apoteksmonopolet

Fru talman! Tobias Billström har frågat om jag verkat för direktiv till Läkemedelsverket om att förbereda sig inför den dom som väntas i fråga om det svenska apoteksmonopolets vara eller inte vara. Åklagaren har väckt åtal mot verkställande direktören för Bringwell International AB för brott mot 4 § lagen om handel med läkemedel efter att företaget sålt produkter som klassas som receptfria läkemedel. Den åtalade har bestritt ansvar för brott med hänvisningen att det åberopade lagrummet skulle stå i strid med EG-rätten. Stockholms tingsrätt har därför begärt förhandsavgörande av EG-domstolen rörande tolkningen av vissa artiklar i EG-fördraget avseende det aktuella lagrummet. Sverige har ett mycket välfungerande och kostnadseffektivt läkemedelsförsörjningssystem. Ensamrätten att bedriva detaljhandel med läkemedel är ett viktigt instrument för att kunna tillförsäkra hela befolkningen, oavsett var de bor i landet, en god tillgång till samtliga läkemedel till enhetliga priser. Apoteket bidrar också till en säker och rationell läkemedelsanvändning genom att ge patientanpassad information och rådgivning som är obunden av kommersiella intressen. Regeringen anser att det är ett vitalt svenskt intresse att bibehålla detta system och har därför yttrat sig såväl skriftligt som muntligt i målet och framfört den bestämda uppfattningen att detaljhandelsmonopolet för läkemedel, ytterst syftande till att upprätthålla en god folkhälsa och en god läkemedelsförsörjning i hela landet, är förenligt med EG-rätten. I avvaktan på EG-domstolens förhandsavgörande, som väntas någon gång under hösten 2004, bevakar regeringen frågorna på lämpligt sätt.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret men får samtidigt påpeka att innehållet i det tyvärr lämnar rätt mycket i övrigt att önska. När jag ställde den här interpellationen den 26 maj i år var det för att få reda på om socialministern hade verkat för direktiv till Läkemedelsverket med anledning av att EU:s generaladvokat stod i begrepp att göra ett viktigt uttalande om det svenska apoteksmonopolets vara eller inte vara. När vi nu möts här i kammaren fyra veckor senare svarar socialministern att regeringen bevakar frågorna på lämpligt sätt. Med all respekt för ministern måste jag säga att detta hade jag kunnat räkna ut med min vänstra lilltå - ja, mer än så. Jag hade faktiskt blivit djupt oroad om regeringen inte hade bevakat frågorna på ett adekvat sätt. Jag vill därför inleda med samma förfrågan på nytt så att vi på en gång klargör vad den här debatten handlar om. Har Läkemedelsverket fått några som helst direktiv för att skapa förutsättningar för ett eventuellt avskaffande av det svenska apoteksmonopolet eller ej? Fru talman! Det finns i denna kammare olika uppfattningar om hur apoteksverksamheten i vårt land ska vara organiserad. Mitt parti önskar avveckla monopolet och ersätta det med andra lösningar, som framför allt bygger på fri etableringsrätt i kombination med generella kompetensregler. Vi måste acceptera och uppmuntra tanken på en separation gällande det receptfria sortimentet och det icke receptfria. Men vad jag söker svar på i den här debatten är vad regeringen har för långsiktig strategi eftersom monopolet nu är föremål för en rättsprocess. Jag hade önskat en tydlig offentlig debatt kring de här frågorna, en debatt som förhoppningsvis hade kunnat ge myndigheter, intressenter och kunder - ja, inte minst mina och ministerns egna väljare - tydliga besked om vilka regler som ska gälla i en framtid där Apoteket AB inte längre innehar ett absolut monopol på försäljning av såväl receptbelagda som receptfria läkemedel. Det är anmärkningsvärt, tycker jag, att socialministern inte förmår att ge klara besked till Sveriges riksdag om vad som är regeringens politik.

Fru talman! När jag läste det här svaret hängde jag upp mig på ett par meningar. Socialministern menar att det är viktigt att bevara Apotekets detaljhandelsmonopol för att det syftar till att behålla en god folkhälsa. Så har jag läst det, och då har jag nog läst rätt. Då undrar jag: Vad finns det för underlag för att hävda denna bestämda uppfattning? Som jag ser det finns det egentligen ingenting. Det finns en statlig offentlig utredning. Det finns ett par stycken från någon gång i slutet av 1990-talet. Jag kan inte minnas precis nu. Där hävdas ju att om man låter receptfria läkemedel försäljas genom detaljhandel eller på annat sätt, inte genom apotek, skulle man öka tillgången till många viktiga läkemedel som skulle främja folkhälsan. Dessutom skulle man då också göra en besparing i läkemedelsnotan på upp till 10 % om jag nu minns rätt. Det är en statlig utredning, och den förutsätter jag att socialministern tar del av. Den motsäger detta bestämda yttrande att monopolet skulle befrämja folkhälsan. Det verkar ungefär som om apoteksmonopolet säljer så farliga läkemedel att det är viktigt att skydda folk från dessa och därmed bevara folkhälsan. Det kan väl ändå inte vara meningen? Dessutom är det faktiskt så att de senaste somrarna, även nu i sommar, inskränker apoteket sitt öppethållande på flera platser i landet och försvårar tillgängligheten. Det finns många receptfria läkemedel som skulle kunna användas för att öka folkhälsan. Låt mig nämna några. Nikotinersättningsmedel, allergimedicin och medel mot en hel del olika magsjukdomar skulle kunna försäljas på ett betydligt enklare sätt och därmed öka folkhälsan och egenvården, så jag vill hävda att regeringens ståndpunkt i den här frågan inte stärker apoteksmonopolet och inte befrämjar hälsan på något sätt. Det måste alltså vara något annat som ligger bakom det hela.

