Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 3 som hanterar statsbudgetens utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Sveriges politiska styrning är uppdelad på tre olika nivåer: riksdag, regioner och kommuner. Till alla tre väljer folket företrädare i allmänna val, och det är där olika politiska styren formas för att representera folkviljan. Gemensamt för alla tre nivåer är bland annat beskattningsrätten, som finns för att kunna finansiera offentlig verksamhet. Staten har genom kommunallagen gett denna rättighet till regioner och kommuner. Grundtanken med kommunallagen och beskattningsrätten i kommuner och regioner är att de själva ytterst ska kunna styra över sina verksamheter, göra de prioriteringar de önskar och samtidigt ta det politiska ansvar som följer med detta. Detta ansvar kommer sedan att prövas av medborgarna i det kommande valet.

Herr talman! Genom utgiftsområde 25 skjuter staten till medel i det kommunala utjämningssystemet. Det är ett sätt att skapa goda förutsättningar för kommuner och regioner, där bland annat skillnad i befolkningsunderlag, geografi och demografi påverkar möjligheten att leverera välfärd till medborgarna. Det undantar dock inte kommunerna från ansvaret att på ett ekonomiskt hållbart sätt prioritera utifrån de ekonomiska medel de får genom skatteintäkter och statsbidrag.

Historiskt har kommuner och regioner visat starka resultat. Vägen till resultaten har sett lite olika ut, men generellt har kommuner och regioner en stark ekonomisk ställning där tillgångarna uppgår till stora belopp. Det är glädjande då detta också ökar möjligheten att parera tillfälliga ekonomiska nedgångar på grund av bland annat lågkonjunktur och inflation. För att ytterligare kunna parera konjunkturcykler och förbättra planeringen röstade riksdagen nyligen igenom att förändra resultatutjämningsreserverna till resultatreserver.

Jag vill även i detta budgetsammanhang påpeka att många kommuner och regioner genomfört stora investeringar i bland annat förskolor, skolor och sjukvård, med ökande räntekostnader som följd. Dock är många av dessa investeringar kopplade till den tidigare förda massinvandringspolitiken då den kommunala organisationen behövde växa för att hantera invandringens konsekvenser utan att motsvarande utökning av skatteintäkterna skett - därav ökad lånebörda och nu också ökade räntekostnader.

Genom ett extra statsbidrag under 2022 visade kommunerna starka resultat det året, och bland annat tack vare Sverigedemokraterna fick kommunerna 2023 ytterligare stort stöd. De kommuner som redovisar ett negativt resultat gör det på grund av svag utveckling för aktier och fonder på börsen. På liknande sätt såg det ut i våra regioner.

Herr talman! Vi kan konstatera att inflationen och lågkonjunkturen ännu håller ett grepp om vårt land och omvärlden. Detta påverkar dessvärre hela samhället på olika sätt. Till exempel ökar kostnaderna för olika tjänster som kommuner och regioner köper, lönerna ökar och inflationen driver upp kostnaderna för lån. Inflationen har också en påverkan genom att pensioner som ska betalas ut höjs. Att löner och pensioner höjs är inte negativt, men det påverkar den kommunala ekonomin. Nu pekar dock siffrorna på att inflationen sjunker, vilket är glädjande för medborgare, företag, kommuner och regioner.

Sverigedemokraterna och regeringen har tillsammans förhandlat och kommit överens om en statsbudget som undviker att driva upp inflationen. Samtidigt ges stöd till kommuner och regioner i denna speciella ekonomiska situation. Som jag nämnde tidigare sköt Sverigedemokraterna och regeringen redan i år till extra medel till kommunerna och regionerna för att kompensera för ökade kostnader samtidigt som vissa riktade satsningar genom statligt stöd kunde fortsätta för att bidra ytterligare till välfärden.

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att prata om kommuners och regioners möjlighet att genom det kommunala självstyret styra sin egen verksamhet, göra sina prioriteringar och ta det politiska ansvaret. Medborgarna röstar olika runt om i landet, vilket gör att politiska styren och prioriteringar ser olika ut.

Vi ska komma ihåg att lågkonjunkturen är tillfällig. År 2026 bedöms det ekonomiska läget se betydligt bättre ut, inte bara i Sverige utan även i omvärlden. För att underlätta vägen dit har Sverigedemokraterna och regeringen stärkt anslaget till kommuner och regioner för 2024 med hela 16 miljarder kronor varav 10 miljarder i generella statsbidrag, där 7 miljarder går till kommunerna och 3 miljarder till regionerna.

Utöver detta stärker Sverigedemokraterna och regeringen i budgeten för 2024 hälso- och sjukvården ytterligare. Ett särskilt sektorsbidrag om 3 miljarder ges till hälso- och sjukvården. Stödet för att korta vårdköerna i sjukvården uppgår för 2024 till 2 miljarder och för 2025 till 3,5 miljarder. Det blir totalt 5,5 miljarder för att korta köerna i vården. Vi skjuter också till 740 miljoner till primärvården, cancervården och kvinnors hälsa.

Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringen lägger fram en stark budget för 2024. Den bygger på en önskan att stötta kommuner och regioner samtidigt som viktiga riktade satsningar på hälso- och sjukvården, skolan, eleverna i skolan och digitalt stöd fortsätter. Det är viktiga reformer och prioriteringar för att stärka det svenska samhället.

Tillsammans med rätt prioriteringar från kommuner och regioner kommer det svenska samhället att klara sig genom lågkonjunkturen.

Jag vill också säga något om den tidigare massinvandringspolitiken, som har haft enorm negativ påverkan på det svenska samhället med följder som utanförskap, segregation, kriminalitet, gängbrottslighet, organiserad brottslighet, arbetslöshet, bostadsbrist och splittring. Det är något som har kostat det svenska samhället enorma summor.

Slutligen vill jag säga att Sverigedemokraternas valseger 2022 med ett starkt stöd från medborgarna nu gör att vi lägger om migrationspolitiken och kriminalpolitiken - reformer som kommer att minska invandringen och på sikt också kommer att minska kostnaderna för nyttjad välfärd kopplat till invandring. Det är en bedömning som även SKR gör.

Jag vill med detta yrka bifall till finansutskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Mattias Eriksson Falk, för anförandet! Min fråga till ledamoten gäller egentligen hur budgeten på det här området svarar upp mot de löften Sverigedemokraterna gav i valrörelsen.

Vi vet att våra äldre är en viktig grupp. Det hävdar också Sverigedemokraterna ofta. De ska få det de behöver när de har varit med och byggt landet. Där är vi helt överens. Det handlar om att man ska få den omsorg man behöver. Det handlar om att man ska få den sjukvård man har rätt till i en välfärdsstat.

Detta gick ju också Sverigedemokraterna väldigt starkt till val på, och de gick i polemik med att vi då behöver dra ned på andra saker. Men nu visar det sig alltså att de står bakom en budget som lovar någonting helt annat. I stället för att satsa på välfärden och i stället för att se till att de äldre som behöver vård och omsorg får det sänker man skatten för rika. Man drar ned på detta område, där man hade lovat att man skulle prioritera.

Jag skulle vilja fråga ledamoten: Hur kommer det sig att man i stället för att se till att det blir tillräckligt med pengar till välfärden drar ned och urholkar den?

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågorna!

Jag kan väl börja med att konstatera som jag gjorde i mitt anförande att Sverigedemokraterna och regeringen i den budget som vi nu lägger på riksdagens bord också har skjutit till medel till välfärden. Jag nämnde att det är 16 miljarder som skjuts till, varav 10 miljarder utgör just generella ökningar. Av dessa 10 miljarder går 7 miljarder till kommunerna. Detta är en planering som ligger kvar för hela budgetperioden, det vill säga fram till 2026.

Jag sa också att vi ser vissa ljusningar i ekonomin framöver, vilket kommer att pressa ned kostnaderna för kommuner och regioner, samtidigt som stödet i statsbudgeten ligger kvar med en utökning hela perioden. Även om kostnaderna minskar kommer alltså ändå det extra stödet att ligga kvar. Det visar att vi lägger fram en stark budget som kommer att ge kommuner det extra stöd som behövs, bland annat.

Äldreomsorgen är viktig, liksom all svensk välfärd. Det är därför vi skjuter till pengar. Men mycket handlar också om vilka prioriteringar kommuner och regioner själva väljer att göra och hur de politiska styrena där väljer att prioritera.

Då får man ställa frågan tillbaka till Miljöpartiet: I de politiska styren som ni är med i, hur väljer ni att prioritera? Jag kan ju bara titta på min hemkommun Gävle. Det är det närmaste exemplet jag har där jag kan se att man väljer att prioritera nedskärningar i äldreomsorgen samtidigt som man fortfarande är för att ta emot mer invandring till kommunen och betala ut mer bidrag. Hur går den prioriteringen ihop?

Vi skjuter till pengar till välfärden. Sedan måste kommunerna också prioritera rätt. Det kan de göra med generella bidrag. Det är en möjlighet för dem. De får själva styra över det extra tillskott de får.

Herr talman! Ja, ni skjuter till pengar, absolut, men det är långt ifrån tillräckligt. Det är detta som är problemet. Man prioriterar sänkt skatt för Ica framför att ge kommuner och regioner de resurser de behöver.

Jag vet inte om ledamoten har missat allt det vi nu ser i medierna om uppsägningar och om stora hål i omsorgen och framför allt i sjukvården. Vi står inför enorma neddragningar. Köerna kommer att växa när fler människor behöver tillgång till vård och omsorg. Det är ju er politik som är grundfelet här.

Det är klart att man ska prioritera i en kommunal ekonomi. Det är därför vi har kommunalt självstyre. Därför ska jag inte stå här och säga hur kommunerna ska prioritera när det gäller de här pengarna. Men det är helt klart att det inte är tillräckligt. De har inte tillräckligt stora budgetutrymmen för att kunna hantera de hål som nu uppstår. De tvingas skära ned i skolorna och ha större grupper, trots att vi vet hur till exempel Pisamätningarna ser ut. Vi borde prioritera skolbarnen och de äldre, men det underlåter Sverigedemokraterna att göra. De har uppenbarligen inte prioriterat detta tillräckligt i sin budgetförhandling.

Men pengar är inte heller allt. I välfärden måste det också finnas människor som vill och kan arbeta. I omsorgen är det väldigt många av våra medmänniskor som har kommit från andra länder som arbetar. De gör rätt för sig och gör allt det där som Sverigedemokraterna ställer krav på. Men Sverigedemokraterna får det att låta som att ingen gör det, vilket är ett problem i sig.

Vi ser nu att det lönekrav som man ställer kommer att göra det otroligt svårt för vården, omsorgen och andra kommunala verksamheter att ens få människor att jobba där. Hur tänker Sverigedemokraterna lösa personalsituationen när de inte ens skjuter till pengar?

Herr talman! Jag tror nog att ledamoten från Miljöpartiet försöker förvirra dem som eventuellt lyssnar på den här debatten. Det är enkelt att säga att det finns en koppling mellan invandring och arbeten i offentlig sektor. Men man måste också komma ihåg att massinvandringen till Sverige - det är faktiskt miljontals människor som har kommit till vårt land - handlar om människor som generellt har ett större vårdbehov och ett större behov av välfärdens resurser och av det skälet tar en stor andel av dem.

Samtidigt är vi naturligtvis tacksamma för de människor som jobbar i välfärdens verksamheter, men det svarar inte upp mot de behov som invandringen har medfört i det svenska samhället. Det är fakta. Det motsvarar inte behovet. Det är ett problem i sig.

Ledamoten nämner Pisamätningen. Jag tror inte att det resultatet är ett resultat av statsbudgeten för 2023, utan det handlar om hur skolan långsiktigt har styrts, bland annat under S-MP-regeringar tidigare år.

Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till medel. Vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna under nästa år. Vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna i generella bidrag under 2025, och vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna i generella bidrag under 2026. Samtidigt kommer kostnadstrycket att minska med inflationen. Därigenom får kommunerna också behålla de stöd som finns för att skapa bättre ekonomi.

Som jag nämnde i mitt anförande har den kommunala sektorn, både kommuner och regioner, en stark ekonomisk ställning generellt. De har resurser att ta av. Resultatutjämningsreserverna infördes med tanke på att de skulle användas just när ekonomin är svagare, för att jämna ut läget över flera år.

Herr talman! Nu står nedskärningarna som spön i backen i hela landet. Vi ser region efter region avisera att de kommer att göra nedskärningar. I Region Sörmland aviserade man tidigt att över 700 personer riskerar att bli uppsagda. Sahlgrenska, Sveriges största sjukhus, aviserar att 2 000 anställda ska sägas upp. Region Värmland meddelande förra veckan att man kommer att behöva säga upp 750 anställda. Så ser det ut i region efter region och kommun efter kommun.

I Gävleborg, som både jag och Mattias Eriksson Falk kommer ifrån, har regionen ännu inte aviserat nedskärningar, men däremot har man aviserat avgiftshöjningar som för en normalinkomsttagare effektivt äter upp de skattesänkningar som regeringen nu genomför.

I detta läge kan man titta på olika kommuner och säga att de har ett eget ansvar för att se till att välfärden och skolan fungerar och att äldreomsorgen har tillräckligt med resurser. Men man kan också titta på min kommun Hofors, som är en av de kommuner i landet som har allra högst skattesats och där befolkningen minskar år efter år. Hur menar Mattias Eriksson Falk och Sverigedemokraterna att de ska kunna hantera denna situation när de inte får tillräckligt mycket pengar från staten för att täcka upp det som har ätits upp av inflationen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag och ledamoten har haft möjlighet att debattera med varandra vid många tillfällen, även om det är första gången vi gör det i denna kammare. I regionfullmäktige hemma i Gävleborg har vi haft många givande debatter, även om vi har tyckt väldigt olika.

Ledamoten nämnde många olika saker i sin replik som spände över olika delar av välfärden. Som kommun och region har man möjlighet att prioritera i sina verksamheter och ta ställning till vad man behöver göra för att till exempel få en ekonomi i balans. I Gävle kommun har kommunstyrelsens ordförande, som är socialdemokrat, påpekat att staten faktiskt kompenserar för ökade kostnader till följd av inflationen. Hon har alltså bekräftat att vi skjuter till medel till kommunerna och regionerna som kompenserar för de ökade kostnaderna.

Samtidigt tror jag att man måste reflektera över vilka förändringar man ska göra. Precis som ledamoten nämnde har vår hemregion valt att inte gå fram med varsel just därför att det är en kortsiktig lösning där personalen troligtvis försvinner och kanske inte kommer tillbaka. Då får man fundera på vad som är det bästa i det läget. Där är det upp till regionerna att prioritera. Vi skjuter till medel, men sedan styr de över sin egen verksamhet.

Kommunerna och regionerna har en stark finansiell ställning generellt i landet. Detta ska sägas. De har möjlighet att lägga fram en budget som kanske inte går ihop men som de kan jämna ut under flera år. Vi skjuter ju till stöd under flera år, och då kommer de på sikt att få en ekonomi i balans. Detta ger kommunallagen faktiskt möjlighet till, och det är också så Region Gävleborg har valt att hantera frågan.

Herr talman! Jag blir lite förbryllad över detta svar. Jag ställde en fråga specifikt om en mindre kommun, inte om en större kommun som Gävle. Det är en av de större kommunerna i landet, och stora kommuner har större möjligheter att hantera svängningar än vad de mindre kommunerna har. Faktum är att mer än hälften av landets kommuner har färre än 20 000 invånare. Det bor över 2 miljoner människor i dessa kommuner, och de har det oerhört tufft i denna situation.

Vi har också kommuner runt om i landet där befolkningen faktiskt minskar. Där kan man inte tala om någon form av massinvandring som det stora problemet. Hofors kommun har färre utrikes födda än riket i övrigt. Det som är problemet är att man har sett en stadigt minskande befolkningsutveckling, och de pengar som ska komma från staten och som ska handla om utjämning, för att de rikare kommunerna ska kompensera de fattigare kommunerna, kommer inte. Så har utvecklingen sett ut år efter år de senaste 30 åren, och det som den sverigedemokratiska marionettregeringen gör underlättar inte.

Nu när kommunerna går igenom en finansiell kris till följd av inflationen väljer regeringen att inte tillskjuta de medel som behövs. Man säger att skatterna ska sänkas med över 20 miljarder i stället för att ge dessa pengar till kommunerna och regionerna, som är i stort behov av dem.

Kan Mattias Eriksson Falk förklara varför man väljer att prioritera skattesänkningar som man sedan själv tar tillbaka till regionen genom avgiftshöjningar? På vilket sätt hjälper det människor i Sverige?

Herr talman! Det var intressant att höra ledamoten beskriva hur det har sett ut år efter år i uppemot 30 år. Då måste jag ställa frågan tillbaka till ledamoten, som tyvärr inte har möjlighet att svara nu. Ledamotens parti hade ett avgörande inflytande på statsbudgeten under åren 2014-2018, så det såg uppenbarligen ut så även då.

Nu väljer vi att skjuta till stöd till kommunerna och regionerna, och vi gör det under hela perioden. Vi skjuter till pengar i det kommunala utjämningssystemet: 10 miljarder i generellt utökat stöd under 2024, 2025 och 2026. Vi skjuter alltså till 30 miljarder extra till kommunerna och regionerna under dessa tre år.

Ledamoten nämnde också en specifik mindre kommun. Det är intressant. Kommunen ligger i Gävleborgs län, som är det län som vi kommer ifrån. Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till pengar i statsbudgeten genom det stöd som går till befolkningsmässigt mindre kommuner. Nu har jag inte i huvudet om Hofors får detta stöd, men det finns ett sådant stöd i statsbudgeten just för att hantera effekter där mindre kommuner behöver extra stöd. Det finns alltså i statsbudgeten, vilket ledamoten efterfrågade.

Herr talman! Jag har under många år arbetat som socialsekreterare och skolkurator, så jag vet hur otroligt mycket politiken påverkar hur människor har det. Om föräldrarna har ett jobb att gå till och om det finns en välfärd som fungerar påverkar barn och ungdomar.

Jag vill ställa en fråga till Mattias Eriksson Falk: Vilket ansvar tycker ni i Sverigedemokraterna att ni har för att det ser ut som det gör i välfärden i dag?

