bostadsrätter, åtminstone i centrala delar av stora städer, omvandlas till ägarlägenheter. Varför påverkar inte Lars Tysklind i stället regeringen till att ta steget fullt ut vad gäller avdragsmöjligheterna för bostadsrättsföreningar? Jag misstänker att svaret är att det kostar för mycket pengar. Kan du reda ut detta för mig? Vad är fördelen med ägarlägenheter? Varför inte fortsätta att utifrån ert perspektiv förbättra bostadsrätten som upplåtelseform? Den borgerliga majoriteten vill betraktas som en grupp. Ni tog upp den frågan på ett av civilutskottets första möten. Ni ville att vi alla skulle betrakta er som en grupp. Vi tyckte att det kändes lite konstigt, men uppenbarligen var det ert önskemål. Det är därför, Lars Tysklind, som jag undrar vad det är för vits med att vi diskuterar med representanter från olika partier när ni ändå står för samma politik. Det blir lite att vi trampar vatten. Vi känner alla att vi har tagit om många av de frågor som vi diskuterar. Men som sagt, det är väl upp till oss från oppositionens sida att avgöra inför framtiden. Ni står ju inte fast vid de eventuella andra förslag som ni drev innan ni vann det senaste valet.

Fru talman! Jag vet inte om Carina Moberg har hittat någonting som Folkpartiet inte står fast vid när det gäller den politik som vi hade innan vi vann valet och som vi har nu. Jag kan inte på rak arm komma ihåg någon stor kompromiss som vi har gjort i detta sammanhang. När det gäller ägarlägenheter kan vi återigen tala om valfrihet. Den förra bostadsministern Lars-Erik Lövdén sade när vi diskuterade ägarlägenheter att sådana bara kommer att få en marginell betydelse i det här landet. Då vet jag att jag svarade att det inte var något som jag kan bedöma. Människor kanske inte väljer detta. Men vad är problemet? Det är ju inte tillräcklig anledning att förhindra att det finns ägarlägenheter. Det finns ju människor som vill äga sina lägenheter på ett annat sätt - äga den enskilda lägenheten på samma sätt som man äger ett småhus. Och detta är inte någon unik idé för Sverige. Ägarlägenheter finns i hela Europa i övrigt. Det är snarare unikt att det inte finns ägarlägenheter i Sverige. Att detta inte har nämnts av någon annan här tror jag är en ren tillfällighet. Om det är någon fråga som vi verkligen är ense om så är det den frågan. Fördelen med ägarlägenheter är att människor kan välja en ägandeform som innebär att man har ett större inflytande över sin lägenhet. Man kan inteckna den och så vidare. Sedan kan det vara en stor fördel vid nyproduktion av lägenheter, eftersom människor kan vara med och finansiera bygget. Man är med från början och betalar sin andel i huset. Det är alltid så att alla bostäder som produceras bidrar till det totala antalet bostäder så att det skapas möjligheter för andra att bo i de bostäder som blir lediga. Detta hänger ihop. Det finns därför många fördelar med ägarlägenheter. Men i grunden är detta en valfrihetsfråga.

Fru talman! Det är häftigt i dag, tycker jag. Det är ett historiskt skeende där vi får vara med om civilutskottets första debatt, och det är en ny mandatperiod. Det är också den första debatten som jag deltar i när vi är i majoritet. Det är en spännande upplevelse. Mina kolleger har på ett föredömligt sätt presenterat den politik som regeringen också har varit tydlig med i fråga om förslag och som vi från alliansen har diskuterat i utskottet. Med tanke på replikskiftet nyss med Carina Moberg och min kollega vill jag säga att när vi kommer hit till kammaren för att debattera vore det väl snarare märkligt om vi inom alliansen skulle stå upp för olika typer av uppfattningar om den politik som vi tidigare har varit överens om i utskottet? Den linjen har man väl även haft tidigare då det har funnits en annan majoritet här, att det inte är så stora skillnader. Därför blir det också svårt för mig som kommer som nr 4 i den här klanen som ska tala om hur bra den här politiken är. Jag satt nyss nere i bänken och tänkte att jag kanske borde skriva om en del av mitt anförande eftersom det kan bli upprepningar. Men det blir i alla fall inte samma ord. Och jag kommer möjligtvis att ta upp mina synpunkter på ett lite annorlunda sätt. De stämmer dock överens med alliansens gemensamma politik. Och för Kristdemokraternas räkning yrkar jag bifall till utskottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga reservationer och motioner. Att ha tillgång till en bostad som passar ens livssituation är oerhört viktigt. Det är viktigt för att vardagen ska fungera. Alla människor, familjer och hushållssammansättningar behöver en bostad för att tillgodose de behov som man har beroende på var i livet som man befinner sig. Att min son med sina fyra döttrar behöver en typ av bostad och att min gamla mor på 85 år behöver en annan typ av bostad är egentligen inte så märkvärdigt. Men det är precis detta som vi vill åstadkomma med den bostadspolitik som vi vill driva och göra förändringar i. Vi vill nämligen ha en mångfald av bostäder och boendeformer. Fru talman! Hur ser det egentligen ut i dag i landet? Det råder en brist på lägenheter, både när det gäller hur lägenheterna ser ut och hur många de är, i 167 kommuner enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät för 2005. Hur ser det ut när vi talar om en neutralitet? Inte är det neutralitet när det gäller bostäder. I så fall skulle det inte vara så mycket diskussioner om var man ska placera skolor - här eller där. I så fall skulle det inte vara så mycket diskussioner när det gäller integration och segregation ute i kommunerna. Lite eftertänksamhet och lite reflexioner tycker jag att man kan förvänta sig från nuvarande oppositionen som har suttit i majoritet under tolv år och arbetat fram den nuvarande situationen i samhället. Det är den situation som vi ska försöka göra någonting åt. Vi har väl aldrig haft en så stor hemlöshet? Så sent som i förra veckan hade regeringen en hearing om hur man ska komma åt hemlösheten? Den är ju ett resultat av er politik, kära ni som står och talar om hemlöshet och anklagar oss för att den finns. Den har väl inte tillkommit på tre månader? Det vore väl synd att tro det? Det tror jag inte heller att någon tror. Men vad är det vi vill göra? Jo, vi vill ta vara på det samhälle som vi har med en ekonomi på högvarv. Då ska det väl inte finnas bostadsbrist? Då ska det väl inte finnas ensidighet när det gäller de bostäder som möjligtvis finns? Vi vill skapa långsiktiga villkor för byggbranschen, och vi vill ha ett reformerat hyressättningssystem som det så småningom kommer förslag om. Vi vill ha bort fastighetsskatten. Vi vill kort sagt ha en förändring som gör att vi får fart på byggandet och som gör att vi bygger lika mycket som man gör i andra jämförbara europeiska länder. Detta är för övrigt en analys som flertalet byggföretag har gjort. Fru talman! Vi gick ju till val på att avveckla räntebidrag och avskaffa investeringsstimulanser eftersom dessa system uppenbarligen inte leder till att man bygger bostäder i den omfattning som skulle behövas. Behövdes dessa räntebidrag egentligen någon gång? Är det en felsatsning som har gjorts och som vi nu ska ta bort och som många yvs över? Då får man fundera lite grann på hur det ser ut. Har de varit bra? Om investeringsstödet och investeringsstimulansen verkligen hade varit nödvändiga för att få i gång byggandet hade ju länsstyrelserna i landet varit överhopade med ansökningar. Men i stället har sådana saknats. Och stora medel har fryst inne. För 2005 och 2006 beräknades det ackumulerade anslagssparandet, det vill säga medel som inte hade gått ut, till 900 miljoner kronor. Trots att den tidigare regeringen anslog 600 miljoner kronor per år mellan 2003 och 2006 till investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder var det bara 289 miljoner kronor som fördelades av länsstyrelserna under 2004. Låt mig dessutom påpeka att förslaget om en avveckling av räntebidrag och ett avskaffande av investeringsstimulanser togs fram av den gamla regeringen under den förra mandatperioden. Då var slutsatsen och analysen entydig, och den delades av partierna från vänster till höger. Den arbetsgrupp som Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet tillsatte konstaterade vidare att den avreglerade kapitalmarknaden erbjuder bättre villkor än dem som kan regleras eller subventioneras fram. Det är sanna och vettiga ord som det kan vara läge att påminna om när debattens vågor rasar som värst när det gäller det regeringsförslag som nu ligger på riksdagens bord. Fru talman! Det finns alltid människor som har svårt att komma in på bostadsmarknaden, och vi har nämnt en del om det. Det finns ekonomiskt svaga grupper som i och för sig har betalningsförmåga men som kanske på grund av oregelbunden inkomst eller så har nekats ett kontrakt eller ett lån. De måste ha möjlighet att skaffa sig bostad, och det är just därför som det i regeringens budget finns 100 miljoner kronor som är undanlagda för ett stöd vars exakta utformning ännu inte är klar. Det återkommer vi till, och det tänker vi följa. Fru talman! Jag sade inledningsvis att bostäder är bland det viktigaste i människors vardag. De förslag som jag har nämnt tillsammans med ett långsiktigt finansieringssystem, fastighetsskattens avskaffande och ett reformerat hyressättningssystem är jag övertygad om kommer att leda till att vi får en situation på bostadsmarknaden som bättre motsvarar människors reella behov. Det är alltid tufft att förändra. Det kräver mod, men om fyra år kommer vi att tacka oss själva. Och andra kommer att tacka oss för att vi hade det här modet, att vi gjorde de här förändringarna. Då har vi faktiskt levt upp till de vallöften som vi hade och som människor valde oss för. (Applåder)

Fru talman! Yvonne Andersson säger att det är häftigt med debatt och politik, och det är jag den första att instämma i. Det är jätteroligt att vara i riksdagen och diskutera, särskilt bostadspolitik. Men man kan ju verkligen fråga sig, Yvonne Andersson: Vad är det häftiga med regeringens förslag inom bostadspolitiken? Det hade ju varit bra om det hade varit ett lika häftigt innehåll som det är kul att debattera och polemisera här i kammaren i Riksdagshuset. Yvonne Andersson har suttit här och lyssnat nu på förmiddagen. Då tycker jag att Yvonne Andersson också skulle vara lite eftertänksam. Jag tycker att vi, Carina, Jan och jag, har varit eftertänksamma och också självkritiska när det gäller att tillstånden inte har varit helt igenom bra. Men man tar bort de olika stöden i stället för att, som vi hade kunnat enas om, fortsätta att göra dem bättre och förbättra det som har varit dåligt. Det hade ju varit en helt annan sak. Jag tror att vi har varit mer eftertänksamma och självreflekterande här än vad Yvonne Andersson själv var i sitt eget anförande. Sedan är det något ganska märkligt. Yvonne Andersson representerar det parti, kd, som både Mats Odell och Maria Larsson representerar. Jag vägrar acceptera att den generella bostadspolitiken sänks till den nivån att det handlar om socialpolitik. Hur kommer kd och Yvonne Andersson att fortsätta att jobba med den här frågan? Det är väl bättre att slå vakt om den generella bostadspolitiken för att få bra med lägenheter i Sverige än att just Maria Larsson ska behöva agera extra för alla de hemlösa som vi tyvärr har i landet?

