Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Det folkliga upproret i Bahrain

Interpellationsdebatt 29 maj 2012
Hoppa över anförandelistan

  • Dela

    Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Carl Bildt (M)

Anf. 10 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att vidta för att Sverige, som medlem i EU och i FN, ska stödja det folkliga upproret i Bahrain och dess legitima krav på reformer och demokratisering samt införa sanktioner mot den bahrainska regimen. Hans Linde har också frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att få den fängslade svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad frisläppt. Regeringen ser med oro på utvecklingen i Bahrain och situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. De demonstrationer som inleddes i Bahrain den 14 februari 2011 bemöttes med ett våld som var oacceptabelt. Demonstrationer, protester och våldsamma sammanstötningar har sedan dess fortsatt. EU har reagerat på händelseutvecklingen under det senaste året genom bland annat rådsslutsatser och flera uttalanden av EU:s höga representant Catherine Ashton samt genom diplomatiska uppvaktningar. EU manar parterna till dialog, som ett steg på vägen mot försoning och reformer. EU stöder i detta avseende en implementering av rekommendationerna i rapporten av den internationella undersökningskommission, Bahrain Independent Commission of Inquiry (BICI), som tillsattes av landets egna myndigheter. EU kommer att fortsätta att uppmana regeringen att implementera dessa rekommendationer, respektera de mänskliga rättigheterna och vidta reformer till förmån för demokrati i Bahrain. Vi uppmanar också oppositionspartier i landet att fullt ut engagera sig i en sådan process. Angående den frihetsberövade svenske medborgaren, Mohammed Habib al-Muqdad, har vår ambassad i Abu Dhabi vid flera tillfällen beviljats möjlighet att besöka honom. Jag har också vid flera tillfällen tagit upp hans fall med Bahrains utrikesminister. Vi följer rättsprocesserna noga och har närvarat vid flera rättegångstillfällen. Vi har omfattande kontakter med myndigheter, det juridiska biträdet, al-Muqdads familj och andra. Utöver detta vill jag inte föregripa prövningen i den nya rättegång i civil domstol som nyligen har inletts.
Hans Linde (V)

Anf. 11 Hans Linde (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Under mer än ett år nu har vi sett en i grunden oerhört hoppingivande och positiv utveckling i hela Nordafrika och Mellanöstern. Vi har sett en våg av folkliga protester som jag tror att vi knappast sett någon motsvarighet till tidigare i mänsklighetens moderna historia. Bahrain är på inget sätt ett undantag från den utvecklingen. När protesterna bröt ut den 14 februari 2011 samlade de enorma massor i detta lilla land. I de breda och folkliga protesterna fanns människor från alla delar av det bahrainska samhället, shiamuslimer såväl som sunnimuslimer. Och precis som i många andra länder i Nordafrika och Mellanöstern var det ungdomar, studenter och företrädare för arbetarrörelsen som spelade en viktig roll i att organisera protesterna. Precis som i många andra länder i regionen samlades man runt grundläggande krav på förändring och reformer, demokratisering, ökad respekt för de mänskliga rättigheterna - i grunden legitima krav. Men precis som i många andra länder i regionen valde regimen i Bahrain att besvara de folkliga protesterna med våld, övergrepp och fängslanden - ja, till och med i flera fall med rena mord. Man gjorde det dessutom aktivt understött av regimerna i Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Det som skiljer Bahrain från många andra länder i Nordafrika och Mellanöstern är omvärldens reaktioner, eller rättare sagt bristen på reaktioner från omvärlden. Medan utvecklingen i både Syrien och Libyen fått stora rubriker i västvärlden och journalister nu åker i skytteltrafik till både Tunis och Kairo bemöts situationen i Bahrain med tystnad i medierna - det kan vi inte i denna kammare påverka speciellt mycket - men också från politiskt håll. Medan väst besvarar övergreppen i Syrien och Libyen med sanktioner och med vapenembargo har ytterst få åtgärder vidtagits mot regimen i Bahrain och den styrande al-Khalifa-familjen i landet. Riktade sanktioner har inte införts och några konton har inte frysts, vad jag vet i alla fall, trots att vi vet att den kungliga familjen i Bahrain precis på samma sätt som Gaddafifamiljen i Libyen eller al-Assad-familjen i Syrien berikat sig på sin egen befolkning. Inte heller har något vapenembargo införts mot Bahrain. Tvärtom har vapenleveranserna under 2011 fortsatt. Sverige är här tyvärr inget undantag. Under 2011, samtidigt som det, precis som utrikesministern beskrev, begicks grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna i Bahrain, fortsatte de svenska vapenleveranserna till landet för 4,4 miljoner kronor. Vi sålde samtidigt också vapen till både Saudiarabien och Förenade arabemiraten, två länder som aktivt deltog och understödde kungahuset i Bahrain när de skulle slå ned de folkliga protesterna. I det sammanhanget kan man understryka att USA införde ett vapenembargo och tillfälligt fryste sina leveranser till Bahrain under 2011. Och jag kan tycka att det är närmast lite genant att USA intog en mer progressiv, om man vill kalla det så, position än Sverige under förra året när det gäller vapenexport till Bahrain. I stället kan vi se att omvärlden har besvarat övergreppen i Bahrain med att arrangera en Formel 1-tävling i landet, vilket gav både intäkter till regimen och pluspoäng, glans och ära till den styrande kungafamiljen. Från EU:s sida fortsätter förhandlingarna om att få till stånd ett förmånligt handelsavtal i Gulf Cooperation Council, ett regionalt samarbete som inkluderar både Bahrain och Saudiarabien. Detta synliggör just det som många har kallat dubbla måttstockar för mänskliga rättigheter och demokrati från EU:s sida och tyvärr också från Sveriges sida. Många upplever att vi i Sverige bara är beredda att agera när det inte kostar oss något. Varför har man inte agerat för sanktioner mot al-Khalifa-regimen? Varför har man inte agerat för ett vapenembargo? Varför har man inte agerat för att frysa förhandlingarna om ett nytt handelsavtal med Bahrain?
Carl Bildt (M)

