Vissa frågor rörande sjö- och kustövervakning m.m.
Debatt om förslag 22 maj 2003
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenErling Wälivaara (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBerit Jóhannesson (V)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Lindestam (S)
- Hoppa till i videospelarenErling Wälivaara (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Lindestam (S)
- Hoppa till i videospelarenErling Wälivaara (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Lindestam (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Lindestam (S)
- Hoppa till i videospelarenKarin Enström (M)
- Hoppa till i videospelarenÅsa Lindestam (S)
- Hoppa till i videospelarenHeli Berg (Fp)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenErling Wälivaara (Kd)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenErling Wälivaara (Kd)
- Hoppa till i videospelarenEskil Erlandsson (C)
- Hoppa till i videospelarenChrister Skoog (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenJohnny Gylling (Kd)
Protokoll från debatten
Anföranden: 22
Anf. 170 Karin Enström (M)
Fru talman! Dagens betänkande från försvarsut-
skottet är ett motionsbetänkande angående vissa frå-
gor rörande sjö- och kustövervakning.
Jag vill börja med några tankar kring sjöräddning-
en, som vi tar upp i betänkandet, och hur den är orga-
niserad i Sverige. Det är Sjöfartsverket som har an-
svaret för sjöräddningen i Sverige enligt rädd-
ningstjänstlagen. Sjöfartsverket har avtal med bland
annat Sjöräddningssällskapet för att fullgöra detta
ansvar. Sjöräddningssällskapet, eller Svenska Säll-
skapet för Räddning av Skeppsbrutne, SSRS, som det
hette från början, är en organisation som är helt bero-
ende av ideella insatser när det gäller både pengar och
personal.
Under 2002 genomfördes totalt 1 190 sjörädd-
ningsinsatser, så kallade SAR-insatser. Så många som
724 av dessa totalt 1 190 utfördes av just Sjörädd-
ningssällskapet. De har sedan några år fått låna
stridsbåtar av Försvarsmakten. Det har naturligtvis
varit till nytta för verksamheten och för många i
sjönöd.
Nu har regeringen bestämt sig för att Sjörädd-
ningssällskapet inte längre kan undantas från kravet
på full kostnadstäckning utan förutsätter att Sjöfarts-
verket och Sjöräddningssällskapet kommer överens
om vem som ska betala hyra för dessa båtar, som
alltså Sjöräddningssällskapet använder.
I betänkandet behandlas två motioner som handlar
om det här. Dessa yrkanden har vi moderater inte
kunnat bifalla. De är lite för breda. Det är dock svårt
att förstå varför Sjöräddningssällskapet inte i fortsätt-
ningen ska kunna låna båtar som Försvarsmakten inte
för tillfället behöver. Vi skulle vilja vädja till berörda
myndigheter att komma överens så att Sjöräddnings-
sällskapet kan fortsätta med sin framgångsrika verk-
samhet.
Jag går så över till våra egna motionsyrkanden,
som handlar om samverkan mellan Östersjöländerna.
Här är vi inte nöjda med utskottets svar utan tycker
att det finns mycket som återstår. Det är ingen hem-
lighet att utskottet i många år efterfrågat ett bättre
samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för
bland annat sjöövervakning. En viss förbättring har
skett, men många problem finns kvar. Och detta gäl-
ler inte bara samarbetet mellan de olika myndigheter-
na utan också samarbetet mellan Östersjöländerna.
Det framtida behovet av samverkan oss emellan
kommer inte att vara begränsat till bara att förhindra
ett oönskat utnyttjande av havsområden i Östersjön.
Sjötransporterna inom Östersjön ökar dramatiskt,
och då är det inte bara transporter på köl, alltså via
båt, som ökar. Vi har också uppbyggnad och sam-
mankoppling av energisystem, något som måste kun-
na fortsätta kontinuerligt och på ett säkert sätt.
Vi har en uppdelning av havsområden i ekono-
miska zoner och tilldelning av fiskekvoter. Detta
genererar visserligen rättigheter, men det kräver ock-
så att vi Östersjöländer tillsammans har en god för-
måga till strikt övervakning för att förhindra rovfiske
och utfiskning.
När olyckor och katastrofer inträffar måste likaså
konsekvenserna av dessa olyckor kunna begränsas.
Räddning av nödställda och omhändertagande av
omkomna är av stort gemensamt intresse för oss
strandstater.
Smuggling och illegal invandring över nations-
gränser förekommer, och det är särskilt lämpligt att
använda Östersjön när man håller på den denna typ
av ljusskygga aktiviteter. Här krävs ett ännu bättre
samarbete.
Vi måste också kunna skydda och bevara Öster-
sjöns marina kulturarv. Genom samordnade och ge-
mensamma förbyggande åtgärder såsom utbildning,
inspektioner och gemensam övervakning av havet,
tillsammans med en hög beredskap till insatser, tror
vi moderater att vi kan få bättre effekter av våra insat-
ser.
Vi måste också kunna vara beredda på att lämna
socialt stöd eller bistånd med sjukvård när så behövs,
till exempel vid flyktingfall.
Detta ställer nya och mer omfattande krav på det
maritima samarbetet. Det ställer också krav på för-
mågor som vi kanske bara har sett början till.
Därför, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till
den moderata reservationen nr 3.
Anf. 170 Karin Enström (M)
av andre vice talmannen därefter till och med 16 §
Anf. 171 Erling Wälivaara (Kd)
Fru talman! Vi debatterar i dag försvarsutskottets
betänkande FöU4 Vissa frågor rörande sjö- och
kustövervakning m.m. Men låt mig börja mitt anfö-
rande med att citera åländskan Monika Jansson. Hon
skriver så här i förordet till sin bok Rosenrött hav:
"Denna bok är ett dokument över vad som håller
på och händer med Östersjön. Krattandet har varit
mitt sätt att kämpa emot känslan av vanmakt. Det
finns andra sätt. Men framför allt måste vi komma till
insikt att något måste göras, fort."
Östersjöfrågan är en viktig framtidsfråga, inte ba-
ra för havet utan även för oss människor. Stora delar
av Östersjöns problem är förknippade med sjöfarten.