Fru talman! Nu fick jag en liten klump i halsen här, så nu blir jag nog lite eftertänksam. Min kollega Egon Frid står här och säger att bostadspolitiken sänks till den nivån att det kallas socialpolitik. Vad var det för värdering bakom det? Fru talman! Jag blir lite skraj här. För mig kan aldrig en bostadspolitik sänkas till en nivå som handlar om att nå alla människor. Jag tycker att bostadspolitiken är som bäst om de som inte är självklara på bostadsmarknaden i dag kommer att bli det efter vår mandatperiod. Det här föranleder mig att återigen säga det som jag har sagt flera gånger i valrörelsen. Det må kallas påhopp, men Egon Frid bjuder på detta, så varför inte? Det är inte vänstersidan som ser till de enskilda människornas behov i dag. Det är inte Socialdemokraterna med Vänstern och miljöpartisterna som har sett till att alla människor i dag har en bostad beroende på de behov de har, som har sett att det finns olikheter beroende på behov och sett till att det finns bostad för alla. Men vi får som borgerlig regering ta det som vår första stora utmaning, måhända, att alla människor, oavsett om de är socialt beroende, ska få en bostad. Därför hade vår folkhälsominister Maria Larsson en hearing förra veckan om hur man ska lösa de hemlösas problem. Därför har vi lagt in 100 miljoner för att lösa de problem som har att göra med att man inte självklart har pengar eller den ekonomiska situation som i dag krävs för kontrakt. Därför har vi försökt att göra slag i saken och möta de här behoven - ni har under tolv år sett till att de har uppkommit.

Fru talman! Först krävs en korrigering när det gäller historiebeskrivningen. Vänsterpartiet har inte varit med och samarbetat i tolv år utan i åtta år. De första fyra åren efter den förra borgerliga regeringen var det s och c som styrde landet ihop. Sedan förstår jag mycket väl att Yvonne Andersson har en klump i halsen eller i bröstet när Yvonne Andersson börjar få insikt om vad regeringens förslag kommer att få för konsekvenser när det gäller den generella bostadspolitiken. Jag nedvärderar inte socialpolitik. Jag nedvärderar inte Maria Larssons ambitioner att hjälpa de hemlösa i landet. Den ambitionen och det viktiga politiska arbetet stöder jag till fullo utifrån att vi i Vänsterpartiet faktiskt värnar individen. Men vi värnar individen genom generella välfärdssystem som ska vara grunden för en bra generell välfärd, en bra bostadspolitik, för att vi inte ska få ännu flera hemlösa. Vi är överens om att vi har för många redan nu och att vi kunde ha haft en bättre politik för att flera skulle få bostäder runtom i landet. Men min utgångspunkt från Vänsterpartiet är att vi ska föra en politik som gynnar den generella välfärden, den generella bostadspolitiken, som gör att vi får ett bättre bostadsbyggande med rimliga hyresnivåer i landet, så att färre människor ska bli bostadslösa. Men det är väl bra att kd kanske kan lösa detta internt i kd, eftersom kd har ansvaret för både bostadspolitiken och socialpolitiken. Det kanske är mer än en slump och tanke att det har blivit på det här sättet.

Fru talman! Det sista som sades var intressant. Det pekar rätt mycket på vilka erfarenheter Vänsterpartiet har av att under dessa åtta år ha regerat ihop med socialdemokrater och miljöpartister. Vi i kd behöver inte alls lösa någonting själva. Det finns en sammanhållning i alliansen, en genomgående diskussion. Och vi i borgerligheten är inte intresserade av att enbart försöka skapa system och att korrigera vissa knepiga system för att möta människors behov, utan vi utgår från människors behov och vill hjälpa till att lösa det så. Jag vill ändå tala om att redan i oktober förra året skrev Mona Sahlin, som då var bostadsminister, i DN att ett tillräckligt byggande framöver kräver långsiktiga stabila spelregler för finansieringen. Och i vårpropositionen för 2006 sade den socialdemokratiska regeringen att man skulle förlänga de tillfälliga investeringsstöden till 2008. Men man hade då inte, och vad jag förstår inte ens nu, finansieringssystem när det gäller hur man skulle fortsätta med detta. Det vi gör nu är ju något som vi har varit överens om. Problemet med er är att ni fortfarande inte har några förslag på hur ni skulle ha åstadkommit detta. Vår tillgång - vi är glada för att vi har lyckats - är att vi anvisar en väg. Det här är första steget, och vi går vidare för att få i gång byggandet. Det handlar om möjligheter för de enskilda medborgarna att, oavsett vilken social status de har, faktiskt få en bostad utifrån sina behov och också om att lösa upp det här, så att det finns ett tillräckligt antal bostäder. Jag tycker att det är jättespännande. Om fyra år får ni också genomgå den utvärdering vi kommer att få genom allmänna val. Men vi är övertygade om att det här är en bra väg, rätt väg, och den ska vi fixa.

Fru talman! Yvonne Andersson, du ger verkligen orättvisan ett ansikte genom det anförande som du höll alldeles nyss. Du har väl varit den som har varit allra mest tydlig med att den sociala bostadspolitiken härmed reduceras till ett stöd på 100 miljoner kronor, riktat i första hand till de hemlösa. Ni vill en massa saker, men ni är i majoritet nu. Nu ska ni leverera lösningar på de problem som jag hoppas att du håller med om att vi kan se på bostadsmarknaden. Jag skulle vilja fråga dig, precis som jag har gjort med nästan alla de andra tidigare talarna, och höra med dig om du också tänker påverka regeringen så att investeringsstöden ska komma dem till godo som har uppfyllt alla kriterier. Vad jag känner till har det i den borgerliga majoriteten inte funnits någon arbetsgrupp eller dylikt som har arbetat med de bostadspolitiska frågorna. Det är lätt att hitta den enda rad i er regeringsförklaring och ert valmanifest som talar om att den enda konkreta åtgärden på bostadsmarknaden är att se till att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. Det kommer att exkludera en stor grupp av människor ute i vårt samhälle som inte har möjlighet eller vill köpa sin bostad. Vi socialdemokrater anser att hyresrätten fyller en oerhört viktig funktion.

Fru talman! För det första måste jag säga att vi vill att det ska bli lättare att köpa sin bostad. Vi gillar inte det överförmynderi som man kunde se i Östberga, det kända exemplet, där den tidigare regeringen satte stopp för ombildning trots att en majoritet av hyresgästerna ville friköpa sina lägenheter. Människors olika behov måste avspeglas bättre på bostadsmarknaden. Det ska naturligtvis finnas möjligheter att äga. Men en effekt av den svårighet som har uppkommit med att man har svårt att få hyreskontrakt är ju den numera vanligt förekommande svarta marknaden. Enligt en rapport av Fastighetsägarna omsätter den svarta handeln i Storstockholm 1,2 miljarder per år. Det är naturligtvis uppskattningsvis, eftersom ingen kan veta exakt hur många kontrakt som varje år olagligen byter ägare. Men handeln med svarta kontrakt är ju oriktig, naturligtvis. När hyresgäster upplever att det de betalar inte står i proportion till det boende de har geografiskt och bruksvärdesmässigt, eller när det handlar om vad värdar upplever att de får betalt för sina nybyggen, uppstår det en bristsituation som ger utrymme för denna handel. Därför måste vi reformera hyressättningssystemet. Vi måste också öppna för att människor får ansvaret och makten över sina liv, över hur de vill bo och ägandet. Därmed har vi inte sagt nej till hyresrätter. Vi vill att det ska finnas många olika former för det här. Vi vill inte ha överförmynderi. Vi vill se till de behov som finns.

Fru talman! Svarthandel är olaglig. Det ska förbli så. Jag delar Yvonne Anderssons uppfattning om att det är något som ska motarbetas, naturligtvis. Men jag kan få fråga dig varför Kristdemokraterna har ändrat uppfattning, om jag återigen återvänder till förra budgetdebatten som avhölls här för ett år sedan. Kristdemokraterna kräver att det även framgent ska finnas ett investeringsbidrag till byggande av studentbostäder. Varför är inte det längre viktigt, Yvonne Andersson? Du som värnar familjen och barnen, tycker inte du att det vore rimligt med någon form av stöd till dessa grupper utöver de 100 miljonerna, så att även de med mindre ekonomiskt utrymme, som inte direkt får känna av de positiva effekterna av jobbavdragen, har en möjligt att bo bra? Ska inte barnen i de familjerna kunna hitta en lugn vrå där de kan läsa sina läxor till exempel eller gå undan och få vara i fred? Det skulle jag vilja att du svarade på. Du ifrågasätter om det någonsin har behövts något räntestöd. Då undrar jag: Behövs det ett ränteavdrag för dem som i dag bor i egna hem nu när fastighetsskatten ska försvinna? Kan du, om du tycker så, beskriva konsekvenserna av det för mig? I Stockholm inte minst, även i andra delar av landet, är det lång kö för att få en bostad. Man får stå länge i bostadskön om man vill ha en hyresbostad. Det behöver byggas flera bostäder. Då undrar jag vari det unikt bra ligger att man samtidigt som många söker en hyresrätt ska ombilda uppåt 100 000 hyreslägenheter i Stockholm till bostadsrätter. För på det sättet blir ju underlaget ännu sämre för de bostadssökande att hitta en bostad.

Fru talman! Det var många frågor och att gå in på varje fråga skulle leda långt utöver de minuter i talartid som jag har, och jag har ännu inte hunnit svara på alla de tidigare frågorna fast jag gärna hade velat det. Om räntebidragen verkligen vore så bra för byggandet av flera bostäder skulle jag vilja höra varför Sverige finns bland dem som ligger längst ned i Europa när det gäller nyproduktion och som har detta. Man har ju inte det på andra ställen. Flaskhalsarna är i stället fördröjningar i tillståndsgivningar i kommunerna, de snåriga reglerna i plan- och bygglagen och hämmande hyressättningssystem. På alla de områdena tänker vi komma tillbaka med förbättringar. Det är klart att vi inte står här och har alla komponenter klara för reformeringen, men vårt mål - vi är övertygade om att vi når det - är att vi ska få ökat byggande, ökad variation i boendeformer, ägarformer och så vidare. Enskilda människor ska kunna hitta en möjlighet att få sina behov tillgodosedda. Då gäller det naturligtvis barnen. De ska naturligtvis kunna läsa sina läxor i rum som finns för dem. Det är därför vi behöver variationer i detta.

