Frågestund

Jag ber att få hälsa statsministern och övriga deltagare under statsministerns frågestund välkomna.

Herr talman! Ungdomsarbetslösheten ökar väsentligt snabbare i Sverige än i övriga Europa, så man kan säga att våra ungdomar drabbas hårdare av krisen än ungdomar i andra länder. Även pensionärer drabbas hårt. De betalar högre skatt än löntagare - en oanständig effekt av 85 miljarder i skattesänkningar som din regering har orsakat. Nu föreslår du, Fredrik Reinfeldt, att vi ska låna till ytterligare skattesänkningar. Höginkomsttagare som du och jag ska få 200 kronor till varje månad genom ofinansierade skattesänkningar, så min fråga är enkel; jag hoppas att den också är enkel att besvara. Den handlar om sambandet när det gäller jobben: Varför får en arbetslös ungdom jobb för att ni lånar till ytterligare skattesänkningar, samtidigt som pensionärerna halkar efter ännu mer?

Herr talman! På statsministerns svar lät det som att ungdomsarbetslösheten minskar - inte ökar mer här trots eller beroende på de åtgärder som ni har vidtagit i Sverige - eller att det blivit fler jobb. Antalet jobb har i stället faktiskt minskat. När det gäller jobbskatteavdraget, som ju ska vara drivkraften för jobb, har er ordförande i Finanspolitiska rådet, Lars Calmfors, beskrivit vad han menar är jobbeffekter av det: Lönerna kommer att öka i långsammare takt så att de blir lägre än de annars skulle ha blivit, och det är något som på sikt kan ge högre sysselsättning. Löntagarna ska alltså betala för sina skattesänkningar med lönesänkningar, för annars blir det inga eventuella jobbeffekter. Är det inte i stället så att de enda mätbara effekterna av er politik de här åren är färre jobb, en ökad klyfta mellan pensionärer och löntagare samt orättvisa och ofinansierade skattesänkningar? Det är inte mycket till föregångsland annat än som avskräckande exempel på vad en högerregering i kristid gör!

Herr talman! Jag har noterat tendensen till att det numera över huvud taget inte finns några referenser till finanskris och lågkonjunktur när Socialdemokraterna beskriver Sveriges utveckling. Det är rätt tydligt för alla andra i världen att nära nog hela världen hanterar effekterna av en mycket svår finanskris och en snabbt ökad arbetslöshet. Det spelar ingen roll om det är en socialdemokratisk eller en borgerlig regeringschef; alla har i princip samma problem. Tyngre drabbas dessutom exportberoende länder som exempelvis Sverige. Det är en utmaning för oss att se hur vi möter att vi på kort sikt riskerar att förlora kanske 300 000 jobb så att det inte övergår i varaktig arbetslöshet samt att vi lär av misstagen från tidigare insatser som ofta gjorde att det blev för mycket utanförskap av dem. Det är den politik vi för - aktiva åtgärder. Vi möter här med arbetsmarknadspolitik och med utbildningsinsatser. Det är också väldigt många som nu börjar studera. En hel del av dem räknar vi dessutom som arbetslösa. När vi talar om ungdomsarbetslösheten ska ni veta att hälften av de här ungdomarna är heltidsstuderande, så vi har visat aktivitet. Jag tror att också detta med att göra det mer lönsamt att arbeta för vanligt folk är en viktig ingrediens tillsammans med annat.

Herr talman! I den befintliga statliga kulturpolitiken ska vi värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den. I förslag från alliansregeringen vill man ändra och snäva in den kulturpolitiska målsättningen: Kulturen ska vara en dynamisk utmanande obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Låt mig ta kulturskriftsstöden som ett exempel på nyordningen. Från att ha vänt sig till en allmän publik med samhällsinformation samt med ekonomisk, social och kulturell debatt vill man snäva in så att det handlar bara om kulturell debatt samt om analys och presentation inom de skilda konstarternas område. Det här innebär att samhällskritiska tidskrifter som Bang, Pockettidningen R, Expo med flera kommer att riskera att bli utan stöd. Min fråga är därför: Är stöd till kulturtidskrifter eller presstöd viktigt för att skapa reella förutsättningar för att alla ska kunna använda sig av yttrandefriheten?

Herr talman! Jag har noterat att en sammanställning visar att när vi har borgerliga regeringar i Sverige ökar kulturens andel av de samlade anslagen. Vår vilja är att försöka förnya vår kulturpolitik, som ju mycket uttolkades i 70-talets miljö, efter de förutsättningar som nu råder. Det är väldigt lätt att då säga att varje förändring är fel, att allt ska bliva vid vad det har varit. Det tror jag är en felaktig utgångspunkt. Jag kan inte bedöma vad det exakta kulturtidskriftsstödet för var och en av dessa publikationer ska vara. Men jag är beredd att försvara en kulturpolitik som utvecklas med sin tid och som inte har som huvudutgångspunkt att stödja för överlevnad om det finns andra möjligheter för kulturtidskrifter att stå på egna ben. Det är inte en korrekt beskrivning att det är en kulturproposition präglad av att subventioner och stöd försvinner. Så är det inte, utan det är till och med så att det är inom ramen för en växande andel av statens samlade resurser som vi presenterar denna kulturpolitik.

