Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 15 innehåller inte några stora förändringar i förhållande till tidigare ställningstaganden, utan i huvudsak är det fråga om en upprepning av tidigare ståndpunkter. I grunden handlar betänkandet om frågan om han- deln eller biståndet är den viktigaste punkten för att utveckla många av u-länderna. I våra reservationer hävdar vi att handeln, inte biståndet i sig, är det som har utvecklat en stor del av u-världen och även Sveri- ge i historisk tid. Den svenska historien går i grunden tillbaka till 1870-talet då frihandeln kom till Sverige. Det var då som vår ekonomiska utveckling tog fart. Vi fick en mycket stark ekonomisk tillväxt under perioden 1870-1930. Det handlade om frihandeln som en av de starkt bidragande orsakerna. Men det handlade också om betydande investeringar i fråga om kapital och kunskap, huvudsakligen från den anglosaxiska världen. Den svenska historien hade inte blivit denna suc- cess story om de starka handelsnationerna vid denna tidpunkt hade tillämpat stränga sociala klausuler eller miljöklausuler. I och med att den svenska ekonomin var dålig - vi gick från en situation då Sverige var mycket fattigt - var förhållandena inom industrin och exportnäringen ganska besvärliga. Med detta vill jag ha sagt att det inte är så att man med sociala klausuler eller miljöklausuler i den inter- nationella handeln kan skapa bra förhållanden inom respektive land. Det handlar om att skapa bra han- delsregler. Vi försöker hjälpa varje land att förbättra de sociala förhållandena för de anställda inom nä- ringslivet, samtidigt som vi stärker miljön. Detta kan inte ske genom att WTO eller andra or- ganisationer ställer hårda krav på länderna. Det måste vara ett samspel mellan de rika länderna och de fatti- ga länderna. Det får aldrig vara så att de rika länderna påtvingar de fattiga länderna sina regelverk och sin syn på andra länders samhällssystem eller på demo- krati. I stället måste det vara en växelverkan. Det måste finnas ett starkt behov inom varje land av att ändra utvecklingen. Vi ska självfallet hjälpa utvecklingsländerna med någon form av teknikbestånd, så att de kan komma med i den internationella handeln och delta i WTO- samarbetet. Många delar i det samarbetet är tekniska och svåra, och det fordrar juridisk och ekonomisk expertis. Där har vi ett biståndsansvar. Däremot kan vi inte acceptera att Sverige ska vara pådrivande när det gäller att ställa sociala krav och miljökrav i strid med u-ländernas egen uppfattning. Vi kan självklart tänka oss ett samarbete med u- länderna för att stärka deras position. Vi fruktar att det är tydliga fackliga protektionis- tiska krav som gör att man vill driva arbetet med dessa klausuler. Effekten blir protektionism, och det är ett hot mot u-ländernas utveckling. Vi finner också att det framför allt är u-länderna som kritiserar denna typ av klausuler. För att återgå till den svenska historien kan jag säga att utvecklingen mellan 1870 och 1930 inte hade varit så enastående om vi hade drabbats av samma sociala klausuler och samma miljöklausuler som u- länderna nu drabbas av. Det hade varit en mycket mer utdragen process. Det hade tagit mycket längre tid för Sverige att gå från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av världens rikaste. Vi har i en annan reservation en del kritik när det gäller regeringens syn på arbetet med WTO och utri- keshandelsfrågorna. Jag säger inte att vi har diamet- ralt motsatta åsikter, för så är det inte. Det handlar snarast om nyansskillnader. Vi tycker att EU med regeringens goda minne och till följd av för svag kritik driver en alltför jordbruksprotektionistisk poli- tik och en alltför protektionistisk linje när det gäller tekoindustrin, som definitivt hämmar många u- länders utveckling. Möjligheterna till ekonomisk utveckling och standardutveckling i dessa länder försämras därmed. Den protektionism inom jordbruket och tekoin- dustrin som finns inom EU innebär med andra ord att man försvagar världshandeln och försvårar de fattiga ländernas utveckling. Konsumenterna i västvärlden får svårare att köpa billiga och bra varor. De reservationer som vi har påtecknat i detta be- tänkande står vi självfallet bakom. Vi betonar gärna att det inte finns några fundamentala åsiktsskillnader utan att det snarast handlar om nyansskillnader när det gäller synen på hur vi ska tackla krav på sociala klausuler och miljöklausuler, t.ex., som man från i- världen försöker pressa på u-världen. Vi ser det som en samarbetsfråga. Vi ska hjälpa dessa länder med sociala rättigheter och med att ställa krav på näringslivet och vad gäller miljön. Vi ska ge bistånd till lämpliga delar. Vi ska inte sitta på våra höga hästar eller inta vad som kan uppfattas som någon form av nykolonial inställning. En del u-länder uppfattar industriländer- nas agerande på det viset. Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till reservation nr 1, som jag kommer att yrka på rösträkning för. Vi står självfallet bakom också de övriga reservationer i betänkandet som vi har påteck- nat.

Herr talman! Åhörare! Handel mellan människor, folkgrupper och olika länder har pågått i tusentals år. Denna handel har bidragit och bidrar till ökat välstånd inom en rad områden. Handel och kommunikation mellan folken och världsdelarna har också ökat kun- skapen om olika kulturer och livsvillkor och olika länders förutsättningar. Detta är bra och värdefullt. Men den världsomspännande handeln är inte en- bart av godo. Den vållar också stora problem inom en rad områden. Den har exempelvis skapat klyftor mellan i- och u-länderna när det gäller ekonomiskt välstånd och social välfärd. Inte minst inom miljöområdet har ökad tillväxt, ökad konsumtion och ökad handel mellan framför allt i-länderna skapat ofantliga miljöproblem som hotar hela det ekologiska systemet. Den internationella parlamentariska unionen, IPU, har antagit en resolution inom området globalisering, multilaterala institutioner och internationella han- delsavtal. IPU noterar den ökande betydelsen av in- ternationell handel och dess direkta inflytande på utveckling och välfärd i alla nationer. Man uttrycker oro för att det nuvarande handelssystemet skulle vara partiskt till förmån för de utvecklade länderna och för att det skapar problem för många u-länder. Därför understryker IPU behovet av att parla- menten och parlamentarikerna ser globaliseringens fördelar och att den kommer också u-länderna till del, så att människorna i dessa länder uppnår större socialt och ekonomiskt välstånd. Enligt IPU bör parlamenten har en mer aktiv roll inom den internationella han- delns område. Mot denna bakgrund uppmanas det internationella samfundet och särskilt WTO att skapa ett mer demo- kratiskt, rättvist, transparent och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem. Frihandelsprincipen är viktig särskilt i u-länderna. Men de måste få en reell möjlighet att bli delaktiga och påverka besluten. WTO kommer att ta ett större ansvar för hållbar utveckling, men det måste resultera i konkreta åtgär- der. Ekologiska intressen borde viktas lika högt som ekonomiska. De finns klara behov av att förbättra WTO:s re- gelverk i en mer demokratisk, jämställd och rättvis riktning. Det finns behov av att öka och fördjupa samarbetet med andra organisationer, som ILO och miljö- och konsumentorganisationer. Inom jordbruksområdet bör det ske många refor- meringar inte minst av de gällande jordbruksstöden. Områden inom jordbruket som bör förstärkas är livs- medelssäkerheten, djurskyddet, kvinnors möjlighet att äga och kontrollera jordbruksproduktionen och landsbygdsutvecklingen, för att ta några exempel. Även arbetsrätten bör förstärkas. Likaså bör man råda bot på en situation med snedvriden konkurrens ge- nom låga löner, barnarbete och usel arbetsmiljö. Herr talman! Avslutningsvis vill jag lyfta fram och yrka bifall till reservation 7 i betänkandet. År 1977 tillsatte Världsbanken och Internationella naturvårdsunionen en världskommission om dammar - WCD. Världskommissionen har lagt fram ett för- slag till normer för hur dammbyggen ska planeras, beslutas, genomföras och förverkligas. Enligt vår mening är dessa riktlinjer värda att tas på allvar. Det är inte en fråga enbart för Sverige att vara föregångsland inom miljöområdet. Vänsterparti- et anser att Sverige bör anta WCD:s riktlinjer. På detta sätt skulle Sverige göra en stor insats i världen genom exemplets goda makt inför andra biståndsmyndigheter, exportkreditorgan och dammfö- retag. Även Världsbanken och de regionala utveck- lingsbankerna bör påverkas. Med stöd från miljöorganisationer över hela värl- den finns det anledning att uppmana Världsbanken och exportkreditmyndigheter att hålla inne allt eko- nomiskt stöd till nya dammprojekt innan WCD:s riktlinjer har antagits av dessa institutioner. Den nämnda motionen bör således bifallas av riksdagen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 1. Vi kristdemokrater står förstås bak- om alla de reservationer som har vår partibeteckning, men för att vi ska vinna tid nöjer jag mig med detta. I tidningen Entreprenör, som ges ut av Svenskt Näringsliv, kunde man i det senaste numret läsa en artikel som hade rubriken "Lyft för Indiens fattiga". I den här artikeln återges en beskrivning av författaren Lasse Berg, som bl.a. besökte Indien 30 år efter en tidigare resa. För 30 år sedan beskrev han en oerhörd misär i landet, och nu säger han bl.a.: Jag blev enormt förvånad över de oerhörda förändringarna till det bättre som skett i levnadsvillkoren för de fattiga män- niskorna som vi nu återvände till. Han ger flera exempel. Bl.a. handlar det om en kastlös familj som tidigare levt i stor fattigdom. Ge- nom fotografier visas skillnaden mellan nu och då. Marken i gränderna är stensatt. Det finns avlopp. Husen är av riktigt tegel. Författaren beskriver hur familjen har fått höjd levnadsstandard på flera andra sätt. De har el. De äter och klär sig bättre, och de har TV. Det barnarbete i glashyttor som Lasse Berg be- skrev vid skiftet mellan 60-tal och 70-tal hade nu försvunnit. Arbetsmiljön i glashyttorna hade genom- gått en radikal förbättring. Han pekade också på för- bättringar i mångmiljonstaden Calcutta, där det för ett kvartssekel sedan fanns mellan en halv och en miljon uteliggare. Nu finns det, enligt samme Bergs upp- skattning, inte fler uteliggare än i London, vilket kanske är illa nog. Utvecklingen i Indien har gjort att medellivsläng- den under de senaste 25 åren har ökat från 46 år till 63 år och att andelen fattiga i befolkningen har halve- rats. Det här är naturligtvis en fantastisk och oerhört glädjande utveckling. De mekanismer som ligger bakom de väldiga höj- ningarna av levnadsstandarden i bl.a. Indien men också i Kina anser Lasse Berg vara - den gröna revolutionen, som har lett till en bättre avkastning på grödorna - institutionella förändringar - Kina saknar dock fortfarande det viktigaste, en demokratisering - en ekonomisk tillväxt, som är en av de viktigaste motorerna och som drivs av internationell handel på ett helt annat sätt än för några decennier sedan. Det här visar att saker och ting förändras. Det som kunde upplevas som omöjligt för 25 år sedan är i dag verklighet på många håll. Det finns möjligheter att förändra, och väldigt mycket förändras till det bästa. Demokrati och marknadsekonomi är vägen till ekonomisk utveckling. En förutsättning för en funge- rande marknadsekonomi är att vi har ett aktivt han- delsutbyte inom länder men också mellan länder. Bistånd är bra. Bistånd behövs, men de verkliga eko- nomiska lyften kommer som en följd av arbetsfördel- ning och handel. Det betänkande som vi i dag behandlar handlar om utrikeshandel, och det finns en betydande enighet mellan riksdagens partier, möjligen med något un- dantag. Hela utskottet är överens om handelsutbytets välsignelsebringande effekter och en bred majoritet om att WTO är nyckeln i det här sammanhanget. Det är genom WTO som vi kan åstadkomma viktiga för- ändringar som kan höja människors levnadsstandard. Vi är också överens om att WTO:s regelverk behöver förbättras. Allt det här är bra för Sverige, vårt eget land, och också för den rika delen av världen, men det är kanske ändå mest angeläget för att man ska åstad- komma bättre villkor för de människor som bor i de allra fattigaste länderna i världen. På några punkter har vi kristdemokrater, trots allt, tillsammans med andra partier, Folkpartiet och Mode- raterna och i något fall också Centern, sett oss föran- låtna att reservera oss. Det handlar om WTO-frågor. Det handlar om EU och utrikeshandelspolitiken samt om handel och miljö. Gemensamt för alla de här reservationerna är att vi vill trycka på ytterligare för att Sverige ska ta sitt ansvar och fungera som en aktiv pådrivare i frihan- delssammanhang. Det gör vi av det enkla skälet att det är den snabbaste och mest effektiva vägen för att åstadkomma den utveckling som är nödvändig för att lyfta upp de allra fattigaste till en bättre levnadsstan- dard. Men reservationerna innehåller också resone- mang om ett förstärkt stöd till u-länderna i olika av- seenden för att åstadkomma jämlika villkor. Vi betonar också vikten av ytterligare insatser för att riva tullmurar och insatser för att få bort det ex- portstöd som den rika världen ger till sina jordbruk, som ju naturligtvis motverkar u-ländernas möjligheter att exportera varor och produkter som de skulle kunna exportera. Jag vet att det här är en oerhört grannlaga men likafullt angelägen uppgift som Sverige inom ramen för EU-samarbetet också bör verka för. Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall till reservation nr 1.

Herr talman! I denna sena men vackra sommar- kväll ska jag fatta mig mycket kort och börja med att konstatera att vi har en stor samstämmighet i utrikes- handelspolitiska frågor i näringsutskottet. Ett enhälligt utskott har också ställt sig bakom in- riktningen att frihandel är en stark välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för värl- dens fattigaste länder. Självklart ska även EU:s handelspolitik främja rättvis handel och hållbar utveckling. Även på de områden där EU har varit tillmötesgående har resul- taten varit alltför blygsamma. Fattiga länder går miste om 700 miljarder dollar årligen på grund av handels- barriärer från de rika ländernas sida - det påpekar vi i vår reservation. Utskottet uttryckte för ett år sedan en stor till- fredsställelse över att beslutsprocessen inom EU hade lett fram till resultatet att de fattigaste länderna kom- mer att få fullständig tullfrihet när det gäller EU- länderna. Liksom då vill jag nu betona att det upp- nådda resultatet endast bör ses som ett etappmål, vilket bör följas av ytterligare liberaliseringar av världshandeln. En fri handel är en motor för tillväxt i alla länder men innebär särskilt för de fattiga länderna en möj- lighet att förbättra sin position. Jag vill starkt framhålla det angelägna i ett bättre tillträde till EU:s och andra i-länders marknader för t.ex. jordbruksvaror och teko från alla u-länder, inte bara från de minst utvecklade länderna. Enbart en liberalisering av handeln är dock inte en lösning. Ett av problemen är att fattiga länder inte haft möjlighet att mobilisera investeringar, varken inhemska eller utländska, trots en liberalisering. Ojämlikhet i den globala ekonomin är en underliggande orsak. Under det s.k. Dohamötet var frågan om huruvida ett åtagande skulle göras för att på sikt avskaffa ex- portsubventionerna på jordbruksområdet för svår för EU. Det kan man bara beklaga, och från Centerparti- ets sida vill vi betona att i-ländernas exportstöd till jordbruksprodukter i dag utgör ett allvarligt hinder mot u-ländernas möjligheter att exportera på världs- marknaden. Vi anser att Sverige med stor kraft bör driva att i-länderna avskaffar sådana exportstöd i fortsättningen, och vi menar att EU:s ställning i världshandeln bör användas offensivt, t.ex. som sti- mulans i syfte att skapa en bättre miljö generellt sett. En övergripande målsättning bör därför vara att infö- ra någon form av grönt tullsystem, dvs. generösare tullbestämmelser för exportörer som uppfyller vissa fastställda miljökrav. Med det anförda yrkar jag bifall till reservation nr 4.

Herr talman! Jag står bakom våra reservationer men yrkar bifall bara till reservation 6. I och med att en förhandlingsrunda nu kommer till stånd finns det anledning att på allvar försöka rätta till de problem som har konstaterats inom WTO- systemets ram. Den kritik mot WTO som har förts fram såväl från frivilligorganisationer som från ut- vecklingsländernas regeringar bör leda fram till att ett förändringsarbete inleds. Kritiken gäller bl.a. avsaknad av politiska, etiska och sociala mål för WTO, bristande öppenhet och avsaknad av reellt inflytande för utvecklingsländerna. Jag anser att det finns många tecken på att länder som genomgår en snabb liberalisering också har fått ökade inkomstskillnader, en ohållbar användning av naturresurserna och tilltagande miljöförstöring. Även om WTO har höjd levnadsstandard, full sysselsätt- ning och ökad produktion i samklang med naturen som viktiga mål finns det i dag inte tillräckligt med instrument för att nå dessa mål. Enligt min mening är det en viktig uppgift för Sverige att arbeta för att dessa mål kan uppnås så att FN:s stadga för mänskliga rättigheter genomsyrar handels- och investeringsfrågor inom WTO. Det bör vara en prioriterad uppgift för Sverige att arbeta för att arbetsformerna inte diskriminerar vissa länder och för att öppenheten inom WTO ökar. Herr talman! Problemet att vissa länder kan försö- ka vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefint- lig eller dålig lagstiftning för miljöskydd och arbe- tarskydd har uppmärksammats. Inte minst kan svaga statsbildningar och demokratier släppa fram ett bru- talt utnyttjande av människor och miljö. Barnarbete, extremt låga löner, förbud mot facklig organisering m.m. är inte ovanliga företeelser. Jag anser därför att det finns mycket starka skäl att införa sociala och miljömässiga minimikrav i WTO-systemet. Regelverket måste utformas från utgångspunkten att det är en självklar rättighet att skydda miljö och hälsa och att det inte får uppfattas som handelshinder. Jag menar vidare att miljökostnader måste vara en del av handeln. Regeringen måste arbeta för gemen- samma internationella miljöåtgärder, exempelvis i form av en gemensam miniminivå för beskattning av koldioxidutsläpp. Det bör slås fast att miljötänkandet inte får vara ett andrahandsintresse. Tvärtom måste vårt utnyttjande av naturresurser underställas vad som är ekologiskt hållbart. Enligt vår mening är riktlinjerna enligt Världs- kommissionen för dammar värda att tas på allvar. Detta är inte enbart en svensk fråga, men Sverige bör vara ett föregångsland på miljöområdet. Vi anser att Sverige bör anta denna kommissions riktlinjer. Detta bör komma till uttryck genom Sidas, Exportkredit- nämndens och den svenska industrins verksamhet. Även Världsbanken och de regionala utvecklingsban- kerna bör påverkas. Med stöd från miljöorganisationer över hela värl- den finns det anledning att uppmana Världsbanken och exportkreditmyndigheterna att hålla inne med allt ekonomiskt stöd till nya dammprojekt innan kommis- sionens riktlinjer antagits av dessa institutioner.

Herr talman! Sverige har en lång tradition av att värna frihandelns principer och bekämpa protektio- nistiska inslag. För ett litet land som vårt med stort utrikeshandelsberoende har detta varit och kommer att vara en oerhört viktig förutsättning för vårt väl- stånd. Frihandeln är också en avgörande driftkraft för den globala ekonomiska utvecklingen, inte minst i tredje världen. Alla konsumenter, både enskilda och företag, gynnas av de positiva effekterna av lägre priser, stör- re utbud av varor och tjänster samt bättre kvalitet. Utrikesdepartementet i Australien har räknat ut att en halvering av dagens handelshinder skulle innebära globala välfärdsvinster på sammanlagt 400 miljarder US dollar per år. Det är lika mycket som om hela Kanada skulle läggas till världsekonomin. Frihandeln innebär också en snabb spridning av information, vilket kan bidra till en omvandling av slutna samhällen till samhällen öppna för omvärlden. Det räcker givetvis inte att göra världen rikare. Den måste också bli mer rättvis. Obalanserna mellan rika och fattiga måste rättas till. Precis som vi social- demokrater vill ha ett rättvist Sverige vill vi ha en rättvis och jämlik värld. För att råda bot på obalanserna mellan fattiga och rika måste de fattiga få mest. Via biståndspolitiken och en successivt förändrad handelspolitik inom EU verkar Sverige för en ökad tillväxt och en långsiktigt hållbar utveckling i u-länderna. Sverige har också sedan inträdet i EU arbetat för en avreglering av EU:s tullar och andra handelshin- der. Den svenska ambitionen är att EU ska komma fram till en långsiktig och övergripande handelspoli- tik med en målsättning som innebär global tullfrihet för industrivaror i de mest utvecklade länderna inom en tioårsperiod. Tyvärr råder det delade meningar om detta inom EU. Det är inte heller EU:s gemensamma linje. De avslutande förhandlingarna i Doha hade bättre förutsättningar än de som var i Seattle. Ett av proble- men i Seattle var att klyftan mellan i- och u-länder inte kunde överbryggas. Deklarationen från Doha innebär en ökad uppmärksamhet på u-ländernas pro- blem. Att ta till vara deras intressen blir centralt i den nya förhandlingsrundan. Detta kan bl.a. betyda att i- länderna i större utsträckning än tidigare måste ac- ceptera tullsänkningar på varor som är av exportin- tresse för u-länderna. På i stort sett varje förhandlingsområde står det tydligt att man ska ta hänsyn just till utvecklingslän- dernas behov. Detta är verkligen ett nytt språkbruk. Förhandlingarna i Doha ledde bl.a. till en särskild deklaration om förbättrad tillgång på läkemedel ge- nom ökade möjligheter att köpa eller tillverka kopior av patentskyddade läkemedel mot farsoter som aids/hiv och tuberkulos. Förhandlingarna innebar också att den nya för- handlingsrunda som nu ska komma till stånd ska innehålla neddragningar av jordbruksstödet. Den absolut viktigaste frågan för u-länderna är just det. Den nya förhandlingsrundan har nu ett kraftfullt mandat att gå vidare. Tyvärr gick det inte lika bra på tekosidan. Jag skulle i detta sammanhang vilja ställa en fråga till Per Westerberg. Han säger att vi skulle ha gått vidare och gjort mer på jordbrukssidan. Vad tänker han sig? Vi ingick båda två i den svenska delegationen i Qatar. Per Westerberg vet precis som jag att det inte var så många som stödde den svenska linjen. Det var Norge och Mauritius. Det är ingen speciellt bra majo- ritet för att åstadkomma någonting. Jag undrar hur en borgerlig regering hade kunnat lyckas med att minska jordbruksstödet. Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund var- för Kristdemokraterna har bytt synpunkt. Nu tycker de att regeringen ska göra mer på jordbruksområdet. Man ska gå vidare. Man ska göra ännu mer. När vi behandlade samma frågor i näringsutskot- tets betänkande 1998-1999 reserverade sig Kristde- mokraterna utifrån omvänd uppfattning. De sade att de ville rikta kritik emot att regeringen drev en ex- trem avregleringslinje när det gäller handel på jord- bruksområdet trots att Sverige saknar geografiska och klimatologiska förutsättningar för att bli ett stort exportland för jordbruksprodukter. De sade vidare att en liberalisering av jord- brukshandeln inte får göras till ett självändamål. I stället borde, enligt utskottet, Sverige ställa sig bak- om principerna för EU:s gemensamma jordbrukspo- litik. Jag skulle som sagt vilja fråga vad som har hänt under dessa år. Jag välkomnar verkligen att vi har samma åsikt på detta område. Men vad är det som har skett som har lett till förändringarna? Förhandlingarna fortgår också avseende tjänste- handeln. Dessa ska föras i syfte att främja dels eko- nomisk tillväxt av alla handelspartner, dels utveck- lingen av utvecklingsländer och där framför allt de minst utvecklade utvecklingsländerna. Behovet av ökat tekniskt stöd och kapacitetsut- byggnad för de minst utvecklade länderna erkänns. Ett klargörande av tvistlösningsmekanismen kommer att ingå i de fortsatta förhandlingarna. Regeringens mål att skapa en bättre, tydligare och mer transparent tvistlösningsmekanism som inte minst tar hänsyn till u-ländernas särskilda behov står högt på dagordning- en. Arbetet i fråga om elektronisk handel fortsätter. Det här bildar sammantaget en bra bas för att gå vidare. Det finns verkligen mycket att göra för att öka frihandeln och minska orättvisorna mellan i- och u- länder. Nu har vi en bra plattform för detta. Herr talman! Allmänt sett skapar ytterligare libe- raliseringar på handelsområdet förutsättningar för en effektivare resursanvändning. Samtidigt kan en ökad internationell handel som inte åtföljs av en ansvars- full miljöpolitik ha negativa konsekvenser för miljön. I Dohaförhandlingarna blev det ett genombrott för miljöfrågorna och den hållbara utvecklingen. För första gången ska nu WTO-länderna förhandla om hur handelsreglerna ska förhålla sig till internationella miljöavtal. Inget land ska hindras från att vidta åtgär- der för att skydda människor, djur, växter eller miljö. Detta har bemötts med skepsis från u-ländernas sida. Det finns en misstanke om att i-länderna använ- der detta som förtäckt protektionism. På samma sätt är det med handel och arbetsvillkor. Under WTO:s senaste ministermöte var den svenska regeringen mycket pådrivande för att det skulle inrättas ett permanent och gemensamt forum mellan WTO och ILO. Dessa frågor finns med i den nya rundan. Men det finns som sagt en stor oro bland många u-länder för att kravet på arbetsrättsliga villkor egentligen handlar om att i-länderna vill slå vakt om de egna arbetstillfällena - alltså en maskerad protek- tionism. Detta är en svår avvägning som man absolut inte kan bortse från - att skilja mellan dem som moti- veras av en genuin önskan om att de mänskliga rät- tigheterna respekteras och att vår miljö värnas och dem som använder de mänskliga rättigheterna och miljöhänsyn som en täckmantel för protektionism. Här kan Sverige spela en viktig roll, och gör så redan i dag, i att undanröja den atmosfär av misstänksamhet som finns, detta genom vår långa tradition av inter- nationellt arbete som inte grundat sig på egennytta. Vi socialdemokrater anser att moral och etik måste finnas också i handeln. Vi är inga doktrinära frihandelsentusiaster som skriker: Lämna marknaden i fred! Självklart måste avarter stävjas, både i Sverige och i andra länder. Herr talman! Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för en friare världshandel, för ökad rättvisa och minskad protektionism. Med detta yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att både Sveriges och många andra länders erfarenhet är att det är den fria handeln som skapar välståndet. Det finns ett gammalt anglosaxiskt uttalande om att det alltid är den mindre parten som vinner i ett förhållan- de, och så är det ofta i handeln. Den svenska erfaren- heten är entydig, och det gäller också många av u- länderna. Det gäller dock att inte förblindas av att det är planhushållningsregimer som får stödet i de här sammanhangen. I stället är det centralt att påverka dessa till ökad handel. Vad vi försöker säga i en av våra reservationer är att när man pratar om olika sociala arbetsvillkor och miljövillkor måste det ske i samarbete med demokra- tiska och även andra länders regeringar så att detta att man hamnar i ett samarbete inte upplevs som protek- tionism, i synnerhet när det drivs från ett antal av västvärldens fackliga organisationer att höja olika sociala kostnader och olika former av miljökrav på produkter. Sedan går jag över till Dohaförhandlingarna och den reservation där vill ha lite mer bett i våra interna EU-krav på ökad frihandel när det gäller teko och jordbruk. Vi tycker inte att det räcker att bara markera svenska intressen, utan man får faktiskt även markera mot de länder som är de största anhängarna av om- fattande stöd till jordbruket, t.o.m. till jordbruksex- port från EU till länder som har bättre förutsättningar att bedriva jordbruk. Det här gäller även tekodelarna. Vi tycker att det går att höja ribban - inte för att vi tror att vi når majoritet i morgon, men för att stegvis stärka opinionen för ökad frihandel. Det är det bästa u-landsbistånd vi kan ge, det bästa stödet till många av de små nationerna i världen.

Herr talman! Per Westerberg har sjungit frihan- delns lov, och jag kan hålla med om mångt och mycket. Men man kan inte heller bortse från det fak- tum att handeln inte är isolerad från annat. Per We- sterberg pratade om de gyllene årtiondena i svensk historia från 1890 till 1930, och då vill jag säga att under denna tid tillkom den svenska arbetarrörelsen som kraftigt drev på kraven om fackliga rättigheter, rösträtt osv. Här var Pers parti emot vartenda förslag. Detta var inget som marknadskrafterna ordnade av sig själva, utan det fanns en arbetarrörelse som drev de här kraven mot arbetsgivare och de politiska parti- er som fick vara med och representeras i riksdagen på den tiden. Det var inget som skedde av sig självt. Vi tycker nog att man också kan hjälpa andra län- der - inte av protektionistiska skäl men för de grund- läggande rättigheternas skull, för att man är emot tvångsarbete och barnarbete och för facklig organise- ringsfrihet. Det tycker vi är sådant som också måste finnas med och diskuteras när man pratar om handel. Jag skulle också vilja fråga: Om man inte pratar om de här frågorna, tror Per Westerberg att man kommer att kunna öka frihandeln? Kommer det inte att bli väldigt mycket demonstrationer och mycket tal om att detta bara är penningens makt? Man kan tala om protektionism, och det finns i-länder som kan gömma sig bakom det. Men det finns faktiskt också motsatsen, dvs. att man kan prata gott om u-länder och gömma sig bakom det när man faktiskt är emot facklig verksamhet.

Herr talman! När det gäller rättigheter och olika tydliga fackliga möjligheter är det tyvärr inte så att detta i första hand kommer i u-länderna om det är demonstrationer därför att man inte har tagit upp de frågorna, utan det är i i-länderna. Jag delar i grunden uppfattningen om frihandeln. Vi ska inte bortse från frihandelns sätt att skapa soci- ala rättigheter och miljörättigheter. Detta har drivits på genom att man fått en ökande levnadsstandard. Marie Granlund nämner själv den svenska arbetarrö- relsen och de krav på bättre arbetsvillkor som kom i Sverige från 1870-talet och ända fram till 1930 och även därefter. Men det var inte det engelska kapitalet eller det engelska ingenjörskunnandet som drev på utvecklingen i Sverige, utan det var inhemska krav. Jag tror att man måste visa respekt för demokrati och regeringar även i u-länder. Det är det jag säger: De reformer som ska ske måste ske i samarbete, sam- klang och respekt för människor i u-länderna. Vi får inte sitta på alltför höga hästar, även om vi kan vara pådrivande till en viss del från i-länderna. När det gäller demokratiutvecklingen skulle väl just ett öppnande för frihandel i stora delar av Afrika vara bra för att bryta upp många av de marxistiska regimerna där, som fortfarande stoppar varje form av ekonomisk utveckling att tala om och som dessutom stoppar mycket av utvecklingen av sociala rättigheter, miljörättigheter m.m. Jag är lite besviken på en del av Sidabiståndet som snarast används till att informera om i-världen men väl mycket ur marxistisk synvinkel och emot frihandeln, som jag tror är den bästa form av bistånd vi kan ge.

Herr talman! Jag har ingen annan åsikt om det sista. Jag skulle vilja återvända till det här med jordbru- ket. Nu har Per Westerberg ingen möjlighet att svara, men för mig förefaller detta något märkligt. Det är klart att Sverige i förhandlingarna förde fram sin åsikt om att man ska öka avregleringarna inom EU, export- subventionerna och annat. Men vi vet ju allihop vem det var som bromsade, nämligen Frankrike. Jag tror därmed inte att det hade spelat så stor roll om Sverige hade uttryckt det på ett annat sätt eller så. Det var helt enkelt stopp på det området. Jag är övertygad, återigen, om att handel inte kan fungera som isolerad företeelse. Den påverkar livet i övrigt, och livet i övrigt påverkar handeln. Därför måste man också ha vissa fundamentala grunder som gäller; annars är jag övertygad om att den så viktiga utvecklingen av frihandeln kommer att stoppas. Den kommer helt enkelt inte att få gehör. Det är naturligt- vis riktigt att de stora demonstrationerna har varit i i- länderna. Jag tror dock att det kommer att bli en ökad protektionism om man inte också ser att handeln inte behöver stå i motsättning till demokrati, till att män- niskor ska ha grundläggande fackliga rättigheter, till att barn inte ska behöva arbeta osv. Det här är oerhört viktigt för mig. Fri handel skapar välstånd, men fri handel måste också följa vissa regler.

Herr talman! Betänkandet visar, som jag har sagt tidigare, på en betydande enighet. En sak som jag tänkte stryka under ytterligare är de rörelser som finns inom näringslivet och de mer folkligt förankra- de rörelser där det handlar om ett större ansvarsta- gande från och genom näringslivet självt. Här finns en mängd glädjande exempel som jag tror kommer att spela en allt större roll framöver. Jag fick en fråga om jordbrukspolitiken. Har Kristdemokraterna ändrat uppfattning i den här frå- gan? Nej, vårt resonemang handlar här om att vi gär- na ser och verkar för en liberalisering, en avreglering av EU:s jordbrukspolitik. Bort med exportstöd och tullar! I reservationen står det: "Inom EU bör ett mål- medvetet arbete påbörjas för att ta fram en plan för successiv avveckling av jordbruksskyddet." Det gör det därför att vi har varit och fortsatt är oroliga för att de svenska jordbruksföretagen, de svenska bönderna, blir satta i en position som är mindre gynnsam än den som de europeiska kollegerna har, eftersom vi i Sve- rige t.ex. har en skattesituation för jordbruksnäringen som är väsentligt sämre än den som finns i de länder som de svenska bönderna tävlar med på framför allt den europeiska marknaden. Vi är oroliga för att en ensidig avreglering, utan att vi i Sverige ser till att de svenska bönderna har likartade konkurrensvillkor, kommer att få negativa effekter. Det är det som vi trycker på också i det här ut- skottets betänkande och som vi har tryckt på tidigare. Där finns en klar enhetlig linje. Marie Granlund bör naturligtvis utveckla sina tankegångar om hur svens- ka bönder ska kunna hävda sig på en marknad om avregleringen sker men svenska bönder startar från en sämre position än de europeiska kollegerna gör.

Herr talman! Riktigt så enkelt är det inte att linjen är kristallklar från Kristdemokraternas sida. I det betänkande som jag tidigare refererade till från 1998/99 är Kristdemokraterna på samma linje som Centern. Centerpartiet har behållit sin inställning och har fortfarande en reservation medan Kristdemokra- terna numera går på Moderaternas linje. Det handlar just om jordbruksstödet. Tidigare sade Kristdemo- kraterna att man skulle ställa sig bakom principerna för EU:s gemensamma jordbrukspolitik och att man tyckte att den svenska regeringen gick för långt. I år tycker man att Sverige inte driver de här frågorna tillräckligt hårt i EU. Då handlar det om politiken i EU. Någonting måste i alla fall ha hänt. Det är jag övertygad om. Jag skulle också vilja fråga Göran Hägglund hur han ställer sig till mänskliga rättigheter, facklig orga- nisationsfrihet, tvångsarbete osv. Hur ska man kom- ma till rätta med detta? Ser Göran Hägglund handeln som en isolerad företeelse?

Herr talman! För att börja med det sista vill jag säga att vi kristdemokrater är anhängare av en mark- nadsekonomi inom sociala, ekologiska och etiska ramar. Vad som helst kan inte accepteras, självklart inte. Här finns ett ansvar. Men det är också en grannlaga balansgång, det tror jag alla i kammaren är medvetna om, mellan det som Marie Granlund talade för, en dold protektionism och en vilja att ställa krav på vissa grundläggande rättigheter, vare sig det gäller fackliga rättigheter, mänskliga rättigheter eller krav som vi ställer t.ex. beträffande att få bort barnarbete. I den huvudfråga som vi började diskutera, som handlade om jordbrukspolitiken, finns det i de reser- vationer vi har utformat en betydande enighet mellan alla de borgerliga partierna. Jag ser inga skillnader mellan kristdemokrater och centerpartister i det reso- nemanget. Vi behöver i Sverige driva en jordbrukspolitik som gör att svenska bönder och den svenska jord- bruksnäringen kan hävda sig mot europeiska kolleger. Och vi bör framför allt inom ramen för EU- samarbetet verka för att vi får en enhetlig linje som är till gagn för framför allt de mindre utvecklade länder- na. Jag tror att svenska bönder har goda möjligheter att tävla i det sammanhanget, men man behöver ha villkor som är likartade kollegernas, och det har man inte med dagens jordbrukspolitik.

Herr talman! Jag är övertygad om att alla måste dra sitt strå till stacken. En avreglering av jordbruket och ett minskat stöd är det absolut viktigaste för u- länderna. Där måste nog också Sverige dra ned på sina ambitioner, precis som andra länder. Sedan kan vi tycka att vissa kanske skulle göra det ännu mer, så är det. Men återigen, jag tycker inte att den här för- klaringen är kristallklar. Förra gången var man med Centern, denna gång är man med Moderaterna. Jag tycker nog att det har skett en förändring. Sedan skulle jag vilja säga att jag tycker att det är bra att Kristdemokraterna anser att fackliga rättighe- ter och annat är bra. Jag blir bara bekymrad över att man verkar tro att det sköter sig självt. Jag är överty- gad om att så inte är fallet utan att detta är någonting som vi alla måste hjälpas åt med och faktiskt också på olika sätt ställa krav på. Det är då vi kan få en bra och rättvis handel.