Frågestund

Vi övergår nu till statsministerns frågestund. Jag vill passa på att hälsa statsministern välkommen till kammaren.

Fru talman! I partiledardebatten i SVT:s Agenda i söndags sade statsministern att 100 000 jobb tillkommit under mandatperioden. Det visade sig sedan vara helt fel. Sysselsättningsgraden har kraftigt minskat. Hela jobbtillväxten under de goda åren är utraderad, och de arbetslösa har blivit 100 000 fler på ett år. Antalet långtidsarbetslösa har ökat med 140 personer per dag bara under det senaste året. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är den högsta i Europa. Regeringen gömmer undan 50 000 långtidsarbetslösa ungdomar i en passivgaranti. Bara 1 av 10 ungdomar får en aktiv insats i form av utbildning eller praktik. Övriga är passivt arbetslösa. Även statsministern borde se det som alla andra under en lång period har sett. Regeringens politik här fungerar inte. Läget på arbetsmarknaden är betydligt allvarligare än vad regeringen tidigare har sagt. När nu regeringen har insett att det finns 100 000 färre jobb än man så sent som i söndags trodde är frågan om det inte är rimligt att regeringen agerar. Är statsministern beredd att ändra sin politik?

Fru talman! Låt oss konstatera att vi trodde att krisen när denna drabbade oss skulle leda till att vi förlorade 300 000 jobb - ja, det var inte bara vi utan också externa bedömare trodde det. Det ser nu ut att stanna runt 100 000-120 000. Det är allvarligt nog, men frågan måste ställas om inte den mycket aktiva krispolitik som regeringen fört har spelat roll - de stora investeringar vi har gjort i utbildningssystem och arbetsmarknadspolitik men också tillskott till köpkraften i form av bland annat sänkt skatt för vanligt folk. Det är åtminstone så att vi ser att en inhemskt driven tillväxt, som ser ut att ge Sverige bättre tillväxtsiffror än som är fallet i andra länder inom EU, nu skapar en bra efterfrågan i den svenska ekonomin. Grunden nu för att föra en diskussion om vad som ger jobb i framtiden ligger i vad som ger jobb i framtiden. Är det bättre drivkrafter för företagare och för dem som vill ha jobb, eller är det höjda skatter på arbete och på att anställa yngre, som Socialdemokraterna tycker?

Fru talman! Återigen inser jag att statsministern inte vill prata om det bekymmersamma läget på arbetsmarknaden. I stället har han andra förklaringar till läget. Vad jag noterat är att regeringens prognoser har varit mycket instabila under den senaste tiden. För någon vecka sedan höjde regeringen prognosen för sysselsättningen med 100 000 personer för år 2010. Om nu antalet jobb i själva verket är 100 000 mindre än vad regeringen har trott innebär då inte det att regeringens prognos för arbetsmarknaden igen måste ändras? Och vad betyder det här för de offentliga finanserna, som ju statsministern är så tydlig om att värna? Kommer regeringen att revidera sin syn på de offentliga finanserna med anledning av detta, och är utrymmet för reformer mindre inför valåret än som tidigare sagts, inte minst från statsministern själv?

Fru talman! Får jag för riksdagens ledamöter påpeka att justeringar och uppdateringar löpande görs av den här typen av bedömningar när det gäller sysselsättning, arbetslöshetsutveckling och påverkan på de offentliga finanserna. Bara för några timmar sedan fick jag AKU-siffror som visst visar på en sysselsättningsökning under 2009 jämfört med 2006. Jag för gärna en diskussion om huruvida sysselsättningen vuxit eller inte. Sven-Erik Österberg säger att jag inte pekar på hur det ser ut. Men min poäng var just att säga att finanskrisen när denna slog till, kanske den värsta kris vi sett sedan 20- och 30-talen i Europa och i världen, ledde till en ökad arbetslöshet över hela världen - i USA och i Europa, också i Sverige. Vi trodde att 300 000 jobb skulle gå förlorade och att kanske 100 000 jobb skulle bli permanent utslagna. Nu ser det ut att bli mycket lägre siffror. Det är väl bra för Sverige och någonting som vi ska vara glada över. Det ger oss ju en möjlighet att göra ännu mer insatser för att trycka ned arbetslösheten och lägga en grund för fler jobb. Frågan till svenska folket är: Vad tror ni är den jobbpolitik som ger jobb framöver?

