Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Den tysta diplomatin som återvändsgränd

Interpellationsdebatt 22 december 2010
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Carl Bildt (M)

Anf. 12 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Bodil Ceballos har frågat mig 1. om jag avser att ta initiativ till att ändra strategi när det gäller att få Dawit Isaak frigiven, 2. om så är fallet, om jag avser att även i EU-kretsen ifrågasätta Eritreas bristande efterlevnad av människorättsklausulen i Cotonouavtalet. Som interpellanten påpekar har jag behandlat denna fråga bland annat i svar på riksdagsfrågor och i en interpellation i april i år. Dawit Isaaks långvariga fångenskap är djupt bekymmersam och en fråga med hög prioritet för regeringen. Det finns starka humanitära skäl som talar för att Dawit Isaak ska friges. Vi lägger ned stora ansträngningar för att få honom frigiven. För att nå detta mål arbetar vi med många olika medel, uppslag och kontakter. Med anledning av Bodil Ceballos andra fråga vill jag säga att EU, inom ramen för den så kallade artikel 8-dialogen, regelbundet tar upp mänskliga rättigheter med Eritrea. Det är förståeligt och välkommet att Bodil Ceballos och andra riksdagsledamöter engagerar sig för Dawit Isaaks sak. Regeringen delar den djupa frustration och oron över att han efter så många år fortfarande hålls fängslad.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 13 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag konstaterar att utrikesministern inte lär ha fått skrivkramp när han författade detta svar. Det var kortfattat. Men jag hade kanske inte förväntat mig så mycket mer heller. Det är samma svar som vi har fått under lång tid. Det som jag som sitter i utrikesutskottet hade hoppats på var att vi åtminstone i utskottet hade fått mer information. Då hade vi inte behövt ta diskussionen här i kammaren. Detta handlar inte bara om ett konsulärt ärende som man kan få uppfattningen att det handlar om när man hör debatten, utan det handlar om så mycket mer. Det handlar om ett land som är en av världens värsta diktaturer där en svensk medborgare sitter fängslad för att han har arbetat för en regimkritisk tidning. Utrikesministern säger ingenting om han tänker ändra strategi. Vi har använt den tysta diplomatin under lång tid. Vi har inte kommit någonvart med det. Enligt Wikileaks, där man kan få läsa mycket, har vi tydligen haft någon kontakt med USA i denna fråga. Jag ser att utrikesministern ser frågande ut. Där kunde man även läsa någonting om att vi också har talat med kommissionen om att eventuellt dra in bistånd eller andra utvecklingsinsatser när det gäller Eritrea. Det är den vägen vi skulle kunna gå. Ministern sade i föregående interpellationsdebatt att han inte tror på ekonomiska sanktioner. Men jag tror faktiskt att det skulle kunna handla om ekonomiska sanktioner i detta fall. Då handlar det inte bara om Dawit Isaak, utan det handlar om så många andra människor också. Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter fällde Eritrea för brott mot de mänskliga rättigheterna på grund av den tortyr som Dawit Isaak och 17 andra journalister utsätts för i eritreanska fängelser. Så visst finns det en anledning för oss att ändra strategi och att vi också i EU-kretsen försöker använda oss av sanktioner genom att till exempel bryta partnerskapsavtalen med Eritrea. Där finns det en artikel, som ministern nämnde, men det räcker inte med att bara ta upp detta och säga att vi tycker att det är viktigt med mänskliga rättigheter när man talar med Eritrea. Om det är fråga om grava brott mot de mänskliga rättigheterna har man också möjligheten att bryta avtalet eftersom det är ett avtalsbrott från Eritreas sida att inte leva upp till de förväntningar som EU har i denna fråga. I partnerskapsavtalet finns också diskussionen om att ta tillbaka de så kallade illegala migranterna som kommer till EU. Det är någonting som vi har med i alla avtal, även med Marocko, och det är en fråga som är viktig för Spanien och Frankrike som kan vara pådrivande i den frågan. Det gäller också Eritrea. Det är märkligt att vi i partnerskapsavtalen har med frågan om att de ska ta tillbaka människor som har flytt deras land på grund av att dessa människor till exempel har försvarat mänskliga rättigheter när vi vet hur människorättsförsvarare behandlas i Eritrea. Jag tycker att det är mycket i detta partnerskapsavtal som borde ifrågasättas. Det är det som jag skulle vilja att ministern gör. Den tysta diplomatin har inte funkat. Men vi måste sätta press på Eritrea att leva upp till de mänskliga rättigheterna för allas skull, inte bara för Dawit Isaaks skull. Jag ska ta upp en annan fråga. Vi ger alltså stöd till regimen, kan man säga, genom förmånliga avtal. Men när en eritreansk radiostation i exil sökte stöd fick man inte det.
Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 14 Gunnar Andrén (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Efter Raoul Wallenbergs försvinnande 1945 finns det nog inget enskilt öde som har drabbat en svensk som har engagerat så mycket som Dawit Isaaks öde. Det är djupt humanitärt. Jag noterar att han i morgon den 23 december har suttit fängslad i Eritrea i nio år och ett kvartal. Det är en mycket lång tid. Herr talman! Man kan också se att antalet motioner som handlar om engagemanget för fallet Dawit Isaak är fler än i något annat fall. Det gäller i stort sett alla partier. Något parti har inte motionerat i år, men jag vet att alla partier likväl är engagerade i denna fråga. Exempelvis Hans Linde som sitter här har tidigare skrivit mycket bra motioner i denna fråga. Detta tackar jag så mycket för, inte minst av den anledningen att jag numera har fått efterträda Cecilia Wigström i Göteborg som ordförande i den lilla Dawit Isaak-kommitté som vi har här i riksdagen. Jag har egentligen bara en enda fråga till utrikesministern och den gäller det engagemang som finns för Dawit Isaak, och det skulle vara bra om utrikesministern just här i dag kunde försäkra oss om att de besparingar som vi har förstått är nödvändiga inom Utrikesdepartementet under inga omständigheter kommer att gå ut över ansträngningarna att få just Dawit Isaak frigiven. Det skulle vara ett besked om att det är en viktig prioritering att man gör detta. Sedan är det en annan sak hur det ska gå till. Men inga kostnadsaspekter får ta bort någon möjlighet att försöka få honom frigiven. Min fråga till utrikesministern i dag är: Kan vi få en försäkran om att det inte blir några restriktioner i fråga om de ansträngningar som vi kan göra i detta avseende?
Carl Bildt (M)

