Vissa tobaksfrågor (vilande grundlagsförslag ochföljdlagstiftning)
Debatt om förslag 13 november 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenGöran Magnusson (S)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenMats Einarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHenrik S Järrel (M)
- Hoppa till i videospelarenGabriel Romanus (Fp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 16
Anf. 2 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Får jag börja med att yrka bifall till
förslaget i det betänkande som kammaren nu har uppe
till behandling, KU2, om vissa tobaksfrågor, så att vi
inte fallerar på den viktiga formella punkten.
Jag skulle gärna vilja säga att det är oomtvistat att
rökning leder till skador och att det ur folkhälsosyn-
punkt finns all anledning att begränsa reklam och
marknadsföring av sådana skadliga produkter. Jag
tror egentligen inte att det är på den punkten som det
finns viss oenighet. Det är väl så som Stig Järrel på-
pekade och som Moderaterna har påpekat i sina re-
servationer tidigare, nämligen att det inte finns någon
strikt vetenskaplig undersökning som belägger i vil-
ken utsträckning som rökandet skulle öka därför att
mans säljer exempelvis skor - eller vad det nu kan
vara för olika produkter - under ett tobaksmärkes-
namn.
För min del har jag hela tiden sett det på det viset
att det är uppenbart att de inskränkningar i reklamen
som tobaksbranschen har fått acceptera genom beslut
i denna riksdag har lett till att branschen har sökt sig
andra vägar, andra sätt att marknadsföra sina pro-
dukter, alltså den så kallade indirekta reklamen, och
att det finns god grund för att göra ingrepp i den möj-
ligheten för tobaksbranschen.
Ibland sägs det när man diskuterar reklam och
marknadsföring för varor som har en negativ påver-
kan på folkhälsan, men också i andra sammanhang,
att det inte sker någon ökning av konsumtionen, att
det bara är ett byte mellan olika märken. Jag känner
igen det från till exempel alkoholområdet. Men det är
väl alldeles uppenbart för alla som vill studera detta
att reklamens syfte och också dess effekt är att kon-
sumtionen ökar.
Därför finns det, herr talman, enligt min mening
god grund för det förslag som en bred majoritet i
konstitutionsutskottet och också en bred majoritet i
riksdagen inför det första beslutet om dessa grund-
lagsändringar har samlat sig omkring. Det finns alltså
stöd för de följdändringar i denna lagstiftning som
ska bidra till att sätta kraft bakom begränsningarna av
reklam för och marknadsföring av tobaksprodukter.
Med all respekt - och jag tycker att man ska ha
stor respekt - för Lagrådets ståndpunkter finns det
ändå i det här fallet goda skäl som talar för att man
inte i det här sammanhanget ska följa Lagrådets upp-
fattning. Om man gör en ordentligt analys är det svårt
att leda i bevis att den inskränkning i yttrandefriheten
som här görs skulle gå utöver vad som är motiverat
för att uppnå den avsedda effekten. Jag är snarare av
den uppfattningen att detta är sakligt grundat och att
det finns goda skäl att stödja det förslag som nu före-
ligger.
Herr talman! Till sist vill jag säga ett par ord om
EG-direktivet. Jag hade naturligtvis inte haft någon-
ting emot om EG-maskineriet hade lyckats att ta fram
ett direktiv i sådan tid att det hade varit möjligt att
avvakta det. Det här arbetet har ju pågått under ett
stort antal år, och dessutom har ju ett EG-direktiv av
det här slaget underkänts av den legalistiska delen av
EU-systemet. I och för sig ska man inte säga någon-
ting om hur lagstiftningen tolkas, men i själva sakfrå-
gan - att kunna ingripa mot indirekt marknadsföring
av tobaksvaror - hade det varit till nytta för folkhäl-
san i hela EG om man hade kunnat få fram ett effek-
tivt direktiv.
I Sverige vilar inte den här frågan på EG-
direktivet som sådant, utan vi har en självständig
uppfattning och möjligheter att införa denna lagstift-
ning.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag än en
gång bifall till förslaget i KU:s betänkande nr 2.