Fru talman! På regeringens hemsida kan man läsa om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik. Där står det: Svensk utrikespolitik ska främja respekten för de mänskliga rättigheterna. Omsorgen om försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. Det präglar Sveriges agerande i globala och regionala forum och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra länder. Fru talman! I går kväll kunde vi i tv se ett reportage om hur den svenska handelsministern tillsammans med statliga Rymdbolaget försöker sälja sådan utrustning till Libyen som hjälper diktaturen att övervaka flyktingar - en flyktinghantering för vilken Libyen blivit starkt kritiserad av FN och många MR-kommissioner. Min fråga till statsministern är: Hur kan denna affär främja mänskliga rättigheter, och hur är detta förenligt med Rymdbolagets ägardirektiv?

Fru talman! Jag har för riksdagen redovisat ansträngningen inom EU när det gäller bland annat det som vi kallar för Stockholmsprogrammet samt migrationsrörelser inom Europa och framför allt över Medelhavet från Afrika. Det är en diskussion som från vår utgångspunkt väldigt mycket förs med en bättre legal grund för migration. Men det möts också ofta från Medelhavsländer av synpunkten att det även behövs en ordning när det gäller illegal migration. I det sammanhanget är det av intresse att få bättre dialog och utbyte med afrikanska stater som gränsar till Medelhavet. Det är bland annat det som detta handlar om. Det kan handla om havsövervakning och om att ha en bättre ordning för själva migrationsflödena. Det är någonting som kommissionär Cecilia Malmström kommande år kommer att jobba med. Det är riktigt att vi ofta tar upp detta med mänskliga rättigheter. Men det är också viktigt att påpeka att vi inte har någon klausul som säger att vi inte får handla med diktaturer. Det återspeglar en ambition att tro att de, trots vår kritik när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter, kan påverkas i en positiv riktning.

Fru talman! Svaret från statsministern, att det inte uttryckligen är förbjudet att handla med diktaturer, förvånar mig. Men att det statligt helägda Rymdbolaget och den svenska handelsministern till en diktatur i argument också erbjuder flygövervakning - detta för att kunna hindra flyktingar och ta flyktingar som försöker fly för sitt liv - bryter enligt FN mot den konvention som Sverige har skrivit under. Detta är ingenting som främjar de här människornas mänskliga rättigheter. De förhållanden som flyktingar i Libyen lever under är under all kritik. Detta kritiseras från alla organisationer. Att Sverige då aktivt ska ta del i detta och hjälpa denna diktatur att ta flyktingar är inte att ta sitt ansvar när det gäller mänskliga rättigheter i världen.

Fru talman! Det lades in en lång rad tolkningar här som möjligen får stå för Alice Åström. Till att börja med blev det ingen affär, så det hela blir mer spekulativt. Syftet är trots allt havsövervakning. En ansträngning som sedan länge pågått är att EU ska få en bättre dialog och gärna också regelsystem tillsammans med nordafrikanska stater när det gäller migrationsströmmar. Det handlar både om en bättre legal grund för migration och om övervakning av ett slag som inte accepterar illegal migration. För många av de sydeuropeiska länderna är det här viktiga frågor. Jag har fört sådana diskussioner med deras ledare. Under spanskt ordförandeskap tas nu detta upp som någonting viktigt. I utbyte kommer de att kräva att vi tar frågan på allvar. För mig är det då bättre att det blir ordning och reda kring detta - så länge det regelverk följs som säger att man faktiskt får handla med diktaturer och så länge den typ av sanktioner inte finns som förr fanns mot Libyen, en stat som vi haft många invändningar mot och fortsatt har på många områden men som ändå är i utveckling och där dessa sanktioner är borttagna.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är mycket bekymrade över läget på arbetsmarknaden. Med de andra rödgröna partierna har vi ett ganska omfattande samarbete för att få fram en bra politik i syfte att få ned arbetslösheten och få åtgärder inom både utbildning och arbetsmarknad. Vi i Miljöpartiet driver också frågan om omfattande investeringar både för att komma åt klimatutsläppen och skapa en mer hållbar utveckling och för att under tiden skapa jobb. Därför var många av oss väldigt förvånade när vi i söndags hörde statsministern säga att sysselsättningen ökar. I måndags fick vi ett nytt meddelande från SCB om att antalet sysselsatta minskade med 67 000 personer. Nu när statsministern har fått tid att läsa på, vad är regeringens och statsministerns bedömning av sysselsättningsläget i Sverige?

