Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Camilla Waltersson Grönvall, statsrådet Acko Ankarberg Johansson, arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson och statsrådet Anna Tenje.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Frågan ska därmed inte avse till exempel förhållanden inom politiska partier. Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsministern. Mitt i en spänd och osäker omvärldssituation med krig i Europa, väpnade konflikter i Mellanöstern och en alltmer aggressiv geopolitisk agenda internationellt måste Sverige snabbt bygga upp ett civilt försvar och en krisberedskap inom hälso- och sjukvården. Men med nuvarande förutsättningar kommer det att bli mycket svårt. Varslen duggar tätt, och tusentals vårdanställda kommer att få sluta. Svensk sjukvård är redan i kris, med konstanta överbeläggningar.

Under förmiddagen genomfördes en offentlig utfrågning om civilt försvar och krisberedskap inom hälso- och sjukvården. Beskedet från utfrågningen var mycket tydligt. Sjukvården måste bland annat kunna fördubbla antalet vårdplatser.

Enligt SKR behövs minst 24 miljarder här och nu till vården. Regeringen aviserar 6 miljarder kronor.

Min fråga till Acko Ankarberg är: Kommer regeringen, utifrån givna ekonomiska ramar för hälso- och sjukvården, att kunna garantera att kapaciteten i hälso- och sjukvården klaras inför en kris eller krigssituation, både ur civilt och militärt perspektiv?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Ja, vi har gemensamt haft tre timmar med socialutskottet. Jag och också många myndigheter hade möjlighet att vara med för att just diskutera hälso- och sjukvårdens del i beredskapen, som en del i totalförsvaret.

Precis som ledamoten lyfter är behovet av vårdkapacitet en självklar del i fråga om att få en fungerande sjukvård i kris och i en krigssituation vid ett väpnat angrepp. Det är därför regeringen inte bara har gett stöd nu, under en krissituation till följd av inflationen, till regionerna. Där ger vi 9 miljarder mer, som vi gett besked om. Det är ett särskilt stöd för att man ska klara inflationen. Vi har också 5-6 miljarder för att öka vårdkapaciteten och korta köerna.

Men det är nödvändigt att vi gör planeringen ihop. Jag vill lyfta fram för ledamoten att Försvarsberedningens förslag om att dubbla antalet vårdplatser innebär en ökning med 14 000-15 000 vårdplatser. Jag tror inte att ledamoten förutser det. Det handlar om att titta på vilken vårdkapacitet som behöver öka vid ett väpnat angrepp och i dessa situationer. Socialstyrelsens besked är att det handlar om 2 000-2 300 platser.

Fru talman! Tack så mycket för svaret, Acko Ankarberg Johansson!

Även vårt medlemskap i Nato kommer att ställa större krav på svensk hälso- och sjukvård, fick vi besked om i dag. Bland annat förutsätter Nato att vi kommer att ha tillgång till fyra fältsjukhus, och försvaret förutsätter att vi kommer att ha tillgång till legitimerad vårdpersonal, eftersom försvaret inte har det i dag.

Min fråga är: Hur kommer regeringen att kunna tackla de ökade kraven utifrån den nuvarande ekonomiska krisen?

Fru talman! Tack, ledamoten, för kompletterande fråga! Jag vill gärna höra Socialdemokraternas syn på detta med att fördubbla antalet vårdplatser, den omfattning som Försvarsberedningen föreslår. Jag tror att vi behöver ha en diskussion om vad vi menar med det som står i betänkandet, kanske på sidan 285.

Men när det gäller hur vi ska klara krisen är det precis som ledamoten säger. Vi måste först säkra att vi har en vårdkapacitet för dagens situation. Det har vi inte. Vi har för låg vårdkapacitet. Den måste öka. Jag är väldigt glad över det samarbete vi har med regionerna i syfte att klara ut både den tillfälliga krisen och det som är långsiktigt.

Fru talman! Min fråga går till socialtjänstministern. Vi ser ett kraftigt ökat antal unga som diagnostiseras med könsdysfori. Merparten av dem har också en psykiatrisk samsjuklighet, som riskerar att förbli obehandlad när man väljer att koncentrera sig på könsdysforin.

Grunduppdraget för politiker och lagstiftare måste vara att erbjuda en så trygg och säker vård som möjligt. Sedan förra remissrundan om könstillhörighetslag har det kommit fram många nya rön och frågeställningar, som majoriteten väljer att inte väga in i det nya förslaget.

Hur ser ministern på att ett utskott, oavsett vilken hållning man har i frågan, inte visar intresse för att tillgodogöra sig den senaste forskningen och kunskaperna inom aktuellt område innan ett nytt lagförslag läggs fram?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Vi har precis rådgjort här. Detta är inte en fråga om tjänsteutövning, utan det är en fråga om riksdagen i det här läget. Här handlar det om statsrådens tjänsteutövning eller om en allmänpolitisk fråga - det är naturligtvis viktigt att tydliggöra det. Ledamoten kan få omformulera frågan.)

Ja, då väljer jag tjänsteutövning. När man skriver under en debattartikel, där man ställer sig bakom ett förslag, med sitt namn och sin ministertitel är det i mina ögon tjänsteutövning. Det är det när man använder sin tjänstetitel.

Känner ministern sig trygg med att ett utskott tar fram ett lagförslag utan att ta till sig den senaste forskningen?

Fru talman! Jag har ansvar för sjukvården och är gärna med och besvarar frågan. Frågan om könsdysfori och en ny lag har varit under regeringens arbete. Vi kunde inte komma överens. Därför är det nu riksdagen själv som hanterar frågan. Riksdagen kommer att hantera den på vederbörligt sätt, och socialutskottet är ansvarigt.

Fru talman! Detta var egentligen en kompletterande fråga. Men att socialtjänstministern kan ställa sig bakom ett förslag i egenskap av minister och sedan inte kan svara på en fråga om hur ministern ställer sig till hur förslaget tas fram kan jag inte förstå.

Fru talman! Det hände också i veckan, när det var en interpellationsdebatt, att någon ville ställa en fråga till mig men egentligen hade en fråga till en annan minister. Det händer ibland. Men ordningen är att man svarar för den portfölj man har fått ansvar för. Man får leva med att det är jag som svarar på frågor som rör sjukvård.

I denna fråga blev inte regeringen överens. Riksdagen hanterar nu frågan på vederbörligt sätt i socialutskottet. Den kommer att hanteras i kammaren så småningom, och där förutsätter jag att ledamöterna har en livlig debatt och fattar kloka beslut.

Fru talman! Min fråga går till socialförsäkringsministern. Barnfamiljernas ekonomiska situation är akut. I går släpptes en undersökning av Röda korset, Rädda Barnen, Majblomman och Hyresgästföreningen om barnfamiljernas ekonomiska situation. Resultaten är nedslående. Fyra av tio ensamstående föräldrar har behövt låna pengar för att kunna betala grundläggande utgifter. Tre av tio sammanboende föräldrar med lägre inkomster har behövt göra detsamma. Det är en stor ökning från förra året.

