Asylprocessens översyn i enlighet med Tidöavtalet

Herr talman! Azra Muranovic har frågat mig om hur jag kommer att beakta asylprocessens faktiska kvalitet och rättssäkerhet i skenet av Tidöavtalet för att undvika att urholka rättsstatens principer.

Efter ett och ett halvt år med Tidöavtalet kan vi konstatera att det paradigmskifte i migrationspolitiken som regeringen utlovat är under genomförande. Regeringen lägger om migrationspolitiken i grunden, och vi går fram med en rad konkreta reformer för en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik. Grundläggande i detta arbete är att asylrätten upprätthålls genom de bindande internationella regler som Sverige åtagit sig att följa, såsom EU-rätten, Europakonventionen och FN:s flyktingkonvention.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har tillsatt ett flertal utredningar i de delar av Tidöavtalet som gäller lagstiftning. Just nu pågår utredningar för att reformera samtliga delar av migrationspolitiken, bland annat asylregelverket, mottagandet, återvändandet, användningen av förvar och när ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas. I utredningarna ingår att göra fördjupade konsekvensanalyser för att säkerställa att förslagen överensstämmer med EUrätten och andra internationella åtaganden. Förslagen som lämnas ska vara utformade i enlighet med internationellt överenskomna normer som slår vakt om rättssäkerheten.

Det är viktigt att asylprocessen är rättssäker och att den håller hög kvalitet. Regeringen gav därför i december 2023, i enlighet med Tidöavtalet, ett uppdrag till Statskontoret att göra en översyn av asylprocessen i syfte att stärka kvalitet, enhetlighet och rättssäkerhet. Statskontoret ska titta närmare på Migrationsverkets hantering av asylärenden, bland annat de som rör konvertiter och hbtqi-personer men också andra typer av asylärenden. I uppdraget ingår även att se över behovet av en extern tillsynsfunktion eller inspektion på migrationsområdet. Uppdraget ska redovisas senast den 7 oktober 2024.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svar!

Som anges i interpellationen är Sverige ett land som har skrivit under FN:s flyktingkonvention. Det betyder bland annat att Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt och att det ska göras av en oberoende handläggare.

I den individuella prövningen ingår att ta hänsyn till den sökandes könsidentitet eller sexuella läggning, om den sökande till exempel är homo- eller bisexuell eller är transperson. Därefter ska Sverige ge uppehållstillstånd till den som är flykting enligt FN-konventionen men kan också ge uppehållstillstånd till alternativt skyddsbehövande i enlighet med EU:s gemensamma regler.

Jag håller med om att en prövning av asylrätten självklart måste vara rättssäker och av god kvalitet. Men det är svårt att se att rättssäkerheten ska ta avstamp i Tidöavtalet. Det gäller särskilt eftersom Tidöavtalet syftar till att göra det svårare att vara asylsökande men också flykting eller papperslös.

Det övergripande målet för Tidöavtalet är att minska migrationen oavsett vilka konsekvenser det kan få för individens mänskliga rättigheter eller värdighet. Vi ser också en tydlig sammanblandning där man sätter likhetstecken mellan migration och kriminalitet, och man pekar ofta ut personer med migrationserfarenhet som orsak till Sveriges problem.

Herr talman! Tidöavtalet har kritiserats hårt bland annat av Civil Rights Defenders. Man har pekat på särskilda inslag i Tidöavtalet, till exempel transitcenter för hela asylprocessen där människor ska vara instängda eller begränsning av vidarebosättning till Sverige. Det innebär i praktiken att man minskar antalet kvotflyktingar och att UNHCR:s urval av kvotflyktingar ska ge en välgrundad prognos för god integration. Det tar inte hänsyn till skyddsbehovet utan till integrationsförmågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan ta exemplet med översyn av prövning av asylärenden från säkra länder. Migrationsverket använder en förteckning över så kallade säkra ursprungsländer som myndigheten antar. Därifrån behöver man naturligtvis inte söka skydd. För en individ från ett sådant land som söker skydd i Sverige innebär det en ökad risk för att asylärendet inte kommer fram och att individen hinner avvisas innan den hinner överklaga ett negativt beslut.

Att addera ytterligare länder till en sådan lista innebär därför en ökad risk för bristande rättssäkerhet och inskränkning av principen om non-refoulement som förbjuder stater att skicka tillbaka någon till ett land där deras liv eller friheter sätts i fara.

Min första fråga till statsrådet är om hon skulle kunna utveckla vad som behöver reformeras i samtliga av asylrättens delar. Vad är det exakt som är fel i dag? Det gäller särskilt asylregelverket.

Skulle statsrådet också kunna förklara på vilket sätt man kommer att garantera en rättssäker asylprocess som inte leder till att Sverige avviker från FN:s flyktingkonvention, vår egen lagstiftning och EU-regler?