Herr talman! Allting är relativt. Beroende på hur mycket de andra områdena minskar kan man på det sättet få kulturens del att öka. Jag tycker att det är viktigt att värna yttrandefriheten och att skapa reella förutsättningar för alla att använda den. Det är det som det handlar om. Jag vill gärna ta detta principiellt. Innebär det här förslaget - man vill ju snäva in stödet till kulturtidskrifter - att färre röster så att säga kommer till tals och kommer att höras i kulturdebatten? Och vad vill statsministern göra för att fler ska kunna vara med i kulturdebatten och kunna skriva och göra allt det som gjorts via kulturtidskriftssystemet?

Herr talman! Återigen: I en del fall kan det vara befogat att kritisera och ompröva. Men jag tror inte att någon skulle skriva under på beskrivningen att det inte saknas bredd och möjligheter att föra en debatt i Sverige. Det må gälla kulturutgångspunkter eller annan form av samhällsdebatt. Allting är ju inte kopplat till tidskrifter, utan mycket av detta rör sig numera på webben och i Internetmiljö. En hel del ungdomar tycker att vi har ett ålderdomligt synsätt som tror att allting som ska läsas måste läsas i något som man håller i sin hand. Vi måste kunna vara öppna för att kulturens uttryck och sätt att nå människor kan förflytta sig och inte hävda att den enda kloka tanke vi tänkt tänkte vi på 70-talet och att varje förändring från det är fel. Då hamnar man, menar jag, i den typ av argumentering som jag tycker att Siv Holma har här i dag. Det är möjligt för mig att inom ramen för detta växande stöd göra en del omprövningar av kulturens inriktning.

Herr talman! Sommaren 2006 sade Fredrik Reinfeldt: Miljön är ingen prioriterad fråga för alliansen. Man måste våga prioritera i politik, och miljö- och kulturfrågor prioriterar vi inte. Vi fick ytterligare ett exempel på det tidigare i veckan när Fredrik Reinfeldt gav besked och sade att han anser att det är logiskt att Sverige öppnar för uranbrytning i samband med att regeringen också vill bygga tio nya kärnkraftsreaktorer. Det här är en av de största miljöfrågorna ute i landet. Den har fått ganska lite uppmärksamhet här i huvudstaden, men det är väldigt många som vänder sig till mig och är mycket oroade över utvecklingen. Än så länge finns ingen ansökan om att starta uranbrytning, bland annat tack vare ett kompakt motstånd i de berörda kommunerna. Det pågår dock prospektering på 125 platser i landet. 18 kommuner har tydligt sagt nej, och 16 kommuner har inte tagit ställning. När tycker statsministern att det är lämpligt att öppna en urangruva i Sverige, och hur blir det med det kommunala vetot?

Herr talman! Eftersom jag 2006, till skillnad från Maria Wetterstrand, var med vid diskussionen med den journalist från vilket detta emanerar kan jag berätta vad som sades. Frågan var: Ska valet 2006 ha miljön som huvudfråga? Jag sade: Nej, jag tycker att det ska vara jobben. Resten är, som vi brukar säga, historia. När det gäller uranbrytning vill jag bara påpeka att jag inte har ifrågasatt ett kommunalt veto. Jag har inte heller sagt något annat än att det måste bli en arbetsmiljö- och miljöprövning. Men jag står upp för min överenskommelse med den övriga alliansen om att vi avser att förlänga kärnkraftsparentesen. Jag är nämligen så oroad för klimatet och för fossilbränsleanvändningen i Sverige och i världen att arbetet att ytterligare trycka tillbaka fossilbränsleanvändningen måste komma först. Det blir då en förlängd kärnkraftsparentes, som kan öppna för diskussionen att det bränsle som används faktiskt finns också i Sverige och kanske inte bara ska tas från annat håll på jorden. Jag gör det dock inte genom att bryta kommunala veton eller genom att säga att jag inte ska lyssna på vad människor tycker.

Herr talman! En bidragande orsak till förvirringen i frågan kan vara att det ges olika besked från olika företrädare för regeringen när det gäller vad överenskommelsen har för betydelse för frågan om uranbrytning. Statsministern säger att det är en logisk följd att öppna upp för och tillåta uranbrytning i Sverige, medan miljöminister Andreas Carlgren för bara några månader sedan sade att det inte finns någonting i överenskommelsen som öppnar upp för ny uranbrytning. Vi rödgröna har tagit gemensam ställning och sagt att det inte blir någon uranbrytning i Sverige med en rödgrön regering. Vi har också läst underlaget till regeringens energiöverenskommelse och där sett att det inte finns något behov av att bygga nya kärnkraftverk i Sverige för att klara energitillförseln. Sverige kan mycket väl klara av elförsörjningen med hjälp av förnybar energi och effektiviseringar. Min enkla fråga är: Hur ska ni egentligen ha det i regeringen - på miljöministerns eller statsministerns sätt?

