Frågestund

Herr talman! Det här är sista frågestunden denna mandatperiod för statsministern. Det kan vara dags för en liten summering av de politiska resultaten så här långt. Budgeten har utvecklats från ett plus på 70 miljarder till ett minus på 70 miljarder. Trots finanskrisen är det inte beroende på långsiktiga investeringar utan på skattesänkningar. Den procent de rikaste har fått är lika mycket i sänkning som 25 procent av hela folket fått. Trots finanskrisen har utbildningsplatserna blivit färre. Trots finanskrisen har trygghetssystemen skurits ned i en tid när de verkligen behövs för dem som behöver vårt stöd. Trots finanskrisen som har slagit hårt mot de unga har ni infört ett aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen för de unga arbetslösa under de första månaderna. Vad är resultatet? Egentligen bara två: Klyftorna har ökat, och jobben har blivit färre. Min fråga är: Hur stora behöver klyftorna bli? När, inte om, avskaffar ni aktivitetsförbudet för de unga på Arbetsförmedlingen?

Herr talman! Ska jag försöka med en annan variant på det Mona Sahlin sade? Vi har gått igenom efterkrigstidens svåraste finanskris. Olikt andra länder har vi amorterat på vår statsskuld jämfört med läget 2006 i ett läge där Storbritannien har fördubblat och Irland fyrdubblat sin statsskuld. Vi har bättre ordning i offentliga finanser än snart sagt varje annat europeiskt land. Vi har större tillväxt och efterfrågan i den svenska ekonomin än vad andra har. En så svår finanskris och nedgång ger kortvarigt ökad arbetslöshet. Vi trodde att vi skulle komma upp till 12 procent, men nu ser det ut att landa kring 9 till följd av aktiv krispolitik och de mest omfattande krisinsatserna inom hela OECD. Skattesänkningar, ja, men också mycket utbyggd arbetsmarknadspolitik och automatiska stabilisatorer, som det heter, de ersättningar vi sätter in till stöd. Vi kan gå till val i Sverige på att diskutera hur vi ska använda ett möjligt reformutrymme när resten av Europa diskuterar nedskärningar och skattehöjningar som slår på välfärden. Det syns att vi har haft en ansvarsfull regering. Det är synd att Mona Sahlin inte erkänner det.

Herr talman! Det som syns är att det har funnits ansvarsfulla majoriteter i riksdagen under många år, under socialdemokratisk regering tillsammans med först Centerpartiet, sedan Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har lagt grunden för att ekonomin i Sverige är stark, att vi har så starka förutsättningar för att gå genom en kris. Det som skiljer dig och mig åt är att du har valt att använda krisen för att inte bygga Sverige starkare, inte göra större och fler utbildningsinsatser utan öka klyftorna. Min fråga var väldigt konkret, och jag upprepar den: Hur och när tänker du ta bort det förbud mot insatser på Arbetsförmedlingen som de unga arbetslösa möter i dag? De är historiskt många och har ökat i antal. Många av dem har ingen utbildning, har inte gymnasieutbildning. Ändå har ni infört ett förbud för Arbetsförmedlingen att införa insatser. Min fråga kvarstår: Hur har ni hjälpt de unga att få jobb? Hur har ni minskat klyftorna mellan dem som har jobb och dem som står utanför? När, och det kanske är först om vi byter regering, får unga mötas inte av ett förbud utan av insatser från första dagen, statsministern?

Herr talman! Vi noterar kritiken mot skattesänkningarna, med sänkta inkomstskatter för 75 miljarder. Vi har tagit bort den statliga fastighetsskatten och ersatt den med en kommunal fastighetsavgift. Snart vet vi hur mycket av detta Socialdemokraterna och de övriga vänsterpartierna accepterar. Ska ni höja skatter på inkomster med 75 miljarder? Ska ni återinföra den statliga fastighetsskatten? Det blir inte så mycket värt att stå här och kritisera om man sedan accepterar den politik som regeringen för. Vi för en mycket aktiv arbetsmarknadspolitik till stöd för att unga ska kunna få jobb. Vi har en arbetslinje som innebär att vi hjälper till att söka och vara aktiv på arbetsmarknaden och som sedan fördjupas med åtgärder ju längre tid man har varit i arbetslöshet. Det tror jag väldigt mycket på. Varje vecka träffar jag ungdomar som kommer in i praktikjobb och får hjälp av våra nystartsjobb. Vi behöver därtill förstärka lärlingsutbildningen; vi förstärker utbildningsmöjligheter med yrkesvux, yrkeshögskola och utbyggda utbildningssystem. Allt det där är för mig grunden för att jobben ska kunna bli fler. Det är en sak man inte ska göra: Man ska inte göra det 10 miljarder dyrare att anställa människor som är under 26 år. Då blir det inga jobb, Mona Sahlin.

Herr talman! Fredrik Reinfeldt tog upp fastighetsskatten, trots att han vet att vi rödgröna för två år sedan har lämnat besked om det. Det blir sänkt fastighetsskatt för dem som bor i lägenheter, och det blir höjd skatt för dem som bor i de allra dyraste husen därför att det behövs större insatser för att klara välfärden och jobben. Statsministern svarar ofta som om han var i opposition mot oss rödgröna. Jag hoppas att det är en erfarenhet han får fortsätta att praktisera på riktigt efter valet den 19 september.

Herr talman! Det låter vi väljarna avgöra. Jag har fått lyssna på den här kritiken så väldigt ofta. Det är så fel med alla skattesänkningar som ni sedan accepterar. Sedan har ni en liten marginal. Ni återinför fastighetsskatten i Stockholm, det ska jag medge. Det är precis vad ni gör. I övrigt accepterar ni den fullt ut. Dina ord hänger inte ihop med det du gör, Mona Sahlin. Det kommer att visas inför svenska folket när era förslag kommer den 3 maj. (MONA SAHLIN (s): Jag ser fram emot nästa debatt.)

Herr talman! Förslaget om Förbifart Stockholm är en viktig fråga. Den rör Stockholm och hela landet i övrigt. Trafiksituationen här får konsekvenser också för åkande som kommer från Skåne och ska till Gävle och så vidare. När Essingeleden byggdes gjordes den för ungefär hälften av den trafik den har i dag. Köer, svårigheter och stockningar är vardagsmat för dem som finns i Stockholm. Det är förstås en av anledningarna till att regeringen har beslutat att lägga 28 miljarder på projektet Förbifart Stockholm för att lösa upp trafikknutarna. Det har framförts förslag om att det här ska skjutas på ett antal år i framtiden. Då är min fråga till statsministern: Vad skulle det få för konsekvenser för Stockholm i synnerhet och för Sverige i allmänhet?

Det här är en fråga som egentligen handlar om att recensera oppositionen. Jag skulle vilja be Magdalena Andersson att omformulera frågan. Det ska vara en fråga om statsministerns ämbetsutövande, inte om oppositionens alternativ. (Applåder)

Det här är en fråga som egentligen handlar om att recensera oppositionen. Jag skulle vilja be Magdalena Andersson att omformulera frågan. Det ska vara en fråga om statsministerns ämbetsutövande, inte om oppositionens alternativ. (Applåder)

Herr talman! Då säger jag så här: Anser statsministern att frågan om byggandet av Förbifart Stockholm är en viktig fråga?

Herr talman! Min fråga till statsministern handlar om en stor grupp människor i Sverige. Statsministern brukar lyfta fram arbetslinjen som en av de viktigaste grundförutsättningarna i Alliansens politik. Men en stor grupp människor med funktionsnedsättningar i Sverige har i dag ingen möjlighet att gå till ett arbete, för tillgänglighetssatsningar saknas. Av dem i gruppen med funktionsnedsättningar som innebär en nedsatt arbetsförmåga har bara hälften jobb. I dag får de sänkta ersättningar. De får betala högre skatt. Men läser man regeringens egen skrivelse när det gäller handlingsplaner för handikappolitiken och för tillgänglighetsanpassning ser man att det är väldigt små steg tagna under den här mandatperioden. Min fråga till statsministern är: Hur kan statsministern driva frågan om en arbetslinje, att straffbeskatta dem som inte får ett arbete, och samtidigt inte skapa förutsättningar för människor med funktionsnedsättning att delta i arbetslivet och i samhället i övrigt?

Herr talman! Under en svår finanskris och lågkonjunktur har jag försvarat mig mot vänsterpolitiker som Alice Åström som har hävdat att vi ska satsa mer på dem som redan har jobb med industristöd och vara oroliga för dem som har jobb på Volvo, Saab och allt vad det har hetat. Vi har sagt: Nej, låt oss behålla en arbetsmarknadspolitik inriktad på dem står allra längst från arbetsmarknaden. Vi har dessutom tillfört nya verktyg i Arbetsförmedlingens verktygslåda, bland annat nystartsjobben som vi arbetar med delvis med inriktning på just gruppen funktionshindrade. Vi har en stor grupp funktionshindrade, och skattereduktionen för arbetsgivaren har kunnat ses som en sorts samhällskontrakt. Man får en lättnad i kostnad och tar därmed in någon som är funktionshindrad. Jag har själv träffat flera av dem under resor genom landet, och detta är till stor glädje både för arbetsgivare och för dem som kunnat få jobb på detta sätt. Så vi har visst fört en politik som har nått fram. Men alla prövas i krisen. Alla prövas när en finanskris slår till, kanske inte främst de som hade jobb på Volvo utan just de som stod längst från arbetsmarknaden. Jag tycker att det är bra att Alice Åström ställer frågor om dem. Det vore bra om det också fördes en konsekvent linje i argumenteringen från oppositionen när det gäller detta.

Herr talman! Statsministern undvek att svara på en stor del av frågan. Frågan om funktionshindrade och tillgängligheten handlar inte enbart om att ha en arbetsmarknadspolitisk åtgärd på Arbetsförmedlingen att erbjuda. För att kunna röra sig i samhället, att kunna ta sig till och från arbetet och att kunna mötas av större tillgänglighet i samhället över huvud taget är det inga jättestora ekonomiska satsningar som behövs. Men det behövs en konsekvent politik för att öka tillgängligheten i samhället och delaktigheten över huvud taget. När man läser regeringens egen skrivelse om vad man har åstadkommit inom området handikappolitiken ser man att det är väldigt små åtgärder. Det är inte att se människors behov, att möta deras förmåga att delta i samhället. I stället har regeringen prioriterat att sänka skatterna med totalt 75 miljarder för dem som har mest. Och de funktionshindrade är en grupp som är starkt utsatt.

Herr talman! Jag får då återigen påpeka att vi har sänkt skatten med 75 miljarder. Alice Åström kan då förmedla intrycket till den som lyssnar att därmed ska alltså 75 miljarder i skatt höjas tillbaka och därmed föras ut till det angelägna område som Alice Åström nu har pekat ut. Då är den stora frågan från svenska folket: Är det detta förslag som vi kommer att se den 3 maj? Annars blir nämligen detta ett sätt att visa sig kritisk utan att sedan fullfölja det man sagt. Det är det som är min kritik mot det här sättet att ställa frågor, eftersom jag är med om detta väldigt ofta. Vi får väl se. Mitt svar är att jag tror, olikt Alice Åström, att det är förknippat med ganska omfattande kostnader att göra samhället precis så anpassat till alla funktionshindrade som inte minst funktionshindrades föreningar och representanter skulle vilja se. Vi har jobbat med en aktionsplan kring detta, och vi har vidtagit åtgärder. Men om det är ett löfte som ställs ut om att det ska vara totalt anpassat, då tror jag att Alice Åström missbedömer hur stora kostnaderna är, som ju inte helt belöper på staten utan väldigt mycket också på kommuner och på andra. Det är bra att ha ambitioner. Det är bra att vi har kunnat föra detta en bit på väg. Det är viktigt det jag har sagt också om arbetsmarknadspolitiken som har riktat in sig på detta. Men jag tror som sagt inte att Alice Åström riktigt har stöd för det påstående hon har framfört här.

Herr talman! Jag har en fråga lite grann kopplad till vad som har hänt under vintern och våren. Först i vintras hade vi snöoväder som ställde till det för tågtrafiken, och de senaste veckorna har vi haft problem med aska från vulkanutbrott på Island som har ställt till det för flyget. Den senaste veckans kaos på flygplatserna gör kanske att något parti på vänsterkanten här i riksdagen skulle önska att vi inte hade flygtrafik. Men från Centerpartiet tycker vi att det är viktigt med såväl tågtrafik som flyg- och biltrafik. I ett avlångt land måste vi ha många olika trafikslag. Det som är problemet här handlar om vad man släpper ut, avgaser och koldioxid. Jag skulle vilja höra vilka satsningar regeringen gör och på vilket sätt man är med och ställer om trafiken när det gäller både flyg och andra trafikslag. Slutligen har jag en hälsning från klass 8 E i Linköping, att de hoppas att du mår bra.

Herr talman! Jag vill tacka för den hälsningen. Jag tror, precis som forskare har beskrivit, att den bästa klimatpolitiken till stöd för en omställning är den koldioxidskatt som Sverige införde 1990 och som har höjts i flera steg av majoriteter före oss. Men vi har genomfört en höjning också under alliansåren vid makten. Vi har fört upp den till över 1 000 kronor per utsläppt ton medan den i övriga Europa - den finns bara i ytterligare tre europeiska länder - ligger på i snitt 200 kronor. De flesta stora länder och ekonomier runt om i världen har ingen koldioxidskatt. Varför är detta bra? Jo, därför att det lägger pris på det som är själva kärnan i problemet. Därmed bidrar vi i större utsträckning till en omställning. Vi sänder prissignaler till flyg- och andra industrier om att börja titta efter det förnybara. Dessutom har vi lagt fram en energi- och klimatpolitik med 40 procents reduktionsmål nationellt för Sverige. Vi ger också stöd för omställning för att få fram mycket av det förnybara. Det tror jag är en mer verkningsfull politik än att lägga stora tunga avgifter på bilar eller lastbilar som, som sagt, inte ger sig på utsläppen utan själva transporten.

Herr talman! Jag kan börja med att säga att Annika Qarlsson kan ställa den där frågan om flygtrafiken direkt till mig efter valet, om vi rödgröna vinner valet, i någon annan ministerutfrågning. Vi kan ta den debatten, du och jag, i stället för att du diskuterar min politik med statsministern. Till statsministern skulle jag vilja ställa en fråga om ungdomsarbetslösheten. I dagens Sverige är det nu 26,8 procent i åldrarna 15-24 år som är utan arbete, 161 000 personer. Det är lika många människor som bor i Umeå och Norrköping tillsammans. I den verkligheten finns det ungdomar som inte kan flytta hemifrån. I Stockholms län bor var fjärde ung vuxen hemma hos sina föräldrar. Nyckeln till att bryta den här negativa utvecklingen handlar om att få chansen att få in en fot, att visa att man duger och att den livserfarenhet som ungdomar har också är värd någonting på arbetsmarknaden. När unga människor ska ta det första steget ut i arbetslivet ska de veta att vi politiker gör precis allt vi kan för att de ska få chansen att visa vad de går för. Men i verkligheten i dag hänvisar regeringen dagens unga till passivitet. Först ska man vara rejält arbetslös i tre månader, sedan kan man få hjälp från Arbetsförmedlingen. Fredrik Reinfeldt har under många år gjort en politisk poäng av att vara ute och besöka verkligheten. Det har tillsatts jobbcoacher. Tror du att arbetslösa ungdomar vill vänta i tre månader innan de får hjälp från Arbetsförmedlingen?

Herr talman! Gruppen unga i dag beräknas vara 1,2 miljoner. Ungefär hälften av dem finns inte riktigt i våra register när vi för de här diskussionerna och slår siffror i huvudet på varandra. Den andra hälften som vi diskuterar och beskriver som arbetslösa är egentligen heltidsstuderande, och det är inte säkert att de upplever sig själva som helt arbetslösa, stressade av tentor och annat som vi förknippar med studier. Visst, det finns ungdomsarbetslöshet. Och det finns också åtgärder som vi har velat genomföra och fått på plats. Vi har till exempel halverat arbetsgivaravgiften för att anställa någon som är under 26 år. Vi har riktat särskilda nystartsjobbstöd till gruppen yngre som ett sätt att sänka tröskeln för en arbetsgivare att ta in någon som inte har så mycket erfarenhet. Vi gör om vårt utbildningssystem så att vi får fram lärlings- och praktikplatser. Vi har byggt ut utbildningssystemet för att kunna komplettera. När jag sitter ned med ungdomar i de här samtalen är det ofta så att de har gått ett program men söker jobb i en annan del av arbetsmarknaden. Jag har ett löfte till landets unga: Jag tänker inte införa en ungdomsskatt. Jag tänker inte göra det dyrare att anställa människor under 26 år. Vad är Maria Wetterstrands svar på det?

Herr talman! Mitt svar är att vi rödgröna tänker ersätta en dyr åtgärd som har dålig effekt med en politik som på riktigt hjälper de ungdomar som i dag sitter i tre månader på Arbetsförmedlingen och massproducerar ansökningshandlingar till jobb med 500 andra sökande. Det är en tröstlös verklighet för många. När man pratar med Arbetsförmedlingen ger man det tydliga budskapet att det man allra helst skulle vilja är att kunna sätta in åtgärder direkt när man får in en arbetslös ungdom i stället för att behöva vänta i tre månader. I verkligheten har vi rödgröna föreslagit en rad olika saker för att unga ska kunna få jobb. Vi vill ha ett förstajobbetavdrag som gör det billigare att anställa en långtidsarbetslös ungdom. Vi vill ge företagen bättre ekonomiska möjligheter att anställa mer personal. Vi vill ge ungdomar en chans att vara trainee i välfärden. Vi vill låta arbetslösa unga få ta del av starta-eget-bidraget. Vi vill utöka antalet lärlingsplatser och ge 10 000 arbetslösa en chans att komplettera sin utbildning. I stället för de jobbcoacher regeringen har tillsatt skulle ni behöva ha en arbetslös ungdom som verklighetscoach i Regeringskansliet. (Applåder)

Herr talman! För den som inte är van att lyssna på Maria Wetterstrand och kanske inte hörde att hon glömde att säga ja på min första fråga utan gick direkt på förklaringen vill jag bara förtydliga vad hon sade. Hon tänker göra det 10 miljarder dyrare att anställa människor under 26 år och göra en miljonsatsning som vi redan har genomfört. Det hon kallar billigare att anställa långtidsarbetslösa är det vi kallar nystartsjobb. Det infördes för några år sedan, och nu tänker hon gå till val på att införa det en gång till. Mycket av det som Maria Wetterstrand kritiserar är coacherna. Det är tydligen något särskilt svårt med dem. Jag har suttit ned med coacherna och med unga. Många säger att det är svårt att söka jobb när man inte har så stor erfarenhet av det. Men i dag får man hjälp via arbetsmarknadspolitik och externa coacher att bli bättre på att söka jobb, vilket många uppskattar. Hela tiden hör jag ett raljerande och en peka-finger-mentalitet mot dessa coacher och de insatser som görs. Vem är det som behöver en verklighetscoach, Maria Wetterstrand? (Applåder)

Herr talman! Jag skulle vilja återgå till frågan om infrastruktur. Hur ser statsministern på behovet av infrastruktur långsiktigt i Sverige för tillväxt också för Sveriges del? Är det en fråga om antingen-eller, eller kan vi välja både-och? Kan vi satsa på både vägar, cykelvägar och kollektivtrafik eller måste vi välja?

Herr talman! Det är uppenbart att ett glest befolkat land som är ganska vidsträckt behöver mycket infrastruktur. I den mångårsplan som vi har tagit fram och som sträcker sig till 2021 talar vi om insatser på nära 500 miljarder. Det är en enorm investering i infrastruktur, med alla olika typer av möjligheter för att transportera sig som här nämndes, bil, järnväg, alltså spårbundet. Inte minst lägger vi stora resurser på att underhålla det vi har byggt. Vi ser till att man fyller igen tjälskotten och jobbar med vägarna som slits hårt av den svenska vintern. Vi har inte minst denna vinter sett behovet av att ha riktiga resurser för att parera den snö och is som tillhör vår svenska verklighet. Mitt svar är att man måste göra allt. Man måste göra det ansvarsfullt finansierat. Man måste se till att inte bygga luftslott där man lovar mer än vad man har råd med. Det är så vi har utformat vår politik. Den kommer till stöd för hela Sverige, och den är viktig. Vi vågar stå för att den behöver alla sina delar.

Herr talman! I dag skriver bland andra TCO-tidningen och Metro om ny forskning om arbetslöshetspolitiken. Läser man denna forskning ser man att den smular sönder statsministerns politik på detta område. Forskningen säger bland annat att lägre a-kassa inte ökar chanserna att få jobb. Däremot hjälper en mer generös a-kassa arbetslösa att finna jobb bättre och snabbare. Forskningen visar också att arbetsmarknadspolitiska program har mycket goda effekter både i hög- och lågkonjunktur. Det gick bättre för dem som deltog i program i båda dessa fall än för dem som inte gjorde det. Dessutom konstaterar forskningen att ju längre programmen är och ju bättre kvalitet de håller, desto bättre resultat blir det på jobbsidan för deltagarna. Regeringen har under denna mandatperiod försökt hävda att det är just forskningen som ligger bakom deras politik. Hur tänker statsministern ta till sig den nya forskningen, och på vilket sätt tänker man i så fall föra in den i regeringens politik?

Herr talman! Jag får gratulera Sven-Erik Österberg som har hittat en forskare som håller med om hela den socialdemokratiska budgeten. Det är ju ofta så man gör; man hittar sin favoritforskare. De finns av allehanda slag, kan jag berätta, och de tycker oftast inte samma sak och brukar bråka med varandra. Vår poäng har försökt vara att titta på vad som är majoritetsuppfattningen i forskarsamhället och som naturligtvis alltid prövas mot att det inte finns en forskare som besitter hela sanningen. Vi fann nog ganska omfattande stöd för att alltför hög och långvarig möjlighet att leva på a-kassa förändrade det som var tänkt som en omställningsförsäkring mellan två jobb till en permanent försörjning i utanförskap. Det sammanföll också ofta med att man minskade sin sökaktivitet och var mindre benägen att flytta till jobb. På detta sätt grundlägger man en arbetslöshetsmiljö i stora delar av Sverige. Det åstadkommer man, trots vad denna forskare har sagt. Jag tar också gärna denna debatt med Sven-Erik Österberg i kommande valrörelse.

Herr talman! I gårdagens Aktuellt lyfte man upp en fråga om pensioner där man visade att människor födda 1938 har en pensionsnivå som ligger på 86 procent av den lön man hade medan pensionsnivån för dem som är födda 1944 har krympt till 81 procent. Det är den allmänna pensionen som sviktar enligt den rapport som lämnades. Det är viktigt att pensionssystemet är starkt och hållbart gentemot statskassan och pensionsfonderna, men det är också viktigt att det är hållbart gentemot den enskilde, oavsett vilken åldersgrupp man tillhör. Man pekade också på att 80- och 90-talisterna kan drabbas av väsentligt sämre pension än vad vi har trott tidigare. Hur ser statsministern på detta? Behöver man titta på systemets hållbarhet?

Herr talman! Apropå forskare så tror jag att detta emanerar från en rapport från Folksam som är ett företag som lever på att sälja försäkringar. Det betyder inte att de inte skulle kunna göra egna inlägg och rapporter, men det kan vara bra att komma ihåg att det finns ett intresse här, en idé med varför Folksam finns som möjligen hänger ihop med hur man beskriver olika behov. De hävdade dessutom detta för något år sedan, men motsades då av andra. Folksam har dock påpekat en sak som är allmängiltig för det svenska pensionssystemet, nämligen att det byggs helt och hållet på en fungerande arbetslinje. Genom att jobba mer påverkar man sin egen pension. Genom att fler i det svenska samhället totalt sett jobbar underbygger man och stärker det svenska pensionssystemet. Den som tar ned den svenska arbetslinjen och ser till att utanförskap och arbetslöshet växer kommer att se en sjunkande utveckling för framtida pensioner. Den som bedriver en konsekvent arbetslinje kommer att se pensionerna förstärkas.

Herr talman! Jag undrar hur statsministern tycker att avregleringen av Apoteket och receptfria läkemedel har gått? Reglerna säger att läkemedel i livsmedelsbutikerna ska vara åtskilda. Ingen ska lockas att tro att det är vilken vara som helst, och det ska tydligt framgå att det är läkemedel. Äter man mer än 10 tabletter Alvedon under ett dygn tar levern riktigt mycket stryk, och äter man 20 är det livsfarligt. I en av våra stora livsmedelshallar i centrala Stockholm störtexponeras Alvedon vid sidan av godis och andra lockvaror vid kassorna. Tycker statsministern att det är en bra följd av avregleringen? Vidare brukar statsministern och jag ha en diskussion om svenskar anställda i EU-kommissionen. Hur går det? Blir det någon svensk på de högre nivåerna? Det borde vara intressant för regeringen att vi har en svensk på till exempel generaldirektörsnivå. Borde ni inte trycka på?

Herr talman! Vi har en svensk som har blivit åtminstone biträdande chef för ett direktorat. Vi får återkomma och se om det finns fler positioner vi kan vinna. Det är klart att vi försöker driva på detta. Det gör alla regeringar i hela EU. Vad gäller apoteken har vi lite skillnad i syn på det. Här finns de som tycker att gamla Apoteket var bra. Det fanns bara i en form och inte överallt. Minns jag rätt var även då Alvedon exponerat inne i apoteken i den meningen att man kunde se det. Det är inte i och med avregleringen som idén med att man visar sina varor har kommit. Det gjorde man även på de gamla apoteken. Det som vi tycker är fördelen om detta fullföljs och får fungera är att vi kommer att få möjligheter att köpa våra huvudvärkspiller eller andra saker både i fler apotek och i dagligvaruhandeln. Vi tror att det underlättar för människor. Vi tror i grunden att det är bra och välkommet. Jag beklagar att vänstersidan i Sveriges riksdag inte tycker det.

Herr talman! Den senaste veckan har vi blivit påminda om transportsystemets sårbarhet. Jag vill jämföra med Frankrike. För 25 år sedan byggde man där höghastighetståg som bekvämt tar folk rätt till centrum av städerna. De här snabba och bekväma tågen har tagit över merparten av den uppgift det franska inrikesflyget hade tidigare. Många andra länder satsar också på höghastighetståg - Japan, Kina, USA, Spanien, Portugal och några länder till. Jag undrar av vilken anledning inte Sverige ska haka på den utveckling av moderna och hållbara persontransporter för 2000-talet som många andra moderna länder satsar på.

Herr talman! Det enkla skälet är att jag inte lovar allt till alla. Vi har presenterat infrastrukturinvesteringar för 482 miljarder fram till 2021. Vi har rivit ned de luftslott som De rödgröna lämnade efter sig. Nu hänger pengarna ihop med vad satsningarna kostar. Vi har inte funnit det utrymmet. De som säger till mig att de har det utrymmet ska antingen peka på vad de i stället tar bort eller tillföra mycket stora budgetmedel till infrastrukturramarna för kommande år. Då ska vi föra en diskussion om huruvida det är rätt investering före ytterligare satsningar i kärnan av den svenska välfärden - vad vi vill göra i skolan och sjukvården. Det finns inga skattepengar som inte har en alternativ användning. Eftersom det är Karin Svensson Smith som ställer frågan ska jag berätta att det också finns en annan sak som vi inte är beredda att göra, nämligen att lägga en kilometerskatt på tung trafik. I ett land som har blivit rikt delvis på att bygga lastbilar tycker inte jag att man ska föra en politik som syftar till att få väck lastbilarna. Jag är inte övertygad om att de som jobbar på Scania och Volvo tycker att den rödgröna oppositionen är på rätt väg där.

Herr talman! Ordination av läkemedel som inte sker på ett rationellt sätt eller till och med på ett felaktigt sätt är ett stort samhällsproblem. Det drabbar patientsäkerheten, hela sjukvården och faktiskt hela samhällsekonomin. Enligt mitt förmenande löses detta enbart genom en långsiktig nationell satsning på att bättre utbilda förskrivarna och inte genom att i efterhand korrigera felaktiga förskrivningar. Traditionellt eller historiskt, kan vi säga, har socialministrar och socialutskott misslyckats med att hantera frågan. Det beror delvis på att högskoleministrar, utbildningsministrar och utbildningsutskott inte har fångat upp bollen. Min fråga till statsministern är om en alliansregering som har goda vitsord om att bryta icke fungerande strukturer kanske kan lösa även den här strukturella problematiken så att vi får till stånd ett överskridande samarbete mellan utbildningsdepartement och socialdepartement. Så kan vi lösa frågan långsiktigt och få en patientsäker förskrivning av läkemedel som också är rationell för samhällsekonomin.

Herr talman! Den svenska sjukvården har gott rykte. Många som får ta del av den, framför allt akut, tycker att den håller hög kvalitet. De är väldigt nöjda. Vi uppfattar att det framför allt har funnits brister i tillgängligheten och en del av patientsäkerheten. När det gäller tillgängligheten har vi använt olika kömiljarder för att försöka korta den tid man behöver vänta. Vi tror också att vårdvalssystemen i Sverige hjälper till att göra det. Jag håller med Finn Bengtsson om att ytterligare en svår prövning är detta med patientsäkerheten och det faktum att alldeles för många dör i den svenska sjukvården till följd av felordineringar och felgrepp som görs. Vi behöver jobba med en sorts nollvision, som vi har pratat om inom trafiken, också här. Jag tror att det måste göras på flera olika sätt. Strävan måste vara mot jämlik sjukvård med bättre patienträttigheter och bättre uppföljning av de problem vi har. Vi har inlett detta arbete, men jag håller med om att här finns mer att göra. Det är viktigt att också se till att det finns resurser för detta till kommande mandatperiod.

Herr talman! Inkomstklyftorna har ökat under senare år. Man kan se skillnaden mellan fattig och rik. Man kan se skillnaden mellan män och kvinnor. Man kan också se att klyftan har ökat mellan löntagare och pensionärer. Detta är ett problem. Vi kan samtidigt se att allt fler söker socialbidrag - det som nu kallas för försörjningsstöd. Där är reglerna hårda. Man måste sälja allt man äger, och det blir ingen hög levnadsstandard. Vi har också kunnat se att allt fler söker sig till kyrkan som sista instans. Där har man till och med ransonerat matpaketen på en del håll eftersom de inte räcker till alla. Det gäller till exempel fattiga kvinnliga pensionärer och ensamstående fattiga mammor. Min fråga till regeringen är: Vad ska vi göra åt detta? Klyftorna och fattigdomen ökar. Man skulle till exempel kunna ha lite mindre skattesänkningar för de rikaste och lite större för de fattigaste. Vad säger regeringen?

Herr talman! Strax innan jag tillträdde som statsminister 2006, herr talman, kom rapporter om att de rödgröna åren hade inneburit att de rika blev rikare och de fattiga blev fler i ett Sverige där klyftorna växte huvudsakligen beroende på att utanförskapet växte. Jag delar alltså inte riktigt uppfattningen om vad det var vi kom ifrån. Man kan som vanligt diskutera statistik och siffror, men vi kan inte finna att vi under de här åren har haft växande inkomstklyftor på det sätt som här påstås. Det finns en kriseffekt av kortvarigt ökad arbetslöshet. Men i vår statistik visar vi fortsatt på att Sverige har de minsta inkomstskillnaderna i världen. Dessutom har vi kommit längre just när det gäller bland annat barnfattigdom och dem som är allra mest utsatta via de stora insatser som Sverige som välfärdsnation gör. Det är klart att vi behöver göra mer. Att finna en pricksäker politik handlar ofta om att finna stöd via bra, fungerande välfärdsverksamheter, via psykiatri, via vägar till arbete och via olika välriktade stöd. Vi har bland annat nu föreslagit en höjning av flerbarnstilläggen. Jag säger inte att vi har funnit alla vägar, men jag delar inte synen i den beskrivning som Hillevi Larsson har givit.

Herr talman! Jag tänkte återvända till arbetslösheten och långtidsarbetslösheten bland de unga. Statsministern har här beskrivit att han har gjort så väldigt många bra saker. Han har gjort än det ena, än det andra. Men det visar sig att det inte har hjälpt. Långtidsarbetslösheten bland de unga bara i Skövde har ökat med 400 procent det senaste året. Vi har 100 000 fler arbetslösa i dag än när ni tog över, och då kallade ni det för massarbetslöshet. Vi har 70 000 fler i utanförskap. Trots att i stort sett alla länder har drabbats av kris är Sverige bland de länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten i Europa. Så kan vi inte ha det. Vi måste göra saker som får effekt. Ni har valt att sänka skatterna mest för dem som har det bäst. Vid varje tillfälle ni har sänkt skatten har det blivit högre arbetslöshet. Statsministern hänvisade till att forskare har olika uppfattningar. En del forskare säger att jobbskatteavdraget kommer att ge jobb på sikt. Men hittills har det inte gett ett enda nytt jobb. Vad ska ni göra i stället?

Herr talman! Till att börja med är det nu flera som påpekar att det som gör att Sverige inte har fått en riktigt så hög stegring av arbetslösheten som vi först trodde är att vi har haft en aktiv krispolitik. Den har byggt på bland annat sociala ersättningar men också skattesänkningar som gör att vi nu har en inhemskt driven tillväxt. Den är driven av konsumtion och växande disponibelinkomster i svenska hushåll. Tillväxten är mindre än vad vi är vana vid sedan tidigare när det ofta har varit exportindustri och handel som har drivit den. Det har gjort att vi har större efterfrågan i svensk ekonomi än i många andra länder. Det gör att arbetslösheten inte riktigt tar den fart som vi först oroade oss för. När det gäller de yngsta vill jag återigen påpeka att det som särpräglar Sverige är att vi har lägre långtidsarbetslöshet än många andra länder. Däremot har vi en hel del kortvarig ungdomsarbetslöshet. Det finns ganska tydliga underlag som pekar på detta. Det finns naturligtvis alltid en risk att detta förstärks genom kriser och att man får problem. Det är därför jag säger att man måste föra en aktiv krispolitik, bygga ut utbildningssystem och ha omfattande omställningsstöd. Man ska inte införa ungdomsskatter som gör det dyrare att anställa personer under 26 år. Allt detta gör vi och vill fortsatt göra.

Herr talman! Många länder i världen fortsätter tyvärr att kränka mänskliga rättigheter. Globaliseringen ger möjligheter och ställer krav på hur vi i den fria världen uppträder i umgänget med dessa länder. Ansvaret vilar inte bara på de demokratiska ländernas regeringar utan väl så mycket på de företag som verkar i länder där fri- och rättigheter inte respekteras. Min fråga är: Hur anser statsministern att Sverige genom frihandel, inte minst i samband med världsutställningen i Shanghai, ska kunna påverka andra länder att visa respekt för mänskliga rättigheter? Hur kan vi få dem att även visa socialt ansvar och på så vis stärka den demokratiska utvecklingen i dessa länder?

Herr talman! Vårt Sverige har blivit rikt på handel med andra. Hälften av vår bnp kommer från export, även om det just nu är lite annorlunda där det är mer en inhemsk konsumtion som driver tillväxten än vad vi har varit vana vid. Det gör att detta är viktiga frågor. Vi finns på plats snart sagt över hela världen med våra välkända svenska varumärken Ikea och allt vad de heter. Hur de uppför sig och beter sig är naturligtvis ett sätt att föra en svensk syn och kod till dessa länder. Eftersom Shanghai nämndes kan jag säga att vi har ett omfattande samarbete med Kina kring corporate social responsibility, alltså hur man arbetar med att tänka hållbart i företag och i företagskontakter mellan våra respektive länder. Det har funnits ett stort intresse för det i Kina där man försöker jobba just med detta och få in etiska aspekter och olika rättviseaspekter när det gäller hur man utformar arbetsmiljön. På det sättet hoppas jag att även Sverige som ett litet land ska kunna påverka andra länder att komma längre när det gäller dessa aspekter.

Herr talman! Sverige dras isär, sade Hillevi Larsson nyss här. I boken Jämlikhetsanden har två engelska forskare visat att samhällen med små klyftor mellan människor gör att alla mår bättre, både de som har höga och de som har låga inkomster. Men i stället för att minska klyftorna har statsministern valt att öka dem. Pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa betalar mer i skatt än löntagare. Avgiften till a-kassan har chockhöjts, och arbetslösa har fått sämre ersättning. Sjukskrivna har fått sänkt ersättning och kastas ut ur försäkringen efter ett bestämt datum, och allt fler tvingas söka socialbidrag för att överleva. Mot denna bakgrund vill jag fråga statsministern: Vad tänker statsministern göra för att minska klyftorna så att våra barn får växa upp i ett jämlikt samhälle?

Herr talman! Jag anser fortsatt att Sverige är ett mer jämlikt land och med mindre klyftor än snart sagt varje annat land i vår värld. Att påstå något annat tycker jag på något sätt vittnar om att man inte riktigt ser hur världens orättvisor ser ut. Det är riktigt att vi för en konsekvent arbetslinje, och det är fullt möjligt att som väljare i höstens val rösta bort denna arbetslinje. Men då ska man veta att denna arbetslinje syftar till att inkludera människor som länge varit utanför arbetsmarknaden och som har mött passivitet i tidigare system. Nu aktiverar vi dem, och de får rehabiliteringsstöd. Förr ställde ingen några frågor till dem. Detta hjälper människor som har varit länge utanför arbetsmarknaden in i arbetslivet, kanske inte fullt ut, kanske inte på heltid och kanske inte alltid till de arbetsuppgifter som de hade förut. Men det sker dagligen och stundligen i vårt Sverige, detta trots att vi genomgår den värsta finanskris som världen sett under efterkrigstiden. Jag inser att det inte alltid kommer med i de frågor och de beskrivningar som ges av oppositionen. Men jag kan lova er att det spelar stor roll. Fråga människorna i Grekland, Spanien, Storbritannien, Frankrike och Tyskland om de har sett verkningarna av finanskrisen. Vi har sett dem i Sverige också, men vi har hållit emot på ett sätt som andra inte har orkat.

Herr talman! I går på den sjunde dagen av vulkankrisen kallade statsministerns statssekreterare till krisberedskapsråd. Rådet verkade efteråt ganska nöjt med hur myndigheterna har skött sig. Det är en ganska avspänd hållning om man jämför med till exempel den brittiska regeringen som snabbt har kallat in till extra regeringssammanträde, undsatt brittiska medborgare med örlogsfartyg och också krävt EU-stöd till flygbolag och till strandsatta EU-medborgare. Samtidigt säger Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att denna vulkankris riskerar att leda till att den svenska tillväxten bromsas upp och att norra Europas konkurrenskraft försvagas. Vi ser också av uttalanden från till exempel Ericsson att de kan komma att styra över produktion från Europa till Asien och Brasilien om krisen blir långvarig. Då är min fråga till statsministern: Gör regeringen samma bedömning om denna kris blir långvarig, det vill säga att den är till men för svensk tillväxt, svenska jobb och vår konkurrenskraft? Gör den svenska regeringen en annan bedömning än den brittiska eftersom den brittiska är betydligt mer aktiv?

Herr talman! Ju längre varje form av störning i ekonomin blir, desto större blir dess skadeverkan. Det är lite svårt att veta hur man styr över vulkaner och över askmoln som får konsekvenser av det slag som vi har sett. Det kanske också är regeringens fel. Dock är det viktigt att påpeka en sak eftersom jag får denna typ av frågor ibland. Det finns ett ansvar hos resebolag när det gäller hur de ska ta hem människor som de har skickat ut på resor. Många av bolagen ägnar sig just nu åt att försöka komma ur detta ansvar. Vem blir de lyckligare av att se än en representant för skattebetalarna som säger att man tar hand om det? Då slipper alltså bolagen sitt ansvar. Då kommer någon - ofta nära ett val, har vi noterat - och säger: Vi tar det på skattebetalarnas nota. Det tänker inte jag göra. Det är inte så att det varje gång som det är kris runt om i världen är dags för skattebetalarnas pengar att lyftas ut ur lärarrummen, att tas bort från operationssalarna i den svenska sjukvården för att få det att kortsiktigt framstå som att man är driven och handlingskraftig. Det kanske finns andra politiker som kommer med erbjudanden till väljarna i höst som har en annan syn på detta. Må det då bli så. Men jag tror att de låter sig luras. De kommer inte att försvara skattebetalarnas intressen.