Vissa tobaksfrågor (vilande grundlagsförslag ochföljdlagstiftning)

Herr talman! Får jag börja med att yrka bifall till förslaget i det betänkande som kammaren nu har uppe till behandling, KU2, om vissa tobaksfrågor, så att vi inte fallerar på den viktiga formella punkten. Jag skulle gärna vilja säga att det är oomtvistat att rökning leder till skador och att det ur folkhälsosyn- punkt finns all anledning att begränsa reklam och marknadsföring av sådana skadliga produkter. Jag tror egentligen inte att det är på den punkten som det finns viss oenighet. Det är väl så som Stig Järrel på- pekade och som Moderaterna har påpekat i sina re- servationer tidigare, nämligen att det inte finns någon strikt vetenskaplig undersökning som belägger i vil- ken utsträckning som rökandet skulle öka därför att mans säljer exempelvis skor - eller vad det nu kan vara för olika produkter - under ett tobaksmärkes- namn. För min del har jag hela tiden sett det på det viset att det är uppenbart att de inskränkningar i reklamen som tobaksbranschen har fått acceptera genom beslut i denna riksdag har lett till att branschen har sökt sig andra vägar, andra sätt att marknadsföra sina pro- dukter, alltså den så kallade indirekta reklamen, och att det finns god grund för att göra ingrepp i den möj- ligheten för tobaksbranschen. Ibland sägs det när man diskuterar reklam och marknadsföring för varor som har en negativ påver- kan på folkhälsan, men också i andra sammanhang, att det inte sker någon ökning av konsumtionen, att det bara är ett byte mellan olika märken. Jag känner igen det från till exempel alkoholområdet. Men det är väl alldeles uppenbart för alla som vill studera detta att reklamens syfte och också dess effekt är att kon- sumtionen ökar. Därför finns det, herr talman, enligt min mening god grund för det förslag som en bred majoritet i konstitutionsutskottet och också en bred majoritet i riksdagen inför det första beslutet om dessa grund- lagsändringar har samlat sig omkring. Det finns alltså stöd för de följdändringar i denna lagstiftning som ska bidra till att sätta kraft bakom begränsningarna av reklam för och marknadsföring av tobaksprodukter. Med all respekt - och jag tycker att man ska ha stor respekt - för Lagrådets ståndpunkter finns det ändå i det här fallet goda skäl som talar för att man inte i det här sammanhanget ska följa Lagrådets upp- fattning. Om man gör en ordentligt analys är det svårt att leda i bevis att den inskränkning i yttrandefriheten som här görs skulle gå utöver vad som är motiverat för att uppnå den avsedda effekten. Jag är snarare av den uppfattningen att detta är sakligt grundat och att det finns goda skäl att stödja det förslag som nu före- ligger. Herr talman! Till sist vill jag säga ett par ord om EG-direktivet. Jag hade naturligtvis inte haft någon- ting emot om EG-maskineriet hade lyckats att ta fram ett direktiv i sådan tid att det hade varit möjligt att avvakta det. Det här arbetet har ju pågått under ett stort antal år, och dessutom har ju ett EG-direktiv av det här slaget underkänts av den legalistiska delen av EU-systemet. I och för sig ska man inte säga någon- ting om hur lagstiftningen tolkas, men i själva sakfrå- gan - att kunna ingripa mot indirekt marknadsföring av tobaksvaror - hade det varit till nytta för folkhäl- san i hela EG om man hade kunnat få fram ett effek- tivt direktiv. I Sverige vilar inte den här frågan på EG- direktivet som sådant, utan vi har en självständig uppfattning och möjligheter att införa denna lagstift- ning. Herr talman! Med det anförda yrkar jag än en gång bifall till förslaget i KU:s betänkande nr 2.

Herr talman! Jag konstaterar bara att Socialdemo- kraterna uppenbarligen är beredda att fatta ett beslut som egentligen vilar på ovetenskapliga och i stor utsträckning osakliga grunder. Det är inte styrkt att det finns något direkt samband. Jag konstaterar också att man inte tycks vilja ta någon större hänsyn till vad Lagrådet har anfört i frågan. Man är inte heller särskilt intresserad av att respektera den tågordning som man i andra fall bru- kar tillämpa, nämligen att avvakta pågående EG- lagstiftning och harmonisering inom EU-länderna. Här är man beredd att forcera fram ett beslut som egentligen saknar någon större saklig grund.