Fru talman! Jag vill börja med att uppmärksamma kammaren på att Yvonne Andersson har blottlagt en stor spricka i det underlag som finns här i kammaren för vår regerande maktkartell. Yvonne Andersson har nämligen upprepade gånger hänvisat till att hennes perspektiv på de här frågorna utgår från människornas behov till skillnad från Lars Tysklind som mycket tydligt markerade skillnad mellan en bostadspolitik som utgår från behov och efterfrågan, ett uppifrån- eller ett nedifrånperspektiv. Uppenbarligen finns det företrädare i maktkartellens underlag i riksdagen som har ett uppifrånperspektiv och andra ett underifrånperspektiv. Det är intressant, och det tycker jag att kammaren kan notera. Jag vill ställa samma fråga till Yvonne Andersson som jag har ställt till övriga företrädare för maktkartellen här. Jag tycks inte få något svar på det. Är det så att ett tillfälligt stöd blir långsiktigt om det byter utgiftsområde i statsbudgeten? Är det kortsiktighet om det ligger i utgiftsområde 18 men långsiktighet om det hamnar i utgiftsområde 9? Jag har så svårt att förstå att ni så benhårt kan hålla fast vid att ni ska avskaffa de tillfälliga, kortsiktiga stöden inom bostadsförsörjningssystemen när ni faktiskt bara flyttar dem mellan olika utgiftsområden. Ni skapar ett tomrum. Ni talar inte om när, hur, på vilket sätt och om man kan förvänta sig att de gamla ska få hissar när man inte vill återinföra hissbidraget. Jag kan tänka mig att kommunerna mycket väl kommer att använda den halva miljarden bland annat till det, om det nu handlar om en halv miljard. Det vet vi bara från tidningsartiklar. Det finns ju inget i budgeten som talar om vilka belopp det handlar om. Blir det långsiktigare för att det byter utgiftsområde? Om jag formulerar frågan så, kan jag få något svar då?

Fru talman! Det där med skapande av sprickor var intressant, för om det inte finns någon spricka måste man kanske skapa en. Det kan man ju i så fall göra genom att välja frågor som i princip handlar om något annat än vad som är aktuellt i en enskild bostadsdebatt, vilket jag tycker är inom vilket budgetområde de olika anslagen ska finnas. Sedan finns det kanske sådant som man måste ta ställning till efter hand, till exempel frågan om tillfälliga stöd och om de behövs långsiktigt. I dag har jag förberett mig på att diskutera civilutskottets bostadsanslag inom utgiftsområde 18, och det har vi gjort här. När det gäller att avskaffa dessa delar har jag med all önskvärd tydlighet talat om att detta är någonting vi har varit helt överens om tidigare. Om ni hade varit i majoritet, Jan Lindholm, hade du förmodligen stått här och argumenterat för att detta skulle ske. Nu är vi i majoritet, och då känner ni att ni i er roll måste vara populistiska och säga nej till detta. Jag tycker att det hade varit renhårigare om ni hade sagt: Jaja, vi var ju överens om detta, och nu har en annan grupp tagit på sig ansvaret att dessutom föreslå en bra modell för hur det ska kunna genomföras och också haft modet att göra de förändringarna. Vi är ju överens om att det har gått snett. Det tycker jag hade varit lite hederligare än att nu stå här och låtsas som om man aldrig brytt sig om det här eller haft den här uppfattningen och så måla upp skräckscenarier och undra hur det ska gå. Det finns faktiskt ingen spricka i alliansen över huvud taget. Men jag är väldigt ovan vid att driva bostadspolitik. Kanske har jag därför uttalat mig otydligt, men det är en annan sak.

Fru talman! Jag får inte något svar på mina frågor, men det kanske man inte ska vänta sig. Sedan tycker jag att argumentationen är väldigt orättvis. Jag har väldigt tydligt talat om att vi har gjort den här analysen, att problemet sträcker sig över en period på långt över tio år, att man har jobbat på att förändra detta och haft utredningar som inte har gett bra resultat - att man så att säga just jobbar med långsiktighet. Jag tycker att det är en låg nivå på debatten när Yvonne Andersson kommer med påståendet att vi liksom inte skulle ha sett den delen. Jag tycker också - och det var därför jag begärde replik - att det var rätt oförskämt av Yvonne Andersson att påstå att vi i oppositionen skulle ha stått här och sagt att hemlösheten är någonting som har uppstått sedan valet, alltså de senaste tre månaderna. Vi är inte alls omedvetna om problemet med hemlöshet. Vi gjorde ju en räkning under förra året - jag tror att det var november som var räkningsmånad - och konstaterade att vi har en omfattande och växande hemlöshet. Jag konstaterade också tidigare i ett inlägg att åtgärder föreslås inom utgiftsområde 9 från vår sida och att även ni fortsätter med den satsningen på samma nivå. Därför tycker jag att man ska vara försiktig med hur man debatterar. Sedan förstår jag inte Yvonne Anderssons resonemang. Bara för att man lägger samma typ av bostadsstöd, alltså samma typ av stöd till bostadssektorn, i ett annat utgiftsområde skulle det alltså inte handla om det här politikområdet. Det är väldigt märkligt. Har det betydelse för den politiska debatten om till exempel stödet till hissar hamnar inom utgiftsområde 18 eller 9? Borde vi inte vara försiktiga och se till att vi har ett system som ger långsiktighet åt aktörerna på marknaden i stället för ryckighet? Det är det jag försöker få er att erkänna. Jag tycker nämligen att det vore hederligt att erkänna att det saknas väldigt många pusselbitar och att det skapar ryckighet både för konsumenter och för producenter.

Fru talman! Jag kan inte se avsaknaden av vissa pusselbitar. Jag tycker att det är genomtänkt, och då kan jag inte erkänna att det saknas pusselbitar. Det förslag som nu föreligger från oss i alliansen handlar i korthet om att avskaffa ett illa fungerande system till förmån för ett nytt system som ska ge stabilitet och långsiktighet och som på sikt kommer att leda till en bättre matchning mellan människors behov och utbudet på bostadsmarknaden. Ett större utbud kommer garanterat, och hyrorna hålls på en rimlig nivå. Då kan inte jag förstå skräckscenarierna som byggs upp både här och i andra debatter. Om jag sedan uttalade mig otydligt när jag tyckte att det kändes som om vi skulle ta något slags ansvar för att hemlösheten är som den är vill jag rikta tillbaka det: Ansvaret för att hemlösheten är som den är i dag måste väl ändå ligga hos dem som har bedrivit politiken tidigare. Vi gör ju alla vad vi kan direkt när vi kommer till makten. Det gör även borgerligheten. Vi vill inte ha några hemlösa över huvud taget i vårt samhälle. Det är därför vi riktar in oss på dessa områden och dessutom försöker jobba på områden som handlar om att studenter lättare ska få bostad. Det är ju också ett problem vi ärvt från er. Vi skulle kunna rada upp ett antal problem som vi ärver och nu tar tag i direkt. Det tycker jag att vi ska ha en eloge för, inte kritik.

Fru talman! Vi diskuterar i dag mestadels bostadspolitik. Jag tycker att man kan se två tydliga skillnader i den debatt vi har i dag. För oss socialdemokrater är bostadspolitik ett viktigt politikområde. Det handlar om att en bostad ska vara en social rättighet, det vill säga någonting som alla ska kunna få till en rimlig kostnad och där det ska finnas ett så brett urval av boendeformer som möjligt. Vi vill också ge alla människor möjlighet att bo i de olika boendeformerna och att bo på olika platser i landet liksom i olika områden i staden och dess närområden. För borgerligheten verkar det i stället vara den fria marknaden och marknadskrafterna som ska lösa de här problemen. Då ser inte jag att det finns utrymme för någon bostadspolitik. Vi har i dag fått höra olika förslag på hur man skulle kunna utveckla bostadspolitiken. Det enda jag har hört är att vi ska främja konkurrensen, och det håller jag med om är oerhört viktigt. Men det kommer inte att skapa en ny bostadspolitik. Det är snarare bara en nedmontering av den bostadspolitik som finns i dag. Det fria valet är självklart viktigt, men om det enbart är det fria valet som ska styra blir det problematiskt. Många människor kommer nämligen inte att ha råd. Det kommer i stället med automatik i slutändan att bli en grupp som förflyttas till socialt utsatta bostadsområden, det vill säga områden som inte är speciellt attraktiva. I de attraktiva områdena kommer bara de som har råd att bosätta sig. Med marknadshyror, med byggandet av bostadsrätter och med försämrade villkor för hyresrätten kommer vi att få en uppdelning som är ännu större än i dag. Vi kommer att se ännu större sociala problem knutna till ett antal områden. Därför är det oerhört viktigt att vi diskuterar och bevarar bostadspolitiken som den är i dag. I framtiden måste vi diskutera hur vi ska utveckla den bostadspolitik som finns i dag. Jag som socialdemokrat anser nämligen att ett bostadsfinansieringssystem är viktigt. Man kan förstås se brister i det system som finns i dag, men att säga att den fria marknaden ska lösa alla problem är inget alternativ. Vi måste ha styrmedel som gör att bostadssituationen i hela landet främjas och att det finns boenden för alla, oavsett vilken inkomstgrupp man befinner sig i. Det som också förvånar mig är att det är så oerhört bråttom. Man säger att det system som finns i dag inte fungerar. Det som gör mig ännu mer förvånad är när man säger att man ska ta bort räntebidrag och investeringsstöd men, som vi har hört här, samtidigt subventionera en annan typ av bostadsbyggande inom ett annat område. Vad finns det för långsiktighet i det? Det är för mig en gåta. Den förra regeringen har haft ett antal prioriteringar som har gett subventioner - det är helt rätt. Man kan tycka att det är bra eller dåligt. Den nya regeringen säger dock att den fria marknaden och långsiktighet ska gälla. Till syvende och sist pekar man ändå på ett antal områden där man kan tänka sig att skjuta till pengar vad gäller bostäder. Var finns långsiktigheten i det här? Hur kan man få en konsekvent politik om man ena stunden ger ett budskap och i andra stunden pekar åt ett helt annat håll? Det är för mig oerhört förvånande. Innan jag i dag går härifrån skulle jag vilja ha svar på en fråga, nämligen om de borgerliga företrädarna tror att det kommer att byggas flera eller färre lägenheter under den kommande mandatperioden. Nu när vi kommer att införa ett borgerligt bostadspolitiskt system är det väl ganska lätt att redan nu säga om det kommer att byggas flera eller färre lägenheter. Då har vi det med oss inför utvärderingen senare av det borgerliga bostadssystemet år 2010. Jag skulle alltså väldigt gärna vilja ha svar på frågan om det blir flera eller färre bostäder byggda. Fru talman! Under de gångna veckorna, under den gångna månaden, har jag haft kontakt med ett antal studentbostadsbolag. I utskottet har vi blivit uppvaktade av Uppsalas kommunstyrelseordförande Gunnar Hedberg, moderat företrädare. Tillsammans med sitt studentbostadsbolag presenterade han de problem som finns i Uppsala. I Uppsala kommer det borgerliga bostadspolitiska förslaget att innebära att ungefär 1 500 lägenheter inte kommer att byggas. Månadshyran för de här lägenheterna, om man ändå skulle genomföra byggnationen, kommer att stiga med ungefär 500 kr. I Göteborg har man sedan år 2002 byggt 2 700 nya studentlägenheter, och under hösten har man påbörjat ytterligare 500. Man är ganska säker på att det här kommer att leda till hyreshöjningar på runt 25 % för de nya lägenheterna. De borgerliga företrädarna har sagt: Det här är inget problem. I realiteten kommer det inte att bli så här, för man kan slå ut kostnaderna på hela beståndet. Ja, i stora kommunala bostadsbolag är det möjligt. Men i både Uppsala- och Göteborgsfallet är det små studentbostadsbolag som är helt fristående och som har sitt eget bostadsbestånd. Det kommer att innebära att hyreshöjningarna blir så stora som här nämnts. I Uppsala kommer alltså de nya lägenheterna, om de byggs, att bli 500 kr dyrare i månaden. I Göteborg kommer vi att få se 20-procentiga hyreshöjningar under de kommande åren. I min hemstad Linköping kommer man att förlora mer än 6 miljoner i räntebidrag. Även där kommer man att få göra ganska stora hyreshöjningar. Då blir min fråga till den borgerliga majoriteten: Är det verkligen så att det är studenterna som ska få betala den nya borgerliga bostadspolitiken? Det är ju i mångt och mycket studenterna som kommer att få betala de här förändringarna. Det är studentbostadsbolagen som kommer att få ta den absolut största smällen. Studenterna kompenseras delvis av de skattesänkningar som sker men definitivt inte fullt ut. En annan grupp som kommer att drabbas väldigt hårt är pensionärerna, som inte heller får det tillskott i faktiska skattesänkningar som gäller. Är det här den borgerliga majoritetens försvar? Ska man höja hyran för studenterna, en av de grupper som jag redan nu anser har ganska tuffa levnadsvillkor? Min andra fråga är således: Är det borgerlighetens budskap till de svenska studenterna att bostadskostnaderna kommer att stiga under den kommande mandatperioden, eller är det så att borgerligheten har en annan lösning? För några veckor sedan hade jag en interpellationsdebatt med Mats Odell, som i sitt svar menade att regeringen har för avsikt att ge tilläggsdirektiv till utredningen om ekonomiska och juridiska förutsättningar för privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden. Avsikten med tilläggsdirektiven är att öka möjligheterna för utredaren att lämna förslag till ekonomiska incitament som ska öka bostadsinnehavarens intresse av upplåtelse av den egna bostaden. Att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet på ett bättre sätt skulle gagna hela bostadsmarknaden, inte minst studenternas. Så svarade Mats Odell mig i en interpellationsdebatt när jag ville diskutera studenters boenden i framtiden. Det är det här som är borgerlighetens svar: Vi ska återinföra hyrestanten. Studenterna ska flytta in i och bo i andra människors hem. De ska inte få ett eget första boende där man kan bli vuxen och ta ett första steg ut i vuxenlivet. Nej, borgerlighetens förslag är att man bor hos hyrestanten eller i någon annans källare. Det ser inte jag som en heltäckande och nydanande bostadspolitik, utan det ser jag som någonting helt annat. Sist men inte minst: Anser den borgerliga regeringen att alla de projekt som i dag satts i sjön ska falla, att vi ska tillåta en oerhört stor kapitalförstörelse i och med att det är så många projekt som i dag är planerade men som inte kommer att bli av? Vore det inte bättre att ge möjlighet att genomföra den byggnation som ändå är planerad för att på så sätt skapa ett byggande inför framtiden? De frågor jag nyss ställt skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på innan debatten här i dag avslutas. I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Carina Moberg, Jasenko Omanovic, Christina Oskarsson, Ameer Sachet, Gunnar Sandberg och Eva Sonidsson (alla s).

