Alkoholfrågan - en tydlig folkhälsofråga

Fru talman! Jan Lindholm har frågat vad jag konkret tänker göra för att fortsätta arbetet för att flytta fram folkhälsoperspektivet inom den europeiska alkoholdebatten. Jan Lindholm har vidare frågat vad jag avser att göra för att det snarast ska bli möjligt för Sverige att ensidigt återinföra de införselnivåer vi hade före vårt EU-inträde. Inledningsvis vill jag betona att regeringen generellt vill verka för en restriktiv alkoholpolitik. Regeringsförklaringen slår fast att det är angeläget att minska alkoholkonsumtionen eftersom det förbättrar folkhälsan och minskar många sociala problem. Det sägs också tydligt att Sverige ska arbeta för en mer restriktiv syn på alkohol inom EU. Alkoholen är en ödesfråga för folkhälsan. Det är angeläget att minska alkoholkonsumtionen både för att förbättra folkhälsan och för att minska de många sociala problem som alkohol för med sig. Regeringen ser både det nationella och det internationella arbetet som mycket viktigt. De senaste månaderna har på flera sätt varit glädjande ur alkoholpolitisk synvinkel, både på hemmaplan och inom EU. Aktuell statistik från Sorad (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet) visar att alkoholkonsumtionen i Sverige fortsätter att sjunka. Under perioden januari till och med september 2006 sjönk totalkonsumtionen med 3 % i jämförelse med motsvarande period år 2005. Systembolaget ökade sin försäljning med 6 % samtidigt som resandeinförseln minskade med 18 %. Smugglingen var totalt sett oförändrad, medan Internetförsäljningen har ökat med 50 % sedan förra året. Internethandeln anses visserligen inte uppgå till mer än drygt en halv procent av den totala konsumtionen, men om utvecklingen fortsatt på samma sätt som hittills skulle den på sikt ha inneburit ett hot mot Systembolagets alkoholmonopol och den svenska alkoholpolitiken. Därför instämmer jag med frågeställaren att folkhälsoperspektivet på alkoholfrågan har stärkts inom unionen i och med EG-domstolens dom i det så kallade Joustramålet den 23 november. Domen har klargjort att det bara är varor som importeras för eget bruk och där transporten sköts av köparen personligen som är befriade från punktskatt i hemlandet. Om sedan generaladvokatens förslag till avgörande i det så kallade Rosengrenmålet, att förbud mot import av alkoholvaror över Internet är förenligt med EU:s regelverk, också blir domstolens slutliga dom är det ytterligare ett steg framåt för folkhälsoperspektivet i alkoholpolitiken inom EU och ett erkännande av svensk alkoholpolitik. En annan aktuell och betydelsefull händelse är att ett enhälligt ministerråd nu har välkomnat kommissionens strategi för att minska de alkoholrelaterade skadorna inom EU. Rådsslutsatserna och strategin utgör tillsammans en viktig plattform för att behandla alkoholfrågor ur ett folkhälsoperspektiv inom EU och för det fortsatta arbetet mot en balanserad och mer hälsoinriktad alkoholpolitik. Jag har i flera sammanhang betonat att jag ser strategin som ett första steg och att det nu är viktigt att gå vidare - åtgärder behövs inom många politikområden. Det gäller till exempel konsumentskydd, reklam- och marknadsföring, transport, skattefrågor och andra frågor som rör den inre marknaden. Därför var den debatt som föregick omröstningen om rådsslutsatserna i ministerrådet glädjande och inspirerande, eftersom den så tydligt visade hur angelägen samtliga medlemsstater anser att denna fråga är och att folkhälsoperspektivet fått en väsentligt mer framskjuten plats i flertalet medlemsstater. Det är viktigt att Sverige fortsätter att driva frågan och fortsätter att hjälpa till att utveckla folkhälsoperspektivet på alkoholområdet. Jag hoppas också att Sverige kan bidra med goda exempel och kunskapsutveckling, inte minst när det gäller området alkohol och unga där vi har mycket erfarenhet. När det gäller den andra frågan, om införselkvoter, är det min bedömning att det varken finns några entydiga svar om den kommande utvecklingen eller några snabba lösningar på denna fråga. Sverige har sedan 2004 en överenskommelse med de övriga nordiska länderna att tillsammans verka för en generell höjning av alkoholskatterna inom EU och en halvering av de så kallade indikativa nivåerna och att dessa bör anses som maximigräns för privat införsel. I förhandlingarna om det så kallade cirkulationsdirektivet (direktiv 92/12) har de nordiska länderna tillsammans arbetat för att uppnå detta. Sverige har, med stöd från Danmark och Finland i rådsarbetsgruppen, hävdat den nordiska positionen när det gäller de indikativa