Vissa utrikeshandelspolitiska frågor
Debatt om förslag 4 juni 2002
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenGunilla Wahlén (V)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenÅke Sandström (C)
- Hoppa till i videospelarenIngegerd Saarinen (Mp)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
- Hoppa till i videospelarenPer Westerberg (M)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
- Hoppa till i videospelarenGöran Hägglund (Kd)
- Hoppa till i videospelarenMarie Granlund (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 14
Anf. 146 Per Westerberg (M)
Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 15
innehåller inte några stora förändringar i förhållande
till tidigare ställningstaganden, utan i huvudsak är det
fråga om en upprepning av tidigare ståndpunkter.
I grunden handlar betänkandet om frågan om han-
deln eller biståndet är den viktigaste punkten för att
utveckla många av u-länderna. I våra reservationer
hävdar vi att handeln, inte biståndet i sig, är det som
har utvecklat en stor del av u-världen och även Sveri-
ge i historisk tid.
Den svenska historien går i grunden tillbaka till
1870-talet då frihandeln kom till Sverige. Det var då
som vår ekonomiska utveckling tog fart. Vi fick en
mycket stark ekonomisk tillväxt under perioden
1870-1930. Det handlade om frihandeln som en av
de starkt bidragande orsakerna. Men det handlade
också om betydande investeringar i fråga om kapital
och kunskap, huvudsakligen från den anglosaxiska
världen.
Den svenska historien hade inte blivit denna suc-
cess story om de starka handelsnationerna vid denna
tidpunkt hade tillämpat stränga sociala klausuler eller
miljöklausuler. I och med att den svenska ekonomin
var dålig - vi gick från en situation då Sverige var
mycket fattigt - var förhållandena inom industrin och
exportnäringen ganska besvärliga.
Med detta vill jag ha sagt att det inte är så att man
med sociala klausuler eller miljöklausuler i den inter-
nationella handeln kan skapa bra förhållanden inom
respektive land. Det handlar om att skapa bra han-
delsregler. Vi försöker hjälpa varje land att förbättra
de sociala förhållandena för de anställda inom nä-
ringslivet, samtidigt som vi stärker miljön.
Detta kan inte ske genom att WTO eller andra or-
ganisationer ställer hårda krav på länderna. Det måste
vara ett samspel mellan de rika länderna och de fatti-
ga länderna. Det får aldrig vara så att de rika länderna
påtvingar de fattiga länderna sina regelverk och sin
syn på andra länders samhällssystem eller på demo-
krati. I stället måste det vara en växelverkan. Det
måste finnas ett starkt behov inom varje land av att
ändra utvecklingen.
Vi ska självfallet hjälpa utvecklingsländerna med
någon form av teknikbestånd, så att de kan komma
med i den internationella handeln och delta i WTO-
samarbetet. Många delar i det samarbetet är tekniska
och svåra, och det fordrar juridisk och ekonomisk
expertis. Där har vi ett biståndsansvar.
Däremot kan vi inte acceptera att Sverige ska vara
pådrivande när det gäller att ställa sociala krav och
miljökrav i strid med u-ländernas egen uppfattning.
Vi kan självklart tänka oss ett samarbete med u-
länderna för att stärka deras position.
Vi fruktar att det är tydliga fackliga protektionis-
tiska krav som gör att man vill driva arbetet med
dessa klausuler. Effekten blir protektionism, och det
är ett hot mot u-ländernas utveckling. Vi finner också
att det framför allt är u-länderna som kritiserar denna
typ av klausuler.
För att återgå till den svenska historien kan jag
säga att utvecklingen mellan 1870 och 1930 inte hade
varit så enastående om vi hade drabbats av samma
sociala klausuler och samma miljöklausuler som u-
länderna nu drabbas av. Det hade varit en mycket mer
utdragen process. Det hade tagit mycket längre tid för
Sverige att gå från att vara ett av Europas fattigaste
länder till att bli ett av världens rikaste.
Vi har i en annan reservation en del kritik när det
gäller regeringens syn på arbetet med WTO och utri-
keshandelsfrågorna. Jag säger inte att vi har diamet-
ralt motsatta åsikter, för så är det inte. Det handlar
snarast om nyansskillnader. Vi tycker att EU med
regeringens goda minne och till följd av för svag
kritik driver en alltför jordbruksprotektionistisk poli-
tik och en alltför protektionistisk linje när det gäller
tekoindustrin, som definitivt hämmar många u-
länders utveckling. Möjligheterna till ekonomisk
utveckling och standardutveckling i dessa länder
försämras därmed.
Den protektionism inom jordbruket och tekoin-
dustrin som finns inom EU innebär med andra ord att
man försvagar världshandeln och försvårar de fattiga
ländernas utveckling. Konsumenterna i västvärlden
får svårare att köpa billiga och bra varor.
De reservationer som vi har påtecknat i detta be-
tänkande står vi självfallet bakom. Vi betonar gärna
att det inte finns några fundamentala åsiktsskillnader
utan att det snarast handlar om nyansskillnader när
det gäller synen på hur vi ska tackla krav på sociala
klausuler och miljöklausuler, t.ex., som man från i-
världen försöker pressa på u-världen.