Det ekonomiska utrymmet för barnfamiljer har minskat kraftigt jämfört med 2023. En stor andel skulle klara maximalt 1 000 kronor i ökade utgifter på en månad. Det räcker alltså att man har en sjukdag eller behöver vabba för att kalkylen inte ska gå ihop.

Regeringens bidrag för städhjälp och skoputs hjälper knappast dessa familjer.

Hur avser ministern att se till att alla barn i Sverige kan växa upp med en skälig levnadsstandard?

Fru talman! Ett stort tack till ledamoten för frågan! Det är onekligen en väldigt viktig fråga när det gäller hur inflationen har slagit otroligt hårt mot alla hushåll, mot företag och även mot staten. Men den slår extra hårt mot särskilt utsatta och inte minst ensamstående kvinnor med barn.

Regeringen har vid flera tillfällen lagt fram förslag och fattat beslut om ett tillfälligt tilläggsbidrag för just barnfamiljer. Det är ett bidrag som riktas speciellt till särskilt utsatta barnfamiljer med dålig ekonomi. Detta har varit väldigt träffsäkert. Detta är givetvis en fråga som vi följer väldigt noga. Vi kommer även att presentera vårändringsbudgeten så småningom.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Att inflationen påverkar och att det är det som är skälet till att det ser ut så här är ett återkommande svar från regeringen. Men regeringen har också aktivt valt att prioritera andra saker än just barnfamiljernas ekonomi - rot- och rutavdrag och sänkt skatt. Nu ser vi hur situationen förvärras.

Vad avser regeringen att göra nu för att hjälpa dessa familjer och se till att barn inte ska behöva växa upp i långvarig fattigdom?

Fru talman! Regeringen gör flera insatser, inte minst för att stärka hushållens köpkraft men också för att få igång tillväxten i Sverige igen. Att återupprätta arbetslinjen och se till att fler får arbete och att fler kan jobba mer är kanske den enskilt viktigaste åtgärden för att stärka ekonomin och bekämpa inflationen men också för att se till att fler barnfamiljer har mer medel att röra sig med.

Sedan finns det särskilt utsatta barnfamiljer, inte minst ensamstående kvinnor med barn. Där har vi haft det tillfälliga tilläggsbidraget, som har stärkt dessa barnfamiljers ekonomi ytterligare. Vi kommer att återkomma med mer i vårändringsbudgeten längre fram.

Fru talman! Barn i samhällets vård kan behöva stöd av en vuxen när det brister i vården, omsorgen och behandlingen eller när det fattas felaktiga beslut om barnets vård och behandling.

Det finns i dag förslag på regeringens bord om barnombud via civilsamhället för att ge detta stöd till bland andra flickor på Sis som utsätts för övergrepp. Detta är förslag som stärker barns och ungas rättigheter, och de har funnits hos regeringen i ungefär sju månader.

Min fråga till Camilla Waltersson Grönvall är: När kommer regeringen att prioritera denna fråga om att införa barnombud via civilsamhället och lägga fram förslag om det i riksdagen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en mycket angelägen fråga.

Frågan om att kunna stärka situationen för utsatta barn och ungdomar i Sverige är oerhört prioriterad för denna regering.

Vi har ett antal utredningar som vi i opposition drev fram. Förslagen bereds nu, precis som ledamoten så riktigt påpekar, inom Regeringskansliet.

En viktig del handlar om att se till att inte minst flickor som i dag finns under Sis tak får bättre förutsättningar. Den frågan behandlas bland annat av utredningen om den framtida barn- och ungdomsvården, där fokus ligger på att dessa barn och ungdomar ska få rätt till vård och behandling. Inte sällan har de varit utsatta för något trauma.

Att titta på hur man från civilsamhället kan stötta dessa barn och ungdomar, som ofta har varit utan stöd från någon vuxen, är en prioriterad fråga som bereds i enlighet med de förslag som nu finns.

Fru talman! Jag tackar Camilla Waltersson Grönvall för detta.

När jag ställer dessa frågor till regeringen får jag svaret att de bereds, att de är viktiga och att de prioriteras.

När regeringen samtidigt ska införa visitationszoner för att begränsa barns och ungas rättigheter bereds detta på tre månader.

Då har jag en följdfråga. Jag undrar om frågan om införande av visitationszoner inte är tillräckligt beredd, eftersom detta går på tre månader, eller om man faktiskt inte prioriterar barns och ungas rättigheter.

Fru talman! Vi har ett omfattande batteri av förslag när det gäller att stärka barns och ungas situation inom ungdomsvården. Det är dessa frågor som jag svarar på. Där kommer ledamoten att få tåla sig tills denna beredning är klar. Men vi kommer att återkomma med flera förslag som stärker barns och ungas situation.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Anna Tenje som handlar om sjukpenninggrundande inkomst. Det är någonting som ofta fungerar väl men som i många fall orsakar problem. Bara den senaste veckan har vi i Sekotidningen kunnat läsa om Mattias som tyvärr hann skriva ut sig från Arbetsförmedlingen precis innan han började ett nytt jobb, där han tyvärr skadade sig direkt. Han förlorade sin SGI och därmed hela sin sjukpenning.

I tidningen Arbetet läser vi om Anna med diagnosen ME som hade fått felaktig information från Försäkringskassan och förlorade sin SGI.

I Svenska Dagbladet häromdagen var det en artikel om gigarbetarna som aldrig får någon SGI.

Vi har alltså ett regelverk som helt i onödan stänger ute människor från våra sociala försäkringar. Men det finns förslag, till exempel i SGI-utredningen, som skulle rätta till regelverket.

Min fråga till statsrådet är: Avser statsrådet att ta till sig dessa förslag och ändra regelverket för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst?

Fru talman! Jag tackar Mats Berglund för frågan.

Det är en angelägen fråga som Mats Berglund lyfter fram. Det innebär problem när man inte har någon upparbetad sjukpenninggrundande inkomst om man blir sjuk och behöver hjälp och stöd. Vi ska ha ersättningar och förmåner i Sverige som finns där för den som behöver det när man blir sjuk.

Som ledamoten berättar finns det en utredning som nu har varit ute på remiss, och beredningen av de remissvar som har kommit in pågår just nu.

Men det finns inte bara en utredning, utan det finns faktiskt två. Den tidigare regeringen tillsatte nämligen en ny utredning innan den tidigare ens var klar. Det finns alltså många förslag att ta ställning till. Det är dessutom så att dessa båda utredningar har kommit fram till olika saker som går i stick i stäv med varandra.

Detta arbete är digert och inte helt okomplicerat. Men det kommer att pågå i Regeringskansliet en tid framöver.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. De sista remissvaren på den utredning som jag nämnde lämnades in för ungefär tre månader sedan, och jag vet att de också går isär. Men framför allt enligt de svar som representerar konstnärer, kulturarbetare och den kreativa sektorn men också idrotten vill man gärna se den regelförändring som utredaren i den utredningen föreslår, alltså en beräkning baserad på historiska inkomster i stället för på förväntade och framtida inkomster.

Anser statsrådet att det är ett bra förslag som är värt att implementera för att ge både kulturarbetarna och gigarbetarna ett bättre skydd?