Anf. 12 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ser ingen anledning att frysa diskussionen om ett handelsavtal. Jag tror att handelsrelationerna ligger i det långsiktiga intresset för att utveckla dessa länder på olika sätt, också i riktning mot den ökade öppenhet vi vill se. Utvecklingen i Bahrain är speciellt tragisk. Det var ett av de samhällen som var på väg mot ett element av öppenhet innan utvecklingen den 14 februari och därefter tog väsentliga steg tillbaka. Det som är speciellt oroande med utvecklingen i Bahrain är anklagelser framförda från bägge sidor om att detta är en motsättning med huvudsakligen sekteristiska inslag. Det fanns misstankar, ogrundade enligt vår mening, om att det var Iran som låg bakom det hela, vilket i sin tur ledde till aktionen från Saudiarabiens sida. Vi har hela tiden betonat att detta är en fråga om i grunden mänskliga rättigheter och reformer. Det var positivt att regimen själv tillsatte den oberoende undersökningskommissionen, men vi hade gärna sett, milt uttryckt, att man mer tydligt, klart och fullständigt hade genomfört de olika rekommendationerna från denna. Det hade fört Bahrain en bra bit på vägen mot den utveckling vi vill se. Det finns andra bekymmersamma inslag i denna bild. Det finns en risk att Bahrain dras in i motsättningar i regionen som kan få mycket allvarlig karaktär. Vi har reagerat på utvecklingen i Bahrain på en lång rad olika sätt. Jag ser i mina papper att vi från EU:s sida har gjort tolv uttalanden under 2011 och fem under 2012. Hans Linde brukar tycka om att man gör uttalanden om mycket och använder starka ord, och många uttalanden har gjorts och starka ord har använts. Också på min blogg har jag återkommit till situationen i Bahrain vid upprepade tillfällen sedan utvecklingen tog den negativa vändningen. Från EU:s sida fortsätter vi att stöta på. En av de ledande tjänstemännen vid Europeiska utrikestjänsten har varit i Bahrain de senaste veckorna för att förhandla och se om vi kan föra detta framåt. Vi har vårt svenska fall som jag har tagit upp med Bahrains utrikesminister vid åtskilliga tillfällen. Den fängslade är dubbel medborgare, men Bahrain betraktar honom som enbart bahrainsk medborgare. Man har dock beviljat oss konsulärt tillträde på ett sätt som har varit tillfredsställande. Vi har handelsförbindelser, dock inte särskilt omfattande. Vi exporterar ingen försvarsmateriel för strid till Bahrain. De leveranser som åberopades under 2011 rörde sådan som inte är försvarsmateriel för strid. Det var ledningssystem för marinen vars relevans i just dessa sammanhang är mer begränsad. USA har en mer intensiv dialog med Bahrain. Det har sin grund inte minst i att högkvarteret för den amerikanska femte flottan ligger i Bahrains huvudstad och är ett rätt betydande inslag i den lokala ekonomin. Situationen i Bahrain är viktig för att förhindra sekteristiska motsättningar - det finns en risk att det urartar ännu mer till det, och det finns redan sådana inslag - och för att bereda väg för den reformprocess som vi vill se, inte bara i Bahrain utan också i andra länder i regionen.
Hans Linde (V)