Herr talman! Om indirekt marknadsföring av to- bak via sko- och klädförsäljning inte hade någonting att göra med konsumtionen av tobak utgår jag ifrån tobaksbranschen har sådana skickliga konsulter att den skulle upphöra med denna marknadsföring efter- som den då skulle vara meningslös. Jag tycker att det är en tillräcklig grund för att man ska kunna göra det här ingripandet. Vi brukar av och till i denna kammare diskutera om man ska följa Lagrådets yttrande eller inte. Bero- ende på grunduppfattning i respektive parti eller poli- tisk gruppering brukar man säga att Lagrådet har absolut rätt eller att man i det särskilda fallet kan ha göra annan bedömning än den som Lagrådet har gjort. Lagrådets roll i vårt system är att avge ett ytt- rande över den lagstiftning som föreslås, precis som man har gjort här. Men enligt författningen är riksda- gen fri att fatta det beslut som den anser vara det riktiga. Man hade tidigare börjat att fatta beslut enligt det EG-direktiv som under svår vånda hade arbetats fram på det här området. Sedan underkändes det plötsligt av domstolen, och jag antar att det var tobaksbran- schen som drev ärendet till domstolen för att man ville undgå begränsningar i sina möjligheter att öka försäljningen. Därför ser jag inte någon anledning att nu avvakta ett nytt direktiv. Det borde ha kunnat vara klart nu med lite bättre effektivitet i EU-systemet.

Herr talman! Nu talar vi ju inte om direkta to- baksannonser utan om indirekt reklam för tobak. Det innebär att det i en annons som egentligen gör reklam för en annan produkt dyker upp en symbol eller en varumärkesliknande symbol som kan knytas till en tobaksvara, en symbol som spelar en underordnad roll i annonsen som sådan. Det är detta som majoriteten nu anser vara av så påverkande effekt att det har be- tydelse för behovet av att röka och konsumera to- baksprodukter. Det är det som vi sätter i fråga, att det skulle ha så stor betydelse. I vart fall är det inte av sådan betydelse att det motiverar sådana inskränk- ningar i tryckfriheten och yttrandefriheten som också Lagrådet tar upp. Regeringen för egentligen inte något principiellt resonemang om ifall denna åtgärd som är av så ingri- pande natur står i proportion till den effekt som åt- gärden väntas uppnå. Det är detta som vi kritiserar, precis som Lagrådet. Där har alltså regeringen non- chalerat att föra ett sådant principiellt resonemang, vilket är anmärkningsvärt.

Herr talman! Det är möjligt att man uppfattar va- rumärkesreklam på lite olika sätt. Jag ska motvilligt erkänna att när jag ser reklam för de skor som jag tidigare här åsyftade tänker jag på rökning, och det är det som är avsikten med det hela. Det gäller också de klädesplagg som annonseras tillsammans med olika tobaksmärken. Vilken effekt denna indirekta reklam har kan vi naturligtvis tvista om. Henrik Järrel anser att det inte har sådan effekt att det motiverar denna lagstiftning. Även om det inte är vetenskapligt bevisat anser majo- riteten att den indirekta reklamen i vart fall har sådan effekt att man kan göra dessa inskränkningar. Det är där vi befinner oss. Replikomgången är än- dad, och vi har olika meningar på den här punkten.