Fru talman! Får jag svara Tobias Billström rakt på: Självklart har vi inte givit Läkemedelsverket något uppdrag som står i strid med det som är regeringens långsiktiga strategi, nämligen att behålla apoteksmonopolet. Vi gör en annan bedömning än vad Tobias Billström och andra uppenbarligen gör och har framför allt en annan ambition. Vi vill behålla monopolet, för det finns mycket starka skäl för det. Vi delar inte generaladvokatens bedömning, och vi avvaktar den rättsliga processen. Generaladvokatens bedömning är trots allt bara ett yttrande i en rättsprocess som det kanske inte är riktigt lämpligt att vi här i riksdagen ger oss in på att försöka bedöma. Så vi avvaktar beslutet, och vi gör en annan bedömning av möjligheten att behålla monopolet. Det grundar sig framför allt på att det är en minoritet av regeringar i Europa som inte har monopol när det gäller försäljning av receptfria läkemedel. Man blandar i den offentliga debatten samman två viktiga konstateranden. De flesta länder i Europa har av folkhälsoskäl monopol för apoteken att sälja också receptfria läkemedel. Så är det. Jag är ledsen att ni inte kände till det, men det är ganska viktigt att få reda på hur det förhåller sig. Man blandar samman detta med ett annat förfarande, nämligen att vi i Sverige också bara har ett bolag som över huvud taget försäljer läkemedel, det vill säga det statliga apoteksmonopolet. Men det är en helt annan frågeställning. De flesta länder tillåter bara apotek att sälja receptfria läkemedel. Det är ett fåtal länder i Europa som låter detaljhandeln sälja läkemedel. Skälet är helt enkelt folkhälsan. Det är inte så att det skulle vara ett hot mot folkhälsan om man använder läkemedel på rätt sätt. Det är om man använder läkemedel på fel sätt som det uppstår allvarliga hot. Det finns starka skäl, och det är dem som har väglett andra länder i det här sammanhanget, att hålla samman försäljning och distribution av både receptfria och receptbelagda läkemedel. Det är det som är vår huvudargumentation. Och de skälen har med folkhälsan att göra. Ta alltså reda på hur det förhåller sig i Europa och kom tillbaka i diskussionen nästa gång!

Fru talman! Det är tydligen inte lätt att hantera verkligheten när man är socialminister. Den verklighet som socialministern försöker skyla över både i den här debatten och där ute i den allmänna debatten är att i det fall att EG-domstolens utslag blir att Sverige inte kan upprätthålla ett fortsatt monopol kommer vårt land att stå utan regelverk för att garantera en sund försäljning av läkemedel i vårt land. Är detta en eftersträvansvärd ordning? Jag bara frågar. Detta ska dessutom ses mot bakgrund av att det finns ett brett urval av aktörer som trätt fram inom dagligvaruhandeln i Sverige och sagt sig vara beredda att sälja receptfria läkemedel. Många av dessa har redan verksamhet i andra länder, en hel del av dem för övrigt i Europa, socialministern, där man sköter försäljningen av receptfria läkemedel. De har alltså den kompetensen. De har den kunskap som är nödvändig för att hantera detta på ett bra sätt. Vi har i dag, vilket jag hoppas att socialministern inte är okunnig om, faktiskt fler ombud än statliga apotek. Det bevisar enbart riktigheten i vad jag och Carl-Axel Johansson säger. Men om socialministern och hans kommande efterträdare i regeringen vidhåller sin kallsinniga hållning kommer de här företagens kompetens på detta område inte att kunna utnyttjas. Jag kan inte tolka ministerns svar på annat sätt än att man varken tänker genomföra remissomgångar eller utforma bestämmelserna i samarbete med marknadens aktörer utan i stället i direkt konflikt med dem. Det är definitivt inte en ordning som kan kallas för önskvärd. Och detta är bara en del av problemet. Om marknaden förblir oreglerad kommer Apoteket AB att få stora konkurrensfördelar i kraft av sin storlek på marknaden, sina marknadsandelar. Man kommer att dominera marknaden och snedvrida konkurrensen. Det kan inte heller ligga i någons intresse. Slutsatsen kan inte bli annan. Jag vill rikta en mycket stark uppmaning till socialministern att omedelbart börja arbetet för att ta fram direktiv, att utforma en lagstiftning för hur hanteringen av försäljningen av läkemedel som är receptfria ska gå till och dessutom sjösätta en bred dialog med marknadens aktörer och göra det nu.

