Åtgärder mot könsstympning i utrikespolitiken

Interpellationsdebatt 13 april 2021

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 100 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)

Fru talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag och regeringen avser att ta upp frågan om en gemensam lagstiftning för hela EU om ett förbud mot könsstympning, att inom EU verka för att de medlemsländer som inte har förbjudit könsstympning ska göra det omedelbart, att verka för att frågan om könsstympning kommer högre upp på dagordningen inom EU och FN samt att inom FN driva kravet på att ett förbud mot könsstympning införs i alla FN:s medlemsstater.

Könsstympning är jämförbart med tortyr. Att flickor fortfarande utsätts för något så avskyvärt är helt oacceptabelt och måste bekämpas på alla nivåer, såväl nationellt som inom det europeiska och internationella samarbetet.

Detta är högt prioriterade frågor för regeringen. Kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter, särskilt i fråga om deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, SRHR, driver vi i alla relevanta forum vi kan.

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, Istanbulkonventionen, omfattar både förebyggande arbete och insatser för flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning. EU undertecknade Istanbulkonventionen 2017 och har därmed bekräftat unionens åtagande att bekämpa våld mot kvinnor inom sitt territorium och globalt.

Frågan om EU även kan ansluta sig till och ratificera konventionen, som både innehåller frågor som faller under EU:s kompetens och frågor som faller under medlemsstaternas kompetens, har diskuterats sedan dess. År 2016 fick regeringens ståndpunkt att EU bör ansluta sig till konventionen stöd i riksdagen.

Det finns i dag en kvalificerad majoritet av medlemsländer som vill att EU ska ansluta sig till konventionen, och det finns en mindre grupp länder som blockerar detta. Sedan i april 2019 pågår en domstolsprocess som Europaparlamentet initierat, i vilken EU-domstolen bland annat ska ta ställning till frågan om EU kan ansluta sig till konventionen även om alla medlemsstater inte är överens.

Könsstympning av flickor och kvinnor är en allvarlig kränkning som medför ett stort lidande. Av FN, EU och andra organisationer och myndigheter ses könsstympning av flickor och kvinnor i dag som ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck och som en kränkning av barns och kvinnors rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig vara tydlig: Sverige har konsekvent varit drivande i förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen. Bland annat lade Sverige i samarbete med Tyskland fram en politisk deklaration i samband med EU:s undertecknande av konventionen. Dessutom kvarstår givetvis det viktiga arbetet med att hålla genomförandet av konventionen levande i alla länder.

Sveriges feministiska utrikespolitik innebär att utrikesförvaltningen genomgående arbetar med att bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor och främja SRHR, både politiskt och inom utvecklingssamarbetet.

Regeringen arbetar för att Istanbulkonventionen ska få ett ökat genomslag även utanför EU. Vi verkar för att skapa internationell och svensk opinion samt för att så långt som möjligt genomföra och utöka de internationella åtagandena och resurserna för att bekämpa könsstympning. I somras antog till exempel FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som uppmanar stater att avskaffa könsstympning, till vilken Sverige var medförslagsställare.

Vi kan glädja oss åt att vi genom intensivt arbete i såväl EU och FN som vid våra ambassader i berörda länder lyckats mobilisera allt fler länder att uttrycka stöd för SRHR, även till exempel i gemensamma anföranden för SRHR i FN:s högnivåsammanhang.

Sverige är bland de största givarna till UNFPA, UN Women och Unicef, som jobbar med denna fråga globalt, regionalt och på landnivå. Sverige driver också på för att EU prioriterar SRHR i sina externa relationer och för att EU:s bistånd bidrar till detta viktiga arbete.

Just nu har krafter som vill begränsa kvinnors och flickors mest grundläggande rättigheter vind i seglen. Detta är livsfarligt. Jag kommer att fortsätta bekämpa en sådan utveckling i mitt arbete varje dag, såväl inom EU som globalt.


Anf. 101 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Jag skulle först vilja gratulera ministern och välkomna honom samt uttrycka ett jättetack för ett omfattande och viktigt svar. Detta var faktiskt första gången jag hörde någon minister säga att könsstympning är jämförbart med tortyr.

