Utökad resegaranti för konsumenter
Debatt om förslag 5 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenLars Lilja (S)
- Hoppa till i videospelarenBerit Adolfsson (M)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Lilja (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenLars Lilja (S)
- Hoppa till i videospelarenViviann Gerdin (C)
- Hoppa till i videospelarenAna Maria Narti (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 8
Anf. 1 Lars Lilja (S)
Fru talman! I lagutskottets betänkande LU24 be-
handlas regeringens proposition 2001/02:138 Utökad
resegaranti för konsumenter. Ändamålet med propo-
sitionen är att stärka konsumentskyddet. Det innebär
vissa ändringar i resegarantilagen som bl.a. innebär
att lagens tillämpningsområde utvidgas.
Ändamålet med resegarantilagen är att ge konsu-
menter på reseområdet ett skydd mot förluster som
kan uppstå om en researrangör kommer på obestånd.
Detta skydd åstadkoms genom att företag som anord-
nar eller förmedlar resor som omfattas av resegaran-
tilagen ska ställa en säkerhet för sin verksamhet.
Denna säkerhet ska ställas innan resorna marknads-
förs. Beloppet bestäms av Kammarkollegiet. Storle-
ken på beloppet bestäms med hänsyn till reseverk-
samhetens art och omfattning. I princip ska säkerhe-
ten vid varje tillfälle motsvara reseföretagets ekono-
miska åtagande gentemot resenärerna. Som regel
består säkerheten av en betalningsutfästelse utfärdad
av en bank eller ett försäkringsbolag. Varje enskilt
företag ansvarar bara för sina egna åtaganden.
Resegarantilagen omfattar paketresor enligt lagen
om paketresor som bygger på ett EG-direktiv, det s.k.
paketresedirektivet. Det är ett minimidirektiv. År
1996 utökades resegarantilagen till att omfatta även
resor som sker tillsammans med paketresa, s.k. stols-
försäljning.
Fru talman! I den föreliggande propositionen fö-
reslås att konsumentskyddet stärks. Resegarantilagen
utvidgas till att, förutom paketresor och s.k. stolsför-
säljning, omfatta separata transport- och inkvarte-
ringstjänster, om tjänsterna sammantagna uppvisar
väsentlig likhet med en paketresa samt s.k. utbytes-
verksamhet för skolungdom.
Dessutom föreslås att de i dag gällande minimi-
beloppen för arrangörers och återförsäljares garantier
tas bort. Sänkta minimibelopp bör bli aktuellt för de
minsta företagen i resebranschen. Med nuvarande
lagstiftning är minimibeloppen för säkerhet
200 000 kr för företag som anordnar resor utom riket
och 50 000 kr för företag som anordnar resor inom
riket.
Fru talman! Till betänkandet har fogats ett särskilt
yttrande av Moderaterna, Kristdemokraterna, Center-
partiet och Folkpartiet. Där kritiseras det nuvarande
systemet med ställande av garantibelopp. Man föror-
dar i stället någon alternativ modell för ställande av
resegaranti. I detta sammanhang vill jag påpeka att
utredningen från 1999 har övervägt i vad mån ett
antal olika konstruktioner för ställande av garanti kan
tillgodose de krav och reformbehov som utredningen
har identifierat. Utredningen har efter detta övervä-
gande stannat för att den nuvarande ordningen även
fortsättningsvis bör vara huvudalternativet i ett rese-
garantisystem. Detta har också utskottsmajoriteten i
detta betänkande ställt sig bakom.
I det särskilda yttrandet anförs också att det nuva-
rande systemet är orättvist betungande för de mindre
researrangörsföretagen. Huvudorsaken anges vara
bankernas och försäkringsbolagens provisioner för
ställande av säkerheten.
Bankerna och försäkringsbolagen agerar på en
marknad. De gör givetvis sina riskbedömningar och
sätter priset utifrån detta. Som socialdemokrat kan jag
instämma i den kritik som ibland riktas mot försäk-
ringsbolagens och bankernas agerande mot mindre
och svagare kunder. På så sätt kan det kännas bra att
få förenas med en i detta sammanhang samlad bor-
gerlighet i kritiken mot den fria marknadens funk-
tionssätt.
Just av den anledningen att kostnaden inte ska bli
betungande för de minsta företagen förelås att mini-
mibeloppet i garantin tas bort. Det betyder att Kam-
markollegiet kan sätta garantin till ett lägre belopp.
Det bör också i detta sammanhang påpekas att det
genom samarbete mellan aktörer inom branschen
finns möjlighet att ställa gemensamma garantier,
vilket kraftigt sänker kostnaden för den enskilde
företagaren. Detta har gjorts av Sveriges hotell- och
restaurangförbund, Sveriges campingvärdars riksför-
bund och Föreningen Turism i Sverige.