Anf. 3 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag konstaterar bara att Socialdemo-
kraterna uppenbarligen är beredda att fatta ett beslut
som egentligen vilar på ovetenskapliga och i stor
utsträckning osakliga grunder. Det är inte styrkt att
det finns något direkt samband.
Jag konstaterar också att man inte tycks vilja ta
någon större hänsyn till vad Lagrådet har anfört i
frågan. Man är inte heller särskilt intresserad av att
respektera den tågordning som man i andra fall bru-
kar tillämpa, nämligen att avvakta pågående EG-
lagstiftning och harmonisering inom EU-länderna.
Här är man beredd att forcera fram ett beslut som
egentligen saknar någon större saklig grund.
Anf. 4 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Om indirekt marknadsföring av to-
bak via sko- och klädförsäljning inte hade någonting
att göra med konsumtionen av tobak utgår jag ifrån
tobaksbranschen har sådana skickliga konsulter att
den skulle upphöra med denna marknadsföring efter-
som den då skulle vara meningslös. Jag tycker att det
är en tillräcklig grund för att man ska kunna göra det
här ingripandet.
Vi brukar av och till i denna kammare diskutera
om man ska följa Lagrådets yttrande eller inte. Bero-
ende på grunduppfattning i respektive parti eller poli-
tisk gruppering brukar man säga att Lagrådet har
absolut rätt eller att man i det särskilda fallet kan ha
göra annan bedömning än den som Lagrådet har
gjort. Lagrådets roll i vårt system är att avge ett ytt-
rande över den lagstiftning som föreslås, precis som
man har gjort här. Men enligt författningen är riksda-
gen fri att fatta det beslut som den anser vara det
riktiga.
Man hade tidigare börjat att fatta beslut enligt det
EG-direktiv som under svår vånda hade arbetats fram
på det här området. Sedan underkändes det plötsligt
av domstolen, och jag antar att det var tobaksbran-
schen som drev ärendet till domstolen för att man
ville undgå begränsningar i sina möjligheter att öka
försäljningen. Därför ser jag inte någon anledning att
nu avvakta ett nytt direktiv. Det borde ha kunnat vara
klart nu med lite bättre effektivitet i EU-systemet.
Anf. 5 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Nu talar vi ju inte om direkta to-
baksannonser utan om indirekt reklam för tobak. Det
innebär att det i en annons som egentligen gör reklam
för en annan produkt dyker upp en symbol eller en
varumärkesliknande symbol som kan knytas till en
tobaksvara, en symbol som spelar en underordnad roll
i annonsen som sådan. Det är detta som majoriteten
nu anser vara av så påverkande effekt att det har be-
tydelse för behovet av att röka och konsumera to-
baksprodukter. Det är det som vi sätter i fråga, att det
skulle ha så stor betydelse. I vart fall är det inte av
sådan betydelse att det motiverar sådana inskränk-
ningar i tryckfriheten och yttrandefriheten som också
Lagrådet tar upp.
Regeringen för egentligen inte något principiellt
resonemang om ifall denna åtgärd som är av så ingri-
pande natur står i proportion till den effekt som åt-
gärden väntas uppnå. Det är detta som vi kritiserar,
precis som Lagrådet. Där har alltså regeringen non-
chalerat att föra ett sådant principiellt resonemang,
vilket är anmärkningsvärt.
Anf. 6 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Det är möjligt att man uppfattar va-
rumärkesreklam på lite olika sätt. Jag ska motvilligt
erkänna att när jag ser reklam för de skor som jag
tidigare här åsyftade tänker jag på rökning, och det är
det som är avsikten med det hela. Det gäller också de
klädesplagg som annonseras tillsammans med olika
tobaksmärken.
Vilken effekt denna indirekta reklam har kan vi
naturligtvis tvista om. Henrik Järrel anser att det inte
har sådan effekt att det motiverar denna lagstiftning.
Även om det inte är vetenskapligt bevisat anser majo-
riteten att den indirekta reklamen i vart fall har sådan
effekt att man kan göra dessa inskränkningar.
Det är där vi befinner oss. Replikomgången är än-
dad, och vi har olika meningar på den här punkten.
