Avskaffad preskriptionstid för mord för personer under 18 år

Fru talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om jag och regeringen är beredda att avskaffa preskriptionstiden för mord för personer under 18 år.

Låt mig inleda med att slå fast det självklara: Det är djupt otillfredsställande om ett så allvarligt brott som mord inte leder till lagföring på grund av preskription trots att brottet kan klaras upp. Genom den tekniska och forensiska utvecklingen och de framsteg som görs, exempelvis i form av ny dna-teknik, kan vi i dag på ett rättssäkert sätt ta fram bevisning som gör att vi kan lösa brott som begicks för mycket lång tid sedan. Regelverket när det gäller preskription måste anpassas till denna utveckling.

Preskriptionsutredningen har haft i uppdrag att se över regelverket utifrån dessa utgångspunkter. Utredningen har föreslagit förlängda preskriptionstider för allvarliga brott i allmänhet, även för brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år. För den som begått ett mord eller ett annat brott som kan bestraffas med livstids fängelse innan han eller hon fyllt 18 år innebär utredningens förslag att preskriptionstiden förlängs från 15 år till 25 år.

Regeringspartierna - alltså Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna - och Sverigedemokraterna har i Tidöavtalet kommit överens om att dagens preskriptionsbestämmelser ska revideras. Som ett första led i det arbetet är partierna överens om att huvudförslagen från Preskriptionsutredningen ska genomföras. Arbetet med en lagrådsremiss utifrån utredningens förslag pågår för närvarande på departementet.

I ett andra led ska, enligt Tidöavtalet, en ny utredning tillsättas och ges i uppdrag att se över vissa andra frågor som är kopplade till den straffrättsliga preskriptionen.

Som Pontus Andersson Garpvall påpekade ser vi i dag en tydlig trend: Allt yngre personer begår grova brott, till exempel mord och grova våldsbrott. Regeringen arbetar brett för att bryta den här utvecklingen.

Så sent som i förra veckan beslutade regeringen om en nationell brottsförebyggande strategi med socialpreventivt fokus. I fokus för denna strategi står insatser för att bland annat bryta rekryteringen till de kriminella nätverken, förebygga att barn och unga dras in i kriminalitet och få personer som begår brott att lämna kriminaliteten bakom sig.

Förra sommaren infördes en ny brottsrubricering som gör det straffbart att involvera personer under 18 år i brott eller brottslig verksamhet. Vi ser nu över straffen och straffrabatterna för unga brottslingar. Vi prövar också om straffmyndighetsåldern bör sänkas - inte främst för att sätta barn i fängelse utan för att öppna hela verktygslådan med ungdomsvård, ungdomsövervakning och andra särskilda ungdomspåföljder för ännu fler.

Vi avser också att lämna en proposition till riksdagen om att inrätta särskilda ungdomsfängelser för de unga brottslingar som dömts för grova brott.

Allt detta är bra ur ett straffrättsligt perspektiv. Det ger också utrymme för Sis, Statens institutionsstyrelse, att fokusera på alla andra ungdomar som är placerade på de särskilda ungdomshemmen, som har andra behov som i dag i alltför hög grad inte blir tillgodosedda. Redan nu begränsar vi kraftigt tillgången till mobiltelefoner för unga som avtjänar sluten ungdomsvård på Sis.

En utredare har också fått i uppdrag att föreslå en ordning som ger socialtjänsten möjlighet att ställa krav på barn och unga att till exempel delta i olika aktiviteter eller vara hemma under vissa bestämda tider. Detta liknar de barn- och ungdomsförelägganden som förekommer i Danmark.

På en rad olika områden flyttar vi alltså fram positionerna för att bryta utvecklingen med barn och unga som begår allt grövre brott. Detta gör vi för brottsoffren, för det omgivande samhällets behov av skydd och för att unga som har påbörjat en kriminell karriär ska ha en chans att bryta sina destruktiva mönster.

Fru talman! De senaste årens ökning av dödsskjutningar och sprängningar har fått Sverigedemokraterna och regeringen att vidta hårdare åtgärder mot kriminaliteten. Under den tidigare socialdemokratiska regeringen ökade exempelvis antalet dödsskjutningar med 232 procent på bara åtta år.

I januari införde vi dubbelt straff för grovt vapenbrott, och sedan tidigare har ungdomsrabatten avskaffats vid grov brottslighet. Men som ministern var inne på är mer att vänta. Inte minst kommer vi att under denna mandatperiod att införa dubbla straff för gängkriminella, vilket kommer göra det ännu mindre attraktivt att välja en kriminell livsstil. En person som döms för exempelvis grovt vapenbrott kan då få minst åtta års fängelse, vilket kan jämföras med ynka ett års fängelse som var fallet för bara ett par år sedan.

Inte minst sedan ungdomsrabattens avskaffande vid grova brott har vi sett en tydlig trend att ungdomar som är under 18 år är inblandade i grova våldsbrott. Det är mer riskfyllt för personer som är 18 år eller äldre att begå grova brott eftersom personer mellan 18 och 21 år nu kan få livstids fängelse. Kanske är det därför det numera hör till vanligheterna att personer som är under 18 år är inblandade i skjutningar. Straffet avskräcker helt enkelt de äldre.

Uppklaringsnivån för de grova våldsbrotten har förbättrats sedan Sverigedemokraterna och regeringen tog över makten. Stockholmspolisen rapporterar att man har gått från en uppklaring på cirka 15 procent till dagens siffra på över 70 procent.

Men sannolikt går många mördare fria. Många mord är ouppklarade, och sannolikt var flera av skyttarna under 18 år när morden begicks. I dag är preskriptionstiden för mord 15 år om den misstänkte var under 18 år vid brottstillfället. Det innebär att vi i framtiden sannolikt kommer att hamna i fler situationer där gärningsmannen vid brottstillfället var minderårig och därför kan undkomma straff när preskriptionstiden löper ut.

Min uppfattning är att det är principiellt viktigt för brottsoffrets närstående att få upprättelse i form av att en gärningsman döms för det mord han begått. Att gärningsmannen var under 18 år vid brottstillfället spelar mindre roll.

Kriminalvård i Sverige handlar inte bara om inlåsning för att hålla farliga människor borta från våra gator och om att i den mån det är möjligt få gärningsmän att bli goda samhällsmedborgare. Det handlar också om rättvisa, inte minst för anhöriga till mordoffer. Den som har begått en sådan grov handling ska få ett straff för det den gjort, och de anhöriga ska få upprättelse, vilket de aldrig helt kommer att få eftersom de aldrig får tillbaka sin son, dotter, bror eller syster. Det minsta man kan begära från samhällets sida är att gärningsmannen straffas för det som gärningsmannen har gjort. Att gärningsmannen vid tillfället var under 18 år spelar enligt mig, som sagt, ingen som helst roll.

Ministern vill i ett första led genomföra Preskriptionsutredningens förslag att öka preskriptionstiden från 15 till 25 år, vilket är bra. Men ser ministern en möjlighet att efter ny utredning och i ett andra led helt avskaffa preskriptionstiden för mord för personer under 18 år?

Fru talman! Jag tackar Pontus Andersson Garpvall för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor här i dag.

Det råder ingen som helst tvekan om att vi under många år har haft en utomordentligt allvarlig samhällsutveckling i Sverige där det dödliga skjutvapenvåldet har tredubblats under en tioårsperiod. Regeringen gör nu väldigt mycket i samspel med Sverigedemokraterna för att vända denna utveckling. Vi resurssätter rättsväsendet på ett annat sätt, ger polisen mer effektiva verktyg, ser till att straffen på ett bättre sätt än i dag återspeglar brottens allvar och betonar den preventiva effekt som en längre inlåsning kan ha. Sitter man inne dubbelt så länge för ett grovt vapenbrott, vilket man gör från den 1 januari, i normalfallet fyra år i stället för tidigare två år, kan man inte begå nya brott under den tiden, inte rekrytera nya barn eller ungdomar till de kriminella nätverken och så vidare.

Allt detta bottnar i en principiell grundsyn som handlar om att rikta om perspektiven när det gäller synen på straff och rättspolitiken i stort till att ta mindre hänsyn till gärningsmannen och dennes intressen och lägga större betoning på samhällets behov av skydd mot grov och allvarlig brottslighet och, förstås, brottsoffers intresse av stöd, skydd och upprättelse. Denna dimension har givetvis också betydelse också för de frågor vi diskuterar här i dag.

För ett brottsoffer eller för anhöriga till ett brottsoffer kan det naturligtvis framstå som oerhört stötande att ett brott som begicks för länge sedan och då inte kunde klaras upp men som nu på grund av ny bevisning, ny teknik eller annat visar sig vara möjligt att klara upp ändå inte kan leda till en konsekvens för gärningsmannen eftersom brottet har preskriberats. Denna fråga står på högkant, och det är viktigt och bra att vi får diskutera den här i dag.

Låt mig innan jag går in på denna fråga betona att huvudfokus för vår politik är att ge brottsbekämpningen verktyg som gör det möjligt att klara upp så många brott som möjligt så snabbt som möjligt. I Stockholm låg 2022 brottsuppklaringen för dödsskjutningar på drygt 15 procent, men när vi summerar 2023 låg brottsuppklaringen på över 75 procent. Motsvarande siffra i Uppsala var 85 procent. Det beror på en kombination av en rad olika faktorer, men en faktor är nya, effektiva verktyg till brottsbekämpningen, andra arbetssätt och så vidare.

Vi ska givetvis lägga tyngdpunkten i våra insatser på att brott helst förebyggs och förhindras innan de äger rum, men om de väl äger rum ska de kunna utredas och klaras upp så att gärningsmannen eller gärningsmännen kan fällas i så nära anslutning det bara går till det begångna brottet. Här gör vi oerhört mycket.

När det gäller preskriptionsfrågorna har preskriptionen avskaffats för mord och andra riktigt allvarliga våldsbrott. När det gäller just barn mellan 15 och 17 år kan man säga att den särbehandling som också syns i preskriptionsreglerna baseras på att vi överlag hanterar brottslingar mellan 15 och 17 år på ett annat sätt än vuxna brottslingar. Det är mer en förklaring än ett uttryck för att jag tycker att det nödvändigtvis är rätt. Det är i alla fall bakgrunden.

I ett första steg höjs nu preskriptionstiden till 25 år för barn mellan 15 och 17 år. Det är ett viktigt steg, och det kommer att träffa många av de situationer som Pontus Andersson Garpvall tar upp. När vi väl har genomfört detta får vi återkomma till vilka ytterligare frågor som behöver belysas i ett andra steg.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

För att fortsätta diskussionen om preskription uppmärksammades för något år sedan ett fall i Göteborg där ett mord begåtts i en tygbutik 2005. Dna från den misstänkta kunde anträffas på platsen, men en matchning hittades först för ungefär ett år sedan. Då hade det gått 18 år sedan mordet, och eftersom den misstänkta var 17 år när mordet begick var brottet preskriberat. Mördaren undkom alltså straff eftersom hon i över 15 år hade lyckats undgå upptäckt. För mig och även justitieminister Gunnar Strömmer är detta väldigt upprörande - och när något är upprörande får man som politiker se till att göra något åt det.

Preskriptionsutredningen föreslog en ökad preskriptionstid i dessa fall från 15 till 25 år. Men ponera att det har gått 26 år innan gärningsmannen upptäcks. Då hade det varit precis samma situation som nu, med en person som inte kan dömas på grund av att preskriptionstiden löpt ut. Därför ser jag snarare ett behov av att preskriptionstiden helt avskaffas för unga mördare än att det förlängs. Men det som vi gör nu i ett första steg är ett bra och rimligt steg.

Som ministern var inne på i sitt första anförande gör den tekniska och forensiska utvecklingens framsteg att fler brott kan uppklaras. Detta ökar rättssäkerheten; inte minst kan fler brott uppklaras som begicks för länge sedan.

Ett problem med det tidigare nämnda fallet var att kvinnan som alltför sent kopplades till mordet hade varit misstänkt för ett flertal brott men inte topsades förrän efter 18 år. Hade man gjort det tidigare hade mordet kunnat klaras upp tidigare. Det visar på vikten av att man aldrig ska tveka om att använda de tekniska verktyg som finns närhelst det är möjligt.

Argumenten för preskriptionstid är ofta att brottet inte kommer att gå att lösa för att det har gått för lång tid, att gärningsmannen inte för evigt ska gå omkring med ett straffhot eller att gärningsmannen efter en lång tid har ordnat upp sitt liv. Vid just mord eller andra väldigt grova brott anser jag dock att alla dessa argument faller. Rättvisa och upprättelse måste väga tyngre.

Jag förstår om ministern inte vill föregripa den framtida utredningen och inte heller kan utesluta att preskriptionstiden alltid ska avskaffas vid mord, men skulle ministern kunna ge sin syn på om han ser några nackdelar med en helt avskaffad preskriptionstid?

Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att vi nu ser över preskriptionsreglerna. Redan de förändringar som vi nu bereder och kommer att genomföra kommer att innebära en oerhört stor skillnad när det kommer till just preskriptionsfrågorna.

I dag är endast vissa särskilt utpekade brott undantagna när det gäller preskriptionen, såsom mord, dråp, våldtäkt, grov våldtäkt och våldtäkt mot barn. Det är alltså ett antal utomordentligt allvarliga brott där det i dag inte finns preskription. Enkelt uttryckt: Om man hittar en gärningsman efter många år kommer de här brotten alltid att kunna lösas.

När vi nu ska genomföra de förslag om preskriptionstid som finns i denna första utredning, som jag har nämnt, gör vi väldigt stora förändringar. Vi säger helt enkelt att när det är livstid i straffskalan ska preskription inte gälla. Då omfattar det helt plötsligt många fler brott, såsom grov mordbrand, grovt blåljussabotage, människorov och grov allmänfarlig ödeläggelse.

Detta tror jag är en otroligt viktig signal till brottsoffer. När det finns tekniska möjligheter och vi kan klara upp brott även när det har gått väldigt lång tid och det gäller riktigt allvarlig brottslighet ska det inte finnas någon preskription som sätter hinder i hjulet för att klara upp och lagföra i de fallen. Även när det gäller mindre allvarlig brottslighet kommer vi att förändra reglerna så att vi i färre fall än i dag får snedvridande effekter eller allvarliga effekter på grund av preskriptionsregler. Detta är alltså en väldigt stor förändring. Som sagt höjer vi preskriptionstiden till 25 år - om vi ska följa utredarens förslag - också för barn och unga mellan 15 och 17 år som begår allvarliga brott.

Jag tycker att de argument Pontus Andersson Garpvall anför för att helt och hållet ta bort preskriptionstiden också för barn och unga över 15 år är berättigade och rimliga. Sedan finns det andra argument i andra vågskålen som handlar om hur vi generellt sett kommer att utforma straffbestämmelser för barn och unga.

Vi kommer att göra en stor reform när det gäller straff för brottslingar över 15 år. Påföljden sluten ungdomsvård, som i dag är det allvarligaste straffet för dem mellan 15 och 17 år som begår allvarliga brott, övergår till fängelsestraff, vi kommer att ersätta dagens system med Sis-hem för de grövsta brottslingarna och vi har ungdomsfängelser. I den helheten kommer vi naturligtvis också att belysa andra frågor som är kopplade till unga mellan 15 och 17 år.

Min egen uppfattning är att vi sannolikt även i framtiden i olika avseenden kommer att behandla unga mellan 15 och 17 år - alltså icke-myndiga brottslingar - delvis annorlunda än vuxna. Självklart måste dock dessa frågor hanteras som en helhet. De frågor som Pontus Andersson Garpvall tar upp ingår naturligtvis i den helheten.

Vi får helt enkelt återkomma till hur vi avser att gå vidare med frågorna efter det att vi har genomfört de stora och viktiga förändringar när det gäller preskriptionstider som vi nu förbereder i departementet.

Fru talman! Jag tackar Gunnar Strömmer för svaret. Det känns som att ministern och jag drar åt samma håll, och det är ju bra. Så var det inte under den förra mandatperioden när man hade interpellationsdebatter med den förra justitieministern.

Det är positivt att vi nu har en regering som ihop med Sverigedemokraterna är redo att ta dessa frågor på allvar. Kriminalpolitiken är en av de största delarna av Tidöavtalet. Väljarna anser att det är den just nu viktigaste politiska frågan samtidigt som Sverigedemokraterna och Moderaterna är de två partier som har högst förtroende i dessa frågor.

Mycket är som sagt på gång. Bara nu den kommande månaden gör vi det enklare att vräka kriminella. I juni träder den nya förverkandelagstiftningen i kraft, vilket kommer att göra det enklare för våra brottsbekämpande myndigheter att beslagta kriminellas egendomar. Steg för steg gör vi det mindre och mindre attraktivt att välja en kriminell livsstil.

Vad gäller frågan som diskuteras i den här debatten ser jag fram emot att gå vidare med och genomföra Preskriptionsutredningens förslag om att förlänga preskriptionstiden vid mord från 15 till 25 år. Jag ser också fram emot det andra ledet - den nya utredning som eventuellt kan göra att preskriptionstiden för mord helt tas bort, även om den misstänkte var under 18 år vid brottstillfället.

Fru talman! Jag tackar återigen Pontus Andersson Garpvall för att den här frågan har aktualiserats genom interpellationen och att vi har fått möjlighet att diskutera detta i dag.

Låt mig avsluta med att konstatera det jag inledde med att slå fast, nämligen det självklara att det är djupt otillfredsställande om allvarliga brott inte leder till lagföring på grund av preskription trots att brottet i och för sig kan klaras upp, kanske för att en gärningsman som tidigare inte har varit känd har blivit känd för polisen genom att till exempel ny teknik har gjort det möjligt att ta fram bevisning som gör att man kan fälla någon som skyldig för ett allvarligt brott som har begåtts för länge sedan.

Därför har det högsta prioritet för oss att med gemensamma krafter ändra preskriptionsreglerna. En utgångspunkt när det gäller allvarlig brottslighet som har livstids fängelse i straffskalan är att helt enkelt ta bort preskriptionen eftersom brotten är så allvarliga och behovet av upprättelse för brottsoffren är så stort och inte minst också för att den tekniska utvecklingen gör att det i dag finns väldigt goda förutsättningar att klara upp fler brott, också efter väldigt lång tid.

Detta måste vi möta, och det gör vi. Det arbetet pågår just nu, och vi avser att komma tillbaka till riksdagen med förslag så snart det arbetet är avslutat. Sedan vill jag också understryka betydelsen av att vi fortsätter att diskutera frågor som gäller just unga förövare, under 18 år, inklusive de frågor vi har diskuterat i dag och att vi fortsätter att göra allt vad vi kan för att säkerställa att polis och andra rättsvårdande myndigheter har de verktyg de behöver för att kunna klara upp brott så snabbt som det bara går så att frågan om preskription över huvud taget inte ska behöva aktualiseras.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.