Mattias Eriksson Falk har förklarat flera gånger hur man har påverkat, och nu ser verkligheten ut som den gör. Flera har beskrivit här att det görs neddragningar i sjukvården och att kommuner inte klarar sig utan måste prioritera bort viktig verksamhet. Detta påverkar människor här och nu. Så: Vilket ansvar har Sverigedemokraterna för hur det ser ut i välfärden i dag? Och vad svarar Sverigedemokraterna alla som känner oro för att de inte får den vård eller den välfärd de behöver?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna och regeringen nu har förhandlat sin andra gemensamma statsbudget. Den tidigare gällde innevarande år, alltså nu. Vi sköt till extra medel redan i år till kommuner och regioner, och vi kommer att skjuta till extra medel de kommande tre åren till kommuner och regioner. Vi ger alltså ett starkt ekonomiskt stöd till välfärden runt om i landet.

Ledamoten försöker vända frågan mot mig och frågar vilket ansvar Sverigedemokraterna har. Jag beskrev i mitt anförande hur Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu lägger om migrationspolitiken och kriminalpolitiken, som är ett politikområde som har haft stor effekt på kommunernas och regionernas arbete, vare sig det gäller vården eller skolan och de problem som har uppstått. Problemen hos de hårt ansatta socialtjänsterna i landet är mycket kopplade till just invandringspolitiken.

Frågan får därför gå tillbaka till ledamoten: Vilket ansvar har ledamoten och Socialdemokraterna för att samhället blev som det blev, med de sociala problem som vi ser med utanförskap och segregation och som nu skapar ekonomiska följder ute i kommuner och regioner, där vi ser en press i sjukvården, i kommunernas skolor och i socialtjänsten? Är ni själva beredda att ta ansvar för detta?

Jag och Sverigedemokraterna anklagas, men vi skjuter ju till medel för att försöka rädda upp en situation som Socialdemokraterna har skapat. Det är märkligt att frågan går till mig.

Fru talman! Det är inte så märkligt. Vi har replikrätt för att man ska kunna ställa frågor till dem som har hållit sitt anförande. Vi som politiker i Sveriges riksdag ska ställa de frågor som jag vet att många efterfrågar svar på.

Nu har flera talare i repliker försökt att få svar från Sverigedemokraterna, och jag får ställa frågan igen. Vi ser nämligen hur det ser ut nu. Inflationen, räntorna och det nuvarande läget har försvårat situationen väldigt mycket för kommuner och regioner. De befinner sig nu i ett läge som innebär en svältkur för välfärden. I detta läge klappar man sig för bröstet och säger att man skjuter till pengar. Ja, men inte tillräckligt. Vi ser det i region efter region.

I min egen hemregion måste man göra neddragningar motsvarande 600 personer. Det är inte vad vården behöver i dag. Sjukvården behöver mer resurser, inte mindre.

Så vad svarar Sverigedemokraterna när det gäller att det blir neddragningar i välfärden?

Fru talman! Det är intressant hur Socialdemokraterna väljer att formulera sina frågor. Man kan då fråga vilka prioriteringar som faktiskt sker ute i landet. Jag kan bara titta på en sammanställning över Sveriges kommuner och regioner. Socialdemokraterna styr i 13 av 21 regioner i landet, och de styr i 162 av 290 kommuner. De styr alltså i 175 av totalt 311 olika kommuner och regioner i landet - alltså i mer än hälften.

Jag har gjort en liten sammanställning som täcker in 15,4 procent av kommunerna och regionerna i landet där jag kan se hur Socialdemokraterna väljer att prioritera. Socialdemokraterna beskriver dessa nedskärningar i välfärden, i kommuner och regioner. Samtidigt ser jag hur de ger kampanjbidrag till sina egna organisationer som ABF. Och i dessa 15,4 procent av kommunerna och regionerna i landet som jag har kollat ges det totalt 105 miljoner kronor för att ha valarbetare i kommande val. Det är bara 15,4 procent av kommunerna och regionerna, det vill säga att jag inte har kollat på 84,6 procent av de resterande.

Vi skjuter till medel från staten. Men de prioriteringar som ni socialdemokrater gör i regioner och kommuner motsvarar 327 barnskötare som, om de tar hand om fyra barn, skulle kunna ta hand om 1 308 barn under ett år. Det motsvarar 324 elevassistenter, 313 undersköterskor eller 359 vårdbiträden. Det är de prioriteringar som ni väljer att göra. Om ni slutar att ge kampanjbidrag till era egna organisationer kommer ni att få mer pengar till välfärden. Men det handlar också om prioriteringar. Och nu har vi sett era.

Fru talman! Sverige sticker ut med de sämsta tillväxtutsikterna i Europa. Vi är nu inne i en lågkonjunktur med en förväntad ökad arbetslöshet. Priserna i Sverige har ökat mer än i våra nordiska grannländer. Nästan hälften av de ensamstående föräldrarna lånar pengar för att ha råd med mat. Byggbranschen är i kris, och våldsvågen fortsätter. Det är kris i stora delar av välfärden. Vi har en sjukvårdskris.

Så ser det ut i Sverige ett år efter valet. I detta läge har höginkomsttagare fått skattelättnader, och bankerna gör stora vinster.

Vi har i vår socialdemokratiska budget visat att det går att satsa på bostadsbyggande och ta tag i brottsligheten genom att vara hårda i fråga om brotten och stoppa nyrekryteringen samt ge stöd till människor som nu har det tufft ekonomiskt. Framför allt har vi visat att det går att göra mer för att stärka välfärden.

Fru talman! Välfärden har inte haft det så här tufft sedan 90-talskrisen. Underskotten och nedskärningarna når rekordnivåer. Det är varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region. SD-regeringen skjuter ifrån sig ansvaret för finansieringen av skolan och sjukvården.

Allra sämst är läget i sjukvården. Alla regioner utom Gotland väntas gå med underskott 2023, och under 2024 blir det ännu tuffare.

Sjukvården är på många håll hotad. Jag vill ge några exempel på hur det ser ut runt om i Sverige. I Örebro handlar det om 600 färre anställda. I Östergötland ska personalkostnaderna minskas med motsvarande 600 miljoner kronor, vilket motsvarar 600 personer. I Sörmland minskas personalen med 700. Detta är på allvar. Detta innebär risker för patienter och personalens arbetsmiljö.

Förutom dessa nedskärningar sker det en förflyttning av resurser från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare därför att SD-regeringens politik innebär att man tvingar kommuner och regioner till skattehöjningar. Inte alla, men en del, tvingas till skattehöjningar. Och det drabbar särskilt låg- och medelinkomsttagare, det vill säga just de grupper som nu har det särskilt tufft. De måste nu betala mer skatt, samtidigt som de som har högst inkomster betalar mindre. Det är ytterligare en effekt av den politik som nu förs.

Fru talman! Vad borde då göras i stället?

Vi socialdemokrater har föreslagit att tillskotten till sjukvården fördubblas. Vi vill satsa 6 miljarder kronor mer än regeringen. Vi vill dessutom se en ny princip för hur välfärden finansieras. Vi vill att resurser automatiskt ska öka i takt med inflationen, så att vi inte hamnar i ett läge där välfärden tvingas dra ned varje år. Detta skulle också ge en långsiktighet för kommunsektorn. Vi vill öka tillskotten till kommunsektorn med totalt 26 miljarder kronor nästa år.

Fru talman! De gängrelaterade skjutningarna fortsätter. Barn mördar och mördas. Oskyldiga drabbas av gängkrigen som pågår. Läget i vårt land är mycket allvarligt. Detta hotar faktiskt hela vårt samhälle. Enligt rikspolischefen rekryteras varje dag tre nya medlemmar in i gängkriminalitet.

Detta brutala och hänsynslösa våld måste naturligtvis stoppas. Vi måste göra mer för att skärpa straffen och stärka och rusta polisen. Men vi måste också arbeta förebyggande med tidiga insatser i förskolan och skolan. Här är kommunerna så otroligt viktiga, därför att det är de som också arbetar med de förebyggande insatserna.

Regeringen har i detta läge, när man minskar resurserna till välfärden, också föreslagit nedskärningar av de riktade satsningarna som går till att bryta nyrekryteringen i de utsatta områdena.

Återigen visar vi att det går att göra annorlunda. Vi skjuter till mer pengar. Men vi föreslår också en miljardsatsning på lokala åtgärder för att stoppa gängvåldet. När ett gängrelaterat våldsbrott har skett, eller när oron ökar i ett område, ska kommunerna ha resurser för att kunna göra det som krävs för att stoppa gängkriminaliteten och för att bryta nyrekryteringen.

Fru talman! Vi har ett bra sätt att fatta beslut i vårt land, där beslut fattas så nära människor som möjligt. Det är viktigt. Och det är en bra tradition med lokalt inflytande och självstyre. Det är viktigt att kommuner och regioner har möjlighet att besluta nära människor. De vet hur det ser ut i de egna kommunerna och regionerna.

Men skillnaderna mellan kommunerna och regionerna är alltjämt alltför stora. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre så kallad skattekraft.

Nu pågår en utredning av utjämningssystemet, och det är bra. Det handlar om hur vi ska fördela resurserna - inte bara om hur mycket pengar som ska gå till kommuner och regioner utan också om hur de ska fördelas.

Vi i Sverige tjänar inte på att landet glider isär. Vi behöver öka jämlikheten i Sverige och ge möjlighet att skapa mer jämlika förutsättningar i kommunerna. Alla kommuner, från norr till söder, ska kunna ha en bra välfärd. Det är faktiskt en fråga om rättvisa.

Fru talman! Vi behöver fortsätta att öka de generella statsbidragen. Det generella statsbidraget ska vara utgångspunkten i den ekonomiska styrningen av kommunsektorn. Det möjliggör en anpassning efter lokala och regionala behov. Detta är särskilt viktigt då utmaningarna är stora, samtidigt som de skiljer sig åt mellan kommuner och mellan regioner.

Fru talman! Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och öka segregationen inom skolan. Företag har kunnat göra vinster på bekostnad av god kvalitet, och det har öppnat upp för välfärdsbrottslighet. Vi har sett många rubriker om detta de senaste veckorna. Det gör mig både arg och upprörd - här måste vi ta krafttag. Marknadiseringen har nämligen också inneburit att arbetsvillkoren försämras för dem som arbetar inom välfärden, att vården splittras upp och att plånboken styr alltmer - inte patienternas behov.

Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård, inte till stora vinstuttag. Därför kommer vi att fortsätta arbeta för att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden.

Fru talman! Vi socialdemokrater hade velat se en annan budget för 2024 - en budget för att våra äldre ska få en värdig äldreomsorg, för att förhindra den vårdkris som vi nu är inne i, för att få en likvärdig skola för alla barn och ungdomar i Sverige och för att vi ska ha resurser för att stoppa nyrekryteringen. Vi vill se en ny princip för hur välfärden ska finansieras och föreslår en fördubbling av satsningarna på svensk sjukvård. Vi föreslår akuta insatser för att stoppa gängvåldet och bryta nyrekryteringen.

Allt detta ryms inom samma budgetutrymme som finns i regeringens budget. Det handlar om prioriteringar. Vi prioriterar välfärden. Vi fortsätter vara välfärdens förkämpar. Vi står upp för den svenska välfärdsmodellen.

Vad Sverige behöver är satsningar på välfärden som skapar ett mer sammanhållet och rättvist samhälle, där kommuner och regioner kan ha en bra välfärd för alla, oavsett vem du är eller var du bor. Det handlar om att hela landet ska leva och växa. Sverige kan verkligen bättre än så här!

(Applåder)

Fru talman! Det är viktigt att läsa alla budgetförslag för att få en förståelse för vad olika partier önskar göra och prioritera i sina budgetar. Samtidigt kan budgetar också ge en förståelse för den politik ett parti bedriver.

Ett budgetförslag kan dock även sakna självrannsakan. Att välja nya prioriteringar kan kräva att man först rannsakar sig själv - som parti och som enskild ledamot i riksdagen eller, för den delen, i en kommun - och ser det ansvar man bär för att en ohållbar politik tidigare har fått vara norm i detta land.

Det är inte någon hemlighet att jag tänker på avsaknaden av självrannsakan i Socialdemokraternas politik. Det är ingen som hört Socialdemokraterna be om ursäkt för den urusla politik man bedrivit på exempelvis migrationsområdet, som skapar enorma problem för våra kommuner och regioner.

Man har kraftigt ökat befolkningen utan motsvarande ökning av antalet medarbetare i välfärden för att täcka exempelvis invandrares större vårdbehov och hantera de sociala problem som uppstått i skolan och därefter inom exempelvis socialtjänsten. Vissa grupper bedriver nu rent av en lögnaktig kampanj riktad mot svensk socialtjänst.

Socialdemokraternas politik har skapat ett sargat Sverige, ett splittrat Sverige med utanförskap och segregation, där människor sett ett av världens bästa länder förvandlas till ett land med gängkriminalitet och skjutningar som vardag. Det är en politik som SD och regeringen nu lägger om.

Är Eva Lindh och Socialdemokraterna nu beredda att erkänna för svenska folket att den politik man bedrivit i åratal haft en enormt negativ påverkan på vårt land inom exempelvis sjukvård och skola och skapat splittring i samhället, vilket lett till enorma problem för våra kommuner och regioner?

Fru talman! Socialdemokratin har alltid - och det är jag väldigt stolt över - stått upp för välfärden och stärkt den. Jag tycker att Mattias Eriksson Falk ska titta på hur många fler som anställdes inom välfärden under den tid Socialdemokraterna styrde Sverige och ledde den regering som gjorde dessa satsningar.

Vi kommer att fortsätta göra detta. Vi kommer alltid att stå upp för välfärden, för vi vet att den är så otroligt viktig för människor och också har en bra fördelande effekt. Den kommer alla människor till godo, oavsett plånbok. Jag är stolt över de prioriteringar vi har gjort.

Men vi kommer att behöva fortsätta prioritera välfärden. Det är just därför vi i vår budget har mer pengar för att stärka den, för det behövs.

Detta blir så märkligt, tycker jag. Jag måste återigen ställa frågan till Sverigedemokraterna: Om man är så missnöjd med hur välfärden ser ut i dag, varför ger man då mindre resurser till välfärden och inte mer? Det som händer nu är att det sker neddragningar i välfärden runt om i Sverige. Är det detta som behövs, om man nu säger att välfärden behöver stärkas? Är det mindre pengar som behövs i stället för mer? Jag förstår inte hur logiken hänger ihop.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten från Socialdemokraterna inte är beredd att be om ursäkt för den ohållbara migrationspolitik man har bedrivit under alla år. Det är trots allt så, som jag också nämnde i mitt anförande, att vårdbehovet är större hos människor som har invandrat till Sverige. Även om anställningarna i välfärden kanske generellt har ökat något har det alltså inte motsvarat det ökade behovet av välfärdens tjänster.

Jag ser att det inte kommer något svar från Socialdemokraterna där. Jag noterar att ledamoten inte heller nämner något om migrationspolitiken i sitt svar till mig, trots att det var det jag frågade om. Det är detta som har skapat de sociala problem vi har i Sverige i dag, med utanförskap och splittring. Det är er politik som har lett till den migrationspolitik vi tidigare hade i landet, som Sverigedemokraterna och regeringen nu lägger om.

Men jag tog fasta på en annan sak som ledamoten sa i sitt anförande; ledamoten pratade om skattehöjningar och att detta är något som nu sker i landets kommuner och regioner. Jag kollade med SKR och såg då att det under 2024 är 13 kommuner som väljer at höja skatten. Vad den specifika anledningen till detta är kan jag inte säga. Men jag kan konstatera att det under 2016, när Socialdemokraterna var i regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet, var 15 kommuner i landet som höjde skatten. Ska man tolka detta som att Sverigedemokraterna och regeringen nu bedriver en bättre välfärdspolitik, som skapar bättre förutsättningar för kommunerna? Vi skjuter under dessa tre år till 30 miljarder i generellt ökade stöd till kommunerna.

Fru talman! Mattias Eriksson Falk kan fråga kommunerna där ute om de tycker att de har det lättare i dag än vad de hade för några år sedan. Jag tror att han kommer att få ett entydigt och tydligt svar: Det är mycket svårare i dag.

Jag ska svara på migrationsfrågan, även om det faktiskt inte är detta vi diskuterar i dag. Nu handlar det ju om resurser till kommuner och regioner.

Vi ställde ju om migrationspolitiken. Den politik som gäller i dag är ju den som vi ändrade på. Den innebär att färre kommer till Sverige i dag än vad som var fallet under flera tidigare år.

Det blir hopplöst att alltid ha den här diskussionen. Välkommen till den verklighet som vi befinner oss i! Om du, Mattias Eriksson Falk, skulle säga till en av de personer som hörde av sig till mig i går varför hon inte får den sjukvård som hon behöver tror jag att du skulle säga att det beror på att migrationspolitiken såg annorlunda ut tidigare.

Det handlar ju om prioriteringar! Det handlar ju om vad vi vill lägga pengarna på i den verklighet som vi lever i! Neddragningar i regionerna - det vill säga i sjukvården - drabbar människor.

Vi har fortfarande inte fått något svar på om ni i Sverigedemokraterna tycker att det här är bra. Är ni nöjda med denna politik och vad den innebär för svenskar här i Sverige i dag?

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för redovisningen av Socialdemokraternas förslag till budget.

Det blir lite märkligt när man ser att mer resurser alltid är svaret på frågorna och att högre skatt alltid är svaret på hur man ska göra. Det handlar naturligtvis om en ideologisk gränsdragning när det gäller hur vi väljer att se på verkligheten.

I dessa debatter pratas det mycket om mer resurser; det är alltid svaret på frågorna. Jag skulle vilja fråga hur vi ska finansiera de här delarna. Det är också en viktig del av budgetdebatten, som ofta kommer i skymundan. Det är alltid enkelt för oppositionen att föreslå mer resurser.

Man kan konstatera att mycket av den problematik som vi har i Sverige i dag, som vi behöver lösa, grundar sig på en rad olika beslut som fattades av den förra regeringen. Det är ganska stora och drastiska beslut - och även brist på beslut - som gör att vi är i detta läge.

Jag skulle vilja fråga ledamoten dels hur socialdemokratin tänker sig att få majoritet för en budget, dels hur man finansierar de ökade resurserna till kommuner och regioner.

Fru talman! Där kom den framtida regeringsfrågan upp. Det kan jag inte sia om. Jag tror att det handlar om hur väljarna röstar i nästa val. Vi får se hur det ser ut framöver. Jag tror inte att så många just nu är så nöjda med situationen i landet.