Fru talman! Som jag sade sker uppdatering av dessa siffror löpande, och därför tycker jag inte att någon ska tro att det finns en sanning. När vi diskuterar får vi också hålla isär sysselsättning och arbetslöshet. Sverige har nu en stor volym av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilket jag tycker är försvarligt i en lågkonjunktur av det slag vi nu upplever. Jag vet inte vilka siffror det var Peter Eriksson refererade till nu - man bör alltid vara försiktig med siffror - men i dag på förmiddagen kom AKU-siffror som visade på skillnader mellan 2009 och 2006 och talade om en sysselsättningsökning. Jag ska gärna ta den diskussionen, och vi ska försöka hitta olika källor som kan leda fram till en diskussion om vad som sker med sysselsättningen i Sverige. Det viktigaste för människor under ett valår tror jag dock är att vi svarar på frågan hur drivkrafterna för jobb ska se ut i framtiden. Vad är det som ger jobb? Jag menar att drivkrafter är viktiga för att företagare ska vilja växa, för att enskilda ska känna att det lönar sig att arbeta, för att utbildningssystemet är bra och för att främja anställningsbarhet. Jag vet faktiskt inte vad de rödgrönas samlade alternativ till detta är, men det kanske ska komma i april.

Fru talman! Ja, man ska vara försiktig med siffror. Det jag refererade till var det pressmeddelande från SCB i måndags som hade rubriken "Antalet sysselsatta minskade med 67 000", och då gäller det bara det senaste året. Jag är dock bekymrad, för om man har inställningen - och det uppfattar jag att statsministern har - att man ska försöka tona ned problemen på arbetsmarknaden och säga att det nu har vänt och att jobben kommer finns en risk att man drar bort åtgärder som är nödvändiga för att skapa jobb och hjälpa de 400 000 människor som är arbetslösa i Sverige i dag. Det finns också en risk att man gör felbedömningar och felprioriteringar i politiken, och det är det jag fortfarande efter statsministerns svar här är bekymrad över. Om regeringen och statsministern på detta sätt försöker tona bort ett av de riktigt stora problemen i vårt samhälle finns det också en risk att man gör felaktiga prioriteringar av politiken.

Fru talman! Om vi nu ska vara försiktiga med siffror ska vi också vara försiktiga med ord. Nu påfördes jag en massa saker jag inte har sagt. Jag har inte sagt någonting om en vändning eller något annat av det Peter Eriksson sade. Vi har fortfarande en situation där arbetslösheten växer i Sverige. Det vi nu senast har hört är att det däremot stannar av. Vi trodde att vi skulle se en ökad arbetslöshet under hela 2010, men nu talas det om att det kanske kan komma att vända under året. I ett sådant läge känner jag större hopp för Sverige och större hopp för möjligheten att föra en diskussion om vad som nu ska ge jobb framöver. Vi har nämligen god ordning i offentliga finanser - bättre än vad andra i Europa och världen har. Det är en styrkeposition. Vi har gjort stora investeringar i infrastruktur och forskning, vi har sänkt skatter för vanligt folk som jobbar, och vi har byggt ut utbildningssystem och arbetsmarknadspolitik. Nu är vi rustade att ta nästa steg för att lägga grund för jobben som ska komma.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern med anledning av hans uttalande i dagarna om att skattesänkningar till pensionärer är en prioriterad fråga för framtiden. Jag skulle vilja höra vad det är för typ av reform som statsministern ser framför sig.

Fru talman! Den förändring av pensionssystemet vi gjorde i mitten av 90-talet och som många andra länder har kvar att genomföra - de kan titta på vår modell eller någon annan modell - var en viktig framtidsinvestering för Sverige. Vi övergav ett system som ställde ut större löften än det faktiskt fanns resurser för. Det kommande framtida pensionssystemet hänger bättre ihop. Det som dock händer under år då ekonomin krymper, börsen går ned och för få jobbar är att pensioner sjunker. Det gör de i år, men det följer på två år då vi hade historiskt höga pensionsuppskrivningar. Det agerar alltså i båda riktningarna, naturligtvis. I ett läge där vi har god ordning på offentliga finanser säger vi, när vi hör de respektive ingående partierna, att alliansregeringen är redo att komma pensionärerna till stöd för att motverka konsekvenserna av att det har blivit en nedskrivning av pensionerna. Vi har gjort det vid två tillfällen. Jag är beredd att titta på ytterligare tillfällen men är inte färdig med den konstruktionen. Det ska alltså naturligtvis komma så många pensionärer som möjligt till del.

Fru talman! Regeringen har under den innevarande mandatperioden bidragit till att öppna arbetsmarknaden för unga genom bland annat kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter och ökad möjlighet till provanställningar. Fortfarande är det dock tusentals unga, nya svenskar och funktionshindrade som möts av stängda dörrar in på arbetsmarknaden. Stora grupper i vårt samhälle riskerar att permanent ställas utanför arbetslivet, samtidigt som vi inom några år ser ett ökat arbetskraftsbehov. Globaliseringen innebär större krav på en ökad rörlighet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Jag skulle vilja fråga statsministern vilka förändringar han vill se för att spelreglerna på arbetsmarknaden ska bättre anpassas till de snabba förändringar vi ser redan i dag och som kommer att accentueras i framtiden.

