Barnens ställning i asylprocessen

Herr talman! Tobias Billström har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att ändra lagen så att alla släktband i familjer som kommer till Sverige testas med DNA för att säkerställa att blodsband verkligen föreligger, vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att de barn som far illa på grund av sina föräldrars vilja att få asyl blir omhändertagna och vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att barn ska kunna föra talan om upphävande av föräldraskap. Som jag framhöll i svaret på en interpellation från Tobias Billström tidigare i höstas är det angeläget att motverka att barn beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till personer som oriktigt påstår sig vara barnets föräldrar. Det gäller inte minst med tanke på att det förekommit att barn i sådana fall utsatts för brottsliga handlingar eller har övergivits. Regeringen beslutade, så sent som förra veckan, om en lagrådsremiss med bland annat förslag som gör det möjligt att på statens bekostnad genomföra frivillig DNA-analys i ärenden om uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening. Påstådda släktskapsförhållanden kan på detta sätt kontrolleras. Allmänt gäller redan i dag att DNA-analys kan aktualiseras då det föreligger misstanke om brott och straffet kan bli fängelse. Möjligheterna i detta avseende kommer från den 1 januari 2006 att utvidgas. Då träder en ny lag i kraft som bland annat innebär att DNA-prov ska kunna tas även på andra än de som är skäligen misstänkta för brott. När det gäller Tobias Billströms fråga om omhändertagande av barn som far illa, gäller enligt socialtjänstlagen att myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Denna skyldighet gäller i relation till alla barn i Sverige, såväl asylsökande barn som andra. Regeringen gav i juli 2005 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram rekommendationer när det gäller tidiga insatser, vård och behandling av barn med uppgivenhetssymtom. Socialstyrelsen redovisade uppdraget i november 2005. I redovisningen framhåller Socialstyrelsen vikten av att förebygga och tidigt upptäcka barn som riskerar utveckla uppgivenhetssymtom. Redovisningen har bland annat resulterat i ett meddelandeblad. I meddelandebladet understryker Socialstyrelsen bland annat den anmälningsskyldighet som redan i dag gäller för personal inom myndigheter vars verksamheter berör barn. När det gäller asylsökande barn är det Socialstyrelsens uppfattning att alla som kommer i kontakt med barnen ska beakta den risk som själva migrationsprocessen innebär för ett barn och i ett tidigt skede anmäla till socialtjänsten om man känner oro för ett barn. Därefter är det socialtjänsten som har att bedöma om en utredning är nödvändig eller om andra insatser från socialtjänsten kan vara aktuella. Min bedömning är att Socialstyrelsens meddelandeblad är till stor hjälp för myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar. Jag utgår från att myndigheterna fullgör sin anmälningsskyldighet. Som svar på frågan vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att barn ska kunna föra talan om hävande av föräldraskap vill jag säga följande. Innan ett barn har fått hemvist i Sverige kan en svensk domstol normalt sett inte ta upp en fråga om hävande av föräldraskap. I svensk lag är frågor om faderskap och moderskap reglerade i föräldrabalken. Det finns bestämmelser i föräldrabalken om fastställande eller hävande av den legala faderskapspresumtionen. En förutsättning för att kunna häva den legala faderskapspresumtionen är att barnets mor och far är gifta med varandra. Några motsvarande regler till fastställande och hävande av faderskap vad gäller moderskap finns inte. Trots att det alltså finns vissa regler som tar sikte på sådana fall som Tobias Billström tar upp i sin interpellation, kan det tänkas förekomma situationer som inte täcks av nuvarande regelverk. Frågan om behovet av ändrade regler kan därför komma att aktualiseras inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Under de senaste veckorna har en intensiv debatt rasat i vårt land kring frågan om de så kallade apatiska barnen och huruvida deras symtom beror på asylprocessen i sig eller på att de har framkallats av föräldrarna. Läkarexpertis som har inkallats har i medierna redovisat fall som tyder på att enskilda föräldrar, eller alternativt personer som utgivit sig för att vara barnens föräldrar, kan ha försökt sabotera det medicinska arbetet med att ge barnen hälsan åter. Ett antal fall har nu överlämnats till polisen, och vi har ännu inte sett slutet på en affär där socialtjänstens ansvar särskilt har stått i fokus. Från moderat sida har vi varit konsekventa i frågan. Vi ifrågasätter inte sjukdomstillståndet hos de barn som det är fråga om, men vi har tydligt deklarerat att vi inte kan godta de förutsättningar som i dag råder för barnens ställning, som vi menar är alldeles för svag i förhållande till de risker som faktiskt finns. Den fråga kring uppehållstillstånd för barn och deras föräldrar där relationen inte stämmer, alltså där föräldrarna inte lämnat riktiga uppgifter om förhållandena, har statsrådet och jag diskuterat vid ett tidigare tillfälle. Som jag sade då, den 27 oktober i år, är det min och Moderaternas uppfattning att DNA-test bör genomföras när det råder osäkerhet i fråga om barnens relation till sina föräldrar. De senaste veckornas händelser har stärkt oss i uppfattningen. Skälen till detta är naturligtvis att dels garantera föräldrarnas rätt till sina barn, dels garantera barnens rättigheter att få skydd mot att missbrukas i asylprocessen och i andra sammanhang. Inget barn ska löpa risken att bli fast i klorna på människor som falskeligen utger sig för att vara deras förälder. Då undantar jag naturligtvis dem som gör anspråk på en ställning som ställföreträdande eller agerande föräldrar men inte på biologiskt föräldraskap. Givetvis är det skillnad på intentionerna när det gäller att använda DNA-prövning för anhöriginvandring respektive asylärenden. När det gäller den första frågan ser vi fram emot den aviserade lagrådsremissen. Vad gäller den andra frågan anser vi från moderat sida att DNA-test borde kunna tillämpas som ett obligatorium även i asylärenden. Det är helt nödvändigt att redan vid den första kontakten med myndigheterna, i detta fall Migrationsverket, uppmärksamma eventuella missförhållanden. Därför måste myndigheterna ges rätt verktyg. Att tillåta DNA-test vid återförening är det första steget. Det andra bör vara ett obligatorium i samband med själva asylprövningen. Det finns också en märklig syn i den här frågan som kommer till uttryck i statsrådets formulering i svaret till mig om att socialnämnden ska ingripa till barns skydd och att denna skyldighet gäller alla barn i Sverige, såväl asylsökande som andra. Vi har haft en situation i Sverige där ett stort antal barn har varit föremål för medicinska diagnoser. Ändå är det inte förrän alldeles nyligen som det har kommit upp en fråga om huruvida dessa barn borde omhändertas. Lagstiftningen och riktlinjerna är alltså i dag inte anpassade till den migrationspolitiska verkligheten. Händelserna de senaste månaderna visar att det finns andra aspekter som spelar in än vad man tidigare har varit medveten om. Jag tänker särskilt på vuxna som kidnappar barn för att förbättra sina egna chanser i asylprocessen - det som skedde i det så kallade Malmöfallet. Det räcker inte med att säga "barnets bästa". Vi måste i högre utsträckning diskutera vad som är barnets bästa. Så mycket är klart att samhället i dag har en helt annan uppfattning i denna fråga än jämfört med för 30 år sedan. De apatiska barnen har hittills fått stanna hos sina föräldrar, men är det helt klart att det är förenligt med barnets bästa? Vilka instruktioner ges till socialtjänsten om definitionen av detta begrepp vid asyl- och återföreningsärenden? Man kan jämföra med den nya adoptionslagen där det också saknas tydliga förarbeten, vilket ger stora problem för tjänstemännen att utan god vägledning göra bedömningar. Den jämförelsen är inte tagen ur luften. Mina frågor till statsrådet är relaterade till DNA-test för asylsökande föräldrar och deras barn. Anser regeringen att detta bör göras till ett obligatorium? Vad är statsrådets uppfattning om hur Migrationsverket och socialtjänsten inte bör agera för att garantera barnets bästa?

Herr talman! Vi har diskuterat frågan tidigare. Det är en viktig fråga. Jag är helt överens med Tobias Billström om att det inte räcker med att säga "barnets bästa". Det räcker inte med att skriva "barnets bästa". Det gäller att diskutera vad som är barnets bästa. Vi är överens om problembilden när det gäller barn i asylprocessen. Barn behöver en stark ställning i asylprocessen, och barn behöver skydd i asylprocessen. Vi måste också när det gäller familjeåterförening ha metoder för att kunna visa att det är fråga om de riktiga föräldrarna till barnen. Vi vet att det förekommer och har förekommit ett antal gånger att barn har kommit till Sverige, har vuxit upp i Sverige, kanske är svenska medborgare, och sedan har det visat sig efter en tid att de människor som har påståtts vara deras föräldrar inte är det. Det gör att barnen blir utsatta i Sverige. Det kan ha förekommit övergrepp, men det är också en utsatthet i faktumet att de inte lever med sina föräldrar. Barnen kanske blir övergivna eller blir tillbakaskickade till hemlandet, vilket vi också har sett exempel på. Som jag har redogjort för tidigare har vi lämnat en lagrådsremiss, och vi kommer inom kort att lägga fram ett förslag på riksdagens bord som handlar om att ge Migrationsverket ytterligare ett instrument för att kunna fastställa släktskap i familjeåterföreningsärenden och i de fall det inte finns ordentlig dokumentation. Jag tror att Tobias Billström och jag är överens om att DNA inte är något man tar till i första hand. Om föräldrarna med hjälp av födelseattester eller annan typ av dokumentation kan visa att de är en familj och att barnen är deras behövs inte DNA-test. I de fall där det inte är klarlagt via dokumentation måste möjligheten finnas. Det är det som vi tänker lägga fram ett förslag om för riksdagen att ta ställning till. När det gäller asylprocessen har vi en situation i dag där 93 % av dem som kommer som asylsökande till Sverige inte har identitetshandlingar. Det är det stora problemet. Vi måste komma till rätta med det problemet. Gör vi det kommer vi också till rätta med styrkande av föräldraskap. I dag har vi en situation där många kommer hit utan identitetshandlingar. Under asylprocessen medverkar de allra flesta så att det går att fastställa identitet och släktskap. Det stora problemet när det gäller asylprocessen är att vi har många som inte har identitetshandlingar när de kommer hit. Det är oerhört viktigt.

Herr talman! Vi måste skydda barn från att användas som redskap i asylprocessen. Bästa sättet att hindra att barn rövas bort och misshandlas av vuxna som hävdar ett föräldraskap är att vara glasklara med att sådant inte lönar sig i vårt land. Barns och föräldrars släktskap bör säkerställas i alla asylfall, inte bara när det gäller anhöriginvandring som regeringen har aviserat. Från moderat sida är vi öppna för att DNA-test bör genomföras för alla asylsökande med barn, inte bara vid återförening. Det är sant och riktigt att dokumentation kan ge vägledning, men dokumentation är aldrig ett exakt instrument. Dokument kan förfalskas. Dokument kan säljas. Dokument kan överlåtas. Vi kan aldrig vara hundraprocentigt säkra, men DNA-testen lämnar ett väsentligt större bidrag. Redan i dag är det brottsligt att förvanska familjeuppgifter, men det gäller också att se till att de som begår brottet blir upptäckta och gripna. Frågan är om det verkligen finns garantier för att så kan ske med dagens system. Vi pratar om de asylsökande och inte bara om dem som återförenas. Vi har från moderat sida sagt att barn har rätt till en egen asylprocess och till egna uppehållstillstånd. Självfallet ska deras behov av asyl tillgodoses. Det är inte deras rättigheter som vi ifrågasätter. De får inte påverkas negativt av vuxnas kriminella beteende. Men uppenbarligen har vi här en politisk skiljelinje mellan regeringen och oss moderater. Jag ser fram emot den diskussion vi kommer att ha i frågan framöver. Den är viktig. Jag vill också passa på att följa upp det som ministern tyvärr inte berörde så mycket i min fråga, nämligen relationen mellan socialtjänsten och migrationsmyndigheterna. Vem är det egentligen som har ansvaret, och hur ska man ta det fullt ut? Däremot vill jag gärna följa upp vad ministern sade i sitt svar om faderskaps- och moderskapspresumtionen. Det är mycket bra att regeringen enligt statsrådet tydligen funderar på att ändra den nuvarande lagstiftningen, som ju inte alls är tillräcklig för att hantera de situationer som uppkommer. I Malmöfallet var det, som bekant, presumtionsfrågan som var avgörande. Vi moderater vill inte att det ska bli fler sådana fall om det är möjligt att undvika det. Det är anledningen till att vi vill att det biologiska släktskapet ska fastställas redan i asylprocessens början. Om vuxna inte kan ta med sig barn på falska föresatser kommer naturligtvis behovet av att hävda ett föräldraskap som inte har fastställts aldrig att uppkomma. Det säger sig självt - logiskt. Då blir följdfrågan till statsrådet hur regeringen kommer att hantera den här frågan. Blir det en departementspromemoria? Blir det en departementsskrivelse? Kommer regeringen att lansera en specifik utredning av den här frågan, som statsrådet avslutade sitt svar till mig med? Och viktigast av allt: Vilken tidsram vill statsrådet i dag ange för den här processen?

Herr talman! Jag är helt överens med Tobias Billström om detta med att barn ska ha en egen asylprocess och att barn ska ha en stark ställning i asylprocessen. Det är viktigt att se att DNA-prov på alla människor inte löser några problem, utan det måste vara åtgärder i asylprocessen där man ser till barns ställning i asylprocessen som helhet och där DNA-test, som jag nämnde tidigare, kan vara en del av lösningen när man inte kan fastställa släktskap på något annat sätt i familjeåterföreningsärenden. När det gäller asylärenden, som jag nämnde inledningsvis, har vi en lagstiftning. Om det är brott som har begåtts finns det en sådan möjlighet också där. Det är en möjlighet som kommer att utvidgas den 1 januari. Om jag får säga någonting mer när det gäller barns skydd och ställning i asylprocessen är det att vi har gjort väldigt mycket. Vi har under de senaste tio åren sett till att jämställa asylsökande barn med barn som bor i Sverige, när det gäller både skola och hälso- och sjukvård. Vi har också i själva asylprocessen, i själva beslutsfattandet, sett till att barn har en mycket stark ställning, såtillvida att barnärenden till exempel alltid är förtursärenden och att barn ska höras i asylprocessen. Det är verkligen någonting som vi tar för givet men som inte förekommer i särskilt många andra länder. Barns asylskäl ska bedömas separat. Vi har utbildat barnhandläggare. Vi har en särskild samtalsmetodik när det gäller just att samtala med barn. Det har gjorts väldigt mycket, tycker jag, när det gäller barns ställning i asylprocessen. Men jag tror att vi hela tiden måste vara uppmärksamma på att det kan förekomma att barn används i asylprocessen. När det sedan gäller Tobias Billströms fråga om Migrationsverket och socialtjänsten, är det inte bara Migrationsverket som har en anmälningsskyldighet. Ligger barn på sjukhus faller det naturligtvis ett väldigt stort ansvar på sjukvårdande myndigheter och på skola och förskola. Det handlar om hela samhället, alla de myndigheter och offentligt anställda som på något sätt kommer i kontakt med barn och ungdomar som är asylsökande. Här menar jag att Socialstyrelsens meddelandeblad, som trycker just på anmälningsskyldigheten, kommer att bli viktigt när det gäller asylsökande barn. Jag tror att det är viktigt att verkligen betona just detta att asylsökande barn ska ha samma rättsskydd som alla andra barn. Ser man att asylsökande barn far illa - om det är Migrationsverket eller om det är någon annan myndighet som gör det - har man en skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten. Sedan är det socialtjänsten som ska göra utredningar för att se vilka åtgärder man bedömer vara nödvändiga att vidta för att kunna skydda barnen.

Herr talman! Det här har varit en intressant diskussion. Först och främst ser vi nu att det finns en klar skiljelinje mellan regeringen å ena sidan och Moderaterna å andra sidan när det gäller synen på att ge myndigheterna i Sverige bra verktyg för att hantera asylfrågorna. Vi tror på DNA-testen. Vi tror att det bör vara första försvarslinjen. Vi tror att det är absolut nödvändigt att garantera att barnen inte hamnar i klorna på människor som falskeligen utger sig för att vara deras föräldrar. Det är en viktig utgångspunkt för den fortsatta debatten. Vi vill ju stärka barnens ställning så långt som det över huvud taget är möjligt, medan ministern redovisar en ambitionsnivå som ligger på en betydligt lägre nivå. Det handlar för henne bara om återföreningen, inte om asylprocessen i sig. Det kommer också till uttryck i det som ministern avslutade med, det vill säga att vi redan genom den lagförändring som träder i kraft i vår kommer att få en förändring därför att man i fall där man tror sig ha upptäckt brottslighet kommer att kunna använda DNA-test. Ja, men detta innebär ju inte ett obligatorium för att alltid testa. Det är det som är problemet. Det uppstår luckor. Då ligger det hela tiden på den enskilde tjänstemannen att tvingas göra dessa bedömningar, i stället för att kunna luta sig mot ett system som med 99,99 % säkerhet talar om huruvida den uppgivna biologiska relationen stämmer eller inte. Avslutningsvis: Jo, det är jättebra med meddelandeblad. Men man får också ha klart för sig att det är ett stort problem, där vi hoppas att regeringen återkommer med ett förtydligande, att vanliga människor inte alltid lever sitt liv med utgångspunkt från hur regeringen delar upp politikområdena. De fall som vi har kunnat se, inte bara under de senaste veckorna utan även i det förgångna, är att saker och ting faller mellan två stolar, mellan migrationsmyndigheter och socialtjänst. Det gör det nödvändigt med en översyn på den här punkten. Jag är lite förvånad över att ministern tror att allt detta kommer att kunna avhjälpas enbart med ett meddelandeblad. Jag hade nog förväntat mig att man skulle prata om en utredning av förhållandena.

Herr talman! Tobias Billström säger att regeringen har en betydligt lägre ambitionsnivå än vad Moderaterna har. Jag tycker att det är precis tvärtom. Han säger att DNA-test på alla är första försvarslinjen. Jag menar att man naturligtvis ska använda DNA-test - det är precis det vi går fram med förslag om. Men det är när allting annat har misslyckats. Det är när vi inte får fram identitetshandlingar, när vi inte klarar av att utreda släktskap eller när vi har väldigt dåliga förebyggande insatser. Självklart måste det finnas en sådan möjlighet. Där är vi överens. Det är en möjlighet som vi nu utökar för Migrationsverket i familjeåterföreningsärenden. Det är också en möjlighet som vi utökar från den 1 januari 2006 när man misstänker att brott har begåtts. Där är vi också överens. Men att det skulle vara den första åtgärden man vidtar är vi inte överens om. När det gäller Migrationsverket och socialtjänsten tror inte heller jag att ett meddelandeblad från Socialstyrelsen löser alla problem. Jag tror att det är en viktig insats, som riktas till alla myndigheter, alltså både skola, förskola, sjukvård och så vidare. Alla som kommer i kontakt med barn har en anmälningsskyldighet. När det sedan gäller de specifika fallen, som har diskuterats den senaste tiden där Migrationsverket har gjort anmälningar till polisen då man misstänker att brott har begåtts, är de föremål för utredning från länsstyrelsens sida. Det finns också en JO-anmälan och så vidare. Vi kommer naturligtvis att avvakta de utredningarna. Om det är så att vi behöver vidta åtgärder kommer vi att göra det. Men jag kan också konstatera att Migrationsverket självt redan har vidtagit åtgärder och förtydligat sina rutiner när det gäller när man ska anmäla till socialtjänsten och hur man ska anmäla till socialtjänsten. Informationen om hur Migrationsverkets rutiner ser ut finns på Migrationsverkets hemsida, så den kan jag rekommendera till Tobias Billström.