Vi har samma budgetutrymme som den SD-styrda regeringen, så vi finansierar vårt budgetalternativ. En skillnad är att den skattesänkning som vi har riktar sig till låg- och medelinkomsttagare och inte så mycket till höginkomsttagare. Detta är en del.

Den andra delen är att vi vill ta ut en skatt på bankernas övervinster. När bankerna gör så stora övervinster som de faktiskt gör nu är det helt rimligt att de är med och bidrar. Vi har en annan politik. Vi skiljer oss från regeringen. Vi vill stärka välfärden. Det är viktigt att Sverige har en fortsatt bra äldreomsorg och en bra skola för alla barn.

Det är klart att vi måste värna varje skattekrona; det är ju otroligt viktigt. En hel del försvinner i marknadiseringen och genom välfärdsbrott. Pengar går till annat än det som de ska gå till. Jag tycker att det är jätteviktigt att vi verkligen tar tag i detta. Vi måste naturligtvis se till att de pengar som ska gå till välfärden också gör det.

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för svaret.

Jag väljer att höra att många av de delar som Socialdemokraterna finansierar inte finns med i ledamotens svar. Jag undrar fortfarande hur dessa delar faktiskt ska finansieras.

Svaret är naturligtvis högre skatter. Detta är ett svar som man alltid kan ge i opposition och som ett socialistiskt parti. Jag tror dock inte att problematiken ligger där.

Inget av våra partier vill ha dålig välfärd. Frågan är bara hur bra välfärd ska åstadkommas. Är det genom att begränsa människors möjligheter att ta sig igenom denna svåra ekonomiska situation genom att höja skatterna på till exempel drivmedel, vilket slår hårt mot alla medborgare i Sverige, inte minst mot dem som bor i mindre kommuner långt ute på landet? Eller är det genom att införa en skatt som man vet inte går att införa under nästa år? Man kommer att ha problem med att man inte har finansiell täckning för de utgiftsökningar som man hanterar.

Jag tror att det som saknas är en ansvarsfull hantering av den finansiella politiken för att bekämpa inflationen i kombination med en ökning av prioriteringarna och effektiviseringarna i verksamheterna i stat, region och kommun. Jag tror att svaren på frågorna kan ligga i den riktningen. Jag hörde dock i svaret att prioriteringar och effektiviseringar inte finns med i vokabulären.

Jag tror att vi har olika syn på hur konflikterna ska lösas. Jag tror dock inte att något av våra partier vill ha en sämre välfärd.

Fru talman! Jag ska försöka att vara tydlig.

Jag tycker också att det är viktigt att effektivisera där det går att effektivisera. Jag nämnde att jag tycker att skattepengar försvinner ut via till exempel välfärdsbrott eller vinster som går ned i fickorna på människor som bedriver verksamheten. Det tycker jag är orimligt. Där borde vi kunna vara överens om att effektivisera och använda pengarna till välfärd.

När det gäller det andra rynkade jag lite på ögonbrynen. Jag tycker att det är märkligt. Socialdemokraterna har ju ett förslag om att sänka skatten. Då blir det märkligt att säga att vi skulle höja skatten.

Vi har faktiskt insatser för de människor som verkligen har det ekonomiskt tufft nu när den tuffaste månaden - januari - kommer. Det finns barnfamiljer som behöver låna pengar för att köpa mat till barnen. Det är inte värdigt Sverige att ha det på det sättet. Där tycker jag att man ska ha insatser, och det har vi socialdemokrater.

Det är klart att skatten på bankernas övervinster hade gått att införa. Vi har ett förslag om att ta en del av de enorma övervinster som bankerna gör för att finansiera en del av den budget som vi har.

När det gäller inflationen har jag lyssnat noga på finansministern. Jag antar att Adam Reuterskiöld och finansministern har samma uppfattning. Även finansministern säger att vi socialdemokrater tar hänsyn till inflationen och har en budget som inte ökar inflationen.

Vi tar ansvar för inflationen, och vi tycker att detta är en viktig fråga. Att satsa på välfärden är inte inflationshöjande, och jag tycker att vi behöver fortsätta att satsa på den.

(Applåder)

Fru talman! Sverige står inför många problem i framtiden. Vi är nu inne i en lågkonjunktur samtidigt som vi fortsatt måste förhålla oss till en hög inflation och kraftigt höjda räntor. Det pressar såväl den enskilda medborgaren och näringslivet som staten, kommunerna och regionerna.

Med oro och krig runt om i världen och med ett osäkert ekonomiskt världsläge gäller det att föra en förnuftig och klok finanspolitik. Vi kan se hur en rad stora beslut - och brist på beslut - har försatt Sverige i en situation med många svåra problem att lösa. Brist på fossilfri energi, bristande utbyggnad av kraftnäten, eftersatt underhåll, bristande investeringar i infrastruktur och behov av satsningar på rättsväsendet gör att det blir allt viktigare att prioritera i kommunernas och regionernas ekonomi.

Tack vare vår moderatledda regering som har en majoritet bakom sin budget och som står för en ansvarsfull ekonomisk politik ser vi nu att vissa effekter kan skönjas. Vi kan se hur inflationen tenderar att bromsa in. Vi kan också se hur marknadsräntor sjunker. Men vi måste hålla ut och hålla i för att bekämpa inflationen och den lågkonjunktur vi befinner oss i.

Det är stabilitet och långsiktighet som behövs i just det här läget. Regeringen jobbar vidare för att ge Sverige och våra kommuner bästa möjliga förutsättningar att leverera välfärd. Mycket av regeringens politik kommer att ge positiva effekter för kommunsektorn även utanför detta budgetområde.

Det handlar om satsningar på att bekämpa kriminalitet och att bekämpa välfärdsbrott. Men även att sänka drivmedelskostnaderna kommer att ge ökade möjligheter för kommunsektorn att ge välfärd. Även sänkta skatter på sparande och arbete, ökade rotavdrag och sänkta skatter för pensionärer kommer att göra det lättare för medborgarna och därmed även lättare för kommunerna.

Det är mycket av välfärden som produceras inom ramen för regioner och kommuner. Det motsvarar ungefär 22 procent av bnp föregående år. Egentligen borde kommunsektorn med sin beskattningsrätt kunna ansvara för sin egen ekonomi. Det ska dock sägas att staten är den enskilt största kostnadsdrivaren för sektorn. Staten bör, som regeringen nu också gör, se till att kommunerna ges möjligheter till omedelbart stöd samtidigt som man förbättrar de långsiktiga förutsättningarna.

Det är viktigt att den statliga styrningen inte skapar hinder utan i stället stöder kommunerna och regionerna i anpassning till nya förutsättningar, effektivisering och användning av nya arbetssätt. Det görs framför allt genom generella bidrag, vilket ger kommunerna möjlighet att själva ta ansvar för var och hur pengarna ska användas. Olika kommuner och regioner har olika förutsättningar och gör olika prioriteringar.

Herr talman! I dessa debatter ges ofta uttryck för en budgivning i hur mycket mer pengar man vill lägga i sina budgetar. Det är som om man kan mäta nyttan för medborgarna enbart i pengar, kronor och ören. Mer pengar i debatten är alltid svaret på alla frågor.

Det kan tvärtom leda till oönskade och oanade konsekvenser med skenande inflation och ökade levnadskostnader för vanliga människor. Mer pengar ger inte per automatik mer nytta. Det gäller att fokusera på att maximera marginalnyttan.

Det finns ingen omedelbar korrelation mellan pengar och kvalitet. Ytterligare analys av kvalitet måste initieras där benchmarking kan vara ett bra verktyg. Det finns en stor potential för effektivisering inom sektorn. Det visar många studier.

Effektivisering är även ett sätt att skapa nytta. Prioritering är ett annat. Skateboardsamordnare, danspedagog, kommunala poeter eller hundratals informatörer kanske inte är det som skapar största möjliga nytta för medborgarna, och inte heller att bygga badhus för miljarder.

Hur varje kommun förvaltar sina medel är uppgifter som är avgörande för vilken motståndsförmåga man har i sämre tider. Det är även viktigt att kommunsektorn tar ansvar för den enskildes ekonomiska situation och inte höjer skatterna. Det kommer att slå hårt mot vanliga medborgare och inte minst mot dem som är mindre bemedlade.

Utgiftsområdet uppgår till ungefär 174 miljarder kronor, och ökningen av anslaget omfattar nästan 40 procent av det reformutrymme som finns. Det är uppdelat i fem olika anslag, kommunalekonomisk utjämning, utjämningsbidrag för LSS-kostnader, bidrag till kommunekonomiska organisationer, tillfälligt stöd till enskilda kommuner och regioner samt medel till befolkningsmässigt mindre kommuner.

Det totala anslaget är en ökning med totalt 16,7 miljarder jämfört med den budget som lades fram för 2023. Den ökningen utgörs primärt av de generella statsbidragen. Via den kommunala utjämningen går ganska exakt 16 miljarder till området. Av dessa utgör 10 miljarder en särskild satsning till kommunerna på 7 miljarder, och regionerna får 3 miljarder.

Många kommuner står inför ett trappsteg vad gäller investeringar i ökad välfärd, mycket beroende på att investeringarna har varit eftersatta. Det är något vi kan se inte bara i den kommunala sektorn utan även bland statliga myndigheter och verk. Det beror både på en befolkningsmässig ökning och på en bristande långsiktig planering.

Herr talman! Det har även gått mycket bra för kommunerna de senaste åren. Det har gjorts stora överskott de senaste åren som har avsatts i resultatutjämningsreserver. Detta har dock belyst problemet hur man kan hantera fluktuationerna. Avsättningen till resultatutjämningsreserven har ökat. I dag finns det ungefär 53 miljarder kronor i utjämningsreserven i kommunsektorn. Under pandemin tillfördes sektorn mer bidrag än vad man många gånger kunde tillgodogöra sig.

Det finns dock ett problem med hur dessa medel ska frigöras. Därför har regeringen gett förslag till ett nytt sätt att hantera detta. Regeringen kommer att ge kommuner bättre möjligheter i det nya förslaget om en så kallad resultatreserv. Det kommer att förenkla för kommunerna att göra upp och följa en långsiktig ekonomisk plan.

Generella statsbidrag som premieras i årets budget är att föredra för att kunna användas för individuella kommunala behov. Det finns dock behov av styrda statliga bidrag. För att effektivisera detta och för att förenkla hanteringen som i många stycken kan vara väldigt kostsam och problematisk för många kommuner föreslår regeringen en digital informationsportal där man kan ha samlad information om de riktade statsbidragen. Samverkan och samordning mellan olika nivåer i den offentliga förvaltningen kan utvecklas.

Herr talman! Mycket kan och behöver göras för att ge Sverige ett bättre läge. Det kan också behövas mycket för att ge oss möjligheten att lämna över landet till våra barn i ett bättre läge än vad det var när vi tog över. Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag vill ställa en verkligen allvarligt menad fråga som handlar om den gängkriminalitet vi har i Sverige i dag.

Våldsvågen eskalerar. Den har inte vi och inte den här regeringen fått stopp på. En av de frågor som är viktiga är det som vi inte talar om i dag, det vill säga straffen och allt detta. Men det vi berör här i dag handlar om hur vi ska kunna stoppa nyrekryteringen.

För varje person som vi nu får fast och sätter i fängelse kommer det nya personer in. Pengarna finns inte i kommunerna, som är de som står för de förebyggande insatserna. Många kommuner som jag talar med har inte möjligheten att göra de insatser som de skulle vilja göra för att kunna arbeta förebyggande för att stoppa det tidigt så att inte fler kommer in i kriminalitet.

Jag vill bara höra med Adam Reuterskiöld: Vad tänker ni om det? Hur ska det gå till när nu kommuner och regioner inte får, som vi säger, tillräckliga resurser för att stoppa nyrekryteringen?

Herr talman! Tack för frågan! I min erfarenhet av kommuner som kommunstyrelsens ordförande har jag haft stora möjligheter att fundera på just de frågorna. Jag håller med om att det är oerhört viktigt. Skolan har till exempel en avgörande inverkan på hur vi hanterar situationen. Men det är inte bara det.

Mycket görs inom området som har att göra med samverkan mellan olika delar. Vi har i Sverige generellt sett varit dåliga på att samarbeta över de olika gränserna. Vi försökte väldigt mycket att samarbeta mellan polisen, socialtjänsten och skolan. Vi såg till att de samverkade på en ganska tidig nivå bland skolor så att den utveckling som en elev har kanske redan i tio- till tolvårsåldern eller kanske ännu yngre kan hanteras på en gång.

Därför gör man också lättnader i att kunna dela med sig information. Jag tror inte att resurserna är avgörande här. Det handlar snarare om samverkan och hur man effektivt kan hantera situationen på ett tidigt stadium, och då är det samverkan som gäller. Det kräver naturligtvis vid vissa tillfällen mer resurser också, och det har vi tillfört kommunsektorn.

Herr talman! Jag ska börja med den del som jag verkligen håller med om. Jag tycker också att det är otroligt viktigt att vi och kommunerna får bättre förutsättningar att samarbeta. Jag tror att det är en viktig insats att göra.

Men vi skiljer oss åt när det kommer till resurserna. Även om vi kan prata med varandra och hitta de ungdomar eller barn som vi ska hjälpa finns det ju ingenting att göra om det inte finns resurser att sätta in för att stötta de barn och ungdomar som är på väg in i kriminalitet. Jag hävdar att resurser faktiskt spelar roll.

Man ska vara noggrann med resurser - det håller jag absolut med om. Det handlar om vad man ska prioritera. Som jag har sagt tidigare är det väldigt avgörande att prioritera i politiken.

Men när man ändå upptäcker de barn och ungdomar som behöver det här stödet och det inte finns resurser - vad är då Adam Reuterskiölds svar till de kommuner som nu verkligen vill göra saker för att förebygga och stötta barn och ungdomar och hindra att de kommer in i kriminalitet?

Herr talman! Jag kan börja med att säga att vi inom en rad områden i vår budget har tillfört resurser till både kommunsektorn och områden som har med lag och ordning att göra, vilket också är avgörande. Det handlar om att kunna hantera personerna på ett bra sätt efter det att de har kommit in i det kriminalvårdande området.

Det är ett problem att ert svar på frågorna alltid är mer pengar. Jag tror faktiskt inte att det alltid är mer pengar som är svaret på alla frågor. Vi kan till exempel se att kommunalskatten sedan 1980 ständigt har höjts. När kommer vi till ett läge där resurserna tar slut? De resurser som ledamoten pratar om är egentligen skatt - det ska vi vara tydliga med. Man måste kunna balansera detta mot hur effektivt vi använder resurserna. Svaret på frågan kan inte alltid vara mer resurser. Svaret måste också vara hur vi bättre kan hantera de resurser vi redan har.

Jag tror att samverkan mellan skola, socialtjänst och polis är det absolut mest effektiva sättet att hantera nyrekryteringen. Att kunna dela information - det tror jag är det primära i Kommunsverige. Det hör man när man frågar dem.

Herr talman! Hushållen pressas av fallande realinkomster, höga matpriser och kraftigt stigande bolåneräntor samtidigt som bank- och matjättar gör rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Måndagens rapport från Konjunkturinstitutet konstaterar att livsmedelspriserna har höjts omotiverat mycket de senaste åren.

En regerings ansvar är att se till att vi som samhälle tillsammans tar oss genom krisen och att fördela krisens bördor rättvist. Men i stället bidrar regeringen genom sin chockerande passivitet till att hushållen går på knäna. Det räcker inte att fika med de stora livsmedelskedjorna och tro att de därefter kommer att sänka sina priser.

Vi står inför en välfärdskollaps när varslen väller in över sjukhusen, äldreomsorgen alltid är underbemannad och lärarna inte får de resurser som behövs för att göra ett bra jobb i klassrummen. I stället för att se till att välfärden får resurser prioriterar regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar för framför allt välbärgade. Än en gång visar regeringen och Sverigedemokraterna vilka som får ta smällen i krisen.

När gängvåldet terroriserar vårt samhälle med bombdåd och skjutningar behövs en regering som kavlar upp ärmarna och satsar det som krävs för att sätta stopp för gängen. Det behövs en regering som avsätter resurser till socialtjänsten för att se till att ungdomar på glid hamnar rätt. Det behövs en regering som satsar på skolan. Till skillnad från regeringen satsar Vänsterpartiet på förebyggande arbete med barn och unga i riskgrupp och skjuter till medel för det brottsförebyggande arbetet mot gängkriminalitet.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad och håller nu på att vittra sönder helt. För att välfärden ska kunna fortsätta att vara ett av samhällets grundfundament behövs resurser så att de som behöver vård får det i tid, de som är på väg in i gängkriminalitet kan stoppas och de som är äldre kan få det stöd de behöver i vardagen.

Alla som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen behöver en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor. Det skapas genom satsningar, inte genom nedskärningar.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar i vår budgetmotion betydande resurser till välfärdssatsningar via generella statsbidrag. Vi prioriterar ett klimatomställningsarbete som kan ta oss till målet om nettonollutsläpp, inte i motsatt riktning.

Kommunerna, och framför allt regionerna, räknar med ett budgetunderskott på över 30 miljarder under 2024. SKR räknar med underskott i stort sett i alla regioner och i de flesta kommuner nästa år. Underskott - trots alla nedskärningar som görs 2023 och alla de nedskärningar som planeras inför 2024! Ändå menar regeringspartierna och Sverigedemokraterna att de satsar på kommunerna. Vi har hört det förut, och vi hör det i denna debatt.

Herr talman! Fem fackförbund skriver via sina ordförande vad de ser framför sig: "När vi läser statsbudgeten blir det uppenbart att regeringens budgetprioriteringar riskerar att leda till en sämre välfärd för landets invånare. Det kommer påverka arbetsmiljön för välfärdens personal och göra fler sjuka, samtidigt som det kommer att försämra möjligheterna för dem att göra ett gott jobb."

Samtidigt konstaterar Sveriges Kommuner och Regioner att sjukskrivningarna ökar. Det är tragiskt för dem som drabbas av utbrändhet eller söndervärkt kropp, men det ökar också kommunernas kostnader med sjuklöner och vikarier. I värsta fall är det vikariestopp, och de få som är kvar får pressa sig lite till och riskera att bli sjukskrivna i sin tur. Många kommuner och regioner har redan infört både vikarie- och anställningsstopp samtidigt som vikarier sägs upp, personal varslas och vissa personalkategorier mer eller mindre försvinner helt.

