behovet av arbetskraftsinvandring

Fru talman! Jag vill bara klargöra ett påstående från Magda Ayoub, nämligen att en läkare som skulle ge mer än någonting som skulle finnas i något regel- verk skulle bryta mot reglerna. Men det finns inga sådana regler. Det som sker är att staten inte ersätter den sjukvård som går utöver. Det är inte fråga om att någon läkare bryter mot några regler. Sedan vill jag upprepa mitt ställningstagande att det skulle bli oerhört otydligt och det skulle uppstå en oerhört märklig situation om den som har fått beslutet att det inte finns behov av skydd i Sverige, samtidigt skulle få fullständig hälso- och sjukvård.

Fru talman! Göran Lindblad har ställt två frågor till mig angående behovet av arbetskraftsinvandring. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att för- bättra regelverket så att arbetskraftsinvandring un- derlättas? Vilka åtgärder avser statsrådet vidta inom ramen för ordförandeskapet i EU i syfte att möjliggöra en ökad arbetskraftsinvandring till EU som helhet? Jag är glad att Göran Lindblad ställer dessa ange- lägna frågor. Migrationspolitiken, inklusive frågan om arbetskraftsinvandring, har fått ökad uppmärk- samhet inom EU under det senaste året. Detta beror på ett flertal omständigheter, bl.a. den demografiska förändringen med låga födelsetal och ökad medel- livslängd. En debatt har sedan en tid pågått angående arbetskraftsbrist på kort sikt och beträffande befolk- ningens förändring och behovet av arbetskraftsin- vandring på längre sikt. Jag har själv deltagit aktivt i debatten, både i Sverige och internationellt. Min bedömning är att Sverige tillhör de mest aktiva län- derna i dessa frågor. Vad gäller frågan om det svenska regelverket och arbetstillstånd vill jag nämna följande. Göran Lind- blad har i sin interpellation påpekat att endast några hundra arbetstillstånd utfärdas per år. Detta är riktigt endast vad gäller permanenta uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Utöver sådana tillstånd har an- talet tillfälliga arbetstillstånd ökat under senare år. Förra året beviljades sammanlagt nära 20 000 tillfäl- liga arbetstillstånd. Detta är en kraftig ökning från 15 000 år 1999. En del av dessa tillstånd har förlängts och kan gälla olika tidsperioder från några dagar upp till 48 månader. Migrationsverket och Arbetsmark- nadsstyrelsen är de myndigheter som ansvarar för utfärdandet av arbetstillstånd. Myndigheterna kan i samråd med arbetsmarknadens parter utnyttja den flexibilitet som finns inom gällande regelverk. Detta har möjliggjort en ökning i antalet tillfälliga arbets- tillstånd. Avgörande är bl.a. arbetsmarknadsläget och om det råder nationell brist på arbetskraft som inte kan fyllas av arbetstagare i Sverige eller medborgare i EU/EES-området. Regeringen har uppdragit åt Migrationsverket att i samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen lämna för- slag på vad som kan göras inom gällande lagstiftning för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven av arbetskraft, främst inom data- och teknikyrken samt undervisnings- och vårdyrken. Uppdraget ska redovi- sas senast den 30 april 2001. Med ledning av Migra- tionsverkets rapport kommer jag att göra en bedöm- ning av hur väl regelverket är anpassat till behovet av arbetskraft utanför EU/EES-området. I detta sammanhang vill jag också understryka att det är viktigt att eventuell arbetskraftsinvandring inte medverkar till arbetslöshet bland personer med ut- ländsk bakgrund i Sverige. Vi måste i första hand se till att de som redan bor här i landet kommer in på arbetsmarknaden. Ytterst handlar ju frågan om en obalans mellan utbud och efterfrågan av arbetskraft. Utbudssidan kan påverkas på olika sätt genom ar- betsmarknadspolitiken, t.ex. utbildningsinsatser. För övrigt vill jag nämna ytterligare några initiativ på detta område. Utrikesdepartementet har sedan en tid lett diskussioner på statssekreterarnivå inom Rege- ringskansliet angående bristen på arbetskraft och eventuellt behov av arbetskraftsinvandring. En ar- betsgrupp med representanter från flera olika depar- tement har tagit fram ett första analysunderlag. Detta underlag kommer att vara en av flera utgångspunkter för det fortsatta arbetet som planeras ske i en ny styr- grupp av statssekreterare samt en arbetsgrupp som ska samordnas av Näringsdepartementet. Uppdraget är att under år 2001 beskriva utbudet av arbetskraft i Sverige och ge förslag till åtgärder i syfte att öka arbetskraftsutbudet. Även frågor om arbetskraftsin- vandring kommer att ingå i analysen. Fru talman! Vad gäller Göran Lindblads fråga om samarbetet i EU, vill jag säga att kommissionen i slutet av förra året lade fram ett Meddelande om en gemensam invandringspolitik. I detta meddelande föreslås på längre sikt ett mer omfattande samarbete för att samordna information och åtgärder för att tillgodose behovet av arbetskraftsinvandring i med- lemsländerna. Enligt kommissionen behövs det först, och jag delar denna bedömning, en bred debatt i frå- gan i medlemsländerna och i Europaparlamentet. Resultatet av denna debatt kommer att behandlas vid en konferens under det belgiska EU-ordförandeskapet i höst. Konferensens slutsatser ska bilda underlag för kommissionens vidare initiativ på området. Regering- en stöder detta arbete och vi har ett nära samarbete med Belgien. Det som jag vill lyfta fram i debatten är främst tre saker. Den demografiska förändringen är en av huvud- punkterna på dagordningen för Stockholmstoppmötet om sysselsättning i mars. Ökad rörlighet är ett sätt att möta denna utmaning, och jag och regeringen anser att rörligheten inom EU/EES-området måste öka. Det är också viktigt att ta hänsyn till arbetskraft- spotentialen i kandidatländerna. När kandidatländerna blir nya medlemsländer tillför dessa nya möjligheter på arbetsmarknaden som bör tas till vara. Fri rörlighet på EU:s inre marknad bör gälla fullt ut även för tredjelandsmedborgare som stadigvarande bor i någon av EU:s medlemsstater. Enligt planerna kommer kommissionen att lägga fram ett utkast till gemenskapslagstiftning i mars månad. Förslaget kommer att börja behandlas i rådet under det svenska ordförandeskapet. Då Göran Lindblad som framställt interpellatio- nen anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Margareta Ce- derfelt i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Maj- Inger Klingvall för det positiva svaret på Göran Lind- blads interpellation. Det är väldigt glädjande att rege- ringen arbetar med frågorna som rör arbetskraftsin- vandring eftersom dessa är av stor betydelse för de personer som söker arbete och också för Sveriges framtida utveckling. Samtidigt vill jag understryka att Kofi Annan, som den senaste i raden av ledande personer, har lyft fram behovet av ökad arbetskraftsinvandring i Europa och Sverige. Att Kofi Annan gör detta i egenskap av FN:s generalsekreterare tycker jag är viktigt att be- akta. Uppenbarligen anser FN:s generalsekreterare inte att Sverige gör tillräckligt när det gäller arbets- kraftsinvandring, eftersom han har lyft upp frågan på dagordningen och även betonade den under sitt besök i Sverige. Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämner flera saker som regeringen har vidtagit för att diskutera och un- derlätta arbetskraftsinvandringen. Men jag skulle vilja säga att det behövs konkreta åtgärder och inte bara diskussioner. Det är bra med diskussioner. Det be- hövs förberedande diskussioner och diskussioner under arbetets gång för att nå resultat. Jag hoppas att regeringen kommer att arbeta för att nå ett resultat. Att frågan om arbetskraftsinvandringen är angelä- gen kan vi se redan i dag. Det råder brist på arbets- kraft, ofta specialutbildad. Detta är regeringen med- veten om i andra sammanhang, t.ex. när man införde skattelättnader för utländska experter som kommer hit till Sverige och arbetar. Jag skulle vilja säga att det även behövs andra åtgärder. Fru talman! Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämn- de olika yrkesgrupper där det behövs arbetskraftsin- vandring. Jag skulle vilja säga att det är många fler yrkesgrupper som är berörda. Vi har stundande pen- sionsavgångar. Det blir stora grupper när 40-talisterna går i pension. Detta är någonting som lyfts fram i olika prognoser, såväl från Statistiska centralbyrån som från långtidsutredningar osv. Det har talats om att stora delar av Sveriges befolkning kommer att vara pensionärer. Det behövs en större grupp männi- skor som kan bidra till försörjningen genom att betala in skatter så att vi har kvar inkomster för de utgifter som finns, men också därför att de offentliga utgifter- na kan beräknas öka. Visserligen är pensionssystemet förändrat i Sveri- ge. Det är mycket bra att det är det. Men jag skulle vilja säga att när 40-talisterna har gått i pension kommer ytterligare åtgärder att behöva vidtas för att vi ska ha kompetenta personer på arbetsmarknaden men också för finansieringen. Med detta kvarstår Göran Lindblads frågor om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att un- derlätta arbetskraftsinvandring.

Fru talman! Jag tog tillfället i akt. Jag har en helt annan åsikt i den här frågan. Allt oftare hör man krav resas på att Sverige måste arbeta för öka arbetskraftsinvandringen. Det är givetvis positivt när de ekonomiska hjulen snurrar så pass att vi måste se oss om för att få tag på arbets- kraft. Men att börja ropa på arbetskraftsinvandring är att börja i fel ände. Under lång tid har vi haft en relativt hög invand- ring. Däremot har människor inte haft arbete. Det är dock ställt utom allt tvivel att en inte oansenlig grupp av dessa invandrare med god marginal uppfyller de krav på kompetens som efterfrågas när man talar om arbetskraftsinvandring. Innan vi börjar inventera hos resten av världen för att locka hit arbetskraft måste vi se över den kompe- tens som finns runtomkring oss redan i dag. Det finns många välutbildade individer inom många olika om- råden som i dag går arbetslösa eller är sysslolösa med alltför okvalificerade uppgifter i förhållande till sin kompetens. Detta är en bortglömd resurs som vi be- höver använda oss av. Fru talman! Det strukturella problemet med att medborgare med utländska namn och mörk hy dis- krimineras måste givetvis hela tiden motarbetas. Här måste vi hitta nya lösningar vad gäller både lagstift- ning och attitydpåverkan. Men vid sidan av detta stora problem finns det goda exempel på lösningar. En bidragande orsak till många invandrares svå- righet att ta sig in på arbetsmarknaden är naturligtvis språket. Det system vi har i dag med sfi, svenska för invandrare, lämnar mycket att önska. Vi måste se till att vi har en fungerande svenskundervisning som är anpassad efter den kunskapsinhämtningsförmåga som den enskilde individen har. Utrymme måste beredas för en mer differentierad svenskundervisning där nivån sätts utifrån vilka förkunskaper den enskilde har, vilken takt han eller hon vill läsa i osv. - kort sagt ett mer flexibelt system än dagens.

Fru talman! Jag har hamnat i den något ovanliga och angenäma situationen att kunna hålla med två debattörer som har kommit in i debatten från två lite olika håll. Jag tror att det är viktigt att inse att vi har ett be- hov av arbetskraft på kort sikt och att vi har ett behov av arbetskraft på lång sikt. Vi kan klara framför allt det kortsiktiga behovet genom att fortsätta med en viss arbetskraftsinvandring med utgångspunkt i beho- ven på arbetsmarknaden men också i det som är det viktiga innehållet i Magda Ayoubs inlägg, nämligen att se till den potentiella resurs vi redan har i landet. Då handlar det naturligtvis om invandrare som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden men också om andra grupper som ännu inte kommit in. För funktionshindrade kan man fortfarande ytterligare stärka möjligheterna till arbete för kvinnor. Det handlar om utbildningsinsatser och kompe- tensutvecklingsinsatser. När det gäller invandrare handlar det också om validering av både utbildning och yrkeserfarenhet. Jag tycker att vi borde kunna bli betydligt bättre. Sedan handlar det mycket om matchning, alltså behov och efterfrågan. Jag tror att vi också kan ut- veckla de möjligheterna. Det handlar om att öka rörligheten, som jag också säger i mitt interpellationssvar. Jag vill bara ge några sifferexempel. Jag nämner i mitt svar att vi förra året hade 20 000 arbetstillstånd som gällde länder utanför EU/EES-området. Innanför EU/EES-området var tillstånden drygt 3 000. Det innebär att vi har en för- hållandevis liten rörlighet inom den här stora arbets- marknaden. Jag tror att vi kan åstadkomma en betyd- ligt bättre situation. Där ligger också detta med tred- jelandsmedborgarens möjligheter att få samma rättig- heter. Till Margareta Cederfelt vill jag säga något om situationen på kort och lång sikt. Jag ska ge några exempel. Inom IT-sektorn räknar man med att det saknas någonstans mellan 4 000 och 7 000 personer per år de närmsta tio åren. Det finns också uppgifter från t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet - sjuksköter- skor och läkare - om hur bristen där ser ut. Ser vi sedan till utvecklingen på lång sikt och be- folkningsförändringen som den bl.a. presenteras i Långtidsutredningen visar den ett behov av en netto- invandring på ungefär 30 000 personer per år mellan 2010 och 2030. Då handlar det bara om att se till att den arbetsföra befolkningen inte ska minska. Därför är det nu så oerhört angeläget att vi både tar oss an frågan om arbetskraftssituationen på kort sikt och även påbörjar en diskussion om hur det lång- siktiga behovet ska tillgodoses, det som bygger på den demografiska förändringen. Det här är, som jag har sagt i mitt interpellations- svar, frågor som vi arbetar med nationellt här i Sveri- ge. Vi arbetar också på nordisk basis, och vi arbetar inom EU. Den rapport som satte verklig fart på de- batten var den som kom från FN i höstas, så det finns ett starkt fokus på de här frågorna.

Fru talman! Jag säger återigen att det är positivt att statsrådet Maj-Inger Klingvall instämmer i att frågorna är av stor betydelse. Statsrådet nämnde här att FN:s rapport har lyft fram betydelsen av frågorna och satt fokus på dem. Joseph Chamie, FN:s chef för enheten för ekonomiska och sociala frågor, har beto- nat att om ingenting görs i dag kommer drastiska åtgärder att behövas för de länder som inte ökar sin invandring. Jag skulle vilja säga att frågan är mycket angelägen, och det behövs åtgärder. Det går inte att vänta alltför länge med åtgärderna. Det råder redan i dag brist inom många yrken, t.ex. inom vårdsektorn. Stora delar av vården skulle inte fungera om det inte fanns tillgång till personer med en annan bakgrund än en traditionell svensk som kan hjälpa till i vården och finna sin utkomst där. Det är många fler yrken som kommer att behöva insatser från arbetskraftsinvandring i framtiden. Det här tyck- er jag är viktiga frågor att beakta. Annars kan det bli som FN betonade - höjd pen- sionsålder till 75 år, sänkta kostnader för äldrevård och pensioner eller andra åtgärder som inte kommer att uppskattas bland befolkningen. Jag skulle vilja understryka hur viktigt det är att regeringen vidtar åtgärder och att de diskussioner som pågår leder till åtgärder. Kan statsrådet Maj- Inger Klingvall säga någonting om hur diskussioner- na går i dag? Vi är många som är intresserade och gärna vill ta del av dessa.

Fru talman! Jag vill instämma med det som stats- rådet har sagt när det gäller utbildningen. Det är en viktig bit i det sammanhanget. Det vi saknar i dag är utbildning som anpassas till individen. Jag hoppas att det blir en bättring. De personer som inte klarar av sfi-nivån - och det är en hel - kan gå i skolan dag efter dag, år efter år. Men de kommer inte att nå upp till nivån. Många av dem försöker skriva in sig som arbetssökande. De kan arbeta. De kan klara av ett jobb utan att de har nått den nivån. De nekas ofta att anmäla sig som arbetssö- kande på arbetsförmedlingen. Där sänker man statis- tiken över arbetslösa flyktingar och invandrare. Jag hoppas att statsrådet och också Mona Sahlin kan göra något. Jag har lyft fram frågan tidigare och jag gör det igen. Jag vill att man inventerar det vi har här i dag. Vi har många högutbildade personer som går arbetslösa sedan många år. En läkare berättade för mig för inte länge sedan att han sökt nästan 2 000 jobb innan han fick ett fast jobb. Vi måste inventera här först. Sedan kan vi få hit dem som är utanför.

Fru talman! En viktig utgångspunkt i vår diskus- sion är situationen på arbetsmarknaden. Behovet av arbetskraft ska vara styrande, framför allt i det kort- siktiga perspektivet. I det mer långsiktiga perspekti- vet måste vi ha en bra analys av hur de demografiska förändringarna kommer att slå när det gäller arbets- kraftsbehovet. Det jag tar upp i mitt interpellationssvar gäller hur långt vi kan arbeta med den nuvarande lagstiftningen och nuvarande praxis, på kort sikt. Vi i regering och riksdag är ansvariga för lagstiftningen. Arbetsmark- nadsmyndigheterna och Migrationsverket är ansvari- ga för praxisbildningen. Hittills har det funnits en flexibilitet i tillämpningen av lagstiftningen, som har gjort att vi har kunnat öka så kraftigt som vi har gjort, framför allt det senaste året. Det som är viktigt i det interna arbetet i Regeringskansliet är att utröna hur långt den flexibiliteten räcker. I det ligger också helhetsperspektivet och hur långt vi kan komma genom att använda de resurser vi har i Sverige, de som ännu inte har kommit ut på arbetsmarknaden. Det nämnde jag i min förra replik. Vi har en potential i en hög andel deltidsarbetande kvinnor, varav många säkert vill fortsätta arbeta del- tid av olika skäl. Vi måste inventera våra egna till- gångar. En annan fråga är vad utvidgningen kommer att innebära och vad en ökad rörlighet kan betyda, där tredjelandsmedborgare får fullständiga rättigheter. Det är viktigt att vi tar till oss helhetsperspektivet när vi diskuterar situationen. Det är viktigt att se hur mycket tillträde till ar- betsmarknaden betyder för en bra känsla av tillhörig- het till det svenska samhället, som Magda Ayoub påpekar. Det är det som brukar kallas för integrering. Egentligen handlar det om att känna sig hemma i Sverige. Att finna en plats på arbetsmarknaden har en enormt stor betydelse. Det är en prioriterad fråga, att se till att de invandrare som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden får göra det. Vi kan i fortsätt- ningen kanske pröva en mer flexibel hållning till olika krav, både yrkesmässiga krav och krav på språkkunskaper. Det handlar också om att kunna göra en bättre validering av tidigare arbetserfarenheter, som ett moment. Vad jag hoppas på är att vi ska kunna få en myck- et större känsla av att invandring, en ökad rörlighet är en tillgång, en möjlighet och inte något som vi tror är en belastning för vårt samhälle. Vi har goda förutsätt- ningar.

Fru talman! Visst behövs det analyser, bra analy- ser, precis som statsrådet säger. En hel del analyser är redan gjorda. Många analyser pekar just på att det kommer att bli brist på arbetskraft i samband med att 40-talisterna går i pension. Det råder ingen tvekan om det. Många av de deltidsarbetande kvinnor som finns på arbetsmarknaden kommer också att gå i pension, eftersom en del av dem är 40-talister. Vidare finns det deltidsarbetande kvinnor som inte vill arbeta heltid. Den frågan kan belysas ur många aspekter. Det är viktigt att hämta intryck utifrån. Jag vet att statsrådet Klingvall och statsrådet Sahlin arbetar med frågorna. Jag tänker på den tidigare regeringsmed- lemmen Erik Åsbrink, som i november förra året sade att det är viktigt att se hur andra länder gör, däribland Kanada och Israel. Är det något som regeringen tittar på i dag, när det gäller att integrera arbetskraft, skapa arbetstillfällen och att nyanlända människor ska finna en plats på arbetsmarknaden? Jag är själv sen 50-talist och känner många 50-, 60- och 70-talister som känner en oro inför framtiden. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta i syfte att arbetsmarknaden ska fungera när 40-talisterna går i pension? Den tiden är inte långt borta.