Beskattningen av pensionärer i Sverige och andra länder

Fru talman! Hans Olsson, Laila Bjurling, Kurt Kvarnström och Bosse Ringholm har interpellerat i frågor som är ställda mot bakgrund av en internationell jämförelse av beskattningen av pensionärer. Jag väljer att ge ett gemensamt svar på dessa interpellationer. Det avgörande för pensionärernas ekonomiska situation är att Sverige har en stark ekonomi. Då krävs en politik som är inriktad på att få fler i arbete. Jobbskatteavdraget är här ett betydelsefullt medel för att uppfylla det centrala målet med regeringens ekonomiska politik, nämligen att varaktigt öka sysselsättningen och bryta utanförskapet. Jobbskatteavdraget är därför utformat så att utbytet av att arbeta blir större. Detta gäller oavsett om man är över eller under 65 år. Jag har vid ett antal tillfällen nämnt att jobbskatteavdrag eller liknande konstruktioner också finns i flera andra länder. Några av interpellanterna har hänvisat till en rapport som gjorts på uppdrag av PRO. I rapporten anges att Sverige är det enda av de undersökta länderna som konsekvent beskattar pensionärer hårdare än löntagare. Jämförelsen är missvisande eftersom ingen hänsyn tas till hur de olika ländernas socialförsäkringssystem är finansierade. I de flesta länder betalar arbetstagaren själv in sina socialavgifter, vilket är beaktat i PRO:s beräkningar och innebär att arbetstagarna beskattas högre än pensionärerna i de flesta länderna. I Sverige är det i huvudsak arbetsgivaren som betalar in socialavgifterna. Detta beaktas inte i PRO:s beräkningar, vilket därmed ger arbetstagarna lägre skatt i deras beräkningar. Skillnaden mellan beskattningen av lön och pension - enligt PRO-rapporten till pensionens fördel i nästan alla länder utom Sverige - består således i att arbetstagarna är ålagda att betala in socialavgifterna i andra länder medan detta sköts av arbetsgivaren i Sverige. Sverige ska vara ett bra och tryggt land att åldras i. Därför vill jag framhålla att pensionärerna är en prioriterad grupp i regeringens fortsatta arbete. Regeringen har redan sänkt skatten för pensionärer i två steg, sammantaget med 5,5 miljarder kronor, i syfte att förbättra den ekonomiska standarden för pensionärerna.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Finansministern har valt att bunta ihop oss i en klump, och då kan det bli så att man upprepar det andra redan har sagt. Först blev jag lite upprörd över det. Sedan tänkte jag att vi ju vill uppnå något med våra interpellationer, och får ministern höra detta flera gånger når vi kanske fram bättre. Repetition lär ju vara kunskapens moder. Svaret handlar till stor del om jobbskatteavdraget. Därför tänker jag förbehålla mig rätten att också kommentera jobbskatteavdraget. Det gör jag dock i mitt nästa inlägg. Jag börjar bakifrån med svaret för att ge finansministern möjlighet att svara. Finansministern underkänner PRO:s rapport. Den är gjord av forskningsassistent Katharina Wesolowski på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet. Finansministerns svar kom så sent att jag inte har hunnit kontrollera vad Katharina Wesolowski har för synpunkter på det. Det ska jag göra och återkomma om. Vi ska dock inte fastna i en recension av forskningsrapporten. Finansministern skriver i svaret att skillnaden i beskattning mellan lön och pension alltid blir till fördel för pensionärerna i rapporten, och därför har rapporten fel. Så var dock inte frågan, utan frågan var: På vilket urval av stater samt på vilka övriga fakta och omständigheter grundar sig finansministerns utsagor att även andra stater än Sverige - nu kommer det, så lyssna noga - har en högre beskattning av pensionärer än av löntagare? Det är frågeställningen, så låt oss inte blanda bort korten. Min fråga kvarstår. Den har jag inte fått svar på. Vilka andra länder har högre beskattning för pensionärer än för löntagare?

Fru talman! Även jag tackar finansministern för svaret även om det inte innehöll några större överraskningar. De borgerliga ministrarna har ju för vana att säga en sak och göra en annan. När finansministern pratar om att öka sysselsättningen och bryta utanförskapet låter det riktigt bra. Problemet är att han agerar i helt motsatt riktning. Man kan säkert ha olika uppfattningar om detaljer i PRO:s rapport om rättvisa skatter. Faktum är ändå att det inte finns något annat land bland de 18 undersökta där pensionärer betalar högre skatt än löntagare. Grunden för den orättvisa pensionärsskatten är ju den borgerliga regeringens jobbskatteavdrag. Före valet 2006 pratade ni moderater om arbetslinjen och att det ska löna sig att arbeta. Svaret på det var ett jobbskatteavdrag. Före valet hävdade Moderaterna att sysselsättningen skulle öka genom jobbskatteavdraget. Det skriver också finansministern i sitt svar på interpellationerna. Det blev ju inte så. I en tidigare debatt hade ni ändrat er. Det skulle inte öka sysselsättningen utan det skulle i stället "öka incitamenten för arbete och därigenom öka arbetsutbudet". Det låter lite knepigt, tycker jag. Vad betyder det egentligen? Jag tolkar det som ett uttryck för Moderaternas människosyn. Ni menar att individen hellre är sjuk eller arbetslös än arbetar om skillnaden mellan lönen och försäkringen är för liten. Är det så, Anders Borg? Blir de sjuka friskare av lägre skatt? Tycker en arbetslös som får 80 procent av sin gamla lön i ersättning att skillnaden är för liten? De flesta får dessutom inte ens 80 procent. En genomsnittlig Volvoarbetare får drygt halva sin lön i ersättning genom a-kassan. Är det för liten skillnad för att locka fram arbetslusten hos Volvoarbetaren? Det här handlar ju i första hand om pensionärer. När vi går i pension minskar inkomsten till 60-65 procent av tidigare lön. Är inte den skillnaden tillräckligt stor för att locka den som orkar att jobba lite längre?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret! Jag kan konstatera att jag inte fick något svar på min fråga. Därför repeterar jag den. Min fråga löd: Avser statsrådet att utifrån vad som har framkommit om beskattning i jämförbara välfärdsstater återföra Sverige till den svenska modellen och arbetslinjen där pension uppfattas som uppskjuten lön och där nettoinkomsten för pensionärer jämfört med nettoinkomsten för löntagare inte snedvrids genom manipulation med skattesystemet? Den frågan är inte besvarad i det skriftliga svar som jag har fått, men jag hoppas att finansministern i dag kan klargöra detta. Jag vill vara väldigt tydlig när det gäller vårt alternativ. Vi säger att löner och pensioner ska beskattas lika. Vid ett regeringsskifte kommer vi troligen inte att omedelbart klara av att jämna ut den orättvisa beskattningen. Men vi har satt upp ett tydligt mål, och vi kommer att gå i mål på den här punkten. Det är en viktig princip för oss. För att möta den situation vi hade inför det här året där vi alla såg att pensionen skulle sänkas föreslog vi en ordentlig sänkning av skatten för pensionärerna. Det var en viktig åtgärd. Vi tycker att det är viktigt att de grupper som konsumerar mycket ska få möjlighet att konsumera också när vi har en nedgång i konjunkturen. Därför tyckte vi att det var viktigt att inför det här året, och sannolikt kommande år, ha en sådan inriktning i politiken när det gäller köpkraften för pensionärer att den inhemska efterfrågan ökar och stimuleras. Ni har i stället valt att öka jobbskatteavdraget ytterligare, och ni har gjort det med lånade pengar. Min fråga till finansministern blir: Vad är det som gör att det inte är möjligt att beskatta lön och pension lika?

Fru talman! Jag har frågat finansministern om och när den växande klyftan i skatter för pensionärer och löntagare kommer att minska. Jag har inte fått något svar. Här har vi fyra olika interpellationer som handlar om samma tema. Det är lite märkligt att finansministern väljer att inte ge svar på någon av de fyra interpellationerna. Han svarar på en helt annan fråga, en som inte ens är ställd. Det är naturligtvis så att finansminister Anders Borg är medveten om att det är en mycket svag punkt för den borgerliga regeringen att ha försämrat för landets pensionärer och skapat en stor klyfta i beskattning mellan löntagare och pensionärer. Man har krånglat till skattesystemet. Förut fanns det en inkomstskala. Nu har man ett stort antal inkomstskalor beroende på olika typer av avdrag som regeringen har infört - allt för att missgynna pensionärerna. Om det socialdemokratiska budgetförslaget hade antagits av riksdagen i höstas hade den klyfta som de borgerliga har åstadkommit halverats. Den klyfta som den borgerliga regeringen har ställt till med har varit bortåt 30 miljarder kronor. Anders Borg säger att den borgerliga regeringen har sänkt skatten med 5 miljarder. Vad hjälper det? Klyftan är fortfarande i storleksordningen 23-25 miljarder kronor. Det är ungefär som när Anders Borgs regering har sagt att man ökar den kommunala vuxenutbildningen. Först har man tagit bort en tredjedel av den kommunala vuxenutbildningen, sedan försöker man försiktigt öka den igen. Faktum är att landets pensionärer - de är ganska många, var fjärde väljare, nästan 2 miljoner - med rätta är djupt upprörda över att ha blivit så illa behandlade av den borgerliga regeringen. En av landets pensionärsorganisationer har en ordförande som är före detta centerpartistisk minister och riksdagsledamot, nämligen Karl Erik Olsson. Han har tillsammans med andra pensionärsorganisationer nyligen träffat finansministern. Karl Erik Olsson säger så här: Själv tror jag att det viktigaste meddelandet var att det inte blir några andra inkomstskattesänkningar nu. Det vore intressant att få bekräftat om den förre centerpartistiske riksdagsledamoten Karl Erik Olsson har rätt i att Anders Borg har sagt att det inte blir några andra inkomstskattesänkningar nu. Så har han uppenbarligen uppfattat det. Om vi ska få en ändring till stånd finns det nog bara en väg att gå, nämligen att rösta bort Anders Borg och den här regeringen som har åstadkommit den här enorma orättvisan mellan arbete och pension. Alla partier här i kammaren har ju länge varit överens om att pension är intjänad lön. Därför ska man ha samma skatt för pension som för lön. Det har plötsligt brutits upp och de borgerliga har år efter år missgynnat pensionärerna så att vi har en klyfta på bortåt 25 miljarder kronor i skatt mellan löntagare och pensionärer. Anders Borg har mage att säga: Vi har inte råd att sänka för pensionärerna. Vi ska se om vi får råd att sänka för pensionärerna. Det är klart att ni har råd. Ni har ju medvetet skapat den här klyftan mellan arbetsinkomster och pensioner. Ni har medvetet skapat en skatteklyfta och missgynnat pensionärerna. Jag vill avslutningsvis hänvisa till landets största pensionärsorganisation PRO. PRO:s ordförande Curt Persson skriver i senaste numret av PRO:s tidning Pensionären följande: "Alltså lika skatt för pension och lön - rättvis skatt!" Sedan fortsätter man: "Därför fortsätter vi Pensionärsupproret - för rättvis skatt. Den 19 mars är det kampanjdag i hela landet och den 15 april är det nationell demonstration i Stockholm." Anders Borg, pensionärerna kommer inte att ge sig förrän de har röstat bort den här regeringen och återställt rättvisan mellan arbetsinkomster och pensioner.

Fru talman! Det är bra att vi får den här debatten om pensionärernas villkor. Pensionärerna är en av de grupper där alliansregeringen har starkast förtroende och starkast stöd. Det är glädjande att det är på det sättet. Det beror bland annat på att vi har sänkt skatterna för pensionärerna med 5,5 miljarder, och det är den enda riktigt stora skattesänkningen för pensionärer som har genomförts. Den tidigare socialdemokratiska regeringen sänkte skatten för löntagarna med 70 miljarder och lämnade pensionärerna åt sidan. Laila Bjurling säger att det kan vara detaljer i PRO-rapporten som är besvärliga. Det är tyvärr mer än detaljer. Jag ska peka på några av bekymren. Det första är att jämförelsen slutar år 2009, det vill säga att man exkluderar det andra steget i vår pensionärsskattesänkning. Det är klart att det påverkar resultaten i relativt stor utsträckning. Vi har sänkt skatten med sammanlagt 5,5 miljarder, varav den övervägande delen träder i kraft efter att rapportens jämförelse slutar. Det andra är att man gör påståenden om hur förhållanden ser ut i omvärlden. Vi har naturligtvis granskat det på Finansdepartementet. I den granskning som mina tjänstemän har gjort konstaterar man att när det gäller Danmark beror detta i huvudsak på socialavgifterna. I Finland beror det i huvudsak på socialavgifterna. I Frankrike beror det i huvudsak på samma förhållande. I Grekland, Irland, Luxemburg, Norge, Portugal, Spanien, Storbritannien, Tyskland, USA och Österrike beror det också på samma förhållande. I alla de länder som man i rapporten gör jämförelser med är jämförelsen i praktiken helt enkelt felaktig. Det är ingen liten skillnad att man inte tar med socialavgifterna. De är 33 procent i Sverige, och de är naturligtvis relativt höga i många andra länder också. Rapporten är alltså helt enkelt felaktig. Den ger inte en korrekt och riktig bild av beskattningen. Jag tror inte att någon av oss föreställer sig att vi skulle likställa beskattningen mellan pensionärer och löntagare i den meningen att vi ska höja skatten för pensionärer för att vi ska ta hänsyn till arbetsgivaravgifterna som löntagare betalar. Rapporten är alltså felaktig i det avseendet. Den är också felaktig i sin analys av jobbskatteavdraget. Den är till och med så felaktig att Konjunkturinstitutet har gått ut med ett pressmeddelande med anledning av rapporten där man konstaterar följande: De citat som finns är ryckta ur sitt sammanhang och ger en felaktig bild av vår bedömning. Man konstaterar vidare: Tvärtom är vår slutsats som vi lämnade i ett remissyttrande till regeringen i oktober att antalet arbetade timmar på lång sikt kommer att öka beroende på att fler personer kommer att träda in på arbetsmarknaden som en följd av att skatten sänks på arbetsinkomsten. Det är oerhört ovanligt att en statlig myndighet går ut med ett pressmeddelande därför att en rapport är så pass missvisande. Tyvärr tror jag inte att vi ska föra debatten utifrån PRO-jämförelsen. Det är naturligtvis centralt att vi så småningom går vidare med skattesänkningar för pensionärer, när ekonomin tillåter det och när vi klarar det utan att det ställer till bekymmer på andra håll. Det är en av de viktigaste grupperna i samhället. Det är centralt att förbättra välfärden för pensionärerna. Det tror jag att vi alla är överens om. Det är naturligtvis också vår ambition. Jag tycker att det finns ett särskilt viktigt skäl i att göra det nu därför att vi har haft en allvarlig ekonomisk kris. En av de grupper som påverkas av detta är pensionärerna på grund av pensionssystemets konstruktion. Det är därför rimligt att överväga ytterligare åtgärder. Sedan vill jag bara konstatera att Bosse Ringholm är en hederlig och ärlig person. Han säger helt enkelt att man ska minska klyftan genom att anta Socialdemokraternas budgetmotion. Enligt den minskar klyftan i huvudsak därför att man höjer skatterna för löntagarna med 17 miljarder. Det är det som ligger i den budgetmotion som Bosse Ringholm menar att vi skulle ha antagit här. Då minskar klyftan. Det är helt riktigt. Den minskar därför att man höjer skatten för löntagarna. Sedan är det en liten skattesänkning på 3 miljarder för pensionärerna. Men klyftan minskar primärt med 17 miljarder för att man höjer skatten för löntagare och sedan minskar den lite grann för att man sänker den för pensionärer. Det är så förhållandet ser ut.

Fru talman! Vi får nog ta ett varv om PRO-rapporten ändå. Men jag hade tänkt att vi skulle ta upp jobbskatteavdraget den här gången. Men vi får se vad vi hinner med. Ja, det är precis så man skriver. Jag har också rapporten här. Finansministern räknade upp några länder. Om till exempel Frankrike står det: I detta fall beskattas pension ca 13 procent lägre än arbetsinkomst. Vidare skriver man: Den största skillnaden i beskattning mellan pensioner och arbetsinkomster verkar ligga i bortfallet av sociala avgifter. Om Grekland skriver man: Skillnaden beror till största delen på att pensionärer inte betalar några sociala avgifter. Detta visar att man betalar lägre skatt som pensionär i dessa länder. Men det är inte det som man kräver i Sverige, och det är inte det som min fråga handlar om. I Sverige kräver pensionärerna rättvisa skatter, inte lägre skatter. Precis så skriver man i rapporten, det vill säga att skillnaden gäller sociala avgifter. Men min fråga till finansministern kvarstår. I vilka länder betalar man högre skatt jämfört med Sverige? Pensionärerna kräver inte att skatten ska vara lägre skatt för dem än för dem som jobbar. De kräver lika skatt. Det är det som man också slår fast i rapporten. Detta vill jag fortfarande ha ett svar på eftersom det är detta som frågan handlar om. I vilka länder som är jämförbara med Sverige betalar pensionärerna högre skatt? Ingen är ute efter lägre skatt för pensionärer utan lika och rättvis. Det är den frågan som vi ska hålla fast vid. Därefter ska jag kortfattat säga något om jobbskatteavdraget. Hittills har det inte haft någon framgång som jobbskapande åtgärd. Det tror jag att vi kan vara överens om. Utanförskapet ökar och så vidare. Jag ska inte gå igenom allt detta elände. Därför skriver Riksrevisionen följande om detta i sin rapport: Enligt regeringen kommer det att ta fem-tio år innan forskningen kan fastslå effekterna av jobbskatteavdraget. Då blir till och med jag skärrad, för då, finansministern, är jag pensionär. Om det om cirka tio år visar sig att denna ekonomiska teori inte fungerade, då har vi varje år bränt 70 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som Sveriges budget går runt på. Det är klart att man då blir skärrad. Om jag skulle vara i finansministerns kläder och hade kört med en sådan ekonomisk teori som man inte kan belägga sanningshalten i om tio år, då skulle jag banne mig ha svårt att sova om natten. Men åter till frågan: Ge exempel på länder där pensionärer liksom i Sverige betalar högre skatt än löntagarna.

Fru talman! Jag kan inte gå i god för PRO:s rapport, så jag släpper den och håller mig till att pensionärerna betalar högre skatt än löntagarna här i Sverige. Det vet vi att det stämmer. Regeringen har genomfört fyra steg i jobbskatteavdraget, och det senaste till och med på lånade pengar, trots kraftiga protester och demonstrationer från samtliga pensionärsorganisationer och givetvis från oss i den rödgröna oppositionen här i riksdagen. Samtidigt säger finansministern att ni har sänkt skatten för pensionärerna. Ja, det har ni gjort - två små skattesänkningar. Förra året, när trycket blev alldeles för stort på er, var det 68 kronor. I år blir det en liten kompensation för att pensionerna sänks. Trots detta har klyftorna mellan pensionärer och löntagare ökat för varje år som vi har haft en borgerlig regering. Skatteklyftan mellan pensionärer och löntagare i dag är mellan 600 och 1 500 kronor i månaden vid samma inkomst. Genomsnittligt skiljer det 700 kronor i månaden. Det är mycket pengar för de flesta och i synnerhet för pensionärer. Varför i all sin dar vill en regering skapa sådana klyftor? Jag antar att ni räknade med att det skulle bli 80 000-90 000 fler jobb med jobbskatteavdraget. Det var era egna beräkningar. Hur blev det? Hur ser verkligheten ut i dag? Visserligen sade Fredrik Reinfeldt i en tv-debatt att det hade blivit 100 000 fler jobb, men det var ju fel. Finansministern fick själv gå ut och dementera de uppgifterna dagen efter. Sanningen är nämligen att arbetslösheten har ökat med 100 000 det senaste året. Ja, hur ska det kunna bli fler jobb genom sänkt skatt? Möjligtvis skulle man kunna tänka sig att individen kan konsumera lite mer varor och tjänster, men då måste jag fråga Anders Borg: Vem har störst behov av att öka sin konsumtion? Är det en högavlönad finansminister? Är det en riksdagsledamot med något lägre lön? Eller är det rentav en pensionär med garantipension?

Fru talman! Finansministern! Det blev inte mycket till svar på mina tillkommande frågor heller, utan de är fortsatt obesvarade. Jag vill ändå säga några ord om kommentaren när det gäller att vi inte har sänkt skatten för pensionärerna tidigare. Man kan uttrycka det på det sättet, men det vi gjorde efter den förra borgerliga regeringen och den återställare vi hade var att justera i form av grundavdrag. För den enskilde individen innebär det samma sak som sänkt skatt. Det heter inte så, men grundavdraget har samma funktion - det blir mer pengar i plånboken för den enskilda pensionären. Den villfarelsen tycker jag alltså att de borgerliga ledamöterna och finansministern ska sluta ta upp i debatten. Jag ställde frågan varför det inte är möjligt att beskatta löner och pensioner lika. Det gör jag mot bakgrund av den gemensamma uppgörelse vi har när det gäller våra pensioner. Det är faktiskt så att precis den text jag refererar till finns i det underlag vi har för pensionsöverenskommelser. Pensioner och löner ska om möjligt beskattas lika. Därför upprepar jag frågan: Vad är det som gör att det inte är möjligt att beskatta löner och pensioner lika? Jag tycker att de borgerliga partierna och finansministern faktiskt är skyldiga oss ett svar på frågan varför man har intagit denna ställning i den gemensamma uppgörelsen och varför det inte är möjligt. Nu framkommer i debatten en diskussion där finansministern och statsministern är ute och säger att pensionärerna helt plötsligt är en prioriterad grupp. Nu ska man ta hänsyn till pensionärerna. Det blir lite märkligt för mig när man medvetet gick in i detta år med en budget som man visste innebar att pensionerna skulle sjunka. Varför var inte pensionärerna en prioriterad grupp i den situationen? Man hade en grupp framför sig som skulle få mindre pengar i plånboken. Varför har man nu helt plötsligt kommit till insikt om att pensionärerna ska bli en prioriterad grupp? Frågan som infinner sig är naturligtvis om allianspartierna och regeringen i denna prioritering någonsin kommer att hamna i situationen att man bedömer att löner och pensioner ska beskattas lika. Det är egentligen det som är den viktiga frågan när vi ska gå till val och ta ställning. Att prioritera är en sak, men att vara tydlig och klar i sitt budskap är något helt annat. Den frågan hoppas jag att finansministern har möjlighet att svara på.

Fru talman! Anders Borg är bäst i Sverige på en sak - att aldrig svara på de frågor som ställs. Han svarar dock på de frågor han själv ställer. Vi är fyra interpellanter som har ställt varsin fråga om varför man inte ska ha samma skatt för pensionärer som för löntagare. Anders Borg svarar inte på någon av de fyra frågorna. Han svarar på helt andra saker som passar honom. Det är klart, att undvika debatten är också ett sätt att bedriva politik. Om man har svaga argument eller inga argument alls, eller om man som Anders Borg helt enkelt har prioriterat bort pensionärerna i fyra års tid, är det väl bäst att inte svara på frågorna. Jag förstår alltså Anders Borg på den punkten. Precis som Kurt Kvarnström alldeles nyss sade gjorde den socialdemokratiska regeringen under tidigare år förbättringar för pensionärerna när det gäller skatten. Anders Borg säger att Socialdemokraterna bara sänkte skatten för löntagare, men Anders Borg har glömt bort att hans företrädare i den borgerliga krisregeringen 1991-1994 lyckades åstadkomma ett så stort underskott att vi socialdemokrater, som skulle sanera ekonomin, fick höja skatten för landets löntagare. Vi lovade dem att vi när det blev bättre ekonomi återigen skulle sänka skatten. Det var det vi gjorde. Vi höll löftena. Anders Borgs enda löfte är att han efter att ha prioriterat bort pensionärerna i fyra år säger att de ska prioriteras under nästa mandatperiod. Denna mandatperiod har pensionärerna inte haft någonting att hämta av Anders Borg. Det finns en klyfta som är bortåt 23-25 miljarder kronor mellan pensionärernas skatter och löntagarnas skatter. Detta är en medveten politik som Anders Borg och hans regering har fört. Det är inte en slump eller en tillfällighet. Man har medvetet sagt till pensionärerna att de får maka på sig eftersom de inte är prioriterade. När det nu börjar närma sig valet blir pensionärerna plötsligt en prioriterad grupp. Jag tror inte ett dugg på detta. Jag tror dessutom att pensionärerna har insett att det jobbskatteavdrag som Anders Borg har genomfört och som han sade skulle ge så många nya jobb inte gav några nya jobb. Anders Borg brukar åberopa vetenskapen som stöd för sina teorier och jobbskatteavdrag, men inte ens den har kunnat visa att det har gett någonting över huvud taget. Jag ställde nu en ny fråga till Anders Borg, vilket kanske är lite löjligt. Han svarar ju aldrig på några frågor, så det blir en meningslös frågelek. Anders Borg är mannen som aldrig svarar på en fråga. Jag ställer dock frågan en gång till, väl medveten om att jag inte får något svar. Karl Erik Olsson - centerpartist, tidigare riksdagsledamot, tidigare statsråd och ordförande i en av pensionärsorganisationerna - har vid kontakt med Anders Borg, när han har träffat pensionärsorganisationerna, fått uppfattningen att Anders Borg har sagt att det inte ska bli några fler jobbskatteavdrag. Är det sant, eller har Karl Erik Olsson hittat på det? Har Anders Borg sagt det till Karl Erik Olsson? Det vore oerhört intressant om Anders Borg kunde berätta, för nu är det inte bara pensionärerna som inte ska prioriteras. I fortsättningen ska inte ens löntagarna prioriteras. Anders Borg! Det är dags att göra bokslut för dina fyra år i regeringen, och det är ett trist bokslut. Du övertog ett överskott på 70 miljarder kronor och lämnade ifrån dig miljardunderskott. Om det är 50, 60 eller 70 miljarder vet vi inte förrän någon gång nästa vår. Du övertog offentliga finanser i god ordning med plus, och du lämnar ifrån dig ett underskott bortåt 3 procent. Du övertog en arbetsmarknad där jobben växte och växte, och du lämnar ifrån dig en arbetslöshet med 100 000 färre sysselsatta. Du har dessutom hela tiden talat väl om att ge sig i kast med att bli av med bonusar i banker och andra företag. Bonusarna växer mer än någonsin just nu. Slutligen har du straffat pensionärerna år efter år. Jag tror att väljarna vet vad väljarna gör i höst. Sådana som straffar pensionärerna år efter år röstar man bort den 19 september.

Fru talman! Pensionärerna är en av de absolut mest prioriterade grupperna för alliansregeringen. Vi ska fortsätta att förbättra pensionärernas välfärd med reformer som ökar deras inkomster, förstärker deras möjlighet att få tillgång till offentliga tjänster, ökar deras möjlighet att vara på arbetsmarknaden och lättar skattebelastningen på deras pensioner. Det är viktiga åtgärder som är högt prioriterade av alliansregeringen och som vi kommer att arbeta vidare med. Pensionärerna är en nyckelgrupp för oss. Jag måste säga att jag välkomnar Bosse Ringholms diskussion. Det är nämligen precis som han påpekade i sitt förra inlägg - man skulle rösta på s-motionen för att minska klyftan mellan pensionärer och löntagare. Låt oss då titta på hur man gör det. Jo, i denna motion höjer man som sagt skatten med 17 miljarder för löntagarna. Dessa pengar går inte till pensionärerna, utan de går till att höja a-kassan - det kostar 14 miljarder - och till att höja ett antal andra bidrag. Budgeten består i allt väsentligt i en kraftig skattehöjning för löntagare som arbetar och innehåller en mycket kraftig öppning för alla olika bidragssystem för att försörja dem som inte är på arbetsmarknaden. 3 miljarder föreslår man i skattesänkning för pensionärerna, om jag minns siffrorna rätt. Det betyder att klyftan minskar till 85 procent. Man minskar den till 85 procent genom att höja skatten för löntagarna. Jag har väldigt svårt att se att Sveriges pensionärer skulle uppskatta denna skattechock för löntagarna. I detta konjunkturläge, där vi ser en återhämtning i världsekonomin, är det helt avgörande att vi har ledig kapacitet i Sverige som gör att vi kan ha en lång sysselsättningsökning utan att Riksbanken tvingas höja räntorna. Först är det jobbavdragets effekter. KI, Riksrevisionen, SNS, Finanspolitiska rådet, LO säger 70 000-90 000 i ökad permanent långsiktig sysselsättning. Konjunkturinstitutet konstaterar att antalet arbetade timmar kommer att öka på lång sikt beroende på att fler personer kommer att träda in på arbetsmarknaden som en följd av att skatten sänks på arbetsinkomster. Det konstaterar de i sitt pressmeddelande i samband med PRO:s rapport. Vad händer om man drar tillbaka skattelättnaderna och gör de här bidragsökningarna, höjer skatten för dem som arbetar och förstärker bidragen? Ja, det blir färre som arbetar. Då går vi in i en återhämtning med större kostnadsrisker och större inflationsrisker. Det är en fullständigt förryckt politik i detta konjunkturläge. Det skulle vara det mest allvarliga hot vi kunde ha mot sysselsättningen i Sverige. Vi måste reda ut det här med PRO-rapporten. Till huvuddelen beror den skillnad som där beläggs på att det i Sverige inte är löntagaren som betalar arbetsgivaravgiften utan det gör arbetsgivaren. Det är en skatt som belastar lönen. Detta är vi alla eniga om. Arbetsgivaravgifter är löntagarnas skatter, det är inte företagens skatter. Det är alldeles uppenbart att det blir helt missvisande om man i det ena fallet tar löneskatten och de sociala avgifter som löntagaren betalar och i det andra fallet jämför med Sverige och tar inkomstskatten och låtsas att arbetsgivaravgiften betalas av någon annan. Det går inte. Hela rapporten bygger på antingen ett missförstånd eller annat som jag inte ens ska spekulera om. Låt oss inte föra debatten utifrån detta. Det centrala är att vi vill sänka skatten för pensionärer. Vi har gjort det mer än någon annan regering i Sveriges historia såvitt jag känner till, 5,5 miljarder. Vi vill gärna fortsätta att sänka skatten för pensionärer. Det är vår inriktning, men det ska göras i den takt som ekonomin tillåter så att det är förenligt med en god välfärd och förenligt med starka offentliga finanser. I dag har vi tillsammans med Danmark Europas starkaste offentliga finanser, som det konstaterades i nyhetssändningarna i morse. Vi har råd att sänka skatten för pensionärerna när vi har god ekonomi och när vi har ordning och reda, precis som vi har i Sverige i dag. Då kan vi prioritera pensionärerna.

Fru talman! Å, vad jag önskar att dessa två minuter går långsamt! När det gäller PRO:s rapport skriver de precis så som sagts här. Vi är överens, finansministern, jag och PRO i sin rapport, om att skillnaden beror på avgifter som finns för löntagare i de andra länderna. Man kommer fram till att pensionärerna där betalar mindre skatt. Det beror på de här skillnaderna. Men det är inte det som är poängen. De vill inte betala mindre skatt, utan de vill betala lika skatt. Därför, kära ministern, säger jag för sista gången att jag vill ha svar på frågan. Svara nu så att vi får det fört till protokollet, och kan gå tillbaka och kolla sedan. I vilka länder betalar man som i Sverige mer skatt på sin pension än på sin lön? Ge mig några exempel på några länder så att vi får det fört till protokollet och kan gå och kolla sanningshalten. Det var min enkla fråga. Jobbskatteavdraget är det många som har tittat på och om den ekonomiska teorin håller. Men poängen med mitt påstående var att vi först efter tio år kan kolla om teorin håller. Fram till dess har vi bränt ungefär 700 miljarder kronor. Om det visar sig att teorin inte håller är vi riktigt illa ute, eller inte vi utan finansministern.

Fru talman! Pensionärerna är en av de mest prioriterade grupperna, säger Anders Borg. Ändå får vi inget svar på frågan när klyftorna mellan löntagarna och pensionärerna ska bort. Det spelar ingen roll vad vi i oppositionen säger, Anders Borg svarar alltid med samma mantra: Jobbskatteavdraget ger flera jobb. Sedan räknar han upp mängder av olika institutioner som stöder hans teori. Men det ser inte ut så i verkligheten. Det är 100 000 fler som är arbetslösa i dag än för bara ett år sedan. Om det är fler jobb som regeringen vill åstadkomma med jobbskatteavdraget kunde ni ha valt att satsa på den offentliga sektorn i stället. Jobbskatteavdraget har minskat statens inkomster med 70 miljarder kronor. Det motsvarar 200 000 anställda inom vården och äldreomsorgen. Hade ni gjort det hade vi kunnat prata om att skapa nya jobb. Jag tror dess värre att det är ett självändamål för Moderaterna att sänka skatterna. Det har de alltid gått till val på ända sedan 30-talet. Anders Borg brukar säga att det ska löna sig att arbeta, och det säger vi socialdemokrater också. Men vi säger att det ska löna sig att ha arbetat, för pension är uppskjuten lön och ska beskattas som sådan. Min fråga till finansministern i interpellationen var: Vad ämnar finansministern göra så att skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare vid lika inkomster upphör? Jag måste tolka svaret som: Ingenting. Finansministern kommer inte att göra någonting. Skillnaderna ska bestå.

Fru talman! Jag står här igen och upprepar mina frågor ihärdigt. Jag kommer att fortsätta att upprepa de här frågorna framöver för att på det här för många pensionärer viktiga området kunna få ett ställningstagande från Anders Borg och den regering som han företräder. Lite märkligt är det att ingen av de borgerliga ledamöterna vill delta i debatten om pensionerna. Det är i regel så i många andra interpellationsdebatter att man deltar flitigt, men just på det här området känns det som att regeringen och de borgerliga partierna är trängda över den sanning som smyger sig på. Vad är det som gör att det inte är möjligt att stå vid den uppgörelse vi har i pensionssystemet och beskatta löner och pensioner lika? Vad är det som har gjort att det inte har varit möjligt i den situation som vi har haft inför det här budgetåret att prioritera den här viktiga gruppen som Anders Borg pratar om? Vad är det som gör att det helt plötsligt skulle vara en annan prioritering när ekonomin ser ut att få fart? Min sista fråga: Kommer ni någonsin att komma med förslaget att beskatta löner och pensioner lika?

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att Anders Borg har bestämt sig för att gå till historien som det statsråd som aldrig ville eller kunde svara på några frågor, statsråd som valde att själv ställa frågor till sig själv så att han kan svara i alla fall på dem. Men de frågor som vi som interpellanter ställer ville han aldrig svara på. Han kan säkerligen svara på dem, men han vill inte därför att han vet att svaret skulle avslöja det som alla vi andra vet, nämligen att i fyra års tid har Anders Borg straffat pensionärerna. I fyra års tid har pensionärerna tvingats betala en särskild pensionärsskatt. I årtionden har de politiska partierna i Sveriges riksdag varit överens om att löner och pensioner ska beskattas lika. Nu har Anders Borg och hans regering bestämt sig för att det inte ska vara så. Pensionärerna ska betala mer skatt än löntagarna. Landets pensionärer - alla pensionärsorganisationer - har samstämmigt sagt att det är helt fel; det gäller även borgerligt sinnade människor. Jag vet att många av ledamöterna i kammaren mår illa av att behöva försvara en politik som går ut på sådana våldsamma orättvisor mot pensionärerna. Men naturligtvis vågar sig ingen hit i dag. Anders Borg kommer säkert att gå till historien som en parentes, som den som åstadkom mer orättvisor för pensionärerna än någon annan finansminister i det här landet. Det finns bara ett sätt att bli av med den parentesen och det är genom att rösta bort Anders Borgs politik på valdagen den 19 september. Om vi redan nu hade röstat på det socialdemokratiska budgetförslaget skulle klyftan ha halverats, men vi jobbar på att ta bort klyftan helt. Anders Borg vill inte svara på frågan, för han vet att landets pensionärer inte skulle gilla hans svar.

Fru talman! Jag vill gärna utveckla den breda politik som alliansregeringen har bedrivit för att underlätta för pensionärerna. Jag tror nämligen att det är förklaringen till att stödet för alliansregeringen är så starkt bland landets pensionärer. Vi har prioriterat välfärden. Det är centralt för pensionärerna. Vi har lag om valfrihet, massiva resursökningar för kommuner, 17 miljarder bara i år, förstärkningar som innebär att tryggheten för pensionärerna på sikt ökar. Låt oss när det gäller skatterna komma ihåg vilket brett paket vi har riktat mot landets pensionärer. Arbetsgivaravgifterna försvinner för äldre över 65 år. Vi har dubbelt jobbskatteavdrag för dem som arbetar efter 65 år. RUT och ROT tror jag är avgörande och viktiga reformer för landets pensionärer eftersom just pensionärerna kanske inte själva orkar med reparationer eller service i hushållet. Det är viktiga och centrala förbättringar som Sveriges pensionärer uppskattar. Dessutom har vi sänkt pensionärsskatten med 5,5 miljarder. Det handlar om välfärden, om tydliga förbättringar av pensionärernas ekonomiska villkor samt den stora skattelättnaden i pensionärsskatten. Det är naturligtvis det vi ska arbeta vidare med. Bosse Ringholm säger att vi borde rösta för det socialdemokratiska budgetförslaget - 17 miljarder i höjda skatter för löntagarna, 3 miljarder i sänkta för pensionärerna. 85 procent av den minskning av skillnaden som man talar om bygger alltså på höjd skatt för löntagarna. De pengarna används till i princip sista kronan till ökade bidrag - 14 miljarder till höjd a-kassa etcetera. Hur blir det fler jobb genom att vi först höjer skatterna och sedan höjer bidragen med exakt lika mycket? Hur blir det mer pengar till pensionärerna om vi först höjer skatten för löntagarna och sedan stoppar in pengarna i de olika bidragssystemen? Hur blir det starkare offentliga finanser när man först höjer skatten och sedan betalar ut pengarna i form av höjda bidrag? Den politiken går inte ihop, och därför tror jag att vi har goda förutsättningar att bli återvalda, inte minst av Sveriges pensionärer som uppskattar den breda välfärdspolitik för Sveriges pensionärer som alliansregeringen har lanserat.