Utskottet utgår dessutom från att regeringen i ett
kommande uppföljnings- och utvärderingsarbete
rörande de nu aktuella lagändringarna beaktar frågan
om nuvarande resegarantisystem skulle missgynna de
mindre researrangörsföretagen. Därför anser ut-
skottsmajoriteten, och för övrigt utskottet i dess hel-
het, att någon ytterligare utredning i frågan inte behö-
ver göras för närvarande.
Avslutningsvis vill jag därför, fru talman, yrka bi-
fall till förslaget i betänkandet.
Anf. 2 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Lars Lilja har beskrivit innehållet i
propositionen, och därför fördjupar jag mig inte i det.
Det går inte att ha något emot det som man vill
uppnå här, och därför tyckte vi inte när vi gick ige-
nom ärendet att vi skulle motionera. Dessutom hade
remissinstanserna godtagit utredningens förslag eller
lämnat det utan erinran.
Emellertid blev vi uppvaktade i utskottet, som
Lars Lilja beskrev, av Föreningen Sverigeturism,
Ekoturismföreningen, Bilresearrangörsföreningen och
Bussresearrangörsföreningen. Man hade många syn-
punkter, och hade vi fått dem innan motionstiden gick
ut hade vi naturligtvis lagt fram en motion. Den första
fråga vi ställde till dem var: Varför har ni inte sagt
något i remissvaret? Då svarade de att det bara var de
stora boalgen som hade fått yttra sig. Därför kom inte
deras synpunkter med. De redovisade en katalog av
svårigheter som skulle drabba det mycket stora antal
små företag som finns i turistbranschen i Sverige.
Jag tänker ta upp två punkter som jag tycker är
väsentliga. Dels gäller det att förslaget kommer att
fördyra för konsumenterna utan att ytterligare kon-
sumentskydd uppnås, dels att förslaget avviker från
viktiga grundprinciper som tillämpas i våra grannlän-
der. Jag tycker att det är angeläget att vi har samma
regler i grannländerna eftersom man konkurrerar om
utländska gäster från Sydeuropa och andra länder
som kanske väljer något av våra grannländer i stället.
Den viktiga ståndpunkten med tanke på konsu-
mentpolitiken här är att det är svårare att få många
glesbygdsbor som försöker livnära sig på turismen att
klara av detta. De kommer aldrig att kunna lägga upp
de enorma belopp som kommer att krävas i garantier.
Då blir det färre saker att göra, färre alternativ, färre
turistmål för turisterna. Konsumenterna kommer
dessutom att få betala sina resor väldigt långt i för-
väg. Jag kan tänka mig den barnfamilj som ska betala
sommarsemestern strax efter jul. Det blir till att leka i
sandlådan i stället.
Vi fick också av våra gäster i utskottet en redovis-
ning av att det system som omfattar garantierna och
den godtyckliga praxis som Kammarkollegiet har är
en svårighet för turistbranschen.
Därför har vi fogat ett särskilt yttrande till detta
betänkande där vi tar upp de synpunkter som vi fick
ta emot vid uppvaktningen. Vi förutsätter att rege-
ringen snarast tar initiativ till ett utredningsarbete
som undersöker de negativa effekterna av föreliggan-
de förslag. Antingen kommer det att finns väldigt
många motioner i detta ärende i höst eller också
kommer den nya borgerliga regeringen att lägga fram
ett helt nytt förslag.
Anf. 3 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Övriga ledamöter! Centerpartiet står
också bakom det särskilda yttrandet här. Som tidigare
klargjorts har vi ju ingen reservation. Det beror på att
vi inte heller har skrivit någon motion, detta på grund
av vad som redan har framkommit, att ingen kritik
hade framförts från de små företagen i remissyttran-
dena.
Jag vill ändå säga lite grann om det här, för jag
tycker att det känns otillfredsställande med den mo-
dell som regeringen nu har föreslagit. Det finns alter-
nativ som har framkommit och som också är väl
kända av regeringen. Det handlar om att säkra kon-
sumentskyddet genom att inrätta en fond och försäk-
ring. Att konsumentskyddet ska vara tungt vägande är
väldigt viktigt för oss i Centerpartiet, men sedan har
det också stor betydelse hur man löser det här. Med
tanke på att det är väldigt många småföretag inom
turistbranschen och resebranschen tycker vi att det är
viktigt att man tar hänsyn till detta och också försöker
utforma ett reseskydd som inte försvårar för bran-
schen att överleva.