Fru talman! Som påpekades har vi ökat flexibiliteten på arbetsmarknaden och halverat arbetsgivaravgiftsuttaget för den som anställer någon under 26 år. Det är till att börja med viktigt att man inte fördubblar arbetsgivaravgiften och inför en ungdomsskatt. Det är svårt att förstå hur det ska bli fler jobb av att det blir dyrare att ha unga människor anställda. Mycket av det vi gör på skolans område handlar om att pojkar och flickor ska bli sedda utifrån sin respektive begåvning och få bättre utrymme att växa utifrån sina egna förutsättningar i den svenska skolan. Vi försöker komma ifrån det faktum att så många i varje årskull faktiskt har svårt att få godkänt i alla ämnen. Det är ingen bra start i arbetslivet. Vi är beredda att titta på ytterligare saker som kan leda till tröskelsänkningar, alltså stöd för att komma in i arbetslivet och där möta sjysta och bra villkor. Det tycker jag är ett krav och en grundförutsättning. Det finns dock andra sätt, bland annat att sänka kostnaden för arbetsgivare, som man kan titta på att gå vidare med.

Fru talman! Jag har en fråga till statsministern med anledning av avrättningar i Iran. Efter presidentvalet i Iran förra året har situationen för de mänskliga rättigheterna förvärrats avsevärt. Två personer avrättades häromveckan, tusentals personer har gripits och i dag sitter nio personer på de dödsdömdas bänk och väntar på att avrättas i Iran. Det finns också en farhåga att dessa avrättningar kan verkställas inom kort just för att ingjuta fruktan hos oppositionen, med tanke på att det ganska snart är årsdagen av revolutionen i Iran. Min fråga till statsministern är vad han avser att göra, inte bara som statsminister i Sverige utan också som en inflytelserik ledare i det europeiska samarbetet, för att sända en mycket tydlig signal till de iranska ledarna att inte verkställa dessa avrättningar av oliktänkande i landet.

Fru talman! Såväl inom regeringen i Sverige som i den diskussion som förs inom Europeiska unionen ser man allvarligt på läget för de mänskliga rättigheterna i Iran och på den ökade användningen av dödsstraff. Det är någonting vi ständigt kritiserar, både från svensk sida och från EU:s sida. Vi har använt diplomatiska kanaler för att protestera mot användandet av dödsstraff och utfärdandet av dessa dödsdomar. I detta fall tror jag att ett internationellt diplomatiskt tryck och uttalanden av det här slaget kan spela roll. Det är dock en oroande utveckling, och jag förstår att frågan ställs. Dessutom såg vi i valet, som vi tidigare har kritiserat mycket, ett internt tryck på en annan utveckling i Iran. Det är viktigt att också det uppmärksammas och att vi har ett hopp om en bättre utveckling i Iran.

Fru talman! Att skapa en falsk e-postadress, så kallad spooning - det svenska språket berikas hela tiden - är ett stort problem. I och med att det inte är ett brott i vårt land att fritt ta över en annan människas e-postadress och skicka e-post i en annan människas namn kan det bli betydande problem för den drabbade. Att kapa e-postadresser och e-postkonton har blivit högvaluta liksom inloggningsuppgifter på nätet. För de drabbade kan spooning få förödande eller mycket allvarliga konsekvenser. Anser statsministern att ett land som vårt som vill vara framsynt och ha höga ambitioner när det gäller IT-lagstiftningen ligger i fas med vad man kan begära när spooning inte är ett lagbrott i vårt land? Kan statsministern och regeringen ta några initiativ inom det här området?

Fru talman! Att stjäla andras e-postadresser används ibland på ett sätt som är brottsligt. Det kan falla under gällande lagstiftning om bedrägeri, och det finns andra exempel. Den tekniska utvecklingen visar ibland prov på att man behöver utveckla lagstiftningen. Vi har ett närliggande problem med grooming, som vi har tagit beslut om och som handlar om att man i sexuellt syfte försöker få kontakt med en ung person via nätet. Vi har därför naturligtvis vaksamhet också på det här nya som kallas spooning. I det här fallet vet vi att det pågår diskussioner i EU. Det här är av gränsöverskridande karaktär. Vi hoppas därför att få ett initiativ från EU:s sida som vi kan samordna kring. Sedan får vi se om det finns anledning att gå vidare med en särskild lagstiftning för detta eller om det täcks av annan befintlig lagstiftning.