Att flickor - det vill säga barn - utsätts för något så avskyvärt är helt enkelt oacceptabelt och måste bekämpas på alla nivåer, såväl internationellt som inom det europeiska samarbetet. Det är viktigt, för vi vet att över 4 miljoner unga flickor varje år utsätts för denna brutala tortyr. Vi vet också att det finns över 200 miljoner kvinnor och unga flickor som är utsatta; detta motsvarar 20 gånger Sveriges befolkning.

Tänk om det här inte handlade om kvinnor och flickor, som man är likgiltig inför. Om det handlade om andra former av tortyr skulle hela världens stater, och FN och EU, enas om att bekämpa det.

Jag själv tycker att den som inte bryr sig om halva befolkningen och som inte tar ställning för dess rätt heller inte tar ställning för hela befolkningen i världen. Så är det: Vi kvinnor är halva befolkningen - och mer än så i många länder - men har inte samma rättigheter.

Könsstympning är en av de grövsta formerna av hedersförtryck och finns i 30 länder. Precis nu, när jag satt och lyssnade på ministern, mejlade faktiskt en läkare mig och frågade om jag visste att det finns också i södra Iran. Detta innebär att könsstympning finns i 31 länder. Iran är ju mitt gamla hemland; jag visste inte att detta fanns där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta kommer att breda ut sig. Det finns som sagt i Afrika och i Mellanöstern, men det finns också i vissa delar av Latinamerika. Detta är ett stort samhällsproblem och hälsoproblem dagligen, månadsvis och stundvis. De flickor och kvinnor som vi möter här i Sverige och som vi hör och läser om har problem vid toabesök och vid förlossning. Detta får allvarliga konsekvenser för dessa kvinnor, särskilt för unga flickor.

I vårt eget land rör det sig om 40 000 personer, enligt statistik som går sju år tillbaka, men det är säkerligen fler. Enligt den senaste statistiken från Unicef och Europaparlamentet handlar det om över 600 000 kvinnor i våra medlemsländer. Man befarar också att 180 000 unga flickor är utsatta för detta fruktansvärda brott och denna tortyr.

Jag menar att denna interpellation är högst aktuell för oss i Sverige, för oss som medlemsstat och för oss som en röst i FN när det gäller att driva frågan att detta ska bli olagligt. Jag undrar om vi, utöver det som ministern uttryckte på ett bra sätt, kommer att driva på för en lagstiftning i medlemsländerna.


Anf. 102 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)

Fru talman! Sverige driver på för att EU ska ansluta sig och för att vi ska ratificera detta. När det görs ska EU:s medlemsländer hållas ansvariga för att följa konventionen och leva upp till dess principer.

Sverige har ju konsekvent drivit på för ett villkorande inom EU när det gäller demokrati- och rättighetsfrågor för att ett land ska kunna ta del av de stora stöden i EU:s budget samt drivit på för att man ska sätta stopp för den här formen av övergrepp och denna brutala form av våld, oftast mot småflickor. Det måste ses som grundläggande också inom EU. Sverige kommer såklart att följa detta och fortsätta att ligga på i de forum vi kan och på det sätt som det ges möjlighet till.

Jag vill också påpeka att detta verkligen är ett stort utvecklingshinder i världen. För flickor som blir utsatta för de här övergreppen kommer konsekvenserna att bli sämre möjligheter att ta del av rättigheter, komma vidare i livet, vara en del av en ekonomi, vara en del av en utbildning, vara en del av en familj och ta del i samhället på lika villkor.

Vi ser hur våld mot flickor och kvinnor ökar, hur tillgången till andra sexuella rättigheter och sexuell hälsa minskar, trycks undan och nekas unga flickor och kvinnor.