Olja och kemikalier släpps ofta ut direkt i havet, vil-
ket får till följd att många arter dör och bottnar och
kuster förstörs. Mindre nogräknade fartygsbefälhava-
re drar sig inte för att rengöra sina fartygs tankar på
öppet vatten. Utsläppen orsakar stor skada på fågelli-
vet, på fiskarna och på växtlivet i havet. Inte sällan
blir stora skärgårdsområden dränkta av olja - skador
som tar årtionden för naturen att reparera, om det ens
låter sig göras inom överskådlig tid. Dessutom blir
saneringarna av nedsmutsade strandområden ofta
mycket arbetskrävande och kostsamma.
Om vi ska komma till rätta med problemen med
förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för
att minska utsläppen av olja men också för att förbätt-
ra möjligheterna att beivra oljeutsläpp. Som det är i
dag är möjligheten mycket begränsad att ställa de
ansvariga till svars för gjorda utsläpp. Juridiskt har
det visat sig vara mycket svårt att komma åt utsläp-
pen eftersom dessa oftast sker på internationellt vat-
ten och av icke svenska båtar. I stort sett måste ett
fartyg som gör ett utsläpp tas på bar gärning för att
åtal ska kunna väckas.
Fru talman! De senaste åren har nya åtgärder in-
förts för att förhindra utsläpp, och det är bra. Målet
om en nollvision till år 2010 vad gäller oljeutsläppen
är utmärkt. Förhoppningsvis får föreslagna åtgärder
effekt. Vi kristdemokrater menar dock att Sverige
måste vara mer pådrivande i dessa frågor i EU och i
de internationella organ som finns för havsmiljön.
Ett viktigt steg kan vara att få Östersjön klassad
som ett särskilt känsligt havsområde, PSSA. Än mer
kraftfullt blir det naturligtvis om alla länder kring
Östersjön kunde göra samma sak. Därför bör Sverige
inom Helkom, det vill säga Östersjöns samarbetsor-
ganisation Helsingforskommissionen, arbeta för att få
med de andra Östersjöländerna.
Om Östersjön klassas som PSSA ändras farleder-
na för sjöfarten så att känsliga områden skyddas för
utsläpp och störningar. Samtidigt får vi den effekten
att övervakningen av våra vatten underlättas.
Vi anser att Sverige snarast bör ansöka hos IMO,
International Maritime Organisation, om att få svens-
ka vatten i Östersjön klassade som PSSA. Tyvärr, fru
talman, har regeringen konsekvent valt att vara helt
passiv. Ingen ansökan har lämnats till IMO om att få
Östersjön PSSA-klassad trots att riksdagen gjort till-
kännagivande till regeringen om detta. Det här är
mycket anmärkningsvärt.
Fru talman! Nationellt kräver vi kristdemokrater
att övervakningen till havs ökar. Vi har föreslagit att
så kallade checkpoints ska finnas till havs och vill se
ett utökat samarbete mellan berörda myndigheter för
en ökad bevakning av fartyg. Genom att införa så
kallade checkpoints ökar vi förutsättningarna för
Kustbevakningen att kontrollera enskilda fartyg. Vi
har för detta ändamål i vår budget för 2003 föreslagit
mer pengar till Kustbevakningen. Tyvärr väljer majo-
riteten i utskottet att avvakta - vänta och se.
Fru talman! Låt mig avsluta mitt anförande med
att återigen citera åländskan Monika Jansson:
"Jag älskar havet. Jag har funderat på att flytta till
ett rent hav. Men var skall jag hitta det? Larmrappor-
terna kommer från nästan hela världen."
Vi kristdemokrater vill göra allt vi kan i vårt nä-
rområde för att komma till rätta med föroreningarna.
Vi vill göra det nu och icke sedan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 un-
der punkt 3.
Anf. 172 Berit Jóhannesson (V)
Fru talman! Vänsterpartiet har i en motion före-
slagit en åtgärd för att förbättra fiskekontrollen, se till
att de kvoter som bestäms inte överskrids och att de
regler som finns följs.
Kvoterna i Östersjön regleras genom det interna-
tionella avtal som EU slutit med övriga Östersjösta-
ter. Grunden är den att man inte ska få ta upp mer fisk
än vad beståndet tål, men verkligheten visar att man
inte i praktiken begränsar fisket till detta både för
fisket och för fiskarna livsviktiga krav. Flera arter är
nu på gränsen till eller till och med under de gränser
som säkerställer reproduktion och överlevnad på sikt
för fisket.
När tillgången är knapp hårdnar konkurrensen.
Det är därför allt viktigare att hålla på de kvoter som
satts upp. Jag fick alldeles nyss veta att torskbestån-
det har försämrats med 30 % i år. Den här bistra ut-
vecklingen gör att alla sätt att komma till rätta med
svartfisket är av nöden.
Det finns bland fiskare en allmänt utbredd upp-
fattning att fiskare från andra länder tar upp mer än
deras kvoter ger dem rätt till inom den svenska zonen.
Internationella havsforskningsrådet bedömer att det
så kallade svartfisket i Östersjön är stort. Det har
talats om siffror på ca 40 000 ton torsk. Men då sta-
tistik saknas är det svårt att veta exakt hur stort svart-
fiskets omfång är. Det blir än svårare av att flera
länder inte har den kontroll som de borde ha.
Fru talman! För att förbättra kontrollmöjligheterna
och för att minska det illegala fisket föreslår vi därför
en regeländring som innebär att fiskefartyg som ska
fiska i annat lands zon ska göra in- och utpassering
vid vissa förutbestämda geografiska punkter, så kal-
lade checkpoints. I dag finns enbart krav på att fartyg
som passerar in i eller ut ur en zon ska informera
kustbevakningen i det land som berörs.
Kustbevakningens uppgift är att tillsammans med
bland annat Fiskeriverket kontrollera att fisket sker
enligt de bestämmelser som gäller. Men den uppgif-
ten är nästintill omöjlig med de regler för passering
av zoner som finns i dag.
Kustbevakningen ska också kunna avgöra vid
kontroll av lasten om denna fanns med från fiske
utanför zonen eller om den har fångats i zonen.
Kontrollen över var fartygen befinner sig utförs i
dag genom flygövervakning, som genomförs regel-
bundet. Men det är också av nöden att kontrollen med
Kustbevakningens båtar är effektiv och att man kan
kontrollera såväl licenser och redskap som fångst-
mängder och vilka arter som har tagits upp.