Fru talman! Stort tack, Mats Berglund, för följdfrågan!

Precis som jag sa är det ett ganska digert och omfattande arbete som har gjorts i båda utredningarna. Remissvaren har som sagt kommit in nu, och nu gör vi en sammanställning. Jag tänker inte föregripa det arbete som nu ska bedrivas i Regeringskansliet, men det är ett mycket intressant arbete.

Fru talman! I går lanserades Pluskommissionen, ett initiativ för att få en mer positiv syn på livserfarenhet och för att bättre tillvarata outnyttjad senior kompetens.

Enligt en Demoskopundersökning som kommissionen har initierat anser hela 85 procent av svenska folket att det går en tydlig gräns redan vid 50 års ålder då man inte längre är attraktiv på arbetsmarknaden. Det är oerhört oroväckande.

John Mellkvist, generalsekreterare för Pluskommissionen, säger att Sverige går miste om stora värden när en så stor och kapabel del av samhället hålls utanför och att pensionsnormen fortsatt är dokumenterat stark, vilket får många att lämna arbetslivet trots goda förutsättningar och behov av att fortsätta arbeta.

Min fråga går till statsrådet Anna Tenje: Vad gör regeringen för att motverka ålderism och för att ta vara på senior arbetskraft?

Fru talman! Stort tack för frågan, Ulrika Heindorff!

Jag hade den stora förmånen att tala på Pluskommissionens lansering i går, och jag kan inte annat än hålla med. Det är bland det största resursslöseri vi håller på med i Sverige när vi slentrianmässigt pensionerar bort en stor del av den kunskap och erfarenhet som våra seniora medarbetare har.

Jag tror att vi behöver tänka om. Givet den stora kompetensbrist som råder inom i stort sett alla branscher är vi måna om att kunna attrahera ny arbetskraft, kanske stjäla av nån konkurrent, eller komma på nya sätt att arbeta. Men vi är lite dåliga på att ta hand om den personal vi har. Vi behöver ha mer flexibilitet och större mångfald på arbetsmarknaden, och vi måste ställa frågan till våra seniora medarbetare om de kan tänka sig att jobba kvar några år till. Framför allt måste vi lyfta fram seniora medarbetares stora kapacitet och kunskap och deras stora värde på arbetsmarknaden.

Fru talman! Ju äldre man blir, desto mer ökar viljan att fortsätta att bidra. Frågar man 30-44-åringar är det 17 procent som säger att de vill fortsätta att arbeta efter uppnådd pensionsålder medan det bland 60-plussare är 32 procent.

Statsrådet har delvis svarat på frågan, men hur kan regeringen uppmuntra arbetsgivarna ytterligare att matcha den stora vilja som finns?

Fru talman! Jag tror att vi kan göra ganska mycket på temat attitydförändring och jobba tillsammans med att lyfta upp frågan om ålderism och åldersdiskriminering.

Redan nu har vi fattat beslut om sänkt skatt för personer som har uppnått pensionsålder. Fortsätter man att jobba efter uppnådd riktålder får man extra sänkt skatt, det vill säga mer pengar i plånboken.

Det senaste beskedet från Pensionsgruppen, som jag har förmånen att leda, är att vi ska jobba vidare med möjligheten att pausa tjänstepensionen. Om man har gått i pension och tjänstepensionen har tickat i gång kan man nu pausa den om man vill återgå i arbete. Det kommer också att ge ekonomiska incitament att fortsätta jobba.

Fru talman! Min fråga riktar sig till socialtjänstministern.

Den grova kriminaliteten och dess förstadier är i dag knutna till vissa områden. Familjer hotas, och barn och unga rekryteras in i gängen direkt från fritidsgården eller skolan. För att stoppa denna utveckling krävs nya metoder.

Det brottsförebyggande arbetet är avgörande. Ett förslag vi kristdemokrater har drivit och fått igenom i regeringen är så kallade flyttprogram, där hela familjer ska få hjälp att flytta till en bättre plats om barnen fastnat i gängkriminalitetens våld. I dag ställs barn och unga inför att hoppa av gänget och lämna familjen. Det är inget bra val om vi ska stärka familjen och få fler att hoppa av gängen, men om en hel familj kan få stöd att flytta till en annan ort är det lättare att bryta upp.

Vad gör regeringen för att få detta på plats så snart som möjligt?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en mycket angelägen fråga.

Hur vi ska motverka de kriminella gängen och stoppa rekryteringen av barn är en högt prioriterad fråga för regeringen. Vi bedriver nu ett lika brottsförebyggande som brottsbekämpande arbete. Den nya socialtjänstlagen kommer att vara viktig för att kunna jobba tidigt och förebyggande, och här kommer också kommunernas ansvar att förtydligas.

Vi vet att föräldrarna är den viktigaste delen i preventionen, och vi lägger stora resurser på föräldraskapsstöd. Det läggs också stora resurser på skolan för att stärka detta. I dagarna har vi också presenterat en brottsförebyggande skrivelse, som utgår från en mycket bred socialpreventiv insats, och boendeinsatser kommer att vara viktiga.

Fru talman! Jag är glad att vi har en regering som sätter familjen och föräldrarna i centrum när det gäller det förebyggande arbetet, vilket ger barn och unga bättre uppväxtförutsättningar.

Vilka andra åtgärder ser regeringen att man kan vidta för att stärka det förebyggande arbetet och stoppa barn och unga från att bli indragna i kriminalitet?

Fru talman! Nu har vi ett paradigmskifte där vi vänder fokus mot att ge stöd riktigt tidigt, redan på MVC och BVC. Vi ser gärna familjecentraler också för att betona hur viktigt föräldraskapsstöd är. När jag reser runt i landet får jag hela tiden bekräftelse på att detta är en viktig och evidensbaserad del i detta arbete. Ytterligare ett exempel är skolsociala team. Det är en konkret åtgärd där socialtjänsten får förutsättningar att arbeta tillsammans med lärarna i skolan.

Fru talman! Tidigare i dag var justitieombudsmännen i riksdagen och redogjorde för sin ämbetsberättelse. Ett återkommande tema är myndigheternas handläggningstid, och bland annat riktas kritik mot långa handläggningstider när det gäller LSS. Även Ivo uppmärksammar situationen för personer med funktionsnedsättning i sin rapport Vad har Ivo sett 2023? där man skriver att personer med funktionsnedsättning inte får boende och stöd inom skälig tid. Bland annat har ej verkställda beslut för insatser som beviljats enligt LSS ökat med 55 procent för personlig assistans och 11 procent för ledsagarservice jämfört med 2022.

Min fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall är därför: Vad vidtar regeringen för generella åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får det stöd de har rätt till, specifikt när det gäller att få bukt med de långa handläggningstiderna och beslut som inte verkställs inom rimlig tid?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en angelägen fråga.

LSS-lagstiftningen är en viktig frihetslagstiftning för att människor ska kunna delta fullt ut i samhället. Kanske känner vi moderater och liberaler lite extra ansvar här eftersom det var en borgerlig regering som en gång i tiden sjösatte denna lagstiftning.

