Åtgärder för att bekämpa arbetslösheten

Herr talman! Sven-Erik Österberg har frågat mig dels om jag har för avsikt att ändra regelverket i arbetslöshetskassan så att arbetslösa kan erhålla arbetslöshetsersättning, dels om jag avser att ta initiativ för att stärka de långtidsarbetslösas möjligheter till aktiva insatser som leder till jobb. Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige består av en allmän grundförsäkring, som kan ge grundersättning, och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. Det är därför upp till var och en att avgöra om man vill omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen genom att vara medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. Det är olyckligt att individer väljer att stå utanför arbetslöshetskassan, särskilt mot bakgrund av den ekonomiska nedgång vi befinner oss i. Regeringen har därför genomfört flera regeländringar för att fler ska välja att gå med i en arbetslöshetskassa. Från och med halvårsskiftet 2009 är det möjligt för arbetslösa att beviljas medlemskap i en arbetslöshetskassa. Varje medlemsmånad räknas också dubbelt under 2009, vilket innebär ett snabbare berättigande till inkomstrelaterad ersättning. Dessutom har regeringen föreslagit undantagsregler för medlemskap och ersättning för de individer som lämnar sjukförsäkringen. Regeringen anser att det finns skäl att eftersträva att alla som arbetar omfattas av en arbetslöshetsförsäkring. Frågan ska prövas av den kommande parlamentariska utredningen om hållbara socialförsäkringar. I budgetpropositionen för 2010 presenterar regeringen en rad åtgärder. Det handlar bland annat om krisåtgärder vilkas syfte är att dämpa fallet i sysselsättningen, förhindra att arbetslösheten biter sig fast och värna välfärdens kärna. Arbetsmarknadspolitiken förstärks genom insatser som dels ska förhindra att fler människor blir arbetslösa, dels ska förbättra konkurrenskraften hos dem som redan står längst ifrån arbetsmarknaden. Regeringen presenterar också en ny aktiveringsinsats, Lyft, i budgetpropositionen för 2010. Lyft, som ska börja gälla från årsskiftet, är en insats bland annat inom statliga och kommunala verksamheter samt inom ideella föreningar med viss verksamhet. Dessa åtgärder kommer både personer som varit arbetslösa en längre tid och personer som nyligen blivit arbetslösa till del. Stödet för personer som varit arbetslösa en längre tid inriktas på att erbjuda individuellt utformade insatser inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin alternativt jobbgarantin för ungdomar. Dessa personer kan därutöver erbjudas nystartsjobb och särskilt anställningsstöd. Sammanfattningsvis har regeringen redan vidtagit en rad åtgärder, både vad gäller möjligheten för arbetslösa att erhålla arbetslöshetsersättning och vad gäller långtidsarbetslösas möjligheter att få arbete. Jag avser därför inte att ta initiativ till ytterligare åtgärder inom dessa områden för närvarande men kommer även fortsättningsvis att följa frågorna noga. Då Sven-Erik Österberg, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Sylvia Lindgren i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag tackar för svaret på Sven-Erik Österbergs interpellation. Det första som den moderatstyrda regeringen gjorde när den tillträdde var att börja försämra i arbetslöshetsförsäkringarna. Reglerna har gjorts om gång på gång. Det har gällt ersättningens storlek, försäkringens finansiering, medlemsvillkoret, arbetsvillkoret, reglerna för ränta och återkrav, för att nämna några. I dag står var tredje löntagare utan ett inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Detta kommenterar arbetsmarknadsministern med - jag citerar från interpellationssvaret: "Det är därför upp till var och en att avgöra om man vill omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen genom att vara medlem i en arbetslöshetskassa eller inte. Det är olyckligt att individer väljer att stå utanför arbetslöshetskassan, särskilt mot bakgrund av den ekonomiska nedgång vi befinner oss i." Ni höjde a-kassan rejält. Det blev krångligare. Kom inte och säg att kritiken om försämringar i a-kassan inte förts fram. Det är väl snarare så att ministern har beklagat sig över all tid han har behövt lägga på att svara på interpellationer och frågor. I viss mån har det kanske varit bra; efter 100 interpellationer blev det en tårtinbjudan. Men ministern har onekligen vid flera tillfällen beklagat sig över all tid han har fått vara här i kammaren. Det beror naturligtvis på kritiken. Kritiken är berättigad och har infunnit sig. Andelen arbetslösa som inte har rätt till a-kassa har ökat väsentligt. Endast var fjärde ung har rätt till ersättning i dag. De försäkringslösa är hänvisade till socialbidrag eller ersättningsnivåer som ligger under risknormen för socialbidrag. Det har vi kunnat läsa om i pressen, inte minst när det gäller antalet socialbidragstagare som har ökat väsentligt. Det beror på ökad byråkrati och administrativt krångel. Det stärker knappast någon som vill komma tillbaka till jobbet. Andra insatser, både politiska och inriktade aktiva insatser med utbildning och praktik för att få reella möjligheter att komma till jobb, togs bort i början. Sedan har man fyllt på något, men långt ifrån tillräckligt. Vi har också kunnat se att Arbetsförmedlingen i år har fått 10 miljarder över på sina anslag enligt myndighetens nya prognos, vilket också Sven-Erik Österberg har tagit med i sin interpellation. Min fråga är: Har regeringen missbedömt situationen eftersom det här har slagit så oerhört fel?