Fru talman! Haiti är ett av världens fattigaste länder. Det har drabbats av en enorm katastrof, och snart kommer regnsäsongen. Det som Haiti behöver är oerhört mycket pengar men också kunnande. Det är ett långsiktigt behov som kommer att vara under många år. En av de stora frågorna är till exempel att man måste återplantera skog, som sedan kan stå emot väder och vind och minska sårbarheten för befolkningen. Nu talas det om skuldavskrivningar. Biståndsministern har inte sagt någonting direkt i frågan, Carl Bildt har sagt att man kan överväga frågan och Anders Borg säger att det kan ingå som en komponent i ett långsiktigt återuppbyggnadsarbete. Men det säger inte så mycket om var regeringen faktiskt står. Det är viktigt att vi inte ger nya lån till Haiti. De behöver pengar för att klara sig. Jag skulle vilja veta vad regeringschefen tycker i den frågan.

Fru talman! Det är flera faser i detta. Det gäller att tidigt komma på plats, ge nödställda hjälp och försöka rädda de liv som går att rädda och därefter få medicinsk vård på plats. Sedan börjar en lång och mödosam återuppbyggnad. Världssamfundet är på plats. Sverige är en stor finansiär, Sverige är också självt på plats. Vi har nyheter i dag om att vi utökar vår närvaro. Det kommer att leda till diskussioner om hur denna långsiktiga återuppbyggnad ska se ut. Det kommer att handla om EU-insatser, Världssamfundets insatser och Sveriges insatser. Det är därför svaren har givits på det sätt som skett. Vi är bereda att titta på hur vi kan vara en del i detta men är inte färdiga i alla våra bedömningar. Det viktiga är att vi löpande har varit närvarande och tidigt med i de insatser som görs. Vi kommer att fortsätta att vara det för att hjälpa människor att komma ur den väldigt svåra situation de befinner sig i och som de långsiktigt kommer att leva med konsekvenserna av.

Fru talman! De tågpendlare som har kommit till jobbet i tid den här vintern är lätträknade, till skillnad från alla dem som har fått vänta eller helt enkelt fått stanna hemma, som ju är betydligt fler. Vi som är resenärer är upprörda och känner stor vanmakt över tågtrafikens sårbarhet när kylan slår till. I takt med att störningarna ökar minskar förtroendet alltmer för tågtrafiken. Informationen om störningarna är dessutom knapphändig. Det här är mycket bekymmersamt, och tålamodet tryter nu hos väldigt många pendlare. Den här vargavintern har varit extrem, men det kan knappast vara någon nyhet för någon att kylan kan slå till när det är vinter i Sverige. Beredskapen för det har dock visat sig vara undermålig. Infrastrukturministern skyller störningarna på den tidigare regeringen. Jag vill därför att statsministern nu redogör för vilka åtgärder den här regeringen har vidtagit för att avvärja trafikstörningar i infrastrukturen och vilka initiativ den här regeringen har tagit för att förbättra beredskapen när kyla och snöoväder slår till.

Fru talman! En av de stora krisåtgärder vi mötte finanskrisen med var att få fram så kallade närtidssatsningar inom infrastrukturen. Det bestod delvis av delar som handlade om att rusta upp järnvägar och satsa på järnvägsutbyggnaden men också om en omfattande ökning av underhållsåtgärder. Det är ett eftersatt område i Sverige. Det har varit populärare att bygga ut än att underhålla. Det är den typen av försyndelser som delvis kommer i kapp när vi får så kalla vintrar som vi kanske inte haft på 20-30 år. Men ökade resurser finns, och det är upp till ansvariga myndigheter att svara för hur man använder dessa resurser. Jag tycker dock att vi ska visa respekt för att vi, även om vi lever i ett land där vi är vana vid kyla och snöoväder, inte har upplevt en sådan här vinter på mycket länge. Man arbetar väldigt hårt för att hålla undan problemen, men det går inte att trolla bort underhållssynder som verkat över längre tid ens när vi gör stora närtidssatsningar, som den här regeringen har gjort.

Fru talman! Statsrådet Mats Odells svar under förra veckans frågestund beträffande tillsättande av kvinnor i bolagsstyrelser rev ned applåder. Hans svar löd ungefär så här: Personligen är jag övertygad om att om Lehman Brothers hade varit Lehman Sisters hade bolaget inte gått i konkurs. Jag är benägen att hålla med. För min egen del är jämställdhetsfrågan betydligt mycket mer än bolagsstyrelser. Frågor som jag och mina väninnor och kolleger pratar om när vi möts är om det fungerar att vara både mamma och kvinna i arbetslivet. Får jag samma lön som min manliga kollega? Är jag förhindrad i mina framtidsplaner på grund av att jag heter Helena? Hur länge ska jag ses som banbrytande om jag blir förvaltningschef på den tekniska sidan? Mina frågor till statsministern blir därför: Hur kan Sverige bli föregångslandet där jag och mina väninnor inte ens funderar utifrån vårt eget kön? Vad är det som krävs för att män och kvinnor får likvärdiga förutsättningar i arbetslivet?

Fru talman! Jag tror att detta är en korrekt återgivning av hur många kvinnor upplever sin situation och ser sina framtidsförutsättningar i Sverige. Vi har haft maktutredningar som har visat att unga par i Sverige i dag ofta går in i relationen med jämställdhet som ambition. Detta gäller fram tills barnen kommer. Då återfaller många par i gamla könsrollsmönster, och det verkar sedan menligt på kvinnors möjligheter att hävda sig i karriärutveckling. Det får också återverkningar på deras löneutveckling. Därför är det grundläggande att vi har kvalitativt bra förskoleverksamhet och övriga erbjudanden om bra barnomsorgsstöd för att möjliggöra för både mammor och pappor att vara bra föräldrar men samtidigt vara yrkesverksamma. Det tror jag är nyckelfaktorn. Vi har gjort förstärkningar av förskolekvaliteten, och vi behöver titta på vad vi kan göra ytterligare. Sedan finns det mycket annat som behöver göras - utnämningspolitik, jämföra löner, gå mot diskriminering. Men om jag ska ringa in ett enskilt område är det att fortsätta ansträngningar när det gäller ansvarstagande för barn mellan män och kvinnor.

Fru talman! I söndags var det många av oss som såg partiledardebatten i Agenda . En av de frågor som avhandlades där var jämställdheten i bolagsstyrelser. Min fråga är ungefär på samma tema som Helena Bouvengs. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet en väldigt tydlig linje och ståndpunkt i fråga om kvotering in i bolagsstyrelser för att på så sätt uppnå en större jämställdhet. Jag blev glad över statsministerns uttalande i debatten, då jag insåg att även statsministern och Moderata samlingspartiet har insett att frågan är viktig och någonting som måste lösas. Vi kan inte bara vänta. Min fråga till statsministern är därför om han skulle kunna utveckla den syn på kvoteringsmöjligheter som statsministern gav uttryck för under debatten. Han fick tyvärr inte möjlighet att helt förklara vad han menade. Det vore intressant att höra vad statsministern menade.

Fru talman! Regeringens uppfattning är att inte förbereda lagstiftning för kvotering. Det har återgivits i olika sammanhang. Trots långvarigt maktinnehav och rödgrön majoritet hände inte något liknande heller under de år då det fanns en annan majoritet i den här riksdagen. Det som vi moderater har uttalat är att vi känner oro för att det är en ojämn representation i börsbolagsstyrelser. Jag vill gärna understryka, som jag sade i mitt meningsutbyte med Helena Bouveng, att jag tror att det är fler frågor som kvinnor i Sverige verkligen tycker att vi ska diskutera än just bara detta hur det ser ut i börsbolagens styrelserum. Men jag underskattar inte frågans betydelse. Jag vill se en bättre könsfördelning och hoppas att det ska kunna ske utan lagstiftning, men Moderaterna har sagt att det kan finnas anledning att titta på det om inte situationen förbättras. Men det är Moderaterna som parti som har valt en sådan plattform i vår partistyrelse. När frågan ställs till statsministern är regeringens position att inte tala om lagstiftning eller kvotering.

Fru talman! Jag tycker att jämställdheten de senaste åren på flera sätt har blivit sämre. Det är klart att finanskrisen har spelat in, och man kan se i hela Europa och världen att det är på det sättet. Men jag tror också att en del av regeringens beslut tyvärr har bidragit till exempelvis ökade inkomstklyftor mellan män och kvinnor. Man kan se att skattesänkningar framför allt har gått till män. När det gäller diskussionen om deltidsarbetslösa, att det har blivit allt svårare för dem som jobbar deltid, slår det hårdast mot kvinnor eftersom det framför allt är de som är deltidsarbetslösa. Självklart slår det naturligtvis hårt mot både män och kvinnor om man är sjuk och jobbar deltid på grund av det, men det har slagit hårdast mot kvinnor. Det är många kvinnor som nu söker försörjningsstöd och till och med vänder sig till kyrkorna. Min fråga till regeringen är: Kan det inte vara dags att omvärdera regeringens jämställdhetspolitik för att få ett bättre resultat?

Fru talman! När det gäller grupper som står utanför, och framför allt genom denna finanskris, finns det en delvis alternativ beskrivning till den som Hillevi Larsson ger uttryck för. Vi har till exempelvis sett hur arbetslösheten huvudsakligen ökar inom verkstadsindustri och exportindustri. Det är fler män än kvinnor som blivit arbetslösa. När det gäller den förändrade sjukfrånvaron - både sjukfrånvaron och antalet som lever med förtidspension eller sjuk- och aktivitetsersättning minskar - noterar vi att det handlar om fler kvinnor än män. När det gäller regeringens utnämningspolitik har det gått från att man förr huvudsakligen värderades utifrån hur nära man stod det socialdemokratiska partiet, vilket gav fler män och färre kvinnor, till att man nu värderas utifrån kompetens och i riktiga rekryteringsprocesser. På det sättet blir det en bättre könsfördelning. Det beror tydligen lite grann på, som vanligt, vilka perspektiv och vilka siffror man använder för att beskriva sitt Sverige. Det ligger kanske ett korn av sanning i både vad jag sade och vad Hillevi Larsson beskrev.

Fru talman! Vi är tydligen överens om att arbetslösheten har ökat kraftigt. Jag kan notera att i Västra Götaland har den ökat med 27 000 på tre år, så det är en stor arbetslöshet. Parallellt med detta har jag kunnat notera att regeringens bostadspolitik mer eller mindre har havererat. År 2006 byggdes 45 000 nya lägenheter. Förra året var det nere i 15 000. En av de saker som man kan göra i en lågkonjunktur för att öka sysselsättningen och tillväxten i ekonomin är att satsa på bostadsbyggande. Jag undrar när det ska ske. Vi vet samtidigt att det under de sista sex månaderna förra året betalades ut drygt 5 miljarder kronor till dem som redan hade en bostad för att bygga om sitt kök eller vad de nu gjorde i sin villa, men inte en krona till hyresrätter, inte en krona till nya bostäder. När tänker regeringen föra en politik som skapar ökad sysselsättning genom ökat bostadsbyggande?

Fru talman! Menar Lars Johansson att ROT-avdragsjobben inte är riktiga jobb? Det var tydligen inte fint nog, eller? Jag tror att de byggjobbare som har de här jobben till följd av ROT-avdragen tycker att de är mycket välkomna. Jag tycker att Lars Johansson inte ska resonera på det där sättet. Det är bra om det finns jobb för byggare, och det kan ibland handla om reparation och ombyggnad. Det är också värdefulla jobb i Sverige. När det sedan gäller detta med hur vi ska få fart på bostadsbyggandet till högre nivåer tror jag helt enkelt inte på den typ av subventionspolitik som presenterades av de rödgröna häromdagen. Det var en mycket liten skärv som skulle ges till varje lägenhet. Vi har en gedigen erfarenhet i Sverige av att det huvudsakligen är kostnadsdrivande och dessutom fördelningspolitiskt orättvist när man över tid analyserar vem som tar del av bostadssubventionerna och vilka som får stå vid sidan av utan att få nytta av dem. Det är en prövad politik som fungerat dåligt. Det finns annat som fungerar bättre, till exempel ROT-avdrag som jag försvarar att vi har infört.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga om regeringens och statsministerns inställning till riksdagen och dess för demokratin viktiga funktion när det gäller kontroll av regeringen. Jag har försökt att debattera detta med statsministern, men statsministern vill inte debattera detta. Varför? Statsministern överlämnar interpellationer som han enligt riksdagsordningen borde besvara. Varför? Ett enigt konstitutionsutskott och en enad riksdag gör en annan tolkning av regeringens skyldigheter än den som statsministern har gett uttryck för. Hur kommenterar statsministern detta? I det senaste betänkandet från konstitutionsutskottet, som bara är någon vecka gammalt, är det mycket tydligt vilka regler som gäller för när en minister kan överlämna interpellationer till en annan. Statsministern har tydligen en helt annan uppfattning än konstitutionsutskottet och en enad riksdag. Jag vill ha en kommentar till det.

Fru talman! På tre och ett halvt år som statsminister har jag redan passerat det antal interpellationer som Göran Persson besvarade som statsminister under tio och ett halvt år. Jag hörde aldrig en enda socialdemokratisk kommentar till detta. Tio och ett halvt år! Ett sätt att bemöta detta var att bland annat inrätta det som vi gör nu; jag och Patrik Björck för en diskussion under statsministerns frågestund. Det ger en möjlighet att ställa frågor som jag svarar på. Det är en utbyggnad av kontrollmakten som har skett och som bland annat tillkom för att man just skulle kunna ställa direkta frågor till statsministern att svara på, som jag nu har gjort.

Fru talman! Pernilla Nilsson, som bor utanför Bräcke i Jämtland, ryggopererades för ett par år sedan. Det blev komplikationer, och nya ingrepp blev nödvändiga. Nu behöver hon ett par månader till för att läka men förväntas kunna gå tillbaka till sin tjänst som ambulanssjukvårdare, bara hon får tid att läka, säger hennes ortoped. Men hennes tid som sjuk är ute, enligt Försäkringskassan och helt enligt reglerna i den så kallade rehabiliteringskedjan. Nu har halva hennes sjukpenning dragits in. Försäkringskassan kräver att hon säger upp sig från sin anställning, sin fasta anställning, och söker annat arbete. Och Pernilla är långt ifrån ensam. Jag undrar om statsministern kan förklara för Pernilla varför hon inte får tid att läka sin opererade rygg, varför hon måste säga upp sig från sin fasta anställning. Jag tycker att Pernilla och alla andra i liknande situation förtjänar en förklaring.

Fru talman! Jag vet inte exakt vem Pernilla är, och det är svårt att svara på frågor om enskilda exempel. Det är intressant att veta om hon är under eller över 58 år, eftersom det finns andra idéer om hur sjukförsäkringssystemet ska förändras. Det kommer också att påverka människor. I det val vi har framför oss ska ju alternativ stå mot varandra. Vår utgångspunkt är att den som är sjuk ska få vård och att den som har arbetsförmåga ska mötas av våra ansträngningar för att man ska kunna få ett jobb efter sin arbetsförmåga. Är det någonting som vi måste prata mycket om i Sverige, så är det om ökade ansträngningar för att se den arbetsförmåga som människor har och ett arbetsliv som är bättre på att anpassa sig till det. Det är en bättre metod än att gömma undan människor i stora ersättningssystem, i utanförskap, som tillämpades innan alliansregeringen tillträdde 2006.

Fru talman! Min fråga gäller socialförsäkringarna som är mycket omdiskuterade nu och de förändringar man har gjort inom socialförsäkringarna. Statsministern har vid flera tillfällen, bland annat i regeringsförklaringar, lovat att komma med direktiv till en parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna. På tre och ett halvt år har inget hänt. Jag undrar hur långt man har kommit när det gäller direktiv till socialförsäkringsutredningen.

Fru talman! Det där har en lång förhistoria som går tillbaka till en frågestund mellan Bo Könberg och Göran Persson. Jag råkade vara närvarande och lyssnade på den. Det var en diskussion om att man borde se över de svenska socialförsäkringarna. Vår uppfattning har varit att det var akut att göra något åt en del av våra socialförsäkringar eftersom de inte tillräckligt tydligt understödde vår tänkta arbetslinje. Vi har därför gjort förändringar och infört rehabiliteringsinsatser och byggt ut stöd och sätt att få stöd att komma tillbaka till arbetslivet som tidigare saknades, vilket kritiserades av många. En hel del av detta kommer nu på plats, hoppas vi, och ska fungera på det sätt som det är tänkt, det vill säga att folk verkligen ska kunna få hjälp till arbete. Det kan sedan bli aktuellt att göra denna utredning. Det hoppas jag att vi ska kunna återkomma med besked om.

Fru talman! Förra veckan hade Europarådet sin parlamentariska session. Då valde EPP en ny gruppledare. Samma gruppledare anförde i debatt och diskussion om uppföljningen av Kairodeklarationen att man skulle stryka alla meningar där sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter kom med. Man skulle även stryka begrepp som gender equality, för gruppledaren sade att den typen av språkbruk användes inte i Italien. Jag undrar hur statsministern med sina partikolleger bedriver jämställdhetspolitik. Vi har hört att det är en viktig fråga, och det är bra att många har tagit upp den. Det är viktigt att man verkligen kraftfullt försvarar det som 179 länder har skrivit under så att inte denna typ av angrepp på de mänskliga rättigheterna får fäste. Det var ganska många som röstade med EPP:s gruppledare, så han var inte ensam.

Fru talman! Jag blir lite osäker på om vi talar om Europarådet eller Europaparlamentet. (CARINA OHLSSON (s): Europarådet.) Jag tänkte väl det. Jag kände inte igen att vi skulle ha valt en ny gruppledare i Europaparlamentet. Jag vet inte vad detta har handlat om. Är poängen att det finns skilda politiska kulturer i Europa är det också min erfarenhet. Det kommer inte att förändra Moderaternas syn på behovet av jämställdhetsåtgärder. Jag vet inte närmare vad den nyvalde gruppledaren har sagt och inte heller hur andra representanter förhöll sig, så därför är det svårt att kommentera.

Fru talman! Vi har under det senaste året infört en lag om valfrihet inom äldreomsorgen. Den lagen är frivillig för kommunerna att införa till skillnad från valfrihet i sjukvården. Hur ser statsministern på möjligheten att göra valfriheten inom äldreomsorgen jämställd med valfriheten inom sjukvården?