Varje kommun har det yttersta ansvaret för att enskilda ska få det stöd och den hjälp de behöver. Kommunerna ska också planera insatser för människor med fysiska och psykiska funktionshinder. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att det sedan 2022 pågår en utredning som har i uppdrag att analysera och ta ställning till om Ivo behöver utökade eller tydligare möjligheter att ingripa när tillsynen visar på brister. Utredningen ska också lämna förslag på hur Ivo genom sin tillsyn kan verka för att kommuner ska kunna planera sina insatser för enskilda och verkställa dessa inom skälig tid.

Fru talman! Tanken bakom LSS är att man ska kunna leva ett liv som alla andra. Långa handläggningstider och ej verkställda beslut får stora konsekvenser för den enskilde. Det kan röra sig om personer som på grund av snabb förändring i sin sjukdom behöver förlita sig på anhörigas goda vilja i väntan på stöd eller personer som inte får möjlighet att lämna hemmet på grund av avsaknad av ledsagarservice.

Det är bra och viktigt att regeringen följer arbetet om Ivo, men finns det fler åtgärder regeringen skulle kunna vidta?

Fru talman! Låt mig understryka att syftet med utredningen Effektivare tillsyn över socialtjänsten är att regeringen ska få mer underlag för att kunna gå vidare med eventuella åtgärder. Utredningen ska lämnas till regeringen den 29 mars. Vi kommer alltså i närtid att få ytterligare underlag att återkomma till riksdagen med och diskutera.

Fru talman! Under det senaste året har vi sett en oroande trend där tillgängligheten till Försäkringskassans tjänster allvarligt har försämrats. De begränsade nya telefontiderna som infördes i december förra året har lett till en situation där över 100 000 samtal inte blir besvarade varje månad. Människor som är sjuka eller föräldralediga eller har en funktionsnedsättning lämnas i en mycket utsatt position där de tvingas vänta i ändlösa telefonköer, om de ens får lov att ställa sig i kön.

Det har klargjorts att denna minskade tillgänglighet är en direkt följd av de besparingar som regeringen genomför. Min fråga till socialförsäkringsministern är därför: Mot bakgrund av Försäkringskassans viktiga och avgörande roll för att socialförsäkringsskyddet ska fungera i praktiken, vilka åtgärder avser ministern att vidta för att åtgärda dessa allvarliga tillgänglighetsproblem på Försäkringskassan?

Fru talman! Jag riktar ett stort tack till Jessica Rodén för den viktiga frågan.

Försäkringskassans verksamhet ska vara rättssäker och effektiv och präglas av god service och hög tillgänglighet. Myndighetens ledning har nu inlett ett sparprogram för att få en ekonomi i balans. Som ett led i myndighetens sparprogram har man begränsat telefontiderna, som ledamoten mycket riktigt lyfte upp. Detta görs för att prioritera arbetet med ärendebalanserna inom de olika förmånsanslagen. Det är alltid en avvägning om man ska prioritera ärendebalanserna och jobba med att minska dem, för det kan ju i sin tur också minska belastningen för telefonin.

Regeringen lägger stor vikt vid att våra myndigheter har ordning och reda i ekonomin och att det är ett effektivt arbete som bedrivs, men den utveckling som vi nu ser med låg tillgänglighet till Försäkringskassan är mycket bekymmersam.

Fru talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Johan Pehrson.

Moderaterna och Liberalerna har gått fram med ett förslag om förenklade möjligheter att ändra kön. Förutom att SD och KD starkt motsätter sig förslaget är oron från myndigheter stor. Polismyndigheten säger att förslaget kan utnyttjas i kriminella syften eftersom bytet av personnummer i flera led gör att de blir omöjliga att följa i brottsregistret. Kritik väcks även kring risken att förslaget kan utnyttjas till finansiering av terrorism och penningtvätt. Arbetsförmedlingens kritik lyfter fram farhågor om att personer kommer att kunna ändra sin könsidentitet i olika register, till exempel att en dömd pedofil kan byta juridiskt kön ett par gånger och sedan arbeta med barn på en förskola.

Vi ser med stor oro på de många konsekvenser som förslaget kan leda till. Delar arbetsmarknadsministern oron för de effekter förslaget kan få om det genomförs, och hur avser ministern att säkerställa att kriminella eller pedofiler inte utnyttjar arbetsmarknaden?

Fru talman! Det är väldigt viktigt att riksdagen när den nu behandlar den här lagstiftningen ser till att göra det på ett korrekt sätt. Det är en lagstiftning som är till för att skydda människor som är mycket utsatta och lever under ganska svåra förhållanden i ett Sverige som tyvärr i många delar fortfarande präglas av fördomar.

Hur varje myndighet ska se till att det inte får några oönskade konsekvenser att man nu uppdaterar den här lagstiftningen - precis som man har gjort i många av våra nordiska grannländer - kommer naturligtvis utskottet att ta hand om. Som det tidigare redogjordes för här under frågestunden är det ju riksdagen som nu äger den här frågan, och nu riktar jag mig till åhörarna: Vi har en uppdelning som säger att riksdagen då sköter detta och att regeringen inte lägger sig i det.

Fru talman! Som alla vet är det så kallade reformutrymmet något som uppstår genom att regeringen väljer att inte räkna upp anslagen till framför allt kommuner och regioner. Om vi indexerade statsbidragen för skola, sjukvård och omsorg för att täcka kostnadsökningarna skulle det bli mycket lite kvar av reformutrymmet, något som civilminister Erik Slottner har konstaterat i den här kammaren.

Man skulle kunna säga att om reformutrymmet används fullt ut till annat än ökade statsbidrag är det automatiska nedskärningar det handlar om. Nu har den här regeringen bara använt 40 procent av reformutrymmet för att höja statsbidragen. För att ha råd med skattesänkningar har man alltså beslutat om stora nedskärningar.

Statsministern garanterade häromveckan att ingen sjukvårdspersonal skulle sägas upp. Sedan dess har regeringen aviserat att ytterligare 6 miljarder ska ges till sjukvården. Uppsägningarna fortsätter dock. Min fråga till sjukvårdsministern är: Vilka knän är det regionerna inte har förstått att de ska trolla med för att undvika uppsägningarna, så som statsministern lovade?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Ledamoten får gärna återkomma vid annat tillfälle med vilken vårdpersonal som har sagts upp. Hittills har ju det inte skett.

Jag är jätteglad över att så många regioner arbetar för att värna vårdpersonalen. Andra saker behöver man se över, för administrationen har vuxit, och det är vårdpersonalen vi ska värna.

Det som ledamoten framför allt lyfter är indexeringen av statsbidrag, och det är verkligen en egen fråga. Jag har själv varit kommunpolitiker väldigt länge - jag började 1986 så jag förstår att jag är förfärligt gammal! - och på den tiden tyckte jag också tidvis så, i tider när inflationen var hög. Men när inflationen var låg tyckte jag inte alls om att indexera statsbidragen, för vi behövde ju ändå se till att vi hade pengar till löneökningar. Efter ett tag lärde jag mig att det viktiga är skatteunderlagets utveckling. Det är det som gör att jag kan klara min verksamhet hemma i kommunen.