Det har framkommit uppgifter om att det är en
ganska låg summa som har utnyttjats för att säkra
reseskyddet, ca 7,7 miljoner per år, men att de avsätt-
ningar som har gjorts under de senaste tio åren hand-
lar om enorma summor, över 2 000 miljoner kronor.
Med tanke på att det framdeles skulle vara så att man
släpper på det här minimiskyddet och överlåter till
Kammarkollegiet att fastställa beloppet för de små
företagen har man en osäkerhetsfaktor. Men genom
att välja en fond- och försäkringsmodell som tar hän-
syn till företagets omsättning och det ekonomiska
åtagandet gentemot konsumenterna vet man i förväg
vad det är för belopp det handlar om.
Små företag kan därmed undvika att låsa kapital.
Därmed minskar deras räntekostnader. Det gäller
också garantibelopp för provision och vad det medför
för krav på säkerheten när småföretagen ska låna det
här kapitalet. Jag tycker att det är synd att inte den
modellen har tagits på allvar. Det finns utredningar
som visar på att det här vid flera tillfällen har påpe-
kats.
Nu finns det i alla fall ett enigt lagutskott bakom
det här. Att vi ändå har det här särskilda yttrandet är
också knutet till att utskottet har skrivit att man förut-
sätter att regeringen ska beakta den kritik som har
framförts. Därmed är det också vår förhoppning att
regeringen ska återkomma. Vi talar ju alla så väl om
småföretagen. Här är ett konkret fall där man verkli-
gen kan gå in och säkra konsumentskyddet men också
skapa bra förutsättningar för småföretagare.
Anf. 4 Lars Lilja (S)
Fru talman! Jag känner mig tvungen att kommen-
tera lite grann av det som Viviann Gerdin har sagt när
det gäller ställandet av de här garantierna. Jag har
varit i kontakt med Kammarkollegiet, och det är fak-
tiskt så att de garantier som företagen ska ställa mot-
svarar de åtaganden som företaget har gentemot kon-
sumenten. Om man har betalat in, normalt, en viss
summa i förskott till företaget för den tjänst som man
ska köpa ska den garanti som företaget ska ställa
motsvara det här åtagandet. Det tycker jag faktiskt i
någon mån är ett rättvist system. Varje företag ställer
en garanti som motsvarar det åtagande man har gen-
temot konsumenten. Det tycker jag är rättvist, för då
ställer man upp på lika villkor.
Fondlösningar har diskuterats, men där finns ock-
så problem. Det är inte alls säkert att en fondlösning
blir rättvisare, för då måste man hitta nivåer på hur
mycket man ska betala in i fonden. Man måste ta
ställning till vad som händer om fonden töms på
pengar, om fonden blir för stor osv., och man måste
fråga sig hur man ska lägga beloppen i förhållande till
de åtaganden som respektive företag har gentemot
sina kunder.
Det är inte alls säkert att ett fondsystem är rättvi-
sare eller att ett fondsystem gör att marknaden funge-
rar bättre. Jag vet också att Kammarkollegiet tar hän-
syn till företagens storlek och omfattning när man ska
fastställa garantibeloppet.
Anf. 5 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Till Lars Lilja skulle jag vilja säga att
det är klart att konsumenterna ska skyddas. Det är vi
helt överens om. Men företagens åtaganden gentemot
konsumenterna är inte lika med utfallet. Om konsu-
menterna kan tryggas och om någonting inträffar få ut
sina eventuella kostnader från en fond är de ju säkra
till 100 %. Sedan kan man, och det finns med i utred-
ningsförslaget, successivt bygga upp fonden. Det
finns ett minimibelopp i fonden som täcker, och om
det behövs mer är alla med och betalar utifrån re-
spektive företags volym och verksamhet.
Det finns i dag ingenting som säger att samtliga
småföretag skulle få problem på det här området.
Hittills har det visat sig att det är ytterst få, men för
att man verkligen ska kunna vara säker och konsu-
menterna ska kunna erhålla ett hundraprocentigt
skydd kan fondsystemet som jag ser det vara en
mycket bra lösning.
Anf. 6 Lars Lilja (S)
Fru talman! Jag delar givetvis uppfattningen att
det är viktigt att konsumenterna har ett bra skydd,
men jag hävdar också att systemet ska vara någotså-
när rättvist för de företag som ingår i fondsystemet.
Jag tror att man kommer att få problem med att skapa
ett fondsystem som gör att man faktiskt betalar in i
förhållande till de åtaganden man har gentemot kon-
sumenten. Det är det jag tycker är den springande
punkten.
Det här systemet innebär att varje företag betalar i
förhållande till sitt åtagande gentemot konsumenten.