Herr talman! Återigen: Vi har öppnat för att investera i och till och med byta ut inom ramen för tio befintliga kärnkraftsaggregat. På det sättet förlängs kärnkraftsparentesen som ett sätt att trycka tillbaka fossilbränsleanvändningen. Parallellt med detta görs stora insatser för att få in förnybar energi. Det är det som gäller. Jag har sagt att jag inte kan utesluta att det i framtiden kan leda till en diskussion om att också det bränsle som vi har i omfattande mängd i Sverige kan komma i fråga. Jag har dock inte ifrågasatt kommunala veton, och jag har inte ifrågasatt att det måste ställas stränga miljö- och arbetsmiljökrav. Maria Wetterstrand berättar att den rödgröna sidan har givit besked - det blir ingen uranbrytning. Men har ni, alla tre tillsammans, givit besked om kärnkraften? Är ni redo att berätta i vilken takt ni ska stänga ned den svenska kärnkraften? Du påstod ju att ni är överens om att det på intet sätt ska tillåtas att bygga nya reaktorer. Många hör av sig till Maria Wetterstrand, men det här är också en fråga många hör av sig om. Hur ser kärnan i den rödgröna energipolitiken egentligen ut?

Eftersom statsministern ställde en direkt fråga tillåter jag ett inlägg till.

Herr talman! Vi har en energi- och klimatöverenskommelse mellan de rödgröna partierna som är oerhört tydlig i denna fråga. Vi säger nej till att öppna upp för ett fortsatt kärnkraftsberoende i ytterligare kanske 75 eller 100 år i Sverige, vilket regeringen vill. Det gör vi bland annat för att vi ser att det som behöver göras för att lösa klimatfrågan inte är att bygga nya kärnkraftsreaktorer som i så fall skulle bli klara långt efter det datum då världen måste vända utsläppen nedåt. Det finns mycket mer att göra när det gäller förnybar energi, och det finns mycket mer att göra när det gäller energieffektivisering. Att i ett sådant läge bestämma sig för att man ska satsa på kärnkraft som skapar radioaktivt avfall som vi lämnar över till barn och barnbarn att ta hand om i 100 000 år är, menar vi, en ansvarslös politik.

Herr talman! Kära väljare, ni har nu lyssnat på den som kanske blir energiminister i en rödgrön regering. Jag hoppas att alla medlemmar i LO, Pappers och andra förbund hörde svaret: Här gäller nedstängning av svensk kärnkraft. Det får inte satsas och investeras, och någon parentes får inte förlängas. Det är ett tydligt besked och ett av de viktigaste beskeden inför nästa års val. Det finns en tydlig skillnad mellan hur vi ser på användningen av kärnkraft och hur den av Miljöpartiet företrädda rödgröna sidan ser på den.

Herr talman! Min fråga till statsministern rör arbetslinjen och jobbskatteavdraget. Det fjärde jobbskatteavdrag som regeringen nu har föreslagit i budgeten gör det mer lönsamt att arbeta än att inte göra det. Arbetslinjen ligger fast. I kristider väljer regeringen att satsa på ytterligare skattesänkningar. Detta välkomnar jag, men jag har också träffat många ute på gator och torg som inte riktigt får ihop logiken med att sänkt skatt på arbete ska hjälpa Sverige ur krisen. Vad är ditt svar till dem, Fredrik Reinfeldt?

Herr talman! Det finns inte en isolerad åtgärd som leder till jobb. Det handlar om attraktivitet att starta företag. Det handlar om de 17 miljarder vi i vårpropositionen ger till kommuner och landsting för att säkra att vi inte förlorar jobb i offentliga verksamheter. Det handlar om en aktiv arbetsmarknadspolitik för att fortsätta att söka jobb. Ingen ska alltså säga att det finns ett ensamt svar. Varför spelar det roll hur hög skatt man har på arbete? Eller varför lägger vi extra beskattning på alkohol eller koldioxid? Syftet med det är ju att vi vill minska användningen av alkohol och dämpa utsläppen av koldioxid. Högre skatt ger mindre konsumtion. Det är bara det att det funkar på arbete också - högre skatt på arbete leder till mindre arbete, och lägre skatt ökar arbetsviljan och drivkrafterna för eget arbete. Människor märker att de får mer kvar i plånboken och kan påverka sina egna liv. Vi har riktat in det så att det träffar 4 ½ miljon löntagare. De största effekterna märks för dem som tjänar minst - låginkomsttagare som vårdbiträden i hemtjänst och sjukvård. De har fått en förstärkning med en hel månadslön när vi nu genomför det fjärde jobbskatteavdraget. Detta, tillsammans med det övriga jag nämnde, menar jag ger jobb.