Glädjande nog kunde vi se att skatteunderlaget ökade mer än prognostiserat för 2023, vilket minskar underskotten i de flesta regioner. Det är där vi ska lägga all kraft framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Pehrson.

Många i Sverige behöver och vill ha ett jobb att gå till, men framtiden för dem ser inte ljus ut. I företag efter företag i region efter region läggs nu stora varsel. Det är osäkra tider i svensk ekonomi och på vår arbetsmarknad. Samtidigt som vi har brist på kompetens och arbetskraft minskar inte arbetslösheten.

Centerpartiet anser att det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik med sänkta arbetsgivaravgifter, bättre utbildningar och matchning och ett särskilt fokus på att få unga i arbete. Min fråga till statsrådet är: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta här och nu för att få ned arbetslösheten och få fler i jobb i år?

Fru talman! Jag uppskattar att sänkta skatter på arbete räknas in i den breda aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det är ljuv musik för mina öron. Men det räcker ju inte. Det krävs också utbildning.

Regeringen använder nu den svåra situation som Sverige befinner sig i med lågkonjunktur och hög inflation - en inflation som vi nu håller på att pressa tillbaka, även om det är för tidigt att ropa hej. Vi satsar därför stort på yrkesutbildning, inte minst via yrkeshögskolorna, detta fantastiska verk, för att se till att människor kommer i utbildningar som sedan leder till viktiga jobb som elektriker eller batteribyggare - det är mängder av arbeten som behöver utföras. Det finns hundratusen lediga jobb, men kompetensgapet är för stort. Då är det utbildning som är vägen.

Fru talman! Regeringens klimathandlingsplan har precis granskats av experterna i Klimatpolitiska rådet. Betyget är icke godkänt. Experterna sågar regeringens klimathandlingsplan och menar att rapporten inte lever upp till klimatlagens krav. De skriver till och med att själva rubrikens ord "hela vägen till nettonoll" är missvisande och osakliga.

Nu när ni i regeringen har fått svart på vitt att klimathandlingsplanen ökar utsläppen trots att de måste minska undrar jag om statsrådet Waltersson Grönvall anser att det är ett problem att statens oberoende expertråd konstaterar att klimathandlingsplanen brister i saklighet. Eller på ren svenska: Är det ett problem att regeringen ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet om klimatpolitiken?

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för frågan!

Regeringen har precis, för bara någon timme sedan, tagit emot Klimatpolitiska rådets rapport. Regeringen kommer nu att analysera innehållet i rapporten, som alltså just har överlämnats.

Klimatpolitiska rådets roll är att granska den sittande regeringens klimatpolitik, och det hör till deras kärnuppdrag att uppmärksamma förbättringspotentialen hos den förda klimatpolitiken. Det är självklart att de kommer med synpunkter nu, precis som de tidigare framförde skarp kritik mot den rödgröna regeringens klimatpolitik och åtgärderna i den regeringens klimathandlingsplan. Vår regering har tagit fasta på kritiken mot den förra regeringens klimathandlingsplan när vi utformade vår plan.

Rapporten har tagits emot i dag, och vi kommer naturligtvis att analysera innehållet och svara på detta.

(Applåder)

Fru talman! När det pratas om samarbetsavtal med USA handlar det ofta om försvarsfrågor, men statsrådet Ankarberg Johansson var nyligen i Washington och undertecknade ett förnyat samarbetsavtal om cancervård och cancerforskning.

Jag tycker därför att det finns skäl att fråga statsrådet: Vad kan det förnyade samarbetsavtalet innebära för svensk cancerforskning och i förlängningen för svensk cancervård?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det var två viktiga beslut om samverkan som vi undertecknade i USA häromveckan. Det gällde både Nato, där vi lämnade in våra instrument, som det heter, och cancervård, där jag fick förmånen att på Sveriges vägnar underteckna ett avtal med USA.

Det handlar om utbildning och forskning men också om behandling, prevention och läkemedel - allt som hänger ihop med hela cancervården. Arbetet har pågått i flera år, och Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet har arbetat gemensamt.

Ett avtal kan ses som ett papper, men den här gången är det ett avtal om hur vi ska genomföra saker och ting. Vi har lagt fokus på genomförandet och på att se till att sektorerna samlas på ett bättre sätt.

Vi har också ålagt oss själva att årligen ha ett möte - det som vi på engelska kallar summit - där vi följer upp vad vi har gjort det senaste året. Nästa år hålls det i Sverige, och jag hoppas att vi då kan redovisa många förbättrade samverkansområden för en bättre cancerforskning och cancerbehandling.

Fru talman! Regeringen har i de senaste budgetarna skjutit till stora resurser till den svenska välfärden, nu senast 6 miljarder kronor till regionernas hälso- och sjukvård, i den kommande vårändringsbudgeten. Det är väldigt välkommet, till exempel för Region Dalarna som enligt den senaste prognosen har ett underskott på 1,1 miljarder kronor.

Vi vet att bara mer pengar inte kommer att lösa Region Dalarnas alla problem, utan det måste till fler långsiktiga åtgärder - andra typer av åtgärder. Utifrån detta perspektiv är regeringens besked om en effektiviseringsdelegation för hälso- och sjukvården extra intressant, och detta skulle jag vilja fråga sjukvårdsministern om.

Varför ser statsrådet behov av en sådan delegation? Skulle en effektiviseringsdelegation kunna hjälpa Region Dalarna på lång sikt?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

När regeringen presenterade sina förslag för att stödja regionerna så att vi kan behålla vårdpersonal fanns sammantaget fem olika punkter. Jag vet att 6 miljarder kanske syns mer, men de andra delarna var också viktiga.

En av dem handlar om en delegation som ska titta på den svårighet som många regioner har. Man har under lång tid haft obalans i ekonomin. Lite enkelt uttryckt har man haft fler anställda än vad man haft budget för. Detta har man försökt hantera, och man vet vilket uppdrag man har. Om man under lång tid har haft obalans i ekonomin kan man dock inte ändra detta på kort tid, utan man måste jobba mer långsiktigt.

Vi har en delegation som kommer att jobba tillsammans med regionerna, som själva ansöker om de vill vara med i arbetet. Vi avsätter 250 miljoner kronor årligen för ett stöd till regioner som ansöker och vill ha hjälp, men då behöver de visa att de kan hitta en långsiktig lösning på obalansen i ekonomin.

Delegationen för att hjälpa regionerna att hitta en bättre effektivitet tror jag är jätteviktig, men det är också de andra åtgärderna, som jag gärna återkommer till vid ett senare tillfälle.

Fru talman! Regeringen och Sverigedemokraterna har kastat ut Sverige i flera parallella kriser som innebär att många människor nu blir av med jobbet. Samtidigt som varslen ökar och arbetslösheten är på väg uppåt väljer regeringen och Sverigedemokraterna att gå fram med förslag om försämringar i A-kassan som bland annat innebär att ersättningen sänks efter 100 dagar.

Försämringen kommer att slå hårt mot många människor som i dag är på väg att bli av med jobbet. Särskilt hårt kommer den att slå mot dem som har låg lön, ofta kvinnor, som nu blir av med jobbet men inte täcks av höjningen av taket i a-kassan. De kommer att få det svårare att sätta mat på bordet. De kommer att få det svårare att betala hyran. De kommer att få det svårare att betala för barnens fridsaktiviteter.

Därför vill jag fråga arbetsmarknadsministern: Vad är hans svar till alla som nu blir av med jobbet och samtidigt får en lägre ersättning från A-kassan och på så sätt får det svårare att sätta mat på bordet?

(Applåder)

Fru talman! Vi ska väl ha lite ordning på tidslinjen. Påsken kommer före julen.

Vi har ett förslag som varit ute på remiss om att göra om den svenska arbetslöshetsförsäkringen och höja taket och golvet för dem som har lägst ersättningar. Detta kallar jag förbättringar.

Vi knyter ersättningen till inkomsten i stället för till varje arbetad timme för att göra det lättare och effektivare så att fler människor som har rätt till a-kassa får det i rätt tid. Detta är förbättringar.

Socialdemokraterna har i sina egna motioner här i riksdagen stött att man ska jobba med en rakare avtrappning, men jag förstår att Socialdemokraterna nu inte tycker att det är bra.

Slutligen är målet att ingen människa ska behöva vara arbetslös. Vi ska återupprätta arbetslinjen och utbildningslinjen så att människor kommer i jobb, till exempel de 100 000 jobb som finns lediga att söka redan i dag.

Fru talman! Det är tack vare den dom som slogs fast i Högsta förvaltningsdomstolen om att objektiva undersökningsfynd inte ska vara ett krav i sjukintyg som personer med psykiatriska sjukdomar inte längre kan nekas sjukpenning i samma orättfärdiga utsträckning som tidigare.

Att det under lång tid funnits krav på objektiva undersökningsfynd i läkarintyg visar på allvarliga brister i kunskap om och förståelse för psykiatriska diagnoser. Det finns i dag betydande kunskapsluckor som innebär att vi har ett sjukförsäkringssystem som inte är anpassat för den numera vanligaste orsaken till långtidssjukskrivningar, vilket hindrar en rättssäker hantering och samtidigt påverkar sjukförsäkringens legitimitet.

Av denna anledning vill jag fråga statsrådet Anna Tenje: Anser regeringen det vara prioriterat att bygga upp en starkare forskningsbaserad kunskapsgrund inom sjukförsäkringen med ett specifikt fokus på området psykisk ohälsa, och vilka åtgärder skulle i så fall vara aktuella?

Fru talman! Stort tack, Clara Aranda, för en mycket angelägen fråga! Jag instämmer i många av de punkter du tog upp i din fråga.

Jag kan konstatera att regeringen nu har gjort flera olika satsningar som handlar om att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid för att skapa bättre förutsättningar för en god vård och omsorg för personer som har psykisk ohälsa.

Omkring 1,6 miljarder kronor har vi valt att satsa 2024 för att stärka arbetet inom området psykisk ohälsa och suicidprevention. Detta gör vi genom en överenskommelse med SKR. I detta arbete ingår medel för att stärka det förebyggande och främjande arbetet, inbegripet att motverka sjukskrivningar.

Det behövs definitivt mer forskning givet att allt fler som sjukskrivs nu också har psykisk ohälsa som grund, precis som ledamoten lyfte fram. Därför tycker jag att det är särskilt glädjande att Forte tillsammans med Försäkringskassan år 2023 utlyste forskningsmedel för att bidra till ökad kunskap om psykisk ohälsa med fokus på rehabilitering, samverkan och ett hållbart arbetsliv.

Fru talman! Den 11 mars inledde FN det senaste förhöret av Sveriges regering för att se hur man lever upp till funktionsrättskonventionen.

Inför förhöret sammanställde Funktionsrätt Sverige en rapport som uppemot 110 organisationer ställde sig bakom. Huvudbudskapet var att det har skett en tillbakagång vad gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det handlar om alltifrån den låga sysselsättningsgraden till bristen på särskilt stöd i skolan, begränsningen av rätten till personlig assistans, nedskärningarna inom sjuk- och aktivitetsersättningen med mera.

Vid förhöret lyckades regeringen inte besvara kritiken. Man bad att få återkomma med skriftliga svar på flera frågor, trots att regeringen redan i januari hade tagit del av rapporten från Funktionsrätt Sverige.

Min fråga är: Hur kommer det sig att delegationen var så oförberedd och inte kunde svara på många av de frågor som ställdes om konkreta åtgärder och vad som görs? Vilka lärdomar har socialtjänstministern dragit?

Fru talman! Tack för viktiga frågor, Nadja Awad!

Funktionshindersfrågorna är väldigt viktiga. Jag vill se det som en möjlighet att man kan rådgöra och ha en dialog med FN:s kommitté som arbetar med funktionshindersfrågor. Det är en möjlighet att sätta fokus på de frågor där det behövs förbättringar.

Det hade skett ett stort och omfattande förberedelsearbete. Det kan jag verkligen understryka. Nästan samtliga departement i regeringen hade varit med. Jag vet inte om ledamoten har tagit del av själva dialogen, men det är en väldigt tidspressad situation.

Det är också fullt tillåtet att återkomma skriftligen. Det gjorde vi även när regeringen mötte FN:s barnrättskommitté för ett år sedan. Det är alltså ett fullt legitimt sätt att återkomma med fullödiga svar till FN:s kommitté, också för att det ska bli rätt och riktigt.

Fru talman! I förra veckan deltog jag i ett seminarium om valfrihet inom äldreomsorgen. Det anordnades av SPF Seniorerna i samarbete med Vårdföretagarna. Det var inte bara jag som deltog, utan det gjorde även äldreminister Anna Tenje.

Vid seminariet presenterades en rapport som visade att nio av tio seniorer förväntar sig valfrihet inom äldreomsorgen, att man kan välja hemtjänstföretag och äldreboende. Det är inte det minsta förvånande. Det är klart att man vill ha valfrihet genom hela livet.

Mer förvånande är att majoriteten av Sveriges kommuner inte kan erbjuda detta i dag. Ännu mer förvånande är att statsrådet inte kunde ge ett enda exempel på något initiativ som regeringen har tagit för att öka äldres möjlighet till valfrihet.

Min fråga till statsrådet Anna Tenje är: Vilka initiativ avser regeringen att ta för att öka äldres möjlighet till valfrihet?

Fru talman! Tack så jättemycket för en viktig fråga, Christofer Bergenblock!

Jag njöt också av den debatten. Det var särskilt roligt att se resultatet, att nio av tio förväntar sig att få välja äldreomsorg när de blir äldre. Det är inte konstigt; vi väljer genom hela livet. Vi väljer förskola och skola till våra barn, och vi väljer vårdcentral.

Självklart tycker jag att äldre ska ha rätt att välja äldreomsorg, vem som kommer innanför dörren när det gäller hemtjänsten men också vilket boende man ska bo på, om man behöver det.

Givet det och den diskussionen har vi i dag lagen om offentlig upphandling och LOV, som kommunerna har att tillgå. Tyvärr är det inte många kommuner som tar vara på det. Det var särskilt sorgligt att konstatera att det tidigare var 24 kommuner som hade valfrihet men att det nya styret i Uppsala kommun, med Socialdemokraterna i spetsen, nyligen har fattat beslut om att dra tillbaka det.

Jag respekterar dock det kommunala självstyret och kommunernas rätt att själva välja om de ska ha valfrihet eller inte.

Fru talman! Min fråga går också till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

De allra flesta äldre vill stanna kvar hemma i det egna hemmet så länge de bara kan, med hjälp av hemtjänst och anhöriga för att ha möjlighet till hjälp under dygnets alla timmar.

De senaste tio åren har välfärdsteknik blivit allt vanligare, både i hemmet och på boenden. Det handlar om alltifrån medicinrobotar som spottar fram medicinen till sensorer i golvet eller i sängen. Ny teknik och digitalisering har blivit allt vanligare inom äldreomsorgen.

Hur ser äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje på utvecklingen när det gäller välfärdsteknik? Och vad gör regeringen på området?

Fru talman! Tack så jättemycket för en angelägen fråga, Malin Höglund!

Välfärdstekniken är oerhört spännande, och det går ganska fort framåt. Det är inte minst ett sätt att komplettera medarbetarnas viktiga arbete och att frigöra resurser, som man då kan använda för att hjälpa och stödja äldre när välfärdstekniken inte kan finnas där eller användas. Men det är framför allt ett sätt att öka tryggheten, säkerheten och självständigheten för äldre.

Jag är positiv till välfärdsteknik. Vi har därför gett SKR ytterligare 20 miljoner för att stötta införandet av välfärdsteknik i kommunerna. Vi har också tagit fram en lag som ska underlätta införandet och användandet, så att det inte ska råda förvirring i kommunerna.

På regeringssammanträdet i dag fattade vi faktiskt också beslut om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att analysera effektiviteten med välfärdsteknik men också lyfta fram goda exempel på användande av den. På det sättet ska kommunerna kunna få bättre stöd och stöttning av staten i dessa viktiga frågor.

Fru talman! Min fråga går till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson.

Hälso- och sjukvården är en av Kristdemokraternas mest prioriterade frågor. Vi driver frågan om en jämlik sjukvård i hela landet. Nu får regionerna ett tillskott på 6 miljarder kronor för att stärka sjukvården, vilket är mycket bra.

Kristdemokraterna anser att cancervården är ett särskilt viktigt område. Jag är intresserad av att höra hur det går med arbetet med den nya cancerstrategin.

Jag noterade också, likt ledamoten Jesper Skalberg Karlsson, att ministern var i USA, i Washington, förra veckan och skrev under ett sjukvårdsavtal med USA inom cancerområdet. Jag vet inte om hon kan utveckla ytterligare vad det innebär för Sverige.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten!

Cancervården har fått fördubblade resurser genom regeringens budget i år. Man har under många år gett ungefär 500 miljoner årligen. Nu är det över 1 miljard. Jag tror att det verkligen ökar förutsättningarna för att förstärka många delar av vården som behöver det.

Vi behöver dock även en uppdaterad cancerstrategi. Grunderna i den strategi som antogs 2009 ligger fast. Det är en nationell strategi speciellt för cancer, och den är framåtsyftande. Men det har hänt mycket sedan dess när det gäller tekniska landvinningar med precisionsmedicin, behandlingsmetoder och terapier.

Vi har också saknat vissa delar. Det är för lite fokus på rehabilitering. Många behöver livslång sådan efter behandling. Men det handlar också om övergången från barn till vuxen. Barn behöver också få en tydligare roll i cancerstrategin. Därför har vi initierat arbetet med att revidera cancerstrategin.

Det var därför lämpligt att få sluta avtalet och att besöka amerikanska institutioner. De har just tagit fram en egen nationell plan för cancer. Vi kan titta på vad de har gjort, för att lära av dem också.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje.

Numera får jag ofta höra att det finns en stor oro för att äldreomsorgens behov inte syns utan skyms när det finns stora problem i övrigt i samhället. Inspektionen för vård och omsorg gjorde förra året en stor granskning av äldreomsorgen. Den visade bland annat att det fanns kompetensbrist, att tillgången till sjuksköterskor var för låg och att det fanns brister i hanteringen av läkemedel.

Både under och efter pandemin har det varit tydligt att hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen har brister. Min fråga är alltså: Vad avser statsrådet att göra när det gäller hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen i kommunerna, utöver att läkare eventuellt ska anställas av kommunerna?

Fru talman! Stort tack till Anna Vikström för en viktig fråga!

Min uppfattning är inte alls att äldreomsorgen på något sätt skyms. Ute på mina otaliga studiebesök över hela landet tycker jag snarare att äldreomsorgen och dess problem och möjligheter lyfts ur många olika aspekter. Framför allt tycker jag att kommunpolitikerna är väldigt hungriga när det gäller att förbättra och stärka arbetet.

Sedan jag tillträdde som minister och ansvarig för äldreomsorgen har vi tillsatt flera olika utredningar, inte minst för att stärka de delar som ledamoten lyfter fram i sin fråga. Det handlar till exempel om att stärka den medicinska säkerheten och skapa möjligheter för att fler ska intressera sig för och attraheras av yrken som rör geriatriken och åldrandet. Framför allt gäller det att se till att kompetensförsörjningen stärks, och därför satsar vi genom Äldreomsorgslyftet just på kompetensutveckling så att den lägsta nivån höjs rejält. Det är viktiga åtgärder som jag har jobbat med.

Jag vill påminna samtliga deltagare i frågestunden att även under frågestunden gäller att samtliga talar via talmannen - inga "du", "dig" eller förnamn.

Fru talman! Min fråga riktar sig till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Fler än tidigare kommer inte fram till Försäkringskassans telefonkundtjänst. Sedan augusti 2023 har antalet samtal som inte fått svar legat på över 100 000 i månaden enligt myndighetens egen statistik. De senaste fem åren har den genomsnittliga tiden i telefonkön ökat i runda tal från 8 minuter till 16 minuter - en fördubbling av kötiden till telefonkundtjänsten.

Min fråga lyder: Avser ministern att vidta åtgärder för att komma till rätta med de långa telefonköerna?

Fru talman! Stort tack, Daniel Persson, för en viktig och angelägen fråga som redan har varit uppe här i kammaren i dag!

Jag kan konstatera att grunden till de ökade telefontiderna i Försäkringskassan handlar om den ansträngda ekonomin. Försäkringskassan själv lyfter fram att myndigheten har ett strukturellt underskott i sin ekonomi och att vissa reformer som beslutades av den socialdemokratiska regeringen varit underfinansierade. Det handlar bland annat om omvårdnadsbidraget och den stärkta assistansen. Givetvis har även pandemin och inflationen påverkat väldigt mycket.