Herr talman! Vad har tobaksreklam med tryckfri- het att göra? Inte mycket, kan det tyckas. Att i kom- mersiella syften försöka att övertyga människor om det angelägna i att inhandla cigaretter har föga att göra med det fria meningsutbyte och den allsidiga upplysning som tryckfrihetsförordningen syftar till att säkerställa. Ändå diskuterar vi detta betänkande, som handlar om att ytterligare begränsa möjligheten till tobaks- reklam genom en ändring av tryckfrihetsförordning- en. Skälet till det är att även reklamen använder de medel som är förknippade med tryck- och yttrande- frihetens egentliga syfte, nämligen att med ord och bilder förmedla ett budskap, inte sällan med samma teknik och i samma fysiska medium som det offentli- ga meningsutbytet i övrigt sker i. Därför kan vi inte lagreglera reklam hur som helst. Det måste finnas uttryckliga undantag i tryck- frihetsförordningen för att sådan lag ska kunna stiftas, och dessa undantag är dessutom preciserade och av- gränsade. Tobaksrökning är - som redan påpekats - skadligt för hälsan, om detta råder ingen oenighet. Det vore därför till fördel för folkhälsan om färre rökte. De företag som säljer tobak har däremot intresse av att fler röker i synnerhet deras märken. Därför gör de reklam för sina produkter, och därför är det i det all- männas intresse att reklamen begränsas. Här finns det en tydlig konflikt mellan ett allmänt folkhälsointresse och enskilda profitintressen. Vilket intresse man sät- ter främst är naturligtvis en politisk och ideologisk fråga. Tobaksreklam är sedan rätt länge förbjuden i stor utsträckning, men eftersom det ligger avsevärda vinstmöjligheter i tobak, liksom i alla beroendefram- kallande njutningsmedel, så försöker självfallet to- baksindustrin finna nya vägar att marknadsföra sina produkter. Ett sådant sätt är att sälja andra varor än cigaretter, men att göra det under cigarettmärkets namn och med samma logotyp. Kanske sitter det någon på läktaren från något tobaksföretag och hop- pas att jag ska exemplifiera och därmed bidra till marknadsföringen, men det ska jag inte göra. Jag tror att argumenten går fram ändå. Moderaterna bygger självfallet inte sin reservation på omsorg om tobaksindustrins vinstmarginaler, utan säger i stället att det inte går att vetenskapligt bevisa att sådan här indirekt reklam har någon effekt på tobakskonsumtionen. Där har de sannolikt rätt, det är oerhört svårt att urskilja denna effekt från allt annat som påverkar människors konsumtionsmönster, men åtminstone tobaksindustrin förefaller helt övertygad om att den effekten finns. Man brukar i reklambran- schen ibland säga att hälften av all reklam saknar effekt och är värdelös; problemet är att man inte kan veta vilken halva det är. Omsorgen om yttrandefriheten är i detta samman- hang ett ännu svagare argument. När det gäller van- lig, direkt cigarettreklam, tobaksreklam, kan man åtminstone argumentera för att det skulle ligga i när- heten av det tryckfrihetsskyddade området. Men en cigarettmärkeslogotyp på ett par skor, är det ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning? Herr talman! Med omsorg om tryck- och yttrande- friheten och till gagn för folkhälsan yrkar jag bifall till utskottets förslag att slutligt anta det vilande för- slaget till ändring i tryckfrihetsförordningen samt till ändringar i tobakslagen och därmed avslag på reser- vationerna.

Herr talman! När jag lyssnar till Mats Einarsson kan jag bara dra den övergripande slutsatsen att skill- naden mellan moderater och vänsterpartister, möjli- gen också den övriga majoriteten som står bakom förslaget till beslut är att vi betror den enskilde möj- ligheten att avgöra vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt för honom eller henne i lite högre, rätt mycket högre, utsträckning än vad ni anser. Vi tror att den enskilde individen är mentalt och känslomässigt ut- rustad för att klara det. Det är bland annat därför som vi också finner det i hög grad angeläget att försvara yttrandefrihetsrätten i det här sammanhanget. Vi tycker inte att den är värd en sådan inskränkning, därför att målet med in- skränkningen står inte i rimlig proportion till in- skränkningens verkningsgrad. Börjar man tumma på yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordning- en och över huvud taget på grundlagen med in- skränkningar och undantag har man snart urholkat, som jag anförde i mitt huvudanförande, grundlagens valör av verklig grundlag som skyddar fundamentala fri- och rättigheter. Det är därför vi motsätter oss det här förslaget.

Herr talman! Det är klart att så kan man ju ut- trycka skillnaden mellan Vänsterpartiet och Modera- terna. Man skulle också kunna säga att skillnaden mellan Moderaterna och Vänsterpartiet är att Mode- raterna har större omsorg om enskilda företags möj- ligheter att öka sina vinstmarginaler, bland annat genom reklam på olika sätt, till förfång för folkhäl- san. Så kan man också uttrycka det. Vad gäller yttrandefrihetsargumentet menar jag att av lagtekniska skäl och av försiktighetsskäl ska såda- na här inskränkningar ha ett uttryckligt undantag i tryckfrihetsförordningen. Det är viktigt, och det är viktigt hur det undantaget formuleras. Men i det här fallet menar jag att det reellt, materiellt, inte är fråga om någon inskränkning i yttrandefriheten, i det som yttrandefriheten är till för att skydda. Just för att und- vika att vi kommer i närheten av att inskränka det som inte ska inskränkas är det viktigt att vi har den här ordningen med undantag i tryckfrihetsförordning- en.

