Vuxenutbildning

Fru talman! Vi debatterar i dag utbildningsutskottets betänkande nr 10 om vuxenutbildning. Jag står självklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 3. Det livslånga lärandet börjar när vi föds. Det är viktigt att alla får en reell chans att växa i kunskap utifrån sina förutsättningar. För att detta ska vara möjligt gäller det att vi har ett utbildningssystem som har den inriktning och de resurser som krävs. Vi gör olika val i livet, och det är viktigt att de val man gör inte är någon återvändsgränd utan att man ges möjlighet att hela tiden göra nya val och finna nya vägar. Det kommer, i den föränderliga värld och det föränderliga arbetsliv vi har, att vara nödvändigt att hela tiden kunna förändra sin livssituation. Det blir inte minst uppenbart i dessa tider. Med de mängder av varsel som kommer varje dag där i stort sett alla varsel leder till arbetslöshet krävs möjlighet till kompetensutveckling och/eller helt byte av yrkesinriktning. Det är dags för ett nytt kunskapslyft. De borgerliga partierna var starkt emot vår reform Kunskapslyftet som varade mellan 1997 och 2002. Man kritiserade reformen utifrån att vi enbart försökte dölja arbetslösheten, att inga studerande skulle vilja delta och att det skulle vara ytterst få kommuner som över huvud taget skulle ansöka om kunskapslyftsplatser. Med facit i hand vet vi att det blev precis tvärtom. Vi hade hög arbetslöshet, och vi visste att många av de arbetslösa inte hade en fullgången gymnasieskola och att en del inte hade gått grundskolan klart. Dessutom var det många som inte hade någon yrkesutbildning. Det var lätt att konstatera att dessa inte hade någon chans att komma in på arbetsmarknaden. Vi har samma situation i dag, men den är ännu svårare då dagens arbetsliv kräver ännu högre kompetens för att man ska vara anställningsbar. I dag saknar ca 800 000 vuxna fullgången gymnasieskola och har därför betydande svårigheter att få nya jobb. Många vuxna har dessutom utbildningar som behöver uppdateras och kompletteras för att de ska fortsätta att vara efterfrågade på arbetsmarknaden. Självklart är vuxenutbildning ett viktigt instrument för arbetslösa, men det är inte enbart ett arbetsmarknadspolitiskt instrument. En välutbildad befolkning är en av tillväxtens drivkrafter, men det är också en viktig demokrati- och jämställdhetsfråga. Kunskapslyftet var tänkt att vara i fem år och sedan återgå till att enbart finansieras av kommunerna. Den socialdemokratiska regeringen valde utifrån de behov man såg att staten måste fortsätta att finansiera vuxenutbildningen med 50 procent och kommunerna de resterande 50 procenten, alltså delat ansvar. Vi socialdemokrater anser att det statliga anslaget till komvux bör höjas med de 600 miljoner som regeringen tog bort i samband med regeringsskiftet. Vår satsning på vuxenutbildning motsvarar 22 000 fler vuxenutbildningsplatser än regeringens. Viktigt är att man när man fördelar vuxenutbildningsplatserna återgår till vår fördelningsmodell där man vid fördelningen tog hänsyn till kommunens arbetslöshet, utbildningsnivå och antal invandrare. Det är slöseri att fördela lika till alla kommuner oavsett om de har behov eller inte. Som det är i dag har man skurit ned mest där arbetslösheten är som högst och utbildningsnivån som lägst. Vinnare i regeringens fördelningsmodell är välsituerade Stockholmsförorter. Regeringen har dragit ned resurser till vuxenutbildningsplatser med 600 miljoner kronor under åren 2007, 2008, 2009 och 2010. Det blir sammanlagt 2,4 miljarder. Sedan har man sagt att man har gjort stora satsningar genom att lägga tillbaka 334 miljoner 2009 och 563 miljoner 2010. Det är matematik i den högre skolan som den borgerliga regeringen ägnar sig åt när man kallar det en satsning som i realiteten är 1,5 miljarder mindre i förhållande till Socialdemokraternas förslag som är 2,4 miljarder. Det har sin utgångspunkt i högkonjunkturen 2006. Det är speciellt anmärkningsvärt när man befinner sig i en djup lågkonjunktur som vi inte ser slutet på. Ett område som är eftersatt är utbudet inom yrkesutbildningarna. Vi socialdemokrater vill därför inrätta en kompetenskommission. Kommissionen ska, i kontakt med branschföreträdare, snabbt kartlägga utbildningsbehovet såväl nationellt som för varje län och region. Därefter ska kompetenskommissionen ha mandat att köpa yrkesutbildningar från kommuner, högskolor, privata utbildningsföretag och andra utbildningsanordnare. Utbildningarna ska vara yrkesinriktade och ha en nära koppling till arbetslivet. De ska omfatta såväl gymnasial och eftergymnasial nivå som högskolenivå. Vidare anser vi att det behövs en generell utbyggnad av vuxenutbildningen inom de yrkesförberedande programmen. När det gäller sfi-undervisningen vill vi understryka vikten av att kvalitetssäkra och individualisera undervisningen. Detta vill vi göra bland annat genom att slå vakt om det minsta antal undervisningstimmar som de sfi-studerande har rätt till. Vi vill att sfi-undervisningen tydligare kopplas till olika människors förkunskaper och att undervisningen inriktas på att underlätta en snabb övergång till arbetslivet. Vi vill därför avsätta medel för utvecklings- och försöksverksamhet. Arbetslösheten är hög bland den svenska befolkningen, men den är enligt Svenskt Näringslivs prognos störst bland ungdomar och har ökat med 30 procent. Vi har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i Europa. Endast Spanien ligger sämre till. Under 2010 kommer ungdomarna att svara för 43 procent av den totala arbetslösheten i Sverige. Det är ytterst upprörande, och regeringen gör ingenting. Det är helt klart att regeringen inte tar den enorma arbetslösheten och den omstrukturering som pågår på allvar utan enbart hänvisar till att marknaden ska lösa krisen. Ingen mer än regeringen tror på detta. För säkerhets skull yrkar jag än en gång bifall till reservation 3.