Som jag varit inne på har man nu fokuserat på att beta av ärendebalanserna. Detta är prioriterat eftersom det också kan minska belastningen på telefonin. Men precis som jag redan sagt säger jag nu att de ökade tiderna i telefonköerna är mycket oroväckande.

Nu har Försäkringskassan en ambition att 75 procent av alla samtal ska besvaras inom 30 minuter. Jag följer frågan mycket noga, och jag utgår från att Försäkringskassan gör allt man kan för att uppnå den målsättningen.

Fru talman! Alla människor ska ha rätt till en aktiv fritid. Men ofta begränsas den friheten för dem som har en funktionsnedsättning och behöver speciella hjälpmedel. Olika regioner gör olika bedömningar. Om man flyttar från en region till en annan kan man bli av med sitt hjälpmedel. Det är inte säkert att du får det hjälpmedel du behöver i den region du har flyttat till.

Vi i Centerpartiet vill se en lösning med mer nationell styrning och samordning, något som vi också har motionerat om. Men det verkar tyvärr inte hända någonting från regeringens sida. Därför vill jag fråga Camilla Waltersson Grönvall: Vad gör statsrådet för att skapa en likvärdig tillgång till fritidshjälpmedel i hela landet?

Fru talman! Tack till ledamoten Anne-Li Sjölund för en viktig fråga!

Sverige är ett land och en demokrati där alla ska ha möjlighet att delta fullt ut och vara en del av samhället. Då är det viktigt att alla också har förutsättningar för detta. Därför är det faktum att kommuner och regioner gör olika bedömningar ett bekymmer som jag tror att vi måste prata öppet om.

Regeringen ser över hur vi på olika sätt ska kunna säkerställa att vi får en mer jämlik bedömning; det är utgångspunkten för regeringens funktionspolitik. Där kan jag nämna den första delen av tolktjänstutredningen, där vi nu säkerställer att regionerna får ett samlat ansvar gällande denna fråga.

Fru talman! Säkerheten vid Statens institutionsstyrelse har länge varit under all kritik. På senare år har dock myndigheten jobbat aktivt för att komma till rätta med bristerna, ett arbete som har intensifierats sedan vi fick en moderatledd regering som bland annat har tillskjutit rejält med resurser till Sis för att höja både säkerheten och kvaliteten inom verksamheten.

I tisdags var jag i Värmland och besökte Sis-hemmet Klarälvsgården som nu arbetar för att höja sin säkerhet i syfte att uppnå högsta säkerhetsklassning. Myndigheten måste fortsätta att göra sitt säkerhetsarbete, men det behövs också lagändringar för att höja säkerheten.

Vi moderater har länge drivit att vi behöver begränsa användningen av mobiltelefoner och elektroniska kommunikationsmedel inom Sis. Jag är därför jätteglad att regeringen har lagt fram ett sådant förslag på riksdagens bord. Kan socialtjänstministern berätta mer om vad förslaget innebär och vilka konsekvenserna blir i praktiken?

Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för frågan!

Det går nog inte en dag utan att jag önskar att mer hade gjorts tidigare. Det är ett faktum att barn och unga i dag kan använda sina mobiltelefoner från Sis-hem och inte bara ha kontakt med de kriminella nätverken utan de facto bli kontrollerade av nätverken som på så vis också utökar sin makt inne under Sis-hemmens tak. Vi har också sett att man inifrån Sis-hem har möjlighet att helt enkelt beställa droger eller vapen med hjälp av sina Ipadar eller telefoner.

Med den proposition som ligger på riksdagens bord sätter vi nu äntligen stopp för det här. Det kommer att innebära ökad trygghet när man befinner sig i samhällets vård, något som man ska ha en självklar rätt till.

Fru talman! Den svenska socialtjänsten är ofta och sedan länge hårt kritiserad för sin myndighetsutövning. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte därför en utredning med uppdraget att föreslå åtgärder för en mer rättssäker, förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.

Det är förstås ett omfattande arbete att reformera socialtjänstlagen, men nu har det gått flera år. På landets alla socialförvaltningar frågar man sig vad som hände med den reform som de alla väntar på. Det har gått ett och ett halvt år sedan Tidöregeringen tillträdde. Det är nu dubbelt så många statsråd på Socialdepartementet som tidigare - tre av dem är här i kammaren i dag. Men listan över planerade propositioner från regeringen är ju alldeles tom.

Min fråga till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall är: Vad gör ni egentligen? När kommer den nya socialtjänstlagen?

Fru talman! Tack, Karin Sundin, för frågan!

Jag önskar att den utredning som låg på bordet när jag tillträdde som socialtjänstminister inte hade varit så bristfällig. Frågar man Sveriges socialchefer och SKR kan de understryka detta.

Det finns så mycket i den här utredningen som ännu inte är på plats eftersom det tidigare socialdemokratiska statsrådet gav som ett direktiv till utredare Margareta Winberg att det inte fick finnas kostnadsdrivande förslag. Då är det svårt att ha ambitionshöjningar.

För den här regeringen är det viktigt att socialtjänsten får rätt verktyg, och då har vi högre ambitioner än så. Därför kommer vi att bygga på den socialtjänstlag som vi har fattat beslut om. Vi diskuterar i enlighet med vår goda relation till SKR, Sveriges socialchefer och de olika fackförbunden att den 1 juli 2025 är en bra tidpunkt för ikraftträdande. Sedan kommer vi successivt att bygga ut det som Socialdemokraterna inte hade kraft att göra.

(Applåder)

Fru talman! I februari redovisades utredningsbetänkandet Mål och mening med integration. Där framgår det att integration även kommer att handla om "samhällets vilja och förmåga att inkludera nya invånare i formella och informella sammanhang" och om att "respektera människors olikhet". I betänkandet nämns även attitydundersökningar som mäter svenskarnas inställning till invandring och integration samt frågor om rasism och diskriminering. Det antyds att den misslyckade integrationen på något sätt skulle ha varit de etniska svenskarnas fel och att en mer välkomnande attityd bland etniska svenskar skulle leda till en bättre integration av invandrare.

Min fråga till arbetsmarknads- och integrationsministern är följande: Vem är det som ska anpassa sig till vem egentligen?

Fru talman! Jag tackar för en väldigt viktig fråga. Hur lever vi tillsammans? Det är väl bra att människor bara är lite hyggliga och smarta och ställer upp?

Från regeringens sida och från politikens sida ska vi vara tydliga med att vi ställer upp med ett land och ställer upp med möjligheter men också ställer krav. Ett av de krav som den här regeringen ställer på människor som kommer till vårt land är att de ska lära sig svenska. Ett annat är att de ska lära sig hur det svenska samhället fungerar och vilka värderingar som driver Sverige. Vi kan börja med vår grundlag. I Sverige har barn egna rättigheter. I Sverige har kvinnor och män lika rättigheter. Allt det där måste man jobba med. Sedan måste man se till att skaffa sig en adekvat utbildning om man inte har en sådan.

Vi ställer upp med ett land. Vi ställer upp med möjligheter. Men vi ställer också krav. Språk, utbildning och kännedom om hur Sverige funkar - sedan är det bara att köra!

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.