nivåerna. Kommissionen har avvisat den nordiska ståndpunkten med hänvisning till den inre marknaden och gränskontrollen. Inte något annat land har stött den nordiska ståndpunkten. Positionerna är därmed låsta, och beredningen av ändringsförslagen om cirkulationsdirektivet har avstannat. Detta visar hur svårt det är att nå framgång i denna för svensk del så viktiga fråga. Att därför nu försöka verka för att Sverige ensidigt ska återinföra de införselnivåer vi hade innan vi blev EU-medlemmar bedömer jag i dagsläget som politiskt mycket svårt. Regeringen har inte gett upp frågan om kraftigt minskade införselkvoter, men vi måste försöka hitta nya konstruktiva vägar att driva frågan vidare. Jag välkomnar därför kommissionens förslag att inrätta ett forum för alkohol och hälsa för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att genomföra strategin och minska de alkoholrelaterade skadorna, och jag hoppas att vi inom ramen för det nya forumet ska kunna föra positiva och konstruktiva diskussioner om frågor av gränsöverskridande karaktär, som till exempel införselkvoter och andra komplicerade frågor. Jag tror att detta kommer att öka förståelsen för varandras särskilda problematik och kulturella förutsättningar och förhoppningsvis också bidra till att hitta nya lösningar.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för det långa och ordrika svaret. Jag tycker dock att jag kan konstatera att det inte går att hitta några egentliga svar på mina frågor i all denna text. Jag har inte frågat vad den förra regeringen gjorde för att flytta fram folkhälsoperspektivet på alkoholområdet. Jag har inte heller frågat vad Finlands ordförandeskap har åstadkommit av sina löften på det här området inför sitt halvår som ordförandeland. Jag har inte frågat hur den nordiska ståndpunkten har utvecklats eller hur det har gått med det nordiska samarbetet på det alkoholpolitiska området. Jag har inte heller frågat vad som står i maktkartellens regeringsförklaring, för den är redan känd. Jag har inte begärt att få någon redogörelse för läget vad gäller alkoholkonsumtionen i Sverige. Vi kan ta reda på det på andra sätt. Innehållet i EG:s dom den 23 november har jag inte heller begärt att få redovisat. Det var delvis på grund av den domens innehåll, som jag dessutom redogjorde för i min interpellation, som jag ställde de här frågorna. Egentligen är det ganska intressant att läsa det här svaret och jämföra det med det svar som jag fick från vår förre folkhälsominister, Morgan Johansson, den 30 juni i år. Innehållet är till många delar detsamma. Jag har ju debatterat alkoholpolitik med Maria Larsson under förra mandatperioden och läst vad både den nuvarande folkhälsoministern och hennes partikamrater då skrev i sina debattartiklar på det alkoholpolitiska området. Det intressanta är ju att Maria Larsson i dag står här i kammaren som företrädare för maktkartellen och inte som företrädare enbart för sitt eget parti. Under den förra mandatperioden uppfattade jag situationen som sådan att det fanns en tydlig skiljelinje när det gällde alkoholpolitiken. På ena sidan stod Maria Larssons koalitionspartner, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, som alla förordade en friare tillgång till alkohol, i och för sig på lite olika sätt, men ändå. På den andra sidan stod det dåvarande regeringsunderlaget och Kristdemokraterna, som företrädde den traditionella, restriktiva svenska alkoholpolitiken. Med anledning av EG-domen som just, som Maria Larsson påpekar, signalerar den här ökade insikten om att alkoholen inte är vilken handelsvara som helst tycker jag att det skulle vara intressant att höra vilka åtgärder Maria Larsson, som företrädare för regeringen, inte som kristdemokrat, är beredd att vidta för att gå vidare med den politik som Kristdemokraterna, tycker jag, mycket förtjänstfullt drev före valet. Och åtminstone när man läser regeringsförklaringen kan man tycka att ni har fått väldigt stort gehör för den politiken hos de tidigare mycket alkoholliberala partierna i maktkartellen. Men man kan också tolka svaret som att en kravställande oppositionspolitik har gått över till att bli en avvaktande regeringspolitik. Är det nu EU som bestämmer dagordningen, som bestämmer hur vår alkoholpolitik ska utvecklas i framtiden? Eller har regeringen en egen agenda - jag kan inte utläsa det i svaret? Och när kommer i så fall de praktiska exemplen på det? Jag tycker att väljarna har rätt att få veta om maktkartellens regeringsdeklaration bara är tomma ord eller om regeringen har en egen politik för hur vi ska driva den här frågan vidare.