Herr talman! Låt mig vara väldigt tydlig: Regeringen och Tidöpartierna är för en restriktiv, ansvarsfull migrationspolitik. Det är inte samma sak som att den inte ska vara rättssäker, vilket ibland antyds. Jag skulle säga att det är tvärtom.

Vi brukar säga att ett nej ska vara ett nej; om man får avslag ska man lämna landet. Men just eftersom beslut får mycket stora konsekvenser för den enskilda måste den prövning som föregår beslutet vara rättssäker. Det är därför som det framgår tydligt av Tidöavtalet att asylrätten och de bindande internationella regler som Sverige har åtagit sig att följa också ska upprätthållas. Det inkluderar EU-rätten, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och FN:s flyktingkonvention.

Det är därför som vi nu, till skillnad från tidigare S-ledda regeringar, har låtit Statskontoret titta närmare på Migrationsverkets hantering av asylärenden, särskilt dem som rör konvertiter och hbtqi-personer, som ledamoten också särskilt lyfte fram. Där måste genuint svåra prövningar göras. Det är också därför som Migrationsverket, enligt sin instruktion, ska ha ett förutsebart och enhetligt beslutsfattande med hög rättslig kvalitet.

Det stämmer att regeringen och samarbetspartiet vill mycket med migrationspolitiken. Därför är reformtakten också mycket hög. Vi går fram med flera betydande utredningar. Bakgrunden är det enorma misslyckande med integrationen vi ser. Det är en följd av en kombination av en ohållbar nivå på asylinvandring och en avsaknad av aktiv, fungerande integrationspolitik.

Nu tar vi ansvar. Det innebär dock inte att vi gör avkall på kvaliteten. I uppdragen ingår därför att fördjupade konsekvensanalyser ska göras och att det ska säkerställas att förslagen stämmer överens med våra internationella åtaganden och normer. Vi har förståelse för att de beslut som fattas och som måste fattas är ingripande för de enskilda, precis som jag sa. Just därför är det viktigt med ordning och reda i hela asylprocessen.

Jag studsade till lite när Azra Muranovic sa att det ska bli svårare att vara asylsökande. Det är precis tvärtom. EBO, möjligheten till eget boende, under asylprocessen har varit ett totalt misslyckande. Det har också många socialdemokratiska kommunpolitiker lyft upp otaliga gånger, men det har inte hänt någonting under tidigare S-ledda regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Möjligheten till EBO leder till att människor försvinner ut och får sämre kontakt med myndigheterna. Det blir svårare att identifiera sårbara personer. Asylprocessen blir betydligt längre. Det är allt annat än humant.

Det är bakgrunden till att vi nu inrättar ett helt nytt mottagningssystem. Där ska man inte ha möjlighet till eget boende, utan alla ska bo på Migrationsverkets boenden. Där finns också mycket större möjligheter att fånga upp inte minst barn som kanske far illa och behöver särskilt stöd.

Jag vill, apropå ledamotens inlägg, vara väldigt tydlig med att det här absolut inte handlar om att låsa in asylsökande. Det får vi inte göra.

(Applåder)

Herr talman! Vi har uppenbarligen olika syn på vad som begränsar möjligheten att söka asyl i Sverige. Jag tycker att den begränsas av att UNHCR, enligt Tidöavtalet, i sitt urval av kvotflyktingar ska ta hänsyn till deras integrationsmöjligheter när man bestämmer vilka som är kvotflyktingar. Det är inte jag som har skrivit detta; statsrådet själv har faktiskt varit med i de processerna.

Jag vill dock ta upp något helt annat: förföljelse från hemlandets myndigheter. Jag ställde i höstas en skriftlig fråga om det till statsrådet. Det kan vara så att myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelser i hemlandet.

Många från Belarus har sökt asyl i Sverige och blivit avvisade, trots att Europaparlamentet i maj 2023 antog en resolution som skarpt fördömer Belarusregimens omänskliga behandling av politiska fångar och deras familjer och det fortsatta förtrycket av den politiska oppositionen, det civila samhället, fackföreningarna, juridiska försvarare, oberoende medier och nationella minoriteter i Belarus. I resolutionen uppmanas EU och medlemsstaterna att utveckla ett riktat EU-stödprogram för att hjälpa offer för politiskt förtryck, bland annat genom att förbättra asylförfaranden och tillhandahålla tillfälligt skydd i EU för dem som söker tillflyktsort av politiska skäl.

En person som är förföljd eller riskerar förföljelse, omänsklig behandling eller förföljelse av myndigheterna i sitt hemland kan söka asyl i Sverige. Uppehållstillstånd ska också beviljas den som bedöms vara flykting i enlighet med FN-konventionen eller skyddsbehövande i enlighet med EU-gemensamma regler.

Trots detta har Migrationsverket systematiskt utvisat belarusier. Förrförra året, 2022, utvisades 130 belarusier. 98 procent av alla de som sökte asyl skickades ut; de fick avslag på sin asylansökan.

Jag undrar om det är att ta ansvar.