Vi ser det som en samarbetsfråga. Vi ska hjälpa
dessa länder med sociala rättigheter och med att ställa
krav på näringslivet och vad gäller miljön. Vi ska ge
bistånd till lämpliga delar.
Vi ska inte sitta på våra höga hästar eller inta vad
som kan uppfattas som någon form av nykolonial
inställning. En del u-länder uppfattar industriländer-
nas agerande på det viset.
Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka
bifall till reservation nr 1, som jag kommer att yrka
på rösträkning för. Vi står självfallet bakom också de
övriga reservationer i betänkandet som vi har påteck-
nat.
Anf. 147 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Åhörare! Handel mellan människor,
folkgrupper och olika länder har pågått i tusentals år.
Denna handel har bidragit och bidrar till ökat välstånd
inom en rad områden. Handel och kommunikation
mellan folken och världsdelarna har också ökat kun-
skapen om olika kulturer och livsvillkor och olika
länders förutsättningar. Detta är bra och värdefullt.
Men den världsomspännande handeln är inte en-
bart av godo. Den vållar också stora problem inom en
rad områden. Den har exempelvis skapat klyftor
mellan i- och u-länderna när det gäller ekonomiskt
välstånd och social välfärd.
Inte minst inom miljöområdet har ökad tillväxt,
ökad konsumtion och ökad handel mellan framför allt
i-länderna skapat ofantliga miljöproblem som hotar
hela det ekologiska systemet.
Den internationella parlamentariska unionen, IPU,
har antagit en resolution inom området globalisering,
multilaterala institutioner och internationella han-
delsavtal. IPU noterar den ökande betydelsen av in-
ternationell handel och dess direkta inflytande på
utveckling och välfärd i alla nationer. Man uttrycker
oro för att det nuvarande handelssystemet skulle vara
partiskt till förmån för de utvecklade länderna och för
att det skapar problem för många u-länder.
Därför understryker IPU behovet av att parla-
menten och parlamentarikerna ser globaliseringens
fördelar och att den kommer också u-länderna till del,
så att människorna i dessa länder uppnår större socialt
och ekonomiskt välstånd. Enligt IPU bör parlamenten
har en mer aktiv roll inom den internationella han-
delns område.
Mot denna bakgrund uppmanas det internationella
samfundet och särskilt WTO att skapa ett mer demo-
kratiskt, rättvist, transparent och icke-diskriminerande
multilateralt handelssystem. Frihandelsprincipen är
viktig särskilt i u-länderna. Men de måste få en reell
möjlighet att bli delaktiga och påverka besluten.
WTO kommer att ta ett större ansvar för hållbar
utveckling, men det måste resultera i konkreta åtgär-
der. Ekologiska intressen borde viktas lika högt som
ekonomiska.
De finns klara behov av att förbättra WTO:s re-
gelverk i en mer demokratisk, jämställd och rättvis
riktning. Det finns behov av att öka och fördjupa
samarbetet med andra organisationer, som ILO och
miljö- och konsumentorganisationer.
Inom jordbruksområdet bör det ske många refor-
meringar inte minst av de gällande jordbruksstöden.
Områden inom jordbruket som bör förstärkas är livs-
medelssäkerheten, djurskyddet, kvinnors möjlighet att
äga och kontrollera jordbruksproduktionen och
landsbygdsutvecklingen, för att ta några exempel.
Även arbetsrätten bör förstärkas. Likaså bör man råda
bot på en situation med snedvriden konkurrens ge-
nom låga löner, barnarbete och usel arbetsmiljö.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram
och yrka bifall till reservation 7 i betänkandet.
År 1977 tillsatte Världsbanken och Internationella
naturvårdsunionen en världskommission om dammar
- WCD. Världskommissionen har lagt fram ett för-
slag till normer för hur dammbyggen ska planeras,
beslutas, genomföras och förverkligas.
Enligt vår mening är dessa riktlinjer värda att tas
på allvar. Det är inte en fråga enbart för Sverige att
vara föregångsland inom miljöområdet. Vänsterparti-
et anser att Sverige bör anta WCD:s riktlinjer.
På detta sätt skulle Sverige göra en stor insats i
världen genom exemplets goda makt inför andra
biståndsmyndigheter, exportkreditorgan och dammfö-
retag. Även Världsbanken och de regionala utveck-
lingsbankerna bör påverkas.
Med stöd från miljöorganisationer över hela värl-
den finns det anledning att uppmana Världsbanken
och exportkreditmyndigheter att hålla inne allt eko-
nomiskt stöd till nya dammprojekt innan WCD:s
riktlinjer har antagits av dessa institutioner. Den
nämnda motionen bör således bifallas av riksdagen.
Anf. 148 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation nr 1. Vi kristdemokrater står förstås bak-
om alla de reservationer som har vår partibeteckning,
men för att vi ska vinna tid nöjer jag mig med detta.
I tidningen Entreprenör, som ges ut av Svenskt
Näringsliv, kunde man i det senaste numret läsa en
artikel som hade rubriken "Lyft för Indiens fattiga". I
den här artikeln återges en beskrivning av författaren
Lasse Berg, som bl.a. besökte Indien 30 år efter en
tidigare resa. För 30 år sedan beskrev han en oerhörd
misär i landet, och nu säger han bl.a.: Jag blev enormt
förvånad över de oerhörda förändringarna till det
bättre som skett i levnadsvillkoren för de fattiga män-
niskorna som vi nu återvände till.