Anf. 7 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Vad har tobaksreklam med tryckfri-
het att göra? Inte mycket, kan det tyckas. Att i kom-
mersiella syften försöka att övertyga människor om
det angelägna i att inhandla cigaretter har föga att
göra med det fria meningsutbyte och den allsidiga
upplysning som tryckfrihetsförordningen syftar till att
säkerställa.
Ändå diskuterar vi detta betänkande, som handlar
om att ytterligare begränsa möjligheten till tobaks-
reklam genom en ändring av tryckfrihetsförordning-
en. Skälet till det är att även reklamen använder de
medel som är förknippade med tryck- och yttrande-
frihetens egentliga syfte, nämligen att med ord och
bilder förmedla ett budskap, inte sällan med samma
teknik och i samma fysiska medium som det offentli-
ga meningsutbytet i övrigt sker i.
Därför kan vi inte lagreglera reklam hur som
helst. Det måste finnas uttryckliga undantag i tryck-
frihetsförordningen för att sådan lag ska kunna stiftas,
och dessa undantag är dessutom preciserade och av-
gränsade.
Tobaksrökning är - som redan påpekats - skadligt
för hälsan, om detta råder ingen oenighet. Det vore
därför till fördel för folkhälsan om färre rökte. De
företag som säljer tobak har däremot intresse av att
fler röker i synnerhet deras märken. Därför gör de
reklam för sina produkter, och därför är det i det all-
männas intresse att reklamen begränsas. Här finns det
en tydlig konflikt mellan ett allmänt folkhälsointresse
och enskilda profitintressen. Vilket intresse man sät-
ter främst är naturligtvis en politisk och ideologisk
fråga.
Tobaksreklam är sedan rätt länge förbjuden i stor
utsträckning, men eftersom det ligger avsevärda
vinstmöjligheter i tobak, liksom i alla beroendefram-
kallande njutningsmedel, så försöker självfallet to-
baksindustrin finna nya vägar att marknadsföra sina
produkter. Ett sådant sätt är att sälja andra varor än
cigaretter, men att göra det under cigarettmärkets
namn och med samma logotyp. Kanske sitter det
någon på läktaren från något tobaksföretag och hop-
pas att jag ska exemplifiera och därmed bidra till
marknadsföringen, men det ska jag inte göra. Jag tror
att argumenten går fram ändå.
Moderaterna bygger självfallet inte sin reservation
på omsorg om tobaksindustrins vinstmarginaler, utan
säger i stället att det inte går att vetenskapligt bevisa
att sådan här indirekt reklam har någon effekt på
tobakskonsumtionen. Där har de sannolikt rätt, det är
oerhört svårt att urskilja denna effekt från allt annat
som påverkar människors konsumtionsmönster, men
åtminstone tobaksindustrin förefaller helt övertygad
om att den effekten finns. Man brukar i reklambran-
schen ibland säga att hälften av all reklam saknar
effekt och är värdelös; problemet är att man inte kan
veta vilken halva det är.
Omsorgen om yttrandefriheten är i detta samman-
hang ett ännu svagare argument. När det gäller van-
lig, direkt cigarettreklam, tobaksreklam, kan man
åtminstone argumentera för att det skulle ligga i när-
heten av det tryckfrihetsskyddade området. Men en
cigarettmärkeslogotyp på ett par skor, är det ett fritt
meningsutbyte och en allsidig upplysning?
Herr talman! Med omsorg om tryck- och yttrande-
friheten och till gagn för folkhälsan yrkar jag bifall
till utskottets förslag att slutligt anta det vilande för-
slaget till ändring i tryckfrihetsförordningen samt till
ändringar i tobakslagen och därmed avslag på reser-
vationerna.
Anf. 8 Mats Einarsson (V)
Herr talman! När jag lyssnar till Mats Einarsson
kan jag bara dra den övergripande slutsatsen att skill-
naden mellan moderater och vänsterpartister, möjli-
gen också den övriga majoriteten som står bakom
förslaget till beslut är att vi betror den enskilde möj-
ligheten att avgöra vad som är rätt eller fel, bra eller
dåligt för honom eller henne i lite högre, rätt mycket
högre, utsträckning än vad ni anser. Vi tror att den
enskilde individen är mentalt och känslomässigt ut-
rustad för att klara det.