Fru talman! I debatten här i dag, som det varit väldigt intressant att följa, har vi från Carina Moberg i ett tidigt inlägg fått höra att den borgerliga politiken är verklighetsfrämmande. Egon Frid sade tidigare här: Ja, Malmö är en sak. Där kan man väl fortsätta att bygga. Men titta på övriga landet! Hur går det där? Jag ska, fru talman, be att få lämna en liten rapport från verkligheten. Själv bor jag i Motala - Götakanalområdets huvudstad och en liten kommun i Östergötland med 40 000 invånare. Motala är ingen tillväxtort, som det ser ut i dag. Vi hoppas att det blir så. Men för dagen har vi lite problem. Vi har också en kommunal bostadsstiftelse. Jag har personligen talat med stiftelsens vd och ställt en rak fråga till honom: Kommer ni att avbryta några planerade projekt på grund av att regeringen och riksdagsmajoriteten tänker avveckla subventionerna för bostadsbyggande? Hans svar var tydligt: Nej, det kommer vi inte att göra. I det lilla samhället Borensberg med ungefär 3 000 invånare i Motala kommun kommer nya lägenheter att byggas av det kommunala bostadsföretaget. De planerna ligger fast, med byggstart år 2008. För år 2007 planerar man ungefär 100 nya lägenheter i Motalastadsdelen Gamla stan. När det gäller exakt datum för byggstart är man inte riktigt färdig. Men byggstarten påverkas av helt andra faktorer än räntebidragssystemet och dess framtid. Som verkställande direktören beskrev det för mig handlar det om hur det går med näringslivsetableringar i kommunen - till exempel den dubbelspårsutbyggnad som är på gång. Det handlar alltså om en omvärldsanalys av hur situationen ser ut och hur man kan bedöma efterfrågan utifrån sådana faktorer och inte alls utifrån regeringens bostadspolitik. Visst, kalkylen påverkas i någon mån av subventionerna. Det höll han naturligtvis med om, men inte i sådan utsträckning att det fanns skäl att avbryta pågående projektering. I stället säger vd:n: Vi får väl anstränga oss för att hålla byggkostnaderna nere. Där pekar han på någonting som är väsentligt mycket viktigare för boendekostnaderna än regeringens avvecklande av bostadssubventionerna, nämligen kostnaden för att bygga. Byggmarknaden i Sverige domineras i dag av ett fåtal stora företag. Man kan säga att det är en oligopolmarknad, vilket i sig är kostnadsdrivande. Men ännu mer kostnadsdrivande är det att man bakom denna oligopolmarknad på byggsidan har en oligopolmarknad också på grossistsidan när det gäller byggmaterial. Det är alltså ett fåtal grossistföretag som har marknaden för byggvaror i ett mycket hårt grepp. Låt mig ge ett exempel på hur detta med byggvarorna kan slå. SABO-företagen har skapat en gemensam ekonomisk förening som heter HBV, Husbyggnadsvaror, vars uppgift är att upphandla byggmaterial. Man gör också en del tester av byggmaterial från olika leverantörer. Man har gjort en studie av något som kallas engreppsblandare, alltså vattenkranar. Normalpriset för en engreppsblandare hos svenska grossister ligger på i storleksordningen 700-1 500 kr styck. HBV tog sig för att köpa en blandare tillverkad i Kina hos lågpriskedjan Bauhaus för 70 kr, alltså en tiondel av kostnaden. Man testade slitage och hållfasthet hos ett antal standardblandare och lågprisblandaren och fann att den kinesiska blandaren höll väl så hög kvalitet som de som var tio gånger dyrare. I ett hyreshusprojekt ingår tusentals olika detaljer, det vill säga att det finns en mycket stor besparingspotential här. Man kanske inte kan spara 90 % på varje detalj, men det här exemplet indikerar att det finns utrymme att sänka kostnaderna inom byggsektorn i mycket högre grad än med de subventioner som regeringen drar in. Låt mig också nämna i sammanhanget att jag har haft tillfälle att tala med flera personer som tidigare har haft ledande befattningar i privata fastighetsbolag. Deras budskap har varit entydigt: Det är utmärkt att regeringen nu tar bort de kvarvarande subventionerna. Fastighetsbolagen har genom åren tjänat stora summor på att anpassa sina kalkyler och objekt så att maximala bostadssubventioner har kunnat utgå. Någon kostnadspress har man däremot inte haft behov av, därför att man har haft subventionerna. Det är också värt att notera att Fastighetsägarna, alltså intresseorganisationen för Sveriges fastighetsägare, har applåderat att subventionerna avskaffas. Man säger, vilket bara är att läsa på hemsidan: Det är inte samhällsekonomiskt hållbart att behålla nuvarande subventionssystem. Jag vill också kommentera något som nämndes tidigare i debatten men som inte väckte någon större uppmärksamhet, nämligen det historiska perspektivet. För 13 år sedan var subventionssumman i storleksordningen 34 miljarder. I år, 2006, ligger den på 1,7 miljarder. Regeringens förslag innebär att vi nästa år kommer ned till ungefär en halv miljard. Det handlar alltså om att man går ned från en historiskt sett tämligen blygsam nivå år 2006 till en lägre nivå 2007. Och detta använder oppositionen för att göra ett stort indignationsnummer av och nedkallar all jordens elände över den svenska bostadsmarknaden för att vi nedtrappar subventionerna med den här miljarden. Samtidigt har vi åtskilliga exempel på bostadsföretag som säger: Vi kan bygga ändå. Fastighetsägarna, intresseorganisationen, säger: Vi vill inte ha några subventioner. Regeringskansliets egen utredning, som Yvonne Andersson refererade till, sade redan för flera år sedan: Bostadssubventionerna är föråldrade. Det är ett föråldrat system som är anpassat till en gången tids höga ränteläge. Min fråga till oppositionen är: Vilka vill ha era subventioner egentligen? Fastighetsägarna vill inte ha dem. Vilka är det som ska dra nytta av subventionerna och vilka är det som gynnas av subventionerna? Jo, de som gynnas är fastighetsbolagen, byggföretagen på sin oligopolmarknad och grossisterna i byggbranschen på den oligopolmarknad som råder där. Det är de som tjänar på subventionerna. Nej, fru talman, låt oss nu avveckla de sista delarna av detta föråldrade subventionssystem och övergå till en fastighetsmarknad och bostadsmarknad som kännetecknas av att människors fria val får styra och som kännetecknas av en fungerande bostadsförsörjning fjärran från statliga regleringar och stora subventioner. (Applåder)

Fru talman! Vi ska bort från subventionerna och endast subventionera äldreboenden. Det är beskedet från den borgerliga majoriteten i dag. Andreas Norlén lyfte fram Motala som exempel. Jag är själv östgöte och har bott i Borensberg. En av mina kolleger på östgötabänken pratade för tre minuter sedan med det avgående kommunalrådet där, Johan Andersson. Hans senaste information är att Borensbergsbyggnationen inte kommer att bli av, på grund av att det blir oerhört stora fördyringar eftersom man hade räknat med att få investeringsbidrag och räntebidrag. Jag tror att man har problem även i Motala kommun. Ett annat exempel är Mjölby kommun som lider av samma problem. Jag vill ställa två frågor till Andreas Norlén. Den ena frågan är: Vad är ditt svar till studenterna i Linköping, Uppsala och Göteborg som kommer att få högre boendekostnader? Ger du samma svar som Mats Odell gav mig, att det bara är att flytta in hos en gammal hyrestant eller i någons källare? Eller kan vi förutsätta att borgerligheten ska kompensera studenterna för de kommande högre kostnaderna i boendet? Min andra fråga, som jag inte har fått svar på, är: Hur många lägenheter kommer att byggas under den kommande mandatperioden? Kommer vi att få se flera eller färre lägenheter byggda under den kommande mandatperioden?