Fru talman! När det gäller yrkesutbildning och utbildning över huvud taget är det en regerings uppgift att ligga före så att man kan planera i god tid för de förändringar och för de utmaningar som samhället och omvärlden skapar för oss och så att man kan trygga vår välfärd och vår utbildning. Därför är det desto mer beklagligt när man ser hur regeringen agerar i efterhand hela tiden. Det första som regeringen gjorde när den kom till makten var att skära ned resurserna till komvux, mer än vad som hade planerats på något sätt. Alla som hade ett litet öra vid marken och som hade någon som helst kontakt med kommunerna ute i landet hörde det ramaskri som gick genom Kommunsverige över de nedskärningar på komvux som helt oväntat drabbade kommunerna när alliansregeringens första budget lades fram. Sedan har regeringen alltid försvarat sig med att alla har skurit ned tidigare. Visst är det så. Det är ingen som diskuterar det. Men det oväntade dråpslag som drabbade komvux var inte alls planerat, och det var inte någon som hade förutsett det. Det är det som jag menar med att ha beredskap för oväntade situationer. Dagens finanskris och ekonomiska kris har varit väldigt svår att förutse. Men därför gäller det att ha resurser i beredskap. Sedan är det väldigt trevligt att en del satsningar på yrkesvux har ökat lite grann i alla fall. Men man kommer inte upp i de nivåer som fanns tidigare. Det är det som är beklagligt, och det är det som är farligt när vi nu går in i vad som kan bli den värsta lågkonjunkturen på väldigt länge. Jag hoppas att den inte går så långt att den slår 90-talets kris. Men det finns väldigt många prognosmakare som menar att den kommer att göra det. Då har vi en regering som för en politik som haltar efter och som försöker hinna med men som bara kommer i efterhand. Vi har flera gånger tidigare i dag diskuterat frågan om resurser till kommuner och landsting som man inte är beredd att ge 2009. Man har inte förstått verkligheten. Man verkar inte ha tillräckligt många politiker och förtroendevalda i ledande ställning hos regeringen som har erfarenhet av kommunekonomi och av hur det ser ut ute i verkligheten utan som bara kännare till riksdagens kammare och Rosenbad. Det är det som gör mig orolig när vi debatterar vuxenutbildning. Från Miljöpartiets sida ser vi nämligen i stället möjligheterna. Vi har ända sedan alliansregeringen tillträdde försökt vinnlägga oss om att balansera våra budgetalternativ tydligt. Vissa av skattesänkningarna har vi tagit till oss. Vi har samtidigt gjort satsningar och gjort det med en ekonomi i balans. Det är nämligen viktigt långsiktigt att ha en ekonomi i balans. Det visar inte minst denna kris. Samtidigt måste man se utmaningen som man kan använda konstruktivt framåt. Då handlar det om att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi har väldigt stora behov när det gäller till exempel allmännyttans hyresfastigheter över hela landet. Det skulle vara fantastiskt att nu utnyttja detta genom att renovera dem och satsa på dem. Därför har vi reservation 4 på denna punkt där vi framför att vi vill utnyttja komvux och yrkesvux resurser för att utbilda fler arbetare och samtidigt sätta i gång ett rejält upprustningsprogram. Regeringen vill varken rusta upp hyreslägenheter eller satsa rejält på komvux och yrkesvux, utan det blir pluttar, små bitar här och var. Detta är bakåtsträvande. Man tar inte tag i problemet ordentligt för att man verkar vara så upptagen med andra saker. Vi vet om klimatutmaningen, vi vet att vi måste minska energiförbrukningen, vi vet att vi måste bygga om våra bostadsområden, och vi vet att vi måste utbilda våra ungdomar, särskilt i en situation då de inte får arbete och då det inte finns jobb. Då ska vi satsa framåt och satsa mycket mer på utbildningen. Då menar vi att vuxenutbildningen måste få de resurser som behövs. Även i moderatstyrda Stockholms stad var det många fler som sökte till komvux redan för ett år sedan än vad det fanns platser när man tagit konsekvenserna av de statliga nedskärningarna. Då är det viktigt att vi har en regering som satsar framåt och som kan se längre än näsan räcker. Jag måste tyvärr konstatera att vi inte har det i dag. Det är bedrövligt. Man duckar i klimatfrågan, man duckar när det gäller behovet av att upprusta våra bostadsområden, och man duckar framför allt när det gäller utbildningen och säger att det räcker med de få resurser som man anslår. Som jag sade tidigare yrkar jag bifall till reservation 4 från Miljöpartiet.