Herr talman! Jag konstaterat att näringsfriheten är en sådan oförytterlighet som är ganska vitt förankrad i det svenska samhället och i den svenska rättsord- ningen. Tvärtemot vad man kanske tror och förväntar sig har Vänsterpartiet genom andra företrädare i den- na riksdag ganska förtjänstfullt markerat till exempel synen på småföretagsamheten och hur man bör un- derlätta för den på olika sätt, eftersom man har insett, i alla fall på vissa håll inom Vänsterpartiet, hur bety- delsefull företagsamheten är och inte minst småföre- tagsamheten. Vi moderater menar att näringsfriheten är utom- ordentligt viktig och rätten att försälja tobaksvaror likaså. Sedan får den enskilde avgöra om han eller hon ska konsumera. Det finns dock väldigt många människor som avstår från att konsumera till exempel både tobak och alkohol alldeles frivilligt, trots att de är utsatta för reklam både direkt och indirekt. Någon- ting måste väl det bero på.

Herr talman! Nå, det var väl det jag trodde, att det var näringsfriheten som låg närmast till hands för Moderaterna. Nu är naturligtvis inte näringsfriheten en oförytterlig rättighet i samma mening som yttran- de- och tryckfriheten är det. Näringsfriheten, om vi nu ska använda det uttrycket, förutsätter för att över huvud taget kunna fungera en omfattande lagregle- ring, och det är bland annat det vi håller på med. I det sammanhanget kan man diskutera vilka lagar som ska ändras eller eventuellt tas bort. Men att den behöver regleras tror jag egentligen att till och med Modera- terna är överens om.

Herr talman! Som framgår av betänkandet står Folkpartiet liberalerna bakom utskottets förslag när det gäller den vilande grundlagsändringen och följ- dändringar. Självklart innebär förslaget en viss inskränkning i yttrandefriheten. Liberaler har alltid försvarat yttran- defriheten men har också betonat att den inte kan vara obegränsad. Man får inte förtala människor hur som helst. Man får heller inte marknadsföra produkter hur som helst. En vidsträckt yttrandefrihet är naturligtvis viktig, framför allt för att säkerställa en fri nyhets- förmedling, en omfattande och ingående samhällsde- batt, förkunnelse i religiösa och etiska frågor, litterärt skapande. Det är viktiga delar av yttrandefriheten. Mindre viktiga delar av yttrandefriheten är, enligt min uppfattning, kommersiell reklam för varor. Den kan vara värdefull som ett sätt att underlätta för marknadsekonomin att fungera, men det är ingen tvekan hos mig om att den är mindre viktig än sam- hällsdebatt och de andra delarna som jag nämnde. När det gäller att främja beroendeskapande pro- dukter som dödar tusentals människor varje år, som till exempel tobaksreklam - direkt och indirekt - gör, är det inte bara en mindre viktig del av yttrandefrihe- ten utan en direkt skadlig del. Marknadsföring av cancer, kan man säga, och andra allvarliga sjukdomar är inte någonting som vi har anledning att önska oss. Nu ligger det i sakens natur att det är svårt att veten- skapligt fastställa effekten av olika reklamåtgärder, indirekta och även direkta. Men det betyder ju inte att de här åtgärderna saknar effekt. När man inte kan vetenskapligt fastställa effekten får man försöka att följa sitt förnuft. Den indirekta tobaksreklamen för vissa märken syftar till att förknippa rökning med friluftsliv och kanske med manlighetsideal. Det är någonting som naturligtvis helt strider mot den vetenskapliga upp- fattningen om vad tobaksrökning är för något. Dess- utom innebär den indirekta tobaksreklamen ett kring- gående av lagstiftningen mot tobaksreklam. Seriösa företag bör inte kringgå lagen. Även detta innebär en viss glorifiering, ett slags rebellverksamhet som kan förväntas appellera till ungdomar, som ju är särskilt sårbara när det gäller tobaksrökning, och det bör inte belönas. Med denna korta motivering ber jag att få yrka bi- fall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets betänkande nr 2.

