Aktivitetsförbudet för unga

Fru talman! Meeri Wasberg har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att arbetslösa ungdomar ska kunna få ett bättre och bredare stöd i sitt arbetssökande redan från dag ett. Som jag påpekat tidigare är arbetslösheten bland unga en utmaning som regeringen tar på stort allvar. Vi har därför en bred jobbstrategi för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Precis som interpellanten anser regeringen att arbetslösa ungdomar, liksom andra arbetslösa, förtjänar ett individuellt stöd i sin process att söka arbete. Alla arbetslösa ungdomar kan därför under 2011, liksom tidigare under krisen, ta del av förstärkt matchningsverksamhet med personliga coacher redan från dag ett i arbetslöshet, det vill säga innan jobbgarantin för ungdomar inträder. De ungdomar som kommer till Arbetsförmedlingen utan slutbetyg från grund- eller gymnasieskola har dessutom möjlighet att delta i regeringens folkhögskolesatsning - även detta redan från första dagen i arbetslöshet. Syftet med satsningen är att med hjälp av folkhögskolor motivera dessa ungdomar att fortsätta till vidare studier. Under 2011 förstärktes Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, bland annat för att deltagarna i jobbgarantin för ungdomar ska kunna erbjudas individuellt anpassade insatser av hög kvalitet. En bra skola förebygger arbetslöshet. Under mandatperioden stärker vi därför kopplingen mellan skola och arbetsmarknad bland annat genom att införa en gymnasial lärlingsutbildning som en alternativ väg till yrkesexamen inom gymnasieskolans yrkesprogram. Flera viktiga utbildningsreformer ligger framför oss redan i år. Dessutom satsar regeringen 6 miljarder kronor på att stärka utbildningsväsendet de kommande åren. Arbetslösheten bland unga sjunker nu, och sysselsättningen ökar. I februari var 461 000 unga sysselsatta, vilket är en ökning med 32 000 personer jämfört med samma månad förra året. Det är positivt, men regeringen nöjer sig inte med det, och jag kan därför försäkra Meeri Wasberg att vårt arbete med att förbättra situationen för unga kommer att gå vidare.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, och det låter ju höra sig att regeringen i och för sig inte heller är nöjd. Den försäkran som statsrådet levererar i slutet av svaret borde väl i första hand ges till de ungdomar som ännu inte får tillgång till ett bättre och bredare stöd från dag ett. Det är de som är arbetslösa och som inte fullt ut ses som individer med olika behov av stöd. Visst stämmer det som statsrådet påpekar när det gäller stöd i form av personliga coacher och liknande, men det saknas fortfarande möjlighet vad gäller praktik och arbetsmarknadsutbildning. Den folkhögskolesatsning som statsrådet talar om är på sitt sätt bra tänkt, men den visar att regeringen inom sig inte verkar gå riktigt i takt - jag skulle kunna säga att man går lite grann i otakt. Samma regering som inom utbildningspolitiken gärna sorterar eleverna i praktiker, teoretiker och numera också elitteoretiker tycker när det kommer till arbetsmarknaden att man ska uppmuntra alla att gå vidare till studier. Regeringens folkhögskolesatsning tar inte heller sikte på den omedelbara arbetslinjen. Det finns risk att många upplever det som ytterligare en dead end, för att uttrycka sig lite krasst, då den inte ger någon direkt behörighet. Den är på sitt sätt att jämföra med en "nosa-på-utbildning" men som inte är yrkesinriktad utan som siktar på vidare studier. Vi vet att risken för arbetslöshet är betydligt lägre bland dem som har avslutat högre studier. Därför har vi i grunden en positiv hållning till högre utbildning, vilket regeringen inte brukar dra sig för att kritisera oss för. Talet om den breda jobbstrategin från statsrådet klingar något ihåligt, tycker jag. De ungdomar som lämnar gymnasieskolan utan fullständiga betyg gör det inte sällan därför att de av ett eller annat skäl har blivit skoltrötta och kanske hellre skulle vilja arbeta ett tag innan de tar tag i sin utbildning igen. Det som de flesta saknar i sin cv är arbetslivserfarenhet, och där skulle en praktikplats kunna vara en ovärderlig hjälp för att man ska kunna skaffa sig en färsk erfarenhet och på så sätt få in en fot på arbetsmarknaden. Det räcker helt enkelt inte med att få hjälp att ställa upp sin cv snyggt; en del behöver också hjälp med att fylla på den med innehåll. Trots att statsrådet i sitt svar talar om individperspektivet måste jag nog ändå fråga varför det inte tillåts gälla fullt ut. Vad skulle vara så hemskt om både praktik och arbetsmarknadsutbildning fanns att tillgå från första dagen? Alla behöver inte den typen av hjälp och stöd, men för den unga människa som just det där skulle vara en ovärderlig hjälp finns inte det, med mindre än att personen är långtidsarbetslös. Det förtjänar nog att påpeka att det finns de ungdomar som är ganska sena med att anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen därför att det är ett "väl känt faktum" att man som ung inte får någon direkt hjälp de första tre månaderna. Det är en bild som regeringen själv har hjälpt till att teckna upp. Man verkar dessutom hålla fast vid det. Jag är beredd att hålla med statsrådet om att en bra skola förebygger arbetslöshet och att det kan vara utmärkt att på olika sätt stärka kopplingen mellan skola och arbetsmarknad. Men det ändrar inte på det faktum att innan dessa åtgärder hinner få effekt kommer fler ungdomar att hamna mellan stolarna och inte få det individuella stöd som de kanske skulle behöva. Statsrådet är säkert bekant med den dubbla problematik som finns just nu med en fortsatt rekordhög arbetslöshet och samtidigt en brist på arbetskraft. Jag vill veta vad statsrådet menar när hon svarar att "vårt arbete med att förbättra situationen för unga kommer att gå vidare".