Han ger flera exempel. Bl.a. handlar det om en
kastlös familj som tidigare levt i stor fattigdom. Ge-
nom fotografier visas skillnaden mellan nu och då.
Marken i gränderna är stensatt. Det finns avlopp.
Husen är av riktigt tegel. Författaren beskriver hur
familjen har fått höjd levnadsstandard på flera andra
sätt. De har el. De äter och klär sig bättre, och de har
TV.
Det barnarbete i glashyttor som Lasse Berg be-
skrev vid skiftet mellan 60-tal och 70-tal hade nu
försvunnit. Arbetsmiljön i glashyttorna hade genom-
gått en radikal förbättring. Han pekade också på för-
bättringar i mångmiljonstaden Calcutta, där det för ett
kvartssekel sedan fanns mellan en halv och en miljon
uteliggare. Nu finns det, enligt samme Bergs upp-
skattning, inte fler uteliggare än i London, vilket
kanske är illa nog.
Utvecklingen i Indien har gjort att medellivsläng-
den under de senaste 25 åren har ökat från 46 år till
63 år och att andelen fattiga i befolkningen har halve-
rats. Det här är naturligtvis en fantastisk och oerhört
glädjande utveckling.
De mekanismer som ligger bakom de väldiga höj-
ningarna av levnadsstandarden i bl.a. Indien men
också i Kina anser Lasse Berg vara
- den gröna revolutionen, som har lett till en bättre
avkastning på grödorna
- institutionella förändringar - Kina saknar dock
fortfarande det viktigaste, en demokratisering
- en ekonomisk tillväxt, som är en av de viktigaste
motorerna och som drivs av internationell handel
på ett helt annat sätt än för några decennier sedan.
Det här visar att saker och ting förändras. Det som
kunde upplevas som omöjligt för 25 år sedan är i dag
verklighet på många håll. Det finns möjligheter att
förändra, och väldigt mycket förändras till det bästa.
Demokrati och marknadsekonomi är vägen till
ekonomisk utveckling. En förutsättning för en funge-
rande marknadsekonomi är att vi har ett aktivt han-
delsutbyte inom länder men också mellan länder.
Bistånd är bra. Bistånd behövs, men de verkliga eko-
nomiska lyften kommer som en följd av arbetsfördel-
ning och handel.
Det betänkande som vi i dag behandlar handlar
om utrikeshandel, och det finns en betydande enighet
mellan riksdagens partier, möjligen med något un-
dantag. Hela utskottet är överens om handelsutbytets
välsignelsebringande effekter och en bred majoritet
om att WTO är nyckeln i det här sammanhanget. Det
är genom WTO som vi kan åstadkomma viktiga för-
ändringar som kan höja människors levnadsstandard.
Vi är också överens om att WTO:s regelverk behöver
förbättras. Allt det här är bra för Sverige, vårt eget
land, och också för den rika delen av världen, men det
är kanske ändå mest angeläget för att man ska åstad-
komma bättre villkor för de människor som bor i de
allra fattigaste länderna i världen.
På några punkter har vi kristdemokrater, trots allt,
tillsammans med andra partier, Folkpartiet och Mode-
raterna och i något fall också Centern, sett oss föran-
låtna att reservera oss. Det handlar om WTO-frågor.
Det handlar om EU och utrikeshandelspolitiken samt
om handel och miljö.
Gemensamt för alla de här reservationerna är att
vi vill trycka på ytterligare för att Sverige ska ta sitt
ansvar och fungera som en aktiv pådrivare i frihan-
delssammanhang. Det gör vi av det enkla skälet att
det är den snabbaste och mest effektiva vägen för att
åstadkomma den utveckling som är nödvändig för att
lyfta upp de allra fattigaste till en bättre levnadsstan-
dard. Men reservationerna innehåller också resone-
mang om ett förstärkt stöd till u-länderna i olika av-
seenden för att åstadkomma jämlika villkor.
Vi betonar också vikten av ytterligare insatser för
att riva tullmurar och insatser för att få bort det ex-
portstöd som den rika världen ger till sina jordbruk,
som ju naturligtvis motverkar u-ländernas möjligheter
att exportera varor och produkter som de skulle kunna
exportera. Jag vet att det här är en oerhört grannlaga
men likafullt angelägen uppgift som Sverige inom
ramen för EU-samarbetet också bör verka för.
Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall
till reservation nr 1.
Anf. 149 Åke Sandström (C)
Herr talman! I denna sena men vackra sommar-
kväll ska jag fatta mig mycket kort och börja med att
konstatera att vi har en stor samstämmighet i utrikes-
handelspolitiska frågor i näringsutskottet.
Ett enhälligt utskott har också ställt sig bakom in-
riktningen att frihandel är en stark välståndsskapande
kraft såväl för de utvecklade länderna som för värl-
dens fattigaste länder.
Självklart ska även EU:s handelspolitik främja
rättvis handel och hållbar utveckling. Även på de
områden där EU har varit tillmötesgående har resul-
taten varit alltför blygsamma. Fattiga länder går miste
om 700 miljarder dollar årligen på grund av handels-
barriärer från de rika ländernas sida - det påpekar vi i
vår reservation.