En annan för kontrollen försvårande omständighet
är att rapporteringen inte sker direkt till Kustbevak-
ningen utan till EU för att sedan därifrån gå vidare till
Kustbevakningen. För att få en bevakning som funge-
rar och för att ha fiskarnas förtroende, vilket också är
viktigt i sammanhanget, måste rapporteringen av in-
och utpasserande fartyg ske direkt till det land som
har att sköta bevakningen.
Av de 341 fiskerikontroller som Kustbevakningen
genomförde förra året var 160 på båtar från tredje-
land. Utskottet konstaterar att resurserna till Kustbe-
vakningen är små i förhållande till behovet. Jag håller
helt och fullt med om detta. Vi har från Vänsterparti-
ets sida i flera budgetförslag yrkat på ökade resurser
till Kustbevakningen, något som vi hoppas nu ska
kunna genomföras eftersom det i alla fall getts indi-
kationer på att fler fartyg och flygplan ska kunna
beställas, vilket är av nöden.
Fru talman! Utskottet tar också upp det faktum att
större båtar är utrustade transponder för automatisk
positionsangivelse och att mindre båtar under de
närmaste åren ska få skyldighet att installera sådana.
Det är en bra utveckling, som vi bejakar, men det
händer inte så sällan när Kustbevakningens personal
kommer ombord på båtarna att transpondern är ur
funktion. Problemet är att för få fiskebåtar kontrolle-
ras samt att det fuskas. Båtens skeppare rapporterar
när båten går in i ett område. Han eller i förekom-
mande fall hon ska då ange vilken last båten har. När
man sedan passerar ut igen kontrolleras vilken last
som finns. Mellanskillnaden är då i det ideala fallet
det som har tagits upp i svensk zon. Men om man i
stället rapporterat att man hade en viss mängd, fastän
man ingen hade, blir följden den att många ton fisk
per år går ut ur svensk zon utan kontroll. I ett system
med checkpoints måste lasten kontrolleras både när
båten går in i och ut ur zonen.
Det är naturligtvis också bra att det finns förslag
om skärpning av påföljderna för brott mot fiskeribe-
stämmelserna med höjda straffsatser, återkallelse på
viss tid av fiskelicens eller av fartygstillstånd. Men
detta förutsätter naturligtvis att man kan komma åt
dem som svartfiskar eller tar ut för stora mängder.
Det är en grundförutsättning för att de ska kunna
lagföras.
Ett system med checkpoints innebär att man kan
se vad som finns i lasten när båten går in i zonen och
vad som fiskats på svenskt vatten när man passerar ut.
Den kontrollen skulle innebära att man kan ta hand
om dem som bryter mot reglerna och lagföra dem på
grundval av de föreslagna strängare reglerna.
Men det mest väsentliga i denna fråga är att vi har
kontrollmöjligheter som är så bra att man förebygger
svartfisket. Har man väl dragit upp fisken ur vattnet
kan den inte reproducera sig, och det blir stora be-
kymmer i framtiden för våra fiskbestånd. Norge har
infört checkpoints, och de fungerar där mycket bra.
Jag tycker verkligen att vi ska ta efter Norge i det här
fallet och införa ett sådant system.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Anf. 173 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
och avslag på alla motioner.
Vad gäller Sjöräddningssällskapet föreslår motio-
närerna att dettas roll ska bestå, att räddningsaktioner
till sjöss ska vara prioriterade, att Sjöräddningssäll-
skapet ska få de båtar de behöver och att dessa ska
överföras från Försvarsmakten.
Självfallet anser utskottet att Sjöräddningssällska-
pet har en stor betydelse. Det arbete som det utför är
värdefullt. För närvarande och fram till årsskiftet
används ett antal båtar som ägs av Försvarsmakten,
men för frågan om sjöräddning svarar inte Försvar-
smakten, utan den tillhör Sjöfartsverkets ansvarsom-
råde. Den ansvarige för dessa frågor där, Ulf Hall-
ström, sade i ett TT-meddelande den 21 mars att det
inte finns oro för allvarlig försämring av svensk sjö-
räddning när dessa båtar försvinner från Sjörädd-
ningssällskapet. Tvärtom hävdar han att det finns gott
om resurser. Utöver Sjöräddningssällskapet brukar
vid behov även Kustbevakningen, polis och lokala
räddningskårer rycka ut.
Jag vill anföra följande citat: "Det här får inte
några stora konsekvenser annat än att Sjöräddnings-
sällskapets flexibilitet minskar. Den flexibiliteten får
vi hitta på annat håll, säger Hallström till TT."
För närvarande och fram till årsskiftet används tio
båtar, tre större och sju mindre. Försvarsmakten har
själv behov av de större från årsskiftet, och vad gäller
de mindre finns det ett överskott i fredstid fram till år
2008. Jag vill poängtera att låneavtal för båtarna
gäller med ett års uppsägning från respektive sida.
Dock gäller regelverket, vilket betyder att den som
vill låna båtar får betala för detta till Försvarsmakten.
Förslag finns om ett utökat samarbete mellan
Kustbevakningen, tullen och flygvapnet. I propositio-
nen Det nya försvaret ges uppdrag för Kustbevak-
ningen att samordna de civila behoven av sjööver-
vakning och sjöinformation samt att förmedla denna
information till berörda myndigheter.
Dessutom förekommer samverkan på grundval av
Helsingforskonventionen, Helcom. Inom ramen för
denna bedrivs bilateral samverkan mellan Kustbe-
vakningen och det finska gränsbevakningsväsendet
avseende bland annat flygövervakning i havsområdet
i den norra delen av Östersjön med Ålands hav och
Bottniska viken.
Det föreslås i en motion att Sverige ska införa
checkpoints, ett system för in- och utpassering mellan
vissa fasta punkter för fartyg.
Fördelen med detta är att inspektion kan genomfö-
ras just där, vilket är effektivt. Norge har den typen
av checkpoints. I Norge är man mycket nöjd med
dem.
I dag finns det anmälningsplikt när fartyg passerar
in och ut i en anmälningszon, vilket kallas aktiv och
passiv anmälan. Det som talar mot ett sådant check-
point-system är att det krävs ökad övervakning för att
se att fartygen i så fall verkligen passerar mellan
dessa checkpoints. Dessutom får flera stater fullvär-
digt inträde i EU inom en snar framtid. Då faller hela
idén med checkpoints - tyvärr.