Herr talman! Det är många ingredienser i den här interpellationsdebatten. I mitt förra inlägg hade jag inte möjlighet att bemöta frågan om säkra ursprungsländer och tänkte därför börja i den änden. Men innan jag gör det vill jag ta upp det här med kvotflyktingar, som också kom upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är fortfarande en av de största kvotflyktingmottagarna i EU. Vi tillhör topp 5 av mottagare, även nominellt. Givet det tycker jag att det är fullt rimligt att vi också ställer krav. Sverige har historiskt sett tagit emot enormt många, både irreguljärt och som kvotflyktingar.

Sverige har också verkligen en läxa att göra när det kommer till integrationen. Vi måste ta det fulla ansvaret för dem som har kommit hit och som ska bli en del av det svenska samhället. Det är inte möjligt att kombinera med en fortsatt ohållbar invandring. Därför drar vi ned på antalet kvotflyktingar. Men vi säger också att vi vill prioritera dem som har integrationsförmåga men också - vilket ledamoten effektivt utelämnade - kvinnor, flickor och hbtqi-personer. De är nämligen särskilt utsatta, inte minst i flyktingläger.

När det gäller säkra ursprungsländer är det något som tillämpas i många länder. Det är ett sätt att prioritera dem som kommer från länder för vilka skyddsskäl normalt sett gäller. Den mekanismen återfinner vi också i den nya asyl- och migrationspakt som inom kort kommer att vara på plats på EU-nivå. Detta är ett regelverk där man behöver föra upp samt ta bort länder beroende på utvecklingen. Då är det också rimligt att det kan ske på ett effektivt sätt.

När det gäller personer från Belarus som söker asyl har ledamoten mycket riktigt ställt en skriftlig fråga gällande det tidigare. Det är klart att regeringen vill vara mycket tydlig med att vi fördömer de förföljelser av oppositionella från den belarusiska regimen och de övergrepp på mänskliga rättigheter som sker.

Men jag vill fortfarande betona att en asylprövning alltid är individuell och att det alltid är Migrationsverket och eventuellt också migrationsdomstolarna som fattar beslut utifrån de individuella förutsättningarna. Jag som statsråd kan inte gå in och överpröva. Jag har inte heller rätt att ha synpunkter på de bedömningar som görs av dessa fristående myndigheter och domstolar. Om jag gjorde det skulle jag anmälas till konstitutionsutskottet här i riksdagen.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en ganska enkel fråga att ställa tillbaka när det gäller säkra ursprungsländer. Statsrådet sa att det i dag är Migrationsverkets uppgift att ta fram säkra länder. Men i Tidöavtalet läggs det fram på ett annat sätt.

Vem kommer att besluta vad som är säkra länder? Kommer det att vara regeringen, eller kommer det att vara det oberoende Migrationsverket som myndighet?

När det gäller kvotflyktingarna har jag en fråga om integrationsförmågan, som inte är likadan för alla människor. Vi föds alla olika, och vi har olika behov. Väger integrationsförmågan tyngre än skyddsbehovet i en asylprocess?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill gärna börja med att svara på den sista frågan. Behovet i världen är enormt. Det skulle behöva vara betydligt fler länder som tog emot betydligt många fler kvotflyktingar och tog ansvar för dem.

Vi är inte i en situation där vi ställer skyddsbehov mot integrationsförmåga. Skyddsbehovet är enormt, och bland dem som behöver skydd väljer den här regeringen att se till integrationsförmåga och att prioritera kvinnor, flickor och hbtqi-personer. Det tycker jag är en väldigt klok ordning.

När det sedan gäller säkra ursprungsländer framgår det mycket riktigt av Tidöavtalet att man ska göra en översyn av det befintliga regelverket för att möjliggöra att länder där delar av landet kan betraktas som säkert förs upp på listan. Man ska också överväga om man bör flytta ansvaret för listan från Migrationsverket - där det i dag mycket riktigt ligger - till Regeringskansliet.

Regeringen har i regleringsbrevet 2024 gett Migrationsverket i uppdrag att förstärka arbetet med säkra ursprungsländer genom att bland annat utöka analysarbetet och omvärldsbevakningen. Med utgångspunkten att kunna uppdatera förteckningen med fler relevanta länder ska myndigheten också återkommande ta ställning till vilka länder som uppfyller kriterierna för att bedömas som säkra ursprungsländer. Detta är ett pågående arbete, och det kommer att redovisas den 9 september 2024.

Slutligen vill jag bara påminna om att det ser väldigt olika ut i olika länder. Omfattningen av förteckningarna över säkra länder varierar. Förteckningarnas normnivå varierar också. I vissa länder har förteckningen status som lag, medan den i andra länder är fastställd på regeringsdepartements- eller ministernivå. I Österrike, till exempel, har både den federala migrationsmyndigheten och regeringen möjlighet att fastställa länder som säkra. I Frankrike beslutas förteckningen av den administrativa styrelsen, som bland annat består av riksdagsledamöter och regeringsföreträdare.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.