I år har till exempel Malmö dragit ned skolbudgeten med 200 miljoner. Elevassistenter och annan stödjande personal har fått gå, och vissa klasser har över 32 elever. I Göteborg är det vikariestopp i skolan, liksom i Hudiksvall, Tranås, Ludvika, Sundsvall med flera kommuner. I Stockholm, Gagnef, Motala och flera andra kommuner är det vikariestopp i förskolan, och i Borlänge är det vikariestopp på äldreboendena. Ronneby är en av många kommuner som har både vikarie- och köpstopp i skolan, medan Norrköping har vikariestopp på biblioteken. Detta är bara ett axplock av de vikarie- och inköpsstopp som kommunerna infört. Som vi redan har hört i debatten planerar regionerna att minska sin personal, och det i ett läge där vården redan går på knäna.

Men detta verkar regeringen och Sverigedemokraterna tycka är bra. Det handlar ju bara om prioriteringar, menar man. Regeringen anser att kommuner och regioner kan effektivisera och skära ned. I praktiken betyder det längre köer till vården, sämre skola och nedlagda busslinjer. Oftast är det också det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Samtidigt som unga dras in i gängkriminalitet tvingas kommunerna spara på skola och verksamhet för unga.

Vänsterpartiet vill därför öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslog vi 20 miljarder kronor mer än regeringen i generella statsbidrag plus 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Men vi har också föreslagit ytterligare medel i finansutskottet efter att SKR:s försämrade prognos kom.

Herr talman! Förskolan och skolan har ett viktigt uppdrag att vara kompensatoriska. Alla barn ska få samma förutsättningar att leka, lära och utvecklas. En bra verksamhet motverkar segregation och bidrar till ett mer jämlikt samhälle. Men då måste också alla barn ha likvärdiga förutsättningar att ta del av skolans och förskolans verksamhet. I dag kan avgiften för förskola och fritidshem vara ett hinder för barn i familjer med små resurser. Därför vill vi genomföra en riktad sänkning av avgifterna och införa ett fribelopp så att alla barn har möjlighet att ta del av verksamheten.

Herr talman! De tio kommunerna med lägst skatt hittar vi i Region Skåne och i Stockholms län. Det är Stockholm och de orter där de boende pendlar till höginkomstjobb i Malmö och Stockholm. De tio med högst skatt är små kommuner på landsbygden, och åtta av dem finns i norra Sverige. Nästa år ökar skatteskillnaden mellan kommunen med sammanlagt lägst skatt och den med högst till 6 kronor och 32 öre.

Vi kan inte ha ett Sverige som är så här delat. Därför måste vi stärka kommunsektorn, och det är de kommuner som har störst utmaningar som behöver mest. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor föreslår Vänsterpartiet en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen.

Det är inte bara stora skillnader mellan kommuner; det är också stora klyftor inom kommuner. Inom till exempel våra storstäder finns det gigantiska klyftor, och mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Personer som har eftergymnasial utbildning förväntas leva fem och ett halvt år längre än personer som inte har gått ut gymnasiet.

Det är sociala klyftor som bidrar till att dela upp vårt samhälle. Det är min och Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård och socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället. Dagens stora klyftor mellan människor och mellan kommuner måste minska. Hela Sverige behövs, och alla människor behövs.

Med Vänsterpartiets förslag till budget hade kommuner och regioner kunnat fortsätta att leverera en bra välfärd i stället för att behöva anpassa sig till den högerkonservativa nedskärningsbudgeten.

Med det, herr talman, hänvisar jag i övrigt till vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Det är en spännande debatt vi har här om statsbidragen till kommunerna och vilka stöd och resurser som Sverigedemokraterna och regeringen faktiskt skjuter till. Vi ger 16 miljarder extra till kommuner och regioner, varav 10 miljarder i generellt ökade bidrag. Dessa kommer att gälla inte bara under detta år utan även under de kommande två åren, alltså 30 miljarder extra i generellt stöd till kommuner och regioner.

För att nämna några andra satsningar som görs skjuter vi till 850 miljoner för att höja kunskapsresultaten i skolan, förlänger tilläggsbidraget för ekonomiskt utsatta barnfamiljer i bostadsbidraget, sänker skatten på bensin och diesel, sänker reduktionsplikten och gör en särskild satsning på kompetenshöjning inom äldreomsorgen. Allt detta innebär bra möjligheter att hjälpa välfärden.

Vi gör även en satsning på rättsväsendet och en satsning på att stärka försvaret.

Allt detta är till för att bygga ett starkare samhälle. Det skapar jobb, och det skapar förutsättningar för en starkare ekonomi för bland annat barnfamiljer, som jag nämnde. Naturligtvis får det påverkan även ute i kommuner och regioner.

Vänsterpartiet, ledamotens parti, hade ett avgörande inflytande på statsbudgetarna åren 2015-2018 utifrån det samarbete man då hade med S-MP-regeringen. Jag nämnde tidigare att trots detta samarbete var det fler kommuner som höjde skatten 2016 än vad det är inför kommande år. Då undrar jag: Vad beror det på att fler kommuner höjde skatten 2016 än nu, med tanke på att Vänsterpartiet då hade ett avgörande inflytande över tillskotten till välfärdens resurser?

Herr talman! Tack för frågan, Mattias Eriksson Falk!

Jag kan konstatera att de flesta kommuner och regioner väljer att inte höja skatten. De säger också att de inte gör det därför att det inte finns något utrymme kvar. Det är det som är den stora skillnaden: Det finns inget utrymme kvar i människors plånböcker för att betala höjd kommunal skatt.

Vi ska vara tydliga med att i kommuner och regioner är skatten platt. Alla betalar en lika stor procentandel av sin inkomst i skatt. Den statliga skatten är differentierad: Ju högre lön man har, desto mer betalar man i skatt.

För Vänsterpartiet är det viktigt att de som har högst lön också betalar mest i skatt. Då kan vi också satsa på kommunerna, så att det inte drabbar dem med de lägsta inkomsterna att betala mer skatt.

Det är intressant att vi i Mattias Eriksson Falks fråga och inlägg får höra om alla dessa satsningar som regeringen och Sverigedemokraterna gör i sin budget. Det är jättebra! Det är fina satsningar. Men kommunerna och regionerna saknar 30 miljarder. Det är vad de måste skära ned.

Jag räknade upp, och vi har hört det i andra inlägg, vad kommunerna och regionerna sparar på. De sparar på personal. Vad spelar de småpengar som regeringen och Sverigedemokraterna lägger på olika satsningar för roll när den generella besparingen är så stor att kommunerna kommer att behöva göra nedskärningar som helt tar ut dessa satsningar?

Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret på frågan - om det nu var ett svar eller inte!

En sak blir lite konstig. Kommuner och regioner ju är beroende av personal med hög och varierande kompetens. Särskilt svårt har det de senaste åren varit att utbilda personer med högre kompetens. Det är till exempel svårt att få tillräckligt med läkare inom regionerna. Det är svårt att få operationssjuksköterskor. Detta är personer som har högre utbildning.

Det som förvånar mig är att ledamoten i sitt anförande talar sig så varm för att de personer som väljer att ta detta ansvar och utbildar sig för att bidra till välfärden ska betala mer i skatt. Varför ska de göra det för att de tar ett ansvar och är en resurs för välfärden? Det är ju det ni säger.

Jag förstår inte varför läkaren, rektorn, specialpedagogen i skolan och operationssjuksköterskan ska betala mer i skatt för att de väljer att vidareutbilda sig för att vara en resurs i välfärden. Det är ju det vi pratar om här. Om ni hela tiden bara vill höja skatten för dem som vidareutbildar sig och under många år skapar denna kompetens, hur ska vi då ens ha människor som utför arbetet i vår svenska välfärd?

Det ni kommer att hämma är ju de här yrkesgrupperna - rektorer, specialpedagoger i skolan och operationssjuksköterskor. Det är dem ni vill höja skatten för. Varför ska de utbilda sig om de ändå inte kommer att ha någonting för att de faktiskt tar ett ansvar för samhället?

Herr talman! Det är en intressant bild som ledamoten här målar upp av högre utbildning - som om man utbildade sig till exempelvis läkare bara för att lönen var så hög eller valde att bli rektor för sin skola bara för att få lite högre lön. Och så skulle man alltså tänka: "Verkligen? Får jag en skattehöjning om jag väljer att bli rektor? Nej, då vill jag inte."

Jag tror mer om människor. Jag tror att man utbildar sig och väljer ett yrke som är intressant för sin egen personliga utvecklings skull. Lönen är naturligtvis inte någon nackdel, men skattepolitiken har nog inte så stor betydelse som ledamoten målar upp.

Vi kan titta på alla de människor som inte får del av de stora avdragen - undersköterskor, lokalvårdare, fritidspedagoger, förskollärare och alla andra i välfärden. Dessa behövs men sägs nu upp för att det finns för lite pengar i välfärden bara för att Sverigedemokraterna värnar dem med högst lön. Smaka på den!

Sverigedemokraterna värnar om dem som har allra bäst betalt i samhället. De som har miljoninkomster varje år - dem värnar Sverigedemokraterna om framför välfärden i kommuner och regioner. Det gäller alltså välfärden, som man pratar otroligt varmt om här i talarstolen och i andra debatter. Jag tycker att det är magstarkt.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslagen i utskottets betänkande.

Vi befinner oss i ett fortsatt väldigt tufft ekonomiskt läge där många hushåll kämpar med stigande priser på grund av den höga inflationen och de höga räntorna som innebär kraftigt ökade boendekostnader. Samtidigt är det lågkonjunktur, och arbetslösheten börjar öka.

I detta svåra läge behöver budgeten vara välavvägd. Den budget som regeringen har lagt fram prioriterar det allra viktigaste, som är att stötta hushållen i en svår situation med särskilt fokus på ekonomiskt utsatta barnfamiljer, fortsätta stödet för att värna välfärdens kärna och bekämpa inflationen. Samtidigt fortsätter vi den historiska utbyggnaden av rättsväsendet och försvaret för att hantera de inre och yttre krafter som hotar vårt samhälle.

Regeringen har sedan tillträdet kraftfullt bekämpat inflationen och dess skadeverkningar på svensk ekonomi. Får vi inte kontroll över de skenande prisökningarna spelar fördelningspolitik och tillväxtpolitik mindre roll. Tack och lov kan vi i den senaste tidens inflationssiffror och prognoser se att kampen börjar ge frukt och att det värsta ligger bakom oss. Men för att vi ska ta oss igenom den ekonomiska vintern krävs att vi orkar hålla i och hålla ut.

Herr talman! Det tuffa ekonomiska läget innebär även svåra ekonomiska påfrestningar för kommuner och regioner. Det är därför bra att kommunsektorns ekonomiska resultat har legat på höga nivåer de senaste tre åren. Många kommuner och regioner har till följd av detta stärkt sin finansiella ställning och fört över medel till en resultatutjämningsreserv. Dessa sparade överskott kan nu delvis användas för att hantera den tuffa situationen och fortsatt tillhandahålla välfärd av hög kvalitet.

Även den demografiska utvecklingen kommer att påverka kommunsektorns ekonomi. Det är framför allt antalet äldre personer i relation till förvärvsarbetande som ökar. Den demografiska utvecklingen är naturligtvis positiv, men den innebär ändå ekonomiska påfrestningar för kommunerna. Därför är prioriteringar och effektiviseringar framåt helt nödvändiga för att säkerställa kärnverksamheten.

Det är också bra att betona att Sveriges kommuner och regioner genom det kommunala självstyret har ansvar för en rad uppgifter inom välfärden och genom beskattningsrätten även ekonomin. De har ett stort handlingsutrymme men styrs självklart av vissa nationella uppdrag och statliga regleringar. Men staten kan inte kompensera kommunsektorn för alla kostnadsökningar. Därför är prioriteringar nödvändiga, även i form av effektiviseringar - till exempel nya arbetssätt, digitalisering och automatisering - som kan frigöra mer resurser.

Herr talman! Regeringen vill skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar i kommun- och regionsektorn. Det är viktigt för att bibehålla en god kommunal service i hela landet. Man stöttar också kommuner och regioner för att hantera de tillfälliga effekterna av inflationen. Mot bakgrund av detta ger regeringen betydande tillskott till kommuner och regioner i form av utökade generella statsbidrag på 10 miljarder kronor för att möta de tillfälliga kostnadsökningarna till följd av inflationen och inte minst pensionskostnaderna som räknas upp med KPI. Det handlar också om riktade bidrag på 6 miljarder för att höja kvaliteten på vård, skola och omsorg. Det blir sammantaget ett tillskott på 16 miljarder, vilket är hela 40 procent av det totala reformutrymmet.

Jag vill också nämna några av de prioriterade riktade satsningar som finns i budgeten. En av dem är ett särskilt sektorsbidrag för hälso- och sjukvården på 3 miljarder för att möta det kärvare ekonomiska läget i regionerna. Regeringen ger ytterligare tillskott på totalt 5 miljarder under 2024 för att korta de långa vårdköer som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig och öka antalet vårdplatser. Regeringen stöttar och förstärker också hälso- och sjukvården i form av satsningar på utbyggd primärvård och cancervård.

Det här är några av de reformer regeringen gör för att tillgängliggöra och öka jämlikheten inom vården. Hade Kristdemokraterna haft egen majoritet i Sveriges riksdag hade vi gått vidare med vårt förslag att förstatliga sjukvården i syfte att öka just tillgänglighet och jämlikhet. Men vi har fått igenom en stor utredning som tittar på för- och nackdelar med statligt huvudmannaskap inom sjukvården. Vi ser fram emot att den utredningen ska bli klar eftersom vi är övertygade om att staten behöver ha huvudansvaret för sjukvården så att en högkvalitativ, effektiv och jämlik vård kan ges på lika villkor till hela befolkningen.

På skolans område görs viktiga satsningar på bland annat förstärkning av arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar och på bemannade skolbibliotek samt riktade satsningar för att främja barns läsning.

Herr talman! Flera av dessa satsningar är några av Kristdemokraterna mest prioriterade frågor, som nu också blir regeringens politik och kommer att bidra till att göra livet lite lättare för de sjuka och utsatta i vårt samhälle. Det är viktigt att vi fortsätter i den riktningen och stärker och rustar välfärden.

Avslutningsvis vill jag önska utskottets ledamöter, medarbetarna på kansliet och talmanspresidiet en riktigt god jul.

(Applåder)

Herr talman! Mitt inlägg i denna debatt om de allmänna bidragen till kommunerna skulle kunna summeras med ett enda ord: prioritera. Det handlar om att prioritera skolan framför billigt snus, hur gärna man än skulle vilja ha det, och om att prioritera vården framför billiga plastpåsar, hur gärna man än skulle vilja ha sådana. Prioritera nu välfärden framför alla kortsiktiga, populistiska löften som man halvt om halvt försöker uppfylla efter valet fastän det inte går!

Det finns få områden där det syns så tydligt att Tidöprojektet saknar riktning och mening som den här välfärdskrisen. Före valet lovade Tidöpartierna att prioritera detta, men alla misslyckade försök att infria olika löften har stått i vägen.

Herr talman! Kommunerna och regionerna står inför den kanske värsta ekonomiska krisen sedan den stora krisen i början av 1990-talet. Tillsammans väntas regionerna och kommunerna gå 31 miljarder back 2024. Hälften av kommunerna väntas ha underskott. Nästan alla regioner väntas ha underskott. Dessutom är det inte jämnt fördelat. Många mindre kommuner och många landsbygdskommuner har drabbats särskilt hårt av inflationskrisen.

Men Tidöregeringen prioriterar annat. Inte ens hälften av kommunernas och regionernas underskott täcks. Det här drabbar nu, som har nämnts i den här debatten, patienter, utsatta elever och äldre som är beroende av en hemtjänst som nu måste dras ned till en miniminivå.

Inte minst drabbar välfärdskrisen skolan. Det har också nämnts i den här debatten. Den är ju redan i kris, med resultat som rasar i den senaste Pisaundersökningen. Kriminaliteten hotar ungdomar på alltför många skolor. Nu om någonsin är det ett läge då skolan måste stå stark, herr talman, då vi borde storsatsa på skolan och rekrytera många fler behöriga lärare. Inga fler ungdomar ska rekryteras in i gängen. Nu om någonsin borde vi öka det stöd som riktar sig till elever med svåra utmaningar och stärka elevhälsan.

I stället går nu en uppsägningsvåg över hela landet. Det är skolnedläggning på skolnedläggning. Jag tror att många föräldrar känner oro i dag för ett besked om att just den där lärartjänsten eller den där extra resursen som de är beroende av nu ska försvinna. Senaste given är att man ska kapa 500 tjänster i grundskolan i Göteborg och ta bort 122 barnskötare i förskolan i Eskilstuna.

Det är en sak att prata om att kampen mot utanförskap och kriminalitet börjar redan i förskolan. Det är en annan sak att bedriva kampen. Totalt sägs nu tusentals lärare och pedagoger upp. Klasserna växer. Allt fler klassers elevantal stiger till den så kallade maxgränsen på 32 elever, men det finns också allt fler exempel på att det överstiger 40 elever. Kommunerna varnar för att de inte har de resurser som polisen ber dem om för att bekämpa gängkriminaliteten. Det saknas hundratals miljoner kronor som Tidöregeringen lägger på annat.

I normalfallet hade man som Tidöregeringen nu försöker kunnat peka lite på kommunerna och säga: Varför har ni inte avsatt resurser och prioriterat skolan? Men det här är inte en kris som drabbat kommunerna på grund av att de misskött sig och överspenderat. Krisen beror i stället på att den plötsligt spikrakt stigande inflationen grävt ett jättestort hål. Pensionsutbetalningarna har de senaste åren ökat med nästan 30 miljarder kronor för kommunerna, vilket i princip motsvarar det plötsliga underskott man fått. Det är ett skolboksexempel på en situation där det är staten som måste prioritera välfärden.

Självfallet kan inte alla få allt när inflationen är hög. Självklart måste man hushålla med resurserna. Men just därför måste man prioritera välfärden och skolan. Jag inledde med att nämna snuset. Bara den satsningen från regeringen kostar 800 lärare - apropå att prioritera. Man har bestämt sig för att sänka bensinpriset inte bara för personer på landsbygden utan även i städerna. Det motsvarar tusentals lärare som landsbygdskommuner ute i landet behöver. Inte ens hälften av underskotten täcks.