Utskottet uttryckte för ett år sedan en stor till-
fredsställelse över att beslutsprocessen inom EU hade
lett fram till resultatet att de fattigaste länderna kom-
mer att få fullständig tullfrihet när det gäller EU-
länderna. Liksom då vill jag nu betona att det upp-
nådda resultatet endast bör ses som ett etappmål,
vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av
världshandeln.
En fri handel är en motor för tillväxt i alla länder
men innebär särskilt för de fattiga länderna en möj-
lighet att förbättra sin position.
Jag vill starkt framhålla det angelägna i ett bättre
tillträde till EU:s och andra i-länders marknader för
t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-länder, inte
bara från de minst utvecklade länderna. Enbart en
liberalisering av handeln är dock inte en lösning. Ett
av problemen är att fattiga länder inte haft möjlighet
att mobilisera investeringar, varken inhemska eller
utländska, trots en liberalisering. Ojämlikhet i den
globala ekonomin är en underliggande orsak.
Under det s.k. Dohamötet var frågan om huruvida
ett åtagande skulle göras för att på sikt avskaffa ex-
portsubventionerna på jordbruksområdet för svår för
EU. Det kan man bara beklaga, och från Centerparti-
ets sida vill vi betona att i-ländernas exportstöd till
jordbruksprodukter i dag utgör ett allvarligt hinder
mot u-ländernas möjligheter att exportera på världs-
marknaden. Vi anser att Sverige med stor kraft bör
driva att i-länderna avskaffar sådana exportstöd i
fortsättningen, och vi menar att EU:s ställning i
världshandeln bör användas offensivt, t.ex. som sti-
mulans i syfte att skapa en bättre miljö generellt sett.
En övergripande målsättning bör därför vara att infö-
ra någon form av grönt tullsystem, dvs. generösare
tullbestämmelser för exportörer som uppfyller vissa
fastställda miljökrav.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation
nr 4.
Anf. 150 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Jag står bakom våra reservationer
men yrkar bifall bara till reservation 6.
I och med att en förhandlingsrunda nu kommer till
stånd finns det anledning att på allvar försöka rätta till
de problem som har konstaterats inom WTO-
systemets ram. Den kritik mot WTO som har förts
fram såväl från frivilligorganisationer som från ut-
vecklingsländernas regeringar bör leda fram till att ett
förändringsarbete inleds.
Kritiken gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska
och sociala mål för WTO, bristande öppenhet och
avsaknad av reellt inflytande för utvecklingsländerna.
Jag anser att det finns många tecken på att länder
som genomgår en snabb liberalisering också har fått
ökade inkomstskillnader, en ohållbar användning av
naturresurserna och tilltagande miljöförstöring. Även
om WTO har höjd levnadsstandard, full sysselsätt-
ning och ökad produktion i samklang med naturen
som viktiga mål finns det i dag inte tillräckligt med
instrument för att nå dessa mål.
Enligt min mening är det en viktig uppgift för
Sverige att arbeta för att dessa mål kan uppnås så att
FN:s stadga för mänskliga rättigheter genomsyrar
handels- och investeringsfrågor inom WTO. Det bör
vara en prioriterad uppgift för Sverige att arbeta för
att arbetsformerna inte diskriminerar vissa länder och
för att öppenheten inom WTO ökar.
Herr talman! Problemet att vissa länder kan försö-
ka vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefint-
lig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbe-
tarskydd har uppmärksammats. Inte minst kan svaga
statsbildningar och demokratier släppa fram ett bru-
talt utnyttjande av människor och miljö. Barnarbete,
extremt låga löner, förbud mot facklig organisering
m.m. är inte ovanliga företeelser.
Jag anser därför att det finns mycket starka skäl
att införa sociala och miljömässiga minimikrav i
WTO-systemet. Regelverket måste utformas från
utgångspunkten att det är en självklar rättighet att
skydda miljö och hälsa och att det inte får uppfattas
som handelshinder.
Jag menar vidare att miljökostnader måste vara en
del av handeln. Regeringen måste arbeta för gemen-
samma internationella miljöåtgärder, exempelvis i
form av en gemensam miniminivå för beskattning av
koldioxidutsläpp. Det bör slås fast att miljötänkandet
inte får vara ett andrahandsintresse. Tvärtom måste
vårt utnyttjande av naturresurser underställas vad som
är ekologiskt hållbart.
Enligt vår mening är riktlinjerna enligt Världs-
kommissionen för dammar värda att tas på allvar.
Detta är inte enbart en svensk fråga, men Sverige bör
vara ett föregångsland på miljöområdet. Vi anser att
Sverige bör anta denna kommissions riktlinjer. Detta
bör komma till uttryck genom Sidas, Exportkredit-
nämndens och den svenska industrins verksamhet.
Även Världsbanken och de regionala utvecklingsban-
kerna bör påverkas.
Med stöd från miljöorganisationer över hela värl-
den finns det anledning att uppmana Världsbanken
och exportkreditmyndigheterna att hålla inne med allt
ekonomiskt stöd till nya dammprojekt innan kommis-
sionens riktlinjer antagits av dessa institutioner.