Fru talman! Ett konkret svar på Meeri Wasbergs fråga varför man inte skriver in ungdomar i jobb- och utvecklingsgarantin första dagen är att den ganska omfattande både svenska och internationella forskningen visar hur ungdomars arbetslöshet ser ut och att man helt enkelt ska undvika tidiga programplaceringar av just ungdomar, för det kan leda till inlåsningseffekter och lägre sökaktivitet. Ungdomar har en annan typ av arbetslöshetsmönster än vuxna personer. För de ungdomar som inte har klarat av skolan tycker inte jag personligen att lösningen är att de ska gå en kortare arbetsmarknadsutbildning. I grunden kommer det i vårt alltmer komplicerade arbetsliv att krävas att man har grundskolebetyg och allra helst även en gymnasieutbildning. Därför har vi i år höjt studiebidraget till ungdomar som går tillbaka till skolan, kanske läser in en kompetens inom folkhögskolan. Dessa ungdomar har i år möjlighet att få ett studiebidrag på drygt 6 000 kronor per påbörjad fyraveckorsperiod, vilket är en bra och positiv reform som vi hoppas når många ungdomar. Det finns helt enkelt en bred forskning och erfarenhet som stärker regeringens synpunkt. Jag skulle egentligen vilja fråga Meeri Wasberg om det verkligen är rimligt att man sätter ungdomar i en kortare arbetsmarknadsutbildning från dag ett när man vet om att ungdomar har korta arbetslöshetsperioder och att de allra flesta kommer i jobb ganska så snart. Skulle det inte vara helt motsägelsefullt att kanske riskera att ungdomarna får en försämrad utveckling på arbetsmarknaden?

Fru talman! Jag förstod att den här debatten mer skulle landa i fokus på utbildning än på arbetsmarknad. Det jag tror att statsrådet missar i min frågeställning är individperspektivet. Jag skulle vilja höra hur statsrådet ser på det faktum att för en person som är fyllda 25 kan man göra en individuell bedömning men inte annars. Det är alldeles riktigt, som statsrådet påpekar, att många ungdomar inte är arbetslösa någon längre tid till en början och att de kanske kommer tillbaka och så småningom kanske blir långtidsarbetslösa och hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin eller ungdomsgarantin. Vad är det som gör att man inte kan göra en individuell bedömning redan dag ett? Det kan finnas ungdomar som har stort behov, inte nödvändigtvis av arbetsmarknadsutbildning utan snarare av praktik redan första dagen. Precis som jag sade tidigare hjälper det inte stort till att man får hjälp med att ställa upp en cv snyggt om den inte har något innehåll som man kan presentera på ett bra sätt. Jag skulle vilja ha ett fördjupat svar på vad det är som gör att man kan göra en individuell bedömning när en individ har fyllt 25 men inte när hon inte har fyllt 25. Dessutom kan man fundera lite grann över hur det står till med tilltron till professionen. Om jag inte minns fel har jag hört statsrådet tidigare uttrycka en tillfredsställelse och en glädje över den kompetens som finns inom Arbetsförmedlingen, den profession som den trots allt representerar. Hur ser statsrådet på att inte låta professionen göra den individuella bedömningen tillsammans med den arbetssökande redan första dagen? Alla ungdomar kommer inte att behöva arbetsmarknadsutbildning och praktik första dagen, men det finns de som behöver det. Varför vill då regeringen förvägra de ungdomarna det steget som kanske gör att de faktiskt kommer vidare i sitt arbetssökande?

Fru talman! Jag kan upprepa mitt svar. Men jag tror att det är viktigt att titta på vad som händer i Sverige just nu, där vi kan se en betydande jobbtillväxt med goda framtidsutsikter. Vi ser att arbetslösheten sjunker och att 32 000 fler unga är i jobb i februari 2011 än för ett år sedan. Långtidsarbetslösheten sjunker. Det går åt rätt håll, även om jag inte alls på något sätt är nöjd ännu, för det är fortfarande alldeles för många som står utanför arbetsmarknaden. Men nu när jobbchanserna ökar tycker jag att avvägningen är rimlig att man inte från första dagen ger en aktivitet, för då är risken att flera ungdomar som skulle kunna få ett jobb kommer in i en åtgärd som de inte behöver. Det låser in dem och förhindrar att de får en inkomst att leva på i stället för en aktivitetsersättning. Det finns goda grunder och också stöd i empirin, och inte minst i det som Långtidsutredningen skriver om arbetsmarknadsutbildningar, för att det är en väl avvägd balans. Det var det inte på 90-talet. Det var för höga volymer som gjorde att de inte fick den kvaliteten. Om man ska ha en utbildning som har en hög kvalitet och som också leder till vidare studier tror jag att det är det reguljära skolsystemet som har bäst förutsättningar att ge ungdomar en grund att stå på. Men man kan alltid fundera på vad som är klok politik. Jag tycker att resultatet av regeringens politik talar ett ganska tydligt språk, att det går åt rätt håll. Det viktigaste för mig är att se till att ungdomar får en bra grund i skolan. Det stora misslyckandet är att så många unga har lämnat skolan utan förutsättningar att komma vidare till arbetslivet. Jag är positiv till att arbetslösheten bland unga sjunker nu och vill gärna se att ännu fler unga kommer i jobb och får ett individuellt och bra stöd från Arbetsförmedlingen från första dagen de kliver in genom dörren.

Fru talman! Jag förstår att statsrådet gärna vill uppehålla sig vid det svar som hon redan har gett, därför att några nya svar finns väl inte att få. Nu fick vi höra ett vackert tal om den uppåtgående konjunkturen. Och det är alldeles riktigt att konjunkturen är en bra vän när det vänder, men det fråntar ju inte just individperspektivet och möjligheten att göra den individuella bedömningen. Min fråga var vilka initiativ statsrådet avser att ta för att arbetslösa ungdomar ska kunna få ett bättre och bredare stöd i sitt arbetssökande redan från dag ett. Och jag kan konstatera efter att både ha läst svaret, fått det uppläst för mig och ställt kompletterande frågor att beskedet är att det inte kommer att tas några fler initiativ, utan statsrådet Engström lämnar till mig och till alla de ungdomar som är arbetslösa svaret: Nej, vi gör inget mer. Vi tror att det är bra att ni först får bli långtidsarbetslösa innan ni kan få till exempel praktik eller en arbetsmarknadsutbildning. Det är också ett underkännande av arbetsförmedlarnas kompetens och deras förmåga att tillsammans med berörd individ göra en individuell bedömning. Och jag tycker att det på sitt sätt är ett underkännande av alla människors rätt att få en individuell bedömning. Jag tycker att det är viktigt att fundera över just individperspektivet när det gäller åtgärder såväl för dem som är under 25 som för dem som är över 25 år. När arbetslösheten tillåts att vara ett individuellt problem utan att man möter det med individuella insatser kommer priset ytterst att betalas av de ungdomar som faktiskt blir långtidsarbetslösa och som får en segare och svagare start på arbetsmarknaden.