Branschskolorna

Herr talman! Daniel Riazat har mot bakgrund av avvecklingen av försöksverksamheten med branschskolor frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som försvinner och vilka åtgärder inom mitt ansvarsområde jag avser att vidta för att säkra kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.

Jag vill inleda med att understryka att regeringen är mån om att arbetsgivare i olika branscher ska hitta den personal som de behöver för att klara sin kompetensförsörjning. Vi möter ofta representanter för olika branscher som förmedlar bilden av stora behov av framför allt gymnasialt yrkesutbildad arbetskraft. Detta är ett problem som regeringen tar på stort allvar.

Försöksverksamheten med branschskolor var vällovlig, och frågor om kompetensförsörjning inom små yrkesområden är prioriterade för regeringen. Men just denna försöksverksamhet har inte levererat i den utsträckning som vi hade hoppats på.

För 2022 användes inte ens en fjärdedel av de tillgängliga medlen. Inom cirka hälften av yrkesområdena - bland annat bageri, chark, maskinteknik och design - fanns aldrig en enda elev under försöket. Flera andra hade endast enstaka elever. Det är tråkiga nyheter, men det är tyvärr så verkligheten ser ut.

Det behövs andra åtgärder för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden. Därför beslutade regeringen i juli i år om tilläggsdirektiv till Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Utredaren har getts i uppdrag att med utgångspunkt i erfarenheter från försöksverksamheten med branschskolor föreslå hur behovet av utbildning inom små yrkesområden mer ändamålsenligt ska kunna tillgodoses inom gymnasieskolan. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag den 4 november 2024.

Jag vill också påminna om dagens möjligheter att anordna riksrekryterande utbildningar inom gymnasieskolan. En huvudman kan efter ansökan bli godkänd att få anordna riksrekryterande utbildning om det finns nationell efterfrågan och nationellt intresse av utbildningen. Då kan elever från hela landet tas emot till utbildningen som förstahandssökande, det vill säga på lika villkor som den anordnande kommunens egna elever.

En elev har också rätt att tas emot som förstahandssökande till utbildning i en annan kommun om programmet eller inriktningen inte finns i hemkommunen. Då kan eleven få ekonomiskt stöd för inackordering, och huvudmannen får ersättning från hemkommunen på samma sätt som för en riksrekryterande utbildning.

Jag vill också nämna att Yrkesvuxutredningen bland annat ska ta ställning till om det bör införas möjligheter till riksrekrytering till vissa sammanhållna yrkesutbildningar inom komvux. Genom riksrekrytering kan antalet elever i mindre vanligt förekommande utbildningar öka, vilket kan bidra till bättre kompetensförsörjning inom bristyrken. Den utredningen ska redovisa sina förslag den 15 februari 2024.

Jag och regeringen ser fram emot att ta emot båda de utredningar som jag har nämnt och avser att arbeta vidare för att stärka kompetensförsörjningen inom små yrkesområden.

Herr talman! Snart ska kammaren och åhörarna, antingen de är här inne eller där hemma, få slippa mig. Detta är min tredje och sista debatt för i dag. Det blev en rivstart.

Detta är en viktig fråga som jag kände att vi behöver diskutera. Anledningen till detta var ett samtal jag hade med representanter för näringslivet, fackföreningsrörelsen och branschskolor, där man talade om den växande oron när regeringen nu har beslutat att avveckla branschskolorna.

Skolverket har beskrivit syftet med försöksverksamheten med branschskolor som ett sätt att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom utvalda bristyrken genom att öka attraktiviteten och tillgången till yrkesutbildning inom små yrkesområden där arbetsmarknadens efterfrågan har varit större än tillgången till rätt kompetens. Skolverket kom 2021 med en utvärdering av det pågående försöket, som startade 2018. Man konstaterade att antalet branschskoleelever i försöksverksamheten hade varit betydligt lägre än regeringen hade förväntat sig men att branschskoleutbildningen har medfört ett ökat utbud av yrkesutbildning för elever på olika platser i landet.

Samtidigt framförde Skolverket att huvudmännen bedömde att branschskoleutbildningarna är värdefulla och av god kvalitet för berörda elever. I sin rapport skriver Skolverket: "Skolverkets övergripande bedömning är därmed att försöksverksamheten, om än i begränsad utsträckning, har bidragit till att stärka den nationella kompetensförsörjningen inom små yrkesområden."

Energiföretagen, som också vill bevara branschskolorna, har lyft fram vikten av tillgång till personal med rätt kompetens när Sverige ska ställa om. Fackförbunden och näringslivet är som sagt överens med varandra.

Herr talman! Klimatomställningsarbetet behöver accelereras betydligt för att vi ska kunna nå de klimatmål som vi har bundit oss till. Vänsterpartiet anser att Sverige har exceptionellt goda förutsättningar för att göra denna omställning och för att bli världsledande inom en rad industriområden om rätt investeringar görs. Det kan bli en ny tid för svensk industri och en ny tid för ökad sysselsättning i det här landet. Om Sverige ska lyckas med klimatomställningen behöver dock större vikt läggas vid just kompetensbehovet. Det gäller i själva klimatomställningsfasen, där vi behöver bygga ut transport- och energiinfrastruktur. Det behövs också för att energieffektivisera bostadssektorn och för att möta kompetensbehoven när stora delar av industrin ställer om för att minska sina utsläpp.

Klimatpolitiska rådet pekar på att det redan i dag råder stor brist på tekniker, installatörer och ingenjörer. Även i Fossilfritt Sveriges branschfärdplaner för fossilfri konkurrenskraft lyft denna kompetensfråga. Enligt deras uppskattningar kommer det exempelvis att behövas 30 000 nya elinstallatörer de kommande åren. Därför är det allvarligt att regeringen har valt att lägga ned branschskolor just nu.

Med anledning av detta ställde jag frågan till skolminister Lotta Edholm: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ungdomar ska få tillgång till den utbildning som nu försvinner? Och svaret är alltså att regeringen bryr sig om den här frågan och att den är väldigt viktig, men man vill inte ha branschskolor. Jag förstår inte riktigt den logiken. Alla satsningar behövs just nu för att få till en bättre kompetensförsörjning.

Herr talman! För en gångs skull är Daniel Riazat och jag väldigt överens. Vi är överens om vikten av en väl fungerande yrkesutbildning både för ungdomar på gymnasienivå och för vuxna människor som kanske vill ha en ny utbildning eller vill byta spår i livet.

Jag var inte ansvarigt statsråd när försöket med branschskolor sjösattes. Men om jag hade varit det hade jag säkert varit precis lika positiv till det som dåvarande statsrådet var. Det var ett försök. Det är på papperet en mycket bra idé. Men den nådde inte ända fram, milt sagt. Det är alldeles för få kommuner som har sökt dessa bidrag, och det är alldeles för få platser som faktiskt har kommit till. Efterfrågan på platser och statsbidrag har också minskat under de år som försöket pågick. När jag kom till Utbildningsdepartementet pågick inget som helst arbete för att försöket skulle permanentas, utan alla krafter drog för att det skulle avslutas.

Men när man gör den här typen av försök ska man naturligtvis dra slutsatser av det och se vad som fungerade och inte. Den utredning som ser över hur vi ska kunna få bättre och välfungerande yrkesutbildningar har därför också fått ett tilläggsdirektiv om att titta på erfarenheterna av det här försöket för att se hur dessa kan vävas in i till exempel ett bättre fungerande yrkesgymnasium.

När man gör den här typen av försök är det för att man vill ha erfarenheter och se vad som inte fungerar och vad som fungerar. Sedan drar man slutsatser av det. Alternativt permanentar man det, om man tycker att det var väldigt välfungerande. Men i dag kan vi alltså se att i den sista omgången söktes bara ungefär 25 procent av de statliga bidragen. Det är lite för lite för att man ska permanenta försöket, kan jag tycka.

Herr talman! Tack, skolministern, för det förtydligade svaret!

Jag har också läst ganska mycket när det gäller skillnader mellan riksintag och branschskoleutbildningar, till exempel. Där kan jag också återge vad Svenskt Näringsliv säger. De menar att regeringen och skolministern inte verkar ha förstått skillnaden mellan riksintag och den här typen av utbildningar.

Jag håller med skolministern om att när en försöksverksamhet inte fungerar över lång tid bör man åtminstone se över den och kanske ändra lite i strukturen för att den ska fungera bättre.

Om den absolut inte fungerar kan man såklart lägga ned den. Så önskar jag att Liberalerna hade tänkt om till exempel friskolereformen under de senaste 30 åren. Men det verkar inte riktigt vara så, för år efter år kan det vara hur mycket brister som helst utan att någonting händer.

Branschskolor är väldigt viktiga för att vi ska ha kompetensförsörjning för vår framtida och nuvarande omställning. Och vi står inför vår tids ödesfråga, som är just klimatkrisen. Då vill regeringen helt plötsligt slå undan benen på branschskolorna.

Jag håller för en gångs skull med borgerlighetens eget organ Svenskt Näringsliv. Detta är inte rimligt. Det här är inte att ta frågan om kompetensförsörjningsbrist på allvar. Vi behöver ha satsningar på att få fler anställda där ute i detta omställningsarbete. Vi behöver inte färre.

Om 25 procent av pengarna har sökts kan man tillfälligt minska budgeten för branschskolorna. Man kan se till att göra besök på skolorna och kolla vad som har funkat och vad som inte har funkat. Och så rättar man till det som inte har funkat.

När Skolverket säger detta, när fackföreningsrörelsen är helt överens och när hela näringslivet och branschorganisationerna är helt överens om att detta är fel och regeringen och skolministern ändå säger att vi måste slå undan benen på branschskolorna är det något som inte stämmer. Vad ska dessa pengar annars gå till? Är det till att sänka skatten för de rikaste i vårt samhälle, som regeringen har budgeterat för och som man också har genomfört det senaste året?

Jag menar att detta inte är rimligt. Det är viktigare med kompetensförsörjning än med skattesänkningar för miljardärer. Återigen ser vi en felprioritering från denna regering, och vi kommer inte att vara med på det.

Herr talman! Som jag tror att jag sa hade ingen varit gladare än jag om detta försök hade varit en succé. Och hade det varit en succé hade det naturligtvis funnits en planering på Utbildningsdepartementet när jag blev skolminister för att detta skulle fortsätta. Men det fanns ingen sådan planering, utan försöket löpte ut. Att det gjorde det berodde på att det inte var en tillräckligt god idé, helt enkelt.

Detta är själva tanken med denna typ av försök. Man ska testa och se: Var det en bra idé eller inte? Och ett av de ställen där det har fungerat väldigt väl är Plåt- & Ventbyrån i Katrineholm, som jag själv har besökt. Det är en branschskola som har funnits i ungefär 30 år, alltså långt innan detta försök, och som också fungerade långt innan det här försöket. De har lyckats ta dessa pengar och göra något vettigt av dem. Men de fanns ju redan innan.

Det gäller nu att försöka dra erfarenheten av detta. Vi kan inte tvinga ungdomar att bosätta sig i olika delar av landet för att gå i branschskolor om de inte vill det, utan vi måste försöka hitta sätt att skapa skolor dit många ungdomar vill söka sig, som har bra yrkesutbildningar. Det handlar naturligtvis inte minst också om vuxna människor som kanske har ett yrke som inte är så eftersökt och som väljer att vidareutbilda sig eller omskola sig till någonting helt annat.

Detta håller regeringen nu på med i den stora utredningen om hur vi ska få fler vägar in till yrkeslivet i Sverige. Då kommer erfarenheterna från detta försök att finnas som en grund. Man kan dra slutsatser av vad som fungerade och vad som inte fungerade.

Jag är såklart också medveten om att det är en stor skillnad mellan branschskolor och skolor med riksintag, men det var ett sätt att svara på frågan. Vad finns det för andra möjligheter än att förlänga det här försöket, som faktiskt inte riktigt levde upp till det som vi trodde när det gällde vad det skulle kunna ge i antal platser för de små, små yrken som det handlar om?

Herr talman! Jag ska försöka fatta mig väldigt kort. Tack, skolministern, för den ytterligare kommentaren!

Jag har en sista fråga som skolministern gärna får svara på i slutanförandet: På vilket sätt menar man att samtliga aktörer - alltså fackföreningar, branschorganisationer, Svenskt Näringsliv och i princip alla som på något sätt har varit involverade i denna fråga - har fel? Alla de har fel, men den svenska regeringen - eller rättare sagt Liberalerna och skolministern - har rätt. Jag förstår inte riktigt den logiken.

Vi har haft skolor som har lyckats och som skolministern själv berömmer här från talarstolen - jag instämmer i berömmet. Skolministern säger att de har funnits sedan tidigare. Absolut, men detta är en möjlighet för staten att ta ett större ansvar för att branschutbildningar ska finnas runt om i landet.

Vi vet att majoriteten av landets kommuner står inför stora nedskärningar, bland annat på grund av denna regerings politik. Vad kommer att ryka när kommunerna ska skära ned? Det är bland annat denna typ av satsningar som staten drar in sina bidrag för, och det kommer att leda till att färre människor kan arbeta inom dessa bristyrken, inte fler. Därför är det viktigt att staten tar ett större ansvar.

Jag trodde att Liberalerna en gång i tiden stod för att staten skulle ta ett större ansvar för utbildningsväsendet. Sedan fick jag veta att det bara är om man inte berör friskolekoncernerna. Då vill man ha mer statligt ansvar. Nu får man veta att det handlar om friskolorna men också att vi kan ha ett större statligt ansvar så länge det inte finns branschskolor.

På vilket sätt ska staten ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen om inte bland annat genom detta? Jag menar att det är helt fel beslut av regeringen.

Herr talman! Ja, det är enormt viktigt att få till stånd fler och väl fungerande utbildningar också för små men mycket viktiga områden. Det är viktigt att vi vågar tänka nytt och att vi vågar ha denna typ av försöksverksamhet. Men vi måste också våga dra slutsatser när det inte blev så bra som vi hade hoppats på.

När 75 procent av skattemedlen faktiskt fryser inne för att ingen söker är det dags att fundera på: Vad var rätt i detta? Vad var fel i detta? Det är precis så jag tycker att försöksverksamheter ska fungera. Man drar slutsatser, och så försöker man skapa någonting nytt utifrån det. Det är också det som den stora utredningen om yrkesutbildningar, fler vägar in i yrkeslivet, ska titta på.

Som jag försökte säga: Jag hade tyckt att det varit lysande om dessa utbildningar hade haft fler sökande, om kommunerna hade sökt dessa medel och så vidare. Men så är det inte riktigt. Det är faktiskt väldigt få platser som har kommit till på detta område, och de flesta pengar är inte ens använda. Då måste man våga dra slutsatser av det.

Men de verksamheter som har funnits har varit bra, och såvitt jag förstår kommer de att fortsätta, till exempel i Katrineholm, eftersom de fanns redan innan försöket sjösattes.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.