Det är bland annat därför som vi också finner det i
hög grad angeläget att försvara yttrandefrihetsrätten i
det här sammanhanget. Vi tycker inte att den är värd
en sådan inskränkning, därför att målet med in-
skränkningen står inte i rimlig proportion till in-
skränkningens verkningsgrad. Börjar man tumma på
yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordning-
en och över huvud taget på grundlagen med in-
skränkningar och undantag har man snart urholkat,
som jag anförde i mitt huvudanförande, grundlagens
valör av verklig grundlag som skyddar fundamentala
fri- och rättigheter. Det är därför vi motsätter oss det
här förslaget.
Anf. 9 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Det är klart att så kan man ju ut-
trycka skillnaden mellan Vänsterpartiet och Modera-
terna. Man skulle också kunna säga att skillnaden
mellan Moderaterna och Vänsterpartiet är att Mode-
raterna har större omsorg om enskilda företags möj-
ligheter att öka sina vinstmarginaler, bland annat
genom reklam på olika sätt, till förfång för folkhäl-
san. Så kan man också uttrycka det.
Vad gäller yttrandefrihetsargumentet menar jag att
av lagtekniska skäl och av försiktighetsskäl ska såda-
na här inskränkningar ha ett uttryckligt undantag i
tryckfrihetsförordningen. Det är viktigt, och det är
viktigt hur det undantaget formuleras. Men i det här
fallet menar jag att det reellt, materiellt, inte är fråga
om någon inskränkning i yttrandefriheten, i det som
yttrandefriheten är till för att skydda. Just för att und-
vika att vi kommer i närheten av att inskränka det
som inte ska inskränkas är det viktigt att vi har den
här ordningen med undantag i tryckfrihetsförordning-
en.
Anf. 10 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag konstaterat att näringsfriheten är
en sådan oförytterlighet som är ganska vitt förankrad
i det svenska samhället och i den svenska rättsord-
ningen. Tvärtemot vad man kanske tror och förväntar
sig har Vänsterpartiet genom andra företrädare i den-
na riksdag ganska förtjänstfullt markerat till exempel
synen på småföretagsamheten och hur man bör un-
derlätta för den på olika sätt, eftersom man har insett,
i alla fall på vissa håll inom Vänsterpartiet, hur bety-
delsefull företagsamheten är och inte minst småföre-
tagsamheten.
Vi moderater menar att näringsfriheten är utom-
ordentligt viktig och rätten att försälja tobaksvaror
likaså. Sedan får den enskilde avgöra om han eller
hon ska konsumera. Det finns dock väldigt många
människor som avstår från att konsumera till exempel
både tobak och alkohol alldeles frivilligt, trots att de
är utsatta för reklam både direkt och indirekt. Någon-
ting måste väl det bero på.
Anf. 11 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Nå, det var väl det jag trodde, att det
var näringsfriheten som låg närmast till hands för
Moderaterna. Nu är naturligtvis inte näringsfriheten
en oförytterlig rättighet i samma mening som yttran-
de- och tryckfriheten är det. Näringsfriheten, om vi
nu ska använda det uttrycket, förutsätter för att över
huvud taget kunna fungera en omfattande lagregle-
ring, och det är bland annat det vi håller på med. I det
sammanhanget kan man diskutera vilka lagar som ska
ändras eller eventuellt tas bort. Men att den behöver
regleras tror jag egentligen att till och med Modera-
terna är överens om.
Anf. 12 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Som framgår av betänkandet står
Folkpartiet liberalerna bakom utskottets förslag när
det gäller den vilande grundlagsändringen och följ-
dändringar.
Självklart innebär förslaget en viss inskränkning i
yttrandefriheten. Liberaler har alltid försvarat yttran-
defriheten men har också betonat att den inte kan vara
obegränsad. Man får inte förtala människor hur som
helst. Man får heller inte marknadsföra produkter hur
som helst. En vidsträckt yttrandefrihet är naturligtvis
viktig, framför allt för att säkerställa en fri nyhets-
förmedling, en omfattande och ingående samhällsde-
batt, förkunnelse i religiösa och etiska frågor, litterärt
skapande. Det är viktiga delar av yttrandefriheten.