Större fiskefartyg är i dag utrustade med trans-
ponder, som med jämna mellanrum med automatik
sänder positionsangivelser för fartyg. Under 2004 och
2005 kommer skyldigheten att använda transponder
att införas även för mindre fartyg. Då kommer kun-
skapen om var fiske pågår att öka. Regeringen har i
propositionen om svenska miljömål föreslagit att
Kustbevakningen ska tillföras ytterligare 50 miljoner
kronor per år för att skärpa övervakningen till havs
och öka satellitspaningen. Dessutom har Kustbevak-
ningen fått i uppdrag att genomföra en förstudie avse-
ende anskaffning av tre större kombinationsfartyg
som ska användas för såväl sjöövervakning, kontroll
och tillsyn som miljöräddning. Kustbevakningen har
även sedan 2002 erhållit rätt att i vissa fall inleda en
förundersökning och har tre nu förordnade förunder-
sökningsledare anställda.
Vad gäller vidare samverkan mellan Östersjölän-
derna finns det i dag bland annat en Östersjöstrategi,
vilket är namnet på den gemensamma strategi som
finns mellan länderna runt Östersjön. Här har vi till-
sammans kommit fram till hur vi ska skydda miljön
runt Östersjön. Den har utarbetats inom ramen för
Helsingforskommissionen - som jag tidigare nämnde.
Regeringen bör även påskynda arbetet inom Helcom.
Regeringen har i en proposition år 2001 lämnat
förslag till åtgärder mot föroreningar från fartyg. Den
handlar om lagförslag i syfte att förbättra möjligheten
att motverka, kontrollera och beivra olagliga utsläpp
till sjöss av både olja och andra skadliga ämnen. Det
finns även sanktioner och tillsyn med, vilket riksda-
gen har ställt sig bakom.
Även lagändring avseende mottagning av avfall i
hamnar har riksdagen antagit. Riksdagen har gett
regeringen till känna att så snart möjligt hos FN:s
sjöfartsorganisation IMO ansöka om att svenskt vat-
ten i Östersjön ska få status som ett särskilt känsligt
havsområde. Det har även jag motionerat om, och jag
har fått motionen bifallen.
Regeringen har tillsatt en kommission, Havsmil-
jökommissionen, för att göra en sammanfattning av
kunskapsläget avseende miljötillståndet och utforma
strategier på kort och lång sikt samt föreslå åtgärder
för att bryta ned den negativa utvecklingen i hav-
smiljön.
Kustbevakningen ska enligt förordning medverka
i internationellt samarbete för att utveckla gränskon-
troll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss
och annan sjöövervakning. Enligt lag har Kustbevak-
ningen möjlighet att ingripa mot smuggling och ille-
gal invandring till sjöss. Man ska kunna påbörja en
insats vid oljeutsläpp inom fyra timmar efter larm och
bekämpningsåtgärder inom åtta timmar efter larm.
Samarbete finns inom den maritima sektorn i Öster-
sjöområdet inom Helcom, Bonnavtalet och Köpen-
hamnsavtalet. Här diskuteras samarbete vid olyckor,
system för rapportering och ledning, forskning och
utveckling samt övning och utbildning.
Fru talman! Mot bakgrund av detta yrkar jag av-
slag på alla motionerna och bifall till utskottets för-
slag.
Anf. 174 Erling Wälivaara (Kd)
Fru talman! Åsa sade att när fler länder kommer
med i EU försvinner vitsen med checkpoints.
Tror du att det bara är EU-länders fartyg som
seglar i Östersjön? Fortfarande kommer fartyg flag-
gade i något land långt bort från oss att transportera
olika varor i och genom Östersjön. Där finns många
mindre nogräknade befälhavare som passar på att
tvätta och skölja ur sina tankar på internationellt vat-
ten i Östersjön. Vitsen med att få de svenska vattnen i
Östersjön PSSA-klassade innebär att de får köra bara
i vissa mer begränsade farleder. Där har Kustbevak-
ningen större möjligheter att bevaka dessa fartyg, att
göra så kallade checkpoint-undersökningar.
Tror du fortfarande att eftersom fler länder går
med i EU att checkpoint-systemet är överspelat? Jag
tror inte det.
Anf. 175 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Vi tror olika, du och jag. Jag tror att
systemet blir satt ur spel på grund av detta. Visst
kommer det båtar från andra länder utanför vår regi-
on, men det är en mindre andel.
Jag har diskuterat detta med Kustbevakningen,
och de säger samma sak som jag; det här kommer att
bli överspelat. Av den orsaken tror jag att det är fel
system. Det finns säkert andra saker där vi kan göra
mer, till exempel ta emot avfall i hamnar.
Anf. 176 Erling Wälivaara (Kd)
Fru talman! Jag hoppas att Åsa Lindestam har rätt,
men jag tror det icke.
Åsa Lindestam tog upp att Sverige ska ansöka hos
IMO om att få de svenska vattnen i Östersjön PSSA-
klassade. Vi har ett riksdagsbeslut, ett tillkännagivan-
de till regeringen, om detta. Det kom förra året. Nu i
april månad gick ansökningstiden ut för denna klass-
ning i IMO. Regeringen valde så sent som i slutet av
april att låta bli att ansöka om att få Östersjön PSSA-
klassad. Vad är orsaken?
Anf. 177 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag uppfattar orsaken så att vi borde
vara överens med de andra länderna runt Östersjön
och att vi tillsammans borde ansöka om att komma
med i stället för att Sverige ska gå ensamt eller till-
sammans med Finland. Vi väntar och ser och går
tillsammans. Jag tror att det får bättre genomslag.
Anf. 178 Karin Enström (M)
Fru talman! Jag skulle vilja fråga Åsa Lindestam
om hon inte kan hålla med om att det skulle vara
värdefullt med en gemensam strategi för Östersjölän-
derna inte bara avseende miljöfrågorna, utan även när
det gäller säkerhet, gränsbevakning, kommunikation,
energiutbyte och räddning, så kallad maritime secu-
rity. Vi upplever det inte som att vi har kommit till-
räckligt långt. Kan det då skada att regeringen tar
initiativ till en gemensam strategi?