Anf. 151 Marie Granlund (S)
Herr talman! Sverige har en lång tradition av att
värna frihandelns principer och bekämpa protektio-
nistiska inslag. För ett litet land som vårt med stort
utrikeshandelsberoende har detta varit och kommer
att vara en oerhört viktig förutsättning för vårt väl-
stånd. Frihandeln är också en avgörande driftkraft för
den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i
tredje världen.
Alla konsumenter, både enskilda och företag,
gynnas av de positiva effekterna av lägre priser, stör-
re utbud av varor och tjänster samt bättre kvalitet.
Utrikesdepartementet i Australien har räknat ut att en
halvering av dagens handelshinder skulle innebära
globala välfärdsvinster på sammanlagt 400 miljarder
US dollar per år. Det är lika mycket som om hela
Kanada skulle läggas till världsekonomin.
Frihandeln innebär också en snabb spridning av
information, vilket kan bidra till en omvandling av
slutna samhällen till samhällen öppna för omvärlden.
Det räcker givetvis inte att göra världen rikare.
Den måste också bli mer rättvis. Obalanserna mellan
rika och fattiga måste rättas till. Precis som vi social-
demokrater vill ha ett rättvist Sverige vill vi ha en
rättvis och jämlik värld.
För att råda bot på obalanserna mellan fattiga och
rika måste de fattiga få mest. Via biståndspolitiken
och en successivt förändrad handelspolitik inom EU
verkar Sverige för en ökad tillväxt och en långsiktigt
hållbar utveckling i u-länderna.
Sverige har också sedan inträdet i EU arbetat för
en avreglering av EU:s tullar och andra handelshin-
der. Den svenska ambitionen är att EU ska komma
fram till en långsiktig och övergripande handelspoli-
tik med en målsättning som innebär global tullfrihet
för industrivaror i de mest utvecklade länderna inom
en tioårsperiod. Tyvärr råder det delade meningar om
detta inom EU. Det är inte heller EU:s gemensamma
linje.
De avslutande förhandlingarna i Doha hade bättre
förutsättningar än de som var i Seattle. Ett av proble-
men i Seattle var att klyftan mellan i- och u-länder
inte kunde överbryggas. Deklarationen från Doha
innebär en ökad uppmärksamhet på u-ländernas pro-
blem. Att ta till vara deras intressen blir centralt i den
nya förhandlingsrundan. Detta kan bl.a. betyda att i-
länderna i större utsträckning än tidigare måste ac-
ceptera tullsänkningar på varor som är av exportin-
tresse för u-länderna.
På i stort sett varje förhandlingsområde står det
tydligt att man ska ta hänsyn just till utvecklingslän-
dernas behov. Detta är verkligen ett nytt språkbruk.
Förhandlingarna i Doha ledde bl.a. till en särskild
deklaration om förbättrad tillgång på läkemedel ge-
nom ökade möjligheter att köpa eller tillverka kopior
av patentskyddade läkemedel mot farsoter som
aids/hiv och tuberkulos.
Förhandlingarna innebar också att den nya för-
handlingsrunda som nu ska komma till stånd ska
innehålla neddragningar av jordbruksstödet. Den
absolut viktigaste frågan för u-länderna är just det.
Den nya förhandlingsrundan har nu ett kraftfullt
mandat att gå vidare. Tyvärr gick det inte lika bra på
tekosidan.
Jag skulle i detta sammanhang vilja ställa en fråga
till Per Westerberg. Han säger att vi skulle ha gått
vidare och gjort mer på jordbrukssidan. Vad tänker
han sig?
Vi ingick båda två i den svenska delegationen i
Qatar. Per Westerberg vet precis som jag att det inte
var så många som stödde den svenska linjen. Det var
Norge och Mauritius. Det är ingen speciellt bra majo-
ritet för att åstadkomma någonting. Jag undrar hur en
borgerlig regering hade kunnat lyckas med att minska
jordbruksstödet.
Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund var-
för Kristdemokraterna har bytt synpunkt. Nu tycker
de att regeringen ska göra mer på jordbruksområdet.
Man ska gå vidare. Man ska göra ännu mer.
När vi behandlade samma frågor i näringsutskot-
tets betänkande 1998-1999 reserverade sig Kristde-
mokraterna utifrån omvänd uppfattning. De sade att
de ville rikta kritik emot att regeringen drev en ex-
trem avregleringslinje när det gäller handel på jord-
bruksområdet trots att Sverige saknar geografiska och
klimatologiska förutsättningar för att bli ett stort
exportland för jordbruksprodukter.
De sade vidare att en liberalisering av jord-
brukshandeln inte får göras till ett självändamål. I
stället borde, enligt utskottet, Sverige ställa sig bak-
om principerna för EU:s gemensamma jordbrukspo-
litik.
Jag skulle som sagt vilja fråga vad som har hänt
under dessa år. Jag välkomnar verkligen att vi har
samma åsikt på detta område. Men vad är det som har
skett som har lett till förändringarna?
Förhandlingarna fortgår också avseende tjänste-
handeln. Dessa ska föras i syfte att främja dels eko-
nomisk tillväxt av alla handelspartner, dels utveck-
lingen av utvecklingsländer och där framför allt de
minst utvecklade utvecklingsländerna.