Det innebär att stora företag betalar mer och att mind-
re företag betalar lite. Det tycker jag är rättvist, och
det är inte konkurrenssnedvridande utifrån mitt sätt
att se saken.
Har vi ett fondsystem där man betalar olika
mycket och fonden kanske är full och man inte beta-
lar in innebär det faktiskt att det kan bli lättare för
oseriösa företag att etablera sig i branschen. Dess-
utom innebär det ju att ett företag har betalat in rela-
tivt lite pengar, men om det går i konkurs måste man
ta fondens medel i anspråk. Det är i så fall de andra
företag som har betalat in pengar till fonden som i
någon mening får betala för konkursen. Jag vet inte
om heller det systemet är rättvist.
Som sagt var, vi har sagt att vi ska titta över det
här och se vad det får för konsekvenser för de mindre
företagen i branschen. Jag tror inte att det finns någon
lätt lösning ens på det här problemet.
Anf. 7 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag skulle vilja svara så här till Lars
Lilja. Eventuella farhågor kan man lösa lagstiftnings-
vägen oavsett vilket alternativ det gäller. Det natur-
ligtvis viktigt att man har lika villkor och att det är
rättvist för konsumenten, men det är också väldigt
viktigt att man har likartade villkor för de små och de
stora företagen. Det som har varit tidigare har verkli-
gen inte gynnat de små företagen.
Vad gäller fonduppbyggnad osv. handlar rättvisa
och lika villkor som jag ser det också om att de små
betalar in till fonden i relation till sin verksamhet. Det
innebär att de större företagen, som också har ett
större risktagande, ska vara med och ta ett större
ansvar. Det ser inte jag som någon lösning alls.
Det viktiga är konsumentskyddet och att vi fak-
tiskt kan lösa det på ett enklare sätt än det som dagens
system bygger på. Att Kammarkollegiet då skulle
göra individuella beräkningar på vad varje företag
skulle avsätta i resegaranti är som jag ser det lite
osäkert, även om man hänvisar att man kan överklaga
Kammarkollegiets beslut.
Varför inte ändå se lite närmare på det här? De
farhågor som eventuellt dyker upp kommer man att
kunna klara lagstiftningsvägen.
Anf. 8 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Lite ideologi finns det trots allt i vår
diskussion i dag. Jag tycker att vi alldeles för ofta när
vi talar om konsumenten glömmer att det bästa för
konsumenten inte är en öppen motsättning mot pro-
ducenten och distributören utan ett bra samspel mel-
lan alla aktörer. Det finns ingen principiell fara in-
byggd i den relationen. En sund marknad bygger på
ett sunt samspel mellan alla dessa inblandade parter.
Det är därför vi har skrivit vårt särskilda yttrande.
Vi vill att också småföretagens intressen ska kun-
na försvaras i sammanhanget, så att relationen mellan
småföretagen och konsumenten fungerar. Att skydda
konsumenten betyder inte att skapa svårigheter för
producenten och distributören utan just att värna om
den sunda relationen mellan konsument, producent
och distributör.
Vi tycker att det är viktigt att uppföljningen av det
beslut som i dag fattas kommer rätt så snart, för små-
företagens synpunkter sådana de presenterades för oss
under uppvaktningen var ganska bestämda. Småföre-
tagarna verkade inte alls nöjda med dagens lösning.
Jag tror inte att någon politisk organisation i dag har
någonting emot en sund utveckling av småföretag.
Från vardagen vet vi alla att banker och försäk-
ringsbolag i dag mycket ofta misshandlar småföretag.
Det finns väldigt många småföretag som inte får köpa
försäkringar osv. Det system vi har i dag kan vara
kontraproduktivt i förhållande till turismens utveck-
ling i Sverige.
Jag berättade i utskottet om de små turistanlägg-
ningarna i Frankrike, hur fantastiskt de fungerar, hur
bra man blir behandlad när man kommer dit och hur
mycket information som finns om allt detta. Jag tror
att Sverige har enormt mycket att vinna på en ut-
veckling av ett starkt nätverk av researrangörer och
småföretag på turismens område över hela landet.
Därför hoppas jag att vårt särskilda yttrande kommer
att få en effekt under den fortsatta uppföljningen av
detta beslut.
Dokument
Beslut
Utökad resegaranti för konsumenter (LU24)
Resegarantin för konsumenter utökas. Resegarantilagen gäller i dag för paketresor och transport som sker tillsammans med en paketresa (stolsförsäljning). Konsumentskyddet stärks fr.o.m. den 1 januari 2003 genom att resegarantilagen ska gälla dels separata transport- och inkvarteringstjänster, om tjänsterna sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa, dels s.k. utbytesverksamhet för skolungdom.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.