Mindre viktiga delar av yttrandefriheten är, enligt
min uppfattning, kommersiell reklam för varor. Den
kan vara värdefull som ett sätt att underlätta för
marknadsekonomin att fungera, men det är ingen
tvekan hos mig om att den är mindre viktig än sam-
hällsdebatt och de andra delarna som jag nämnde.
När det gäller att främja beroendeskapande pro-
dukter som dödar tusentals människor varje år, som
till exempel tobaksreklam - direkt och indirekt - gör,
är det inte bara en mindre viktig del av yttrandefrihe-
ten utan en direkt skadlig del. Marknadsföring av
cancer, kan man säga, och andra allvarliga sjukdomar
är inte någonting som vi har anledning att önska oss.
Nu ligger det i sakens natur att det är svårt att veten-
skapligt fastställa effekten av olika reklamåtgärder,
indirekta och även direkta. Men det betyder ju inte att
de här åtgärderna saknar effekt. När man inte kan
vetenskapligt fastställa effekten får man försöka att
följa sitt förnuft.
Den indirekta tobaksreklamen för vissa märken
syftar till att förknippa rökning med friluftsliv och
kanske med manlighetsideal. Det är någonting som
naturligtvis helt strider mot den vetenskapliga upp-
fattningen om vad tobaksrökning är för något. Dess-
utom innebär den indirekta tobaksreklamen ett kring-
gående av lagstiftningen mot tobaksreklam. Seriösa
företag bör inte kringgå lagen. Även detta innebär en
viss glorifiering, ett slags rebellverksamhet som kan
förväntas appellera till ungdomar, som ju är särskilt
sårbara när det gäller tobaksrökning, och det bör inte
belönas.
Med denna korta motivering ber jag att få yrka bi-
fall till utskottets förslag i konstitutionsutskottets
betänkande nr 2.
Anf. 13 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Det är ju inte så att vi moderater står
hjärtlösa inför det faktum att tobak och alkohol dödar
många människor årligen. Det är mycket beklagligt
att det är på det sättet. Vi tror däremot kanske inte att
just ett förbud mot indirekt tobaksreklam är det verk-
ningsfulla medel som erfordras för att om möjligt
sänka dödstalen.
Som jag anförde i mitt huvudanförande menar vi
att hälsoupplysning och folkhälsoinformation i största
allmänhet är en framkomlig väg som man bör satsa
på mer. Då kan man ge den enskilde valmöjligheten.
Trots att han eller hon vet att det här medför skador
gör man då ett aktivt eller medvetet val.
Vi har ju också fått information på tobaksförpack-
ningar, cigarettpaket och liknande, om vad rökningen
kan innebära för skador. Det vore väl konstigt om
man inte drog ut det, om man ska föra resonemanget
som Gabriel Romanus gör, alltså om man inte drog ut
konsekvenserna och sade att då förbjuder vi all form
av tobaks- och alkoholreklam över huvud taget efter-
som den har de effekter som man påstår att den har.
Då borde det inte bara gälla den indirekta reklamen,
som har mycket mindre kopplingar, kan man tycka,
till ett missbruk eller ett bruk.
Sedan säger Gabriel Romanus att om det inte går
att vetenskapligt bedöma eller bevisa får man ta för-
nuftet till hjälp. Jag trodde faktiskt att vi folkvalda i
hög grad skulle använda oss av vetenskapen och de
sakliga argumenten innan vi går till beslut så att vi
använder oss av förnuftet med stöd av vetenskap och
saklighet.
Anf. 14 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Det är en vanlig kombination, som
är något häpnadsväckande, att man å ena sidan säger
att hälsoupplysning är det verkningsfulla medlet mot
till exempel tobaksrökning eller överdriven alkohol-
konsumtion. Det är verkningsfullt. Men reklam, å
andra sidan, den har inga större effekter. Det är för
mig en något svårsmält kombination. Antingen är det
väl så att man verkligen tror på information, och i så
fall borde man väl tro att även information om rök-
ningens fördelar, som ju reklamen innebär på olika
sätt, har effekt. Eller så tror man kanske att ingen av
dessa saker har så stor effekt. Då måste man försöka
komma med något annat.