Anf. 179 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag håller med dig. Jag tror att det vo-
re väldigt bra om vi kunde göra det tillsammans, det
vill säga genom samtal komma överens om hur vi ska
samverka med varandra. Men det är ett antal jobb
som måste göras innan vi har kommit så långt. Jag
håller helt med dig, Karin.
Anf. 180 Karin Enström (M)
Fru talman! Jag tackar Åsa Lindestam för det po-
sitiva svaret. Jag hoppas att vi gemensamt i utskottet
kan arbeta för att stöta på regeringen i de frågorna.
Anf. 181 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag instämmer fortfarande. Självklart
skulle vi kunna hjälpas åt i en sådan framställan.
Anf. 182 Heli Berg (Fp)
Fru talman! Östersjöns betydelse för länderna
längs med dess kuster är på nytt lika stort som förr,
när havet var det som band länder och landsdelar
samman. Det var över haven huvuddelen av handeln,
och för den delen militära operationer, skedde. Efter
att denna kommunikation under en lång tid har varit
dominerad av land- och lufttransporter har nu Öster-
sjöns betydelse i dag åter blivit allt större. I stället för
ett hav som separerade öst från väst, demokrati från
diktatur, en vallgrav i det kalla kriget, har vi nu på
nytt en situation där Östersjön snart är ett innanhav i
den allt större europeiska gemenskapen. Denna till-
gång måste vårdas och skyddas. Man kan lätt påstå att
havet är allas rätt men ingens ansvar. Detta måste vi
ändra på.
Folkpartiets uppfattning är att detta bäst görs, och
långsiktigt säkerställs, genom ett närmare samarbete
på alla plan mellan länderna runt Östersjön. För att ett
sådant samarbete ska kunna leda till verkliga och
varaktiga åtgärder för alla de områden som detta
samarbete måste omfatta är det nödvändigt att alla
nationer, inklusive Sverige, kan tillföra de nödvändi-
ga resurserna såväl avseende materiel och personal
som relevanta organisationer. I Sverige är Kustbe-
vakningen den myndighet som bland annat har till
uppgift att samordna de civila behoven av sjööver-
vakning runt våra kuster.
Folkpartiet har i sin senaste försvarspolitiska mo-
tion föreslagit att anslaget till Kustbevakningen ska
öka med 70 miljoner kronor för innevarande verk-
samhetsår. Dessa pengar skulle i så fall i första hand
användas till skärpt kontroll av efterlevnaden av fis-
kekvoter och fångstmetoder vid fiske. En betydande
del av detta arbete är aktuellt för Östersjön.
Skyddet för fisket i Östersjön är en fråga som om-
fattar såväl kontroll av fångstmetoder och fiskekvoter
som åtgärder mot det illegala fisket samt skydd mot
förändringar i havsmiljön. I alla dessa frågor finns
såväl internationella avtal som sanktionsåtgärder, där
Kustbevakningens roll som en kontrollerande och
övervakande instans är av en central betydelse.
Folkpartiet anser att ensidiga nationella fiskestopp
är meningslösa. Sådana drastiska åtgärder måste
naturligtvis baseras på bindande internationella över-
enskommelser för att få någon effekt. Samarbetet
inom EU är här den naturliga utgångspunkten. EU:s
utvidgning gör att huvuddelen av länderna runt Öster-
sjön är eller kommer att bli medlemmar i gemenska-
pen. De länder som ännu inte är med behöver knytas i
bilaterala avtal till de mål som måste realiseras för att
säkerställa att vi kan behålla en livskraftig fiskstam i
Östersjön.
Mycket arbete pågår i syfte att skydda havsmiljön
i Östersjön. Östersjön är ett av världens mest trafike-
rade vatten. Cirka 200 miljoner ton olja fraktas årli-
gen på Östersjön. Denna trafik beräknas öka med
40 % till 2017. Det är självklart att detta innebär en
belastning och ett hot mot miljön i och runt Östersjön.
Folkpartiet har länge drivit ett krav om att ett
system med miljölotsar ska införas. Detta innebär att
särskilda lotsar ska kunna följa med handelsfartygen
och därmed förhindra medvetna utsläpp i havsmiljön
samt dessutom vara ytterligare en länk i övervakning-
en och kontrollen av miljön. Införandet av miljölots
är en del i detta arbete. För att en sådan åtgärd ska
kunna bli framgångsrik krävs bland annat att alla
länder vid Östersjön har mottagningshamnar för för-
orenat vatten. Ånyo är internationella överenskom-
melser utgångspunkten för genomförandet av verkli-
ga och varaktiga åtgärder inom miljöområdet.
Olyckor inom sjöfarten med konsekvenser för så-
väl människor som miljö är tyvärr inget vi helt kan
skydda oss emot. Katastrofer som Scandinavian Star
och Estonia måste vi naturligtvis förebygga och för-
hindra i så stor utsträckning som möjligt. Förebyg-
gande insatser och en hög beredskap när olyckan väl
är framme är något som vi hela tiden måste förbättra
tillsammans med de övriga länderna runt Östersjön.
Det militära samarbetet spelar här en stor roll för att
alla tillgängliga resurser optimalt ska kunna utnyttjas
i en krissituation. Detta samarbete pågår redan i form
av gemensamma marinövningar med bland annat
länderna i Baltikum.
Folkpartiets bestämda ståndpunkt är att detta sam-
arbete bäst utvecklas om vi följer, som det ser ut,
dessa stater in i den västliga försvarsalliansen. Först
då kan alla resurser på det effektivaste sättet fullt ut
utnyttjas, till gagn för såväl säkerheten som miljön
runt vårt viktigaste hav.
Anf. 183 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Det här betänkandet behandlar ett
antal motioner från den allmänna motionstiden. Med
anledning av det och den debatt som har varit skulle
jag vilja göra ett antal konstateranden.
För det första skulle jag vilja konstatera att stora
delar av det som behandlas i betänkandet, men också
i debatten här i dag, tas också upp i andra samman-
hang. Frågan om till exempel Östersjön och fisket i
Östersjön hör ju närmast hemma hos miljö- och jord-
bruksutskottet. Jag vet att det i detta sammanhang har
varit en ganska stor och omfattande debatt, bland
annat efter ett utskottsinitiativ just från Centerpartiet.