Behovet av ökat tekniskt stöd och kapacitetsut-
byggnad för de minst utvecklade länderna erkänns.
Ett klargörande av tvistlösningsmekanismen kommer
att ingå i de fortsatta förhandlingarna. Regeringens
mål att skapa en bättre, tydligare och mer transparent
tvistlösningsmekanism som inte minst tar hänsyn till
u-ländernas särskilda behov står högt på dagordning-
en. Arbetet i fråga om elektronisk handel fortsätter.
Det här bildar sammantaget en bra bas för att gå
vidare. Det finns verkligen mycket att göra för att öka
frihandeln och minska orättvisorna mellan i- och u-
länder. Nu har vi en bra plattform för detta.
Herr talman! Allmänt sett skapar ytterligare libe-
raliseringar på handelsområdet förutsättningar för en
effektivare resursanvändning. Samtidigt kan en ökad
internationell handel som inte åtföljs av en ansvars-
full miljöpolitik ha negativa konsekvenser för miljön.
I Dohaförhandlingarna blev det ett genombrott för
miljöfrågorna och den hållbara utvecklingen. För
första gången ska nu WTO-länderna förhandla om
hur handelsreglerna ska förhålla sig till internationella
miljöavtal. Inget land ska hindras från att vidta åtgär-
der för att skydda människor, djur, växter eller miljö.
Detta har bemötts med skepsis från u-ländernas
sida. Det finns en misstanke om att i-länderna använ-
der detta som förtäckt protektionism. På samma sätt
är det med handel och arbetsvillkor.
Under WTO:s senaste ministermöte var den
svenska regeringen mycket pådrivande för att det
skulle inrättas ett permanent och gemensamt forum
mellan WTO och ILO. Dessa frågor finns med i den
nya rundan.
Men det finns som sagt en stor oro bland många
u-länder för att kravet på arbetsrättsliga villkor
egentligen handlar om att i-länderna vill slå vakt om
de egna arbetstillfällena - alltså en maskerad protek-
tionism. Detta är en svår avvägning som man absolut
inte kan bortse från - att skilja mellan dem som moti-
veras av en genuin önskan om att de mänskliga rät-
tigheterna respekteras och att vår miljö värnas och
dem som använder de mänskliga rättigheterna och
miljöhänsyn som en täckmantel för protektionism.
Här kan Sverige spela en viktig roll, och gör så redan
i dag, i att undanröja den atmosfär av misstänksamhet
som finns, detta genom vår långa tradition av inter-
nationellt arbete som inte grundat sig på egennytta.
Vi socialdemokrater anser att moral och etik
måste finnas också i handeln. Vi är inga doktrinära
frihandelsentusiaster som skriker: Lämna marknaden
i fred! Självklart måste avarter stävjas, både i Sverige
och i andra länder.
Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att
fortsätta att arbeta för en friare världshandel, för ökad
rättvisa och minskad protektionism.
Med detta yrkar jag avslag på reservationerna och
bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 152 Per Westerberg (M)
Herr talman! Det råder ingen tvekan om att både
Sveriges och många andra länders erfarenhet är att
det är den fria handeln som skapar välståndet. Det
finns ett gammalt anglosaxiskt uttalande om att det
alltid är den mindre parten som vinner i ett förhållan-
de, och så är det ofta i handeln. Den svenska erfaren-
heten är entydig, och det gäller också många av u-
länderna.
Det gäller dock att inte förblindas av att det är
planhushållningsregimer som får stödet i de här
sammanhangen. I stället är det centralt att påverka
dessa till ökad handel.
Vad vi försöker säga i en av våra reservationer är
att när man pratar om olika sociala arbetsvillkor och
miljövillkor måste det ske i samarbete med demokra-
tiska och även andra länders regeringar så att detta att
man hamnar i ett samarbete inte upplevs som protek-
tionism, i synnerhet när det drivs från ett antal av
västvärldens fackliga organisationer att höja olika
sociala kostnader och olika former av miljökrav på
produkter.
Sedan går jag över till Dohaförhandlingarna och
den reservation där vill ha lite mer bett i våra interna
EU-krav på ökad frihandel när det gäller teko och
jordbruk. Vi tycker inte att det räcker att bara markera
svenska intressen, utan man får faktiskt även markera
mot de länder som är de största anhängarna av om-
fattande stöd till jordbruket, t.o.m. till jordbruksex-
port från EU till länder som har bättre förutsättningar
att bedriva jordbruk. Det här gäller även tekodelarna.
Vi tycker att det går att höja ribban - inte för att vi
tror att vi når majoritet i morgon, men för att stegvis
stärka opinionen för ökad frihandel. Det är det bästa
u-landsbistånd vi kan ge, det bästa stödet till många
av de små nationerna i världen.
Anf. 153 Marie Granlund (S)
Herr talman! Per Westerberg har sjungit frihan-
delns lov, och jag kan hålla med om mångt och
mycket. Men man kan inte heller bortse från det fak-
tum att handeln inte är isolerad från annat. Per We-
sterberg pratade om de gyllene årtiondena i svensk
historia från 1890 till 1930, och då vill jag säga att
under denna tid tillkom den svenska arbetarrörelsen
som kraftigt drev på kraven om fackliga rättigheter,
rösträtt osv. Här var Pers parti emot vartenda förslag.