Herr talman! Min fråga till statsministern handlar om klimattoppmötet i Köpenhamn. Inför mötet kommer statsministern att spela en otroligt viktig roll, och jag vill börja med att önska all framgång i det arbetet och den uppgiften. Det försvinner otroligt mycket skog, bland annat tropisk regnskog, varje år. Det är en yta lika stor som England som försvinner. Det är otroligt problematiskt eftersom skogen spelar en så viktig roll vad gäller klimatet och att få ned koldioxidutsläppen. Skogen står för 20 procent, vilket är lika mycket som EU:s utsläpp. Det är problematiskt också för att avskogningen har betydelse för förlust av biologisk mångfald - 70 procent av den biologiska mångfalden finns här. Mina frågor till statsministern är: På vilket sätt är statsministern beredd att driva på för en gemensam EU-position och lyfta in skogen i klimatförhandlingarna? Bedömer statsministern att REDD-initiativet, REDD plus, som handlar om avskogning, också kommer att komma in?

Herr talman! Jag var på det så kallade REDD plus-toppmötet i New York i förra veckan och var en av talarna. Jag inser alltså fuller väl betydelsen av skog som lösning för klimatfrågan. Det är framför allt Brasilien och Indonesien vi talar om. President Lula kommer till vårt särskilda toppmöte på tisdag, och det kommer att bli en av våra frågor att diskutera just detta: Hur stoppar vi skogsskövlingen i Brasilien? Vi vet nämligen att det är en av våra viktigaste kolsänkor att uppmuntra till mer framväxt av skog och hållbar skogsutveckling. Vi är beredda att ta det som en del av de finansieringsdiskussioner som nu finns, det vill säga: Hur skapar man ekonomiska tydliga incitament som får stopp på den skogsskövling vi ser? Hur bejakar man över huvud taget - och det är viktigt inte minst viktigt i ett skogstätt land som Sverige - en aktiv skogsvårdande politik och återplantering så att den totala skogsmängden faktiskt växer? Det gör den i Sverige. Återigen: Det är en av våra viktigaste kolsänkor och en av de viktigaste vägarna till att få det riktiga svaret i Köpenhamn.

Herr talman! Under de senaste veckorna har vi fått uppleva i Uppsala att 200 bilar har blivit förstörda. De har bränts upp eller fått däcken sönderskurna. Vi har upplevt hur hotfulla ungdomsgäng bestående av upp till hundra 13-, 14-, 15- och 16-åringar uppträtt mycket aggressivt mot polisen. Vi har upplevt hur en 61-åring som ville stoppa att hans bil blev uppbränd när han skulle till ett bröllop blev nedslagen med en gatsten. Mycket annat har hänt, och det har använts kamphundar. Nu är frågan hur vi får en ändring på detta. Jag tror själv på familjens betydelse, föräldraansvaret. Naturligtvis är det här också någonting där det krävs mer polisresurser. Jag vet att regeringen satsar kraftfullt, men tyvärr har statistiken inte förbättrats. Hur kan vi få en ändring på det? En specifik fråga: Är det inte rimligt att föräldrarna på något vis blir betalningsskyldiga vid sådan här grov skadegörelse? Jag anser det.

Herr talman! Det vi ser i Gottsunda och på en del andra platser i Sverige är en allvarlig signal om att vårt samhälle inte fungerar så bra som vi alla skulle önska. Låt mig också säga det uppenbara: Den som i sena tonåren kastar sten och bränner bilar måste ställa sig frågan: Vill jag att andra ska bete sig så här? Är det här det samhälle som vi vill se utvecklas i Sverige? Rimligen måste man komma till slutsatsen att man inte vill det. Det öppna Sverige, det Sverige där vi inte har den här typen av uttryck är det samhälle vi vill se i alla delar av Sverige. Jag ska inte påstå att det finns några enkla och snabba svar. Jag vill inte heller påstå att det här är en diskussion som uppkom just nu, utan vi har sett den utvecklingen över tid där vi haft problem med frågor kring integration i vissa förortsmiljöer. Jag tror att familjen har sin roll, att skolans kvalitet och betydelse inte kan underskattas, men det handlar också om föreningsliv, möjligheter att bli sedd som ung människa, att ha någonting viktigt och vettigt att göra. Det handlar också om rättsväsendet och polisens närvaro. Jag tror på fler poliser som är närvarande över tid och som lär känna ungdomarna. Jag tror som sagt att det finns flera svar, bland annat de som frågeställaren nämnde.