Vad gäller frågan om sjösäkerhet och liknande vet jag
- det vet också kammarens ledamöter - att det är en
fråga för trafikutskottet.
Det andra konstaterandet jag skulle vilja göra är
att det inte är riksdagens uppgift att ge statliga myn-
digheter några instruktioner eller att styra dem. Det är
möjligen regeringen som kan göra detta, inte riksda-
gen och denna kammare.
Det tredje konstaterandet, fru talman, jag skulle
vilja göra är att EU kommer att utökas 2004. Bland
annat kommer de baltiska länderna då att bli en del av
vår union. Jag hoppas och förutsätter att alla kamma-
rens partier är intresserade av att det blir på detta sätt.
Då kommer nämligen de problem som tas upp i be-
tänkandet att bli lösbara på ett annat sätt än vad de är
i dag. Det blir möjligt att på ett annat sätt bedriva
samarbete kring den problematik som har varit före-
mål för debatt i kammaren i dag. EU:s yttre gräns
kommer att flyttas högst väsentligt österut, och Öster-
sjön kommer nästan helt att bli ett EU-innanhav. Jag
skulle vara väldigt glad om kammaren kunde konfir-
mera att man tycker att denna utveckling är bra.
För det fjärde, fru talman, skulle jag vilja konsta-
tera att vi under nästföljande år kommer att ta ett nytt
försvarsbeslut, som ska gälla från 2005. En av de
stora frågor som jag tror att vi kommer att diskutera i
det sammanhanget blir säkert gränssnittet militärt-
civilt. Hur kan samarbetet utvecklas? Hur kan vi
samverka så att vi når ett bättre resultat med den peng
som är tillgänglig för de saker som vi vill och måste
lösa i samhället? Vi vet att det nyligen har presente-
rats en utredning, den så kallade Munckska utred-
ningen, som också tar upp de här frågorna.
Detta sagt med anledning av att jag nu, fru talman,
kommer att yrka bifall till förslaget i betänkandet som
det ligger och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 184 Erling Wälivaara (Kd)
Fru talman! Jag vill bara säga att jag håller helt
med Eskil Erlandsson om att det är bra att baltländer-
na kommer med i EU. Jag tror att det också blir en
bättre miljö i Östersjön.
Men jag har lite svårt att förstå att det för det in-
ternationella vattnet i Östersjön skulle innebära att
utsläppen minskar därför att baltländerna kommer
med, om man inte samtidigt ser till att öka kontrollen
av havet.
Anf. 185 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag har två konstateranden med an-
ledning av Erling Wälivaaras frågeställning till mig.
Det ena är att EU har krav som i dag inte finns i de
länder som nu är ansökarländer till unionen. Det är
krav på att man ska åtgärda vissa saker så att man
uppnår en lägsta nivå bland annat vad gäller utsläpp.
Det är ett av skälen till att jag är glad över att
unionen nu kan och förmodligen kommer att utvid-
gas. Då kommer vi att få en bättre miljö i vårt närom-
råde, och i detta närområde inkluderar jag självklart
Östersjön.
Det andra jag vill konstatera är att Centerpartiet är
ett av de partier i riksdagen som har föreslagit att en
stor del av det bistånd som vi lämnar ska avsättas till
så kallat miljöbistånd. Pengar för detta har vi i vår
budgetmotion, så att vi kan åtgärda de problem som
Erling Wälivaara tar upp och göra det, som sagt, i
vårt närområde.
Anf. 186 Erling Wälivaara (Kd)
Fru talman! Menar Eskil Erlandsson att det är
baltiska båtar som har gjort oljeutsläppen i Östersjön?
Det visar inte statistiken. Det är båtar som är flaggade
någonstans långt nere i Asien.
Jag har läst om vilka utsläpp som Kustbevakning-
en har tagit itu med. Det är faktiskt inte baltiska,
finska eller svenska båtar som har gjort de här utsläp-
pen.
Anf. 187 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Miljöpåverkan i Östersjön handlar till
en viss del om utsläpp från fartyg, men en annan del
gäller utsläpp från andra utsläppskällor. Båda måste
åtgärdas.
Det första som Wälivaara tar upp, nämligen ut-
släpp från båtar, är ju kriminellt, och det ska själv-
klart beivras. Jag påstår att det blir lättare när de bal-
tiska staterna kommer med i EU därför att då får vi
samma lagstiftning på området, och vi kan också
samverka vad gäller övervakningen av detta hav som
jag då kan kalla för ett EU-innanhav.
Anf. 188 Christer Skoog (S)
Fru talman! Vi socialdemokrater från Blekinge,
Jan Björkman, Kerstin Andersson och jag, har för-
fattat två motioner under den allmänna motionstiden
som behandlas av utskottet i det här betänkandet.
Den ena motionen berör det som många andra ta-
lare tidigare har berört, nämligen så kallade check-
points. Det är alltså speciella kontrollstationer till
sjöss, vid vår sjögräns, som är till för att underlätta
för i första hand Kustbevakningen att kontrollera
andra länders fiskefartyg, så att de inte för in under-
målig fisk eller annat som inte stämmer med den
internationella lagstiftning som vi har kommit över-
ens om.
I det här sammanhanget är jag villig att dela Åsa
Lindestams uppfattning. Jag tror att det här kommer
att bli av mindre betydelse eller nästan sakna betydel-
se när länderna runt Östersjön, de så kallade ansö-
karländerna, blir medlemmar i Europeiska unionen.
Då blir det ju ett EU-hav, och det är EU:s fiskeripoli-
tik som gäller.
När det gäller Eskil Erlandssons uppfattning ten-
derar det att bli en fiskedebatt, men en sådan kan vi
väl ha i andra sammanhang. Vi i Blekinge är ju bero-
ende av fisket, och själv har jag varit engagerad i
fiskefrågor rätt länge och tycker att de är viktiga, men
det här ska vi nog ta i ett annat sammanhang, fru
talman.
Jag vill dock lyfta fram en annan motion som vi
lämnade in under den allmänna motionstiden. Den
handlar om hur vi gemensamt ska förvalta de gemen-
samma resurser i form av materiel, i det här fallet i
form av stridsbåtar, som svenska staten, vi skattebe-
talare, har köpt in i ett läge då vi bedömde att vår
försvarsmakt behövde en viss mängd i den omvärlds-
situation som gällde vid det tillfället.