Fru talman! Vuxenutbildning eller utbildning i vuxen ålder är en del av livets skola, en skola som lär människan att vara just människa, som fyller tid och rum med väsentligheter, den så kallade livets skola. Vad man lär är inte alltid det viktigaste, men väl vilka slutsatser man drar. Mahatma Gandhi sade följande: "Live as if you were to die tomorrow. Learn as if you were to live forever." Det är stora ord. En annan benämning är det livslånga lärandet. Lena Borgström skriver i sin avhandling Vuxnas kunskapssökande - en studie av självstyrt lärande om ett omedvetet lärande eller ett oplanerat omedvetet lärande eller ett medvetet planerat lärande. Enligt Unescos definition från 1972 ska det livslånga lärandet pågå under människans hela liv och leda till ett systematiskt förvärvande av, förnyelse av samt komplettering av kunskaper, färdigheter och attityder, något som nödvändiggörs av de kontinuerliga förändringarna i människans levnadsbetingelser. Vidare ska det livslånga lärandet ytterst främja varje människas självförverkligande och vara beroende av en ökande förmåga och en ökande motivation hos människorna att engagera sig i självstyrda inlärningsaktiviteter. Unesco betonar att utbildningens betydelse är både för individen och för samhället. Man hade en förhoppning att om individen utvecklas och får utbildning leder det till ekonomisk utveckling både för individen och för samhället. Detta som motsats till human capitol-teorin att utbildning är en investering i människan för ekonomisk tillväxt. Fru talman! I dagens betänkande om vuxenutbildning betonas betydelsen av vuxenutbildning och av det livslånga lärandet. William Butler Yeats sade: "Education is not filling a bucket, but lighting a fire." Inom parentes kan jag säga att han fick Nobelpriset 1923. Utgångspunkten för vuxenutbildningen och det livslånga lärandet ska, som utskottet i ett betänkande förra året uttryckt, vara de vuxnas individuella behov av utbildning och personlig utveckling samt arbetsmarknadens behov. I Regeringskansliet pågår beredning av utredningar om en utökad betygsrätt för enskilda utbildningsanordnare, kommunal överlåtelse av myndighetsuppgifter, sfi i folkhögskolan med mera. Vidare har Frivuxutredningen överlämnat sitt betänkande Frivux - valfrihet i vuxenutbildningen . En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har i uppdrag att undersöka och att lämna förslag om hur en rättighet för vuxna att ta del av gymnasial vuxenutbildning och gymnasial vuxenutbildning för utvecklingsstörda kan utformas. Gymnasieutredningen överlämnade i mars 2008 sitt betänkande Framtidsvägen - en reformerad gymnasieskola . I betänkandet finns det förslag om den närmare utformningen av en gymnasieexamen med yrkesförberedande inriktning - en yrkesexamen för ungdomar och vuxna. En proposition är planerad till i vår. Vidare ingår vuxenutbildning i det pågående arbetet med en ny skollag, och häromveckan beslutade riksdagen om införandet av en yrkeshögskola. Fru talman! Onekligen pågår en hel del inom vuxenutbildningen beträffande omfattning och inriktning. Som jag ser det överensstämmer Socialdemokraternas inriktning väldigt väl med alliansens, varför en reservation kanske är något överflödig. Dessutom har Socialdemokraterna reserverat sig angående punkten om eftergymnasial yrkesutbildning. Man yrkar på att en kompetenskommission inrättas. Som jag nyss sade har riksdagen beslutat om inrättandet av en yrkeshögskola. Den kommer att administreras av Myndigheten för yrkeshögskolan. Denna kommer i princip att ha de arbetsuppgifter som här efterfrågas men kommer dock inte att kallas för kompetenskommission. Sedan, fru talman, vill jag göra en reflexion kring reservationerna. Om andemeningen i oppositionens ställningstagande är densamma som majoritetens skulle det vara en styrka i fråga om betänkandet att från båda hållen komma överens om formuleringar och ordval och att gemensamt välja sådant som står sig genom tiden. Annars kan det lätt bli lite begreppsförvirring och på så sätt onödiga missförstånd. Det här betänkandet genomsyras av ett långsiktigt lärande, så vi borde leva som vi lär. Om resurserna till vuxenutbildningen råder det dock delade meningar. År 2006 då alliansen tog över tog man bort korttidsstudiestödet, rekryteringsbidraget, 25:4-regeln och statsbidragen fördelade efter vissa behovskriterier. Det sistnämnda ersattes med generella bidrag efter folkmängd. Detta plus slopandet av rekryteringsbidraget kan sägas vara en politisk inriktning från alliansens sida för att markera likställdhet i stället för särbehandling av prioriterade grupper. I en och samma klass kunde det tidigare finnas ett flertal med rekryteringsbidrag som alltså ej var återbetalningsskyldiga och andra som hade studiemedel och som var återbetalningsskyldiga. Det ska också nämnas att Riksrevisionen hade synpunkter på att den dåvarande regeringen inte gav Skolverket i uppgift att följa upp i vilken omfattning bidraget var rekryterande. Jag vill erinra om att bidraget kostade staten 1 ½ miljard kronor, en inte oansenlig summa pengar. Jag är övertygad om att vi kommer att få se ekonomiskt generösa förslag om utbildning när den studiesociala utredningen nästa vecka kommer med sitt betänkande. Det blir redan på måndagen. För att stimulera till studier har regeringen satsat på fler platser inom eftergymnasial yrkesutbildning och kommunal gymnasial vuxenutbildning med yrkesinriktning. För att stimulera fler arbetslösa över 25 år till att söka till en yrkesinriktad utbildning inom kommunal gymnasial vuxenutbildning ges arbetslösa dessutom möjlighet till studiemedel med en högre bidragsnivå - tillfälligt under åren 2009 och 2010. Utökningen bör omfatta all yrkesinriktad utbildning inom den kommunala gymnasiala vuxenutbildningen. Miljöpartiet har intressanta synpunkter om att utbildningen inom energisnålbyggande och energieffektivisering ska utökas - detta för att möta målet om en minskad energianvändning inom bostadssektorn. Är du med Mats Pertoft? Med all sannolikhet blir det en utmaning för Myndigheten för yrkeshögskolan att göra något åt det, men jag tror att de kommer att lyckas med det. Slutligen, fru talman, ska jag säga några ord om sfi, svenska för invandrare. I februari 2008 presenterade regeringen ett stort reformprogram med ett antal åtgärder för att förbättra sfi-undervisningen, det så kallade Sfi-lyftet. En stor del av åtgärderna har genomförts, eller också är man på väg att genomföra dem enligt följande. Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en utvärdering av sfi. Uppdraget redovisades för regeringen i februari i år, och detta bereds nu inom Utbildningsdepartementet - bland annat inför budgetpropositionen 2010. Detta tycker säkert Miljöpartiet om eftersom de har motionerat om samma sak. Vidare har Statens skolverk redovisat sitt uppdrag: att ta fram tydliga mål för sfi. Motivet för uppdraget var dels att kursmålen för sfi skulle bli mer distinkta, dels att få till stånd en nationell likvärdighet. Vidare har Skolverket fått i uppdrag att utarbeta nationella slutprov för samtliga studievägar. Syftet är bland annat att öka likvärdigheten och jämförbarheten beträffande olika anordnare i landet. Detta uppdrag ska slutredovisas i mars 2010. Ytterligare en åtgärd som regeringen föreslår är att en prestationsbaserad sfi-bonus införs och ges till elever som inom en viss tid klarar sina studier med godkänt resultat. Förslaget har nyligen varit föremål för remissbehandling, och beredning av en kommande proposition pågår. På förekommen anledning, fru talman, vill jag bara tillägga att bonus är en belöning, en gratifikation för en god insats. Även sfi-lärarnas kompetens omfattas av reformprogrammet. Inom ramen för det pågående Lärarlyftet görs en satsning med öronmärkta medel för att höja sfi-lärarnas kompetens. Denna satsning fortgår. Sammanlagt har 61 miljoner kronor för perioden fram till år 2010 öronmärkts för sfi-lärarnas kompetensutveckling. Därtill förstärks den nationella inspektionen av sfi i och med att den nya nationella skolinspektionen inrättas. Utöver reformprogrammet omfattas sfi av Frivuxutredningens förslag. Vad gäller frågan om sfi för personer med funktionsnedsättning konstateras det att denna kategori personer självfallet omfattas av lagstiftningen om sfi. Lagstiftningen gör inte skillnad mellan personer med funktionsnedsättning och personer utan funktionsnedsättning - en självklarhet, tycker jag. Fru talman! Med detta omfattande reformprogram beträffande svenska för invandrare tycker jag att man lugnt kan säga att alliansen kommer att öka invandrares möjligheter att tillägna sig det svenska språket och på så sätt snabbare komma in i den samhälleliga gemenskapen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet UbU10. (Applåder)