Anf. 13 Hans Linde (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Amnesty International släppte en rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Bahrain i april i år. Det är en välskriven och omfattande rapport som jag kan rekommendera utrikesministern eller någon av hans tjänstemän på Utrikesdepartementet att läsa. Man skriver att regimens reformer som ett svar på brott mot de mänskliga rättigheterna än så länge bara inneburit att man har skrapat på ytan. I rapporten skriver man: Reformerna har varit ofullständiga, kanske för att blidka Bahrains internationella partner, och har misslyckats med att ge offren rättvisa. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter med oförminskad styrka. Man verkar dock ha lyckats med att blidka EU och kanske även Sverige. När jag läser Carl Bildts svar på min interpellation blir jag ganska förvånad över språkbruket. Med tanke på de omfattande brott som fortfarande begås mot de mänskliga rättigheterna är det förvånansvärt att man talar i vaga ordalag om oro för situationen och liknande. Jag är väl medveten om att man har gjort en lång rad uttalanden om läget i Bahrain. Det är också möjligt att Carl Bildt har skrivit saker på sin blogg. Jag tror dock inte att det skakar om al-Khalifa-regimen i Bahrain särskilt mycket. Väljer en regim att 2012 öppet begå brott mot de mänskliga rättigheterna måste det få konsekvenser, och med konsekvenser menar jag mer än blogginlägg. Det är därför jag frågar: Varför har man inte från EU:s sida infört sanktioner? Varför har man till exempel inte fryst kontona för den styrande familjen som man har gjort i många andra länder? Varför har man inte infört ett vapenembargo som man gjorde mot Syrien och Libyen? Varför gör man inte samma sak mot Bahrain? När det gäller handelsavtalet brukar Carl Bildt och den borgerliga regeringen säga att handel alltid är positivt och leder till ökad frihet och demokratisering. Varför tecknar vi då inte handelsavtal med Syrien i detta läge? Det borde väl i så fall vara det bästa verktyget för att förmå den syriska regimen att respektera de mänskliga rättigheterna? Men så resonerar vi knappast där. Jag vill också lyfta fram det enskilda fall som har direkt koppling till Sverige. Den svenska medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad sitter fängslad i Bahrain. Han är en politisk fånge, en samvetsfånge som är fängslad bara på grund av sitt politiska engagemang. På så sätt skiljer al-Muqdad sig inte från Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson. Skillnaden är att al-Muqdads öde har bemötts med tystnad såväl av medierna som, får erkännas, av oss politiska företrädare. Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen inte vill föregripa prövningen i rättegången i civil domstol. Det är ett ganska märkligt förhållningssätt. Bara för att ett fall prövas i en domstol innebär det inte att det blir en juridisk process. al-Muqdad är fängslad på politiska grunder, och risken är överhängande att även en process i en civil domstol blir en politisk process där ett domslut inte kommer att fattas utifrån rättssäkra grunder utan utifrån politiskt godtycke. Vi kan se en lång rad andra exempel. Bland annat rapporterar Amnesty att människor fängslas efter tortyr och att läkare fängslas efter att ha hjälpt skadade demonstranter. Därför är det viktigt att man agerar. Vi fick en glad nyhet i går från Bahrain. Människorättsaktivisten Nabeel Rajab har släppts fri mot borgen. Det visar att det möjligtvis finns en öppning, och det är avgörande att Sverige använder denna öppning och agerar för att den svenske medborgaren friges.
Carl Bildt (M)