Nu har, som väl är, säkerhetspolitiken i vårt nä-
rområde förändrats på det sättet att ett omedelbart hot
från ett annat land om en kustinvasion i någon större
omfattning inte föreligger i närtid. Det är glädjande,
men det gör att vi får en del materiel över. Då har jag
uppfattat försvarsberedning, försvarsutskott och för-
svarspolitiker i övrigt som att man ska kunna använda
denna materiel till annan samhällsnytta.
Det var mot bakgrund av detta som vi skrev mo-
tionen, som innebär att de stridsbåtar som för närva-
rande disponeras av Försvarsmakten i stället borde få
disponeras av det ideella och frivilliga Sjöräddnings-
sällskapet.
Jag säger inte detta för att jag ska säga det, utan
jag säger det för att jag vet av erfarenhet - och jag har
tagit del av den statistik som finns - hur många insat-
ser Sjöräddningssällskapet gör.
Åsa Lindestam! Formellt har Sjöfartsverket Sve-
riges uppdrag att leva upp till de internationella åta-
gandena i sjöräddningen och se till att sjöräddningen
fungerar. Den fungerar säkert; det tror jag nog. Men
detta är lite extra. De som blir räddade ute till sjöss av
Sjöräddningssällskapets båtar är nog tacksamma för
det. Jag tror att de uppskattar att man med hjälp av
ideella och frivilliga organisationer kan göra det lilla
extra som gör att båtfolket, som är ute i våra skärgår-
dar, känner en extra trygghet, framför allt eftersom de
har varit med och betalat båtarna en gång i form av
skatter.
Sjöräddningssällskapet har, som har sagts tidigare,
mycket riktigt ett antal stridsbåtar för närvarande.
Man kan titta tillbaka historiskt. Det började 1999 när
sällskapet gjorde en framställan till Försvarsmakten
om att få disponera stridsbåt 90 Helge, som den heter
formellt. Försvarsmakten var inte så väldigt välvilligt
inställd till detta vid första tillfället, utan frågan ham-
nade hos den socialdemokratiska regeringen när
Björn von Sydow var försvarsminister. Regeringen
fattade alltså ett beslut och gjorde ett undantag från
den så kallade anslagsförordningen, vilket innebär att
sällskapet har haft de tre första båtarna sedan den
tiden.
Det åtagande som sällskapet gjorde var att man
skulle underhålla och sköta båtarna. Det har också
gjorts en besiktning av FMV, och de sköts på ett
utmärkt sätt. De fungerar utmärkt. Sällskapet har
alltså erfarenhet av att hantera båtar i det här sam-
manhanget. Och när läget blir sådant att Försvar-
smakten behöver dem igen kan de så klart lämnas
tillbaka, men det läget har vi inte nu.
Man tyckte att det fungerade så bra och att man
gjorde en sådan samhällsnytta att man gjorde en ny
framställan till regeringen. Då fann regeringen att
man mycket väl skulle kunna låna ut dem, men då
skulle man ta ut en avgift för dem. Om jag har förstått
det rätt är det alltså en kostnad som bokföringsmäs-
sigt finns i statens böcker som innebär att de kostar en
viss summa. Men om jag förstår det hela rätt kostar
de lika mycket om de ligger på land som om de an-
vänds och någon annan betalar driften, och det gör ju
Sjöräddningssällskapet i det här sammanhanget.
Åsa Lindestam sade att Sjöfartsverket påstår att
det finns gott om resurser. Ja, det är klart att det finns
gott om resurser i den meningen att vi upprätthåller
våra internationella avtal, men om vi tar bort alla
båtar som Sjöräddningssällskapet i dag har lånat är
det klart att det blir lite osäkrare att vara på sjön. Det
tar kanske lite längre tid att få den hjälp som man
behöver om olyckan skulle vara framme.
Jag tycker dock att ett enhälligt utskott har skrivit
ganska bra. Det är inget tillkännagivande - det kan
man väl knappast räkna med - men det är en skriv-
ning där man, tycker jag, håller med om vad vi skri-
ver i vår motion. Man skriver också att det inte är
riksdagen som äger den här frågan utan att det är
regeringen själv som hanterar sina förordningar - det
visste vi i och för sig innan. Men det hade inte gjort
något om man hade varit lite tydligare och talat om
för regeringen att det kanske nu är tid för, i det här
fallet, Försvarsdepartementet att ta kontakt med Nä-
ringsdepartementet, om man nu av formella skäl
tycker att kostnaden, inom parentes, ska belastas där.
Det skulle man kunna göra, tycker jag. Det är ett litet
råd. Gör man detta tror jag att man hittar en lösning
på den här frågan.
Fru talman! Min fråga till i första hand Åsa Lin-
destam är: När bedömer utskottsmajoriteten att rege-
ringen kan sätta sig ned och ta de här diskussionerna?
När kan man börja förhandla om ett avtal om att låna
ut de här båtarna till Sjöräddningssällskapet?
Jag tror att vi alla är överens om att vi inte ska
förhindra denna samhällsnytta utan snarare stimulera
den. Vi behöver fler frivilliga organisationer, inte
färre.
Anf. 189 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Åsa Lindestam sade i sitt anförande
att sjöräddningens arbete var värdefullt. Samtidigt
passar hon på att citera Ulf Hallström från Sjöfarts-
verket. Han har sagt att dessa tio båtar som man har
lånat av försvaret inte behövs för sjöräddningen. Min
fråga är då: Anser Åsa Lindestam att dessa tio båtar
behövs för sjöräddningen eller inte?
Om det här förslaget går igenom kommer Hasslö,
Holmsund, Karlstad, Piteå och Hjälmaren att stå helt
utan räddningsbåtar. Fårö, Vaxholm, Trosa, Arkö-
sund och Strömstad får reducerad kapacitet.
Fru talman! Om någon hamnar i nöd i närheten av
den svenska kusten och får i väg ett nödrop tar det i
dag i medeltal 44 minuter innan man bli räddad. Om
man befinner sig på internationellt vatten tar det i
medeltal 86 minuter. Det är betydligt snabbare än den
tidsgräns som regeringen och Sjöfartsverket har satt
upp, tre respektive sex timmar.