Fru talman! Som jag sade i mitt anförande är det en oroande ökning av ungdomsarbetslösheten. Intresset för att starta yrkesvux är mycket större än tillgången till platser och pengar. Det stora intresset är oerhört glädjande, och för mig är det ingen överraskning eftersom detta område är eftersatt. Efter så många år finns det ett uppdämt behov. Jag skulle därför vilja fråga om Göran Thingwall kan tänka sig att ta initiativ till att öka antalet utbildningsplatser på både yrkesvux - här har man ju prioriterat bara yrkesvux - och generella kurser på komvux. Kan Göran Thingwall alltså tänka sig att ordentligt öka antalet platser?

Fru talman! Jag kan säkert tänka mig att öka antalet platser, Agneta Lundberg, men frågan är om ekonomin tillåter det. Vi är ju nu inne i en allvarlig ekonomisk kris. Pengarna räcker inte till allt. Som jag i mitt anförande redogjorde för har vi en väldigt stor satsning på den här formen av utbildning. Men man kan alltid diskutera hur många platser det ska vara. I nuläget har vi kommit fram till nämnda nivå. Framöver kan vi förhoppningsvis, om ekonomin blir bättre, utöka här. Det här är, som jag tidigare sagt, väldigt viktigt. Utbildning tar aldrig slut. Man behöver kompetensutbilda sig - visst är det så. Jag tycker att det ska finnas möjligheter att få en andra chans. Det är vi överens om. När detta kommer vet man inte riktigt. Samtidigt blir ju behovet större, som det ser ut nu med ekonomin och när många varslas och blir arbetslösa. Men jag hoppas att vi ska kunna lösa den problematiken.