Fru talman! Danmark ligger i Europa, socialministern. I Danmark har man försäljning av receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln. Där har man ökat tillgängligheten med, om jag nu minns rätt, ca 1 000 försäljningsställen. Motsvarande arrangemang i Sverige skulle ge en ökning på upp till 3 000. Jag kommer inte ihåg siffran. Jag vill låta det vara osagt. Det finns utredningar från konsumentverk, statliga offentliga myndigheter och från dagligvaruhandeln själv där man är beredd att ta ansvaret. I Danmark har man inte sett någon ökad försäljning av smärtlindrande medel just för att de recepfria förpackningarna är de små förpackningarna och inte de stora hundraförpackningarna. Däremot har man ökat tillgängligheten. Man har gjort det lätt att kunna skaffa en värktablett för kortare bruk. Det har inte visat sig ha några nackdelar. Vad gäller nikotinersättningsmedlen har de gått ned i pris jämfört med hur det var innan när apoteken sålde dem. Nog finns det en utvecklingspotential även i Sverige. Så mycket skiljer vi oss inte från Danmark. Vi skulle kunna vinna väldigt mycket för folkhälsan i egenmedicinering och egenvård utan nackdelar med ökad konsumtion och missbruk. Men det verkar som att socialministern inte är beredd att ta det steget eller vågar ta det av för mig obegriplig anledning. I stället gör man varorna allt mindre åtkomliga. Det gäller i synnerhet sommartid.

Fru talman! Ibland sträcker sig den politiska viljan långt över vad som borde vara rimligt och förnuftigt. Svensk kvalitetsindex gjorde för några månader sedan en genomgång av vilka företeelser i samhället som åtnjuter det bästa förtroendet. Vilken del av detaljhandeln hade högst förtroende? Det visade sig vara Apoteket. När det gäller det svenska apoteket är svenska konsumenter och patienter otroligt nöjda. De vet om att det är hög kvalitet. Det är faktiskt hög tillgänglighet, låga priser och låga marginaler i förhållande till omvärlden. Vi har ett system som, för att förenkla det hela, svenska folket tycker fungerar bra och som det gillar. Det är väl alldeles självklart att privathandeln skulle vara intresserad av att ta över en del av försäljningen av läkemedel. Det är väl inte konstigt. Det är ett uppenbart egenintresse. Vad vi som politiker har att lyssna på är kanske vad svenska folket vill och tycker och om de uppskattar det system som vi har. Detaljhandeln i övrigt ligger långt efter Apotekets förtroende. Det finns nästan ingen verksamhet som vetter mot det kommersiella som har så stort förtroende som Apoteket. Ni är intresserade av att försöka tillmötesgå privathandlarnas intressen. Men då får ni argumentera på ett annat sätt än vad ni gör. Det är inte rimligt att säga att efter generaladvokatens utlåtande kommit så ska vi omedelbart bryta upp systemet. Hade vi följt generaladvokatens yttranden över Systembolaget förra gången hade vi inte heller haft något Systembolag. Det visade sig nämligen att generaladvokaten hade fel. Han hade fel. Domstolen gick på en annan linje. Jag är övertygad om att domstolen kommer att gå på en annan linje också i det här fallet.

Fru talman! Sanningen är den att regeringen uppenbart inte har någon framförhållning i den här frågan utan enbart ägnar sig åt obstruktion. Det är vad socialministern representerar här framme i kammaren. Han har inte kunnat leverera några trovärdiga argument för varför apoteksmonopolets framtid inte kan diskuteras utan att regeringen ständigt måste fastna i diskussioner som mer präglas av ideologi än av professionalism. Här nämndes kvalitetsindex. Det är väl inte så konstigt att Apoteket hamnar i topp på kvalitetsindex när det inte finns något annat att jämföra med. Som man frågar får man naturligtvis svar. Hade det funnits andra aktörer hade man kunnat mäta gentemot dem. Men det kan man inte i dag. Vi som följer apoteksmonopolets öden och äventyr har under den här debatten inte blivit ett dugg klokare på regeringens långsiktiga politik. Jag vill jämställa Lars Engqvists syn på apoteksmonopolet med den som socialdemokraterna har på alkoholmonopolet eller på spelmonopolet. Det var bra att socialministern lyfte upp dem i diskussionen, eller i varje fall det ena av dem. Det är också exempel där man kan dra precis samma slutsatser. Avstår man från att agera blir man obönhörligen omkullsprungen av utvecklingen. Är socialministern beredd att ta den risken? Det verkar så i den här debatten. Men jag och mitt parti är det i varje fall inte. Vi kommer att fortsätta att pressa socialministern här, eller i varje fall hans efterträdare i höst, med frågor om vad man egentligen ska göra för att få tydliga och klara från Läkemedelsverket så att man kan agera på ett bra sätt i den här situationen.