Nu är det så att den forskning som finns på alko-
hol- och tobaksområdet visar att information förmod-
ligen har svagare effekt än restriktioner. Restriktioner
innebär i första hand beskattning och begränsning av
tillgängligheten, men också begränsning av reklamen.
Den forskning som finns talar ändå i den här rikt-
ningen, att det är bra att förbjuda tobaksreklam även
om just effekten av indirekt tobaksreklam är svår att
vetenskapligt bevisa.
Att det är så ligger i sakens natur. Det är inte så att
det inte skulle finnas en önskan om att få vetenskap-
liga bevis. Det är bara så att det ligger i hela proble-
mets natur att det är svårt att isolera en sådan faktor
och visa effekten av den, eftersom man inte kan an-
vända människor som försökskaniner i någon större
utsträckning. Men om det nu är så att det finns ett
problem som inte går att belysa vetenskapligt så ska
man ju inte abdikera från möjligheten att fatta politis-
ka beslut för det.
Anf. 15 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Nej, men då hävdar jag att närings-
friheten kräver att man även i fråga om reklamen,
vare sig den är indirekt eller direkt, skulle kunna
tillfoga hälsoupplysning. Det görs också i en del av
de här annonserna. Om man gör reklam för ett to-
baksmärke har man också skyldighet att kanske i
annonsen, längst ned och i finstilt text måhända, mar-
kera en upplysning om att tobaken kan medföra häl-
sovådliga effekter. På så vis kan man kombinera
kommersiell reklam med hälso- och folkupplysning.
Anf. 16 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Om man ska tillåta reklam för tobak
bör man naturligtvis ålägga företagen att också ge
saklig information, till exempel om hälsoriskerna.
Men den svenska lagstiftningen utgår från att tobaks-
reklam inte ska förekomma. Då har man kringgått
den genom den indirekta reklamen, och då är det här
ett sätt att försöka täppa till det kryphålet.
Skillnaden mellan Henrik Järrel och mig är att jag
anser att näringsfriheten för dem som marknadsför
dödliga och beroendeskapande produkter inte är så
viktig. Där är det ett annat mål som är viktigare,
nämligen folkhälsan. När folkhälsan kommer i kon-
flikt med näringsfriheten är det folkhälsan som är det
viktigare målet enligt mitt sätt att se.
Det finns ändå mycket forskning som visar att re-
striktioner på området beroendeskapande ämnen är
verkningsfulla medel. Även om man inte vetenskap-
ligt kan bevisa betydelsen av just denna restriktion, så
är restriktioner rent allmänt verkningsfulla medel.
Näringsfriheten när det gäller beroendeskapande
ämnen kan inskränkas utan att för den skull den
svenska demokratin på något sätt hotas. Det har vi
gjort på andra områden, det bör vi göra även här.
Anf. 17 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! När riksdagen för andra gången be-
handlar ett vilande grundlagsförslag, oavsett vilket,
men i just det här fallet förslaget i betänkandet Of-
fentlighetsprincipen och den nya tekniken, borde ju
debatten handla om vad nytt som har tillkommit se-
dan senast vi behandlade ärendet. I annat fall riskerar
naturligtvis den här debatten att bli en repetition av
vårens debatt. Jag vill säga, herr talman, att jag har
försökt anstränga mig för att finna dessa nya fakta,
och eventuellt nya argument, som har tillförts just det
här ärendet sedan i maj månad i år. Jag kan inte säga
att denna ansträngning har belönats särskilt väl. Där-
för får nog det här bli en kort repetition av ärendet
som sådant från den debatt som vi hade i våras.