Fru talman! Det är viktigt att understryka att utbildning är en investering, inte en kostnad. I tider som dem vi nu lever i är det oerhört viktigt att vi både gasar och bromsar. Att man måste hålla i pengarna är vi helt överens om, men det är också ett sätt att hålla i pengarna att sätta folk i utbildning i stället för att de går arbetslösa, för de måste bli rustade tills det vänder så de kan ta de jobb som då finns, men också för att kunna ta de jobb som finns i dag, för vilka man inte har rätt utbildning. Det vill jag understryka: Utbildning är en investering, och man kan göra både-och. Min nästa fråga till Göran Thingwall blir denna. Från alliansen har man sagt att man ska komma med ett förslag om en 25-årsgaranti till vuxenstudier. Kommer det i vårpropositionen? Kommer det över huvud taget?

Herr talman! Ja, det är jätteviktigt att se utbildning som en investering. Det framgick säkert med all önskvärd tydlighet av mitt anförande. Jag tror att man aldrig ska sluta att studera, utan man ska vara ständigt nyfiken på livet, dels för självförverkligande, som jag sade, dels för att kunna klara av sina arbetsuppgifter. Det är jätteviktigt. Vad som kommer här vågar inte jag riktigt lova, Agneta. Jag önskar att jag kunde ge dig ett svar på den frågan. Som jag sade tidigare har vi i alliansen fört en politik som bygger på arbetslinjen, och den kommer vi inte att överge. Vi kommer att utveckla den, och säkert kommer vi fram till något svar på den frågan.

Herr talman! Jag kan inleda med att säga att jag verkligen uppskattade Göran Thingwalls inledande ord om Unescos definition av det livslånga lärandet, det som aldrig slutar och som också handlar om självförverkligande. Jag kan helt och fullt ställa upp på det. Det är bara synd att jag inte kan känna igen det i alliansens politik. Det kanske inte är så mycket det som jag ska koncentrera mig på. Det var några punkter som jag tyckte var spännande. Jag håller med om att våra partier kanske egentligen inte står så långt ifrån varandra i de olika frågorna. Men då undrar jag en sak. Göran Thingwall representerar ju regeringspartierna. Varför har man en total oförmåga att komma överens eller komma in i diskussioner med oppositionen på ett rimligt sätt? Det har visat sig ganska tydligt ett flertal gånger nu. När Göran Thingwall säger som han gör vore det intressant att veta om han kan komma med förslag om hur man kan förbättra det här klimatet. Om vi har en bredare överenskommelse om utbildningsfrågor skulle hela svenska folket faktiskt välkomna det. Det vet jag från hur många undersökningar som helst. Men vi ser ju inte detta bli verklighet. Jag menar att alliansen måste ta ansvar för det. Det är ju ni som sitter i regeringen. Min fråga till Göran Thingwall blir alltså: Vad kan han göra för att uppfylla det som han själv pratade om nyss?

Herr talman! Blocköverskridande lösningar har vi pratat om tidigare. Jag är väl en person som gärna vill se det. Caroline pratade tidigare om parlamentariska utredningar, som väl i rätt stor utsträckning saknas här i huset, som skulle kunna lösa många problem. Vi har dock gemensamma problem och måste hitta gemensamma lösningar. Man kan önska sig väldigt mycket, och jag förstår att i en alliansregering är det fyra partier som ska samverka. Det är ett givande och ett tagande, och det spretar åt lite olika håll ibland. Men självklart ska vi hitta - vi måste hitta, vi är nästan piskade att hitta - gemensamma, långsiktiga lösningar, och utbildning är en sådan fråga som jag själv tycker inte handlar så mycket om partipolitik, många gånger i alla fall, utan där vi mer konstruerar problem. Det är jättetråkigt att vi gör det i stället för att göra någonting gemensamt, konstruktivt. Jag är verkligen en förespråkare för detta. Om jag kan påverka under den tid jag har kvar här i riksdagen ska jag göra vad jag kan när jag pratar med herrarna Björklund och Leijonborg. Men som du vet, Mats Pertoft, är det inte så lätt att komma fram med sina synpunkter ibland. Men vi är ju överens om att utbildning är något oerhört viktigt. Som Agneta och jag sade tidigare är det en investering. Det är inte en kostnad, utan det är en investering för framtiden, för individen och för samhället. Det är inget snack om saken.

Herr talman! Jag tar till mig det svaret och önskar Göran Thingwall lycka till i sin alliansgrupp med den diskussionen. Jag kan gärna bistå. Han får bara säga till hur jag ska bistå, så kan jag säkert hjälpa till där. Jag vill ta upp en annan fråga. Alliansregeringen har ju tagit bort olika bitar, förmåner och regleringar, för studerande, till exempel rekryteringsbidraget. Jag undrar: Nu har ni ju tagit bort även bonusarna från de statliga cheferna. Göran Thingwall pratade nyss om det här med bonus och gratifikationer. Det har blivit en stor samhällsdebatt. Nu har ni sparat en del pengar på bonusar. Kan ni inte använda dem till att återinföra rekryteringsbidraget? Det vore väl en bra och god gärning, så att fler fick tillfälle att förkovra sig och kunde utveckla sig och använda den här krisen till att få bättre kunskaper?