Det är skrämmande att det i en tid med en pandemi som vi lever i just nu är den här typen av tjänster och arbete som trängs undan. UNFPA, FN:s befolkningsfond, som ju är FN:s främsta verktyg för att jobba just med SRHR-frågor globalt, menar att upp till 2 miljoner fler fall av kvinnlig könsstympning kommer att ske på grund av pandemin - fall som annars hade upptäckts och undanröjts. Men resurserna styrs nu om och utrymmet minskar att det sker. 2 miljoner flickor till kommer att utsättas för dessa fruktansvärda övergrepp, för att vi har en värld som inte klarar av att vara tillräckligt hållbar och säkerställa flickors och kvinnors lika rättigheter. Det är såklart oacceptabelt.

Unicef menar också att de resurser som vi satsar på området skulle behöva öka tio gånger om vi ska nå målet i hållbarhetsagendan att vi ska utrota förekomsten av kvinnlig könsstympning till 2030. Det är ett mål som nu ter sig vara allt längre bort från oss, och så kan vi såklart inte ha det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det totala svenska stödet i biståndet till SRHR-frågor förra året översteg 3 miljarder. Det är en siffra som är preliminär och som sannolikt kommer att justeras uppåt. Vi beslutade förra året att öka vårt stöd till världens hittills största insats för att utrota könsstympning och motverka könsrelaterat våld.

Vi kommer att jobba i 16 afrikanska länder det närmaste årtiondet. Det är en helt unik satsning som inte har någon motsvarighet när det gäller insatser just mot kvinnlig könsstympning. Det är en bred geografisk verksamhet där man jobbar globalt, regionalt och nationellt med att minska förekomsten av detta. Och vi har sett resultat. Det tydligaste var kanske i samband med att Sudan 2020 fick till en ny lag som förbjuder könsstympning. Det har de inte tidigare haft. Det är nu 15 av 16 länder som ingår i det här programmet som har antagit den här typen av lagstiftning. Över 200 000 flickor har under 2019 lyckats söka hjälp och undkomma könsstympning. Detta är såklart framgångar. Framgångar handlar också om att ta fram och involvera män mer i det här arbetet.

Mot pandemin finns det vaccin, men mot våldet, mot könsstympningen, finns det inget vaccin. Lösningen är att vi bygger samhällen som inte accepterar det här längre och att vi jobbar med alla delar av samhället för att upptäcka, motarbeta och trycka bort förekomsten av den här formen av övergrepp.


Anf. 103 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Tack, statsrådet, för orden!

Det är glädjande att Sverige är ett starkt humanitärt land, och det är vi kända för. Vart man än åker, till Colombia eller Västsahara, är man en stolt svensk representant, och det är glädjande. Men vi måste faktiskt ställa krav på motparten. Vi måste göra det vare sig det är kvinnorörelser eller organisationer, statliga eller icke-statliga, för könsstympning är inte vilket förtryck som helst.

Som ministern håller med mig om är det tortyr och brott mot mänskliga rättigheter, och det borde faktiskt klassas som brott internationellt. Man borde i Haag anmäla flera stater för brott mot halva befolkningen. Det är ganska många - 200 miljoner. Och som statsrådet nämnde riskerar det att under pandemin, under ett år, bli ytterligare 2 miljoner. Det innebär att hundratals miljoner flickors och kvinnors liv förstörs på grund av problematiken med seder och bruk som ligger bakom detta.

Det handlar om religiösa, patriarkala och förlegade kulturer. I till exempel Egypten är könsstympning faktiskt förbjuden, men ändå är 80 procent av landets kvinnor och flickor könsstympade. Det religiösa brödraskapets ministrar i den förra regeringen sa att det här måste man göra för att ha kontroll över flickors sexualitet.

Det var inte länge sedan som en kvinna i regeringen i Malaysia, vice premiärminister Wan Azizah Wan Ismail, menade att det är kvinnlig omskärelse. Man förminskar problemet och säger att det är en religiös tradition och sed som man inte kan lagstifta bort. Jag tycker att det är väldigt allvarligt när regeringsrepresentanter, ministrar och en vice premiärminister som själv är kvinna säger detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att även om vi har lagstiftningar räcker det inte om vi inte går till botten med detta och informerar om vilket slags tortyr, samhällsproblem och hälsoproblem det här är. Detta drabbar inte bara kvinnor och flickor, utan det drabbar faktiskt också män och relationer. Det förstör väldigt mycket för många miljoner människor dagligen, inte minst när det gäller barnafödande. Därför måste det här stoppas. Vi måste göra allt som står i vår makt för att genomföra upplysningskampanjer på svensk nivå, på EU-nivå men också i FN.

Precis som ministern befarar kommer den här tortyren, precis som mäns våld mot kvinnor, hedersvåld och också våld mot män, att drabba hundratals miljoner kvinnor och flickor. Vi måste helt enkelt ha upplysningskampanjer men också medvetandegöra de här regeringarna och de patriarkala strukturerna om detta, och det menar jag att Sverige kan göra.


Anf. 104 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)

Fru talman! Förekomsten av könsstympning är vanligast i 29 länder i Afrika. Högst är andelen i Somalia och Guinea. I 26 av de 29 länderna är det förbjudet enligt lag, men lagstiftningen följs inte. Amineh Kakabaveh har helt rätt i att det inte räcker att lagstifta.

Förutom i en del afrikanska länder förekommer också könsstympning i delar av Mellanöstern och Asien, i Jemen, i delar av Irak, i Iran, Indonesien och Filippinerna. I flera länder är förekomsten ofta begränsad till mindre regioner eller till vissa folkgrupper. Historiskt sett har det också skett i USA och i Europa.

Agenda 2030 har som ambition att utrota förekomsten av kvinnlig könsstympning till 2030, men som vi har konstaterat går arbetet för långsamt. Uppskattningsvis är det 68 miljoner flickor som riskerar att bli könsstympade till 2030, och att skydda dem kommer att kräva en betydande ansträngning. Som jag tidigare nämnde menar Unicef att arbetet skulle behöva gå tio gånger snabbare för att målet ska kunna uppnås.

Samtidigt har framgångar skett. I dag drabbas cirka en av tre flickor mot en av två för 30 år sedan. I länder som Centralafrikanska republiken, Irak, Liberia och Nigeria har antalet drabbade flickor minskat med hälften. Andelen flickor som protesterar mot de här övergreppen har fördubblats de senaste 20 åren.

Men det är en kulturellt känslig fråga. Det är därför av stor vikt att vi jobbar nära lokala ledare i olika länder, inte minst religiösa lokala ledare och opinionsbildare. Religiösa argument till stöd för könsstympning finns ju även i länder där sedvänjan är förbjuden enligt lag. Det är därför ofta helt centralt att använda religiösa aktörer som ingångar i samhällen där könsstympning utövas. Att ge religiösa aktörer som är emot den här praktiken möjlighet att använda sina plattformar är extremt viktigt för att nå framgång i det här arbetet och motarbeta religion som medel för att fortsätta med den här typen av sedvänjor.

Samtidigt vet vi att de religiösa skrifterna inte stöder kvinnlig könsstympning. Ändå har detta fastnat i de traditionella samhällena, och religionen används. Därför är det viktigt att vi också använder religionen som ett verktyg för att minska och komma bort från denna typ av övergrepp.

Lika viktiga är såklart andra traditionella ledare av icke-religiös karaktär.

Könsstympning är också en universell utmaning. Det kan inte bekämpas utan ett samhällsengagemang på absolut gräsrotsnivå, också bland unga människor. Ungdomar och aktivister måste inkluderas i detta arbete, ges en röst och utrymme och vara en del av den kollektiva globala ansatsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste vara fler som vågar och har utrymme att resa oss upp och säga: Nu räcker det! Enough!

Civilsamhället kan också ha en extremt viktig roll i att driva rättsfall som kan leda till lagföring och att hålla beslutsfattare till svars för att den lagstiftning som kanske finns på plats inte upprätthålls.

Den allvarliga kränkning som detta innebär av barns, flickors och kvinnors mänskliga rättigheter är en form av våld djupt rotad i ojämlikhet mellan könen. Det är en extrem form av diskriminering mot flickor och kvinnor. Det är ett övergrepp på människans rätt till hälsa, fysisk integritet och säkerhet.

Det handlar om rättigheten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller annan förnedrande behandling. Det handlar även om rätten till liv då detta ingrepp faktiskt ibland leder till döden. Eftersom ingreppet mestadels sker på barn är det också ett allvarligt brott mot barnets rättigheter.

Det finns helt enkelt inga argument för att världen inte ska samla sig, mobilisera och göra allt den kan för att få bort denna vedervärdiga praktik från samhället.


Anf. 105 Amineh Kakabaveh (-)

Fru talman! Jag tackar statsrådet hjärtligt för att han på ett så bra och djupgående sätt beskriver denna problematik.

Det är ingen tvekan om att vi är överens, men frågan är hur man ska komma till rätta med detta. Det är det min interpellation handlar om.

Det finns inom både kristendom och islam, men det förekommer också hos dem som inte är jättereligiösa. Vi vet att religiösa ledare som skriver texter såklart påverkar fattiga människor.

Vilka är det som begår dessa brott? Jo, det är faktiskt kvinnor. Det värsta är att det är kvinnor som gör detta mot sina medsystrar, mot sina döttrar och barnbarn. Det gör det svårare än alla andra brott mot mänskliga rättigheter, och därför har världen länge varit tyst. Aldrig tidigare har jag hört en minister här i kammaren jämföra detta med tortyr och brott mot mänskliga rättigheter.

Det är bra att vi börjar med det nu, och det gläder mig att regeringen tar mina interpellationsfrågor på allvar. Jag hoppas att Sverige inte stannar vid ord utan också agerar kraftigt både i FN och i de medlemsstater där detta ännu inte förbjudits så att det förbjuds. Det räcker inte med lag, utan vi måste ha informationskampanjer i flyktingläger och inom jordbruket i de länder där Sverige finns och verkar.


Anf. 106 Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)

Fru talman! Ja, det gäller att jobba med alla resurser vi har och de medel som står till buds på de ytor och i de sammanhang vi befinner oss. Det handlar om stöd till lokala opinionsbildare och till nätverk av kvinnor och nätverk av män som kan jobba med att upptäcka och motarbeta detta utan att det leder till stigmatisering, utanförskap eller utestängning för att man väljer att bryta mot sedvänjor som dominerat under lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det handlar om att stötta religiösa aktörer att stå upp och tala om detta och att stötta beslutsfattare att våga presentera, driva igenom och leva upp till lagstiftning.

Det handlar också om att jobba globalt med normer som skapar ökat utrymme så att vi mycket starkare kan driva på för kvinnors och flickors sexuella rättigheter och hälsa.

Jag hoppas att den nya administrationen i USA, som tar avstånd från president Trumps vedervärdiga politik på detta område, öppnar för nya möjligheter att jobba mer aktivt med detta globalt, för det behövs. Dessa vedervärdiga övergrepp på flickor och kvinnor, ofta i allt tidigare ålder, måste få ett slut.

Jag avslutar med att tacka Amineh Kakabaveh för hennes välkomnande av mig till kammaren. Jag vill också tacka för interpellationen och för hennes oförtröttliga arbete med att hela tiden lyfta upp flickors och kvinnors utsatthet, våldsfrågor och annat förtryck. Vi måste våga lyfta upp detta, prata om det och mobilisera resurser och politik för att bekämpa det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2020/21:581 Åtgärder mot könsstympning i utrikespolitiken

av Amineh Kakabaveh (-)

till Statsrådet Per Olsson Fridh (MP)

 

Varje år utsätts mellan 3 och 4 miljoner unga flickor och kvinnor för olika typer av könsstympning, som ingår som en väsentlig del i det hedersförtryck som vi finner i stora delar av Afrika och Mellanöstern, men som även finns i Sverige.

Hederskulturen innebär en lång rad begränsningar av flickors och kvinnors grundläggande frihet och rättigheter. De handlar om hur hon ska vara klädd, vilka hon får umgås med och hur hon ska bete sig och uppträda.

Denna sedvänja är sprungen ur uråldrig patriarkal kultur. I stora delar världen där hedersförtrycket är starkt förekommer också ett grovt och brutalt ingrepp på kvinnor, främst unga flickor, som innebär att man begår övergrepp mot dem genom könsstympning. I flera länder genomförs ingrepp från fyra års ålder och uppåt. När man rättfärdigar dessa ingrepp hänvisas det till tradition och religion, där traditionen att könsstympa flickor är betydligt äldre än de religioner som förekommer i dessa länder.

Brutala hedersnormer styr och berövar flickor deras rätt till sin kropp och sexualitet. Någon har uttryckt förhållandet mellan könsstympning å ena sidan och tradition och religion å den andra som att könsstympning är tradition som maskerats till religion. Detta har fått till följd att religiösa argument används för att motivera könsstympning och att vissa religiösa företrädare i vårt land rättfärdigar könsstympning och hedersförtryck eller avstår från att yttra sig i saken. I Egypten har representanter för Muslimska brödraskapet velat legalisera könsstympning och vill kalla det för omskärelse. Häromdagen har Egypten kommit med ett nytt förslag till lagskärpning. Ett nytt straff på upp till 20 års fängelse har införts i landet i ett försök att utrota kvinnlig könsstympning. Könsstympningen i landet har fortsatt att utövas trots att det har varit förbjudet i 13 år.

I en studie genomförd av FN:s barnfond Unicef uppskattas att över 80 procent av Egyptens kvinnor och flickor är könsstympade. Kvinnoorganisationer välkomnar den nya lagändringen men påpekar att lagen är verkningslös så länge poliser och domare inte tar frågan på allvar. I Malaysia menar regeringen att kvinnlig omskärelse är en del av den malaysiska kulturen. Detta konstaterades av vice premiärminister Datuk Seri dr Wan Azizah Wan Ismail.

Under allt tal om traditionella och religiösa normer döljer sig emellertid de verkliga orsakerna. Den verkliga orsaken till könsstympning i patriarkala samhällen är hederskulturen, som inte syftar till något annat än att kontrollera flickors och kvinnors sexualitet. Allt annat är bara prat. Det handlar om att kontrollera kvinnorna eller, som en kvinna som själv blivit drabbad av övergreppet, uttryckte det på ett seminarium riksdagen i januari i år: Det är inget snack om den saken.

I dag är könsstympning förbjuden i Sverige. Det torde vara självklart för oss alla att den internationella solidariteten bjuder oss att vi i Europa, och inom EU och utanför EU, måste bekämpa könsstympning. Den feministiska utrikesministern borde i både EU och FN kräva ett förbud mot könsstympning. Det spelar ingen roll om övergreppet sker i Mogadishu, Egypten, Malaysia, Irak eller Eritrea. Vi måste på allvar verka för att andra EU-länder, EU som organisation och länder utanför EU ska förbjuda könsstympning. Ämnet kommer säkerligen att möta visst motstånd, då könsstympning uppfattas som något alltför obekvämt, närgånget och intimt och därför är jobbigt för en del politiker att ta itu med. Men det handlar faktiskt om miljontals flickebarns och kvinnors dagliga lidande – alltså ingen småsak. Ett lidande som drabbar 3 till 4 miljoner flickor om året. Det finns omkring 200 miljoner könsstympade kvinnor i världen i dag. Det är ingen liten grupp det här handlar om – den är 20 gånger större än Sveriges hela befolkning.

Jag vill fråga statsrådet Per Olsson Fridh:

 

  1. Avser statsrådet att ta upp frågan om en gemensam lagstiftning för hela EU om ett förbud mot könsstympning?
  2. Avser Sverige att inom EU verka för att de medlemsländer som inte har förbjudit könsstympning ska göra det omedelbart?
  3. Avser Sverige att verka för att frågan om könsstympning ska komma högre upp på dagordningen inom EU och FN? 
  4. Avser Sverige att i FN driva kravet att ett förbud mot könsstympning ska införas i alla medlemsstater i FN?