Detta var inget som marknadskrafterna ordnade av
sig själva, utan det fanns en arbetarrörelse som drev
de här kraven mot arbetsgivare och de politiska parti-
er som fick vara med och representeras i riksdagen på
den tiden. Det var inget som skedde av sig självt.
Vi tycker nog att man också kan hjälpa andra län-
der - inte av protektionistiska skäl men för de grund-
läggande rättigheternas skull, för att man är emot
tvångsarbete och barnarbete och för facklig organise-
ringsfrihet. Det tycker vi är sådant som också måste
finnas med och diskuteras när man pratar om handel.
Jag skulle också vilja fråga: Om man inte pratar
om de här frågorna, tror Per Westerberg att man
kommer att kunna öka frihandeln? Kommer det inte
att bli väldigt mycket demonstrationer och mycket tal
om att detta bara är penningens makt? Man kan tala
om protektionism, och det finns i-länder som kan
gömma sig bakom det. Men det finns faktiskt också
motsatsen, dvs. att man kan prata gott om u-länder
och gömma sig bakom det när man faktiskt är emot
facklig verksamhet.
Anf. 154 Per Westerberg (M)
Herr talman! När det gäller rättigheter och olika
tydliga fackliga möjligheter är det tyvärr inte så att
detta i första hand kommer i u-länderna om det är
demonstrationer därför att man inte har tagit upp de
frågorna, utan det är i i-länderna.
Jag delar i grunden uppfattningen om frihandeln.
Vi ska inte bortse från frihandelns sätt att skapa soci-
ala rättigheter och miljörättigheter. Detta har drivits
på genom att man fått en ökande levnadsstandard.
Marie Granlund nämner själv den svenska arbetarrö-
relsen och de krav på bättre arbetsvillkor som kom i
Sverige från 1870-talet och ända fram till 1930 och
även därefter. Men det var inte det engelska kapitalet
eller det engelska ingenjörskunnandet som drev på
utvecklingen i Sverige, utan det var inhemska krav.
Jag tror att man måste visa respekt för demokrati och
regeringar även i u-länder. Det är det jag säger: De
reformer som ska ske måste ske i samarbete, sam-
klang och respekt för människor i u-länderna. Vi får
inte sitta på alltför höga hästar, även om vi kan vara
pådrivande till en viss del från i-länderna.
När det gäller demokratiutvecklingen skulle väl
just ett öppnande för frihandel i stora delar av Afrika
vara bra för att bryta upp många av de marxistiska
regimerna där, som fortfarande stoppar varje form av
ekonomisk utveckling att tala om och som dessutom
stoppar mycket av utvecklingen av sociala rättigheter,
miljörättigheter m.m. Jag är lite besviken på en del av
Sidabiståndet som snarast används till att informera
om i-världen men väl mycket ur marxistisk synvinkel
och emot frihandeln, som jag tror är den bästa form
av bistånd vi kan ge.
Anf. 155 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag har ingen annan åsikt om det
sista.
Jag skulle vilja återvända till det här med jordbru-
ket. Nu har Per Westerberg ingen möjlighet att svara,
men för mig förefaller detta något märkligt. Det är
klart att Sverige i förhandlingarna förde fram sin åsikt
om att man ska öka avregleringarna inom EU, export-
subventionerna och annat. Men vi vet ju allihop vem
det var som bromsade, nämligen Frankrike. Jag tror
därmed inte att det hade spelat så stor roll om Sverige
hade uttryckt det på ett annat sätt eller så. Det var helt
enkelt stopp på det området.
Jag är övertygad, återigen, om att handel inte kan
fungera som isolerad företeelse. Den påverkar livet i
övrigt, och livet i övrigt påverkar handeln. Därför
måste man också ha vissa fundamentala grunder som
gäller; annars är jag övertygad om att den så viktiga
utvecklingen av frihandeln kommer att stoppas. Den
kommer helt enkelt inte att få gehör. Det är naturligt-
vis riktigt att de stora demonstrationerna har varit i i-
länderna. Jag tror dock att det kommer att bli en ökad
protektionism om man inte också ser att handeln inte
behöver stå i motsättning till demokrati, till att män-
niskor ska ha grundläggande fackliga rättigheter, till
att barn inte ska behöva arbeta osv. Det här är oerhört
viktigt för mig. Fri handel skapar välstånd, men fri
handel måste också följa vissa regler.
Anf. 156 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! Betänkandet visar, som jag har sagt
tidigare, på en betydande enighet. En sak som jag
tänkte stryka under ytterligare är de rörelser som
finns inom näringslivet och de mer folkligt förankra-
de rörelser där det handlar om ett större ansvarsta-
gande från och genom näringslivet självt. Här finns
en mängd glädjande exempel som jag tror kommer att
spela en allt större roll framöver.
Jag fick en fråga om jordbrukspolitiken. Har
Kristdemokraterna ändrat uppfattning i den här frå-
gan? Nej, vårt resonemang handlar här om att vi gär-
na ser och verkar för en liberalisering, en avreglering
av EU:s jordbrukspolitik. Bort med exportstöd och
tullar!