Herr talman! Vi har noterat att man, trots att det har varit stora problem inom bankerna, fortsättningsvis tänker dela ut stora bonusar, 5,1 miljarder. Jag såg att finansmarknadsministern för femte gången i rad - jag har räknat - häpnar över detta. Vällovligt är, skulle jag vilja säga, som regeringen har gjort, att ta upp frågan i EU och på G20-mötet. Jag kan ingenting annat säga än att det ligger i linje med vad jag gärna ser att man gör. Men jag tycker att bristen är att regeringen inte gör någonting på hemmaplan. Vi kan inte ha en finansmarknadsminister som häpnar varje gång det händer, utan vi måste se till att vi gör någonting i sak. Min fråga är: Vad tänker statsministern göra på hemmaplan för att komma till rätta med detta? Jag antar att statsministern inte sitter och väntar på att EU och G20 ska lösa frågan för oss. Det här måste lösas hemma i Sverige, om vi inte vill fortsätta på det här sättet.

Herr talman! Jag är som många andra kund i en bank. Man blir lite upprörd över bonusar. Jag vill gärna säga det. Det är många som jobbar i banker och finansiella institutioner och som inte har höga löner, som sliter hårt och som inte riktigt känner igen sig i sådana här diskussioner. Vi talar om några få befattningshavare som får osannolika summor i form av bonusar. Vi har redan gjort, vilket Sven-Erik Österberg känner till, en hel del. Vi satte upp en begränsning om man sökte att komma in i det statliga garantisystemet som innebar att vi begränsade möjligheterna till bonusutbetalningar till de fem ledande befattningshavarna i den svenska bank eller finansiella institution som gick in i systemet. Det verkar naturligtvis. Skälet till att vi inte isolerat i Sverige gör allting är att det inte får den verkan vi avser. Vi måste agera gränsöverskridande. Därför tycker jag också, precis som Sven-Erik Österberg, att det är viktigt att vi får ett genombrott vid G20 och får ett globalt svar med en rad delar för att begränsa bonusutbetalningarna som andel av inkomst, att sådana inte utbetalas vid förlust och att det tas riktiga beslut. Syftet är naturligtvis att komma runt och komma bort från de excesser som vi har sett i historien och som vi tycker oss se återvända. Det tycker jag är det ansvarsfulla sättet att få ett globalt svar, som förhoppningsvis gör att vi slipper se detta i framtiden.

Herr talman! Just nu pågår internationella förhandlingar i Bangkok som ska förbereda klimatmötet i Köpenhamn i december. De här förhandlingarna går tyvärr trögt. Sveriges regering har som ordförandeland i EU ett enormt ansvar i processen fram till mötet i Köpenhamn. För att Sverige ska kunna leda vägen till ett hållbart klimatavtal krävs det att vi är ett föredöme själva. Vi kan inte säga en sak i internationella förhandlingar och göra en annan sak på hemmaplan. Tyvärr går regeringens politik just nu i många frågor i helt fel riktning. Regeringens nya budget medför att koldioxidskatterna sänks för första gången på 30 år i reala termer. Regeringen har nyligen beslutat att genomföra det dyraste motorvägsprojektet någonsin i Sverige, Förbifart Stockholm. Nu senast framkom det att den svenska isbrytaren Oden används för att leta efter ny olja i Arktis, med regeringens goda minne. Vid Moderaternas partistämma i slutet av augusti höll statsministern ett tal under rubriken Föregångslandet Sverige. Hur kan det vara förenligt med att vara ett föregångsland att staten sänker miljöskatter och hyr ut sin isbrytare för ökad oljeutvinning?

Herr talman! Jag kommer precis från en lunch och ett samtal om detta med FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon. Han var mycket tydlig och tackade för det svenska ledarskapet i klimatfrågan. Jag vill gärna vidaresända den hälsningen till Sveriges riksdag eftersom jag menar att det har funnits ett mycket brett stöd för det. Sverige ligger längst fram i världen i användande av klimatskatter och klimatstyrning. Vi har en klimatskatt i form av koldioxidskatt som precis har passerat 1 000 kronor per ton. Det finns tre länder till i Europa som har en sådan, och de ligger på 200. I Kina, Indien och USA som är stora utsläppsländer finns ingen sådan koldioxidskatt. Då kan man göra som Miljöpartiet och låtsas som att vi inte gör någonting och alla andra är före oss. Jag förstår att det bottnar i någon sorts inhemskt behov, men det har väldigt lite med verkligheten att skaffa. Jag tror därför mer på generalsekreteraren i FN när han tackar oss för vårt ledarskap och för vår fortsatta beslutsamhet att driva på världen för att få ett klimatavtal på plats i Köpenhamn. Det är globala svar som behövs, och vi ska ta vår del av ansvaret.

Herr talman! Jag vill återkomma till det ämne som Siv Holma tog upp, för jag tycker att det var en anmärkningsvärd nonchalans som statsministern visade i den frågan. Just nu pågår ett upprop över hela landet, lett av chefredaktörer och kulturchefer, angående det fria ordet. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att vi i Sverige skulle behöva ha en debatt om yttrandefrihet och yttrandemöjlighet 2009. Det har vi nu med anledning av den proposition som regeringen har lagt fram. Nu ska alltså staten avgöra vad som är önskvärd kultur- och samhällsdebatt. Oavsett om debatten förs på webben eller i en tidskrift behöver den fria debatten stöd och support. Tycker inte statsministern att det är obehagligt, rent av pinsamt, att en regering lägger fram ett förslag som innebär att oberoende, men inte sällan för en regering obehagliga, debatter ska tystas ned?

Herr talman! Jag tror inte att det är en alldeles korrekt beskrivning av avsikten i kulturpropositionen. Återigen: Man måste ha en möjlighet att reflektera över och utveckla en politik som slogs fast på 70-talet. Jag delar inte uppfattningen att all grund för det fria ordet i Sverige helt är länkad till vilka bidrag vi betalar till olika tidskrifter. Jag tror att frågan är bredare än så. Men jag har inte heller tagit ansvar för att lägga fram en proposition som står i bjärt kontrast till den tidigare förda politiken. Jag har också noterat att det är många som påpekat det. Det är en utveckling och en modernisering, men den bygger i stora drag på kulturpolitiken såsom den har formulerats, med fortsatt stöd till viktiga kulturuttryck i olika delar av den kulturella sfären. Det var det jag försökte ge uttryck för.

Herr talman! Min fråga gäller Fjärrvärmeutredningen. Konkurrensverket lämnade en rapport som var beställd av regeringen tidigare i år om olika åtgärder för att förbättra konkurrensen inom olika områden, bland annat inom fjärrvärmeverken. Det gäller frågan om tredjepartsinträde. Lyckligtvis har regeringen redan den 22 januari i år lämnat direktiv till en utredning, och den ska vara klar den 30 april 2010. Nu har det tyvärr gått mer än åtta månader sedan dess, och såvitt jag vet har inte någon utredningsman tillsatts. Jag hoppas då att herr statsminister, bland alla sina andra tunga plikter, skulle kunna ge en hint till några lämpliga tjänstemän om att vi snabbt får en sådan utredning till stånd. Mer än hälften av uppvärmningen sker genom fjärrvärme i Sverige, så det är många medborgare som önskar detta.

Herr talman! Utbyggnaden av fjärrvärme i Sverige är en viktig del i att vi ligger långt framme i klimatfrågan. Det är ett mycket mer klimatriktigt sätt att försörja med värme, inte minst i ett lite kallt land som Sverige. Men det är också viktigt att det inte får bli en monopolsituation. Det är många som irriterar sig på höga priser, som man ibland har möjlighet att ta ut när det gäller energiförsörjning. Det är i den delen vi försöker bryta upp risken för ett sådant monopol. Frågan är inte bortglömd men ännu inte färdigberedd i Regeringskansliet. Det är därför som utredningen ännu inte är tillsatt.

Herr talman! Jag har försökt att granska statsministerns uttalanden när det gäller att sänka skatter därför att det ska bli fler jobb. Jag har gått in på Moderaternas hemsida och kunnat konstatera att Moderaterna ända sedan 1921 har krävt sänkta skatter. Det har inte spelat någon roll om det har varit lågkonjunktur, högkonjunktur, om det varit finanskris eller om det har handlat om att bygga ut välfärden, till exempel en skola för alla, bygga ut sjukvården eller äldreomsorgen - ni har alltid krävt sänkta skatter. När ni senast hade möjligheten att ha statsministerposten, alltså 1991-1994, både inför valet 1991 och efter valet 1994, krävde ni sänkta skatter. Det är alltid sänkta skatter. Jag hoppas verkligen att väljarna inte går på ert prat om att sänkta skatter är för jobben. Det är klart att det egentligen handlar om det andra, som kommer i bisatser, att ni tycker att vi ska ha mindre välfärd, att var och en ska betala mer själv oavsett om man har möjlighet till det eller inte. Tycker statsministern att det är att ta ansvar för landets ekonomi att nu återigen sänka skatterna när vi har stora budgetunderskott?

Herr talman! Om jag får återgälda vänligheten så har väl Socialdemokraterna begärt höjda skatter sedan 1889, så det är väl välkända positioner. Jag vill ändå inskärpa att vi inte sänker skatten hur som helst, utan syftet har varit att hitta en metod som leder till att drivkrafterna för arbete växer. Vi valde ett jobbskatteavdrag. Ibland kallas det förvärvsavdrag. Det finns i 10-12 länder, de länder som har kunnat uppvisa resultat och kommit längst med att fler får jobb och med att bryta ned utanförskap. Det var det Clinton gjorde i USA och det var det Blair gjorde i Storbritannien. Vi ser en lång rad utvecklade länder som använder just den här tekniken, ett förvärvs- eller jobbskatteavdrag som riktar sig till dem som har förvärvsinkomster. Det gör svart ekonomi vit. Det ökar drivkrafterna för eget arbete. Det har en profil, om man använder det rätt, som mest gynnar dem som tjänar minst. Det är en låginkomsttagarvänlig politik som framför allt ökar drivkrafterna för deltidsarbetande kvinnor eller lågavlönade kvinnor i offentlig sektor. Om frågan var om jag är beredd att ställa upp för den politiken i fortsättningen är svaret ett rungande ja.

Herr talman! Med risk för att det blir lite tjatigt vill jag ta upp det som hände förra veckan, rånet mot värdecentralen i Västberga. Det har kommit fram en del fakta som jag tycker att vi borde ta tag i från samhällets sida. Då vill jag ställa en fråga men först ge lite bakgrund. År 2007 tillsatte regeringen en utredning om samhällets helikopterverksamhet. Där ingick polisflygets helikoptrar. Bland annat diskuterade utredningen polisflygets stationeringar i Sverige. Man tog då bland annat upp den utsatta helikopterns stationering i Myttinge och föreslog att den skulle flyttas. Då var det Bromma som var aktuellt. Nu har vi hört att regeringen inte tänker göra någonting. Det här är viktiga samhällsfunktioner som vi måste ta ansvar för. Då är min fråga till statsministern: Varför tänker regeringen inte fatta något beslut i frågan om att göra någonting åt polisflyget?

Herr talman! Regeringen överväger visst att titta på detta. Men problemet med Bromma, för att ta det exemplet, är att de har ett avtal som innebär att man inte får bedriva flygverksamhet efter kl. 22 på kvällen. Och det är klart att det vore starkt begränsande om meddelandet blev att vid rån på natten ingriper inte helikoptrar. Det öppnar för ny innovativ verksamhet i den organiserade brottsligheten. Jag vill också påpeka att vi har kraftfullt byggt ut rättsväsendets resurser under denna mandatperiod. Vi talar om 5 miljarder i förstärkta ramar. Det är faktiskt en historisk satsning på fler poliser. Också särskilda insatser har satts samman, och 200 poliser är speciellt avsatta för att agera mot grovt organiserad brottslighet. Det är väl uppenbart att det här visade att skyddet och säkerheten kring polishelikoptrarna inte var tillräcklig. Men det innebär inte att vi inte har kommit fram till det slutgiltiga avgörandet. Det är klart att dessa diskussioner förs med polis, försvarsmakt och andra involverade.

Herr talman! Den nuvarande regeringen avskaffade förmögenhetsskatten. Aftonbladet gjorde en granskning för ett tag sedan som visar att det är ett antal herrar som får betala rejält mycket mindre i skatt, 1 miljon i veckan, står det. Det är alltså så att statskassan dräneras på ca 5 miljarder beroende på det här. 60 procent av förmögenhetsskatten betalades av den tiondel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. De här artiklarna visar på personer som har fått 48 miljoner, 29 miljoner, 25 miljoner, 15 miljoner, 12 miljoner och så vidare i sänkt skatt. Jag tror inte att de här människorna egentligen behöver det för sitt liv och sin välfärd. Det här känns orimligt när arbetslöshetsprognoserna samtidigt skrivs upp. Man räknar med högre socialbidragsutgifter med 5 miljarder, och antalet fattiga ökar med 30 procent. Så här ser alltså fördelningspolitiken ut i dag. På vilket sätt ger det här fler jobb? Och tänker statsministern vidta någon form av åtgärder mot den här typen av grundläggande orättvisor i Sverige med stora klyftor?

Herr talman! Ibland är det bra att man har lite minne. Vi minns den socialdemokratiska förmögenhetsskatten. Det var den som miljonärer betalade men miljardärer var befriade från. Det var en osthyvelsprincip ni hade skapat med en förmögenhetsskatt som godtyckligt och närmast frivilligt betalades av pensionärer som betalat av på sitt hus, medan riktigt rika människor, dem du just visade på bild, inte betalade någon förmögenhetsskatt. Alternativet var att inte bo i Sverige. Man kan ju föra en sådan politik och tvinga människor att lämna landet. Vi tror inte att det är bra för jobb och för investeringar. Man skulle ha kunnat göra motsvarande uppvisning med den av Göran Persson och Socialdemokraterna borttagna arvs- och gåvoskatten. Det var människor som fick 10, 15, 20 miljoner utan beskattning. Vi kan föra debatten på det sättet. Ja, jag tror att mer pengar som investeras och stannar i Sverige ger jobb, och jag är beredd att stå upp för en sådan politik. Jag har inte sett något socialdemokratiskt förslag på hur man ska utforma sin förmögenhetsskatt. Jag hör att ni pratar mycket om det, men ni har inget tekniskt färdigt förslag. Därför vet jag faktiskt inte vad ni står för.

