Anf. 28 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Lena Hallengren har frågat mig om jag kan garantera att avregleringen av bilprovningen inte leder till högre priser och minskad stationstäthet i gles- och landsbygd och vilket underlag jag i så fall åberopar som stöd för min uppfattning. Lena Hallengren frågar också om jag kan redogöra för konkreta internationella exempel som visar att en avreglerad kollektivtrafikmarknad leder till ökat utbud och lägre priser. Vidare frågar Lena Hallengren om jag avser att aktualisera ett auktionsförfarande när det gäller fördelning av bankapacitet och om jag i så fall kan redogöra för på vilket sätt det skulle gagna den regionala kollektivtrafikens möjlighet att konkurrera om spårutrymme. Slutligen frågar Lena Hallengren om jag har gjort någon bedömning av om de samlade avregleringarna och privatiseringarna gynnar gles- och landsbygd.
Patrik Björck har angående konkurrensutsättningen av bilprovningen frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att de befarade försämrade förutsättningarna för bilägarna inte ska uppstå, för att hålla glesbygden skadeslös och för att trafik- och rättssäkerheten inte ska försämras.
Lennart Axelsson har frågat mig av vilka orsaker det, enligt mig, är viktigt att avreglera en väl fungerande bilbesiktning. Axelsson frågar också vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en täckning av bilbesiktningsanläggningar i hela landet och om jag avser att vidta åtgärder vad avser priset på en besiktning.
Transportområdet har under många år varit reglerad så att det ibland endast har funnits en aktör som tillhandahållit tjänster, vilket inneburit köer, kvalitetsförsämringar och dålig effektivitet även om det självklart finns undantag. Under den tid jag varit ansvarig för transportpolitiken i regeringen har jag verkat för en rad förändringar som syftar till att förbättra och förtydliga för användare och konsumenter. Marknader som är öppna för fler aktörer kräver ofta mer genomtänkta regler än monopol varför jag menar att det är mer relevant att prata om omreglering snarare än avreglering. Vid varje omreglering har jag varit noga med att noggrant titta på de förutsättningar som gäller för berörd verksamhet för att hitta de regler som passar bäst i varje fall.
När det gäller frågan om konkurrensutsättning av fordonsbesiktningen vill jag understryka att jag till skillnad mot Lena Hallengren och Patrik Björck är övertygad om att en konkurrensutsättning av fordonsbesiktningsverksamheten kommer att förbättra förutsättningarna för bilägarna med fler aktörer och större serviceutbud och att bilprovningen i glesbygd kommer att anpassas över tid. Jag har den största tilltro till marknadskrafterna. Finns det efterfrågan på en tjänst finns det normalt tillgång till densamma. Jag är också övertygad om att trafik- och rättssäkerhet inte kommer att påverkas negativt. Tvärtom förtydligas nu vad som ska gälla i och med att rollfördelningen mellan myndighet och utförare tydliggörs genom att vad som bör vara statliga åtaganden i form av myndighetsuppgifter, såsom regelgivning och tillsyn, klargörs.
Förutom den löpande tillsynen av ackrediterade besiktningsorgan som Swedac utför kommer Transportstyrelsen, som en del i det övergripande tillsynsansvaret, att göra återkommande marknadsuppföljningar med utgångspunkt i en nulägesanalys av svensk besiktningsverksamhet med relevanta nyckeltal och mätvärden. Transportstyrelsen ska aktivt följa omregleringen och dess utveckling, effekter och konsekvenser för att ha beredskap att vidta lämpliga åtgärder i de fall det behövs för att upprätthålla viss nivå gentemot konsumenterna i fråga om tillgänglighet, pris med mera. Jag avser i nuläget inte att ta några andra initiativ än att noga följa utvecklingen.
Jag är glad över Lennart Axelssons inledande fråga, för jag vill gärna ta tillfället i akt att understryka att AB Svensk Bilprovning utför ett utmärkt arbete men att det enligt min och regeringens åsikt inte är riktigt att i lag slå fast att bara detta företag ska få utföra denna tjänst i Sverige. Staten ska inte utan särskilda skäl äga kommersiella bolag. Däremot kommer villkoren som ska gälla för de besiktningsorgan som vill verka i Sverige att noga regleras. Det handlar alltså om en omreglering snarare än en avreglering av fordonsbesiktningsverksamheten.
När det gäller kollektivtrafikmarknaden så håller jag inte med Lena Hallengren om att det skulle vara särskilt intressant att genomföra en internationell studie av andra länder som har organiserat kollektivtrafikmarknaden på annat sätt än vad regeringen föreslår. Det finns inga förslag i den proposition om en ny kollektivtrafiklag, som regeringen överlämnade till riksdagen i april, som innebär att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna fråntas möjligheten att tillhandahålla den kollektivtrafik man vill ha. I propositionen slår regeringen fast att kollektivtrafik är ett betydelsefullt medel för att uppnå såväl transportpolitiska mål som andra samhällsmål. Regeringen menar att det finns tydliga motiv till att behöriga myndigheter ska kunna agera med stor befogenhet för att se till att trafik som är till för arbetspendling och annat vardagsresande tillhandahålls i önskad omfattning och med en lämplig prissättning.
Vad avser Lena Hallengrens fråga om auktionsförfarande vid tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet så vill jag inleda med att erinra om att regeringen i den senaste budgetpropositionen gett Trafikverket i uppdrag att i samverkan med berörda aktörer inom järnvägssektorn vidareutveckla verktyg och metoder för tilldelning av infrastrukturkapacitet. Härigenom kan infrastrukturen nyttjas på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt och konkurrensen på person- och godstransportmarknaderna främjas. I uppdraget ligger även att vidareutveckla verkets banavgiftssystem för att möjliggöra användningen av detta som verktyg i kapacitetstilldelningsprocessen.
I nästan 20 år har det förekommit kritik mot hur Banverket, numera Trafikverket, genomför sin svåra uppgift att planera bort trängsel och kollisionsrisk på järnvägsnätet i syfte att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv användning av den statliga järnvägsinfrastrukturen. Kritiken har framför allt gällt brist på transparens i planeringsprocessen och därmed förknippad osäkerhet om i vilken grad planeringen verkligen leder till att syftet med den uppfylls.
Med detta sagt vill jag först säga att jag förväntar mig att Trafikverket inom ramen för sitt uppdrag tar ställning i frågan om lämpligheten att använda auktioner i kapacitetstilldelningsprocessen så snart detta är möjligt. Därtill kan jag konstatera att, oavsett om auktioner kommer att användas eller inte, så kan det inte uteslutas att Trafikverkets utvecklingsarbete i förlängningen får konsekvenser för hur tåg i framtiden kommer att prioriteras i kapacitetstilldelningen. Syftet bakom regeringens uppdrag är ju trots allt att stimulera utveckling av verktyg och metoder som på ett bättre sätt än de som används i dag ska kunna åstadkomma ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen. Jag kommer därför med intresse att följa Trafikverkets utvecklingsarbete och förmodar att också Lena Hallengren kommer att göra detsamma.
Lena Hallengren undrar om det gjorts någon bedömning av om de samlade avregleringarna och privatiseringarna gynnar gles- och landsbygd. Svaret till denna avslutande fråga är att för alla förslag som regeringen lämnar görs konsekvensanalyser. En relevant aspekt är vilka effekterna kan tänkas bli i olika delar av landet, till exempel i gles- och landsbygd. Jag känner mig övertygad om att de åtgärder regeringen vidtagit på transportområdet är till gagn för hela landet. Såväl befolkning som företagare i gles- och landsbygd gynnas av bättre fungerande marknader där konsumenterna sätts i fokus av dem som tillhandahåller tjänsterna.