Anf. 15 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! I den senare delen kan jag försäkra Gunnar Andrén att det inte kommer att vidtas några åtgärder vad gäller de personer som direkt arbetar med detta fall. Däremot ska man vara medveten om att det nu sker neddragningar i olika delar av världen och när det gäller allmän reseverksamhet och allmän kontaktverksamhet. Jag har tidigare formulerat mig som så att vi vänder på varje sten i detta fall som vi är medvetna om. Ibland hittar vi plötsligt stenar som vi inte var medvetna om. Det här kan påverkas av att vi får en allmän neddragning av aktivitetsnivån i olika delar av världen i olika sammanhang. Det är absolut icke avsikten med vare sig det beslut oppositionen har fattat eller med det sätt som vi försöker verkställa detta. Men man ska vara medveten om att ju mindre aktiva vi är ute i världen när det gäller kontaktsökande - också på ställen där det inte alldeles omedelbart uppenbart har med detta att göra - kan det innebära att vi missar en och annan tråd och en annan sten, stor eller liten, som vi annars hade kunnat vända på. Det är det ärliga svaret på frågan. Vi vänder på varje tänkbar sten, Bodil Ceballos. Det är många stenar vi har vänt på. En del av dem är relativt uppenbara, och en del av dem är mindre uppenbara. Det kommer vi att fortsätta med. Samtidigt vill jag säga att detta är i första hand ett humanitärt ärende. Det är fråga om en enskild lidande individ, som både borde ha tillgång till läkarhjälp och ha rätten till sin frihet. Jag tror inte att det skulle vara produktivt om vi samtidigt som vi säger att det här är ett humanitärt ärende avbryter humanitär hjälp till de människor i övrigt som lider i Eritrea. Här är vi tillbaka till den grundläggande frågan om ekonomiska sanktioner igen. Det bistånd som sker från EU:s sida till Eritrea är i huvudsak inriktat på livsmedelssäkerhet, förutom institutionsbyggande och annat. Det handlar om att hjälpa människor som annars skulle ha svultit, omkommit av hunger eller något sådant. Det är humanitärt befogat. Om vi ska visa att vi är humanitärt engagerade, för att också på det sättet underlätta möjligheter att vända på stenar, tror jag inte att man kan vända andra humanitära hänsynstaganden i Eritrea ryggen. Jag är helt övertygad om att det skulle vara en kontraproduktiv politik. Generellt sett vad gäller ekonomiska sanktioner är det bara att notera det som jag utgår från att Bodil Ceballos själv har uppmärksammat, nämligen att Eritrea har avbrutit samarbetsprojekt med EU därför att de anser att de får bättre tillgång till pengar från andra håll. Det visar väl att just det instrumentet, om någon skulle ha levt i illusionen att det är verksamt, fungerar knappt. Då återstår en lång rad andra sätt att arbeta med. Jag kan försäkra att vi kommer att fortsätta att satsa mycket betydande resurser på att vända alla de stenar vi är medvetna om, de stenar som vi kanske har vänt tidigare och nu behöver vända igen, och kanske en och annan sten som vi i sökandet plötsligt hittar och som vi inte var medvetna om tidigare.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 16 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är bra att utrikesförvaltningen och regeringen har vänt så många stenar. Det som är problemet för oss som sitter i riksdagen är att vi inte har fått någon direkt information om alla dessa stenar som det har vänts på. Vi får bara veta att frågan är humanitärt angelägen, att den är viktig och att man gör allt man kan. Sedan kan man inte säga mer eftersom det är sekretessbelagt etcetera. I utrikesutskottet kan vi diskutera frågan och i förväg tala om att det ska vara sekretess. Vi skulle kunna få mer information om vad som faktiskt görs. Då hade utrikesministern sluppit svara på så många interpellationer i just den här frågan. Utrikesministern säger att det handlar om ett humanitärt ärende. Det är ett oerhört humanitärt ärende, samtidigt som Dawit Isaak inte är ensam. Det finns många humanitära ärenden i Eritrea. Det är ett land som vi skickar tillbaka flyktingar till så att de ska hamna i samma situation som Dawit Isaak har gjort - tyvärr. När det gäller biståndet tycker jag att det är viktigt att vi ger humanitär hjälp till de människor som är drabbade av regimen, men det som är viktigt är att vi inte uppmuntrar regimen med en massa morötter, till exempel partnerskapsavtal, som kommer regimen till del på ett sätt som inte är bra. Om regimen inte vill ha relationer till oss utan väljer andra partner får vi försöka vända oss till dessa andra partner och ha en dialog med dem. Det är kanske inte så himla lätt, men det är inte omöjligt. Om man vänder på alla stenar är också det en sten man måste vända på. Det finns en sak jag inte förstår. Radiostationen i Paris har sökt bistånd från Sida för att kunna sända i Paris. Vi vet att det faktiskt inte är någon censur på Internet i Eritrea. Människor i Eritrea kan lyssna på radiokanalen. Sida ville bevilja bistånd, men UD sade nej. Det kan jag inte förstå. Om ministern tycker att det är viktigt att biståndet når människorna i Eritrea, varför säger UD nej till att ge den hjälpen via Radio Eritrea, som finns i Paris och som sänder också i Eritrea? Det är märkligt, och det vill jag ha svar på. Det här handlar om många olika människor. Det finns en maktfullkomlig president som tycker att han inte behöver någon annan i världen, och det finns ett folk som lider oerhört mycket under bördan av en sådan president. Det viktigaste av allt är att vi måste sätta stor press genom EU och FN, och alla vägar som finns, på Eritrea för att få dem att respektera de mänskliga rättigheterna, att släppa Dawit Isaak, släppa alla de andra journalisterna och alla de andra samvetsfångarna i landet. Det handlar naturligtvis om mycket annat också, men det är en början. Någonstans måste vi sätta press på Eritrea. Det är alldeles ypperligt om det kan ske med hjälp av ekonomiska sanktioner. Det går inte att bara ge morötter, ibland måste piskor användas.
Carl Bildt (M)

Anf. 17 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Vad gäller de ekonomiska sanktionerna finns det en skillnad i syn mellan den regeringen företräder och den som Vänsterpartiet företräder i nästan varje tänkbar konflikt. (BODIL CEBALLOS (MP): Miljöpartiet!) Förlåt! Miljöpartiet också. Jag ber flera gånger om ursäkt. Få det fört till protokollet att jag ber flera gånger om ursäkt för detta allvarliga övergrepp! Det är bara att konstatera att jag inte tror att den vägen är framkomlig. Bodil Ceballos, Miljöpartiet, antydde andra möjliga stenar. Jag kan försäkra att de stenar hon antydde tillhör självfallet de stenar vi har vänt på och fortsätter att vända på. Det finns åtskilliga därutöver. Vad gäller frågan om information kan jag konstatera att under min tid som utrikesminister har utrikesutskottet eller Utrikesnämnden aldrig begärt någon information i frågan. Man har tyckt att den offentliga debatten är mer intressant. Jag är inte alldeles övertygad om att så är fallet. Samtidigt som vi arbetar med detta mycket ömmande humanitära fall - det är vad det är - har vi en strävan efter en dialog med Eritrea i andra frågor. Vi har en gränskonflikt mellan Eritrea och Etiopien som kan blossa upp igen och leda till väpnade konflikter. Det är en gränskonflikt där folkrätten ligger på Eritreas sida, vilket inte är alldeles uppskattat i Etiopien, men det råkar vara något som FN har konstaterat. Det finns konflikthärdar och utmaningar icke minst vad gäller Sudan och vad gäller Somalia och i största allmänhet på Afrikas horn, där Eritrea är en mer eller mindre konstruktiv, mer eller mindre destruktiv, aktör och där vi har anledning att söka en dialog med dem i de frågorna också. Den agenda som vi har med Eritrea är självfallet påverkat av detta humanitära fall - det vore konstigt att säga något annat - men den är bredare än så. Jag tycker att det är viktigt att detta sägs. Fall av den här arten är humanitärt ömmande och ägnas betydande resurser inom utrikesförvaltningen. Det kommer vi i mån av möjligheter att fortsätta att göra. Men det ligger också i sakens natur att en del av den dialog vi för med en del regimer som Wikileaks ännu inte har nått kanske är av den naturen att förtrolighet är det bästa sättet att nå framgång. Det är inte säkert att förtrolighet är en garanti för det, men jag tror nästan att det är en garanti för att man inte ska lyckas om man med den typen av regimer för hela dialogen i offentlighet. Jag vet av erfarenhet att det inte går. För regeringens del är det möjligheten att uppnå det vi strävar efter som är vägledande i varje steg vi tar i denna fråga.
Bodil Ceballos (Mp)

Anf. 18 Bodil Ceballos (Mp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Det är där vi är lite oense. Jag menar att man måste använda sig av den tysta diplomatin när det fungerar, men när man ser att det faktiskt inte fungerar måste man ta till andra metoder. Där är ekonomiska sanktioner en sådan metod som skulle kunna ge möjlighet att faktiskt vara en påtryckare när det gäller den här regimen. Om man kan få ekonomiska sanktioner, minskad handel, etcetera på en mer omfattande nivå så att man har hela FN-systemet med sig, även de nya partnerna till Eritrea, är det så mycket bättre. Jag fattade det ändå så, även om det var lite kryptiskt, att regeringen vänder även på de stenarna i det här fallet. Om jag har förstått ministern rätt vänder han även på stenen att också tala med andra "kompisar" till Eritrea. När det sedan gäller den här förtroligheten, om man säger så, tycker jag att det vore bra om ministern ändå kom till utrikesutskottet och berättade vad som faktiskt görs så att vi vet det, eller kanske till vängruppen för Dawit Isaak så att de faktiskt vet vad som sker. I dagsläget får vi bara samma svar hela tiden. Vi vet egentligen ingenting. Vi vet bara att regeringen gör allt den kan, att det här är humanitärt angeläget, att det är jätteviktigt och att det läggs stora resurser på det. Mer än så får vi aldrig veta. Det vore mycket värdefullt om ministern, kanske nästa gång han kommer till utrikesutskottet, faktiskt berättar vad som har hänt och vad som sker framöver. Jag kan ta upp det med utskottskansliet och be dem bjuda in ministern för en sådan föredragning.
Carl Bildt (M)

Anf. 19 Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Låt mig till slut bara säga att det ligger i sakens natur att vi talar med många. Vi talar med praktiskt taget alla som man kan tänka sig i den här frågan. Sedan får fantasin sätta gränsen för hur långt detta kan sträcka sig. Men jag kan säga att nätet har kastats med en betydligt mycket större bredd än vad vi normalt brukar använda oss av i svensk utrikespolitik. Därmed vill jag också säga att vi har olika meningar vad gäller ekonomiska sanktioner. Det brukar vi ha. I övrigt lyssnar vi på varje tänkbart uppslag från stödgrupperna och andra. Jag är inte medveten om något uppslag, med detta undantag, som vi inte har prövat. Jag kan försäkra att vi har prövat många uppslag som stödgrupper och andra inte ens har kommit på tanken att vi skulle kunna göra.

Dokument

den 10 november

Interpellation

2010/11:47 Den tysta diplomatin som återvändsgränd

av Bodil Ceballos (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Under flera år har riksdagspartier motionerat om frisläppandet av Dawit Isaak, som sedan nio år tillbaka sitter i fängelse i Eritrea utan åtal, utan rättegång och utan att få ta emot några besök.

Dawit Isaaks fall har också varit uppe till diskussion i kammaren och i samtal med vår utrikesminister och Utrikesdepartementet vid flera tillfällen. Svaren är desamma, det vill säga att Sverige gör allt som går att göra för att få honom fri. Sveriges modell är den tysta diplomatin. I Dawit Isaaks fall är det uppenbart att den inte fungerar. Nio år utan framgång är ett misslyckande.

Vad UD egentligen gjort hittills vet vi i riksdagen inget om. Vid hur många möten med företrädare för den eritreanska regimen har frågan om Dawit Isaak tagits upp? Hur många gånger har ambassadpersonal försökt få besöka honom? Vem tar initiativ, vem ansvarar? Hanteras Dawit Isaak enbart som ett konsulärt ärende? En större öppenhet från regeringens sida i en fråga som engagerat alla partier sedan så många år är önskvärd.

Vi är många som påpekat möjligheten att ekonomiska relationer av olika slag kan spela en roll som påtryckningsmedel, dels genom mängden EU-medel som kanaliseras till landet, dels genom resurser som överförs till eller via organisationer som arbetar med demokratisering. Till exempel ansökte en fristående eritreansk radiostation som når Eritrea via satellit från Paris om medel från Sida men UD avrådde för att inte störa relationerna med Eritrea. Regeringen avvisar både möjligheten att använda ekonomiska påtryckningar mot Eritrea och att stötta demokratiarbete genom civilsamhället. Vän av ordning undrar naturligtvis då vad som är anledningen. Är regeringen av någon annan anledning än Dawit Isaaks väl och ve rädd att stöta sig med regimen?

För några år sedan gick Sverige i täten i EU genom att utvisa en eritreansk medborgare tillbaka till diktaturen i Eritrea, något som inte då var vanligt och som på något vis kräver en acceptans från eritreansk sida. Och utvisningarna till Eritrea fortsätter. Hur kan Sverige tillåta något sådant när vi vet hur bland annat Dawit Isaak har det i fängelset? Å andra sidan kan det förklaras i ljuset av vad som i mars i år tillkom i Cotonouavtalet (som för övrigt också innehåller en människorättsklausul): The Parties agree to strengthen and deepen their dialogue and cooperation in the area of migration, building on the following three pillars of a comprehensive and balanced approach to migration: – – – Illegal migration, including smuggling and trafficking of human beings and border management, as well as readmission. Cynismen i dessa ständigt återkommande avtal där återtagande av flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar ingår framstår naturligtvis som uppenbar i fallet Eritrea där vi så väl vet vad som kan vänta den återvändande.

Svaret ligger förmodligen på EU-nivå. EU-parlamentet har länge verkat för Dawit Isaak och begärt att kommissionen ska agera. Kommissionen delar parlamentets oro är svaret. Men EU har ett utvecklings- och handelsavtal med Eritrea, ett så kallat partnership agreement. Det innebär att EU har ekonomiska intressen i form av direkta investeringar, handelspotential och säkrad framkomlighet för handel i Röda havet förutom skydd mot illegal invandring, mot trafficking och mot spridning av extremism enligt handelskommissionären. Hur villig är kommissionen att äventyra detta för Dawit Isaaks skull? Hur villig är Sveriges regering att göra detsamma? Och vilken är Sveriges inställning till detta handelsavtal, som ju skulle kunna brytas om det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna i ett partnerland? Kommissionären hänvisar för övrigt frågan om Dawit Isaak till den svenska regeringen av förklarliga skäl.

Afrikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna kom fram till ett fällande utslag mot Eritrea med anledning av Dawit Isaak och 17 andra journalister. Kommissionen menade att det är tortyr att hålla Dawit Isaak och de andra journalisterna fängslade och isolerade och med besöksförbud. Hur EU och den svenska utrikesförvaltningen förhåller sig till Afrikanska MR-kommissionen vet vi ingenting om.

Det torde vara uppenbart att Sverige kan göra mer än använda sig av den tysta diplomatin. Vi anser att det är dags för regeringen att ändra strategi.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

1. Avser utrikesministern att ta initiativ till att ändra strategi när det gäller att få Dawit Isaak fri?

2. Om så är fallet, avser utrikesministern att även i EU-kretsen ifrågasätta Eritreas bristande efterlevnad av människorättsklausulen i Cotonouavtalet?