Dessutom - och det kommer Centerpartiet att vara det enda parti som säger i den här debatten, herr talman - har man höjt regionernas och kommunernas skattebörda med över 2 miljarder kronor genom att höja skatten på att anställa unga. Det är gudskelov så att många kommuner och regioner anställer väldigt många unga. Men de blir nu straffade av Tidöregeringens chockskattehöjning på unga. I den här budgeten vill dessutom Tidöregeringen gå ett steg längre och chockhöja skatten på att anställa 15-18-åringar. Även de anställs faktiskt i vissa fall av kommuner och regioner för olika saker, men framför allt av småföretag. Kommunerna och regionerna vill att de här ungdomarna när de har sommarlov ska bort från gatan och in i produktiv och bra verksamhet. Det stora problemet är att man chockskattehöjer för just detta.

Jag ska inte bara ägna mig åt att kritisera regeringen. Centerpartiet vill gå en annan väg. Vi vill prioritera välfärden och inte minst skolan. Vi lägger 5 miljarder - en mycket stark prioritering i vår budget - på ett särskilt sektorsbidrag till skolan för att kunna stoppa nedskärningarna och stärka skolan i den här svåra tiden. Klasserna ska bli mindre och inte rekordstora. Kvaliteten ska höjas och inte sänkas. Man ska hylla bildningen, inte snåla på den för att ha råd med SD:s lilla shoppinglista.

Totalt satsar Centerpartiet 21 miljarder på kommunerna och regionerna i generella statsbidrag och sektorsbidrag. Centerpartiet stoppar också skattehöjningarna på kommunernas och regionernas unga anställda. Det ska belönas, inte straffas, att anställa unga. För övrigt: Ska vi kunna få kakan att växa och inte skatta bort det som driver tillväxten måste vi satsa på arbetslinjen, på incitament att arbeta och på utbildning. Det är slutsatsen av den stora hearing som Centerpartiet organiserade förra veckan här i riksdagen med bland annat parterna och prognosmakarna. Utbildning, utbildning, utbildning, kommer jag att säga här i dag.

Dessutom har kommunerna och regionerna - det här är en liten parentes - särskilt vädjat till oss politiker i riksdagen om att sluta hålla på med våra små kortsiktiga presskonferenser där vi gör olika riktade satsningar om 1 miljon här och 1 miljon där som sedan ska fördelas på 290 kommuner. Det låter så bra när ministern presenterar dem, men sedan är de nästan omöjliga att hantera för kommunerna.

Enligt den senaste rapporten från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, fanns före pandemin 180 riktade bidrag i Sverige. Det har nu med all sannolikhet stigit till över 200 riktade bidrag. Enligt Statskontoret är en tredjedel av alla bidrag till kommunerna riktade, med en massa krav som skickats med av oss i riksdagen och framför allt av regeringen.

Vart och ett av dessa riktade bidrag har bra syften. Men det sammantagna resultatet är en situation som små kommuner inte kan hantera. Vart fjärde statsbidrag är på 30 miljoner eller mindre. Som liten kommun får man bokstavligen några tusenlappar. Det kostar ofta för små kommuner mer att hantera själva bidraget och alla de krav som följer med än vad pengarna ger. Därför vill Centerpartiet göra en exceptionell satsning på att samla ihop de riktade bidragen till generella bidrag på 11 miljarder. Vi får därmed en mycket mer samlad bild än vad regeringen har.

Herr talman! Det finns, även för kommunerna, ett alternativ i svensk politik. Det är ett alternativ där man prioriterar bildning, incitament att arbeta och välfärd och där man minskar skatten på att arbeta, även för kommunerna och regionerna, och inte höjer den som Tidöpartierna gör.

Snart kommer den här budgeten att antas. Snart kommer bilan att falla för regionerna. Snart kommer de att veta att de inte får mer pengar. Snart kommer de att veta att alla de löften som ställdes före valet inte kommer att uppfyllas. Snart kommer det oerhört tuffa året 2024. Men snart kommer också en bättre tid, då Tidöprojektet faller och det blir rätt prioriteringar i svensk politik igen.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Välfärden i Sverige är otroligt viktig. Den jämnar ut skillnader, säkrar att de som faller kan landa mjukt och ger människor möjlighet att prova sina vingar. Till exempel vågar man starta företag, eftersom man vet att om man skulle falla faller man mjukt.

För mig som liberal är välfärden otroligt viktig; det finns ett skyddsnät utan hål som fångar upp dig om du faller. Men vi har i dag flera hål i nätet som utmanar välfärden. Därför är det viktigt att de reformer som regeringen nu jobbar med blir lösta. Nu drabbar nämligen våra utmaningar välfärden och alla de människor som jobbar i den och som är beroende av den. Det drabbar skolan, vården och omsorgen. Det kan handla om ineffektiva processer, dålig styrning, regler som man inte har möjlighet att leva upp till, för stor arbetsbelastning på vissa ställen, ibland dåliga chefer och ibland för lite resurser.

Det är viktigt att komma ihåg att hålen i nätet har inte bara en orsak. Flera partier i oppositionen har talat före mig här i talarstolen och sagt att det bara handlar om resurser. Det är riktigt dåligt att föra diskussionen på den nivån. Då är risken stor att man missar flera andra viktiga saker som behöver hanteras.

Det är till exempel fascinerande att Socialdemokraternas representant precis stod här i talarstolen och talade om hur illa det är men tog ändå inte något ansvar för hur det har blivit så. De har styrt i över 70 av de senaste 90 åren. De borde kanske ha hunnit med att göra det de vill.

Vi kommer i alla fall att göra vad vi kan för att förbättra situationen under den tid vi har svenska folkets förtroende, lite längre än jag tror att Martin Ådahl hoppas på.

Herr talman! Skolan är och kommer alltid att vara Liberalernas främsta prioritet. Dit vill vi föra resurser, för visst finns det en korrelation mellan antal lärare i klassrummet och studieresultat. Man ska hinna se eleven, lyssna, motivera och förklara. Självklart är det så.

Ändå krävs det inte bara resurser i skolan. Det handlar också om lärarens befogenheter, lärarens dokumentationskrav, kringuppgifter som ligger utanför undervisningen och läromedel att bedriva undervisningen med. Ja, många saker behöver fungera för att skolan ska kunna vara kompensatorisk och ge varenda unge en chans. Det handlar inte bara om pengar. Så gå inte på den vänsterretoriken!

Ytterligare en liberal hjärtefråga är LSS, som är en av vår tids största frihetsreformer. Det är en viktig reform för att alla människor ska ha möjlighet att leva sitt bästa liv. Även den med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna ha makt över sitt liv, jobba, flytta hemifrån, besöka vänner eller ha en hobby. Man ska inte behöva förlita sig på nära och kära för att kunna klä på sig eller borsta tänderna.

Många assistansanvändare har vittnat om att assistansen är den mest avgörande insatsen för att kunna leva ett självständigt liv. De har ofta beskrivit den som en stor frihetsreform. När den har urholkats har vi varit drivande bakom ny lagstiftning som säkerställer att människor faktiskt får hjälp med andning och sondmatning. Vi höjer även ersättningen från 1 ½ till 2 ½ procent. Vi är stolta men inte nöjda.

Herr talman! Hur gör vi då för att förbättra situationen inom välfärden? Ansvaret är delat, och därför är det viktigt att jobba på alla fronter samtidigt. Vi ska värna och bevara det som är bra och sprida goda exempel till andra. Att mäta och jämföra är bra. Det ger en tydlig indikation på var man behöver förbättras. Det finns massor av goda exempel runt om i landet på stora förbättringar i hemtjänsten och på hur man har jobbat i skolan för att höja kunskapsresultaten.

Det ska vara rätt resurser på rätt ställe. Välfärden har haft stora utmaningar de senaste åren. Under pandemin blev verksamheterna lidande, men de ekonomiska resultaten var goda på många håll. Nu ser vi däremot en skuld på saker som inte kunde göras under pandemin och en mycket mer ansträngd ekonomisk situation för många kommuner och regioner. Det drivs till stor del av inflationen och höjda räntor. Men det är viktigt att poängtera att skillnaderna är stora och att alla inte har problem med samma saker.

Herr talman! Vi har till 2024 satsat 40 procent av reformutrymmet på välfärden. Vi utökar utgiftsområdet med 16 miljarder. Nu blir det totalt 174 miljarder kronor till kommuner och regioner. Förutom att ge dessa betydande resurser gör vi mycket mer för att ge kommuner och regioner rätt förutsättningar för att klara sina uppdrag.

Regeringen har nu ett stort antal utredningar igång inom flera olika områden. De kommer att bidra. Låt mig ge några exempel. Inom skolan pågår flera utredningar som kommer att förbättra och underlätta. Det handlar om nationell skolpengsnorm, om att utveckla lärar- och förskollärarutbildningen och om minskad administrativ börda för lärare, för att nämna några.

Herr talman! Jag vill ändå poängtera att det är viktigt att inte göra som i Vänsterpartiets och Miljöpartiets budgetförslag. Att lånefinansiera välfärden i dessa tider med för hög inflation är att elda på inflationsbrasan. Det är inget annat än mycket dumdristigt. Det skulle urholka värdet på de pengar som sätts in. Vi får helt enkelt inte lockas att låna till löpande kostnader som inte är finansierade. Löpande kostnader ska finansieras med skatteintäkter, inte med lånade pengar.

Avslutningsvis: Med de förutsättningar vi har haft i detta budgetarbete och situationen med hög inflation och ökade räntor är jag glad över de satsningar vi gör på välfärden och på skolan. Vi ska kunna fortsätta ha en bra välfärd. Då behöver vi komma till rätta med kriminaliteten och satsa på klimatomställningen och på skola och utbildningar. Det är den typen av satsningar som kommer att öka vår konkurrenskraft och tillväxt på sikt.

Det kommer att ge människor möjlighet att skapa företag, ställa om sina företag och anställa fler. Fler kommer också att bli anställbara. Det är inte svårare än att alla som kan jobba ska jobba. Endast om alla som kan bidra bidrar kan vi skapa en hållbar välfärd, ett nät utan hål. En mycket stor skillnad mellan en liberal borgerlig ekonomisk politik och en vänsterpolitik är att vi vet att resurserna måste först komma in och sedan kan de fördelas.

Herr talman! Jag vill avsluta med att önska mina kollegor i kammaren och i finansutskottet en god jul och välförtjänt tid hemma med familj och vänner.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska försöka hålla det kort. Jag har tidigare lyft upp att jag kommer från Hofors kommun. Där styr Liberalerna. Det senaste året har man gjort nedskärningar på 4 ½ procent på personalen. Jag vet inte exakt hur det kommer att se ut nästa år, men sannolikheten är ganska stor att det kommer att bli nedskärningar även under 2024. Jag har också nämnt att Hofors kommun har haft en vikande befolkningstrend de senaste 40 åren. Man har varit en närmast dubbelt så stor kommun som i dag.

Cecilia Rönn verkar tycka att det bara handlar om att prioritera, att kommunen ska välja rätt saker att göra. Jag vill därför passa på att fråga Cecilia Rönn om hon kan berätta för Hofors kommun vad det är man ska göra i det här läget. Det är enkelt att stå i den här salen och säga: Det är bara att välja att göra rätt saker. Men det är lite svårare när man är nere på marken och ska göra det. Jag skulle vilja be om lite ödmjukhet.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!

Med all respekt - jag har inte detaljkunskap om Sveriges 290 kommuner. Jag tror att ledamoten misstolkade mitt anförande om han uppfattade det som att det bara skulle handla om att prioritera. Jag har själv varit kommunpolitiker. Och jag har själv vuxit upp i en familj där det verkligen inte har handlat om att bara prioritera utan där pengarna inte har räckt till. Jag vet mycket väl vad ödmjukhet inför svåra situationer handlar om.

Jag tror inte att det skulle bli bättre i vare sig ledamotens kommun eller någon annan kommun om Vänsterpartiet skulle vara med och styra. Ni vill nämligen lånefinansiera med hundratals miljarder i upplåning de kommande åren. Ni vill helt ta bort möjligheterna för företag att växa. Ni vill ta bort växa-stödet. Ni vill avskaffa rutavdraget, men inte rotavdraget. Det i sig kan man fundera på. Ni vill ta bort jobbskatteavdraget för vanliga inkomsttagare. Ni vill höja skatten för alla våra samhällsbyggare som tjänar över 45 000 kronor, och ni vill återinföra värnskatten.

Jag undrar alltså hur ledamoten tror att det ska bli bättre i hans egen kommun eller i någon annan kommun som har det svårt när man helt och hållet slår undan fötterna för att finansiera välfärden på sikt.

Herr talman! Vänsterpartiet är ju med och styr i Hofors kommun tillsammans med Liberalerna. Men vi kan gå tillbaka till tiden då Vänsterpartiet och Socialdemokraterna styrde själva i kommunen. Då låg Hofors kommun bland de 100 bästa kommunerna på Svenskt Näringslivs rankning. Så dåligt kan det alltså inte vara när Vänsterpartiet är med och styr.

Sedan tror jag också att Cecilia Rönn bör läsa Vänsterpartiets budget lite mer noggrant. Vi lånefinansierar ingen välfärd; vi finansierar infrastruktursatsningar. Det gör vi därför att Sveriges infrastruktur behöver byggas ut om vi ska klara klimatomställningen - vilket vi vet att vi måste göra eftersom vi annars inte kommer att ha en planet att leva på.

Det finns dock även resurser som man från statens håll kan använda för att prioritera. Det gör inte Liberalerna när man väljer att göra skattesänkningar. Man genomför skattesänkningar på över 20 miljarder i stället för att ge resurserna till kommuner och regioner för att de ska kunna tillhandahålla en bra välfärd - bra skola och bra sjukvård.

För en normalinkomsttagare motsvarar de skattesänkningar man genomför i storleksordningen två chipspåsar i veckan, på sin höjd. Sverigedemokraterna väljer dessutom att höja avgifterna i kollektivtrafik och patientavgifterna med motsvarande summa, så att hela skattesänkningen försvinner. Detta väljer man att göra.

Jag tycker att man ska vara lite ödmjuk när man står här i Sveriges riksdag och säger att kommunerna bara behöver prioritera lite bättre för att kunna se till att välfärden fungerar. Det är inte så enkelt. Jag väntar fortfarande på att få höra några konkreta förslag på vad kommunerna ska göra i och med att de redan har gjort nedskärningar på personalen med i storleksordningen 4 ½ procent.

Herr talman! Jag överlåter till våra kollegor inom Liberalerna och Vänsterpartiet att hitta de konkreta förslag som passar just den kommunen.

Jag undrar återigen hur ledamoten kan tolka mitt anförande som att det bara handlar om att prioritera. Det var inte alls det jag sa. Vi tillför pengar till välfärden, och vi tillsätter ett antal stora utredningar för att förbättra förutsättningarna för dem som jobbar i välfärden. Det kommer att komma en ny socialtjänstlag nästa år. Det kommer att komma många förbättringar i skolan för att lärare ska få vara lärare och kunna fokusera på sitt kunskapsuppdrag.

Även dessa saker är viktiga, men det verkar alltid svårt att förstå. För Vänsterpartiet finns det nämligen en enda, stor hammare i verktygslådan vilken typ av problem man än har att göra med, och det är att höja skatterna och låna till saker.

Jag har flera gånger här i kammaren hört Vänsterpartiet raljera kring chipspåsarna i skattesänkningar. Jag tycker att det är bra att sänka inkomstskatterna när vi kan, för de människor som jobbar förtjänar att få tillräckligt över i plånboken för att kunna ha ett bra liv och en dräglig vardag - precis som vi ska ha en bra välfärd.

Jag undrar hur många chipspåsar och hur stor del av matkassen det kommer att handla om ifall Vänsterpartiets budget skulle få genomslag med tanke på alla de skatteökningar ni vill göra för vanligt folk, Samuel Gonzalez Westling. Det handlar om alla som tjänar över 45 000 eftersom ni inte vill genomföra det jobbskatteavdrag som vi vill genomföra, och om att återinföra värnskatten. Hur skulle det slå mot vanligt folk som kämpar i dessa tider?

Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Cecilia Rönn, men när man satt och lyssnade på anförandet väcktes en del frågor som man ändå gärna vill ha svar på.

Cecilia Rönn säger att Socialdemokraterna bär ansvaret för 70 av 90 år och för den välfärd som finns. Det tackar jag Cecilia Rönn för. Jag är nämligen väldigt stolt över den välfärdsmodell som vi har byggt upp i Sverige.

Jag är stolt över en välfärdsmodell som ger den som har behov av vård möjlighet till det och där skolan - fram till nu, kanske - har gett många barn och unga möjlighet till en god utbildning. Det är en välfärdsmodell som har sett till att vi har en äldreomsorg som inte bara håller bra kvalitet utan också gör det möjligt för människor att gå till arbetet i stället för att behöva vara hemma och ta hand sina äldre, liksom en förskola som har varit bra.

Detta är jag alltså stolt över, och jag undrar vad det nedvärderande i detta är. Det är jag faktiskt nyfiken på.

Sedan säger Cecilia Rönn att det inte handlar om pengar, men samtidigt är hon glad över de satsningar som görs på skolan. Vilken välfärd är det då som Cecilia Rönn inte vill ha, om det är bra med resurser till skolan men inte till den övriga välfärden?

Jag vore tacksam om ledamoten kunde ge mig lite klarhet i de frågor som väcktes av anförandet.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Eva Lindh för frågorna.

Jag tycker att Eva ska vara stolt över mycket som är bra i Sverige. Liberalerna har samarbetat med Socialdemokraterna under många år, och vi har genomfört bra och viktiga reformer tillsammans för en stark välfärd och för att människor ska kunna leva ett fritt liv vilka förutsättningar de än har.

Samtidigt vore det smakfullt att ta ansvar för det som inte fungerar och inte skylla de senaste årens misslyckade politik på det senaste årets regeringsinnehav. Det tycker jag hade varit smakfullt, och det var det jag påpekade i talarstolen.

Jag sa inte heller att det inte bara handlar om pengar. Självklart är det viktigt med pengar, vilket jag exemplifierade med till exempel resurser till skolan och tid för lärare att vara lärare. Men när man pratar om att det handlar enbart om pengar till välfärden förminskar man ett problem som är mycket större än så.