Herr talman! Vi har noterat att ett av de vallöften som alliansen gav var att man skulle minska krånglet för företagen. Nu har man efter mycket om och men klarat av det första lilla, lilla betinget. Man har minskat krånglet med 2 procent under perioden 2007-2008. Om man ska se till hela mandatperioden har man väl tvärtom snarare ökat regelkrånglet varje år. När man detaljgranskar det här kan man konstatera att det är inom en enda sektor som det skett en ordentlig minskning, och det är livsmedelssektorn. Det är positivt i sig. Men nu är det ju så att de flesta företag inte är inom livsmedelssektorn. Inom några sektorer har regelkrånglet ökat ordentligt. Det handlar om transporter, det handlar om hälso- och sjukvård. Exakt vilka regler det är tror jag att varken statsministern eller jag kan reda ut på den här korta stunden. Min fråga är: Kommer man trots detta att nå sina 25 procent till år 2010? Vad är statsministerns bedömning?

Herr talman! Jag har inget färdigt underlag för att ge något färdigt svar på frågan i dag när det gäller det av Sverige formulerade regelminskningsmålet. Det finns också ett motsvarande mål på EU-nivå. Jag kan inte heller i den delen svara på om detta är möjligt. Ambitionen är tydlig. Vi tycker att vi har gjort en lång rad regelförenklingar. Många myndigheter och verksamheter är dock måna om att behålla sina regelsystem. Därför är det möjligt att vi inte når så långt som vi hade hoppats. Jag har dock i dag inget underlag för att veta exakt var vi kommer att vara 2010.

Herr talman! Statsministerns uttalande om uranbrytning häromdagen skapade berättigad oro och väckte frågor runt om i landet, bland annat i Storsjöbygden i Jämtland. Jag är tacksam för det klara besked statsministern gav här när det gäller det kommunala vetot, men frågan väcker starka känslor hos människor som är rädda för att det trots det kommunala vetot ändå kan komma tillfällen när prospekteringsbolag ges möjlighet att gå vidare. Det förutsätter givetvis en lagändring. Vad kan vi göra för att ytterligare stärka det kommunala vetot?

Herr talman! Jag har inte ställt i utsikt att det behöver stärkas av det enkla skälet att jag anser att det finns ett kommunalt veto. Det kan inte fungera på annat sätt än att en kommun har rätt att säga ja eller nej till en sådan prospektering. På något sätt blir det som att vi ska lova saker som bygger på att vi förutsätts ljuga eller inte mena det vi säger. Det är svårt att föra samhällsdebatt på det sättet. Jag förstår dock Per Åslings fråga. Jag har nämligen läst hur en del ledarredaktioner på tidningar i Västerbotten uttolkar vad jag säger - det vill säga först ger jag ett rakt besked som sedan förvanskas. Denna förvanskning uttrycker man sedan oro för att den möjligen kommer att skapa oro. Det är inte så konstigt eftersom det är en kraftig förvanskning. Jag har varit tydlig med att gällande lagar respekteras, att arbetsmiljö och miljöfrågor är styrande och att kommunalt veto gäller. Därför finns det ingen grund för denna oro. Vi får dock fortsätta föra en diskussion om hur den riktiga mixen av svensk energi ska se ut i framtiden.

Herr talman! Statsministern får gå från ämne till ämne. Min fråga gäller ett av välfärdens kärnområden. På 25 år har det inte etablerats några nya läkarutbildningar i vårt land. Det skiljer Sverige från många andra västländer. Österrike har 40 procent fler läkare och Danmark 60 procent fler läkare än vad vi har i vårt land. I Danmark har det nästan blivit ett bekymmer att det är så många svenska läkarstuderande. Samtidigt ser vi att antalet stafettläkare ökar runt om i landet, framför allt i de landsting där det inte finns någon läkarutbildning. Är det dags för en reform och en rejäl satsning på fler läkarutbildningar i ett land som saknar läkare och som ligger långt efter omvärlden?

Herr talman! Regeringen mötte diskussionen i Köpenhamn och Danmark om att många svenska studenter läser medicin där med att öka antalet platser i svensk läkarutbildning. Det är nu på plats. Jag har i och för sig sett en del underlag som påpekar att Sverige på sina håll är mycket läkartätt. Som ofta när det gäller samhällsdebatt kan man diskutera detta. Då blir det mer en diskussion om hur effektivt vi använder våra läkarresurser och hur vi får mest möjligt ut ur skattebetalarnas pengar i detta hänseende. Vi håller med om att det fanns grund för diskussion och oro i denna fråga. Därför utökade vi antalet platser. Jag är dessutom beredd att föra ett samtal som kopplar in effektivitetsdiskussionerna om hur många läkare vi egentligen har i Sverige.

Herr talman! Jobbskatteavdraget har varit på tapeten. Många, framför allt pensionärsorganisationerna, tycker att det är orättvist. Varför har statsministern och regeringen valt att kompensera de sämst ställda pensionärerna med ökat bostadsbidrag och lägre skatt? Varför har man inte valt att lägga skattesänkningen rakt över? Det hade uppfattats som rättvisare.