Herr talman! Det är ju inte så att vi moderater står hjärtlösa inför det faktum att tobak och alkohol dödar många människor årligen. Det är mycket beklagligt att det är på det sättet. Vi tror däremot kanske inte att just ett förbud mot indirekt tobaksreklam är det verk- ningsfulla medel som erfordras för att om möjligt sänka dödstalen. Som jag anförde i mitt huvudanförande menar vi att hälsoupplysning och folkhälsoinformation i största allmänhet är en framkomlig väg som man bör satsa på mer. Då kan man ge den enskilde valmöjligheten. Trots att han eller hon vet att det här medför skador gör man då ett aktivt eller medvetet val. Vi har ju också fått information på tobaksförpack- ningar, cigarettpaket och liknande, om vad rökningen kan innebära för skador. Det vore väl konstigt om man inte drog ut det, om man ska föra resonemanget som Gabriel Romanus gör, alltså om man inte drog ut konsekvenserna och sade att då förbjuder vi all form av tobaks- och alkoholreklam över huvud taget efter- som den har de effekter som man påstår att den har. Då borde det inte bara gälla den indirekta reklamen, som har mycket mindre kopplingar, kan man tycka, till ett missbruk eller ett bruk. Sedan säger Gabriel Romanus att om det inte går att vetenskapligt bedöma eller bevisa får man ta för- nuftet till hjälp. Jag trodde faktiskt att vi folkvalda i hög grad skulle använda oss av vetenskapen och de sakliga argumenten innan vi går till beslut så att vi använder oss av förnuftet med stöd av vetenskap och saklighet.

Herr talman! Det är en vanlig kombination, som är något häpnadsväckande, att man å ena sidan säger att hälsoupplysning är det verkningsfulla medlet mot till exempel tobaksrökning eller överdriven alkohol- konsumtion. Det är verkningsfullt. Men reklam, å andra sidan, den har inga större effekter. Det är för mig en något svårsmält kombination. Antingen är det väl så att man verkligen tror på information, och i så fall borde man väl tro att även information om rök- ningens fördelar, som ju reklamen innebär på olika sätt, har effekt. Eller så tror man kanske att ingen av dessa saker har så stor effekt. Då måste man försöka komma med något annat. Nu är det så att den forskning som finns på alko- hol- och tobaksområdet visar att information förmod- ligen har svagare effekt än restriktioner. Restriktioner innebär i första hand beskattning och begränsning av tillgängligheten, men också begränsning av reklamen. Den forskning som finns talar ändå i den här rikt- ningen, att det är bra att förbjuda tobaksreklam även om just effekten av indirekt tobaksreklam är svår att vetenskapligt bevisa. Att det är så ligger i sakens natur. Det är inte så att det inte skulle finnas en önskan om att få vetenskap- liga bevis. Det är bara så att det ligger i hela proble- mets natur att det är svårt att isolera en sådan faktor och visa effekten av den, eftersom man inte kan an- vända människor som försökskaniner i någon större utsträckning. Men om det nu är så att det finns ett problem som inte går att belysa vetenskapligt så ska man ju inte abdikera från möjligheten att fatta politis- ka beslut för det.

Herr talman! Nej, men då hävdar jag att närings- friheten kräver att man även i fråga om reklamen, vare sig den är indirekt eller direkt, skulle kunna tillfoga hälsoupplysning. Det görs också i en del av de här annonserna. Om man gör reklam för ett to- baksmärke har man också skyldighet att kanske i annonsen, längst ned och i finstilt text måhända, mar- kera en upplysning om att tobaken kan medföra häl- sovådliga effekter. På så vis kan man kombinera kommersiell reklam med hälso- och folkupplysning.

Herr talman! Om man ska tillåta reklam för tobak bör man naturligtvis ålägga företagen att också ge saklig information, till exempel om hälsoriskerna. Men den svenska lagstiftningen utgår från att tobaks- reklam inte ska förekomma. Då har man kringgått den genom den indirekta reklamen, och då är det här ett sätt att försöka täppa till det kryphålet. Skillnaden mellan Henrik Järrel och mig är att jag anser att näringsfriheten för dem som marknadsför dödliga och beroendeskapande produkter inte är så viktig. Där är det ett annat mål som är viktigare, nämligen folkhälsan. När folkhälsan kommer i kon- flikt med näringsfriheten är det folkhälsan som är det viktigare målet enligt mitt sätt att se. Det finns ändå mycket forskning som visar att re- striktioner på området beroendeskapande ämnen är verkningsfulla medel. Även om man inte vetenskap- ligt kan bevisa betydelsen av just denna restriktion, så är restriktioner rent allmänt verkningsfulla medel. Näringsfriheten när det gäller beroendeskapande ämnen kan inskränkas utan att för den skull den svenska demokratin på något sätt hotas. Det har vi gjort på andra områden, det bör vi göra även här.

