Brist på bostäder i Stockholm

Fru talman! Bosse Ringholm har frågat mig vilka nya åtgärder jag har för avsikt att vidta för att ta itu med den växande bostadsbristen i Stockholm. Jag vill börja med att säga att jag delar Bosse Ringholms oro när det gäller bostadsbristen i Stockholm och det nuvarande låga bostadsbyggandet. Den pågående finanskrisen kan till en del förklara problemen på bostadsmarknaden. Krisen påverkar arbetsmarknaden på ett mycket bekymmersamt sätt och många har blivit varslade eller uppsagda från sina arbeten. Vi har också kunnat se att hyresrätten har stärkt sin ställning som boendeform och efterfrågas av allt fler. Många står i kö i Stockholm stads bostadsförmedling. Enligt bostadsförmedlingen söker dock endast en fjärdedel av dem som står i kö aktivt en lägenhet. Många ställer sig i kö för säkerhets skull, ifall de skulle behöva förändra sin boendesituation framöver. Efter decennier av bostadsbrist har man lärt sig att det enda sättet att komma åt en hyresrätt i centrala Stockholm på laglig väg är att stå i kö. Enligt Stockholm stads bostadsförmedling har omflyttningen på bostadsmarknaden minskat och färre lägenheter har lämnats in för förmedling, samtidigt som Stockholmsregionen har haft en fortsatt hög inflyttning. Mot bakgrund av Bosse Ringholms påstående att byggandet av hyreslägenheter har havererat, kan det däremot vara intressant att nämna att det totala antalet inlämnade nyproducerade lägenheter till bostadsförmedlingen inte bara har ökat de senaste fem åren utan även mellan åren 2007 och 2008. Bostadsförmedlingen kan redovisa en kraftig ökning av inlämnade nyproducerade lägenheter från de kommunala bostadsföretagen i Stockholm. Nästan 1 300 nyproducerade lägenheter lämnades in för förmedling från de kommunala bostadsföretagen i Stockholm 2008 jämfört med endast drygt 700 året dessförinnan. Bostadsförmedlingen bedömer att antalet nyproducerade lägenheter kommer att vara relativt högt även de kommande åren. Vi har också kunnat läsa om planerade bostadsrättsprojekt som har omvandlats till hyresrätter på grund av den höga efterfrågan. Det man ska komma ihåg i sammanhanget är att bostadsbristen i Stockholm inte är något nytt fenomen och alltså inte en följd av nuvarande regerings så kallade misslyckade bostadspolitik, som Bosse Ringholm hävdar. Det var bostadsbrist i Stockholm även under den förra regeringens mandatperiod. Boverket och Länsstyrelsen i Stockholm rapporterade till exempel 2003 om den allvarliga situationen på bostadsmarknaden i Stockholm. Då hade alla 26 kommuner i Storstockholm brist på bostäder, framför allt brist på hyresbostäder. Detta kan jämföras med dagens situation då 22 av 26 kommuner rapporterar bostadsbrist. För att öka utbudet av lägenheter och bidra till ökad bostadsproduktion har riksdagen, efter förslag från regeringen, beslutat att införa den nya upplåtelseformen ägarlägenheter från och med den 1 maj 2009. Ägarlägenheter kan, till skillnad från bostadsrätter, hyras ut utan tillstånd, vilket högst sannolikt kommer att öka antalet lägenheter att hyra framöver. På förslag av regeringen har riksdagen också, från och med den 1 januari 2009, höjt schablonavdraget för andrahandsuthyrning från 4 000 kronor per år till 12 000 kronor per år för att bättre utnyttja det befintliga bostadsbeståndet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Bostadsbristen i Stockholm är förvisso inte ny, men den har vuxit kraftigt det senaste året. Det står över 