I dag är det närmare tusen frivilliga och ideellt ar-
betande sjöräddare som arbetar dag och natt på sjö-
räddningens olika verksamhetsplatser i Sverige. Sjö-
räddningen är inblandad i 70 % av alla sjöräddningar
i Sverige.
I lilla Hörvik i Blekinge finns det två sjörädd-
ningsbåtar. Det rör sig om ideella och engagerade
människor som gör ett fantastiskt arbete. 2002 rädda-
des över 100 människor. Över 2 000 människor räd-
dades från allvarligt läge.
Fru talman! Jag vill här uttrycka min frustration
över att Försvarsmakten helt plötsligt vill ta ut 2½
miljoner kronor i hyra per år för dessa tio båtar som i
dag gör en ovärderlig samhällsnytta helt utan kostna-
der för samhället.
Såvitt jag förstår har skattebetalarna redan betalat
en gång för båtarna, och inte heller är det för att för-
svaret behöver båtarna. Så allvarligt är ju inte läget
för Sverige som tur är. Alternativet blir förmodligen
att båtarna läggs i malpåse, som det så vackert heter.
Det här är verkligen slöseri med gemensamma medel.
I värsta fall kommer kanske båtarna i stället att avytt-
ras, och vi har ju sett avskräckande exempel på hur
det kan gå till när man säljer ut försvarsmateriel.
I mitt eget hemlän Blekinge blir resultatet att sta-
tionen på Hasslö läggs ned. Att samla in 250 000 kr i
hyra för den båten varje år är inte realistiskt. Det är
ett slag i ansiktet på de människor som jobbar ideellt
med den verksamheten och som skänker pengar.
Denna båt har medborgarna redan betalat för.
Fru talman! Jag ska läsa upp vad som hände under
några dagar för ett år sedan i Blekinge, och det gäller
Hasslöbåten. Det är fråga om snabba, viktiga insatser
som räddar både båtar och liv.
"20 maj: Kl 19:45 fått telefonsamtal från en fri-
tidsbåt, som höll på att driva i land på Hasslö Flötan.
Snabbt iväg och kopplat tross. Dragit till Hasslö.
Sydostlig vind 5 m/s, klart.
30 maj: Fått telefonsamtal från MRCC om en liten
nöjesbåt på grund mellan Hasslö och Bollö. Dragit
loss utan några skador. Båten kunde gå vidare för
egen maskin.
31 maj: En liten öppen båt gått på grund mellan
Aspö och Bollö. Kl 18:45 fått båten flott och de kun-
de gå för egen maskin."
Fru talman! Även om det kan finnas en liten öpp-
ning i utskottets skrivning är det inte tillräckligt.
Utskottet borde ha uttalat sitt stöd för att Sjörädd-
ningssällskapet även i fortsättningen ska ha möjlighet
att använda dessa båtar som försvaret inte behöver, i
enlighet med det avtal som finns i dag till gagn för
människor som råkat illa ut på sjön och för att rädda
liv och egendom.
Anf. 190 Johnny Gylling (Kd)
Fru talman! För några år sedan satt en ensam man
i sin båt utanför Hasslö. Motorn hade gått sönder.
Tiden gick. Vinden blåste. Hur skulle detta sluta? Det
var ute på öppet hav. Tack vare Sjöräddningssällska-
pet blev den här mannen hämtad till land. Det var min
svärfar. Då tror jag att alla som just nu lyssnar kan
förstå att jag har starka känslor för att Sjöräddnings-
sällskapet ska få det stöd som det behöver.
Jag vill understryka det som Jeppe Johnsson och
flera andra har sagt om hur viktiga insatser detta
sällskap gör. Det grundades 1907. Man har 50 statio-
ner längs kuster och insjöar, ett nittiotal båtar och 700
frivilliga besättningsmän som dygnet runt står till
förfogande. De flesta insatser gjordes under 2002,
och det var betydligt fler än vad Sjöfartsverket, för-
svaret och andra gjorde - och detta utan statliga bi-
drag.
Det som nu håller på att hända är ett stort misstag,
bara för att Försvarsmakten vill ha ytterligare in
2 440 000 kr varje år. Det är slöseri att inte använda
dessa stridsbåtar på det sätt som de används i dag, om
inte Försvarsmakten behöver dem.
Åsa Lindestam sade tidigare att om man vill låna
båtar får man betala för det. Det är bara det att dessa
båtar är betalda av skattebetalarna.
Vems är då ansvaret för att reda ut den här frå-
gan? Jag ställde frågade försvarsministern här i kam-
maren. Då svarade hon att det är Sjöfartsverket som
har det ansvaret. Jag begärde en utredning av Riksda-
gens utredningstjänst. Då fick man till svar från Sjö-
säkerhetsverket att detta är en fråga mellan Sjörädd-
ningssällskapet och Försvarsmakten. Sjösäkerhets-
verket har inte resurser för detta, sade man - tvärte-
mot det besked som Åsa Lindestam har lämnat.
Jag fick också veta att Försvarsmakten har betalat
båtarna, men till följd av omställning och förnyelse
har man inte längre behov av dem. Detta är också ett
påstående som går tvärtemot den PM som Försvar-
smakten har skickat till försvarsutskottet där man
hävdar att båtarna inte är övertaliga, och möjligen kan
en av båtarna lånas ut i fredstid.
Det har väckts två bra motioner i sammanhanget,
en av Annelie Enochson och en av Christer Skoog
med flera. Jag tycker faktiskt att försvarsutskottet har
gett ett bra svar på dessa motioner. Utskottet säger
nämligen att det är regeringen som äger ansvaret för
denna fråga. Då vill jag uppmana regeringen att ta
detta ansvar och rätta till det här förhållandet.
Staten kan inte uträtta allting. Vi måste vara rädda
om de ideella insatser som människor gör. I stället för
att skicka räkning till dem behöver de uppmuntran
och stöd. Regeringen kan se till att denna fråga blir
löst genom att befria dem från att betala dessa kost-
nader som redan är betalda.
Dokument
Beslut
Motioner om sjö- och kustövervakning (FöU4)
Riksdagen avslog motioner om sjö- och kustövervakning. Motionerna handlar om Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet) och dess resurser, ansvaret för vrak, sjöfartsövervakning, utnyttjande av Försvarsmaktens helikoptrar och samverkan mellan Östersjöländerna.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag