Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Acko Ankarberg Johansson, statsrådet Erik Slottner, utbildningsminister Mats Persson och statsrådet Niklas Wykman.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Acko Ankarberg Johansson besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Frågestund

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsministern. Vården svälter, och hur väljer vi då att använda våra skattepengar? När det rapporteras om organiserad brottslighet i sjukvården behöver vi ta krafttag. När kreativa vårdentreprenörer urholkar vården, både finansiellt och förtroendemässigt, behöver vi sluta upp och sätta stopp.

Vi socialdemokrater har därför lagt fram flera förslag. Tillstånd för etablering i primärvården är ett sådant. Ett annat är näringsförbud för den som missköter sig.

Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur ser sjukvårdsministern på att, som Socialdemokraterna föreslår, öka nationell styrning och kontroll för att brännmärka oseriösa företagare i vårdsektorn?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en riktigt viktig fråga! Fusk och slarv har vi nog alltid haft i alla verksamheter. Det slarvas med rapportering eller till och med överdebiteras. Men det vi pratar om nu, som också kommit till hälso- och sjukvården, är kriminalitet som är systemhotande. Man går inte in i sjukvården för att man vill hjälpa patienter utan för att använda det som ett sätt att tvätta svarta pengar vita eller finansiera den andra kriminaliteten. Det är alltså en helt ny situation.

Inledningsvis vill jag säga att vi inte utesluter några åtgärder. Nu måste vi titta på denna fråga på alla sätt, och det har vi gjort sedan en tid tillbaka i Socialdepartementet; detta berör flera områden.

Vi har redan i dag krav på tillståndsgivning från regionerna innan man kliver in. Men det är uppenbart att detta inte räcker, och därför måste vi titta på sekretessbrytande bestämmelser, på möjligheter att få del av myndigheters uppgifter eller på att lägga till ytterligare tillståndsprövning på olika sätt. Regeringen utesluter alltså inga åtgärder just nu.

Herr talman! Kul - jag snälltolkar detta som att ni eventuellt håller med om ett socialdemokratiskt förslag. Men min frågeställning blir då: Varför gör ni inte detta också aktivt, politiskt? Varför lägger ni till exempel ned utredningen om offentlighetsprincipen även för vårdföretagare? Är inte en ökad insyn i vårdföretagen precis det som behövs i det här fallet?

Herr talman! Tack än en gång, ledamoten, för den kompletterande frågan! Jag vill inte vara näsvis, men riksdagen har beslutat om kommunallagen. I 10 kap. och de artiklar som följer därefter står det väldigt tydligt om ansvaret för varenda kommun och region om jag lyfter över ansvaret att utföra verksamheten till någon annan. Jag måste ha all den insyn och kunskap som krävs, för ansvaret ligger hos kommunen eller regionen. Detta måste vi alltså först backa till. Vilket ansvar har jag redan, och vilka verktyg har jag för att kunna fullgöra det?

Mitt uppdrag nu är att se till att både kommuner och regioner har de verktyg som krävs för att kunna följa upp sina beslut och att vi kompletterar med det som myndigheter också ska göra.

Herr talman! En spermiedonator får enligt svensk lag ge upphov till barn i högst sex familjer. Men det finns de som efter att ha donerat till olika kliniker, privat eller exempelvis i Danmark, har 10, 20, 40 eller ännu fler barn.

Sverige var först i världen med att förbjuda assisterad befruktning med anonyma donatorer, och sedan 1985 har donatorbarn enligt lagen rätt att få veta sitt biologiska ursprung. Granskningar har dock visat att det saknas uppgifter för många av dem som vill veta sitt ursprung, även personer som har blivit till efter 1985. En del har inte kunnat få några uppgifter alls, och en del har fått uppgifter som pekar ut fel biologisk pappa.

Dessutom har rena spermiestölder uppdagats. Senast gällde det värnpliktiga i Uppsala, och tidigare har det visat sig att män i Halland som medverkat i exempelvis fertilitetsutredningar eller forskning blivit fäder till barn utan vare sig vilja eller vetskap.

Jag vill därför fråga sjukvårdsministern: Avser ministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att de lagar och regler som avser spermiedonation följs? Kommer ministern även att verka för att ett nationellt donatorregister införs?

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det är viktigt att jag vet mitt ursprung. Dessa rättigheter har vi tydliggjort i lag i Sverige. Men det fanns en tid före lagens tillkomst, och flera av de fall som nu är mediala härrör från den tiden.

Jag är glad över att Region Halland verkligen gått på djupet i frågan och tillsatt en extern utredning för att klargöra vad som har hänt och så långt det är möjligt göra justeringar i efterhand. Men alla förstår ju att det inte hjälper med åtgärder i efterhand för den som hamnat i denna situation. Ett helt liv kan ha förändrats.

Nu pågår ett arbete även i Uppsala, men där handlar det också om tidigare tillfällen.

Vad gör då regeringen? Självklart har vi redan tillsyn över de verksamheter som regioner och kommuner ansvarar för; den behåller vi förstås. Frågan om register är intressant - det gäller detta men även blodgivarregister och andra saker där vi skulle behöva en nationell bild, både för att kunna följa verksamheten och för enskilda.

Vi kommer att följa frågan, tillsammans med arbetet med det kommande direktivet från EU om SoHO, som gäller vävnadsregister och lite annat.

Herr talman! Tack, ministern, för ditt svar!

Flera av de män som utan vetskap blivit spermadonatorer har reagerat med både chock och ilska. Någon uttalar att han blivit utsatt för ren våldtäkt. Detta måste ses som rena övergrepp.

Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för de drabbade och för att inte fler ska drabbas?

Herr talman! Det som hände innan lagen infördes var brottsliga saker. Problemet är att de berörda, som man tror har begått detta och som man i fallet med Halland har kunnat utreda, inte lever längre och alltså inte kan lagföras.

Men det vi kan göra nu är att säkerställa att detta fungerar från och med nu och framåt. Varje region jobbar intensivt med frågan. Vi kommer också att återkomma till frågan om register. Vi bereder den tillsammans med frågan om behov av övriga register.

Herr talman! Det finns en skolhuvudman i Saudiarabien som tillämpar slöjtvång och förbud mot regimkritik och som, såklart, som man har där, har könssegregerade skolor och dessutom lite koranundervisning - påtvingad, såklart. Detta är en skolhuvudman som också har skolor i Sverige.

Vad säger då statsministern om detta? Det har han ingen uppfattning om. Det är jättemärkligt. Hur är detta möjligt? Själva grunden för svensk skola är det demokratiska uppdraget, så hur kan regeringen inte ha en uppfattning om att det finns skolhuvudmän som samtidigt driver skolor där regimkritik är olagligt och som tydligen inte ställer upp hela vägen på den demokratiska grunden för svensk skola?

Centerpartiet är tydligt. Kunskapsskolan, som det handlar om i det här fallet, får faktiskt välja: Vill man följa den svenska skolmodellen eller den saudiska modellen? Man kan inte tycka att båda två är rimliga. Håller ministern med?

Herr talman! Tack, Niels Paarup-Petersen, Centerpartiet, för frågan! Jag tror att det är många människor som går i en friskola eller har barn i skolan som är väldigt oroliga över hur det fungerar i svensk skola.

Från regeringens sida bedriver vi ett intensivt arbete med att styra upp det friskolesystem vi har i Sverige för svenska barn som går i svensk skola. Regeringen har tillsatt en utredning, och den utredningen tittar bland annat på hur vi kan säkerställa att svensk skolpeng inte används utomlands och att de pengarna ska gå till svenska elever. Det finns också ett arbete där vi tittar på om det är möjligt eller lämpligt att stoppa utländskt ägande av friskolor i Sverige.

Man kan alltså inte hävda att regeringen inte agerar i frågan om att säkerställa att barn och ungdomar i Sverige får god utbildning. Vi tar ansvar fullt ut.

Herr talman! Det var mycket prat, men frågan kvarstår. Hade ni accepterat att en saudisk huvudman som hade förbud mot regimkritik etcetera i sina skolor skulle etablera sig i Sverige? Jag hoppas att svaret är nej. Det hade det varit från oss. Och detta bör gälla åt båda hållen. Tycker man att det är rimligt att en skolhuvudman står för denna typ av skolor i grunden, eller vill man att skolor ska fungera enligt demokratiska värderingar?

Vi vill att kraven ska skärpas när det gäller att alla huvudmän ska leva upp till skollagens krav på demokratiska värderingar. Håller skolministern med?

Herr talman! Jag uppfattar att det finns bred uppslutning i riksdagen kring att vi behöver göra något åt de friskoleregler som vi har i Sverige. Vi behöver få en tydligare kontroll, och elever ska känna sig trygga med att oavsett vilken skola de väljer är det en bra utbildning. I detta ligger också att säkerställa att svensk skolpeng inte används utomlands och att pengarna ska gå till svenska elever. Det handlar också om att se över frågan om vi kan stoppa utländskt ägande av friskolor i Sverige.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Ankarberg Johansson.

I söndags gick fartyget Marco Polo på grund utanför Karlshamn. Mer än 150 000 liter diesel och tjockolja har läckt ut. Fåglar och pälsdjur dör. Ideella krafter kämpar just nu för att rädda djurliv.

När sådana här katastrofer inträffar är det viktigt att agera snabbt men också korrekt. Det är viktigt att dra lärdom av tidigare fall och utvärderingar. Och det som har framkommit från tidigare fall är att det saknas tydligt samarbete och tydlig rollfördelning mellan myndigheter. Kommunerna är de som får betala saneringsnotan.

Min fråga är: Vad gör regeringen för att se till att principen polluter pays ska gälla, så att man kan kräva att rederierna ska ta ett större ansvar? Och vad gör man för att få en tydlig ansvarsfördelning inför framtida katastrofer?

Herr talman! Varje gång något sådant här händer får det långtgående konsekvenser. När fartyget nu förflyttar sig kan vi också se hur faran flyttar sig. Varje gång det händer en incident av detta slag måste man dra lärdom och agera på alla sätt man kan.

Det som ledamoten tar upp, samarbete mellan myndigheter, är synnerligen angeläget. Den frågan vill jag ta med mig till regeringen och till ansvarig minister. Jag tror att det är väldigt klokt att vi när detta väl har hänt - det som vi inte ville skulle hända - också tittar på alla delar av det. Vi ska inte bortförklara något utan verkligen gå på djupet och se på sådant som gäller samarbete mellan myndigheter och på sådant som gäller den som driver fartyget och har ansvar för det. Frågan är angelägen, och den är långtgående, eftersom den påverkar under lång tid framöver.

Herr talman! Så länge vi är fortsatt beroende av olja är vi beroende av transporter av olja över vatten, och det innebär en stor risk. Oavsett hur mycket lärdom vi kan dra av tidigare fall ska vi veta att oljeberoende är riskfyllt i alla led. Därför behöver vi göra oss oberoende av olja och fasa ut det fossila. Min fråga till statsrådet är: Hur påverkar den här katastrofen regeringens syn på oljeberoendet, och vilka politiska åtgärder är regeringen beredd att vidta för att fasa ut oljan?

Herr talman! Jag tror att ledamoten ofta har kommenterat regeringens starka ambition att få till stånd mer fossilfri el. Det har inte undgått någon.

Det är nödvändigt att vi arbetar brett både när det gäller fossilfri el och när det gäller att använda alla andra energislag för att hantera detta. Regeringens arbete är brett och berör alla sektorer. Vi måste tänka framåt, för målet måste vara att klara oss utan det som förstör vår jord.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

I den rådande konjunkturen, med drastiska förändringar i både inflation och ränta, finns många faktorer som påverkar samhällsekonomin. Just nu samverkar många av de faktorerna och påverkar den svenska fastighetssektorn negativt. Detta kan även på sikt riskera att påverka den finansiella stabiliteten. Vi har den senaste tiden sett fastighetsföretag få svårt med refinansieringen samtidigt som vi ser att fastighetsbolag med stabilare balansräkning inte har sådana problem.

Hur ser finansmarknadsministern på riskerna på den svenska fastighetsmarknaden, och hur bedömer ministern att detta kan påverka stabiliteten i det finansiella systemet?

Herr talman! Tack, Adam Reuterskiöld, för frågan! Våra myndigheter, som gör den här typen av bedömningar, påtalar ju att risknivån är förhöjd och att det är en konsekvens av snabbt stigande kapitalkostnader. När inflationen har kommit tillbaka i ekonomin har räntor höjts, och då blir det dyrare att finansiera sig.

Detta blottlägger en del risker, och vi har ju sett hur det till exempel har varit svårt att refinansiera sig på obligationsmarknaden. Där ser vi att det igen har lossnat lite. Det finns de som har refinansierat sig med obligationer. Vi ser också hur en del affärer har kunnat genomföras på fastighetssidan.

Det är tydligt att många fastighetsbolag behöver fortsätta att ta ned sin balansräkning och ta ned risken och skuldsättningen genom att ta in nytt kapital och sälja fastigheter eller genom att till exempel byta en del obligationslån mot banklån. Men överlag är förutsättningarna goda för den typen av affärer.

Herr talman! Hur ser finansmarknadsministern på det möjliga behovet av åtgärder från regeringens sida?

Herr talman! Det är tre saker som man kan konstatera. Det första är att en del har tjänat väldigt mycket pengar på detta och tagit på sig väldigt mycket risk. Det vore omoraliskt och ekonomiskt omotiverat att köpa ut dem.

Det andra är att vi ska värna om att den ordinarie marknaden fungerar. Det handlar om obligationsmarknader, att man ska kunna sälja saker. Bankers starka position hjälper till att facilitera sådana affärer.

Det tredje är att om det finns hot mot den finansiella stabiliteten eller stora nationella intressen i Sverige är regeringen självklart beredd att agera och kommer att göra det.

Herr talman! Jag vill ställa en fråga till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Inom både personlig assistans och HVB har man uppmärksammat förekomst av välfärdskriminalitet. Myndigheterna redovisar tyvärr också att de kriminella nu har tagit sig in i hälso- och sjukvården. När kriminella gäng använder välfärden som en bankomat är det ett angrepp mot samhällets gemensamma skyddsnät och slår direkt mot dem som är mest utsatta. Det handlar heller inte om småbelopp, utan det är ganska stora summor pengar som kommer från vår gemensamma välfärd som hamnar i de kriminellas fickor.

Jag skulle vilja fråga sjukvårdsministern vilka åtgärder vi vidtar för att stävja detta och få bort så mycket som möjligt av det.

Herr talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att komplettera detta, för denna fråga är viktig! Det förstör tilliten i samhället när man kan använda så viktiga saker som skattefinansierad hälso- och sjukvård för att finansiera kriminalitet. Det är helt nödvändigt att vi vidtar åtgärder.

Redan i juni i somras fattade regeringen beslut om att ta fram ett register över vårdgivare. Det har inte funnits något sådant nationellt register tidigare. Det har varit möjligt att springa genom systemet utan att synas, och det har inte hängt ihop.

Just nu tittar vi på många olika delar. Det handlar om fler sekretessbrytande bestämmelser och om att se om fler delar av det offentliga ska få del av uppgifter som myndigheter har. Ska man kunna samköra uppgifter? Hur ska vi se på ytterligare krav vid tillståndsplikt? Uteslutningsgrunder är också sådant som vi tittar på.

Det finns alltså redan mycket lagstiftning, men jag tror att väldigt mycket av befintlig lagstiftning och befintligt ansvar behöver kompletteras med ytterligare krav.

Herr talman! Tack så mycket, ministern, för svaret! Precis som alla andra medborgare är jag intresserad av att våra gemensamma skattemedel går till det som vi faktiskt bestämmer oss för. Det kan vara bidrag till enskilda människor eller att vi faktiskt finansierar en verksamhet som vi tycker att vi behöver.

Min fråga till sjukvårdsministern är egentligen om sjukvårdsministern tror att det räcker med dessa åtgärder. Eller behöver vi följa upp med nya åtgärder för att kunna stävja detta? Alla pengar som går till sjukvården ska gå till sjukvården.

Herr talman! Tack, ledamoten, för kompletteringen! Jag vet inte om detta kommer att vara tillräckligt, med det är min ambition att göra så mycket som möjligt.

När det gäller personlig assistans har vi under lång tid sett att man varit utsatt för människor som använder detta för fel syften. Det har vi sett under väldigt lång tid, och väldigt få åtgärder har gett effekt. Precis som ledamoten nämnde har vi sett detta när det gäller HVB, inte minst efter 2015, när vi behövde många platser. Då började man använda den delen. Och vi såg det under pandemin när det gällde testverksamheten.

Vi ligger alltså efter, men vi tänker göra vad vi kan.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsministern. Ukrainska soldater slåss med svenska vapen. Samtidigt håller sig en del statliga aktörer med etiska principer som jämställer försvarsindustrin med porr, spel och tobak. Det gäller till exempel Pensionsmyndigheten. Ett annat exempel är Miljömärkning Sverige AB, som förvaltar miljömärket Svanen. På regeringens uppdrag arbetar de med miljömärkning av bland annat fonder och investeringsprodukter, och de väljer helt bort vapen.

Personligen har jag svårt att se något mer hållbart än att hjälpa Ukraina att vinna kriget med de stödpaket som vi kan bidra med.

Min fråga till finansmarknadsministern är: Vad är regeringens hållning avseende svensk försvarsindustri? Är det en viktig verksamhet som behövs för att vi ska kunna hjälpa Ukraina att vinna kriget och försvara sin frihet, och bör en placering där därmed betraktas som en hållbar placering? Eller är det en lika dålig och skadlig verksamhet som exempelvis tobaksindustrin?

Herr talman! Tack för frågan, Anna Starbrink! Låt mig vara väldigt tydlig. Det är väldigt tydligt var regeringen och, för den delen, hela Sverige står i frågan om att stötta Ukraina och deras försvar mot det fasansfulla angreppet från Ryssland. Vi backar upp Ukraina fullt ut. Det gör vi nationellt, och det gör vi genom internationella samarbeten.

Ledamoten Starbrink följer sedan upp med en fråga kring investeringspolicyn. Låt mig på ett övergripande plan säga: När olika principer prövas mot en förändrad och rätt tuff verklighet kommer sådana diskussioner säkert att föras brett. Men låt mig också konstatera att det inte finns något lagstiftningsstöd för förbud mot denna typ av investeringar, inte i AP-fonder och inte i andra delar av staten heller. Däremot har Pensionsmyndighetens styrelse fattat ett sådant beslut.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag tror att vi alla delar känslan när det gäller vikten av att vi stöttar Ukraina. Men jag tycker att det kvarstår en otydlighet om vad regeringens hållning är. Detta är statliga verksamheter. Bolaget Miljömärkning Sverige jobbar på uppdrag från regeringen och håller sig med en etisk princip som är väldigt normerande för hela marknaden och som försvårar möjligheter till investeringar i försvarsindustrin, vilket i sin tur försvårar leveranser. Därför önskar jag ett förtydligande. Kan statsrådet agera på något sätt?

Herr talman! Ja, det kan självklart upplevas som otydligt. Frågan är om det är det. Till exempel styrs AP-fondernas investeringsbeslut genom lagstiftning och inte genom direkta politiska påbud. Rent generellt är det en ordning som de flesta av oss som ägnar oss åt politik är vana vid. Det handlar om hur riksdagen beslutar, hur regeringen beslutar, hur oberoende myndigheter beslutar, vad som lagregleras och så vidare. Det finns alltså en svensk ordning för detta, och inom ramen för den ska vi givetvis fortsätta arbeta för Ukraina.

Herr talman! Sverige har den sämsta tillväxten av alla EU-länder och förutspås ligga i botten även nästa år. Konkurserna ökar nu dramatiskt. Likaså ser vi att varslen börjar öka. Enligt UC har hittills 4 000 personer blivit arbetslösa inom byggsektorn och hotell- och restaurangsektorn. Bostadsbyggandet har tvärbromsat, och kommuner och regioner signalerar kris. Många hushåll är hårt pressade av höga priser och höga räntor. Sverige blir fattigare. Trots detta saknar regeringen i princip insatser i sin budget för att möta lågkonjunkturen.

Jag vill fråga statsrådet Ankarberg Johansson: Kommer regeringen att återkomma med åtgärder, eller kommer man att låta lågkonjunkturen slå igenom fullt ut och göra Sverige ännu fattigare?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Hade det bara - om jag får använda det uttrycket - varit lågkonjunktur hade det varit en annan situation. I dag har vi inflation. Jag tror att SKR:s chefsekonom kallade det för inflationssmockan när hon uttalade sig. Det är verkligen det. Det är inflationen som plågar hushåll, som plågar företag och som gör att vi måste ha en återhållsam syn från regeringen, så att vi inte spär på den inflation som i dag plågar enskilda hushåll och företag men också kommuner och regioner.

Det är först när vi får ned inflationen som vi kan använda pengarna på bästa sätt. Att hela tiden ha en inflation gör att pengarnas värde minskar. En hundralapp har inte längre samma värde som den haft tidigare.

Regionerna har nu den tuffa situationen att de har ett pensionsavtal som i sig var klokt att stifta men som räknas upp med KPI. I år räknas det upp med över 8 procent. Och nästa år räknas det upp med 9,14. Det drabbar alla.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag håller med om att inflationen är en bidragande orsak till att man måste vara återhållsam i detta läge. Men som regering kan man göra prioriteringar. När vi nu står i början av en besvärlig lågkonjunktur är det väl ändå rimligt att regeringen åtminstone flaggar för att man har åtgärder i beredskap. Man ser till exempel hur byggbranschen totalkraschar. Här i Stockholmsregionen har byggandet minskat med 70 procent de senaste åren. Vad tänker regeringen göra för att få igång tillväxten?

Herr talman! Tack, ledamoten, för kompletteringen! Ja, det var väl i går som vi kunde höra byggföretagen tala om hur tufft det är när det gäller bostadsbyggandet men också om att det är lite bättre på lokal- och anläggningssidan. Det fanns ändå små ljusa tecken i arbetet.

Jag vet att regeringen har tänkt rätt. Av det utrymme som vi har att använda i budgeten lägger vi 40 procent på att stödja välfärden och 40 procent på att ge stöd till hushållen för att de ska klara situationen. Sedan är det andra pengar för att vi ska klara klimat, brottsbekämpning och annat som vi behöver göra. För mig är det rätt prioritering. Stötta välfärden och hushållen!

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsministern. Allt färre inköp görs i dag med kontanter, som en följd av digitaliseringen. Det finns grupper i samhället som inte är lika digitaliserade som genomsnittet, och dessa riskerar att hamna i ett både digitalt och finansiellt utanförskap. Kontanter är även viktiga ur ett beredskapshänseende. Det är det enda betalsättet som kan användas oberoende av el och telekommunikationer.

Vi är i rask takt på väg mot att bli ett kontantlöst samhälle, då allt fler butiker inte längre tar emot kontanta betalningar. Betalningsutredningen, som kom i våras, lämnade tyvärr inga förslag på hur kontanternas ställning ska kunna säkerställas. Min fråga är därför: På vilket sätt arbetar regeringen för att vi även i framtiden ska kunna använda kontanter som lagligt betalningsmedel?

Herr talman! Kontanterna är det legala betalningsmedlet i Sverige. Samtidigt finns det en näringsfrihet och avtalsfrihet som givetvis gör att näringsidkare och konsumenter kan komma överens om att lösa sina transaktioner också via olika digitala verktyg.

Det är viktigt att vi har en resiliens, en motståndskraft i våra system, och precis som frågeställaren pekade ut är ju kontanter en sådan sak som bidrar till motståndskraft.

I Betalningsutredningen fanns förslag om att se vidare på kontantfrågan, precis som jag vet att Bo Broman är medveten om. Just nu är utredningens förslag på remiss, och när vi har inhämtat de synpunkter som finns och analyserat dem får vi givetvis gå vidare med hur vi ska göra det arbetet.

Herr talman! Tack till ministern för svaret!

Det här är en fråga som brådskar kanske mer än vi anar, och själva infrastrukturen för kontanthanteringen är hotad i takt med att användningen har minskat så pass radikalt. Det är därför helt rätt att se vidare på frågan, och det behövs lagstiftning för att säkerställa att kontanter även i framtiden går att använda på ett praktiskt sätt.

Jag vill därför fråga ministern: Kommer vi att få se lagstiftning på området inom en snar framtid?

Herr talman! Jag kan bara upprepa svaret: Vi inväntar de synpunkter som nu ska komma in, och vi kommer att analysera detta vidare och återkomma i frågan, helt enkelt.

Jag konstaterar såklart att det finns många fördelar med de digitala lösningarna när det gäller rånrisk och annat. Det finns andra typer av risker med det digitala, bedrägerier för att nämna ett exempel, så här behövs, precis som frågeställaren påpekar, vidare arbete.

Herr talman! Akademin och våra lärosäten är den fria tankens rum. Det är en plats för respekt och för att pröva perspektiv. Ja, det är i själva verket en av grundbultarna i vårt fria samhälle.

Detta står emellertid i bjärt kontrast till auktoritära krafters vilja att kontrollera och styra både vad som tänks och vad som sägs. Det har vi nyligen fått bevittna då en inskriven student vid Karlstads universitet missbrukat detta fria tankens rum och hotat och trakasserat så att lärare sjukskriver sig och medstudenter hoppar av kursen. Universitetsledningen har inte stängt av studenten, då man anser att lagstöd och verktyg saknas.

Utbildningsministern säger sig stå på den fria akademins sida och har meddelat att lärosätena kommer att få fler verktyg. Jag undrar: Vad är det för verktyg utbildningsminister Mats Persson avser? Vad är det för verktyg som saknas på våra lärosäten för att vi faktiskt i förlängningen ska kunna värna vårt fria och öppna samhälle?

Herr talman! Tack till Anders Ådahl för frågan!

Det är väldigt viktigt att stå upp för det fria ordet, för det förutsättningslösa och nyfikna sökandet efter ny kunskap och också för möjligheten att föra ut den nya kunskapen till alla dem som studerar på våra universitet och högskolor.

De senaste åren har vi sett en samhällsutveckling då studenter antingen i grupp eller självmant driver identitetspolitik eller utifrån sin egen politiska övertygelse trakasserar, hotar eller fryser ut lärare i deras yrkesgärning. Det är ett mycket, mycket stort problem.

Det är uppenbart att lagstödet i dag är för svagt för att lärosätena ska kunna agera och stänga av studenter som trakasserar forskare eller lärare. Därför avser regeringen att återkomma med förslag som gör att lagstödet för universitetsledningarna blir starkare och större.

Herr talman! Det är glädjande att utbildningsministern står på den fria akademins sida. Det är mycket bra. Det är egentligen ointressant om hoten kommer från extremhögern, extremvänstern eller för all del extremmitten. Det spelar liksom ingen roll om det är wokehöger eller wokevänster.

Vad vi i stället behöver ha fokus på är att tidigt, här och nu mota Olle i grind. Det behövs åtgärder, det behövs verktyg och det behövs lagförändringar här och nu så att vi inte ser vårt fria ord riskeras i akademierna.

Min fråga blir återigen: Vad är det för verktyg ministern ser saknas?

Herr talman! Jag delar uppfattningen att den här typen av hot och trakasserier kommer från både så kallad extremhöger och wokevänster. Oavsett var hoten kommer ifrån är de lika allvarliga och ska bekämpas.

Regeringen har redan agerat genom att ge elektorer och professorer ökat straffrättsligt skydd i lagstiftningen, och vi kommer att återkomma med ett arbete för att stärka lagstödet så att man ute på högskolorna enklare kan stänga av studenter som trakasserar andra.

Herr talman! Det svenska musikundret, som vi brukar kalla de senaste decenniernas exempellösa svenska framgångar internationellt inom musikområdet, är något som vi alla i den här kammaren vill värna. Samtidigt ser vi nu hur bärande delar i musikens ekosystem och utbildningskedja är i gungning.

En av dessa delar är den högre musikutbildningen. Kungliga Musikhögskolan i Stockholm konstaterar i sitt budgetunderlag till regeringen att ersättningsbeloppet för utbildningsområdet musik i dag ligger på en "så låg nivå att fortsatt urholkning får alarmerande inverkan på kvaliteten inom högre musikutbildning".

Det här är såklart mycket problematiskt. Det påverkar mängden undervisningstimmar, möjligheten att praktiskt få öva på sitt instrument och ytterst konkurrenskraften för våra svenska framtida musiker.

Min fråga till statsrådet Mats Persson är: Vad avser statsrådet att göra för att komma till rätta med underfinansieringen i den högre musikutbildningen?

Herr talman! Tack till Amanda Lind för den utmärkta frågan!

Jag delar helt uppfattningen att det svenska musikundret är något att vara stolt över. Oavsett om det är den unge pojken som spelar piano hemma eller på den lokala musik- och kulturskolan eller om det är den äldre tonårstjejen som spelar fiol i samma kulturskola är det en verksamhet som är väldigt viktig att värna. Naturligtvis är våra institutioner i bred mening en del av den helhet som skapar någonting som jag som svensk är väldigt stolt över.

Att se till att våra lärosäten har tillräcklig förmåga att bedriva en undervisning av väldigt hög kvalitet framåt är naturligtvis en fråga som regeringen följer väldigt noga. Den budget som vi nu har presenterat innehåller en rad olika satsningar på den högre utbildningen som jag tror på längre sikt kommer att gagna oss alla och göra Sverige till ett bättre land, inte minst när det kommer till musik och kultur.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Om jag återigen hänvisar till Kungliga Musikhögskolan konstaterar de att ersättningsbeloppet för utbildningsområde musik är lägre än för andra jämförbara konstnärliga yttringar. Det har sedan det infördes inte utvecklats särskilt starkt och ligger inte alls i samma takt som övriga konstnärliga utbildningsområden. I sitt budgetäskande begär man en ganska kraftig ökning av ersättningsbeloppet. Man skräder inte orden; man pratar om att "stoppa nedmonteringen av det svenska musikundret".

Avser ministern att agera för att ersättningsbeloppet ska höjas så att det motsvarar just de övriga jämförbara konstformerna?

Herr talman! Tack till Amanda Lind för engagemanget i frågan!

Jag tycker att ledamoten lyfter många viktiga frågor när det gäller att se till att alla våra institutioner har rätt förutsättningar att bedriva en riktigt bra utbildning så att våra studenter kan lära sig tillräckligt mycket och vi kan få valuta för våra skattepengar.

I budgeten på flera områden bygger regeringen nu ut ersättningsbeloppen för den högre utbildningen. Det här är en fråga som vi följer väldigt noga.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Sverige har varit och är ett av de länder som ger stöd till Ukraina och som också är drivande inom EU för de sanktioner som finns. Vi nås regelbundet av nyheter där såväl utländska och europeiska liksom svenska företag trots sanktionerna bedriver handel och också har affärsverksamhet och produktion i Ryssland.

Med anledning av detta undrar jag vilka åtgärder som finansmarknadsministern ser som möjliga och rimliga att vidta för att EU:s sanktioner ska få full kraft när det handlar om att stödja Ukraina och motverka Rysslands krig.

Herr talman! Jag tackar Margareta Cederfelt för en mycket viktig fråga.

Uppslutningen i det svenska samhället för att stötta Ukraina mot det krig som Ryssland bedriver är mycket stark, så också på sanktionssidan. Här arbetade Sverige aktivt under vårt ordförandeskap i Europeiska unionen, och vi fortsätter att arbeta aktivt för att få sanktioner på plats och för att de ska vara verkningsfulla och bita. Detta är såklart i linje med de förhoppningar vi har och de bedömningar vi gör att det kommer att komma fler förslag från EU-kommissionen och att det kan tas fler steg i Europeiska unionen för fler sanktioner och för att upprätthålla de som redan finns.

Här är det viktigt att Sverige är en respekterad och aktiv part i det internationella arbetet. Även om Sverige är ett viktigt land och vi gör många bra saker blir effekten totalt sett stor om vi gör detta gemensamt, tillsammans med andra. Det är den huvudsakliga inriktningen för det arbetet.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsminister Niklas Wykman.

Bedrägerierna är en av gängens absolut största inkomstkällor. De väljer ut sina offer strategiskt och riktar ofta in sig på äldre och utsatta. Polisen kan även se att kriminella nätverk har börjat placera personer i rätt samhällsfunktioner. I veckan har Sveriges Radio rapporterat om att gängen har insiderkopplingar till flera av landets storbanker, och det finns fall där bankpersonal har hjälpt kriminella att lura kunder på pengar.

Detta är oerhört allvarligt, och då är det viktigt att stoppa gängen för att få slut på gängens möjligheter att driva sin verksamhet vidare.

Hur arbetar finansmarknadsminister Niklas Wykman och regeringen för att motverka bedrägerier och insiderkopplingar till banker och därmed säkerställa att inte fler äldre och utsatta drabbas?

Herr talman! Brottslighet är avskyvärt. Jag skulle våga sträcka mig så långt som att säga att mycket av den bedrägeriverksamhet som Magnus Berntsson tar upp är särskilt avskyvärd. Man vänder sig mot många av samhällets mest sårbara, det vill säga folk som har jobbat ett helt liv och som nu kan ha svårt att hantera tekniken. Man utnyttjar på ett systematiskt sätt deras sårbarhet. Det är avskyvärt.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder mot detta. Justitiedepartementet och Finansdepartement jobbar gemensamt på flera åtgärder. Det handlar om att se över sådant som exempelvis spoofing. Det sker ett brett arbete i samhället mot till exempel infiltration, och det är viktigt att arbeta vidare med detta också inom banksektorn, precis som Magnus Berntsson påpekar.

Låt mig också understryka att bankerna i Sverige är vinstrika. En delanledning till att de är vinstrika är den höga graden av digitalisering. Då förutsätter jag också att man använder en del av vinsten för att stärka skyddet.

Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

I tisdags anordnades en konferens av SUA, Sveriges Unga Akademi, där frågor om ungas forskning och hur Sverige som forskningsnation står sig internationellt sett togs upp.

SUA menar att Sverige har många forskare som bedriver framgångsrik excellent forskning som står sig väl på den internationella arenan. SUA med flera beskriver samtidigt att svensk forskning tappar mark och sjunker i den internationella rankningen. Detta tog SUA upp som ett mycket allvarligt problem eftersom Sveriges välstånd i stora delar bygger på att vi är konkurrenskraftiga på den högkvalitativa forskningsarenan.

Samtidigt är grunden för excellent forskning att det finns en bred allmänforskning i landet. Spets kräver bredd, och det är mycket viktigt. Det är något som innebär att ministern måste ha två tankar i huvudet samtidigt. Med anledning av detta vill jag fråga utbildningsministern vad han och regeringen avser att göra för att stärka Sverige som forskningsnation på den internationella arenan.

Herr talman! Jag tackar Mats Wiking för en utmärkt och viktig fråga.

Vi har ett antal år bakom oss när forskningspolitiken och den typen av politikområden har behandlats som arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik. Det har varit ett strategiskt och historiskt misstag, vilket också framkommer i de granskningar som nu görs. Jag delar bedömningen att Sverige har tappat mark de senaste åren och att vi behöver komma i kapp. Det handlar om att kraftsamla, inte minst att ge unga lovande forskare i Sverige och i andra länder möjlighet att komma till Sverige och bedriva forskning. Det handlar vidare om att våga prioritera de bästa och mest lovande och ge dem goda förutsättningar att bedriva forskning.

Det handlar alltså om att göra upp med uppfattningen om och synen på att högskola och universitet är en del av regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. De har ett egenvärde i sig själva, inte minst för att skapa tillväxt, jobb och mer kunskap i Sverige.

Herr talman! En granskning från Aftonbladet visar på allvarliga brister på flera internationella läkarutbildningar i Östeuropa, där många svenskar utbildar sig. Proven är samma år efter år, och det är enkelt att fuska sig igenom hela eller delar av utbildningen.

Den som söker vård i Sverige ska självklart känna sig säker på att sjukvårdspersonalen har den kunskap och kompetens som krävs för att uppfylla patientsäkerheten. Därför är detta mycket oroväckande uppgifter som innebär stora risker och fara för människors liv och hälsa.

Att vi i Sverige har Googleläkare som behandlar våra barn, sjuka och äldre är helt förkastligt. Vad avser sjukvårdsministern att göra för att säkerställa att patienter inom den svenska sjukvården inte utsätts för den risk som det innebär att behandlas av någon som har fuskat sig till sin läkarlegitimation?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Utbildningsminister Mats Persson och jag tittar lite på varandra därför att frågan berör oss båda.

Det här handlar om att säkerställa att det finns goda utbildningar såväl i Sverige som i andra länder. Där har vi kommit överens inom EU att vi accepterar varandras utbildningar och sedan godkänner vi dem på hemmaplan.

Men vi måste samtidigt säkerställa i den tillsyn som sker av sjukvården att man har den kompetens som krävs. Det uppdraget har våra tillsynsmyndigheter. Nationella vårdkompetensrådet ser nu över om det är fråga om enstaka handhavandefel eller om det är fråga om strukturfel. Det här kommer att kräva åtgärder oavsett vad, men vi måste se över vad skälet är till att det blivit så.

Varje gång du söker vård ska du veta att du möter medarbetare som har den bästa kompetensen och som gör sitt allra bästa för att lindra eller bota och ge dig god omvårdnad. Det ska du alltid veta med säkerhet i Sverige.

Herr talman! Inspektionen för vård och omsorg är ett viktigt verktyg för att säkra god och jämlik vård i Sverige, men den är också ett viktigt verktyg för att hålla oseriösa aktörer ute från välfärden. Däremot omfattas inte alla verksamheter av Ivos tillståndsplikt.

Jag vill därför fråga Acko Ankarberg Johansson om det inte är rimligt att till exempel skyddade boenden skulle omfattas av Ivos tillståndsplikt, så att kvinnor och barn skyddas från både våldet och oseriösa aktörer som inte håller kvalitetskraven.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Självklart behöver vi säkerställa att också skyddade boenden har den kvalitet som krävs och att de tar emot boende på ett riktigt sätt, till exempel att de inte blir inlåsta, vilket har hänt, utan att skyddet fungerar på ett tryggt och säkert sätt.

Jag gissar att ledamoten ställer frågan med anledning av att regeringen i dag - vilket jag är mycket glad för - har fattat beslut om en proposition som berör frågan. Den tar upp att säkerställa tillståndsplikten, så att man vet att verksamheten uppfyller kvalitetskraven. Propositionen tar också upp frågan om att stärka rättigheterna för barn och vuxna i skyddat boende. De hänger givetvis samman med tillståndsplikten.

Regeringens avsikt är att stärka rättigheterna för både barnen och de vuxna i det skyddade boendet. Det arbetet har varit eftersatt, och det har inte gjorts något på många år. Jag är därför glad över de förslag som kommer att presenteras av regeringen, och ni får gärna titta mer på pressinformationen. Det är barn- och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall som har tagit upp detta i dag.

Herr talman! Den geriatriska vården i vårt land är i stort behov av att byggas ut, dels därför att andelen äldre kommer att öka med 50 procent fram till 2030, dels därför att Sverige är det land i Europa som har lägst tillgång till vårdplatser på sjukhus. Tillgången till geriatriska vårdplatser är mycket begränsad.

Enligt en ny rapport finns det behov av 320 nya geriatriska vårdplatser inom slutenvården bara i mitt hemlän Skåne. Det är sju gånger så många som vi har nu. En ökning av antalet geriatriska vårdplatser innebär förbättrad livskvalitet och funktionsförmåga samt högre överlevnadsgrad. Det största ansvaret för att bygga ut den geriatriska vården vilar på regionerna, men regeringen bör kunna underlätta för regionerna att bygga ut denna del av sjukvården och därmed ge mer kvalitet till vården av de allra äldsta.

Jag vill fråga sjukvårdsministern på vilket sätt regeringen kan bidra till en jämlik utbyggnad av den geriatriska vården så att äldre medborgare tillförsäkras en god vård.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Först vill jag säga att det är glädjande att allt fler kan leva längre. Detta är mycket glädjande, och det är välfärdens förbättrade förutsättningar i generella termer som har gjort det.

Samtidigt vet vi att man även måste tillförsäkras goda år. Där är det mycket viktigt med insatser från kommuner och regioner för att stödja och stötta. Det handlar både om det som socialtjänsten gör och om hälso- och sjukvården. Geriatriken är en oerhört nödvändig beståndsdel.

Regeringen stöttar i dag genom ett särskilt statligt bidrag för att säkerställa att vi har den vårdkapacitet som krävs och för att öka antalet vårdplatser. Detta är inte riktat speciellt till olika delar, utan det handlar om att öka antalet vårdplatser.

Vi har i denna budget lagt ihop pengarna för att korta köerna och öka vårdkapaciteten. Det är 5 miljarder årligen - det är inga småpengar vi ger till regionerna för att göra detta.

Man måste lokalt titta på vad det är man ska öka. Jag är glad över ledamotens engagemang för geriatriken. Detta kommer vi att behöva hjälpas åt med.

Herr talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Många gånger stöter våra myndigheter på brottslighet i olika former i sitt dagliga arbete. Jag kan nämna ett exempel. Allmänna reklamationsnämnden har fått in ärenden som handlar om att någon vill reklamera narkotikaköp eller köp av en C-uppsats efter att personen inte fått godkänt på uppsatsen.

Det finns i dag inget i myndigheternas uppdrag som säger att upptäckt brottslighet ska anmälas, så de två ärenden jag just nämnde har inte inneburit att någon anmälan till brottsbekämpande myndigheter har skett. Sverigedemokraternas uppfattning är att myndigheterna måste hjälpas åt i kampen mot brottsligheten och att det därför är befogat att myndigheter anmäler den brottslighet som de stöter på i sin verksamhet.

Min fråga till civilministern är hur han själv ser på denna fråga och om han har för avsikt att ge myndigheterna inom konsumentområdet ett mer brottsbekämpande uppdrag.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Westmont för en bra fråga.

Vi har från regeringens sida hittills inte vidtagit några konkreta åtgärder inom detta område. Jag känner inte till de här två fallen för Allmänna reklamationsnämnden - jag måste studera dem närmare och fördjupa mig i dem för att kunna kommentera just dessa ärenden. Jag stänger dock absolut inte dörren för den här idén. Jag har vid tidigare frågestunder sagt till ledamoten Westmont att jag gärna tar emot goda idéer såväl inom konsumentområdet som inom resten av min politiska portfölj, både i form av studiebesök och resor - som jag gör väldigt mycket av - och från enskilda riksdagsledamöter.

Det händer ju att Martin Westmont och jag träffas på gemensamma möten, och jag diskuterar gärna denna fråga vidare. Om regeringen skulle vilja gå vidare med detta tycker jag dock inte att man ska begränsa sig till konsumentrelaterade myndigheter, utan jag tycker att man i så fall skulle ha ett bredare uppdrag till myndigheterna.

Låt oss återkomma i frågan.

Herr talman! Lärosäten runt om i vårt land bedriver dagligen fantastisk forskning och utbildning. De senaste veckorna har dock rapporterna från lärosäten runt om i landet varit dystra på grund av svårigheter att upprätthålla god kvalitet till följd av chockhöjda hyror för många lärosäten som hyr sina lokaler från Akademiska Hus. Universitet i Stockholm, Göteborg och Uppsala vittnar om att hyreskostnaderna ökat med över 10 procent. I Umeå är ökningen över 13 procent.

Det kommer larm från studenter, lärare, forskare och universitetsledning om att detta drabbar både studenter och forskare. Det kan handla om forskningsmiljöer som tvingas skära ned. Det kan handla om att studenter tvingas till Zoomföreläsningar för att man måste minska antalet föreläsningslokaler - inte på grund av pedagogisk nytta.

Detta kan på sikt hota utbildningslandet Sveriges roll och Sveriges förmåga att klara sig på en internationell marknad. Därför är min fråga till utbildningsministern: Vad avser ministern att göra för att forskning och undervisning inte ska skäras ned på grund av ökade hyreskostnader?

Herr talman! Det är ju riktigt att vi har hög inflation i samhället. Detta är ett gift som gör oss alla fattigare, som påverkar hela välfärdssamhället och som innebär att våra universitet och högskolor i vissa fall - inte överallt - möter höga kostnader.

Regeringen tycker att det är viktigt att alla myndigheter, inklusive universitet och högskolor, arbetar aktivt med att minska sin administration och den administrativa överbyggnad som växer inom all offentlig sektor. Det finns en dokumentationssjuka i offentlig sektor som innebär att antalet administratörer bara växer och växer. Detta gäller även våra högre utbildningsinstitutioner.

Ett arbete för minskning av administration väntar och bör påbörjas, så att studenterna får bättre undervisning och så att våra forskare får mer tid till att forska och lägger mindre tid på att fylla i meningslösa blanketter.

Herr talman! Min fråga går till finansmarknadsministern.

Nyligen startade rättegången mot de 18 personer som står åtalade misstänkta för insiderbrott. Som konsekvens av detta genomfördes en razzia av Ekobrottsmyndigheten mot Stockholmsbörsen.

Antalet anmälningar om misstänkta insiderbrott ökar stadigt - Finansinspektionen fick in 406 anmälningar under föregående år. Det är också ett brott som är väldigt svårt att utreda. Ser statsrådet, givet detta, något behov av att se över eller utveckla lagstiftningen kring just insiderhandel och marknadsmanipulation, då det ser ut att vara ett växande problem?

Herr talman! Alla typer av fusk, manipulation och brottslighet på finansmarknader behöver givetvis motverkas kraftfullt, både från de rättsvårdande myndigheterna och från de olika aktörerna på marknaderna, eftersom förtroende är själva grunden för att finansmarknader och - i grunden - hela vårt samhällssystem ska fungera.

Pågående rättsfall och enskilda fall kommenterar jag som statsråd inte. Huruvida det finns brister får man utvärdera när processerna är avklarade.

På ett generellt plan vill jag ge frågeställaren rätt. När det gäller brottsbekämpning och att upprätthålla förtroende och funktionalitet i olika institutioner i samhället är det uppenbart att Sverige har hamnat efter. Olika typer av brottslighet och gäng har fått ett alltför starkt grepp om vårt samhälle. Mer behöver göras. Därför gör regeringen stora satsningar på till exempel polis och domstolar.

Herr talman! Även min fråga går till finansmarknadsminister Wykman.

Den senaste tiden har vi vaknat upp till nyheter om skjutningar och sprängningar så gott som varje dag. Gängvåldet utgör ett stort hot mot vårt demokratiska samhälle, och därför bör det mötas med samhällets fulla kraft.

Den organiserade brottsligheten har flyttat fram positionerna på en rad områden, och det finansiella systemet används för att begå ekonomisk brottslighet och tvätta pengar. Man använder företag för att begå bedrägerier och utnyttja våra välfärdssystem, som många tidigare frågeställare har varit inne på.

Bedrägerierna har gått om narkotikahandeln som intäktskälla för gängen. Regeringen pratar ofta om hårdare tag samt om att man ska gå på gängens pengar och försvåra penningtvätt genom att ge bättre verktyg till våra myndigheter. Detta är bra, men frågan är om det kommer att räcka.

Jag har en fråga till statsrådet. Är regeringen beredd att vidta mer långtgående och om nödvändigt systemförändrande åtgärder för att på så sätt se till att finansmarknadsområdet kväver hela finansieringen av brottsligheten?

Herr talman! Jag tackar frågeställaren för en mycket bra fråga.

Precis som en del andra frågeställare har varit inne på har kriminaliteten tillåtits växa sig alldeles för stark i vårt samhälle. Den har grepp om samhället på många olika plan, och precis som frågeställaren beskriver används det finansiella systemet för att tvätta pengar, begå bedrägerier och tjäna pengar. På detta sätt finansieras mer kriminalitet, terror och mycket annat som på olika sätt skadar människor och samhällen, här och i andra länder. Detta behöver bekämpas med kraft, och jag utesluter därför ingen typ av åtgärd - precis som frågeställaren är inne på.

Låt mig understryka att bankerna i Sverige är lönsamma, bland annat tack vare teknologisk utveckling och användning. Jag förutsätter att bankerna arbetar för fullt med kraft och resurser för att motverka kriminalitet. Det är också viktigt att vi får nya och bättre regler på plats, och här pågår det ett intensivt arbete i EU där bland andra Sverige driver på för bättre informationsdelning mellan banker för att kunna sätta stopp för denna typ av verksamhet.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Mats Persson.

Helt avgörande för svensk konkurrenskraft och tekniskt framåtskridande är att våra naturvetenskapliga utbildningar håller högsta kvalitet. Under de senaste tre decennierna har kvaliteten på dessa utbildningar systematiskt urholkats genom att kostnaderna för utbildningarna inte hängt med i prisutvecklingen i samhället i övrigt. Dessa utbildningar kan ha tappat så mycket som 40 procent, enligt en rad högskolerektorer. Tillsammans med att Sverige har lägst andel lärarledda timmar i Europa är detta oerhört allvarligt, speciellt då dessa utbildningar är laboratorieintensiva - eller ska vara i alla fall. Sverige riskerar att hamna rejält på efterkälken gällande teknisk utveckling, vilket på sikt riskerar hela vårt välstånd.

Tänker statsrådet vidta några åtgärder mot denna allvarliga utveckling?

Herr talman! Tack till frågeställaren!

Sverige är ett ingenjörsland; det är det som har byggt vårt välstånd historiskt och som kommer att göra det framåt. Därför gör regeringen i den budget som ligger på riksdagens bord den största satsningen på ingenjörsämnena i modern tid. För första gången på 15 år höjs ersättningen till våra lärosäten så att det blir fler lärarledda timmar för den som läser på en teknisk utbildning. Det kan handla om att den som läser en bioteknikutbildning får fler laboratoriemöjligheter, att den som läser en teknisk utbildning får fler övningstimmar i matematik och så vidare. Detta är en strategisk, strukturell reform som kommer att göra oss alla i Sverige rikare och som kommer att göra vårt land till ett bättre land. Inte minst i ljuset av den gröna omställningen och det stora teknikskifte som just nu sker är detta en av de viktigare satsningarna i den budget som det ska beslutas om inom kort.

Herr talman! Min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

Regeringens hantering av vuxenutbildningen, särskilt yrkesvux, präglas av plötsliga nedskärningar och kortsiktighet. I budgeten för 2023 skar man ned 1 miljard på vuxenutbildningen för att sedan återföra en del medel i vårändringsbudgeten och budgeten för 2024. Fortfarande är dock anslagen till vuxenutbildningen en halv miljard lägre än när regeringen tillträdde.

Satsningen på regionalt yrkesvux behöver fortsätta med fokus både på att öka kvaliteten och att skapa fler utbildningsmöjligheter för vuxna.

Vi ser behoven på arbetsmarknaden växa, och de flesta prognosmakare tror att arbetslösheten kommer att öka nästa år. I denna situation spelar vuxenutbildningen, inte minst yrkesvux, en viktig roll. Därför lägger Socialdemokraterna 500 miljoner mer än regeringen på detta i vårt budgetförslag eftersom vi ser behovet.

Vad tänker regeringen göra för att vuxenutbildningen ska klara en försämrad arbetsmarknad?

Herr talman! Tack till frågeställaren!

Jag träffar väldigt många företagare som undrar var den kompetenta arbetskraften är? Var är de som kan hjälpa till i industrin? Var är de som kan hjälpa till i hantverksyrken? Eller om man pratar med kommunala företrädare: Var är de som kan jobba i vård och skola? Bristen på kompetent arbetskraft är otroligt stor i vårt samhälle just nu.

Jag delar inte alls Socialdemokraternas bild av att regeringen inte gör tillräckligt och skär ned på verksamheter. Det är precis tvärtom. Någon har kanske läst om lokförarbristen och att man inte har kunnat utbilda tillräckligt många lokförare i Sverige. Varför inte? Jo, för att tidigare socialdemokratiska regeringar har gett tillfälliga pengar som inneburit att man inte har kunnat bygga ut den utbildningen. Nu tillskjuter regeringen permanenta pengar, 1,8 miljarder i budgeten, som innebär att Sverige kommer att få fler lokförare, fler batteritekniker och fler vindkraftstekniker - för att ta tre yrken där det just nu råder brist. Vi tar alltså stora steg för att lösa kompetensbristen i Sverige.

Frågestunden var härmed avslutad.