Herr talman! Det är naturligtvis alltid tråkigt när interpellanten själv inte behagar delta i debatten. Med tanke på de 275 interpellationsdebatter jag har haft hittills tycker jag att man borde bemöda sig om att dyka upp när debatten äger rum. Därför kommer jag naturligtvis att avstå från ytterligare inlägg i debatten och hoppas att Sven-Erik Österberg i stället vågar möta mig i de här debatterna framöver. När vi tog över stod 700 000 löntagare i Sverige utanför a-kassesystemet. Det ökade med en halv miljon efter att vi infört de nya reglerna. Av de ytterligare 500 000 var 300 000 personer med mycket kort tid kvar till pension. Vi har en ungefärlig uppfattning om vad de 200 000 övriga är för personer. Det är personer som inte längre omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, det är personer i legitimationsyrken och det är andra som av olika skäl bedömer att de inte vill vara med. Det finns inget ekonomiskt skäl att avstå. 97 procent av löntagarna i Sverige har fått mer än 1 000 kronor per månad i skattesänkning samtidigt som premien ökade med maximalt 300 kronor. Det finns alltså inget ekonomiskt skäl att avstå, och ändå väljer så många som en fjärdedel av löntagarna att inte ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Vi har diskuterat det här vid ett otal tillfällen. Sylvia Lindgren vet likaväl som jag att min grundinställning är att alla löntagare i Sverige bör ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Det förslag på en obligatorisk a-kassa som vi tog fram avvisades av i princip samtliga. Det förslaget byggde på att vi skulle bevara dagens system med fristående a-kassor och komplettera för dem som ännu inte är med i a-kassesystemet. Nu gick inte det. Då får vi hitta en annan väg, och därför har vi hänskjutit frågan till Socialförsäkringsutredningen som ska se över möjligheten att hitta en annan väg att gå. Jag kan konstatera att jag ligger betydligt närmare Miljöpartiet än Sylvia Lindgren när det handlar om att hitta ett system som täcker alla löntagare på svensk arbetsmarknad. Lägger man till oförmågan hos a-kassorna att hantera det system som de på delegation från statsmakten har att hantera - de klarar ännu inte av att betala rätt ersättning i rätt tid - stärker det mig i min övertygelse att vi måste hitta en annan lösning. Det vore trevligt om Socialdemokraterna någon gång kunde redogöra för varför man tyckte att det var okej med 700 000 personer utanför när vi tog över och ni lämnade. Det låter på Sylvia Lindgren som om den internationella finanskrisen och dess härjningar på svensk arbetsmarknad inte finns, som om inte nio länder av tio i världen har ekonomisk tillbakagång i år, som om Socialdemokraterna kan tänka bort den ekonomiska krisen och därmed också tänka bort möjligheten att konjunkturanpassa de insatser vi gör. Så har socialdemokratiska regeringar alltid gjort tidigare - man drar ned på volymerna i goda tider, och man drar upp volymerna när tiderna blir sämre. Det är därför vi går från 125 000 personer i insatser förra året till 250 000 personer nästa år. Vi fördubblar de aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna. Nästan 5 procent av arbetskraften kommer att omfattas. Det är den högsta siffran någonsin. Slutsatsen av det är att i tider av djup ekonomisk kris - den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet - stavas arbetslinjen aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är utbildning och aktivering som syftar till att förbereda människor att så snabbt som möjligt komma tillbaka till arbetsmarknaden. På så sätt ser vi till att vi har människor så nära arbetsmarknaden som möjligt när generationsskiftet kommer och konjunkturen vänder. Det handlar inte om att ångra sin politik. Det handlar om att konjunkturanpassa den, att anpassa sig efter de kraftfulla förändringarna i världsekonomin under det senaste året. Nio av tio länder i världen är i ekonomisk tillbakagång. Svensk export, som utgör halva vår ekonomi, har minskat med en fjärdedel. Detta måste vi reagera på. Det gör vi med en aktiv arbetsmarknadspolitik och med en inkomstrelaterad försäkring som är bra och som fyller sitt syfte.

Herr talman! Ministern började med att säga att han var ledsen. Nu går ministern härifrån och tänker inte fortsätta debattera med mig. Jag tycker att detta är förnedrande. Jag tycker att det är förnedrande att man inte accepterar att jag som kvinna och ledamot av arbetsmarknadsutskottet är kapabel att föra debatten med ministern. Det är inte första gången som han gör på detta sätt. Varför ska jag stå här och prata? Men jag begär att talmannen tar upp denna fråga. Det hade nämligen tidigare anmälts att jag skulle ta emot Sven-Erik Österbergs svar på denna interpellation.