Herr talman! Det är ett bra förslag, Mats Pertoft. Men som jag sade i mitt anförande slog ju rekryteringsbidraget lite olika. Jag tror att du och jag är överens om att man ska vara så rättvis som möjligt när man fördelar resurserna. Det var ju det som var anledningen till att vi tog bort det. Samtidigt skrev vi 2006 då. Det var liksom ett annat ekonomiskt läge, och behovet var inte lika stort som det är nu. Men jag har stått här i talarstolen jättemånga gånger nu och sagt att man ska utvärdera det man gör. Jag skulle vilja se en utvärdering av det vi gjorde då, alltså när vi tog bort detta. Möjligen är det läge för att göra någonting radikalt igen och införa det. Det som skedde för tre år sedan skedde under annorlunda förutsättningar. Nu är de radikalt annorlunda jämfört med då, och jag kan hålla med dig om att alla dessa bonusar, som består av fantasisummor ibland, som har diskuterats här i dag i kammaren - det är så att man vänder sig in och ut, faktiskt - de pengarna skulle säkert kunna göra bra mycket mer nytta i utbildning. Jag är övertygad om det.

Herr talman! För Centerpartiet har vuxenutbildningen en viktig funktion i det livslånga lärandet. Den utgör en viktig grund för att alla under olika perioder i livet ska ha en möjlighet att läsa in en högskolebehörighet, komplettera sina studier eller satsa på en mer yrkesinriktad karriär. Det är också viktigt att vuxenutbildningen prioriterar de målgrupper som har störst behov. Hur många platser det finns på komvux har över tid varierat med konjunkturen. I finanskrisens spår, med varsel och uppsägningar, ser vi nu också ett ökat behov av utbildning. Men komvuxutbildningen ska i första hand vara för den som har ett reellt behov av en komplettering av sin utbildning. För att utbildningen ska vara så effektiv som möjligt är det viktigt att poängtera att det är kommunernas eget ansvar att prioritera och anpassa utbudet av utbildning efter den efterfrågan som finns. Det lokala behovet och den lokala kunskapen om vilka möjligheter man kan se i utbildningen och på arbetsmarknaden är det viktigt att ta vara på. Inte minst viktigt är det för individen. Inte minst viktigt är det också för individen att kunna utveckla sitt yrkeskunnande eller komplettera det man missat under sin grundskole- eller gymnasietid för att få möjligheten att gå vidare till ett arbete eller vidareutbildning. Satsningen på yrkesutbildning inom komvux, yrkesvux, är här en mycket viktig byggsten. I budgetpropositionen gjordes stora satsningar på yrkesutbildningen, både den gymnasiala yrkesvuxenutbildningen och den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Detta har sedan stärkts ytterligare. En kvalitativ vuxenutbildning och en rätt att läsa in gymnasiekompetens är en modell för en god fortsättning på grundskolan och gymnasiet. När detta nu också har kompletterats med en yrkeshögskola ges mycket goda möjligheter till ett livslångt lärande. Det är glädjande att yrkeshögskolan nu har landat med ett samlat grepp på de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Yrkeshögskolan är ett kvalitetssäkringssystem som ger bättre enhetlighet, bättre rättstrygghet och en möjlighet till en samverkan mellan branscherna. Denna möjlighet till ett nära samarbete mellan näringsliv, arbetsliv och utbildning som yrkeshögskolan ger är otroligt viktig. Herr talman! Den nya gymnasieskola som håller på att arbetas fram med de möjligheter till olika inriktningar som den kommer att ge innebär också att vuxenutbildningen behöver reformeras. En rättighet att läsa in gymnasiebehörighet på komvux blir en viktig del i det livslånga lärandet. Den kompetens och det behov som efterfrågas på dagens arbetsmarknad förändras snabbt. Det är inte alltid lätt att följa med i utvecklingen. Det är då viktigt att ha möjlighet att fortbilda sig. Men man måste också komma ihåg att den kunskap och arbetslivserfarenhet man redan har också är en viktig resurs. En validering av de kunskaper man har blir därför ett viktigt instrument för att kunna hitta rätt nivå och behov i den fortsatta utbildningen och den fortsatta yrkeskarriären. Det här är inte minst viktigt om man har erfarenheter och utbildning från andra länder. Många invandrare och flyktingar har med sig kompetenser som vi inte alltid värdesätter på ett adekvat sätt på dagens arbetsmarknad. Svenska för invandrare, sfi, som har varit uppe tidigare i debatten, har en viktig funktion i arbetet för en lyckad integration för dem som av olika anledningar har kommit till Sverige. Sfi-utbildningen har dock inte alltid nått den nivå som kan önskas. Det så kallade sfi-lyftet har varit nödvändigt med bland annat en ny kursplan sedan årsskiftet, den förstärkta inspektionen från Skolinspektionen och Lärarlyftet för sfi-lärare. Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om vuxenutbildningen. Man har presenterat konkreta åtgärder, satsningar på yrkesutbildningar och ökade möjligheter för dem som studerar - åtgärder som lyfter kvaliteten och höjer statusen för yrkesutbildningen och vuxenutbildningen. Det är nu också viktigt att vi ser över hur vi, genom att låta fler aktörer erbjuda utbildning, kan öka mångfalden inom vuxenutbildningen, inte minst för att höja kvaliteten och stärka valfriheten för de studerande. Livslångt lärande, kompetensutveckling och en hög kvalitet i vuxenutbildningen är viktigt. Det är viktiga verktyg för att vi ska ha en fungerande arbetsmarknad, företag som kan utvecklas och expandera och inte minst människor som får växa och utvecklas i sitt lärande. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Herr talman! Tiden för kommunerna att söka statliga bidrag till yrkesutbildningen för vuxna har gått ut. Man hade 259 miljoner vilket räcker till 5 000 platser under ett år. Det var utbudet. Det är ungefär vad Malmö stad ensam lade på vuxenutbildningen förra året. Behovet utifrån ansökningarna är 523 miljoner. Detta visar ju att behoven är mycket större än de medel som finns. Man ska se det positivt att man är beredd att ge sina kommuninvånare utbildning. När vi genomförde Kunskapslyftet gjorde vi det tillsammans med Centern. Det var en bra satsning. Är Per Lodenius beredd att vidta samma åtgärd nu och öka antalet vuxenutbildningsplatser rejält så att vi får i gång en ordentlig vuxenutbildningssatsning?

Herr talman! Agneta Lundberg ställer frågan om de här platserna som man har ansökt om till Skolverket och att ansökningarna är närapå dubbelt så stora som resurserna vi skjuter till. Det är så att även kommunerna skjuter till resurser i detta. Pengarna ska alltså inte täcka fullt ut, utan även kommunerna är med och finansierar de här platserna. Det är positivt att man har sett möjligheten att ha yrkesvux och att vi nu satsar på yrkesvuxutbildningar. Jag tycker också att det är viktigt att vi får det att landa och få i gång utbildningarna. Vi får väl se vad man kan lägga till i nästa budgetproposition. Men vi ska också komma ihåg att de här 5 000 platserna som vi skjuter till pengar till gäller 2009. År 2010 är vi uppe på 8 000 platser ytterligare. Jag tycker att det här i sig är en form av vuxenlyft eller utbildningslyft. Men det viktiga är som sagt den satsning på yrkesvux som vi gör i det här läget.

Herr talman! Jag tycker att alla utbildningssatsningar är positiva, men det är bekymmersamt att man så ensidigt satsar på yrkesutbildningarna. Vi vet ju att det finns många bland de arbetslösa som inte har grunderna för att gå till en yrkesutbildning över huvud taget. Man borde också ha satsat på generella kurser på komvux samtidigt. I annat fall stänger man vägen för många. Jag skulle vilja ställa en annan fråga. Per Lodenius sade i sitt anförande att det var viktigt att man fick resurser efter behov. Den åsikten delar jag verkligen. Kan Per Lodenius därför tänka sig att ta initiativ till att ändra fördelningskriterierna så att de kommuner som har högst arbetslöshet, lägst utbildningsnivå och högsta antalet invandrare prioriteras?

Herr talman! När det gäller fördelningen vill jag inte vara så generell som Agneta Lundberg är, utan jag tycker att det är viktigt att man ser på vad behoven är i ett mycket bredare perspektiv. Det är just det Skolverket nu ska göra när man ska fördela pengarna. Man sätter inga generella siffror om så och så många invandrare, så och så många arbetslösa, utan det är även andra parametrar som måste tas med. Den fördelningen sker nu. Jag håller med Agneta Lundberg om att det är viktigt även med annan utbildning än yrkesvuxenutbildningen, men den utbildningen finns redan och kommer att finnas kvar. Jag vill återigen säga att den viktiga satsning som nu sker på yrkesvuxenutbildningen görs för att det är en dyr utbildning men samtidigt en mycket viktig utbildning för att kunna komma vidare på arbetsmarknaden.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande UbU10, vilket jag gör med glädje. Det handlar nämligen om en utveckling av regeringens politik inom vuxenutbildningsområdet. Herr talman! I en tid av ekonomisk avmattning krävs en politik som förmår möta nedgångar och bygga för framtiden. Alliansregeringen har tidigare genomfört en rad reformer som fått fler i arbete och minskat utanförskapet och därmed också fått nationen att stå ganska stadig för att möta den nuvarande internationella krisen. Att fler har kommit i arbete har stärkt de offentliga finanserna. Vi har haft en stärkt ekonomisk position inför den nuvarande konjunktursvackan. När den sedan kom kunde alliansregeringen redan i höstas presentera en utbildningspolitisk reform i statsbudgeten för att minska effekterna av konjunktursvackan: ett paket i tre delar som syftade till att utöka och uppvärdera yrkesutbildningen. Inriktningen har varit att fokusera på yrkeskurserna. Det ska vara möjligt att utbilda sig till bilmekaniker, undersköterska eller byggnadsarbetare även efter att man har fyllt 20 år. Regeringen har också underlättat för dem som vill växla från teoretiska utbildningar till yrkesutbildningar. Det är en unik satsning med en förstärkning på 1,2 miljarder kronor under en treårsperiod. Dessutom tillför regeringen ytterligare 2 000 platser på den gymnasiala lärlingsutbildningen och skapar en egen högskola för den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Sammantaget satsar vi 1,8 miljarder kronor under de kommande tre åren. Om vi går tillbaka till att enbart tala om den svenska kommunala vuxenutbildningen kan man konstatera att den alltsedan den infördes haft en teoretisk profil. Att läsa vanliga gymnasiekurser i matematik och engelska eller samhällskunskap är möjligt inom hela vuxenutbildningen, men kommunerna har ofta ett för litet utbud av yrkeskurser. Orsaken är att yrkeskurser ofta är väsentligt dyrare att anordna, bland annat på grund av behovet av särskilda utbildningslokaler. I kristider är det inte tillräckligt bra. Statsbidraget till komvux har dragits ned i ett par omgångar sedan 2002, först av den socialdemokratiska regeringen, och sedan minskade alliansregeringen det ytterligare något. I rätt tid och för att möta en efterfrågan satsar nu alliansregeringen på fler platser i vuxenutbildningen. Vi måste utnyttja tillfället att satsa mer på yrkeskurserna. Det ska vara möjligt att utbilda sig till bilmekaniker, undersköterska eller byggnadsarbetare också efter det att man har fyllt 20 och inte längre går i gymnasiet. Det ska också vara möjligt för dem som har läst en studieförberedande utbildning att växla om och kunna få en gymnasial yrkesexamen. Utbildningen ska präglas av stor flexibilitet och bygga på vad den enskilda eleven redan kan. Herr talman! Som sista talare i denna debatt om detta betänkande tillåter jag mig en liten, liten filosofisk utvikning, men med stark koppling till dagens betänkande. Vi får ofta höra att alliansregeringen inte gör någonting alls. Man kan ägna sig åt att gå till Svenska Akademiens ordlista och slå upp ordet "ingenting" om man vill eller "inte någonting". Jag lämnar åt kammarens ledamöter att göra det efter den här debatten. Möjligen vet redan en och annan vad ordet betyder. Tillbaka till betänkandet. På tre år fördelas 1,2 miljarder kronor av alliansregeringen. Frågan är om det är ingenting. År 2009 är resursförstärkningen på 200 miljoner med en start inför höstterminen. Är det ingenting? År 2010 satsar alliansregeringen 400 miljoner och slutligen 2011 tillförs 600 miljoner kronor för att skapa nya platser inom yrkesinriktad vuxenutbildning. I antal platser innebär det en förstärkning med 2 133 platser under 2009, 4 265 platser under 2010 och 6 587 platser under 2011. Frågan är om det är ingenting. Dessutom satsar naturligtvis regeringen ytterligare. Till åtgärder för jobb och omställning tillskjuter man pengar som motsvarar 3 200 platser ytterligare under 2009, 3 900 platser under 2010 och 1 600 årsplatser under 2011. Går det att beskriva som ingenting? Tveksamt. Regeringen har varit lyhörd för situationen på arbetsmarknaden. Med en ökad efterfrågan tillskjuter vi därmed pengar för att tillmötesgå behov och efterfrågan. Kopplingen är kristallklar. Vuxenutbildningen har en viktig roll i kristdemokratisk utbildningspolitik, för den som talar om frihet att välja måste också tryggheten att kunna välja om och välja nytt finnas med. Grundläggande vuxenutbildning ska kunna ge vuxna sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och arbetslivet. Det ska också syfta till att möjliggöra fortsatta studier. Den gymnasiala vuxenutbildningen å sin sida syftar till att ge vuxna kunskaper och färdigheter motsvarande en nivå som ungdomar kan få i gymnasiet. Gymnasieskolan slår i dag ut var tredje elev, varannan elev med utländsk bakgrund. Givetvis ska dessa ha rätt till komvux. Kristdemokraterna vill att komvux ska kunna vara andra chansen, inte den enda chansen, för det är precis så det har blivit. Herr talman! Förutom detta har vi haft synpunkter på sfi. De tre oppositionspartierna är lite bekymrade över sfi, och det är en oro som vi delar. Skolverkets statistik över sfi-undervisningen ger en ganska nedslående bild. 60 procent av eleverna når inte målet. Även här har alliansregeringen naturligtvis visat på en kreativ handlingskraft. Förra året satsade regeringen på ett sfi-lyft med sju åtgärder för att förbättra svenskundervisningen för invandrare, en mycket viktig satsning. Vi avvaktar utvärderingen av de här satsningarna innan vi eventuellt kan komma med kompletterande åtgärder. Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att Sverige har intagit en tätposition i västvärlden i fråga om satsningen på vuxenutbildningen. Just nu är det mycket på gång i vuxenutbildningssektorn, vilket också framgår av betänkandet. Alliansregeringen satsar för att förbättra vuxenutbildningen. En väl fungerande och lätt tillgänglig vuxenutbildning är ett sätt för oss att förverkliga vår vision om ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. (Applåder)