Det handlar också om förutsättningarna för alla som jobbar i välfärden. Då handlar det såklart om såväl skolan som äldreomsorgen och sjukvården. De flesta människor som jobbar där brinner för det och vill verkligen göra en stor förändring och förbättring, men det handlar också om deras förutsättningar - exempelvis deras administrativa börda, som har ökats på år efter år. I talarstolen exemplifierade jag detta med lärares kringuppgifter.

Vi behöver se även dessa problem och åtgärda dem, för de försvinner inte hur mycket pengar vi än tillför välfärden. Man måste alltså kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det var det jag ville exemplifiera i mitt anförande.

Herr talman! Det är jättebra att hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det är ju så att välfärden inte enbart har problem med resurser. Precis som Cecilia Rönn nämner handlar det om att kunna få personal i framtiden och så vidare - men det handlar ju också om resurser, för om vi inte har resurser för att stärka arbetsvillkoren och utbilda människor till att arbeta inom välfärden kommer det inte att finnas människor att anställa i välfärden framöver. Det behöver vi kunna göra, men det kräver också resurser.

Det är därför detta ter sig så märkligt, och det var därför jag begärde replik. Jag vill förstå och kunna tolka detta. Resurserna är naturligtvis viktiga; det säger de människor som nu kommer att bli uppsagda. Det handlar om människor som gör en viktig insats i välfärden och som inte längre kommer att ha kvar sitt jobb. För dem tror jag att det är ganska viktigt om det finns eller inte finns resurser i välfärden. Man kan alltså inte prata bort detta.

Självklart finns det annat viktigt som vi också behöver ge välfärden förutsättningar att göra, men resurserna är viktiga. Därför är det lite förvånande att man säger att det bara är vänsterretorik när det handlar om resurser. Jag hoppas nämligen att det är en viktig fråga också för Liberalerna.

Jag håller med om att Socialdemokraterna och Liberalerna historiskt har kommit överens om väldigt viktiga reformer som har stärkt samhället. Det har handlat om att införa demokrati i Sverige - ja, faktiskt, genom rösträtten för män och kvinnor. Det har också handlat om många jämställdhetsfrågor som har varit viktiga. Det är naturligtvis också viktigt för välfärden.

Jag hoppas att vi även framöver kan vara överens om att pengar spelar roll.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna och kommentaren.

Precis om jag nämnde i mitt anförande är resurser självklart en viktig del av detta. Det är av den anledningen som regeringen i sitt budgetförslag använder över 40 procent av reformutrymmet till just statsbidrag till kommuner och regioner. Dessutom ger man extra sektorsbidrag till regionerna eftersom de just nu har en stor kostnad i och med pensionskostnaderna, som har ökat på grund av inflationen och räntorna. Det är just därför det är så viktigt att trycka tillbaka det.

Jag vill ändå ge Socialdemokraterna en eloge för att deras budgetförslag är finansierat inom de ramar som råder. Hur man sedan väljer att fördela det utrymmet är självklart det som visar skillnaden mellan våra olika partier.

Det som jag tycker är viktigt och vill lyfta fram är något som kommer att hjälpa välfärden, nämligen de satsningar som görs på utbildning, yrkesutbildning och lärande genom hela livet. Detta kommer att hjälpa i den paradoxala situation som vi har med över 300 000 arbetslösa men 100 000 lediga jobb. Den matchningen måste bli bättre. Om dessa drygt 100 000 kan anställas och de jobb där företagen skriker efter kompetens kan tillsättas innebär det också mer skatteintäkter till staten, men framför allt till kommunerna och regionerna, dit de flesta skatteintäkterna går. Det är också en jätteviktig parameter. Vi måste jobba med de här sakerna samtidigt.

Därför gör vi satsningar på välfärden med en stor del av utrymmet, men vi tänker också framåt för att möta det kompetensbehov som kommer att finnas.

Herr talman! Jag tycker att det är viktigt vad vi säger från talarstolen i Sveriges riksdag. Jag tycker att det är viktigt att vi kan debattera och att vi kan föra fram våra olika ståndpunkter, som är just olika. Vi har gått till val på olika saker och har lovat väljarna olika saker. Jag tror däremot att det är otroligt viktigt att vi håller oss till sanningen.

När Cecilia Rönn går upp och säger att Miljöpartiet vill låna till löpande utgifter och till kostnader i välfärden hoppas jag alltså att det är för att hon inte har läst vårt budgetförslag tillräckligt väl och inte att det är för att hon vill framställa något som det inte är.

Miljöpartiet har lagt en budget som förutom stora klimatinvesteringar - som är nödvändiga för att vi ska klara omställningen inom den tid vi har på oss - är en budget i balans för löpande utgifter. Jag vill bara att detta ska vara helt klart i den här kammaren.

Herr talman! Jag är glad över att det den här gången talas om budgetfrågor i talarstolen när vi har ett replikskifte här i talarstolarna.

Jag håller med ledamoten om att det är jätteviktigt att vi håller oss till sanningen. Jag har läst Miljöpartiets budgetförslag. Både ert budgetförslag och Vänsterpartiets budgetförslag är utanför det finanspolitiska ramverk som vi alla har kommit överens om, och det är detta jag kritiserar.

Jag håller med ledamoten om att det behöver göras investeringar för klimatet. Detta ligger i det budgetförslag som vi har lagt fram för 2024. Men det är också, precis som ledamoten säger, otroligt viktigt att belysa skillnader mellan de olika budgetförslagen. Det är de facto så att det budgetförslag som Miljöpartiet lägger fram i sin budgetmotion inte håller sig till ramverket utan är lånefinansierat.

Herr talman! Precis, det är lånefinansierat. Något annat har vi inte sagt. Men lånefinansieringen gäller investeringar som är nödvändiga för klimatomställningen. Den gäller inte löpande utgifter. Det är en väldigt stor skillnad. Det ena kommer att hjälpa Sverige att bli starkt framåt; det andra skulle urholka oss och göra oss svagare.

Sverige är ett av världens rikaste länder tack vare att vi har en bra uppstyrd budgetprocess - att vi håller ihop det.

Vi har varit väldigt tydliga med att vi vill ändra till ett balansmål. Det kommer vi att gå in med nu i översynen, för det behöver göras stora investeringar som har uteblivit.

Om den här låneinvesteringen inte görs, om omställningen inte görs, kommer det att vara otroligt farligt framöver. Den regering som Cecilia Rönn stöder och som har lagt fram det budgetförslag som debatteras här i dag talar själv om att man inte sänker klimatutsläppen utan ökar dem. I går presenterade Miljöpartiet dessutom en beräkning som visar att det som tidigare har framkommit när det gäller utsläppsökningar bara var det som gällde exakt år 2030. De ackumulerade effekterna är alltså väldigt mycket värre.

Jag kan med stolthet lägga fram det här budgetförslaget. Det är ett förslag som bygger Sverige starkare. Jag vill vara tydlig med att det inte är ett förslag där vi lånar till löpande utgifter.

Med det hoppas jag att detta står klart och att vi kan diskutera hur de olika delarna ser ut framåt. Om dessa investeringar inte görs är det farligt för klimatet och Sveriges framtida styrka, men det är också så att regeringen nästa år måste gå till riksdagen och tala om varför man har en undermålig budget med för lågt låneutrymme. Man underfinansierar Sveriges utveckling.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för klargörandena. Jag är helt enig med ledamoten om att klimatomställningen är kritisk och att vi behöver göra allt vi kan för att klara den. Jag är också väldigt glad över att vi för första gången faktiskt har en plan för att ta oss till noll utsläpp till 2045 - fem år tidigare än vi har förbundit oss att göra på EU-nivå. Jag är helt enig med ledamoten om att det är dit vi ska, men ledamoten och jag ser väldigt olika vägar dit.

Jag är dessutom glad över att alla åtta partier i Sveriges riksdag nu är överens om klimatmålen. Dessutom har Liberalerna tillsammans med regeringen och samarbetspartierna fått igenom att det nu är upp till varje departement att ta ansvar för vilken klimatpåverkan man har. Detta är något som jag är ganska säker på att Miljöpartiet gärna hade velat ha igenom när de satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna. Detta är bra och viktigt, för det betyder att även vårt departement, Finansdepartementet, och vårt utskott behöver ta ansvar för och se till att vi faktiskt når klimatmålen.

Jag håller också med om att vi har ett stort investeringsbehov. Även Liberalerna har varit tydliga med att vi troligtvis behöver gå till ett balansmål. Vi kanske till och med behöver lånefinansiera för att göra vissa kritiska investeringar ett tag framåt, men det är viktigt att vi gör det inom det finanspolitiska ramverk som vi alla har kommit överens om. Detta har, precis som ledamoten säger, varit en styrka för Sverige och har gjort att Sverige just nu står starkt för att klara de utmaningar vi har. Det är dessutom viktigt med en generationsrättvisa i detta, så att vi ger våra unga bra förutsättningar för ett fint liv framåt.

Herr talman! Det har varit en tuff höst för många. Skenande priser har fått många familjer att behöva dra in på även det allra nödvändigaste, och nu står även massiva nedskärningar i skola, vård och omsorg för dörren.

Sverige är ett av världens rikaste länder. Ändå befinner vi oss på många sätt i en ekonomiskt svår tid. Kostnadsökningarna har slagit stenhårt mot såväl individer som samhället. Detta går att hantera på olika sätt. Man kan använda utrymmet till att stötta de allra mest utsatta i kostnadskrisen - eller så prioriterar man annat. Regeringen och Sverigedemokraterna prioriterar tydligt något annat och skickar därmed notan till eleverna i skolan, patienterna i vården och våra äldre i omsorgen. Det är ett obegripligt svek mot svenska folket, och det kommer att stå oss dyrt under en lång tid framöver.

Tidöpartierna lovade att inte lämna välfärden i sticket. Men det är precis vad man gör med den budget som debatteras här i dag. Det är en budget för nedskärningar i kommuner och regioner. Det kommer att gå ut över skola, vård och omsorg. Det kommer att gå ut över elever, lärare, patienter, sjuksköterskor, äldre och vårdbiträden. Det är de som kommer att få ta smällen för regeringens ekonomiska politik.

Mycket görs med inflationen som svepskäl. Men det kan inte vara så att vi ska bekämpa inflationen genom nedskärningar inom välfärden, för behoven där minskar ju inte. Barn måste lära sig läsa oavsett om inflationen är låg eller hög. Patienter måste få vård oavsett konjunkturläge. Äldre behöver omsorg oavsett den senaste KPI-siffran. Det får inte vara så att en temporärt hög inflation, som dessutom nu är på väg ned, leder till mindre resurser i vår gemensamma välfärd. Men tyvärr är det precis detta som sker.

Vi ser redan nu resultatet av regeringens välfärdssvek. Det är ju inte bara budgeten för nästa år som är otillräcklig. Den budget som regeringen lade fram för 2023 och som vi nu alltså har levt med var inte bättre. Även den var en nedskärningsbudget för kommuner och regioner. Och i stället för att kompensera dem som drabbades valde regeringen att kompensera höginkomsttagare för inflationen genom att sänka skatten.

Resultatet av detta är det som vi nu ser. Det är en varselvåg som rullar över Sverige, och allra tuffast är det i regionerna. Vi går mot en vårdkris. Enligt en sammanställning från Ekot planerar flera regioner nu ännu mer nedskärningar. Skatter och patientavgifter höjs. Kollektivtrafiken blir dyrare. Men det stannar inte där.

Den här hösten har vi bevittnat en brutal våldsvåg i Sverige som kostat många människoliv och satt hela bostadsområden i skräck. Barn har blivit mördade, och barn har mördat. Detta kan inte bara mötas med höjda straff och mer repressiva åtgärder. Då har ju brotten redan begåtts. Då är det alldeles för sent.

Sveriges kommuner har ett väldigt stort ansvar för det brottsförebyggande arbetet, och socialtjänsten är själva fundamentet för det. Men ska socialtjänsten kunna ta det ansvaret behöver det finnas en finansiering. Det behöver finnas socialsekreterare. Det behöver finnas trygga vuxna. Det behöver finnas tillräckligt bra och tillräckligt många pedagoger i skolan och förskolan. Och detta kommer vi inte att se med regeringens politik.

Man kan säga att regeringen och Sverigedemokraterna med berått mod låter det förebyggande arbetet i skolor och i socialtjänsten stå tillbaka. Och man låter de allra mest utsatta barnen och ungdomarna betala priset för den ekonomiska krisen. Det kommer att stå Sverige och barnen otroligt dyrt. Det kommer att bli svårare att få bukt med gängkriminaliteten. Detta är en politik som är både samtidsfientlig och framtidsfientlig.

Det krävs helt enkelt omprioriteringar. Därför föreslår vi i Miljöpartiet 14 miljarder mer än regeringen i generella statsbidrag för 2024. Det skulle ge kommunerna och regionerna betydligt bättre förutsättningar att klara av välfärdsuppdragen det kommande året. Men det krävs mer än så. Det behövs strukturella förändringar som innebär att vi inte automatiskt skär ned på välfärden om inte ett aktivt beslut tas. Så är det nämligen i dag. Bidragen från staten till regionerna räknas inte upp med kostnadsutvecklingen. Det tycker vi är ett systemfel som behöver ändras.

Vill man göra nedskärningar i välfärden tycker vi att man ska stå inför väljarna och tala om att det är det man gör och förklara varför man gör en sådan prioritering. Nu låter det i stället som att man gör en satsning.

När det gäller denna budget skjuter Miljöpartiet till pengar. Men framåt vill vi alltså att statsbidragen ska räknas upp med inflationen. Det tycker vi ska vara utgångsläget i den ekonomiska politiken, och vi kommer att verka för en sådan förändring. Det skulle ge kommunerna bättre långsiktiga planeringsförutsättningar. Det är otroligt tufft för alla kommuner och regioner att planera när de inte vet vad som ska gälla för kommande år förrän finansministern kallar till pressträff och presenterar en så kallad satsning på välfärden - en satsning som alltså i praktiken kan innebära stora nedskärningar.

Det är dags för en omläggning, och Sverige kan välja en annan väg. Vi kan satsa på det som är vårt gemensamma och bygga ett starkt samhälle. Det är ett samhälle med en välfärd som fungerar, en skola som ger varje barn en ärlig chans att lyckas, en sjukvård som inte tvingar in människor i långa vårdköer och en omsorg där alla som arbetar där i stället för applåder får en högre lön, fler kollegor och bättre arbetsvillkor. Det går, men det kräver en politik för framtidstro och samhällsbygge och inte motsatsen.

Med detta vill jag tacka talmannen, talmanskansliet, presidiet, finansutskottets kansli och alla ledamöter för ett bra arbete under hösten. Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år.

Herr talman! För år 2024 skjuter SD och regeringen till totalt 16 miljarder till våra kommuner och regioner. Och 2025 och 2026 ligger den viktiga satsningen om 10 miljarder i generellt stöd kvar, det vill säga under dessa tre år skjuter vi till 30 miljarder i generellt stöd. Det är en viktig satsning för Sverige.

Jag tänker också på detta: Våra kommuner och regioner har olika verktyg för att utföra sina uppdrag, till exempel fordon. Våra kommuner och regioner har bilar för att kunna utföra sina uppdrag. Man har kollektivtrafiken. Vi har bussar som går på bland annat diesel. Och välfärden har medarbetare och potentiella framtida medarbetare som är beroende av sin bensin- eller dieselbil.

Jag tänker på satsningen kring reduktionsplikten. Vi sänker den. Vi sänker skatten på bensin och diesel. Detta gör att det kommer att bli billigare för våra kommuner att bedriva sina verksamheter, för kollektivtrafiken att utföra sitt uppdrag och för en människa som behöver pendla till sitt arbete inom välfärden, till exempel långt uppe i norr i vårt land, där det är långa avstånd.

Det jag nyss nämnt vill inte Miljöpartiet göra. Man vill till exempel inte sänka reduktionsplikten. Jag känner i och med det en stark oro för våra kommunala verksamheter. Gör Miljöpartiet också det mot den bakgrund jag nyss nämnde, inget annat? Har man samma oro som jag har när det gäller våra kommunala verksamheters kostnader och våra medarbetares kostnader?

Även om sänkningen av reduktionsplikten och sänkningen av dieselskatten och bensinskatten inte ligger direkt under detta utgiftsområde, herr talman, är de prioriteringar som påverkar det område som vi nu debatterar.

Vi har hemtjänst som har bilar, socialtjänst som har bilar och kollektivtrafik som har bussar för att kunna bedriva sin verksamhet. Vi gör det nu billigare för dem att göra detta. Vad tänker Miljöpartiet kring det?

Herr talman! Jag tänker att vi naturligtvis delar den oro som ledamoten ger uttryck för. Vi kompenserar däremot för kostnadsökningarna i vår budget, precis som jag sa. Vi tror nämligen att denna omställning måste göras. All forskning säger det. Allting pekar på att ju snabbare vi gör det, desto bättre och billigare blir det på sikt.

Nu bidrar Sverigedemokraterna till att vi behålls i ett fossilberoende som kommer att fortsätta under en lång tid framåt. Vi ser fluktuationer i världsmarknadspriset. Vi blir utsatta för oljeschejkers nycker. Putin levererar fossila bränslen till Sverige. Vi sitter i dessa människors knä. Det gör vi i stället för att satsa på att bygga ut vår egen förnybara elproduktion, som vi ser möter väldigt mycket motstånd, inte minst från sverigedemokratiska politiker. Ni drar helt enkelt ned takten när det gäller det som vi alla vet måste göras.

Vi tror på att sänka kostnaderna. Det måste ske en omställning på sikt. Med de klimatinvesteringar vi nu vill göra ser vi att det kommer att bli klart sänkta kostnader och ett mindre beroende framåt.

Om vi inte bara ska hålla oss till denna budgetpost tänkte jag också göra en liten utvikning, herr talman. Vi har haft väldigt mycket politik som ska bidra till detta, förutom statsstöden. Jag tänker till exempel på stadsmiljöavtalen och Klimatklivet. Det är också sådant som Sverigedemokraterna nu har tagit bort ur budgeten. Därmed omintetgör man sådana möjligheter till satsningar för kommuner och regioner.

Hur tänker sig Sverigedemokraterna att Sveriges omställning ska se ut när man bara subventionerar bensin och diesel?

Herr talman! Vi pratar om våra offentliga verksamheter och om hemtjänsten och socialtjänsten som är beroende av bil för att kunna möta våra äldre och för att kunna möta barn i behov av stöd som inte bor i till exempel centrala delar av våra städer. Och vi pratar om kollektivtrafiken, för den delen, och skapar förutsättningar för den.

