Behovet av nationella kriterier för betygsliknande omdömen

Herr talman! Mats Pertoft har frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att tillgodose behovet av likvärdighet i bedömningen av de betygsliknande omdömena. Från och med i höst kommer alla grundskoleelever att få ett skriftligt omdöme i den individuella utvecklingsplanen. Det är en reform som inte bara förbättrar informationen till föräldrarna, utan också ökar skolans möjligheter att tidigt upptäcka kunskapsluckor och sätta in stöd. Tidigare var det förbjudet att ge betygsliknande skriftlig information. Det är märkligt att en lärare i Sverige inte fick skriva ned på ett papper i vilken mån eleverna nådde målen och ge det papperet till föräldrarna. År 2005, alltså under den förra regeringen, skrev Statens skolverk i en rapport om hur man ska komma till rätta med resultatutvecklingen i grundskolan att förbudet mot betygsliknande skriftlig information "riktar bort uppmärksamheten från kunskapsmålet . så att det i stället blir fråga om omdömen om elevernas personlighet". Jag delar i allt väsentligt Skolverkets bedömning. Det är självklart att skolorna måste ha möjlighet att systematiskt bedöma och dokumentera elevers kunskapsutveckling i sitt arbete med att få alla elever att nå målen. De skriftliga omdömena ska anpassas och utgå från varje elevs behov och förutsättningar, och det är naturligt att informationen anpassas till betygssystemets olika steg ju högre upp i årskurserna eleven kommer. Det är ett av skälen till att förbudet har upphävts. De skriftliga omdömena utformas bäst lokalt av skolans rektor tillsammans med lärarkollegiet. För att underlätta deras arbete har regeringen gett Skolverket och Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att genomföra implementeringsinsatser. Det handlar om nationella konferenser, samt om stöd- och informationsmaterial. Skolverket har också fått i uppdrag att revidera de allmänna råden om den individuella utvecklingsplanen för att ge skolorna stöd och vägledning i deras utvecklingsarbete. De nya bestämmelserna innebär ett tydligare krav på lärarna att följa upp och utvärdera elevens utveckling utifrån målen i läroplan och kursplaner och att dokumentera arbetet. De skriftliga omdömena ska varken fungera som grund för urval till vidare studier eller som ett statistiskt underlag för jämförelser mellan skolor och kommuner. I stället ska de vara ett verktyg för varje skola att se till att alla elever ges förutsättningar att nå skolans kunskapsmål. Jag anser mot denna bakgrund att det inte finns behov av att skapa ytterligare statlig styrning vad gäller de skriftliga omdömena.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag måste emellertid konstatera att svaret knappast överensstämmer med min fråga. I skollagen 1 kap. 2 och 9 §§ stadfäster man likvärdigheten i skolan över hela landet och att regeringen har ett överordnat ansvar att följa detta. Utbildningsministern anger i sitt svar att betygsliknande omdömen som ges från första klass bäst utformas av skolans rektor tillsammans med lärare på skolan och att det inte finns något behov av statlig styrning när det gäller skriftliga betygsomdömen. Det måste jag tolka som att utbildningsministern inte ämnar följa skollagen. Vi talar här om betygsliknande skriftliga omdömen. För att följa lagen uppfattar jag det som nödvändigt att införa gemensamma kriterier. Inte minst har jag noterat båda lärarfackens kommentarer till just betygsliknande omdömen. Jag undrar fortfarande: När kommer dessa kriterier?

Herr talman! Det är något märkligt att Mats Pertoft som är helt emot betyg och helt emot dessa omdömen - och dessutom alltid är emot statlig styrning - nu kräver statlig styrning av mer betyg längre ned i åldrarna. Det är en något udda åsikt, och det gör att det inte är helt lätt att ta Mats Pertofts begäran riktigt på allvar. Vår syn är att riktiga betyg ska ges från årskurs 6 i framtiden. De har rättsverkan; de påverkar elevernas intagning till närmaste högre studier; de är väldigt centralt normerade i förhållande till läroplanens mål. Där finns det ett behov av nationell likvärdighet därför att de just ska ligga till grund för intagning till gymnasieskolan. Jag har inga skygglappar när det gäller att diskutera att införa riktiga betyg längre ned i åldrarna om det är det Mats Pertoft vill diskutera. För mig är det ingen helig gräns att sätta stopp vid årskurs 6. Man kan tänka sig betyg tidigare. Men de skriftliga omdömena är någonting annat. I grova drag är det att man sätter ned innehållet i de muntliga utvecklingssamtal som man har haft i svensk skola på ett papper och lämnar över till föräldrarna. Man har konstaterat att det är betygsliknande när en rektor eller en lärare till exempel skriver ned att lille Kalle har nått målen i engelska, och det är det som har varit förbjudet. Så fort man skriver ned på ett papper hur eleven ligger till i förhållande till undervisnings- och kunskapsmålen är det i någon mening betygsliknande, och detta har varit förbjudet att skriva ned. Då blir det som Skolverket säger att de skriftliga omdömena får innehålla jättemycket information, men de får inte innehålla om eleverna når målet eller inte, för det har varit förbjudet för att det är betygsliknande. Det är det som är så absurt. Ska man ge ett papper till föräldrarna om hur det går för eleverna i skolan måste man få tala om ifall eleverna har nått målen eller inte. Det är ju den mest centrala informationen av alltihop. Den centralstyrning som man kan säga finns är att det, när vi nu antar tydliga mål i årskurs 3 och så småningom i årskurs 6, finns mål som man kan ange om eleverna har nått eller inte eller är på väg att nå eller inte i olika årskurser. Det kan man då ange i de här omdömena. Men exakt hur detta ska skrivas ned, i tabellform eller löpande text eller om man gör olika för små barn och större barn, får man avgöra själv. Och tänk, Mats Pertoft, jag har ett väldigt stort förtroende för att Sveriges lärare och rektorer kan lösa detta. Ibland tycker jag att det finns behov för staten att gå in och styra saker, men hur ett papper som överlämnas av en lärare till en förälder ska se ut finns det litet behov av att styra. Jag litar helt på deras omdöme.

Herr talman! Jag gläder mig över att höra om utbildningsministerns förtroende för Sveriges lärare. Jag hoppas också att han tar frågan om betygsliknande omdömen seriöst. Det är en fråga som jag fortfarande inte har fått något svar på. Eftersom just betygsliknande omdömen är betygsliknande och likvärdigheten i den svenska skolan är lagfäst behövs det nationella kriterier för just betygsliknande omdömen. När kommer dessa kriterier? Det framkommer i svaret att en hel del insatser planeras, men räcker detta för att åstadkomma likvärdighet enligt skollagen. Är detta frivilligt? När kommer råden att finnas etcetera? Utbildningsministern har fortfarande inte, menar jag, tagit frågan om betygsliknande omdömen på allvar. Jag vill gärna ha svar på min fråga.

Herr talman! Nu är det bara trams Mats Pertoft håller på med. Det var ju precis det jag svarade på! Jag anser inte att det finns ett behov av att styra upp exakt hur omdömena ska utformas. Gör man det är det betyg, och det har vi bestämt att vi ska ha från årskurs 6. Jag är i och för sig helt öppen för att diskutera att vi ska ha riktiga betyg tidigare, och då måste det styras upp. Men att man skriver ned på ett papper det man säger är något annat. De muntliga utvecklingssamtalen är inte heller uppstyrda, Mats Pertoft. Vi kanske ska skicka ut statliga riktlinjer för hur de också ska vara, så att det blir likvärdigt överallt. Jag har inget behov av att allting ska vara likvärdigt i svensk skola. Det finns inget behov av att allt ska vara exakt likadant. Däremot måste det naturligtvis vara det ju högre upp i åldrarna man kommer, för då har det rättsverkan för eleverna. Betygen måste utformas likadant. Men det här handlar bara om att man skriver ned på ett papper hur det går för eleverna i skolan och ger den information till föräldrarna som man muntligt överfört i ett utvecklingssamtal. Det är bara det som det handlar om, och det har vi aldrig styrt upp på det sätt som Mats Pertoft nu begär. Jag ser inget behov av denna centralstyrning. Om Mats Pertoft tycker att vi ska ta fram mer statliga kriterier så föreslå då det! Men när du frågar mig om jag vill ha det säger jag nej, det vill jag inte. Däremot kommer myndigheterna, Skolverket och Skolutvecklingsmyndigheten, att ge en del råd om hur det kan utformas, men de är inte bindande. Det är råd om hur man kan utforma detta om man vill. Så vitt jag vet är det på gång inom några veckor eller någon månad, för det är nu mot slutet av denna hösttermin som de första skriftliga omdömena kommer att ges i svensk skola.

Herr talman! När jag lyssnar på utbildningsministern undrar jag om han själv riktigt har förstått vad han har drivit igenom och infört, nämligen betygsliknande omdömen. Med tanke på att den svenska skolan inte har gett några betygsliknande ordningsomdömen från årskurs 1 på många, många år är det lätt att föreställa sig att rektorer och lärare får hitta på kriterierna själva, oberoende av varandra. Detta kommer varken att uppskattas av elever, föräldrar eller lärare. Syftet påstås ju vara att alla elever ska ges förutsättningar att nå skolans kunskapsmål. Jag skulle vilja uppmana utbildningsministern att lyssna lite mer på den pedagogiska utbildningsforskning som underkänner betygsverktyget i detta avseende. Vad vi behöver är instrument som faktiskt ökar elevernas inlärningsförmåga, och därför är det viktigt att hålla sig till fakta i denna fråga. Jag undrar fortfarande när vi får dessa nationella kriterier. Det där med Skolverket som utbildningsministern nyss nämnde med olika kurser och jämförelser och så vidare verkar lite flummigt, om jag får säga så.