Detta är viktigt inte bara för protokollets skull
utan också mycket på grund av att den nya informa-
tionstekniken är stadd i en sådan utveckling att den
genomgriper även den offentliga makten och dess
institutioner. Alltfler myndigheter inom statens för-
valtning, på landstingsnivå och på kommunal nivå
använder sig av automatiserad databehandling, som
det hette förr, eller datorer, som vi säger, eller infor-
mationstekniken i sina främsta, mest avancerade,
former, för att lagra information, behandla informa-
tion och utge information. Denna information kallas i
det offentliga samhället för offentlig handling. Mer-
parten av den lagrade informationen kan i varje fall
anses vara allmän handling.
Den här handlingsoffentligheten daterar sig i Sve-
rige ända tillbaka till 1766, då det i den första tryck-
frihetsförordningen infördes regler om hur handlingar
i de rättskipande och förvaltande verksamheterna
skulle hanteras, behandlas och ges ut till allmänheten.
Det är en medborgerlig, grundlagsfäst rättighet att få
ut offentlig handling ur de offentliga arkiven - såvida
inte sekretess råder. Så kan det också vara.
Därför finns det ett utredningsförslag avlämnat i
januari 2001, betitlat Offentlighetsprincipen och den
nya tekniken, som Offentlighets- och sekretesskom-
mittén lade fram till regeringen. Det är en kommitté
som jag för övrigt var ledamot av. Det är jag fortfa-
rande, för den fortsätter att arbeta med andra väsent-
liga frågor. I detta föreslog vi att medborgarna ska ha
en grundlagsfäst rättighet att få ut allmän handling via
Internet eller på elektroniskt sätt.
Vi såg emellertid då vissa risker med detta. Vi såg
till exempel risken för ett massivt uttag av perso-
nuppgifter och kommersiellt massutnyttjande - stora
risker för den personliga integriteten.
Dessa fakta och argument redovisade vi för rege-
ringen. När remissbehandlingen var klar fanns det
övervägande starka invändningar från flertalet av
remissinstanserna. Det handlade om att inte nu göra
den här rättigheten grundlagsfäst utan i stället fastslå
att varje medborgare ska kunna få ut en handling via
nätet, elektroniskt, om det inte finns en överhängande
risk för till exempel kommersiellt massutnyttjande
eller om den personliga integriteten kan ifrågasättas.
Därför är regeringsförslaget bakom vårt betän-
kande ett litet steg på vägen mot en framtid där det
elektroniska utlämnandet ska kunna vara vitt och
grundlagsfäst. Det är ett viktigt steg, för det reglerar
också myndighetens sätt att hantera sin egen infor-
mation. Det är en sorts ordningsregel, som jag tror att
det är viktigt att grundlagsfästa nu, om än inte så
långtgående som kommittén önskade i januari 2001.
Herr talman! Offentlighetsprincipen är också en
mycket viktig del av den medborgerliga kontrollen av
den offentliga makten. Man kan säga att offentlig-
hetsprincipen är en kontrollmakt i sig. Den är kanske
den effektivaste; den är till och med effektivare än
den som konstitutionsutskottet eller riksdagens revi-
sorer - framdeles Riksrevisionen - ska utöva. Ingen-
ting är så effektivt som när medborgare kan granska
den offentliga makten inifrån, ta del av argumenten,
sätta fingret på saker och ting som man anser vara fel
och helt enkelt kunna delta på lika villkor i den all-
männa debatten.
Det finns inget land vid sidan av Sverige och
möjligen Finland som har en så stark grundlagsfäst
offentlighetsprincip och en sådan genomlysning av
den offentliga makten som vi har. Därför är detta ett
steg i rätt riktning mot att förstärka den medborgerli-
ga rätten att få ut handlingar via nätet.
Herr talman! Jag vill inte glömma att yrka bifall
till utskottets förslag.
Dokument
Beslut
Förbud mot indirekt tobaksreklam (KU2)
Riksdagen beslutade slutligt om förbud mot indirekt tobaksreklam. Fr.o.m. den 1 januari 2003 är det inte tillåtet att i kommersiella annonser använda ett registrerat eller inarbetat varukännetecken för tobaksvaror vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller av tjänster. (Se även 2001/02:KU28 .)
- Utskottets förslag till beslut
- Slutligt anta regeringens förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen. Bifall till förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser 1, 14 a och 15 §§ samt förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450). Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag