Boende trots betalningsanmärkning

Fru talman! Egon Frid har frågat justitieministern dels om hon är beredd att medverka till en lagändring som omöjliggör för allmännyttiga bostadsföretag att neka människor hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar som inte är hänförliga till en hyresskuld som den sökande har till företaget, dels vilka åtgärder hon avser att vidta för att öka möjligheterna för människor med skulder att få ett permanent boende. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Inledningsvis vill jag klargöra att jag delar Egon Frids uppfattning att det är viktigt för alla att ha en bostad, likaså att det är mycket bekymmersamt när barnfamiljer får problem med att få tillgång till ett eget hem. Däremot delar jag inte Egon Frids förslag till lösning, att just allmännyttiga bostadsföretag ska ta större ansvar än andra fastighetsägare. Det är också så att hushåll med betalningsanmärkningar av fastighetsägare - rätt eller orätt - betraktas som en större risk än andra hushåll. Allmännyttiga bostadsföretag konkurrerar på i stort sett samma villkor som privata fastighetsägare på marknaden. Det blir då orimligt att kräva att just de ska ta ett större ansvar som också kan innebära högre kostnader. Därmed inte sagt att dessa hushåll ska lämnas utan stöd, tvärtom! Frågan är i stället vem som har ansvaret för att hushållen - och då särskilt barnfamiljer - ska få sådant stöd som de behöver. Rätten till boende är inte bara fastlagd i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det åligger det allmänna, enligt regeringsformen, att trygga rätten till bland annat bostad, varvid det är kommunerna som har ansvaret på lokal nivå, medan regering och riksdag har ett övergripande ansvar för att tillhandahålla lämpliga instrument. Ett sådant instrument infördes den 1 juli 2007, bland annat för att råda bot på just den typ av problem som Egon Frid pekar ut. Då trädde en lagändring i kraft som innebär att en kommun får ställa säkerhet för hyresavtal som innebär att ett enskilt hushåll får ett eget förstahandskontrakt till en permanentbostad. För att stimulera användningen av detta nya instrument infördes samtidigt ett statligt bidrag till kommunerna, som får en fast ersättning för varje utfärdad hyresgaranti som inneburit att en bostadssökande fått ett hyreskontrakt. Tyvärr har hyresgarantierna inte utnyttjats i den utsträckning som regeringen hade hoppats. Statens Bostadskreditnämnd, BKN, kommer dock att se över systemet. Avslutningsvis vill jag ändå betona att det är varje enskild kommun som måste bedöma om man vill använda sig av möjligheten att ställa ut hyresgarantier.

Fru talman! Jag vill tacka bostadsminister Mats Odell för svaret. Det är bra att frågorna ibland hamnar hos just bostadsministern. För mig och Vänsterpartiet är bostaden en viktig social rättighet, och rätten till boende är fastlagd i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Alla människor ska ges likvärdiga möjligheter att leva i goda bostäder, i bra miljö och till rimliga kostnader. Vid sidan av utbildning, arbete, vård och omsorg utgör bostaden grunden för människors möjligheter att förverkliga sina livsprojekt. Att vara utan bostad är att vara berövad rätten till ett fullgott liv. Det är gott och väl att ministern här uttrycker att det är viktigt för alla att ha en bostad och att ministern tycker att det är bekymmersamt när barnfamiljer får problem med att få tillgång till ett eget hem, som ministern uttrycker det i sitt svar. Sedan argumenterar ministern mot att de ska få detta stöd på grund av den risk som dessa hushåll utgör. Ministern överdriver risken med dessa hushåll och säger att det utifrån denna risk skulle vara orimligt att kräva att allmännyttan ska ta ett större ansvar. Ministern håller sedan med om att det är en mänsklig rättighet med en bostad och att det åligger det allmänna, enligt regeringsformen, att trygga rätten till bland annat en bostad. Men hur ska den rätten komma till uttryck? Hur ska det allmännas ansvar enligt regeringsformen komma till uttryck om vi inte har ett ansvar för att trygga rätten till bostäder för alla? Ministern anser att det är kommunerna som har ansvaret på lokal nivå medan regering och riksdag har ansvar för att tillhandahålla lämpliga instrument. Ja, ministern, lagstiftning är väl ett sådant instrument? Allmännyttans roll diskuteras livligt för närvarande. Det borde vara viktigt att i lagstiftningsarbetet om allmännyttan betona det allmännas ansvar för människors boende, att kommunerna ensamma eller i samverkan via sina allmännyttiga bostadsföretag åläggs detta ansvar samt att de naturligtvis får stöd för sitt bostadsförsörjningsansvar. Går det att ge samma uppdrag till privata hyresvärdar är det inte fel. Det blir dock extra anmärkningsvärt när hyresvärdar och allmännyttan nekar kontrakt till personer med betalningsanmärkningar som inte härrör sig till hyresskulder hos hyresvärden. Detta moment 22 måste brytas. Riskerna får inte betonas, utan det är rätten till bostad som bör gälla. I dag är det svårt, för att inte säga omöjligt, att teckna hyreskontrakt om man har en betalningsanmärkning även om den inte är hänförlig till en hyresskuld som den sökande har hos den som han eller hon söker hyra en lägenhet av. Vi önskar att ministern genomför en förändring av detta. Det borde omöjliggöras, åtminstone för allmännyttiga bostadsföretag, att neka människor hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar som inte är hänförliga till hyresskuld som den sökande har hos det aktuella bostadsföretaget. Ministerns vällovliga ord klingar falskt när de inte åtföljs av något ansvar eller några förpliktelser. Stå upp, ministern, för vårt förslag och för allas rätt till en bostad!

Fru talman! Bekymret är att de förslag som Vänsterpartiet lägger fram på det här området inte skulle leda till det som sägs om vi antog Vänsterpartiets politik. Att det skulle lösa bostadsproblemet i Sverige är inte trovärdigt. Vänsterpartiet har under mycket lång tid varit del av ett regeringsarbete där de haft goda möjligheter att genomföra dessa saker. Den subventionspolitik och övriga politik som de bedrivit har resulterat i gigantiska bostadsköer och de problem som beskrivs i interpellationen. Vi har infört hyresgarantier. Tyvärr är de alldeles för få, men när man tittar på dem som fått hyresgarantier ser man att ungefär 45 procent just är hushåll med betalningsanmärkningar. De har fått förstahandskontrakt tack vare hyresgarantierna. Den politik som vi presenterat och erbjudit kommunerna är mycket mer träffsäker. Jag hoppas att fler kommuner kommer att teckna avtal och se till att fler hushåll får del av de förslag som regeringen sjösatt under denna mandatperiod.

Fru talman! Det är tråkigt att ministern inte vill tala om möjligheterna med regeringens politik. Jag tackar dock för stödet till Vänsterpartiets politik. När det gäller hyresgarantierna har regeringen tidigare tagit till sig Vänsterpartiets politik eftersom det ursprungligen är ett vänsterpartiförslag som regeringen presenterat som sitt eget. Det är jättebra att man tagit till sig det förslaget och nu försöker använda sig av det. Att ministern försöker gömma sig bakom historien hjälper inte människor som inte får bostad. Jag försöker föra en konstruktiv debatt med Mats Odell, som är bostadsminister och ansvarig för bostadspolitiken, om att även utsatta grupper ska ha rätt till bostad. Jag är medveten om att det är långa bostadsköer i landet. Det är Mats Odell ansvarig för. Det är Mats Odell som är ansvarig för att byggandet av endast 5 800 hyresrätter igångsattes 2008. Samtidigt har vi en efterfrågan på hyresrätter som är större än kanske någonsin. Bostadsköerna är mycket långa. Mats Odell har medverkat till att minska byggandet av hyresrätter, vilket gjort det än svårare för de grupper som jag tar upp i mitt exempel att få bostad. Dessutom - om Mats Odell är intresserad av att lyssna på vad jag säger - drabbas de av hårdnackade regler. Det är de allmännyttiga bostadsföretagen som har det kommunala bostadsförsörjningsansvaret och ska anvisa den som bor i kommunen bostad. Dessa personer nekas på grund av en betalningsanmärkning som inte kan hänföras till det aktuella bostadsföretaget eller till boende över huvud taget. I stället kan det vara fråga om en gammal betalningsanmärkning hos kronofogden. Enligt ursjuka regler ligger betalningsanmärkningen kvar i tre år även om skulden blivit reglerad. Detta såg vi exempel på i massmedierna för bara några dagar sedan. Vi måste hjälpas åt för att få bort ett sådant moment 22 med ursjuka regler, och då gäller det att tillsammans vara konstruktiva. Det handlar om att ge allmännyttan och kommunerna verktyg att kunna bli ännu starkare i att ta sitt ansvar vad gäller bostadsförsörjning genom att anvisa människor bostäder. Det är jätteviktigt att regeringen ger kommunerna i uppdrag att, tillsammans med hyresgarantier, tydliggöra uppdraget att hjälpa människor att få bostäder. Det vore rimligt att sprida riskerna mellan kommunerna och regeringen, den nationella nivån. Hyresgarantierna har varit en god hjälp och måste bli ännu mer kända. Dessutom måste de följas av ett uppdrag till kommunerna och deras bostadsföretag att se den sociala bostadspolitiken som sin uppgift. De ska hjälpa människor att få ett hyreskontrakt så att de på grund av en byråkratisk regel om betalningsanmärkning inte förhindras att få en bostad. Detta måste vara bostadsministerns ansvar.

Fru talman! Jag uppskattar verkligen Egon Frids sociala engagemang, särskilt hans engagemang i bostadsfrågor vad gäller utsatta grupper. Det förslag på hyresgarantier som Vänsterpartiet kommit med är bra. Nu ställer Egon Frid en fråga under rubriken Boende trots betalningsanmärkningar. Sedan presenterar jag vad regeringen har gjort och säger att ungefär 45 procent av dem som fått hyresgarantier av kommunerna, och där vi gett ett statligt stöd för dessa garantier, är just personer som har betalningsanmärkningar. Jag håller med Egon Frid om att vi skulle behöva få hyresgarantierna mer kända och att de utnyttjades mer. Uppenbarligen är de effektiva där de används. Jag ska säga någonting om varför jag inte tror på Egon Frids förslag. Om vi tvingade enbart de kommunala bostadsföretagen att ta emot människor med betalningsanmärkningar skulle man kunna utgå från att det inte kommer att innebära några extra kostnader. Det mest sannolika utfallet är dock att det skulle innebära extra kostnader. Om endast de kommunala bostadsföretagen tog tag i detta och slog ut kostnaderna på sina hyresgäster medan de privata fastighetsägarna inte berördes skulle kontentan av det bli - för jag antar att Vänsterpartiet vill ha kvar allmännyttans hyresdominerande roll - att medan de kommunala bostadsföretagen tvingades höja sina hyror för att fånga upp de kostnader som det innebär - om vi samlar ihop alla människor som har betalningsanmärkningar i den typen av bostäder - kunde de privata fastighetsägarna höja sina hyror enligt allmännyttans hyresdominerande roll och få en gratisvinst. Jag undrar om inte Egon Frid den här gången har hamnat i praktiska lösningar vid sidan av det som jag tror är Vänsterpartiets grundläggande värderingar.

Fru talman! Tack för omtanken, Mats Odell! Jag kan lugna dig med att du inte behöver vara ett dugg orolig för det. Mats Odell presenterar ett mycket långsökt resonemang. Det handlar inte om att vi vill införa förbättrade möjligheter för utsatta grupper att få en bostad som skulle vara hyresdrivande. Det är nästan absurt att påstå att det skulle behöva bli så. Hyresgarantierna är en bra början. Trots att hyresgarantierna är relativt okända och används i begränsad omfattning kan jag ge Mats Odell rätt i att de har varit relativt träffsäkra. De träffar till 45 procent grupper med betalningsanmärkningar som annars inte skulle ha fått ett eget hyreskontrakt. Låt oss fortsätta på den vägen och göra hyresgarantierna mer kända och se till att kommunerna känner ett större ansvar för att den här gruppen får bostäder. Ta bort den byråkratiska detaljregel som hindrar människor att få hyreskontrakt på grund av betalningsanmärkningar. Det måste vara oerhört väsentligt att hjälpa till så att fler i den här gruppen får ett eget hyreskontrakt. Det är naturligtvis en detaljfråga i en social bostadspolitik som vi arbetar för, men detaljer är oerhört viktiga för att uppnå förändringar och ta små steg för att göra situationen mycket bättre för utsatta grupper. Det här är en grupp som vi känner ett oerhört starkt engagemang för. Vi får mycket stöd för att det är helt fel att de ställs utanför bostadsmarknaden. Det är ett ansvar som bostadsminister Mats Odell måste ta.

Fru talman! Jag är fullständigt övertygad om att Egon Frid och jag har samma målsättning. Vi vill se till att så många hushåll som möjligt får ett förstahandskontrakt och en egen bostad som man kan känna trygghet i. Vi har det gemensamt att vi tror att hyresgarantier som lämnas av kommunerna med statligt stöd är en bra modell. Den har ännu inte fått tillräcklig omfattning. Det som Egon Frid kallar för en byråkratisk detaljregel är inte något lagstiftat. Att privata, kommunala eller kooperativa företag - det kan vara ett telefonföretag - säger: Du har betalningsanmärkningar så du får inte något abonnemang hos oss förrän du har visat att du betalar dina räkningar, är ingenting som vi kan ändra lagstiftningsvägen. Det är en policy som finns hos olika företag, inklusive de kommunala företagen. En åtgärd som kan hjälpa till är att vi har fattat beslut om att ge en kommunal garanti under en period för att personer som har betalningsanmärkningar kommer att betala sin hyra. Det tror jag är så långt vi kan komma. De förslag som Egon Frid och hans parti kommer med är inte realistiska att genomföra. Jag menar att de skulle få en kontraproduktiv effekt.