Miljöpartiet pratar ofta om den gröna omställningen och att man ska göra förändringar. Samtidigt ser jag att våra kommuner och framför allt våra regioner sitter med långa avtal för kollektivtrafiken med en viss typ av fordon som drivs med diesel och har bilar inom kommunerna som är leasade och som drivs till exempel av bensin. Det var tyvärr ohållbart med biogas. Man prövade ett tag, men eftersom man fick tanka femtio gånger om dagen valde man att köra på bensin i stället. Det var komplicerat.

Alla privatpersoner har inte råd att göra den omställning som Miljöpartiet pratar om. Man vill helt enkelt bara ha möjlighet att ta sig till sitt arbete och att ha pengar över i plånboken när arbetet är gjort och man har betalat sina räkningar.

Den omställning som Miljöpartiet vill göra, oavsett om man är för eller emot, tar tid att genomföra, och nu pratar vi om att sänka kostnaderna för kommuner och regioner omgående. Man kan till exempel inom kollektivtrafiken köra tåg och elbussar på fossilfri el i stället för på förnybar, vilket sänker kostnaden.

Förutom det vi skjuter till direkt i statsbidrag i det generella stödet till våra kommuner och regioner bidrar också andra saker, till exempel sänkning av reduktionsplikten och sänkning av bensin- och dieselskatten, till att sänka kostnaderna direkt i kommunernas och regionernas verksamheter. Man måste se det här som en helhet. Det är flera delar som tillsammans gör det billigare för våra kommuner och regioner att utföra sin verksamhet, och andra delar som vi kompenserar för ger vi i stället extra stöd.

Det här är en stabil statsbudget som tar sikte på flera olika delar för våra kommuners och regioners verksamhet, även genom att stötta våra medborgare.

Herr talman! Sverigedemokraterna verkar tycka att det enda sättet att stötta det här landet är att subventionera bensin och diesel. Det är fascinerande. Men det är en kortsiktig politik som kommer att ställa Sverige i ett väldigt mycket svårare läge framöver.

Vi måste alla sänka våra utsläpp. Det fossila måste bort. Ju snabbare vi gör det, desto bättre är det. Självklart ska inte varje individ behöva ta på sig det och tänka på det, för det är verkligen långt ifrån alla som har råd eller möjlighet att göra det.

Därför föreslår vi till exempel ett förändrat reseavdrag. Det hade gett väldigt mycket mer till dem som bor på landsbygden och behöver köra långt. Det var också färdmedelsneutralt och bränsleneutralt och skulle ha gjort att inte heller de som har gjort omställningen drabbas.

Det här är ingen lätt omställning. Det går inte fort. Det kommer att vara kännbart på många områden. Därför måste politiken komma in och göra sin del. Men här ser vi absolut inget som helst ansvarstagande från Sverigedemokraterna. I stället för att komma med förslag som hjälper både verksamheterna och individer att faktiskt göra sitt jobb slår man undan benen för dem.

Människor kan inte förväntas göra omställningen själva om inte samhället och vi från politiken hjälper till. Och Sverigedemokraterna hjälper inte till. Fossila subventioner stjälper både nu och framåt.

Herr talman! Sveriges välfärd byggs i kommuner och regioner. Det är också därför regeringen nu gör en av de största ökningarna av det generella statsbidraget som har gjorts i denna kammare, just för att kommuner och regioner ska kunna fortsätta att erbjuda en god, högkvalitativ välfärd. Samtidigt vill jag betona att det inte är en hållbar lösning att kommuner och regioner varje gång konjunkturen vänder nedåt ska kompenseras genom höjda statsbidrag.

Regeringens ambition är att göra kommunerna mer robusta och mindre sårbara. Målet måste vara att kommunerna ska ha sådana ekonomiska förutsättningar att man ska klara av tillfälliga nedgångar i konjunkturen utan att varje gång vara beroende av att de statliga bidragen ökar.

Som vi har hört i debatten kan kommunerna i dag överföra pengar till en så kallad resultatutjämningsreserv. I goda ekonomiska tider kan man alltså föra över pengar som sedan kan användas i sämre ekonomiska tider. Så kan man på ett bättre sätt parera högkonjunkturer och lågkonjunkturer. En stor majoritet av kommunerna har använt sig av den här möjligheten och kan nu använda pengarna i en betydligt kärvare ekonomisk tid.

Från och med årsskiftet träder en ny lag i kraft som gör det enklare att föra över pengar till en resultatreserv och som även gör det enklare att använda denna reserv. Jag vill verkligen passa på att betona betydelsen av att kommuner och regioner använder sig av den möjlighet som utjämningsreserven skapar.

Kommunerna har under många år haft goda ekonomiska tider och goda ekonomiska resultat. En del av detta har förts över i resultatutjämningsreserver men inte alls på den nivå som det finns möjlighet att göra. Hade kommunerna i större utsträckning fört över pengar till en resultatutjämningsreserv, hade kommunerna och regionerna stått ännu starkare ekonomiskt i dag. Jag vill verkligen betona betydelsen av att denna möjlighet används. Regeringens förhoppning är att lagändringen ökar incitamenten.

Att skapa robusta och mer resilienta kommuner handlar naturligtvis inte bara om pengar. En annan åtgärd för att stärka kommunernas robusthet är Kommunperspektivutredningen, som nu ser över möjligheten att sondera intresset för frivilliga kommunsammanläggningar. Genom att kommuner går samman skulle man kunna uppnå olika så kallade stordriftsfördelar och därmed stå mer rustade när framtidens utmaningar kring kompetensförsörjning, digitalisering och klimatanpassningar bara bli större och större.

En annan utredning som nyligen presenterades var den så kallade Kommunförsöksutredningen. Här ges större möjlighet för kommuner att i projektform driva olika typer av verksamheter. Dessa kanske inte alltid är lagreglerade i dag, men kan man göra detta i projektform för att på så sätt vara mer innovativ och tänka utanför boxen är det också ett sätt att göra kommuner mer motståndskraftiga.

Målet måste vara att kommuner inte ska vara helt beroende av enskilda höjningar av statsbidragen enskilda år för att klara av sitt kärnuppdrag. Kommunerna måste vara robusta nog att klara av även tillfälliga konjunkturnedgångar. En enskild kommuns hela verksamhet och ekonomi kan inte heller stå och falla med enskilda placeringar inom socialtjänsten. Våra kommuner måste bli mer robusta och mer motståndskraftiga när det gäller att klara ekonomiska med- och motgångar. Det är det vi lägger en grund för.

Med detta sagt, och som även har framkommit under den här debatten, gör nu regeringen en stor satsning på kommunsektorn nästa år. Inte mindre än 40 procent av det totala reformutrymmet nästa år går just till kommunsektorn - 10 miljarder kronor i generell ökning av statsbidraget, som är permanenta, och 6 miljarder kronor i ytterligare riktade statsbidrag. När vi räknar samman ökningarna av statsbidragen som gjordes i årets budget för 2023 med dem som görs nästa år blir ökningen totalt 28 miljarder kronor. Staten tar alltså sitt ansvar i en tuff ekonomisk tid för alla, bland annat för kommuner och regioner.

Herr talman! Vi kan heller inte bara fokusera på statsbidrag. Det blir givetvis mycket fokus på det i den här debatten, eftersom debatten framför allt handlar om de generella statsbidragen. Men jag tycker att det är värt att påpeka att av kommunernas totala intäkter är det ungefär 20 procent som består av statsbidrag. Den absolut största inkomstkällan för kommunerna är skatteintäkter genom kommunalskatter. Och hur håller vi dem uppe? Jo, genom att hålla arbetslinjen uppe, genom att hålla antalet arbetade timmar uppe och genom att satsa på tillväxtfrämjande åtgärder. Detta har mycket, mycket större betydelse för kommunsektorns ekonomi än några miljarder i höjda statsbidrag. Det är en debatt som vi för alldeles för sällan här i kammaren, tycker jag.

Därför är det för regeringen ett viktigt fokus utöver att höja statsbidragen att också stärka arbetslinjen för att upprätthålla antalet arbetade timmar. Det är en prioritering att också stötta inte minst de ekonomiskt sett mest utsatta hushållen för att därmed hålla konsumtionen uppe - men naturligtvis utan att spä på inflationen.

Inflationen är det absolut största hotet mot kommuners och regioners ekonomi såväl som för hushållens ekonomi och för näringslivsklimatet. Därför är regeringens överordnade ambition att hålla inflationstrycket nere så att inflationen sänks så snabbt som möjligt. Vi börjar se tecken på att inflationen går ned kraftigt, och det gäller att vi håller ut och håller i så att inflationstrycket kan upphöra och lämna den svenska ekonomin; att räntorna kan sänkas. Det är av den enskilt största betydelsen för våra kommuner och regioner.

Jag vill inte i den här debatten ge någon illusion av att staten genom höjningen av statsbidragen kompenserar för allt och för hela den ekonomiska nedgång som sker i kommuner och regioner. År 2024 kommer att bli ett tufft år för kommuner och regioner såväl som för statsbudgeten, för enskilda hushåll och för näringslivet.

Även kommunerna måste göra sin läxa. Bland annat krävs ett ledarskap som vågar prioritera den kommunala kärnverksamheten. Vi måste också ha ett ledarskap som tillvaratar digitaliseringens möjligheter. Flera kommuner jobbar aktivt för att genom ökad digitalisering förbättra kvaliteten i varor, service och tjänster och för att kapa kostnader.

En utredning visar att bara genom att använda potentialen hos AI fullt ut kan offentlig förvaltning spara så mycket som 180 miljarder kronor. Detta är en gammal siffra, ska dessutom sägas.

Innan jag avslutar är det viktigt att påpeka att kommuner också presterar olika. Strukturellt likvärdiga kommuner kan med samma medel leverera olika resultat i skola, i äldreomsorg och i socialtjänst. Det är viktigt att ha ett öga också på detta. Vad gör vi med pengarna? Vilken kvalitet får vi ut för varje skattekrona? Här måste kommuner lära sig att jämföra sig med varandra och ta lärdom av goda exempel så att vi kramar ut så mycket kvalitet som bara är möjligt ur varje skattekrona. Men staten gör nu sitt för att bidra genom att stötta kommuner och regioner med en av de absolut största generella ökningarna av statsbidraget som någon regering har gjort i denna kammare.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ministern för anförandet och faktiskt också för en rejäl satsning. Det är en stor summa till kommuner och regioner, även om den är alldeles för liten och skulle behöva höjas betydligt mer än så.

Vi vet att sjukvården i Sverige har stora problem. Det är långa köer, stängda avdelningar och fullt på akutmottagningar. Listan kan göras lång.

En av de saker som vi måste göra om vi inte bara ska prata om pengar per se är att göra vårdyrket mer attraktivt. Vi behöver få tillbaka de sjuksköterskor som inte har orkat med och i stället har börjat jobba med annat. Fler måste lockas att gå en utbildning och vilja jobba i vården. Vi måste helt enkelt göra vårdyrkena mer attraktiva.

Hur ska de facto-neddragningen på sjukvården göras så att det blir mer attraktivt att jobba i vården? Hur ska vi kunna anställa fler och utveckla sjukvården så att den blir mer jämlik och tillgänglig i hela landet?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

År 2024 kommer, som jag sa i mitt anförande, att bli ett tufft år. Det kommer att bli ett år då kommuner och regioner verkligen får kämpa med att hålla verksamheterna uppe. Jag är övertygad om att kommuner och regioner kommer att klara detta uppdrag, bland annat tack vare de goda år de har haft bakom sig som de kan använda om de har byggt upp en resultatutjämningsreserv.

Regeringen gör en särskild satsning på sjukvården. Utöver de generella ökningarna av statsbidragen finns ett särskilt sektorsbidrag till sjukvården eftersom vi vet att regionerna är mer drabbade av lågkonjunkturen än vad kommunerna är. Det är en sak som regeringen gör.

Sjukvårdsministern har kallat till presskonferens i eftermiddag där hon ska presentera åtgärder som rör regionernas ekonomi. Jag hoppas att där kommer besked som kommer att vara positiva för regionerna. Utöver sektorsbidraget finns ett antal riktade statsbidrag för att korta vårdköerna och stärka primärvården, stärka kvinnors hälsa och för att bekämpa cancersjukdomar. Många åtgärder vidtas inom sjukvården så att vi kan fortsätta att utveckla sjukvården inom Sverige.

Om det ska vara fråga om en ren sjukvårdspolitisk debatt tror jag att sjukvårdsministern är ännu bättre att föra den, men vi skapar så goda ekonomiska förutsättningar som möjligt under nästa år för att upprätthålla en god sjukvård.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det är bra att man pekar ut områden där det behöver göras fler satsningar, att det finns en vilja i fråga om kvinnosjukvård, cancer och ökad jämlikhet.

Det vi ser är att det ändå kommer att bli stora nedskärningar. Man ger med ena handen och kanske inte tar med andra handen, men man lever inte upp till den nivå som behövs så att fördelningen ska fungera. Jag skulle vilja ställa en fråga om resultatutjämningsreserven. Ja, det finns mycket pengar i reserver på några ställen efter ett offensivt och ofta gemensamt arbete under pandemin, och det gör att det finns stora överskott. Men som jag har förstått är det svårt att veta hur man får använda reserven. Det finns inget regelverk som säger att man får ta av pengarna till de utmaningar som man nu står inför. Kommer det några förtydliganden så att en kommun eller region kan känna sig trygg när man använder pengarna så att det inte blir ett svårt bakslag senare?

Herr talman! Det har sagts flera gånger från talarstolen att det kommer att bli stora nedskärningar och uppsägningar i regionerna, men jag tycker att man är lite väl dyster i sina framtidsspaningar om detta. Vi har mycket riktigt sett en del varsel, men det är skillnad på varsel och uppsägningar. En mycket stor del av detta kommer att lösas genom naturliga avgångar. Det är inte så att SKR gör en prognos om att det ska bli massuppsägningar, så som sägs i kammaren. De är hembyggda och hemsnickrade teorier från oppositionen som inte har grund i verkligheten.

Sedan var det frågan om resultatutjämningsreserverna. Svaret är ja på frågan, i den meningen att det som börjar gälla från årsskiftet är att resultatutjämningsreserven blir en resultatreserv. Uttagen ur resultatreserven kommer att vara mer eller mindre oreglerade. Det måste inte per definition vara lågkonjunktur för att man ska kunna använda sig av pengarna. Kommunerna kommer att få mycket större handlingsfrihet att använda sina resultatreserver än i dag. Regeringen hoppas att detta ska bidra till att viljan att föra över pengar till reserverna ska öka i och med den större flexibiliteten och den större friheten.

Jag är fullt medveten om att det finns kommuner som menar att det under 2023 var svårt att använda sig av reserverna, och man har inte gjort bedömningen att man har uppfyllt kraven för att använda dem. För 2024 skulle jag bli förvånad om det fortfarande finns kommuner som menar att kraven inte är uppfyllda. År 2024 är ett år då vi är inne i en lågkonjunktur, vilket inte hela 2023 var. Jag hoppas att den tveksamheten ska vara undanröjd.

Herr talman! Jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till finansutskottet, till ministerns eminenta kansli och även till talmanspresidiet så att det inte glöms bort.

Jag kan som tidigare talare säga att en del klokt har sagts här av ministern. Men en sak tycker jag inte var lika klok. Det var påståendet att massuppsägningar är, som ministern själv uttryckte det, någon hemmasnickrad fantasi.

Är det hemmasnickrat med de hundratals tjänster som sägs upp i Göteborg och Malmö? Jag kan citera Sara Wettergren från Liberalerna, som visserligen inte sitter i regeringen men säger att man gör allt man kan för att prioritera skolan men att läget är oerhört tufft: "Vi hoppas på ökade statliga bidrag." Det sa hon efter att ni hade lagt fram er budget, Erik Slottner.

De sparar 200 miljoner i skolan. Alla de föräldrar som ser att det sägs upp tjänster, är det en hemmasnickrad fantasi för dem? Då måste statsrådet svara dem varför man väljer att prioritera så mycket annat som man kanske skulle vilja ha i en kris men som inte är prioriterat i en kris - snus, plastpåsar, bensin i storstäderna och många andra satsningar - framför det som är deras barns och våra barns framtid och den styrka som skolan behöver ha i den svåra kris som skolan faktiskt står i nu.

Herr talman! Nej, jag sa aldrig att det var några fantasier. Jag sa att det var teorier, hemmasnickrade teorier. Det är viss skillnad, tycker jag. Om man gör bedömningen eller prognosen att alla varsel kommer att leda till uppsägningar, ja, då tycker jag att det är hemmasnickrat. Så vet vi att det inte fungerar generellt sett.

Jag säger inte att det inte förekommer några som helst uppsägningar. Det är mycket möjligt att det kommer att ske. Men enligt de kontakter vi har haft, för vi följer såklart detta, är många av de uppsägningar som görs mer av tillfälligt anställda och inte av tillsvidareanställda. Det kan vara provanställningar, exempelvis. Det kan vara naturliga avgångar, där man inte alltid tillsätter nya tjänster när någon går i pension eller byter arbetsplats.

Det är klart att detta ger en annan bild. Läget är fortfarande allvarligt, men det ger en annan bild än den som ges här i kammaren av massuppsägningar som kommer att leda till mängder av arbetslösa utbildade sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Det ser vi i alla fall inte i de prognoser som vi har fått ta del av. Men vi får väl se vad framtiden utvisar.

Jag förstår att man hoppas på att det kommer mer pengar. Det önskar alla, mer pengar hela tiden. Jag förstår att kommun- och regionpolitiker önskar mer pengar. Men i ett läge när staten lägger otroligt mycket resurser på rättssamhället och på försvaret för att vi lovat att rusta upp det och lägger mycket pengar på att upprätthålla arbetslinjen och på att stärka hushållen, inte minst de mest ekonomiskt utsatta, tycker jag ändå att det är ett styrkebesked att regeringen kan lägga 40 procent av sitt reformutrymme på kommunsektorn för att upprätthålla välfärden.

Sedan kommer alla att tycka att reformutrymmet är begränsat. Det har mycket att göra med den höga inflationen. Om vi för en alltför expansiv finanspolitik spär vi på inflationen, vilket skulle vara det absolut största hotet mot bland annat kommunsektorn.

Herr talman! Nu är ju problemet att man lägger mycket mer på alla de här andra sakerna - inte på försvaret, polisen och allt det utan på de här andra sakerna som rimligtvis inte är en prioritet i en kris - än på skolan, framför allt på små skolor på den svenska landsbygden.

När statsrådet nu tar upp frågan om arbetslinjen, som han med rätta talade sig varm för i sitt anförande, vill jag passa på att fråga varför det är bra "borgerlig" politik - jag vet inte om man kan kalla Tidöregeringen borgerlig - att höja kommunernas och regionernas skattebörda med 2 miljarder kronor för att de anställer unga. Det är dessutom sannolikt mycket mer; det här är en gammal beräkning. Man fortsätter dessutom att höja på dem som ska sommarjobba, det som kommunerna jobbar så hårt med att de ska få göra. På vilket sätt stärker det arbetslinjen? Och varför har ni inte kompenserat kommunerna för den här ganska kraftiga skattehöjningen, som nästan helt kommit bort i debatten, som ni gjort sedan ni tillträdde?

Ni talar om att det är viktigt att stärka resurserna till kommunerna och regionerna. Sedan höjer ni skatten på arbete mer än ni sänker den. Ni höjer ganska kraftigt med många miljarder. Ni höjer skatten på arbete mer, och dessutom lägger ni betydligt mer på att höja a-kassan än på att sänka skatten på arbete. På vilket sätt är det arbetslinjen för en borgerlig regering?

Ministern får också gärna svara de här föräldrarna som faktiskt märker att resurserna försvinner från skolan. Det är inte hemmasnickrat på något annat sätt än att det är deras vardag för deras barn i deras skola, som inte får de resurserna. De ser att eleverna i deras barns klass inte får de resurser de behöver när de är utsatta och behöver hjälp.

Herr talman! Jag sa aldrig att det sistnämnda var en hemmasnickrad teori. Det var någonting annat - att Kommunsverige står inför enorma massuppsägningar framöver. Det tycker jag är att dra slutsatsen för långt med den information vi i dag har. Det var inte att enskilda skolor står inför neddragningar. Man får ändå förstå och tolka mig rätt, tycker jag.

Sedan är det ju märkligt att oavsett vad vi gör får vi kritik. Om vi inte uppfyller vallöften efter någon månad, i den första budgeten, tas det som ett enormt löftessvek. "Titta, regeringen infriar inte alla de vallöften de gav!" När vi nu börjar infria vallöften i budgeten får vi kritik för att vi infriar vallöftena.

Jag förstår att Martin Ådahl inte gillar alla de vallöften som vi gav väljarna inför valet. Det är fullt förståeligt. Men jag tänker inte ta åt mig av kritiken för att vi nu infriar vallöften, bland annat genom att sänka bränsleskatten och ta bort plastpåseskatten. Och jag tycker att det är intressant att just en centerpartist ondgör sig så mycket över att vi sänker skatten på drivmedel; det måste jag ändå säga.

Vad gäller arbetsgivaravgifterna för unga är det en åtgärd som har dömts ut av väldigt många ekonomer, som har sagt att detta inte har gett den effekt som man önskat eller velat när det gäller just ungas deltagande på arbetsmarknaden.

Sedan finns det andra åtgärder, som också framkommit här i debatten, som också lättar trycket på kommunernas ekonomi. Både den kraftiga sänkningen av drivmedelsskatten och sänkningen av reduktionsplikten kommer att skapa lägre tryck på bland annat kollektivtrafiken. Genom att stötta utsatta hushåll, bland annat genom ett höjt bostadsbidrag till barnfamiljer, lättar vi trycket på socialtjänsten genom lägre försörjningsstöd.

Det finns alltså andra delar i regeringens politik som lättar trycket på kommuner och regioner utan att de behöver kompensera staten för det.

Herr talman! Tack till statsrådet för att vi får möjlighet att ta en debatt även här och för att han deltar i den här budgetdebatten!

Det gör mig dock lite konfunderad, det anförande som civilministern höll här. Det handlade mycket om vad kommunerna gör och inte. Man får känslan att det är enbart kommunernas och regionernas ansvar, det som sker just nu.

Civilministern säger också att det är bara 20 procent av kommunernas inkomster, det man har att röra sig med, som kommer från staten. Jag tror nog att de flesta tycker att 20 procent är ganska mycket. Oavsett vad vi pratar om är 20 procent ganska mycket. För en del kommuner handlar det dessutom om mer, beroende på hur förutsättningarna är för kommuner och regioner.

Då vill jag komma till min fråga. Vi ser i sjukvården att det är stora neddragningar oavsett hur man ser på det - om det är varsel eller uppsägningar. Vid de besök jag gör i sjukvården hör jag att det handlar ganska mycket om att man till exempel inte återtillsätter när människor slutar. Det är också en minskning av personalen även om det inte är en konkret uppsägning.

Statsrådet pratar om naturliga avgångar, men det ger ju inte mer resurser i sjukvården. Det handlar både om att tjänster inte tillsätts och att det görs konkreta neddragningar, och det drabbar sjukvården genom minskad personalstyrka. Samtidigt står sjukvården inför enorma utmaningar, och behoven av sjukvård har inte minskat. Men nu får man mindre resurser, och inflationen är hög. Ser statsrådet denna verklighet?

Herr talman! Eva Lindh verkar ha lyssnat ganska dåligt på mitt anförande eftersom hon anser att jag gav intrycket att allt ligger på kommunerna. En stor del av mitt anförande handlade om just den rekordstora ökning av statsbidrag regeringen gör. Lägger vi ihop årets ökning med nästa års blir det 28 miljarder. Det kompenserar inte för allt, men det är en stor ökning.

Låt mig nyansera bilden genom en faktaupplysning. Statsbidraget står för en femtedel av intäkterna. Kommunernas största intäkt är kommunalskatten, och den hålls uppe av att människor har jobb och att antalet arbetade timmar ökar. Jag vill också betona vikten av att vi har kommunalt självstyre, att kommunerna har ansvar för att ekonomin går ihop och att de fokuserar på kärnverksamheten, är så effektiva som möjligt och kramar ut så mycket kvalitet som möjligt ur varje skattekrona.

Givetvis ser jag verkligheten. Det gör vi alla som följer nyheterna. Jag vet att sjukvården står inför oerhört tuffa utmaningar och att ekonomin är mer ansträngd i regionerna än i kommunerna. Det är också av denna anledning som regeringen gör en särskild satsning på just sjukvården genom ett sektorsbidrag. Det är lite synd att sjukvårdsministerns presskonferens är i eftermiddag, för det hade varit bra inför denna debatt att veta innehållet. Men det ska komma fler nyheter som har betydelse för regionernas ekonomi, och det ska bli spännande att höra dem. Regeringen ser alltså och agerar. För oss är en högkvalitativ sjukvård mycket viktig.

Herr talman! Jag har en kort kommentar om inkomsterna från arbete. Vi står i en byggkris och en vårdkris. Det betyder att färre människor kommer att arbeta, vilket påverkar mer än kvaliteten.

Jag hör statsrådet säga att det är kris och att det finns stora behov inom sjukvården. Det är vi eniga om. Vårdkrisen påverkar vården här och nu. Vad är det som får Kristdemokraterna, som så ofta säger sig vilja skydda sjukvården, att gå med på en politik och en budget som leder till neddragningar i sjukvården som innebär lägre kvalitet, sannolikt längre vårdköer och svårare att få vård efter behov? Hur kan statsrådet stå upp för en budget som inte gör det som krävs för vården?

Min tolkning av inläggen är att det är viktigare att värna höginkomsttagare genom dyra skattesänkningar än att värna välfärden i denna svåra tid. Man kompenserar höginkomsttagare för den höga inflationen men inte välfärden, vilket påverkar kvaliteten.

Herr talman! Alla vi som följer nyheterna vet att sjukvården står inför tuffa utmaningar, inte bara ekonomiskt. Kompetensförsörjningen är många gånger ett större problem än ekonomin.

Jag ser väldigt mycket bra sjukvård när jag är ute och reser i landet. Sjukvården utvecklas ständigt och kan i dag bota fler sällsynta och allvarliga sjukdomar, bättre lindra lidande och ge längre liv till människor som tidigare skulle ha avlidit. Jag tycker att detta är viktigt att betona.

Regeringen gör en stor särskild satsning på sjukvården i nästa års budget genom sektorsbidraget, de generella ökningarna till regioner och kommuner och ett antal riktade statsbidrag i överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner för att korta vårdköerna, förbättra cancervården och förbättra kvinnors hälsa.

Socialdemokraterna målar upp en bild av att de ger kommuner och regioner ett enormt tillskott. Det tillskott de föreslår utöver regeringens budget motsvarar en halv promille av kommunernas totala intäkter. Jag tycker att det kan vara värt att påminna om. En halv promille avgör inte om välfärden raseras eller utvecklas, vilket det ibland ges sken av i kammaren.

Jag är lite trött på att höra att vi prioriterar höginkomsttagarna. Eva Lindh vet mycket väl att vi fryser höjningen av brytpunkten nästa år just för att vi har valt att prioritera andra åtgärder. Jag noterar att den höjning av brytpunkten som gjordes förra året inte återställs av Socialdemokraterna, så vi verkar tycka samma sak i denna fråga.

(Applåder)

Herr talman! Jag hade tänkt ställa en fråga om Hofors. Men jag hajade till lite grann och vill därför hellre ha ett svar på en fråga angående något Erik Slottner sa i sitt anförande. Statsrådet får rätta mig om jag hörde fel, men jag tyckte att statsrådet sa att kommunerna inte ska behöva förlita sig på årliga ökningar av statsbidragen. Detta håller Vänsterpartiet i sak med om. Vi vill att man indexerar statsbidragen årligen så att de höjs automatiskt.

Jag hörde statsrådet säga att man ger historiskt mycket pengar till kommuner och regioner, mer än man någonsin gjort tidigare. Men borde inte statsbidragen stå i relation till kostnadsökningarna för kommuner och regioner? Om man inte höjer dem lägger man ju i praktiken ett nedskärningskrav på kommuner och regioner.

Är regeringens ambition att indexera statsbidragen till kommuner och regioner, så som Vänsterpartiet vill? Eller är regeringens avsikt att statsbidragen inte längre ska höjas?

Herr talman! Regeringen får återkomma i kommande budgetar. Vi har inte aviserat om vi kommer att fortsätta att höja statsbidragen eller inte. De höjningar vi har gjort i år och gör nästa år är permanenta ökningar som ligger kvar i kommande budgetar. Hur vi sedan väljer att göra i budgetarna för 2025 och 2026 får vi återkomma till.

Poängen i mitt anförande var att jag vill ha mer resilienta och mindre sårbara kommuner som klarar av att parera upp- och nedgångar i konjunkturen, precis som staten gör med sitt ramverk där man kan gå med underskott i lågkonjunktur och sedan hämta hem det i högkonjunktur. Detta har varit svårt för kommunerna. Särskilt om de avsätter medel i så kallat eget kapital blir det väldigt inlåst så att överskott ett år inte kan finansiera underskott nästa år.

Denna flexibilitet kommer nu att öka genom resultatreserver, och jag menar att om fler kommuner hade använt sig av möjligheten att avsätta pengar i dessa reserver hade de klarat uppdraget bättre nu och framöver. Vi ser att de kommuner som har använt denna möjlighet har klarat av lågkonjunkturen bättre, så det är en bra modell. Detta ska dock inte vara någon garanti eller något recept för att slippa höja statsbidragen, men jag tror att det skulle skapa starkare kommuner, vilket vore väldigt önskvärt.

Vad gäller indexering av statsbidrag vet jag inte riktigt hur Vänsterpartiet har agerat i den frågan tidigare, men det är en plötslig insikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De har ju suttit i regering i åtta år och inte indexerat statsbidragen. Men nu plötsligt vill man att detta ska ske. Jag vet inte vad Vänsterpartiets ingång har varit i de diskussionerna när man har budgetförhandlat med den förra regeringen. Men det är alltså en plötslig insikt här och nu att statsbidragen ska indexeras. Vi gör ju indexeringar ibland, men man ska komma ihåg att det låser reformutrymmet och minskar möjligheten för regeringen att prioritera.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det är ju lite detta som är poängen. Om man gör en indexering innebär det ju att man kompenserar kommunerna för de kostnadsökningar som de de facto har. Man gör kommunerna mer resilienta, alltså precis det som statsrådet sa att man vill åstadkomma.

Om man ser till att kommuner och regioner har en stabil inkomstbas kan de också planera långsiktigt för att göra olika typer av förändringar. Men om man varje år ska ta av de pengar som kommunerna borde kunna räkna med är det klart att det blir nedskärningar i slutändan. Det är som om man säger: Nej, ni får bara 40 procent av de pengar ni borde ha för att bibehålla kvaliteten på välfärd och service, och sedan får ni lösa detta bäst ni vill! Det blir nedskärningar. Det är därför som vi har drivit denna fråga år efter år. Vi måste indexera statsbidragen till kommunerna. Jag är jätteglad över att fler partier ansluter sig till den linjen.

Statsrådet talar också om resultatutjämningsreserverna. Det är nog roligt för de kommuner som har sådana. Nu är det ju tyvärr så att inte alla har den möjligheten. Då blir jag tvungen att återgå till att tala om min egen kommun. I Hofors har det aldrig funnits några förutsättningar för att avsätta pengar till någon resultatutjämningsreserv. Man använder allting för att kunna ge medborgarna den välfärd som de förtjänar. Det är detta man gör. Det är en kommun som redan har otroligt hög skatt sedan tidigare, men inkomstnivåerna är så pass låga i förhållande till övriga riket att man blir tvungen att använda alla pengarna till den faktiska verksamheten.

Man kan inte säga att kommunerna ska lösa detta med sina sparade pengar när det inte finns några sparade pengar. Det är regeringens ansvar att se till att välfärden fungerar i Sverige.

Herr talman! Den stabila inkomstbasen för kommunerna består inte av de generella statsbidragen utan av kommunalskatten. Återigen är det viktigt att betona hur avgörande det är för kommunerna att vi upprätthåller god tillväxt och antalet arbetade timmar, för då ökar också intäkterna till kommunerna. Under alliansregeringens år mellan 2006 och 2014 stärktes kommunernas ekonomi väldigt mycket just för att antalet arbetade timmar ökade så mycket.

Vänsterpartiet höjer statsbidraget väldigt mycket i sin budget, men inte ens detta ökar intäkterna med mer än 2 promille hos kommunerna. Vad som händer i ekonomin är mycket mer avgörande än de generella statsbidragen. Detta tänker jag fortsätta att hävda.

Det är sant att inte alla kommuner har någon resultatutjämningsreserv. Men ungefär tre fjärdedelar av dem har det och kan använda den nu. Det är inte heller så att det bara är de mest ekonomiskt utsatta kommunerna som inte har någon resultatutjämningsreserv. Två kommuner som till exempel inte har det är Stockholms stad, en ekonomiskt mycket robust kommun, och Helsingborgs stad. De saknar resultatutjämningsreserv.

Nu vill Samuel Gonzalez Westling föra ned debatten till Hofors kommun. Det är svårt för mig som statsråd att göra detta. Jag vet inte exakt vilka ekonomiska förutsättningar Hofors har haft för att föra över medel till en resultatutjämningsreserv. Men många kommuner som har haft möjligheten att göra det har valt att inte göra det. Många kommuner har valt att bygga upp sitt eget kapital, vilket också har sina fördelar. Men jag tror att det hade varit bra om man också hade använt en del pengar till att avsätta en reserv för att klara av nedgångar i konjunkturen på ett bättre sätt.

Herr talman! Det som väntar Sverige med regeringens och Sverigedemokraternas budget saknar motstycke. Det går knappt en dag utan att vi nås av nya rapporter om planerade nedskärningar i skolan eller i sjukvården. Det vi ser ske framför oss just nu går inte att beskriva med andra termer än som en ren välfärdskollaps - en välfärdskollaps som regeringen och Sverigedemokraterna har försatt Sverige i med öppna ögon.

Region efter region meddelar att det kommer att ske massuppsägningar. Exempelvis har Region Sörmland och Region Värmland varslat över 700 personer vardera. Sveriges största sjukhus, Sahlgrenska i Göteborg, varslar över 2 000 anställda eftersom ekonomin inte går ihop. Kommunerna planerar nu för stora nedskärningar i både skola och äldreomsorg, och detta sker efter ett år då stora nedskärningar redan präglat verksamheterna i väldigt hög utsträckning. Svensk välfärd befinner sig i dag i kris.

Men, herr talman, när man ser representanterna för regeringspartierna i talarstolen här i Sveriges riksdag är det lätt att få en känsla av att detta inte är ett så stort problem. Jag har försökt fråga både statsministern och finansministern vad de tänker, och deras svar gör mig faktiskt väldigt bekymrad. Jag är bekymrad över om de över huvud taget är förmögna att förstå konsekvenserna av sin förda politik på längre sikt och bekymrad eftersom jag undrar om de över huvud taget är lämpade att styra landet om de inte förstår detta.

Deras svar är nämligen kort och gott - och det har vi hört här tidigare också - att det är lite tufft nu. Det är alltså det svar vi får av landets ledare: De tänker minsann inte göra någonting!

Så här beskriver i stället Sveriges Kommuner och Regioner läget: "Utmaningarna är många och stora. Förutom brist på både ekonomiska resurser och personal har ett antal kommuner de senaste åren drabbats, och fler kommer att drabbas, av klimatförändringarna. De tvingas därmed hantera effekter av bland annat översvämningar, skred, värme och bränder. Investeringar för att hantera kommande klimatanpassningar i kommunerna beräknas motsvara hundratals miljarder kronor. Kommunerna förväntas också göra allt större insatser för att förhindra kriminalitet samt gängvåld. De ska tillsammans med regionerna skala upp krisberedskapen och det civila försvaret." Det är lite tufft nu, herr talman.

Det hade inte behövt vara så här. En regering som hade varit mer välvilligt inställd till det svenska folket - Sverigevänner, om man vill använda sig av det uttrycket - hade valt att göra annorlunda. En regering som hade sett till folkets bästa hade sett till att vi när tiderna är svåra åtminstone skulle kunna lita på att skolan, sjukvården och omsorgen av våra barn och äldre hade varit stark och pålitlig.

Allmänna bidrag till kommuner

Vänsterpartiet föreslår betydligt mer i anslag till kommunerna och regionerna. Det är något som hade varit välbehövligt. Då skulle man ha kunnat känna sig trygg i att när det är svåra tider finns åtminstone samhället där.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)