270 000 människor i bostadskö. Bara på ett år har den vuxit med mer än 30 000. Jag har ställt den enkla - men för Mats Odell uppenbarligen svåra - frågan: Vad tänker Mats Odell göra för att ta itu med bostadsbristen i Stockholm? Har han något förslag på någon ny åtgärd? I hans långa svar kan man utläsa att han inte har något förslag på någon ny åtgärd. Möjligen kan man om man är mycket vänlig så här sent på kvällen säga att han tror på ägarlägenheter, som ska införas den 1 maj i år. Detta kommer knappast att tillföra några nya lägenheter i Stockholm, i varje fall inte under den här mandatperioden. Det är väl bara att konstatera att det inte blir några nya lägenheter, inte med Mats Odells medverkan i varje fall. Några nya åtgärder är inte planerade. Det är bra att han känner oro för bostadssituationen i Stockholm. Men han tänker inte göra någonting åt den. Oron kommer att fortsätta. Mats Odell säger att det var värre förr, men har blivit något bättre, för det är några färre kommuner som man nu känner att det är bostadsbrist i. Faktum är att när Mats Odell säger att det var värre 2003 är det sant. Under mandatperioden 1998-2002 med borgerligt styre exempelvis här i Stockholm blev bostadsbristen större och större, precis på samma sätt som nu, när det också är borgerligt styre. Det var definitivt en ökning av bostadsbristen och bostadskön. Svårighetsgraden växte under perioden 1998-2002 med borgerligt styre. Under perioden 2002-2006 byggdes det över 22 000 lägenheter i Stockholm under socialdemokratisk ledning. Sedan har det sjunkit ihop som en sufflé de senaste åren. Det är också intressant att se att den borgerliga majoriteten i Stockholm inte ens har ambitioner att bygga så mycket lägenheter, långt under det som Socialdemokraterna åstadkom förra perioden. De har heller inte något som helst stöd av Mats Odell och den borgerliga regeringen. Man kan säga att Mats Odell och den borgerliga regeringen i Stockholms stadshus i varje fall har det gemensamt att de saknar ambitioner att bygga den här perioden. Då kan man lugnt konstatera att bostadskön kommer att växa och växa. Mats Odell säger att det är lovande att fler hyresrätter kommer att kunna byggas. Det är precis tvärtom. Det byggs färre hyresrätter än någonsin. Jämfört med under den socialdemokratiska byggnadsperioden förra mandatperioden är det färre och färre hyresrätter som byggs. Det enda som har åstadkommits är att ett antal bostadsrättsprojekt har havererat i början och omvandlats till hyresbostäder därför att de ekonomiska förutsättningarna för att fortsätta som bostadsrättsprojekt var så dåliga att man försöker sälja dem som hyresrättsprojekt. Dessutom är det så att med den oerhört snabba omvandling av hyresrätter som sker, framför allt i Stockholms innerstad och närförorter, finns det snart inga hyresrätter att förmedla för bostadsförmedlingen. Det är inte så konstigt att många av dem som står i bostadsförmedlingens kö, som har vuxit med över 30 000 på ett enda år, inte ens bryr sig om att efterfråga lägenheter. Det finns ingenting att efterfråga eftersom hyresrätterna har sjunkit ihop till nästan ingenting i Stockholms centrala delar som en medveten politik från regeringens sida och från framför allt de borgerligas sida här i Stockholm. Jag kan tacka än en gång för svaret och konstatera att på min fråga om Mats Odell och regeringen har någon ny åtgärd att föreslå för att häva bostadsbristen i Stockholm är svaret: Nej, vi tänker inget göra.

Fru talman! Det här är ytterligare en bostadspolitisk debatt av många där Socialdemokraterna vill ge sken av att det knappt byggs några bostäder alls och att de inte har något ansvar för den rådande situationen. Bosse Ringholm hade lite statistik här i talarstolen. Det kanske kan vara skäl att påminna lite om hur det såg ut under den period som han var statsråd. För 2009 är prognosen att det kommer att byggas 16 000 bostäder i Sverige. Det är för lite. Det är en beklagligt låg nivå. År 1998, året innan Bosse Ringholm blev statsråd, byggdes det 12 700 bostäder. År 1999, när han blev statsråd, 14 650. År 2000 byggdes det 16 800 bostäder. Snittet i hela riket för perioden 1999-2003 var 19 360 bostäder per år. För perioden 2008-2009 blir snittet 19 250. Det ska man ha i minnet när det talas i tämligen högt tonläge om att ingenting byggs. När man hör Bosse Ringholms anförande kan man fundera över vad som är alternativet. Vad är det oppositionen samlat vill slå till med för att det ska byggas mer i Sverige? Vänsterpartiet har lanserat en idé om en bostadsfond som ska byggas upp till 100 miljarder kronor. Socialdemokraterna har i sitt budgetalternativ föreslagit subventioner utslagna på tre år på i snitt ungefär 400 miljoner kronor per år. Sedan har man sockrat det lite i sitt krispaket. Då kan man tycka att skillnaden är ganska stor mellan Vänsterpartiets 100 miljarder i bostadsfond och Socialdemokraternas par tre miljarder kronor och fråga sig vad det samlade alternativet från oppositionen är för att åstadkomma en annan utveckling. Jag tror inte att alternativet är vare sig Vänsterns 100 miljarder eller Socialdemokraternas några få miljarder, utan bostadsmarknadens problem är betydligt mer komplexa än så. Det byggs för lite i Sverige. Varför då? Därför att det är för dyrt att bygga. Det är ett viktigt skäl. Varför är det för dyrt att bygga i Sverige? Det finns stela, konservativa strukturer i byggsektorn. Det är svårt att få genomslag för nytänkande. Det är fyra stora aktörer som har bidragit till att marknaden har oligopolliknande drag. De har ett gemensamt intresse av att hålla uppe vinsterna, att stänga uppstickare ute. Ett annat problem handlar om kommunernas markanvisningar, hur man fördelar mark till nyproduktion. Det gäller att kommunerna inte går på upparbetade kontakter med de fyra stora bolagen utan säljer marken i konkurrens i så små bitar att även mindre företag kan vara med och bjuda. Där har Stockholms stad agerat föredömligt vid ett antal tillfällen när man har bjudit in brett och också fått ett brett genomslag och kunnat fördela mark till både stora och små aktörer. På det sättet har man kunnat bygga både hyresrätter och bostadsrätter. Lösningen är inte att hälla mer pengar i subventioner över bostadsföretag som redan tar ut för höga priser, även om prisbilden har mattats av något under lågkonjunkturen nu. Det är ett brett batteri av reformer som krävs. Det handlar inte minst om åtgärder på kommunal nivå. Vad Bosse Ringholm vill av allt detta återstår att få höra.

Fru talman! Bosse Ringholm hänvisar ömsom till majoriteten i kammaren och ömsom till majoriteten i Stockholms stadshus för att belägga sina teorier. Interpellationen är föredömligt kort och rakt på sak, men också ärlig. Ja, bostadskön bestod vid årsskiftet av 257 000 personer, och den ökade med 32 000 personer. Vem var det som hade makten när vi kom upp i de här nivåerna? Andreas Norlén har redovisat hur det har sett ut under den tid när Bosse Ringholm och regeringar som han har ingått i har haft makten och bedrivit en bostadspolitik. Jag kan bara säga att det här inte är en liten optimistjolle som ska vändas utan närmast en Atlantångare. Nyligen har vi fått en ganska intressant studie. Det har gjorts en internationell analys av svensk bostadspolitik av en organisation som heter RICS, Royal Institution of Chartered Surveyors. De har analyserat tiden fram till 2005. Hur fungerade den socialdemokratiska subventions- och regleringspolitiken? De omfattande regleringarna och stöden inom den svenska bostadssektorn, menar de, har skapat världens mest komplexa och statsstyrda bostadsmarknad. Byggpriserna 2005 var de högsta i Europa, 55 procent över EU-genomsnittet, enligt Eurostat - enligt OECD på grund av kostnadsdrivande subventioner, låga importnivåer och omfattande regleringar. Dessutom ansågs den svenska bostadsmarknadsmodellen ha lett till ett system där de som redan är inne på marknaden gynnas på bekostnad av dem som står utanför. Det har lett till långa bostadsköer och omfattande svarthandel. Slutligen konstaterar man att då bostadshyrorna inte har stigit i takt med att efterfrågan har stigit, samtidigt som priserna på egnahem och bostadsrätter har gått upp, har investeringarna i nya hyresbostäder generellt sett blivit olönsamma. Där har vi bakgrunden till bostadskön, Bosse Ringholm. Det är ungefär vad vi alltid har sagt, men när någon utanför säger det kanske Bosse Ringholm också borde lyssna. Socialdemokraterna är tvehågsna. I utredningen, EU, Allmännyttan och hyrorna, som syftar till att ta reda på och ta tag i just problemen att få rättvisa spelregler mellan kommunala och privata fastighetsägare finns ännu inte något ställningstagande från Socialdemokraterna. Vi väntar på detta.

Fru talman! När jag hör Mats Odell tänker jag på det gamla ordspråket Bättre fly än illa fäkta, men i Mats Odells fall handlar det nog om att både fly och illa fäkta. Jag har ställt en enkel fråga, Mats Odell. Vad tänker statsrådet göra för att öka bostadsproduktionen i Stockholm med tanke på att bostadskön ökade med 32 000 personer förra året? Mycket kan Mats Odell och regeringen beskylla oppositionen för, men knappast för att det är oppositionens ansvar att bostadskön ökat med 32 000. Jag säger inte att det är regeringens fel till hundra procent. Regeringen får väl dela äran med den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus, men oppositionen kan rimligen inte ta på sig ansvaret för att bostadskön växte med 32 000 personer förra året. Mats Odell sade i sitt interpellationssvar att han är oroad över att den har vuxit så mycket, men han hade inget förslag till någon åtgärd. Och i sitt inlägg talar han inte ens om åtgärder. Där talar han om bostadspolitiska analyser och om varför det har blivit si och så i bostadspolitiken i Sverige. Det är inte det jag har frågat om, Mats Odell. Jag har ställt en enkel fråga, men jag inser att jag aldrig kommer att få något svar, för det finns inget svar att lämna. Mats Odell har inget svar. Och Mats Odells kolleger i Stockholms stadshus har heller inget svar. Det är därför bostadsbyggandet inte bara i Stockholm utan också i övriga landet har sjunkit ihop som en sufflé. Eftersom min interpellation handlar om bostadspolitiken i Stockholm och jag nu har fått svaret att regeringen tänker ingenting göra, kan vi sätta punkt där, Mats Odell. Det är bara att konstatera att Mats Odell inte har något svar. Jag ber att få tacka för det uteblivna svaret.

Fru talman! Jag konstaterar att inte heller Bosse Ringholm gav någon större vägledning eller hade en speciellt bra kväll när det gäller att svara på frågor. Han nämnde inte med ett ord vad oppositionens alternativ är för att skapa en bättre fungerande bostadsmarknad. Bostadsministern har i sitt svar redogjort för ett antal olika åtgärder som generellt syftar till att skapa en bättre bostadsmarknad. Och jag angav också i mitt inlägg några synpunkter på vad som krävs för att bostadsmarknaden i Sverige ska fungera bättre. Bosse Ringholm hade ingenting att tillföra i den diskussionen, utan ägnade sig bara åt en dyster betraktelse. När det gäller sufflén som sjönk ihop är det värt att konstatera ännu en gång att bostadsbyggandet i Sverige under åren 2008-2009 i snitt låg på ungefär samma nivå som under åren 1999-2003 när Bosse Ringholm styrde Sverige. Så om vår sufflé har sjunkit ihop sjönk ju hans ihop lika mycket, om man nu ska använda kulinariska metaforer i denna sena timme.

Fru talman! Åtgärden är egentligen kort och gott att riva upp den bostadspolitik som Socialdemokraterna har drivit som har lett fram till att vi har haft 55 procent högre kostnader än resten av EU-området. Det har i Sverige byggts hälften så mycket som i våra nordiska grannländer under den period som Socialdemokraterna har haft ansvar. Det handlar naturligtvis också om att analysera varför bostadsbyggandet nu bromsar in. Jag tror att alla seriösa bedömare inser att det är den förlamande finanskrisen, som inte bara har slagit klorna i den finansiella delen utan som också har kommit in i realekonomin. Människor skjuter upp sina beslut att byta bostäder. Man skjuter upp sina beslut att investera. Därför har regeringens åtgärder riktat in sig mot problemets kärna, nämligen den finansiella krisen, och vidtagit ett antal kraftfulla åtgärder för att häva de effekterna. Det har gjort att de finansiella marknaderna nu börjar fungera bättre igen, även om det fortfarande är en mycket dyster makroekonomisk bild som vi ser framför oss. Fru talman! Bosse Ringholm talar om att byggandet av hyreslägenheter i det närmaste har havererat. Det må vara hänt. Han skrev sin interpellation den 11 mars, före Boverkets indikator som offentliggjordes den 19 mars. Men utvecklingen mot ett ökat byggande av hyresrätter har faktiskt varit känt ända sedan senhösten 2008. Och nu tror alltså Boverket att det kommer att byggas ungefär dubbelt så många hyresrätter som bostadsrätter i år, vilket jag tycker är en intressant och glädjande utveckling. Det är alltså bostadsbyggandet som går dåligt, Bosse Ringholm, inte byggandet av hyresrätter. När jag säger det vill jag ändå påpeka att de 18 000 bostäder som Boverket nu tror kommer att byggas i år är fler än de som byggdes varje år under perioden 1994-1999, för att ta ett exempel. Då är det ändå mitt i den värsta finanskris som vi har upplevt någonsin. Skulle 18 000 hålla i sig 2009 är jag beredd att se ganska ljust på framtiden när situationen kommer att normaliseras igen. Men jag förstår att det är svårt för Bosse Ringholm att se glad ut. Hans parti säger ju nej till alla de förändringar som åstadkommer förbättringar. Bosse Ringholm drömmer sig tillbaka till tiden när antalet i bostadskön i Stockholm bara var 200 000 personer.

Fru talman! Det hjälper inte hur många inlägg Mats Odell läser upp. Det uteblivna svaret är ett faktum. Mats Odell, jag har ställt den enkla frågan vilka åtgärder du och regeringen tänker vidta för att öka bostadsbyggandet i Stockholm. Och du har sagt: Vi tänker inte göra någonting. Du kan läsa upp inlägg om stabilitetsproblem, global finanskris, bostadsanalyser och kostnadsutveckling, men du har ju inget svar på grundfrågan. Du står här naken. Det är ett faktum. Kejsaren hade inga kläder, Mats Odell.

Fru talman! Bosse Ringholm lär inte godkänna svaren, vilka jag än kommer med. När jag kommer med fakta om bakgrunden till hur situationen ser ut kallar han det för att läsa upp inlägg och avfärdar därmed de fakta som jag lägger fram om att den verkligt misslyckade politiken var den som Socialdemokraterna drev, och jag har redovisat detta. Det vi gör nu är att vi tillsammans med hyresgäströrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, SABO och Fastighetsägarna försöker forma nya spelregler som ska göra det mer attraktivt att långsiktigt investera i hyresrätter. Det är det som är det viktiga. Det är där ni har misslyckats. Jag väntar mig att vi ska hitta en bred politisk uppgörelse i den här frågan som gör att fler vill både investera i och fortsätta att förvalta hyresrätter, inte omedelbart försöka sälja dem till sina hyresgäster som bostadsrätter.