Fru talman! Jag vill också tacka statsrådet för ett ordrikt svar. Även om Jan Lindholm i det här fallet inte var riktigt nöjd med svaret därför att han ansåg att han inte hade fått svar på de frågor som han hade ställt tycker jag att svaret väcker många andra intressanta aspekter på den här frågan. Sverige driver en restriktiv alkoholpolitik, och det syns mycket tydligt i jämförelse med andra EU-länder. En avgörande del för Sveriges restriktiva alkoholpolitik är just Systembolagets försäljningsmonopol. Flera händelser den senaste tiden visar att EU mer och mer börjar se alkoholpolitiken som en folkhälsofråga och inte bara som en näringspolitisk fråga. Och för att använda ett känt uttryck i andra sammanhang skulle man kunna utropa: äntligen! Jag tror nämligen att det är precis den vägen vi ska gå. Om vi vill nå någon vinning med den svenska restriktiva alkoholpolitiken på Europanivå handlar det just om att styra in på folkhälsoperspektivet. Och det tycker jag verkar lovande så här långt. Regeringsförklaringen från oktober 2006 innebär att den borgerliga regeringen sluter upp bakom den svenska linjen om en restriktiv alkoholpolitik. Det är glädjande, inte minst med tanke på att det tidigare har funnits borgerliga partier här i riksdagen som har gått i en motsatt riktning när det gäller just den svenska alkoholpolitiken. Kristdemokraterna är det borgerliga parti som varit mest tydligt och stått fast vid sin linje. Nu ingår ju Kristdemokraterna i ett regeringsalternativ som består av allianspartierna, och där finns det fortfarande en hel del åsikter om just att man vill kvarstå vid sin traditionella politik. Det handlar framför allt om Systembolagsmonopolet, som har varit uppe till diskussion. Och jag vet att det har funnits uttryck för det i socialutskottet när vi har behandlat de ärendena under den förra mandatperioden. Det gäller även skattetrycket på alkoholen. Man kvarstår fortfarande vid åsikter om att man vill sänka alkoholskatten. Det gäller också införselkvoterna, även om Maria Larsson är lite svävande här i dag just när det gäller vad man ska välja för väg i de sammanhangen. Jag skulle egentligen vilja efterlysa tydligare svar från statsrådet: Vad anser statsrådet just kring de här frågorna när det gäller Systembolagets monopol, när det gäller skattetrycket och skattefrågan och när det gäller de här införselkvoterna? Kommer Kristdemokraterna att stå kvar vid sin enormt restriktiva alkoholpolitik? Och kan Maria Larsson här garantera att det faktiskt är en enhetlig politik som också står för regeringen i och med att man nu ska fatta kollektiva beslut i de här sammanhangen? Det som ändå gör mig lite orolig när det handlar om skattefrågan är hur skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist svarade i Alcohol Update nr 10 2006 på följande fråga: Moderaterna är ju tillsammans med Folkpartiet och Centern positiva till alkoholskattesänkningar. Hur går det att driva frågan framöver i regeringen tillsammans med Kristdemokraterna? Han svarade: Jag har upplevt i diskussionen att det finns många företrädare inom kd som också förstår att något måste göras på alkoholområdet för att få bukt med den illegala marknaden. Även om nu regeringen inte har sagt något specifikt i budgetpropositionen utgår jag från att man måste komma med ett förslag. Jag uppfattar också att kd:s motstånd i högre grad gäller sprit än öl och vin, det vill säga det jag vill kalla för måltidsdrycker. Vad är Kristdemokraternas inställning till detta?

Fru talman! Jag får väl uttrycka viss förundran över att svaret uppenbarligen var alltför omfattande, enligt Jan Lindholms tyckande. Målsättningen var naturligtvis att försöka ge en bild av allt det som faktiskt har hänt i ett längre perspektiv men också sedan vi kom till makten. Jag tycker att det är lite viktigt. Den här frågan har redan varit väldigt högt prioriterad för regeringen. Även om debatten med Morgan Johansson i somras naturligtvis skedde mot en bakgrund av att han hade haft ansvar för frågorna under en längre tid har jag haft ansvar för frågorna under två och en halv månader. Och det här är kanske en av de frågor som det har varit absolut mest fokus på för vår egen del men också medialt. Därför förvånar det mig något att inte en sådan beskrivning ändå kan uppskattas. Sedan noterade jag att Jan Lindholm använde ordet maktkartellen i stället för regeringen. Det är möjligt att vi ska ha den nivån på debatten här i kammaren. Jag är lite förvånad över det, måste jag dock säga. Jag skulle gärna vilja berätta vad jag personligen, i egenskap av folkhälsominister, har gjort under de här månaderna, hur jag har arbetat med frågan. En av de allra första saker som jag fick vetskap om var att frågan om en gemensam strategi för EU när det gäller att förebygga alkoholrelaterade skador, alltså EU:s alkoholstrategi, höll på att ramla under bordet och över huvud taget inte komma upp på kommissionens bord. Detta föranledde mig att skriva ett brev till den ansvarige kommissionären Kyprianou och tala om vikten av att Sveriges nya regering ville stödja en restriktiv alkoholpolitik inom EU och att vi såg det som angeläget att den här frågan kom upp på kommissionens bord. Vi hade också kontakt med Margot Wallström, vår egen kommissionär, som hjälpte till att skjuta på i frågan, och frågan kom upp på kommissionens bord. Det fattades ett enhälligt beslut av kommissionen. Och när jag nu var på ministerrådsmöte för att diskutera och debattera denna alkoholstrategi och anta rådsslutsatser för ett par veckor sedan var det så uppenbart att det har skett en åsiktsförändring i EU. Här sitter nu alla medlemsstaterna, som gemensamt har antagit en strategi där man säger att alkoholen är en folkhälsofråga och inte en vara, vilken som helst. Den har speciella förtecken och bör betraktas med speciella ögon ur ett folkhälsoperspektiv. Det är nytt. Backa fem år tillbaka i tiden och se att det var annorlunda då! Och här vill jag ge en eloge till den tidigare regeringen, som har gjort ett bra arbete för att bygga de här allianserna i EU-arbetet. Det är vår avsikt att fortsätta och jobba vidare i de strukturerna. När det gäller ministerrådsmötet var det nästan rörande att se hur alla länder ville komma till tals. Alla begärde ordet, utom Danmark, vill jag minnas, för att berätta vad de på hemmaplan gör för att öka trycket med att minska alkoholkonsumtionen. Det finns ett annat synsätt. Sverige har varit en del av att föra frågan fram dit, och jag vill verkligen fortsätta det arbetet. Även om Jan Lindholm tillhör ett parti som är mycket kritiskt mot EU måste man säga att det är oerhört viktigt att vi har ett samarbete på den nivån. Det spelar roll för vilken situation vi har kring alkoholfrågan här i Sverige. Man kan inte titta på alkoholen enbart ur ett nationellt perspektiv hur gärna man än skulle vilja, inte heller som miljöpartist. Jag förutsätter att Jan Lindholm faktiskt ser det här som en EU-relaterad fråga. Jag har inte hunnit svara på alla frågorna, men jag avser att komma tillbaka till dig i nästa omgång.

Fru talman! Det är ganska roligt att lyssna på våra ministrar som när det passar säger att de faktiskt bara har haft några veckor på sig. Nu har man jobbat i hela två och en halv månader, och det skulle betyda så mycket. Det är precis som när man tar upp jobbfrågan och säger att man håller på att vända det, trots att riksdagen ännu inte har beslutat om särskilt många frågor och de lagförslag som man föreslår ska träda i kraft den 1 januari i många fall och senare. Det är den förra regeringens budget för 2006 som fortfarande gäller. Man behagar lägga det perspektiv som passar. Det är inte negativt att göra en lång redovisning, men när man ställer en interpellation och frågar ministern vill man veta någonting om intentionerna. Man vill veta lite grann om vart regeringen är på väg och vad den vill. Maria Larsson säger att det har hänt mycket i ett femårsperspektiv. Det tycker jag. Det gjordes mycket under den förra mandatperioden. Jag hoppas att det finns några idéer om vad man ska göra den här mandatperioden också. Det är det jag inte hittar i svaret, och det är därför jag är lite besviken. Det är klart att det innehåller saker. Gör då regeringen den tolkningen att man har lyckats med det som man föresatte sig inför det finska ordförandeskapet, där den förra regeringen tryckte på hårt för att Finland verkligen skulle göra folkhälsoperspektivet till en viktig fråga på alkoholområdet? Är det så? Den bilden har inte jag, för jag har inte riktigt de kontaktytorna när det gäller vad som händer i EU-arbetet. Vi har ju bara en ledamot från Miljöpartiet där som i och för sig jobbar mycket med de här frågorna. Om det har skett en ordentlig förskjutning undrar man hur regeringen utnyttjar den verklighetsförändringen. Hur ser ni på att det faktiskt har inträffat en förskjutning, att man nu ser alkohol inte som en handelsvara vilken som helst utan att folkhälsoperspektivet är avgörande för hur vi ska hantera alkoholområdet och inte den traditionella synen på varornas fria rörlighet? Vad gör man i det perspektivet? Det tycker jag skulle vara intressant att få höra. I EU tenderar det att bli så att man i många frågor väljer att vänta in från Sveriges sida. Man är inte på bettet, tycker jag. Jag sade att man kan tolka det här svaret som att politiken från Maria Larssons sida har gått från en ganska framåtsyftande och tydlig oppositionspolitik till en ganska lam regeringspolitik där man väntar in EU. I svaret står det också att man egentligen inte har några idéer när det gäller införselkvoterna, man ser problem, och så vidare. Sverige brukar ju försöka vara bäst i klassen och se till att vi lyder alla order. Men det visar sig ibland att det kan vara bra när ett EU-land säger: Det här är vår uppfattning. Så tycker vi. Det här vill vi. Den här vägen vill vi gå. Man kan ju vara drivande inom EU också. Det är det jag skulle vilja se nu från en folkhälsominister som faktiskt har gått till val på en politik som jag gillar just på det område som gäller alkoholfrågorna. Då tycker jag att det skulle vara skönt att se en politik formulerad om den väg vi vill att Sverige ska ta för att påverka EU att gå vidare, när man nu har öppnat dörren för att folkhälsoperspektivet är det viktiga. Jag saknar fortfarande svaren just när det gäller vart regeringen vill gå.

Fru talman! Jag noterar att jag inte hann få svar på mina frågor. Det är så när tiden går fort. Av det hjärtat är fullt pratar man gärna mycket om. Jag skulle ändå vilja hålla mig kvar vid Systembolaget, för Systembolaget ser jag som ett av våra viktigaste alkoholpolitiska instrument i Sverige, framför allt då kopplat till just folkhälsan. Om vi ska prata folkhälsa och alkohol hamnar vi ju kring tillgängligheten, kring tillgången till alkoholen. Systembolaget utgör en trygghetsfaktor i det sammanhanget mot att vi skulle släppa ut dryckerna i detaljhandeln. Jag vet att i de reservationer som kom i socialutskottet under förra mandatperioden pratar man framför allt om att man vill lyfta ut starkölen och vinförsäljningen i detaljhandeln samtidigt som Kristdemokraterna har uttryckt i utskottet att man gärna ser att man flyttar in folkölet på Systembolaget. Jag märker att det finns en väldigt tydlig skillnad mellan partierna inom alliansen när det gäller just alkoholfrågan och synen på Systembolaget. Därmed tycker jag att det finns en tydlig skillnad i folkhälsoperspektivet. Det är det som gör mig så orolig när jag läser svaret från statsrådet. Som jag tidigare sade inledningsvis har Kristdemokraterna stått för sin tydliga inriktning med en restriktiv alkoholpolitik. Men när jag drar mig till minnes och ser hur de övriga allianspartierna har diskuterat frågan i det aktuella utskottet blir jag orolig och bekymrad. Jag hoppas att jag på ett tydligare sätt kan få svar från Maria Larsson i den här omgången. Vad är statsrådets syn på Systembolagets monopol, på skattefrågan och på införselkvoterna?

Fru talman! Inte på bettet i EU-sammanhang, säger Jan Lindholm. Vi har fått så många synpunkter på att vi har en ny regering som verkligen är på bettet i EU-sammanhang, och jag tror att det är oerhört viktigt att regeringen är på bettet i EU-sammanhang på alla politikområden. Det kommer vi att fortsätta att vara. Jag har varit det på det här frågeområdet. Naturligtvis är Sverige lite ledstjärna på området och kommer att fortsätta att vara det. Regeringsförklaringen är väldigt tydlig, och jag är väldigt stolt över det som står i regeringsförklaringen. Sverige ska verka för att minska totalkonsumtionen av alkohol. Vi ska ha en restriktiv alkoholpolitik inom EU. Det är ganska tydliga skrivningar, och dem är vi överens om. Alla fyra regeringspartier står bakom de skrivningarna, måhända något förvånande för somliga, men så är det. Vi är eniga om detta. När det gäller Systembolagsmonopolet bygger ju den restriktiva alkoholpolitiken i Sverige på några instrument. Det handlar om försäljningsmonopolet och om skatterna. De båda verktygen finns nu kvar. Jag är väldigt glad över utfallet i Joustramålet. Jag är väldigt glad över generaladvokatens förslag till beslut i Rosengrenmålet. Om det nu också blir domen i Rosengrenmålet innebär det möjlighet att kunna ha kvar försäljningsmonopolet. Om vi hade fått en utmaning att handeln via Internet hade varit okej med skatt i det land där man köper varorna hade en stor del av försäljningsmonopolet riskerat att falla och urholkas. Min förhoppning är att Rosengrendomen ska gå generaladvokatens väg och att försäljningsmonopolet ska kunna fortvara på det sätt som har varit sedan tidigare. Om detta finns det en samsyn med våra skrivningar i regeringsförklaringen. När det gäller skatter har det funnits skilda synsätt, och det kanske delvis också finns. Men om ni tittar noga och läser i budgeten för 2007 kan ni tydligt se att det inte finns några förslag till skatteförändringar eller skattesänkningar. Frågan om skatter har förändrats ganska mycket i förhållande till vår omvärld. Flera av de länder som har tagit till skattesänkningar lever nu med eftertankens kranka blekhet. I Finland förs det en mycket långtgående diskussion där man har satt in och förstärkt andra verktyg för att man ser att den 30-procentiga skattesänkningen - 40-procentig i vissa delar - har ökat alkoholkonsumtionen med 15 %. Det har lett till att våldet mot kvinnor ökat med 25 %, och så vidare. Det finns en ganska stor opinion i Finland. Man anklagar till och med regeringen för att ha vidtagit åtgärder i form av skattesänkningar som har lett till att alltför många män dör en förtidig död. Detta ifrågasätts nu regeringen för. Jag tror att det finns ganska mycket att lära av det som händer i omvärlden just nu. Också här håller en annan debatt på att ta plats där man tittar mycket noga på vilka konsekvenser och följdverkningar som skattesänkningarna har fått. Jag tror att det också kan spela roll för den framtida svenska debatten. Frågan om införselkvoter är inte på något sätt död för oss kristdemokrater. Fortsatt är det en intressant fråga även om vi inte har uttryckt det specifikt i regeringsförklaringen. Men det är en fråga som är politiskt svår i EU-sammanhang. Jag har testat hur det förhåller sig med den, och jag har försökt hitta framkomliga vägar. Jag tror till exempel att den frågan kan diskuteras vidare inom det forum som ska inrättas inom kommissionens ram.

Fru talman! Jag är naturligtvis glad för att maktkartellens företrädare på alkoholpolitikens område ändå tycks ha fått stort gehör för den politik som Kristdemokraterna står för och att de övriga tre partiernas ståndpunkter när det gäller alkohol som en relativt fri handelsvara med ökad tillgänglighet inte tycks ha fått genomslag. Och det har vi läst i maktkartellens regeringsdeklaration. Jag tänker återkommande komma tillbaka till detta för att ständigt få bekräftat att det är den politiken som gäller, så att inte det lilla partiet tappar frågan på vägen. Så du ska få stöd i den frågan. Jag tycker fortfarande att jag inte har fått svar på mina frågor. Maria Larsson redovisar det som vi i princip redan känner till, alltså det som skett. Jag skulle väldigt gärna vilja höra om Maria Larsson i egenskap av folkhälsominister har några funderingar på hur man kan gå vidare och inte bara redovisar att det är svårt. Hur kan man gå vidare när det nu har kommit en EG-dom där det tydligt sägs att alkohol inte kan betraktas som vilken handelsvara som helst utan att man måste ha ett folkhälsoperspektiv på denna fråga? Jag skulle vilja få några signaler om det. När det gäller införselkvoterna brukar man säga att vår restriktiva handelspolitik saknar tänder så länge vi inte har möjlighet att begränsa införseln utan har en i princip fri införsel. Anser ministern att det är möjligt att ha en restriktiv alkoholpolitik med tänder utan att lyckas i den frågan?

Fru talman! När det gäller den nationella nivån är många verktyg naturligtvis på gång. Vi har haft en stor satsning via Alkoholkommittén som har gjort ett förträffligt arbete på många sätt och haft många olika verksamheter i gång för att arbeta drogförebyggande. Alkoholkommittén slutför sitt arbete under 2007. Sedan ska vi återkomma med svar om vad vi tycker är viktigt att ta med oss in i framtiden av det arbetet. Vi har till exempel redan angett att vi tycker att den infrastruktur som har byggts upp med länssamordnare och med lokala samordnare på ett kommunalt plan innebär ett bra sätt att arbeta. Vi ser stora möjligheter att också ha ett tätare samarbete med frivilligorganisationerna framöver och så vidare. Men de exakta svaren kommer så småningom. Det kommer flera svar. Vi kan inte vara färdiga med allt efter två och en halv månader, men vi arbetar aktivt med dessa frågor. Jag hoppas att det har framgått för Jan Lindholm att vi tar dessa frågor på stort allvar och att vi avser att faktiskt bedriva ett aktivt arbete både på ett nationellt plan och på ett internationellt plan därför att vi tror att vi måste utnyttja bägge dessa arenor för att få en verksam och framgångsrik politik. Det gäller dock att arbeta på ett realistiskt sätt där man så att säga läser omgivningen för att hitta de framkomliga vägarna. Jag tycker att det nu är så glädjande att man i Europa börjar få ett annat synsätt som också ger möjlighet att diskutera flera frågor. Där kan till exempel frågan om införselkvoter vara en fråga som så småningom kan föras in i diskussionen. När jag tittar bakåt historiskt har det varit väldigt svårt att föra fram den frågan. Jag tror att förutsättningarna kommer att bli betydligt bättre framöver. Alla svar ges inte i dag. Och jag tycker inte heller att det är vare sig rimligt eller möjligt. Detta är en fråga som kräver ett pågående arbete och hela tiden nya verktyg beroende på hur utvecklingen ser ut men också därför att vi hela tiden måste flytta fram positionerna. Tack så mycket för debatten, och tack för att jag har fått möjlighet att diskutera alkoholfrågan. Jag tror säkert att vi kommer att återkomma till varandra vid flera tillfällen.