Bankernas övervinster

Fru talman! Gunilla Carlsson har frågat finansministern vad ministern tänker göra för alla de hushåll som i dag finansierar bankernas övervinster och om ministern kan tänka sig att införa en tillfällig skatt på bankernas övervinster i syfte att återföra en del av övervinsterna till hushållen.

Interpellationen har överlämnats till mig.

Till att börja med är det bra att svenska företag är lönsamma. För banker är detta speciellt viktigt, eftersom det bygger motståndskraft i det finansiella systemet och kapacitet att upprätthålla kreditgivning i sämre ekonomiska tider. Men lönsamheten får inte uppkomma på bekostnad av ett starkt konsumentskydd och en välfungerande konkurrens mellan bankerna.

Bankmarknaden i Sverige är koncentrerad och dominerad av ett fåtal storbanker. Vissa indikatorer pekar förvisso på att konkurrensen har ökat de senaste åren. Storbankerna har tappat marknadsandelar, bolånemarginalerna är enligt Finansinspektionen de lägsta på tio år och kunderna har blivit mer rörliga. Men storbankerna har fortsatt en stark ställning. Ett exempel på det senare är att bankerna kunnat vara så snabba med att höja räntan på sin utlåning men först på senare tid börjat justera räntan på löne- och sparkonton. Finansministern har i samtal med de större bankernas verkställande direktörer påtalat att denna diskrepans varit anmärkningsvärd och att den reser frågor om konkurrenssituationen på svensk bankmarknad.

Som Konkurrensverket har påpekat är en av de viktigaste förklaringarna till storbankernas dominans att kunderna är obenägna att byta bank. Det är därför viktigt att på olika sätt stärka bankkundernas ställning och öka deras förutsättningar att förhandla med sin bank. Regeringen gav därför redan i slutet av förra året Finansinspektionen i uppdrag att se över hur konsumenternas ställning på bankmarknaden kan stärkas. Uppdraget ska slutredovisas senast den 25 maj nästa år.

Hushållens ekonomiska situation är hårt pressad av inflationen, som är på den högsta nivån på över 30 år. Det är troligt att en ny bankskatt skulle övervältras på kunderna genom höjda räntor och avgifter. Det skulle innebära att hushållens situation blir än mer ansträngd. Detta är inte rätt väg att gå. Det viktigaste för Sveriges ekonomi just nu är att inflationen bekämpas. Den är till stor del roten till det besvärliga ekonomiska läge som Sverige befinner sig i. Regeringen har därför lagt en återhållsam budget på riksdagens bord, vilken både bekämpar inflationen och stöttar hushållen och välfärden.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Eva Lindh (S) i stället fick delta i debatten.

Fru talman! Jag tackar Niklas Wykman för svaret. Det var som sagt Gunilla Carlsson som ställde interpellationen, men hon fick förhinder. Därför är jag här och tar debatten.

Den ekonomiska krisen drabbar som sagt vanliga svenskar väldigt hårt. Boräntorna gröper hål i hushållskassan, och fler och fler hushåll kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Det är många som har det tufft just nu. Vi har också en kommande sjukvårdskris i landet.

Men den ekonomiska krisen drabbar till synes inte alla. Medan vanligt folk går på knäna gör storbankerna rekordvinster på det tuffa ekonomiska läget. De är inte bara lönsamma; de får rekordvinster.

Den senaste tiden har vi fått se flera kvartalsrapporter som visar att bankernas vinster verkligen exploderar. Det allra mesta av vinsterna tas ut på det som kallas för räntenettot - det som bankerna tjänar på skillnaden mellan ut- och inlåningsräntor. Allt tyder på att bankernas utdelningar kommer att öka kraftigt i spåren av de här rekordvinsterna. Marknadens utdelningsprocesser visar att storbankerna toppar listan över högst direktavkastning, och många pekar på rekordhöga utdelningar.

Fru talman! Det krävs insatser för att långsiktigt stärka konkurrensen i banksektorn, som också finansmarknadsministern var inne på. För bankkundernas skull behöver man sänka trösklarna för hushållen att byta bank. Men det är ett arbete som tar tid. Precis som statsrådet var inne på är det fråga om år framåt i tiden. Det som behöver göras nu är att stötta människor som har det tufft och är drabbade av en kostnadskris här och nu.

Det är också därför vi socialdemokrater vill införa en tillfällig skatt på bankernas räntenetto. Vi gjorde samma sak under energikrisen. När elbolagen tjänade stora summor införde vi en tillfällig skatt på elproducenternas övervinster. På samma sätt kan bankerna vara med och bidra nu.

Det är fråga om en skatt på övervinsten - 23 procent på det räntenetto som överstiger 150 procent. Bedömningen är inte att bankerna skulle behöva ta ut några ökade kostnader från kunderna, utan bedömningen är att de gott klarar sig genom att betala av den här vinsten. Då bidrar de också till att göra det lättare för de hushåll - vanligt svenskt folk - som drabbas väldigt hårt av den ekonomiska krisen.

Därför upprepar jag nu Gunilla Carlssons frågor: Vad tänker ministern göra för alla de hushåll som i dag finansierar bankernas övervinster? Det är ju det som det här handlar om. Det är kunderna som finansierar övervinsterna. Kan statsrådet tänka sig en tillfällig skatt, som vi socialdemokrater föreslagit? Det skulle innebära att vi kunde fördela pengar från bankerna till svenska folket.

Fru talman! Kortsiktighet och populism är alltid dåligt i politik. Kortsiktighet och populism är synnerligen dåligt när det kommer till de finansiella systemen, för där kan man orsaka en nästan oöverblickbar skada med kortsiktighet och populism.

Jag gick i skolan på 90-talet. Där fick man då lära sig vad besparingar och nedskärningar innebär och vad det innebär när hundratusentals människor blir arbetslösa. Till stor del skedde detta för att kontrollen över de finansiella systemen gått förlorad.

Jag jobbade tillsammans med dåvarande finansminister Anders Borg i efterdyningarna av finans- och eurokrisen. Då stod svenska staten utan verktyg och var tvungen att fylla på och bygga en hel verktygslåda för att hantera de problem i de finansiella systemen som uppstått när man förlorat kontrollen över dem.

Om man ägnar sig åt kortsiktighet och populism i politiken får man till slut oöverskådliga problem i de finansiella systemen. Till slut, fru talman, riskerar det att spilla över i sämre ekonomiska levnadsvillkor för svenska folket och hög arbetslöshet. Det är så lätt att ägna sig åt populism i de här frågorna och tycka: Det här kan vi väl göra - det är lätt. Här finns mycket pengar - låt oss fördela dem någon annanstans! Men låt mig klart och tydligt slå fast för Socialdemokraterna och svenska folket att stabiliteten och motståndskraften i de finansiella systemen är något som man inte får kompromissa med utan som vi måste värna tillsammans.

Det finns givetvis många frågor. Förhoppningsvis, fru talman, kan Eva Lindh reda ut ett och annat.

När Socialdemokraterna presenterade sin kortsiktiga skatt fick man frågan: Vem kommer att betala den här skatten? Som jag förstod det medgav Socialdemokraterna på den presskonferensen att det nog åtminstone i viss utsträckning blir bolånetagarna. Är det nu rätt tid att göra det ännu dyrare för dem som har bolån, Eva Lindh?

Hur lång tid tar den här skatten att införa? Hur lång tid har tidigare bankskatter tagit att införa? Socialdemokraterna tillgodoräknar sig de här pengarna redan i nästa års budget. Hur lång tid tog det att få den befintliga bankskatten på plats? Hur ser rimlighetsbedömningen ut för den här skatten? Är det i själva verket så att Socialdemokraterna har grävt ett stort hål i de offentliga finanserna i en för Sverige mycket utsatt tid?

Hur ska räntenettot beräknas? Hur ska det definieras i lagstiftningen? Är det fråga om det som hushållen lånar in och bankerna sedan lånar ut? Är det den inlåning man har till Riksbanken på kapital? Hur ska detta se ut? Hur ska det definieras? Hur ska det fungera i praktiken?

Hur är det med den befintliga bankskatten, Eva Lindh? Har Eva Lindh till exempel några kommentarer till hur det ser ut för Kommuninvest för tillfället? Kommuninvest har vi ju för att finansiera gemensamma välfärdsinvesteringar. Hur går det med den befintliga bankskatten och kommunernas finansiering av Kommuninvest? Har Eva Lindh någon analys av detta? Hur ser det ut med den skatt vi redan har? Den var kontroversiell när den infördes just för att den skulle skapa olika typer av bekymmer. Hur ser Eva Lindh på det befintliga problemet för Kommuninvest?

Fru talman! Jag ser att statsrådet är väldigt upprörd över flera saker. Men han verkar inte alls vara upprörd av de stora övervinster som bankerna gör. Det är jag upprörd över. Det sker samtidigt på bekostnad av bankkunderna. Det är vanligt folk som i dag har det väldigt tufft med hög inflation och höga räntor. Dessutom innebär det någonting för bankkunderna. Det bör man vara upprörd över, och det är jag upprörd över. Men det hör jag ingenting av i statsrådet statsrådets svar.

Vilken är den oöverblickbara skadan? Vad är den oöverblickbara skadan som vi skulle åsamka genom att införa en skatt på 23 procent på det som överstiger 150 procent av det som är det historiska snittet? Vi beskattar inte ens några vinster. Det är ord, men vi beskattar de övervinster som bankerna gör. Det är jag upprörd över, och det borde också statsrådet vara upprörd över. Frågan är: Varför är inte statsrådet upprörd över den orättvisa som det är?

På vilket sätt skulle vi förlora kontrollen om vi inför en bankskatt? Det förstår jag inte heller. Jag håller med om att stabilitet och långsiktighet är väldigt viktigt. Det är viktigt. Det är också det som Socialdemokraterna står för. Det är att vi har en stabil ekonomi och en långsiktighet i ekonomin.

Men just nu är det extremt tufft för många människor ute i Sverige. Man känner av inflationen och de höjda räntorna in på bara huden. Det påverkar människor i dag. Det finns ensamstående mödrar som inte har råd att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. Det är jag upprörd över.

Det försöker vi i Socialdemokraterna att göra någonting åt i vår budget. Vi har ett antal förslag. En del av att finansiera vår budget är att sätta skatt på övervinsterna för bankerna. Det är helt orimligt att det ser ut som det gör i dag. Människor går på knäna samtidigt som bankerna gör övervinsterna.

Vår bedömning är inte att det borde höja avgifterna något särskilt och öka kostnaderna för bankkunderna. Det är enorma vinster som bankerna har gjort på hushållens bekostnad. De gör så stora vinster att bankerna inte borde ta ut det på bankkunderna, eftersom det just är så stora vinster som de gör.

Jag fortsätter att fråga statsrådet: Varför är inte statsrådet mer upprörd över att bankerna gör de här stora vinsterna på bekostnad av människors ekonomi?

Fru talman! Jag noterar att Eva Lindh eftersöker ett känslotillstånd. Det är bara det att det inte hjälper jobbet som politiker, policymaker och ansvarig om man är arg, glad, ledsen eller upprörd. Det gäller att vidta rätt typ av åtgärder och inte att gå runt och känna olika saker inför olika fenomen. Det kommer inte att förändra eller förbättra verkligheten. Det vill till att man vidtar åtgärder.

De åtgärder vi vidtar är de uppdrag vi har gett till Finansinspektionen om den ökade konkurrensen på bolånemarknaden för konsumenterna. Det har handlat om den ränteskillnadsersättningsutredning som är på remiss. Den handlar om hur man ska kunna lösa ett bundet bolån till en rimligare kostnad.

Det handlar alltså om konkreta saker som man behöver göra för att öka konkurrensen och förbättra konsumenternas ställning. Att ledamoten eftersöker att jag ska vara upprörd tror jag inte kommer att hjälpa svenska folket särskilt mycket.

Om vi tittar på den skatt som Eva Lindh eftersöker ska införas är det rimligt att man först gör en bedömning av den bankskatt som vi redan har. Jag ställde här en mycket tydlig fråga till Eva Lindh som Eva Lindh inte svarade på. Jag ger henne en chans till. Vad tycker Eva Lindh om effekten på Kommuninvest av den bankskatt som vi redan har? Vad tycker Eva Lindh att det gör med Kommuninvests verksamhet och välfärdens möjlighet att finansiera investeringar?

Fru talman! Det är rimligt att först ställa sig frågan vad det befintliga systemet har för effekter innan man bygger ut det, bygger om det eller gör mer. Det vore därför önskvärt med ett tydligt svar från Eva Lindh till landets kommuner och Kommuninvest om de långsiktiga investeringarna i vår välfärd.

Man ska inte hemfalla till kortsiktighet och populism. Är hela detta räntenetto från svenska hushåll som Eva Lindh påstår, eller är detta räntenetto åtminstone till del uppkommet av bankernas inlåning på Riksbanken? Är det där Eva Lindh har synpunkter i sådana fall? Ska det i sådana fall också beskattas?

Den här typen av frågor söker givetvis svar innan man går fram med att man ska ha miljarder av intäkter till statskassan från den här typen av skatter. Den här typen av skatter har visat sig mycket svåra att konstruera och genomföra. Ändå säger Socialdemokraterna och Eva Lindh att de pengarna kommer man att ha redan nästa år. Hur ska det gå till?

All den bedömning jag har fått till mig från experter på området är att även om man skulle vilja göra en sådan skatt tar det år att få den på plats. Men Eva Lindh säger att de pengarna kan vi ha redan nu. Hur ska det gå till? Vilka experter har Eva Lindh konsulterat i detta? Vilken utredning har Eva Lindh konsulterat i detta? Hur ska den skatten kunna komma på plats?

Det finns frågor om den befintliga skatten. Det finns frågor om den här skatten, i stället för att bara säga: Bankerna gör väldigt stora vinster. Det är fel, och nu ska vi ta in de pengarna till staten. Har man inte svar på de andra frågorna ligger det farligt nära en populistisk hållning.

Men Eva Lindh kanske har svar att ge här i dag. Då blir det givetvis skäl att ompröva. Finns det svar på den här typen av frågor? Är det räntenettot mellan hushåll och banker? Är det räntenettot på den inlåning som bankerna har hos Riksbanken? Vilket räntenetto är det som ska beskattas?

Vilken expertis säger att detta är möjligt? Går det verkligen att göra redan till nästa år? Var är analysen om den bankskatt som vi redan har och hur den till exempel påverkar Kommuninvest? Vad är den legala definitionen av detta räntenetto som ska införas i lagstiftningen? Hur kommer det att påverka?

Eva Lindh gör en annan bedömning än det som framkom på presskonferensen, nämligen att det inte kommer att slå på konsumenterna. Men finns det någon skatt som fullt ut aldrig betalas konsumenterna i ekonomin? Vilken skatt är det i sådana fall? Hur mycket dyrare kommer bolånen att bli med Eva Lindhs och Socialdemokraternas förslag? Här finns många obesvarade frågor.

Fru talman! Jag ska börja med att svara på frågorna.

Den första är om Kommuninvest. Kommuninvests räntenetto har inte ökat på samma explosionsartade sätt som storbankernas har gjort. Det innebär att man inte gör övervinster på kundernas bekostnad. Eftersom vi vill beskatta övervinsterna kommer det inte att träffa Kommuninvest på det sättet.

Det andra är att vi har infört det tidigare. Jag tror att statsrådet kan vara lugn med att det skulle vi kunna klara av att göra. Det tänker jag inte vidare diskutera här i talarstolen.

Sedan kommer jag till detta med känsla. Anledningen till att jag ens tog upp känslan är att min känsla är att statsrådet är väldigt upprörd över Socialdemokraternas förslag.

Jag sa att han i stället borde vara upprörd över att bankerna gör så stora övervinster på bankkundernas, det vill säga svenska folkets, bekostnad. Det borde han vara upprörd över, och inte över huruvida vårt förslag är genomförbart eller inte. Det är det. Det skulle vi kunna genomföra.

Jag håller med om att det behövs stabilitet och långsiktighet. Det tycker jag är bra. Jag tycker inte att förslaget är populistiskt. Vi gör politik.

Jag vill avsluta med att tala om detta med känsla. Politik är att vilja. Jag vill någonting med politik. Jag förväntar mig och hoppas att statsrådet också vill göra någonting med politik. Det är att vilja och sedan också att göra förändringen.

Det är inte populistiskt. Det är politisk vilja. Jag ställer frågan igen, och då ändrar jag frågan bort från känsla: Anser statsrådet att bankerna gör stora övervinster och att det är ett problem att de gör det på bankkundernas bekostnad?

(Applåder)

Fru talman! Att vilja saker är bra. Men det är långt ifrån tillräckligt för att sköta ett land eller, för den delen, för att få särskilt mycket gjort över huvud taget. Det handlar om förmåga, kunskap och analys. Att bara vilja eller känna kommer man inte särskilt långt med. Det blir lätt en floskel, en floskel som ligger nära det populistiska. Det handlar om vad man kan göra och vad det har för effekter.

Hur blir det med en sådan här skatt - hur mycket kommer den att slå över på bolånetagarna? Hur är det med andra skatter, och hur mycket slår de över mellan producent och konsument? Det är nog en rimlig bedömning att en hel del kommer att slå över på bolånetagarna. Är detta rätt tid att lägga ytterligare bördor på svenska hushåll, att införa ännu fler skatter och göra det ännu dyrare att bo?

Detta är skillnaden mellan populism och analys. I en populistisk värld kan man säga: Här gör ett företag stor vinst - låt oss beskatta den! Men i en värld där man gör en analys och en bedömning kan man ställa sig frågan: Vad händer om vi inför denna skatt - vem kommer att betala, och hur mycket dyrare blir det för konsumenten? Och är nu rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna?

Svaret från regeringens sida är väldigt tydligt. En analys, en bedömning, är mycket värdefull, och man kan också konstatera att detta inte är rätt tid att göra det dyrare för bolånetagarna.

Finns det saker att göra för att förbättra konkurrenssituationen på svensk bankmarknad? Där är svaret entydigt ja. Är det mer som bankerna behöver göra för att bidra till att kämpa mot kriminalitet, stoppa bedrägerier och det fasansfulla som sker när till exempel pensionärer blir utsatta för lurendrejerier och bedrägerier? Där är svaret ja. Jag är väldigt tydlig med att jag tycker att svenska banker ska göra mer där.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.