Anf. 14 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Låt mig i denna mer historiska, filosofiska kurs nämna att vi under tidigare år har verkat för ett handelsavtal också med Syrien av den enkla anledningen att vi trodde att det skulle vara en möjlighet att successivt bygga upp en medelklass mer intresserad av en rimlig utveckling i Syrien. Nu kom utvecklingen att gå en annan väg. Handelsavtalet och associeringsavtalet kom aldrig till stånd på grund av att den syriska regeringen var rädd för effekterna av det avtalet med EU på sin egen inre stabilitet. Det kan vara ett memento inför den mer historiskt inriktade diskussionen. Det är viktigt att vi fortsätter tala med Bahrain för att se till att de genomför rekommendationerna från den oberoende kommissionen. Jag tycker att dess analys var bra och att rekommendationerna var imponerande. Ledningen säger att man har genomfört 90 procent, och oppositionen säger 10 procent. Det är viktigt att man genomför 100 procent. Det är också viktigt att man får en förtroendefull dialog mellan regimen och de ledande oppositionsföreträdarna. Den dialogen har avbrutits av de ledande oppositionsföreträdarna. Vi vet också att det finns betydande motsättningar mellan olika delar av den styrande familjen, och vi får göra vad vi kan för att försöka påverka det. Ett uppmanande att genomföra reformerna som tagits fram av den oberoende kommissionen och en dialog för att uppnå en överenskommelse är alldeles avgörande i dessa sammanhang. Om den svenske medborgaren al-Muqdad vill jag bara säga att han som bekant dömdes i militärdomstol i ett tidigare skede - någon gång under förra året, om jag inte missminner mig - till ett väldigt strängt straff. Jag tog omedelbart kontakt med Bahrains utrikesminister och sade att detta inte är acceptabelt. Då hade vi inte konsulärt tillträde över huvud taget. Det väckte viss internationell uppmärksamhet att jag etablerade kontakt med honom via Twitter, men så är det ibland i den moderna världen. Därmed fick jag en snabbkontakt med honom. Han lovade en rättegång i civil domstol vilken vi skulle ha möjlighet att kontrollera och vara närvarande vid. Så har nu skett. Denna rättegång har inletts. Det innebär inte på något sätt att vi är övertygade om att detta blir en rättegång enligt svensk standard - vad nu det är för någonting. Vi ska självfallet följa detta, men det omedelbara kravet på konsulärt tillträde och på en ny rättegång i civil domstol har i alla fall hörsammats även om det inte på något sätt innebär att vi är nöjda med utvecklingen. Vi har fortsatt att följa utvecklingen genom olika uttalanden. Vi har inte sett någon anledning att gå till några sanktioner. Vi har i stället inriktat oss på att försöka uppmuntra och påskynda genomförandet av rekommendationerna från den oberoende kommissionen. Det var också innehållet i de samtal som företrädare för EU:s utrikestjänst har genomfört i Manama under de senaste dagarna. Vi tycker att det är rätt inriktning av politiken.
Hans Linde (V)

Anf. 15 Hans Linde (V)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag ska först säga något kort om handelsfrågorna. Vi ska kanske inte fördjupa oss i dem, men här finns en grundläggande skillnad mellan Moderaterna och Vänsterpartiet. Vi tycker inte att frågor om handel kan frikopplas från demokrati, mänskliga rättigheter och kamp för mänsklig frihet. Här finns en skiljelinje mellan våra två partier som går tillbaka till åtminstone kampen mot apartheid i Sydafrika på 80-talet. Jag har ställt två konkreta frågor som jag inte får några svar på från utrikesministern. Den första är: Varför väljer man inte att införa ett vapenembargo mot regimen i Bahrain när de använde de vapen de redan har för att slå ned folkliga uppror? Varför inför man inte sanktioner mot regimen? Jag förstår egentligen varför Carl Bildt inte svarar på frågorna, för det finns inget rimligt svar. Man har valt i en lång rad andra fall att införa vapenembargo och att gå in med sanktioner. Men plötsligt, när det gäller Bahrain, gör man ett undantag. Jag tycker att detta tyvärr återigen är ett exempel på de dubbla måttstockar som den borgerliga regeringen har när det kommer till demokrati och mänskliga rättigheter. De har blivit oerhört tydliga under den arabiska våren. Gång på gång ser vi hur den borgerliga regeringen sätter Sveriges egna ekonomiska och politiska intressen före intresset av demokrati och frihet. Frågan är: Hur ska vi nu med trovärdighet kunna sätt press på regimen i Syrien när vi samtidigt inte är beredda att agera mot regimen i Bahrain? Jag har de senaste månaderna haft förmånen att träffa en lång rad demokratiaktivister från Egypten, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Jemen, Syrien och en lång rad andra länder. Det är oerhört modiga kvinnor och män som jag känner mig full av beundran för. Vid varje möte lyfter de just dessa frågor om EU:s och Sveriges dubbla måttstockar. Varför har vi så tydligt fördömt regimerna i Libyen och Syrien men inte vågat agera mot övergreppen i till exempel Jemen och Bahrain? Varför har vi sått i riksdagens talarstol och talat om demokrati, frihet och mänskliga rättigheter och samtidigt beväpnat diktaturerna i Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Bahrain? Jag ska vara ärlig: Jag har inga bra svar på dessa frågor. Förhoppningsvis har utrikesministern det.
Carl Bildt (M)

Anf. 16 Utrikesminister Carl Bildt (M)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Att Hans Linde inte har något bra svar på frågorna kommer kanske inte som denna debatts största överraskning. Men det kanske inte heller är det som vi ska göra till föremål för diskussionen. Vi bedriver en politik där vi försöker medverka till en positiv förändring i dessa länder. Det långsiktiga ligger mycket i handelsutbytet, i ökade kontakter och i att uppmuntra reformsträvande inom detta också när det gäller ekonomiska reformer. Det är riktigt att här finns en skillnad gentemot Vänsterpartiet, som är emot denna typ av politik generellt sett. Det har de alltid varit av olika skäl. En grundläggande skepsis gentemot den fria ekonomin och den fria handeln genomsyrar Vänsterpartiets politik. Det är ingen nyhet i den delen. Sedan är det olika situationer i dessa länder. Jag tror att man bara kan vara framgångsrik när det gäller att hjälpa enskilda människor och när det gäller att främja processerna i olika länder om man ser de skillnader som finns. Libyen är inte Syrien är inte Egypten är inte Bahrain är inte Jemen. Den som tror att man kan dra allting över en kam och som tror att det finns någon standardlösning kommer att misslyckas i politiken i denna del av världen. Detta är en mångfasetterad del av världen. Det som vi har att ta hänsyn till och som kanske gör situationen i Bahrain lite mer komplicerad - det är i och för sig ett mycket litet land och i den delen enklare - är det potentiellt sekteristiska element och den potentiella inblandning av andra makter som kan komma i och med detta. Det skulle kunna få vida regionala implikationer av den art som vi börjar se exempel på både i Irak och i Syrien för ögonblicket. Därför är inriktningen mycket tydlig när man har tagit fram de egna rekommendationerna från kommissionen på att få dem att genomföra detta och dialogen både med - om uttrycket tillåts - de moderata delarna av den i och för sig shiitiskt dominerade oppositionen och de mer moderata delarna av den kungafamilj som har den icke hundraprocentiga men dominerande makten. Det är vägen att försöka nå fram i detta land. Om Bahrain skulle detonera längs sekteristiska linjer kommer detta att få negativa konsekvenser för regionen i dess helhet.

Dokument

den 7 maj

Interpellation

2011/12:352 Det folkliga upproret i Bahrain

av Hans Linde (V)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

I februari 2011 kom den arabiska våren till Bahrain. Folkliga protester som ställde legitima krav på större frihet, social rättvisa och politiska och konstitutionella reformer spred sig runt om i landet. Regeringen, som blev överraskad av massmobiliseringen av demonstranter, svarade hårt och skoningslöst med våld och övergrepp. Trots detta fortsatte kraven från befolkningen; man ville se en ny konstitution, en demokratiskt vald regering, en mer rättvis fördelning av landets tillgångar och frigivning av alla politiska fångar. Mycket tyder på att protesterna och de krav som rests har ett brett folkligt stöd från folkrörelser och fackliga organisationer, från både sunni- och shiamuslimer och från män och kvinnor i Bahrain.

Demonstrationerna har växt sig allt starkare och under våren 2011 blev al Khalifa-familjens långa styre alltmer utmanat. Bahrains grannland Saudiarabien sände in stridsvagnar och Bahrains kung införde undantagstillstånd och gav de väpnade styrkorna tillstånd att använda de åtgärder som krävdes för att stoppa upproret. Många dödades och skadades som följd.

Amnesty International beskriver utvecklingen i Bahrain på följande sätt: Kort sagt, situationen för mänskliga rättigheter i Bahrain försämrades betydligt under 2011 med försöken att krossa proteströrelsen i februari och mars. Till viss del verkar det som om proteströrelsen var ett offer för regionala och internationella kapitalintressen och politiska intressen, bland annat i USA, som upprätthåller en stor flottbas i Bahrain. De starka krafter som stöder den styrande Al Khalifa-familjen gjorde lite för att stoppa den bahrainska regeringen som med hjälp av våldsamma metoder försökte behålla status quo. Detta resulterade i nya övergrepp och den utbredda användningen av vissa metoder som inte setts på många år och som har förvärrat den farliga polariseringen i Bahrain.

En del i regimens repression mot de folkliga protesterna har varit massarresteringar. Bland annat fängslades Abdulhadi al-Khawaja och 13 andra framstående människorättsaktivister. Dessa fångar är att betrakta som politiska fångar, som samvetsfångar. Men även ett stort antal sjuksköterskor och läkare greps av regimen för att de gett skadade demonstranter och oppositionella läkarvård.

En av dessa demokratiaktivister som fängslats är svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad, som dömdes till livstids fängelse förra året för sitt deltagande i de folkliga protesterna. Al-Muqdad har tidigare fängslats av regimen för sitt politiska arbete och har senare vittnat om att han torterats av de bahrainska myndigheterna. Nyligen meddelande en domstol i Bahrain att processen mot al-Muqdad ska göras om i en civil domstol.

Medan utvecklingen i länder som Syrien och Libyen fått stor uppmärksamhet i Sverige och övriga EU har regimens grova och omfattande övergrepp i Bahrain möts med tystnad. Medan EU har infört vapenembargo mot Syrien fortsatte Sverige under 2011 att exportera vapen till både Bahrain och Saudiarabien. Samtidigt som de grova och omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna fortsätter i Bahrain anordnades en internationell Formel 1-tävling under april månad i år i landet, trots starka protester från inhemska demokratiaktivister och människorättsgrupper runt om i världen. I sitt beslut meddelade Internationella bilsportsförbundets, FIA:s, ledning att säkerhetsläget i Bahrain är stabilt. Från EU fortsätter arbetet med ett handelsavtal med länderna i Gulf Cooperation Council, vilket inkluderar både Bahrain och Saudiarabien. Det är inte svårt att, likt Amnesty International, se att det folkliga upproret i Bahrain blivit offer för regionala och internationella ekonomiska och politiska intressen, att andra faktorer fått vägra tyngre än de legitima kraven på demokrati, rättvisa och frihet i Bahrain.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Carl Bildt:

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Sverige som enskilt land, såväl som medlem i EU och i FN, ska stödja det folkliga upproret i Bahrain och dess legitima krav på reformer och demokratisering?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att Sverige som medlem i EU och FN ska införa sanktioner mot den bahrainska regimen?

Vilka initiativ är ministern beredd att ta för att den svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad som sitter fängslad i Bahrain ska frisläppas?