Herr talman! När riksdagen för andra gången be- handlar ett vilande grundlagsförslag, oavsett vilket, men i just det här fallet förslaget i betänkandet Of- fentlighetsprincipen och den nya tekniken, borde ju debatten handla om vad nytt som har tillkommit se- dan senast vi behandlade ärendet. I annat fall riskerar naturligtvis den här debatten att bli en repetition av vårens debatt. Jag vill säga, herr talman, att jag har försökt anstränga mig för att finna dessa nya fakta, och eventuellt nya argument, som har tillförts just det här ärendet sedan i maj månad i år. Jag kan inte säga att denna ansträngning har belönats särskilt väl. Där- för får nog det här bli en kort repetition av ärendet som sådant från den debatt som vi hade i våras. Detta är viktigt inte bara för protokollets skull utan också mycket på grund av att den nya informa- tionstekniken är stadd i en sådan utveckling att den genomgriper även den offentliga makten och dess institutioner. Alltfler myndigheter inom statens för- valtning, på landstingsnivå och på kommunal nivå använder sig av automatiserad databehandling, som det hette förr, eller datorer, som vi säger, eller infor- mationstekniken i sina främsta, mest avancerade, former, för att lagra information, behandla informa- tion och utge information. Denna information kallas i det offentliga samhället för offentlig handling. Mer- parten av den lagrade informationen kan i varje fall anses vara allmän handling. Den här handlingsoffentligheten daterar sig i Sve- rige ända tillbaka till 1766, då det i den första tryck- frihetsförordningen infördes regler om hur handlingar i de rättskipande och förvaltande verksamheterna skulle hanteras, behandlas och ges ut till allmänheten. Det är en medborgerlig, grundlagsfäst rättighet att få ut offentlig handling ur de offentliga arkiven - såvida inte sekretess råder. Så kan det också vara. Därför finns det ett utredningsförslag avlämnat i januari 2001, betitlat Offentlighetsprincipen och den nya tekniken, som Offentlighets- och sekretesskom- mittén lade fram till regeringen. Det är en kommitté som jag för övrigt var ledamot av. Det är jag fortfa- rande, för den fortsätter att arbeta med andra väsent- liga frågor. I detta föreslog vi att medborgarna ska ha en grundlagsfäst rättighet att få ut allmän handling via Internet eller på elektroniskt sätt. Vi såg emellertid då vissa risker med detta. Vi såg till exempel risken för ett massivt uttag av perso- nuppgifter och kommersiellt massutnyttjande - stora risker för den personliga integriteten. Dessa fakta och argument redovisade vi för rege- ringen. När remissbehandlingen var klar fanns det övervägande starka invändningar från flertalet av remissinstanserna. Det handlade om att inte nu göra den här rättigheten grundlagsfäst utan i stället fastslå att varje medborgare ska kunna få ut en handling via nätet, elektroniskt, om det inte finns en överhängande risk för till exempel kommersiellt massutnyttjande eller om den personliga integriteten kan ifrågasättas. Därför är regeringsförslaget bakom vårt betän- kande ett litet steg på vägen mot en framtid där det elektroniska utlämnandet ska kunna vara vitt och grundlagsfäst. Det är ett viktigt steg, för det reglerar också myndighetens sätt att hantera sin egen infor- mation. Det är en sorts ordningsregel, som jag tror att det är viktigt att grundlagsfästa nu, om än inte så långtgående som kommittén önskade i januari 2001. Herr talman! Offentlighetsprincipen är också en mycket viktig del av den medborgerliga kontrollen av den offentliga makten. Man kan säga att offentlig- hetsprincipen är en kontrollmakt i sig. Den är kanske den effektivaste; den är till och med effektivare än den som konstitutionsutskottet eller riksdagens revi- sorer - framdeles Riksrevisionen - ska utöva. Ingen- ting är så effektivt som när medborgare kan granska den offentliga makten inifrån, ta del av argumenten, sätta fingret på saker och ting som man anser vara fel och helt enkelt kunna delta på lika villkor i den all- männa debatten. Det finns inget land vid sidan av Sverige och möjligen Finland som har en så stark grundlagsfäst offentlighetsprincip och en sådan genomlysning av den offentliga makten som vi har. Därför är detta ett steg i rätt riktning mot att förstärka den medborgerli- ga rätten att få ut handlingar via nätet. Herr talman! Jag vill inte glömma att yrka bifall till utskottets förslag.