Fru talman! Vi ska bort från subventionerna och endast subventionera äldreboenden. Det är beskedet från den borgerliga majoriteten i dag. Andreas Norlén lyfte fram Motala som exempel. Jag är själv östgöte och har bott i Borensberg. En av mina kolleger på östgötabänken pratade för tre minuter sedan med det avgående kommunalrådet där, Johan Andersson. Hans senaste information är att Borensbergsbyggnationen inte kommer att bli av, på grund av att det blir oerhört stora fördyringar eftersom man hade räknat med att få investeringsbidrag och räntebidrag. Jag tror att man har problem även i Motala kommun. Ett annat exempel är Mjölby kommun som lider av samma problem. Jag vill ställa två frågor till Andreas Norlén. Den ena frågan är: Vad är ditt svar till studenterna i Linköping, Uppsala och Göteborg som kommer att få högre boendekostnader? Ger du samma svar som Mats Odell gav mig, att det bara är att flytta in hos en gammal hyrestant eller i någons källare? Eller kan vi förutsätta att borgerligheten ska kompensera studenterna för de kommande högre kostnaderna i boendet? Min andra fråga, som jag inte har fått svar på, är: Hur många lägenheter kommer att byggas under den kommande mandatperioden? Kommer vi att få se flera eller färre lägenheter byggda under den kommande mandatperioden?

Fru talman! Det är intressant att vi får en debatt om Motalas förhållanden i Sveriges riksdag. Motala kan känna sig hedrat av detta. Låt mig säga till Johan Löfstrand att jag talade med vd:n för bostadsstiftelsen Platen för omkring två timmar sedan. Då ställde jag frågan: Vilka projekt har ni på gång? Han nämnde Borensbergsprojektet, som kommer att bli av enligt planerna, och det stora projektet i Gamla stan i Motala. Jag tror, med all respekt för det avgående kommunalrådet, socialdemokraten Johan Andersson, att bostadsstiftelsens egen vd vet bättre vilka projekt som kommer att genomföras än det avgående kommunalrådet. Vad beträffar Mjölbyprojektet, som Johan Löfstrand nämnde, har jag haft direktkontakt med mina partivänner som har tagit över styret i Mjölby. De har sagt att de gärna hade tagit emot subventionerna men att de kommer att bygga ändå, genom det kommunala bostadsbolaget, eftersom det är ett bra projekt, efterfrågan finns och Mjölby behöver bostäder. Det vill säga, att finns det behov så bygger man. Så mycket betyder inte subventionerna. Det kan tilläggas att Mjölby kommun är mindre än Motala kommun. När det gäller studenterna uttalar sig Johan Löfstrand lite föraktfullt om hyrestanter. Jag har svårt att se det principiellt förkastliga i att man hyr rum i någons stora hus om nu någon har utrymme över och vill hyra ut. Det är alldeles utmärkt att regeringen så småningom återkommer med förslag på hur detta ska göras mer attraktivt för den enskilde och att man på det sättet utnyttjar, som ministern sade, det befintliga beståndet mer effektivt. Vad gäller studenternas situation var redan Ewa Thalén Finné inne på att vår politik innebär betydande förbättringar också för studenter, inte minst för de studenter som arbetar.

Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Andreas Norléns svar till bland annat de ungdomar som sitter uppe på läktaren är att när de senare i livet ska börja plugga på universitetet kommer de inte att kunna bo i en egen lägenhet där man kan få vara sin egen, komma hem när man vill och testa på vuxenlivet. I stället ska de få flytta in i någons garage, källare eller hos en gammal hyrestant. Jag tycker att alla ungdomar ska ha möjlighet att flytta in i ett eget boende. Hur många lägenheter kommer att byggas under den kommande mandatperioden, flera eller färre? Det är lätt att svara på den frågan. Vi kommer att kunna utvärdera det år 2010, men jag vill gärna ha ett svar nu.

Fru talman! Jag börjar med det här med studentbostäderna igen. Som Johan Löfstrand resonerar skulle alla studentbostäder som redan existerar plötsligt ha upphört att finnas till. Så är det naturligtvis inte. Det finns ju ett stort antal studentlägenheter. Det finns säkert behov av flera, och jag är säker på att det kommer att byggas flera eftersom det finns ett behov oavsett om de här investeringsbidragen avvecklas eller inte. När det gäller antalet, hur många hyreslägenheter som kommer att byggas under den kommande fyraårsperioden, kan varken jag eller Johan Löfstrand ha någon uppfattning, för det återstår att se. Nu har ju Johan Löfstrand ingen mer replik, men det hade varit kul om han svarat på de frågor jag ställde i talarstolen, nämligen: Vilka är det egentligen som gynnas av den här subventionspolitiken? Vilka är det som drar fördel av de ytterligare miljarder som oppositionen nu vill slänga i fickorna på privata bostadsföretag, byggföretag, byggmaterialhandlare? Men vi får väl se om han kan svara på det i annat sammanhang.

Fru talman! Jag ska fatta mig kort. Andreas Norléns svar till bland annat de ungdomar som sitter uppe på läktaren är att när de senare i livet ska börja plugga på universitetet kommer de inte att kunna bo i en egen lägenhet där man kan få vara sin egen, komma hem när man vill och testa på vuxenlivet. I stället ska de få flytta in i någons garage, källare eller hos en gammal hyrestant. Jag tycker att alla ungdomar ska ha möjlighet att flytta in i ett eget boende. Hur många lägenheter kommer att byggas under den kommande mandatperioden, flera eller färre? Det är lätt att svara på den frågan. Vi kommer att kunna utvärdera det år 2010, men jag vill gärna ha ett svar nu.

Fru talman! Jag börjar med det här med studentbostäderna igen. Som Johan Löfstrand resonerar skulle alla studentbostäder som redan existerar plötsligt ha upphört att finnas till. Så är det naturligtvis inte. Det finns ju ett stort antal studentlägenheter. Det finns säkert behov av flera, och jag är säker på att det kommer att byggas flera eftersom det finns ett behov oavsett om de här investeringsbidragen avvecklas eller inte. När det gäller antalet, hur många hyreslägenheter som kommer att byggas under den kommande fyraårsperioden, kan varken jag eller Johan Löfstrand ha någon uppfattning, för det återstår att se. Nu har ju Johan Löfstrand ingen mer replik, men det hade varit kul om han svarat på de frågor jag ställde i talarstolen, nämligen: Vilka är det egentligen som gynnas av den här subventionspolitiken? Vilka är det som drar fördel av de ytterligare miljarder som oppositionen nu vill slänga i fickorna på privata bostadsföretag, byggföretag, byggmaterialhandlare? Men vi får väl se om han kan svara på det i annat sammanhang.

Fru talman! Nu har Andreas Norlén förklarat för oss var verkligheten ligger. Jo, den ligger i Motala. Då kan man plötsligt ha tilltro till uppgifter, när Andreas Norlén kommer med dem från Motala. När jag refererar till Skövde, som ligger på andra sidan Vättern, befinner vi oss plötsligt inte i verkligheten. Det är ett mycket märkligt resonemang. Sedan har jag en fråga. Det är ju faktiskt så att det är Sveriges hyresgäster, de studerande och alla som har behov av låga hyror i landet som vill ha en bra social bostadspolitik inklusive långsiktig bostadsfinansiering med subventioner. Om nu Andreas Norlén, Lars Tysklind och Lennart Pettersson har ondgjort sig så mycket över de byggkostnader som finns när det gäller både produktionen och byggmaterialet - varför angriper ni inte oligopolen? Det skulle göra betydligt mer nytta, och mindre skada, än att ta bort bostadssubventionerna.

Fru talman! Verkligheten finns förhoppningsvis både i Motala och i Skövde. Problemet är att den beskrivning av verkligheten man får om man lyssnar på en del företrädare här är att bara för att vi avvecklar de redan i dag ganska blygsamma subventionerna kommer jordens alla olyckor att ramla ned över svenska hyresgäster. Jag tycker inte att det är en riktigt rimlig beskrivning av verkligheten. Det är säkert så att ett och annat projekt kommer att behöva räknas om, vilket vi också har sagt från majoritetens sida tidigare i debatten. Men, för att återigen referera till vd:n för det här kommunala bolaget i Motala: Marknaden anpassar sig efter ändrade förhållanden, för det gör den alltid. Man kommer alltså att fortsätta bygga eftersom det finns ett behov av bostäder i riket. Sedan fick jag ju svar på vem som Egon Frid uppfattar gynnas av den här subventionspolitiken. Det är hyresgäster och andra. Jag har väldigt svårt att se den logiken när man tänker på att subventioner generellt sett är kostnadsdrivande på samma sätt som andra statliga regleringar som Egon Frids parti tycker väldigt mycket om. Det är kostnadsdrivande, och det gör att marknaden snedvrids i stället för att man låter de privata företagen verka på en fri marknad och konkurrera med varandra utan snedvridande stöd och subventioner. Då tvingas de sänka sina kostnader och jobba effektivare i stället för att luta sig mot subventionerna.

Herr talman! Nu ska vi ladda om lite grann. Det mesta av utskottsdebatten ägde ju rum på förmiddagen. Det var glädjande att höra så många i alliansen tala om konsumenternas bästa. Alla vet i dag att det är komplicerat att vara konsument, inte minst med tanke på de val som vi konsumenter varje dag ställs inför. Vi ska själva välja elleverantör, telefonoperatör med mera för att få så bra avtal och villkor som möjligt. Det ställs krav på att vi är aktiva. Alla konsumenter måste ha bra tillgång till korrekt och saklig information för att kunna göra aktiva val. Alla har inte tillgång till och förmåga att själva söka och tillgodogöra sig den information som behövs inför ett köp eller om man redan har gjort ett köp som man inte är nöjd med. Det är viktigt att vi för en aktiv konsumentpolitik där så många som möjligt får ta del av konsumentupplysning, och det måste ske via den kommunala konsumentvägledningen. Upplysningen måste finnas att få nära, gärna personlig kontakt så att konsumenten kan känna sig trygg. Den förra regeringen tillsatte en särskild utredare våren 2006 med uppdrag att göra en översyn av den kommunala konsumentvägledningen och ge förslag på hur en hög och likvärdig nivå kan uppnås i hela Sverige. Genom ett regeringsbeslut den 16 november har bemyndigandet att tillkalla en utredare återkallats. Jag skulle vilja veta varför. Utredarens uppdrag var att föreslå en modell för hur konsumentvägledning kan utvecklas för att uppnå en hög och mer likvärdig nivå i hela landet, där möjligheterna att utnyttja modern teknik för enskilda kommuners service ingår och hur detta ska finansieras. Utredaren skulle också lämna förslag på indikatorer för uppföljning av målen om en hög och likvärdig nivå i hela landet på den kommunala konsumentverksamheten och vem som ska ansvara för den uppföljningen, helt i enlighet med konsumentpolitikens mål och inriktning att få trygga konsumenter som handlar hållbart. Jag har haft förmånen att få jobba som konsumentvägledare ett antal år och vet hur viktig den kommunala verksamheten är för den enskilda konsumenten. Många konsumenter vet inte vilka rättigheter de har och får därför inte den information de behöver om inte konsumentupplysningen finns nära konsumenten. Undersökningar visar att efterfrågan på köpråd är större bland de resursstarka konsumenterna medan behovet av råd och stöd med anledning av uppkomna tvister är störst bland de resurssvaga. Komplicerade köpråd kräver ofta en personlig kontakt för att ge möjlighet att diskutera ärendet ingående för bästa möjliga resultat. Jag ser med oro hur många kommuner inte prioriterar denna verksamhet och att människor inte kan vara konsumenter på lika villkor. Vi socialdemokrater anser att en kommunal konsumentverksamhet med hög kvalitet är en del av den allmänna välfärden. Kommunerna har olika förutsättningar och kan därför utveckla egna arbetsformer och egna lösningar som passar bäst. De kommunala konsumentvägledarna jobbar ofta med förebyggande arbete mot skolor, organisationer och den lokala handeln. Ett kontinuerligt förebyggande arbete är något som alla vinner på, såväl den enskilda konsumenten som samhället i stort. Det har konstaterats i en utredning som gjordes 2004 på uppdrag av Jordbruksdepartementet att den kommunala konsumentvägledningen är samhällsekonomiskt lönsam. Jag ser med oro att många moderatstyrda kommuner lägger ned konsumentvägledarna. I Stockholm gjorde man stora nedskärningar bara för en månad sedan. Jag har tidigare läst att Moderaterna vill lägga ned Konsumentverket bland annat och begränsa Konsumentverkets möjligheter att driva talan i domstol. Jag funderar lite grann på hur man resonerar i framtiden. Man har varit emot stöd till konsumentorganisationer och vill att stödet till ekologisk märkning och rättvisemärkning ska fasas ut. Gäller det fortfarande? Högeralliansen har kommit överens om att alla nya lagar som berör företag ska granskas av ett nytt oberoende organ med representanter för näringslivet. Det är också saker som jag har läst och funderat på. Finns det fortfarande tankar på det i framtiden? Det skulle i så fall i praktiken innebära att Svenskt Näringsliv skulle få veto mot förslag som förbättrar konsumenternas ställning gentemot företagen. Det tycker inte jag är att se till konsumenternas bästa. Jag tycker att det finns ett stort behov av kommunal konsumentvägledning ute i landet och hoppas att regeringen också ser behovet i framtiden så att vi får trygga konsumenter som handlar hållbart, som de konsumentpolitiska målen säger. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2, 3 och 5. I detta anförande instämde Christina Oskarsson och Ameer Sachet (båda s).

Herr talman! Med tanke på tidsbristen ska jag inrikta mitt huvudanförande enbart på det som gäller studentbostäderna och den påverkan på dem som vi har diskuterat under förmiddagen. Jag kommer själv från en studentstad, Lund, med 40 000 inskrivna studenter vid universitetet. Bostadsbristen i min stad, precis som i de flesta andra studentstäder, är stor. Både studenter och andra ungdomar drabbas, liksom de som inte är köpstarka. Kan detta motverkas med olika former av subventioner? Jag anser inte det. Det finns många feltänk i ett sådant resonemang. Det första är att studenter per automatik skulle bo i studentbostäder. Av Lunds kommuns 40 000 studenter som är inskrivna vid universitetet bor bara hälften, alltså 20 000, i själva Lund. 20 000 bor i resten av Skåne, delar av Blekinge, Halland och Småland. Kommunikationerna och pendlingen blir alltså ytterst viktiga. Det tycker jag är positivt, precis som att regionerna blir allt viktigare. Kommungränserna är för de flesta ganska oviktiga. Ett annat feltänk som har kommit fram under förmiddagen är att studenter skulle vara en homogen grupp. Men så är det faktiskt inte. Många studenter har till exempel familj, och naturligtvis är inte alla 18 år. Av de 20 000 studenter som bor kvar inne i Lund bor knappt 8 000 i studentbostäder. Resten, ca 25 %, bor i bostadsrätter, i delade lägenheter, hos privata och kommunala värdar med mera. Det är viktigt att konstatera att staten inte alltid riktar rätt om staten ger riktade subventioner. De senaste åren har nästan bara specialbostäder byggts - trapphusboende, ungdomslägenheter, studentlägenheter och för några år sedan seniorboenden och 55-plusboenden. Detta är ett helt felaktigt resonemang för mig. Vad händer med den största gruppen, den icke-prioriterade, icke-studenter, icke-pensionärer? Vem värnar den stora grupp som inte ingår i nischen för specialriktade subventioner som man värnar om i den här debatten? Det är den största gruppen medborgare. Men kanske vill man ha alla medborgare kategoriserade. Det viktigaste är att stimulera ett varierat boende, allt från små lägenheter till villor. Det ger en väl fungerande bostadsmarknad. Jag har märkt under de år jag har verkat inom bostadssektorn i Lunds kommun att det är just det allsidiga byggandet som gör att bostadsmarknaden fungerar. Bostadskedjan är viktig. Tidningen Sydsvenskan visade i en artikel för några år sedan att det i den sista delen av kedjan var en ungdom som fick sin första egna lägenhet och i den första delen av kedjan var det barnfamiljen som skaffade det första radhuset. I nuläget sitter också många 40-talister fast i sina villor och flyttar inte ut. Man möjliggör inte en fungerande flyttkedja. Man vill mycket gärna, men man ser inte attraktionen i nuvarande bostadsmarknad. Vad som driver upp byggkostnaderna är också en viktig fråga. Till exempel vid byggandet av skolor, dagis och bostäder i min region är det den minskade tillgången på arbetskraft inom byggsektorn och de stora byggfirmornas dominans som drivit upp kostnaderna. Brist på konkurrens alltså. Statsrådet Mats Odell svarade på en fråga för några veckor sedan och konstaterade då att konkurrensen på marknaden måste bli bättre. Detta är ytterst viktigt. Långsiktiga, förutsägbara villkor är också viktiga för att inte få den ryckighet i bostadsplaneringen som vi sett under stora delar av 1900-talet och som har präglat svensk bostadspolitik länge. Sänkt fastighetsskatt för flerbostadshusen är bra för hyrorna. Flera bostäder ger kunden en marknad och en viktig valfrihet som innebär att man också kan säga nej till alltför höga hyror då det finns olika alternativ. Herr talman! Det är en väl fungerande bostadsmarknad som ska lösa framtidens behov av bostäder, inte tillfälliga subventioner. (Applåder)

Herr talman! Jag begärde ordet bara för att jag vill protestera mot Christine Jönssons debatteknik att lägga ord i oppositionens mun som inte är relevanta. Hon påstår att vi skulle argumentera enbart för studenternas situation. De som drabbas av förslagen till förändringar i bostadssubventionerna är ju de svaga grupperna i samhället. Till de svaga grupperna hör de som är betalningssvaga, och det är bland annat studenterna. Vi har pratat om ensamstående. Vi har pratat om äldre. Vi har pratat om hemlösa. Vi har alltså i första hand fokuserat på de grupper som är de stora förlorarna i det här förslaget. Det är inte så konstigt. I och för sig har det också nämnts att det här handlar om en förmögenhetsomfördelning i mångmiljardklass, där de rika är vinnarna. Visst har vi pratat om olika grupper i samhället. Jag vill bara lägga till rätta att jag skulle ha påstått att det uteslutande skulle handla om studenter. Jag har själv tagit exemplet från min högskola i Dalarna där situationen är densamma. En stor grupp är människor som inte flyttar till orten utan som bor i sina vanliga bostäder hemma. De bostäderna kommer också att öka i kostnad. Alla hyreslägenheter ökar i kostnad när räntesubventionerna försvinner, oavsett om de är byggda för studenter eller inte. Det är viktigt att hålla reda på vilka som är vinnare och förlorare. Ni i alliansen borde kunna erkänna att åtminstone i det korta perspektivet finns många förlorare. Ni har inte redovisat hur de ska få kompensation, även om ni säger att det kommer förslag på sikt. Det skulle många, särskilt studenterna, gärna ha reda på. När kommer höjningarna av studiestöden som kan kompensera de hyreshöjningar vi ser framför oss?

Herr talman! Det viktigaste att konstatera är att det som blir ett bekymmer när staten subventionerar, som har skett under många år på 1900-talet, är att det blir en ryckighet, obalans, i bostadsmarknaden. Det innebär att det blir grupper som förlorar och som per automatik också måste kompenseras på sikt. Det är det som blir bekymret på bostadsmarknaden. Man har sett att studenterna har stora problem i studentstäderna. Då har de fått riktade subventioner. Under tidigare år har det varit fråga om andra grupper, till exempel ungdomsgrupper. Då har de också subventionerats. Det är väl det som är feltänket. De riktade subventionerna gör att bostadsmarknaden blir ryckig. Det blir inte den stabilitet på marknaden som krävs. Det är där som min kritik ligger, inte bara att ni har pratat om enstaka grupper. Min kritik är att er politik har lett till en ryckighet och obalans i de flesta kommuner.

Herr talman! Varför skulle olika typer av riktade subventioner ha olika värden när det gäller att skapa sned balans i bostadsmarknaden? Jag har frågat alla representanter som har varit uppe hittills från alliansens sida - nej, jag missade kanske någon - om detta. Varför är det bättre att lägga riktade subventioner i ett annat utgiftsområde än i utgiftsområde 18? På vilket sätt är det mindre ryckigt att subventioner av kategoriboende - i det här fallet inte studentboende, nu handlar det om att subventionera boende för äldre - läggs i utgiftsområde 9 i stället för 18? På vilket sätt skulle det vara mindre påverkande på en, som Christine Jönsson beskriver, ryckig bostadsmarknad?

Herr talman! Alla former av riktade subventioner till producentledet är inte bra. De får den ryckigheten. Vårdboenden och äldreboenden är lite annorlunda eftersom de kan kopplas till en biståndsdel, ett behov, på ett annat sätt än till exempel riktade subventioner till studentgrupper eller ungdomsgrupper. Totalt sett för att få en väl fungerande bostadsmarknad är det viktigt att ha en väl fungerande bostadskedja där det byggs alltifrån små lägenheter till villor och radhus. Då ges möjligheten till flyttkedjan och en väl fungerande bostadsmarknad.

Herr talman! Nu mot slutet av debatten finns det skäl att återknyta till det övergripande perspektivet. Nya moderaterna och de andra allianspartierna har gått till val med ambitionen att göra Sverige till ett ännu bättre land att leva i för alla. Utgångspunkten har varit, och är, att identifiera dagens samhällsproblem och att med det perspektivet söka framtidens lösningar för ett bättre och ännu mer välfungerande samhälle. Denna ambition innefattar också en vilja och förmåga att genomföra förbättringar i ett antal olika avseenden. En del av den helheten är det som civilutskottet har att bereda, bland annat bostadspolitiken. Det finns därför återigen skäl att framhålla att syftet med den nya bostadspolitiken är att konkurrensen ska förbättras med långsiktigt stabila villkor för ägande och byggande av bostäder. Med tanke på en del högstämda uttalanden tidigare i debatten finns det när det gäller räntebidragssystemet anledning att påminna om att den tidigare socialdemokratiska regeringen i 2006 års ekonomiska vårproposition aviserade att inga nya räntebidrag skulle beviljas efter den 1 juli 2008, det vill säga ett och ett halvt år senare än vad den nya alliansregeringen och utskottsmajoriteten nu föreslår. När förutsättningar ändras uppkommer det naturligtvis konsekvenser. Dessa kortsiktiga konsekvenser måste vägas mot det långsiktiga målet om stabilitet inom bostadssektorn. Att det inte är så dramatiskt som Carina Moberg och andra vill göra gällande kan möjligen illustreras av ett brev från ett fastighetsbolag som jag fick häromdagen. I brevet framkom det att de är, trots att både investerings- och stimulansbidrag upphör samt att räntebidraget successivt ska avvecklas, beredda att bygga hyreslägenheter. Sådana signaler har vi fått från olika håll i landet. Vi har ju också hört vad Andreas Norlén tidigare har berättat om förhållandena i Motala. Påståenden om att räntebidragssystemets och andra snedvridande subventioners avskaffande skulle leda till att bostadsbyggandet skulle upphöra är inte trovärdiga, särskilt som det från bostadssektorn under lång tid har efterfrågats långsiktiga och stabila villkor. Den tidigare förda bostadspolitiken är någonting som till och med enligt Egon Frid, Vänsterpartiet, haft en del övrigt att önska. Herr talman! Ett flertal utredningar under en följd av år har visat på en rad problem med de statliga bostadssubventionerna. Trots detta har den tidigare socialdemokratiska regeringen under sitt tolvåriga maktinnehav inte förmått lägga fram en långsiktigt hållbar lösning för bostadssektorn. I stället för att ta itu med problemen i syfte att minska subventionsberoendet har en rad olika tillfälliga stöd införts. En illustration av ryckigheten i den socialdemokratiska bostadspolitiken är just det förhållandet att investeringsbidraget och investeringsstimulansen inte förlängts av den förra regeringen. När man hade möjlighet att besluta om en förlängning gjorde man inte det. Men nu menar man med emfas att subventionerna ska förlängas. Naturligtvis måste långsiktigt stabila villkor vara att föredra framför sådan ryckighet. När det gäller en del tidigare uttalanden i debatten om hyresrätter vill jag slutligen framhålla att alliansregeringen har som en del av politikens inriktning i budgetpropositionen uttalat att hyresrätten är central för en flexibel bostadsmarknad och en väl fungerande arbetsmarknad samt att hyresboendet också ska utvecklas i framtiden. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. (Applåder)

Herr talman! Ni anklagar oss för att vi försöker skriva facit fyra år i förväg. Men hur kommer det sig att ni har tolkningsföreträde på att skriva facit om hur politiken hade sett ut om det hade blivit en vänsterregering? Vad är det som säger att inte en vänsterregering skulle ha fortsatt med bostadssubventioner med långsiktig bostadsfinansiering? Vi får inte tolka den kommande politiken, men ni har facit på hur politiken hade sett ut om det hade varit en annan regering. Det är en märklig diskussion. I ett tidigare anförande hörde vi att dessa 1 ½-2 miljarder gör varken till eller från utifrån att vi hade haft 36 miljarder i bostadsstöd förut. Hur kommer det sig då att ni tror att ett borttagande av bostadssubventionerna så påtagligt skulle öka konkurrensen på bostadsmarknaden i fråga om bostadsbyggandet att ni till och med kan upphäva alla oligopol som finns när det gäller producenterna inom bostadsbyggandet? Detta är ett märkligt resonemang. Jag tycker att det finns skäl att ni verkligen utvecklar era svar på dessa frågor. Det är uppenbart att bostadssubventionerna har haft en effekt på hyresnivåerna. Och jag tycker att det är viktigt att än en gång slå fast att Vänsterpartiets utgångspunkt har varit att gynna hyresgästerna.

Herr talman! Till att börja med kan jag säga att facit är någonting som man får i efterhand. Där finns två alternativ. Det ena är om er politik hade sett likadan ut som vår, i varje fall efter den 1 juli 2008. Men det vet vi ju inte. Facit i övrigt har vi redan nu efter ett tolvårigt regeringsinnehav. Att det inte har fungerat har vi sett på många håll i landet. När det gäller förutsättningarna i övrigt är villkoren lika för alla aktörer. Just ryckigheten är någonting som de som har producerat bostäder på en marknad har fått ta med i beräkningen. Det är kanske en av anledningarna till att många bostadsföretag ändå direkt i dag och nu säger sig vara beredda att producera bostäder - även hyresrätter.

Herr talman! Facit hade med all säkerhet varit att vi skulle ha haft någon form av fortsatt bostadsfinansieringssystem, gärna med långsiktiga ekonomiska villkor, om vi hade haft en vänsterregering. Och dessa ambitioner fanns tydligt uttalade i vårpropositionen. Sedan har vi också facit i form av att vi har haft ett ökat bostadsbyggande i landet. Förra året byggdes det 34 000 lägenheter i landet. Det har inte byggts så mycket på många år. Det är ett tecken på att bostadspolitiken var på rätt väg att vi genom olika typer av riktade investeringsstöd för byggande av ungdomsbostäder, studentbostäder och äldrebostäder lyckades öka bostadsbyggandet. Vi var på väg att få den konkurrenssituation på bostadsmarknaden i fråga om bostadsbyggandet som skulle gynna prisnivån. Också med hjälp av bostadsfinansiering och räntebidrag för att uppnå en ökad neutralitet skulle man få acceptabla hyresnivåer för människor som ska bo i dessa bostäder. Detta är ett påtagligt facit av att bostadspolitiken har varit och är på rätt väg. Nu kommer alliansregeringen, med sin avsaknad av en bostadspolitik, tyvärr att bryta denna positiva trend. Ni visar själva i betänkandet att bostadsbyggandet kommer att minska under de kommande åren. Hur kommer detta att kunna öka konkurrensen och innebära en prispress?

Herr talman! Jag kan säga att Egon Frid och hans partikamrater haft tolv år på sig att ändra de system som jag ändå har uppfattat att det finns en ganska stor samstämmighet om inte har fungerat, åtminstone inte optimalt. Det sade du själv tidigare, nämligen att det har funnits mycket i övrigt att önska i fråga om bostadspolitiken. Då har man haft tiden på sig under dessa tolv år. Men det konstiga är att ambitionen inte verkar ha funnits förrän nu att göra de ändringar som man har haft tolv år på sig att göra. När det gäller byggandet som sådant konstaterar jag bara att det i mitt område, Stockholms län, i vart fall inte har byggts så mycket bostäder som socialdemokratiska politiker och den tidigare regeringen har haft önskemål om. Det är ett faktum. Exakt vad som kommer att ske på bostadsmarknaden får vi se. Men långsiktiga och stabila villkor kan aldrig vara en nackdel. Det är min uppfattning.

Herr talman! Det kommer inte att byggas lägenheter i någon större utsträckning, Anti Avsan, när ni tar bort de statliga stöden. Det kommer inte heller att byggas bostadsrättslägenheter annat än i väldigt exklusiva lägen eller i sjönära lägen där en liten del av befolkningen kommer att ha råd att efterfråga dem. Det kommer inte att byggas några studentbostäder därför att studenterna inte kommer att ha råd att efterfråga dem eftersom de blir dyrare när ni tar bort det statliga stödet. Hyran kommer att stiga i det befintliga beståndet när man som fastighetsägare måste kompensera för det borttagna räntebidraget. Om detta råder det inget tvivel. Och jag tror inte heller att några andra än möjligtvis du och jag är oense om detta. Jag anser att det stöd som i dag gäller får betecknas som ett långsiktigt stöd. Det infördes 1993, och nu är vi framme vid 2007. Det anser jag vara långsiktigt. Ni avvecklar nu detta stöd och inför ingenting annat. Ni litar på att marknaden kommer att lösa dessa problem, det gör inte vi som befinner oss i opposition just nu. Jag har en fråga till dig, Anti Avsan. Kommer det att byggas flera eller färre bostäder under denna mandatperiod än under den föregående mandatperioden? Anti Avsan, du som har låtit dig bli vald till ordförande i Huddinges kommunala bostadsföretag Huge, kommer du att se till att Huge bygger bostäder för Huddinge kommuns invånare som de också har råd att efterfråga?

Herr talman! Jag kan börja med det sista. Den debatten hör kanske i första hand hemma i kommunfullmäktige i Huddinge. Jag har blivit beskylld för att blanda ihop riksdagspolitiken med kommunalpolitiken, och det är precis det som jag tycker att du gör nu. Jag står inte här och ställer ut några löften om vad vi ska bygga och inte bygga inom ramen för det kommunala bostadsföretaget. Där verkar du ha missuppfattat rollen lite grann. När det gäller frågan om huruvida det ska byggas mer eller mindre kan vi bara spekulera om. Vad ni tror är uppenbart. Min förhoppning är att det inte ska byggas färre bostäder utan att byggandet ska svara mot de behov som ska finnas. Det brev som jag refererade till tidigare är ett brev som jag har fått i egenskap av politiker i Huddinge kommun där ett bolag säger: Vi är, trots att både investerings- och stimulansbidrag upphör samt att räntebidraget successivt ska avvecklas, beredda att bygga hyreslägenheter. Detta gäller Huddinge kommun. Det inger förhoppningar för framtiden. Och villkoren blir lika för alla. Jag vill framhålla det igen. Det är inte oväsentligt.

Herr talman! Det känns mycket bra att som ny ledamot få göra debut i talarstolen och yrka bifall till ett förslag i en budgetproposition. Men eftersom det mesta redan är sagt i fråga om bostadsförsörjning och byggande kommer jag att uppehålla mig enbart vid konsumentpolitiken som också ingår i utgiftsområde 18. Att vara konsument är i dag ett stort och vitt begrepp. Det kan handla om att köpa dagligvaror likaväl som tekniskt avancerade datorer och hushållsmaskiner. Det kan också handla om köp av tjänster, såväl finansiella som andra, till exempel resor eller elektricitet. Det kan också handla om köp gjorda i affär, på Internet, hos mäklare eller hos förmedlare eller köp på postorder. Att konsumera har blivit en naturlig del i en modern livsstil. Herr talman! Konsumenternas ställning i Sverige är mycket stark, och konsumentskyddet är på en hög nivå och tillgängligt för alla. Inom näringslivet har så kallade egenåtgärder skapats. För att få nöjda kunder har företagen alltså själva utformat konsumentrådgivning och stöd. Några exempel är Konsumenternas försäkringsbyrå och den som har tillkommit i höstas, Konsumenternas tele- och Internetbyrå. Många branscher har fortlöpande utvecklat denna rådgivning för att få nöjda kunder. Lagstiftningen inom konsumentområdet är stark i Sverige. Flera statliga organ har inrättats de senaste årtiondena. Inom EU har konsumentpolitiken verkligen tydliggjorts, då detta har blivit ett självständigt politikområde. Det pågår ett omfattande lagstiftningsarbete, och det kommer regelbundet direktiv från Bryssel. Jag kan lugna Eva Sonidsson och andra när det gäller Konsumentverket. Det kommer inte på något sätt att läggas ned - tvärtom. I regeringens förslag höjer man nivån på anslaget bland annat med anledning av den skuldsaneringslag som träder i kraft. Där ska då Konsumentverket ha en stödjande och vägledande roll när det gäller det som ska ske i kommunerna, som de ska ansvara för. Sedan gäller det konsumentrådgivning i kommunerna. Det är en frivillig uppgift i dag. Därför kan verksamheten variera mellan olika kommuner, men det finns någon form av kommunal konsumentvägledning i 260 av landets 290 kommuner, som redan har nämnts här. Nu föreslår både Socialdemokraterna och Vänstern att man ska göra kommunal konsumentrådgivning obligatorisk, att varje kommun ska vara skyldig att tillhandahålla konsumentvägledare. Detta är något märkligt. Herr talman! Under tolv år av styre och utredningar hade den gamla regeringen möjligheten att göra just det som nu föreslås, alltså att göra kommunal konsumentrådgivning obligatorisk, så som också den konsumentpolitiska kommittén föreslog för ett antal år sedan. Men den socialdemokratiska regeringen och utskottet konstaterade då att detta förslag innebar en inskränkning i den kommunala självstyrelsen, och endast mycket goda skäl skulle övervägas för detta. Och i ett beslut i fjol i kammaren följde riksdagen ett enigt lagutskott och avslog en motion om obligatorisk kommunal konsumentrådgivning. I våras föreslog dock den gamla regeringen att man skulle tillkalla en särskild utredare för en översyn av den kommunala konsumentvägledningen. Den 16 november beslöt nuvarande regering att återkalla detta beslut. Det blir ingen utredning. Man kan ha olika syn på hur konsumenternas makt kan stärkas. Men konsumentpolitik får aldrig bli en förmyndarpolitik som riskerar att passivisera människors eget ansvarstagande. På en väl fungerande marknad finns både nöjda kunder och nöjda leverantörer. I dag sker mer och mer av inköpen som görs via Internet. Man söker aktivt bra produkter till bra priser. Konkurrensen skapar därmed en god marknad. På Internet får man också bra konsumentvägledning. Man kan även direkt få kontakt med sina leverantörer. Det behövs inte alltid en fysisk person för god rådgivning. Konsumentvägledning kan alltså ordnas på olika sätt. Hur och om detta ska vara anordnat av kommunerna ankommer inte på riksdagen att uttala sig om. Utskottet är alltså inte berett att frångå tidigare ställningstagande vad gäller kommunal konsumentvägledning. Herr talman! Som tidigare sagts yrkar jag bifall till förslaget i dess helhet i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder)

Jag vill meddela att voteringen kl. 15.00 är inställd. Votering i detta ärende äger rum i morgon kl. 16.00.

Herr talman! Katarina Brännström talar så väl om konsumenternas inflytande, om konsumentmakt och om att det är viktigt att det finns en väl fungerande organisation och struktur för att konsumenter ska kunna skaffa sig information och så vidare. Därför tänkte jag passa på att se om jag kan få ett svar av Katarina Brännström på en fråga som jag har ställt till många företrädare för maktalliansens underlag här i kammaren. Det är ett faktum att det ligger ett förslag i en motion från Vänsterpartiet om att med en mindre summa, 3 miljoner kronor som finansiering, stödja en organisation som heter Kilen. Det är en konsumentorganisation för människor som på olika sätt har misslyckats med att få det stöd och den hjälp som de behöver från sjukvården. De har då hittat en organisation. Man har byggt upp en organisation för att samla kunskap om biverkningar från läkemedel. Det här är en verksamhet som har drygt 30 år på nacken, och det är en organisation som har ett mycket stort stöd internationellt. Världshälsoorganisationen har i samarbete med Kilen arbetat med att utveckla liknande rapporteringssystem och konsultsystem för människor som har problem med biverkningar och även beroende av läkemedel. Det här är en verksamhet som regeringen, alltså den nya maktkonstellationen, kastar i sjön utan att på något sätt ta hand om den kunskap som är upparbetad. Det här är precis det som Katarina Brännström pratar om. Det handlar om att konsumenter själva, genom att vara aktiva i konsumentorganisationer, kan bygga upp kompetens som konsumentgruppen som sådan kan ha nytta av i ett längre perspektiv. Jag har inte fått någon som helst förklaring. Hur kan det komma sig att regeringen väljer att kasta bort så mycket kunskap när problemet faktiskt växer? Kan Katarina Brännström ge mig en förklaring till att man inte tar vara på den här kunskapen?

Herr talman! Jag känner personligen inte till exakt detta med Kilen. Men man kan ju konstatera att det tidigare har utgått statliga bidrag till den här verksamheten. Tidigare i höst, i den här kammaren, har statsrådet Hägglund redovisat den syn som man har på läkemedelsinformation. Det hänvisas då till att mycket av detta sker inom hälso- och sjukvården och framför allt inom det särskilda läkemedelsverk som vi faktiskt har. Jag tror därför att skyddet för konsumenterna kan vara väl tillgodosett på annat sätt än genom att man inför detta i Konsumentverkets verksamhet.

Herr talman! Det är väl just det faktum att sjukvården inte har klarat av det här problemet som gör att den här verksamheten över huvud taget finns. Det visar sig ju också, när det gäller den rapportering, den organisation och den struktur som Läkemedelsverket har lagt upp tillsammans med sjukvården för att samla in kunskap, att man ligger ungefär tio år efter konsumenternas egen kunskap. Det är väldigt tråkigt att så många patienter ska behöva lida så länge på grund av att man vägrar att lyssna på konsumenterna och att man inte stöder en sådan organisation som ju har fått ett mycket högt erkännande internationellt. Jag tycker att det är beklagligt. Jag har svårt att förstå det. Det som vår socialminister har sagt handlar egentligen bara om själva informationsbiten. Och de 5 miljoner som ni lägger i budgeten för att fortsätta med den informationsverksamheten - de 5 miljonerna har ju tidigare funnits hos Läkemedelsverket för information - har ju hittills inte gett någonting som är ett komplement. Jag har ingen vetenskaplig grund för det här - jag kan bara föreställa mig. Och jag tycker att det för en företrädare för ett borgerligt parti borde vara väldigt enkelt att ta till sig det här synsättet. Jag tror nämligen att många människor har en rädsla för att vända sig till myndigheter, särskilt om de har haft stora svårigheter med myndigheterna tidigare. Då tilltar rädslan. Då har just de här folkrörelserna av olika slag, vare sig det är konsumentrörelser eller andra rörelser, en viktig roll att spela. De kan vara ett alternativ. Det privata alternativet, skulle man kunna säga, även om det till viss del finansieras över offentliga budgetar. Det gör ju oftast idéburna organisationer. Idrottsrörelser och så vidare får ju oftast stöd från staten eller kommuner eller landsting. Det här gör ju också att den här verksamheten ligger inom en sfär som generellt, i den borgerliga retoriken, alltid får stöd. Men när det kommer till konkret verkstad slänger ni den ändå i sjön. Det är 30 000 människor som drabbas av detta. De undrar fortfarande varför.

Herr talman! Det är klart att man kan påstå att någonting slängs i sjön bara för att man gör en förändring. När vi nu har ett särskilt läkemedelsverk borde självklart den information, den kunskap, det arbete och vad det nu kan vara som sker på det här området vara knutet till Läkemedelsverket i högre grad än till ett konsumentverk. Jag tror att den kunskap som kan komma fram ur det är betydligt viktigare för de konsumenterna att ha med sig. Jag tror inte att man ska spela så mycket på rädsla i det här fallet som Jan Lindholm gör. Sedan talas det om en folkrörelse. Ja, det har vi inom många områden. Det finns säkert en stor kunskap hos många patienter, men det måste ändå vara så att det särskilda läkemedelsverk som finns har det största ansvaret och också den största kunskapen. Jag är helt övertygad om att den nya regeringen kommer att se till att så också kommer att ske, så att konsumenterna kan vara trygga när det gäller just den verksamhet som Kilen har fram till årsskiftet.

Herr talman! Det gläder mig, Katarina, att vi nog i stort sett är överens om konsumentpolitiken. Vi har inte heller förespråkat och ställt oss bakom den motion som skulle innebära en obligatorisk konsumentvägledning, inte i dagsläget. Men det oroar mig när jag ser på den utveckling som är, att man lägger ned konsumentvägledning i en del kommuner, framför allt moderatledda kommuner. Det ser jag med oro på för framför allt de grupper i samhället som inte har förmågan att söka egen information.

Herr talman! När det gäller att lägga ned är det hittills 260 kommuner av 290, en stor majoritet, som faktiskt har en konsumentvägledning. I den nya moderna tid vi lever i dag finns det så mycket teknik att det inte alltid behöver vara en fysisk person som finns på plats för att ge den rådgivning människor kan efterfråga. Jag tror att det är väldigt viktigt att man i skolor, på olika informationskontor, bibliotek och annat lär människor hur man själv kan söka den hjälp som finns att få, till exempel på Internet. Man får bättre kunskap många gånger genom att söka upp den på alla de områden som finns inom de branscher där man själv har tagit ansvaret att ha konsumentbyråer av olika slag. Jag tror inte att man behöver vara orolig. Jag tror att dagens och framför allt framtidens konsumenter är ganska medvetna. De söker både varor och den rådgivning de behöver på ett eget sätt. Jag tror att de kommuner som lägger ned - några har gjort det - kommer att klara den verksamheten i alla fall.

Herr talman! Jag hoppas det. Alla klarar inte av tekniken. Det är den grupp människor som inte klarar av att själva söka på Internet som jag är lite orolig för. De kanske inte har egen dator hemma. Ute i skolorna är det faktiskt konsumentvägledarna ute i kommunerna som ofta sköter informationen, hjälper eleverna och har mycket förebyggande arbete, just för att de ska slippa hamna i besvärliga situationer. Jag är alltså lite orolig för den gruppen människor. Men jag hoppas att mina farhågor inte är sanna, att du inte tror att man kommer att lägga ned flera av de kommunala konsumentvägledarna, för de är viktiga.