I reservationen står det: "Inom EU bör ett mål-
medvetet arbete påbörjas för att ta fram en plan för
successiv avveckling av jordbruksskyddet." Det gör
det därför att vi har varit och fortsatt är oroliga för att
de svenska jordbruksföretagen, de svenska bönderna,
blir satta i en position som är mindre gynnsam än den
som de europeiska kollegerna har, eftersom vi i Sve-
rige t.ex. har en skattesituation för jordbruksnäringen
som är väsentligt sämre än den som finns i de länder
som de svenska bönderna tävlar med på framför allt
den europeiska marknaden. Vi är oroliga för att en
ensidig avreglering, utan att vi i Sverige ser till att de
svenska bönderna har likartade konkurrensvillkor,
kommer att få negativa effekter.
Det är det som vi trycker på också i det här ut-
skottets betänkande och som vi har tryckt på tidigare.
Där finns en klar enhetlig linje. Marie Granlund bör
naturligtvis utveckla sina tankegångar om hur svens-
ka bönder ska kunna hävda sig på en marknad om
avregleringen sker men svenska bönder startar från en
sämre position än de europeiska kollegerna gör.
Anf. 157 Marie Granlund (S)
Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte att linjen
är kristallklar från Kristdemokraternas sida. I det
betänkande som jag tidigare refererade till från
1998/99 är Kristdemokraterna på samma linje som
Centern. Centerpartiet har behållit sin inställning och
har fortfarande en reservation medan Kristdemokra-
terna numera går på Moderaternas linje. Det handlar
just om jordbruksstödet. Tidigare sade Kristdemo-
kraterna att man skulle ställa sig bakom principerna
för EU:s gemensamma jordbrukspolitik och att man
tyckte att den svenska regeringen gick för långt. I år
tycker man att Sverige inte driver de här frågorna
tillräckligt hårt i EU. Då handlar det om politiken i
EU. Någonting måste i alla fall ha hänt. Det är jag
övertygad om.
Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund hur
han ställer sig till mänskliga rättigheter, facklig orga-
nisationsfrihet, tvångsarbete osv. Hur ska man kom-
ma till rätta med detta? Ser Göran Hägglund handeln
som en isolerad företeelse?
Anf. 158 Göran Hägglund (Kd)
Herr talman! För att börja med det sista vill jag
säga att vi kristdemokrater är anhängare av en mark-
nadsekonomi inom sociala, ekologiska och etiska
ramar. Vad som helst kan inte accepteras, självklart
inte. Här finns ett ansvar.
Men det är också en grannlaga balansgång, det
tror jag alla i kammaren är medvetna om, mellan det
som Marie Granlund talade för, en dold protektionism
och en vilja att ställa krav på vissa grundläggande
rättigheter, vare sig det gäller fackliga rättigheter,
mänskliga rättigheter eller krav som vi ställer t.ex.
beträffande att få bort barnarbete.
I den huvudfråga som vi började diskutera, som
handlade om jordbrukspolitiken, finns det i de reser-
vationer vi har utformat en betydande enighet mellan
alla de borgerliga partierna. Jag ser inga skillnader
mellan kristdemokrater och centerpartister i det reso-
nemanget.
Vi behöver i Sverige driva en jordbrukspolitik
som gör att svenska bönder och den svenska jord-
bruksnäringen kan hävda sig mot europeiska kolleger.
Och vi bör framför allt inom ramen för EU-
samarbetet verka för att vi får en enhetlig linje som är
till gagn för framför allt de mindre utvecklade länder-
na. Jag tror att svenska bönder har goda möjligheter
att tävla i det sammanhanget, men man behöver ha
villkor som är likartade kollegernas, och det har man
inte med dagens jordbrukspolitik.
Anf. 159 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag är övertygad om att alla måste
dra sitt strå till stacken. En avreglering av jordbruket
och ett minskat stöd är det absolut viktigaste för u-
länderna. Där måste nog också Sverige dra ned på
sina ambitioner, precis som andra länder. Sedan kan
vi tycka att vissa kanske skulle göra det ännu mer, så
är det. Men återigen, jag tycker inte att den här för-
klaringen är kristallklar. Förra gången var man med
Centern, denna gång är man med Moderaterna. Jag
tycker nog att det har skett en förändring.
Sedan skulle jag vilja säga att jag tycker att det är
bra att Kristdemokraterna anser att fackliga rättighe-
ter och annat är bra. Jag blir bara bekymrad över att
man verkar tro att det sköter sig självt. Jag är överty-
gad om att så inte är fallet utan att detta är någonting
som vi alla måste hjälpas åt med och faktiskt också på
olika sätt ställa krav på. Det är då vi kan få en bra och
rättvis handel.
Dokument
Beslut
Systemet för statsstödd exportfinansiering (NU15)
Systemet för statsstödd exportfinansiering ändras. Syftet är att göra det svenska systemet för exportfinansiering lika konkurrenskraftigt som systemen i de viktigaste konkurrentländerna. Riksdagen avslog vidare motioner, bl.a. från allmänna motionstiden 2001, om olika utrikeshandelspolitiska frågor.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag