Dialog och informationsstöd i biståndet

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig varför jag inte har konsulterat civilsamhällets biståndsaktörer inför förändringarna av biståndet. Vidare frågar hon om jag avser att öka dialogen med civilsamhället och i så fall på vilket sätt. Johnsson Fornarve frågar om jag och regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur det minskade informationsstödet kommer att påverka svenskt bistånd på längre sikt. Slutligen frågas också på vilket sätt jag kommer att arbeta för att den omläggning av biståndet som regeringen presenterat i budgetpropositionen för 2023 ska ske så transparent som möjligt.

Civilsamhällesorganisationerna i Sverige är en värdefull partner till regeringen dels som samtalspartner, dels och framför allt som samarbetspartner inom biståndet, som till stor del kanaliseras via svenska civilsamhällesorganisationer. En av civilsamhällets styrkor är att de ofta har en stark lokal förankring. Bland annat därför avser regeringen att öka andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället på platser där civilsamhället effektivt genomför prioriterad verksamhet. Det kan röra sig om både svenska organisationer och civilsamhällesorganisationer i andra länder.

En del av biståndet till svenska civilsamhällesorganisationer styrs genom strategin för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället som har förlängts utan förändring av belopp jämfört med föregående år. Därutöver kan civilsamhället vara utförare av biståndsinsatser som finansieras av andra delar av biståndsbudgeten.

Det är principiellt viktigt att föra dialog med civilsamhället inför förändringar i biståndet som berör dem. Regeringen har en löpande dialog med organisationer i det civila samhället och avser även i fortsättningen att föra en regelbunden dialog i frågorna. Regeringen har förståelse för att neddragningen inom strategin för information och kommunikation påverkar organisationer i det civila samhället men anser att det svenska biståndet i högre utsträckning ska användas för att finansiera insatser utanför Sveriges gränser. Det är därför viktigt att kunna prioritera och att verksamheter har en bredd i sin finansiering för minskad sårbarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och världen står inför stora globala utmaningarna i dessa kristider, och vi måste rikta vår uppmärksamhet på det allvarliga världsläget. Därmed ser vi över inriktningen på det svenska biståndet, och främsta fokus för svensk utvecklingspolitik är att ge mesta möjliga stöd till Ukrainas regering och befolkning i deras kamp för demokrati och suveränitet samt i det omfattande återuppbyggnadsarbetet som väntar. Stödet handlar ytterst om att försvara demokratin och en regelbaserad världsordning.

Regeringen har föreslagit riksdagen en fast biståndsbudget för 2023-2025 om 56 miljarder per år. Därtill beslutas om ett maximalt tak för migrationsavräkningar på 8 procent. Därmed har vi skapat en grundmurad förutsägbarhet i biståndet för dessa år. Samtidigt ökar vi ambitionen för att göra det svenska biståndet mer långsiktigt, effektivt och transparent.

Regeringen riktar också om biståndet utifrån följande prioriteringar: Ukraina, humanitärt stöd, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta och sårbara, stöd till demokratikämpar, ett utökat och fokuserat klimatbistånd samt stöd till kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Med en biståndsbudget på 56 miljarder kronor kommer Sverige fortsatt att vara en av världens mest generösa givare.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation även om jag inte känner mig särskilt nöjd med det.

I svaret på min interpellation säger ministern att regeringen har en löpande dialog med organisationer i det civila samhället och att man även i fortsättningen avser att ha det. Men jag har under hösten och vintern träffat en lång rad representanter för biståndsorganisationer i det civila samhället och ingen av dem har varit särskild nöjd. De har snarare varit kritiska till bristen på information och kommunikation om förändringarna av biståndet. I själv verket hölls ju ett informationsmöte först i januari, flera veckor efter att regleringsbrevet presenterades och nedskärningarna redan var ett faktum.

Ministern säger också i svaret att regeringen har förståelse för att neddragningen inom strategin för information och kommunikation påverkar organisationerna i det civila samhället men anser att det svenska biståndet i högre utsträckning ska användas för att finansiera insatser utanför Sveriges gränser. Jag tycker att detta tyder på dålig kunskap om hur informationsbiståndet används.

Informationsstödet har ett brett användningsområde och används för att granska, informera och bidra till debatt om biståndet, något som är helt avgörande för att säkra kvaliteten i biståndet och inte minst transparensen.

Som exempel på vad pengarna användes till under 2022 kan nämnas tidningen Sveriges Naturs granskning av hur fackliga företrädare mördas i svenska Vattenfalls jakt på billigt kol i Colombia, tidningen Arbetets avslöjande att AP-fonderna köper statsobligationer i diktaturer och bevakningen av Rysslands invasion av Ukraina. Anser inte ministern att det är viktigt att sådan information kommer fram och blir känd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Informationsstödet har långt ifrån enbart använts för att arrangera konferenser. Det har exempelvis också använts för att bidra till fred och utveckling. Ett exempel är organisationen Operation 1325 som bedriver utvecklingssamarbete med organisationer i bland annat Jemen för kvinnors inkludering i fredsprocesser. Ett annat exempel är den svenska MR-fonden som har bidragit till fredsprocessen i Colombia.

Informationsstödet har alltså bidragit till att säkra fred och rädda liv. Stödet har också använts för att bjuda in människorättskämpar från olika delar av världen som kan informera om situationen i det egna landet. Det är information som kanske annars aldrig hade blivit känd. Det kan röra sig om kvinnorättsaktivister från Sydamerika som har kunnat resa till Europa och samtala med bland annat svenska makthavare.

De väldigt stora nedskärningar som nu sker, från 155 miljoner till 20 miljoner, slår undan benen för civilsamhällets möjlighet att informera om, granska och sprida kunskap om svenskt bistånd, något som i förlängningen riskerar att bidra till ett minskat stöd för internationellt bistånd hos den svenska allmänheten. Det viktiga arbete som många biståndsorganisationer byggt upp under mycket lång tid riskerar att slås sönder och avbrytas. Det tycker jag inte är ett effektivt sätt att använda biståndet.

Vilken konsekvensanalys har regeringen egentligen gjort av de drastiska nedskärningar av informationsstödet som nu sker? Jag tycker inte att jag fått något riktigt bra svar på frågan. Varför har inte ministern på ett bättre sätt konsulterat biståndsorganisationerna innan man gjort de här dramatiska förändringarna?

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för interpellationen. Det är många påståenden som görs i interpellationen, men de kanske inte alltid riktigt backas upp av fakta, skulle jag säga. Jag vill också minnas att jag har varit i den här kammaren tidigare och berättat till exempel om hur vi haft möten med civilsamhällets organisationer. Jag ska gärna ta det en gång till.

Jag hoppas att Lotta Johnsson Fornarve känner till att den här regeringen har agerat precis likadant som den tidigare regeringen i informationen till civilsamhället. Efter att vi hamnat i regeringsställning hade vi i början av januari ett stort möte med väldigt många civilsamhällesorganisationer. Lotta Johnsson Fornarve var inte där, men det var jag, och jag kan redogöra för att det var ett bra möte. Alla behöver inte alltid hålla med varandra, men det fanns gott om tid att diskutera. Jag tror till exempel att vi höll på 30 minuter längre än vad som var planerat. Det var inte slutpunkten utan startskottet för informationen. Vi har ett generalsekreterarnätverk som träffades dessförinnan. Sedan har departementet haft löpande dialog med olika aktörer inom CSO-världen. Vi har de gemensamma åtagandena, där det också har varit möten; företrädare för UD träffar personer löpande.

Det är möjligt att interpellanten inte känner till allt detta, men jag är tacksam för att jag fick den här möjligheten att här i dag ännu en gång redogöra för de många möten som skett. Det var också precis så här den tidigare regeringen agerade, och jag vill minnas att Vänsterpartiet var en del av den regeringens regeringsunderlag.

I grund och botten finns det olika uppfattningar som står mot varandra här. Regeringens uppfattning är att svenskt bistånd gör större nytta utomlands än i Sverige. Det informationsanslag som interpellanten hänvisar till har vuxit från 5 miljoner kronor 2011 till 160 miljoner kronor. När man lyssnar på Lotta Johnsson Fornarve kan man få intrycket att pengarna försvunnit. Riktigt så är inte fallet, utan i grund och botten gör vi bedömningen att pengarna används mer effektivt någon annanstans. Jag kan ge ett exempel: i Ukraina, där vi nu satsar väldigt mycket på att hjälpa människor i en väldigt svår situation. Det är också så att vi bygger ut det humanitära biståndet till människor som befinner sig i en situation där de har svårt att klara sig för dagen. Ett aktuellt exempel på det gäller naturligtvis Turkiet och Syrien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den bedömning vi gör är att så här mycket pengar, 160 miljoner kronor av skattebetalarnas resurser, används mer effektivt "där ute" än genom att man arrangerar olika informationsinsatser i Sverige. Det innebär inte att varje sådan insats behöver vara felaktig eller oviktig. Men vår bedömning är att nyttan av just biståndspengarna är betydligt större om de används i mottagarländerna än om de - förutom de saker som nämnts - finansierar till exempel tidningsstöd, närvaro i Almedalen eller på bokmässan och så vidare.

Jag vill också påpeka att 20 miljoner kronor av det här anslaget fortfarande finns kvar. Det är väldigt mycket pengar. Jag vill även ånyo påminna om att motsvarande anslag 2011 uppgick till 5 miljoner kronor.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för det kompletterande svaret. Jag betvivlar inte för en sekund att det möte som hölls i januari var bra. Problemet är ju att mötet skedde efter att förändringarna i biståndet skett. Nedskärningarna var redan ett faktum. Det är helt tydligt att biståndsorganisationerna är missnöjda. Detta kan jag verkligen skriva under på efter att ha träffat en lång rad biståndsorganisationer. Det gäller bristen på kommunikation och information. Jag hoppas verkligen att det här kommer att bli bättre i framtiden.

Ministern säger att Sverige och världen står inför stora globala utmaningar och att mesta möjliga stöd ska ges till Ukraina. Jag håller verkligen med om vikten av att ge stöd till Ukraina i den besvärliga situation som man befinner sig i med krig. Men det får inte ske på bekostnad av fattiga utsatta människor i andra delar av världen. På sikt måste vi hitta additionella medel till stöd för Ukrainas återuppbyggnad som inte belastar det nuvarande biståndet. Det är väldigt svårt att förstå hur regeringen i det allvarliga läge världen nu befinner sig i väljer att skära ned på biståndet och lämna enprocentsmålet. Nu när världen ser ut som den gör borde man väl i stället åtminstone behålla biståndet på den tidigare nivån och stå fast vid enprocentsmålet.

Regeringen förändrar biståndet utan att ha gjort någon djupare analys av vad det kommer att innebära, som jag förstår det. Man skär ned på stödet till FN och kärnstödet. Man ska ha en inriktning mot handel och svenskt näringsliv samt migration. Men regeringen har tidigare aviserat att civilsamhällets organisationer ska få en större roll. Jag blir därför förvånad när regleringsbrevet kommer och det visar sig att samtliga anslag till civilsamhället minskar, i vissa fall drastiskt.

Särskilt hårt drabbas informationsverksamheten, som vi nu diskuterar. Man minskar från 155 till 20 miljoner. Det är alltså en enorm minskning, som slår väldigt hårt mot biståndsorganisationerna. Att det har ökat så mycket tidigare beror på att det funnits ett stort behov av denna ökning. Många människor i vårt land har en positiv syn på bistånd och vill gärna själva bidra. Då är det viktigt att man får kunskap om hur biståndet används och att det går till rätt saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I praktiken innebär nedskärningen av informationsstödet en direkt avveckling av en lång rad informationskanaler, vilket i sin tur minskar transparensen och kvaliteten i svenskt bistånd. Ett exempel är att Forum Civs digitala plattform Globalportalen hotas av nedstängning. Forum Civ är Sveriges största plattform för civilsamhället. Ett annat exempel är det praktikprogram som FUF, Föreningen för Utvecklingsfrågor, har för studenter som är intresserade av att arbeta med globala utvecklingsfrågor. Vidare kan jag nämna Utrikespolitiska Förbundets seminarier om globala utrikespolitiska frågor på universitet runt om i Sverige samt organisationen World's Children's Prize Foundation, som genom sitt skolprojekt nått fler än 692 000 elever i Sverige och engagerat dem för barns rättigheter i världen. Allt det här finansieras av informationsstöd och riskerar nu att läggas ned. Det är bara några få konkreta exempel. Listan kan göras jättelång.

Jag tycker fortfarande inte att jag har fått någon riktig analys av varför regeringen gör de här stora nedskärningarna och hur de drabbar biståndet på lång sikt. På vilket sätt kommer statsrådet att arbeta för att den omläggning av biståndet regeringen presenterar i budgetpropositionen för 2023 ska ske så transparent som möjligt? När kommer egentligen reformagendan för biståndet att presenteras? Finns det en tydlig tidsplan? Hur kommer förankringen att gå till?

Fru talman! När det gäller analysen av varför vi gör detta kan jag bara upprepa att syftet är att svara upp mot regeringens prioritering. Regeringen utgår från att svenskt bistånd gör betydligt större nytta i mottagarländer än vad det gör i Sverige. Vi hjälper betydligt fler människor i nöd om vi använder pengarna utomlands än om vi lägger 160 miljoner kronor på en informationsstrategi i Sverige. Det här är den enda strategi i den delen som riktar sig till just Sverige. Jag vill också påpeka att det fortfarande finns 20 miljoner kronor kvar. Det är mycket pengar.

Omläggningen av detta styrs i grund och botten genom en budgetprocess. Vi har följt riksdagsordningen och tagit in precis den information som vi tycker krävs för att vi ska vara bekväma med att fatta det här beslutet. Jag vill ånyo säga att pengarna inte försvinner utan flyttas till andra ändamål, till exempel stöd till Ukraina eller ökning av det humanitära stödet. Det tycker jag också är viktigt.

När det gäller CSO:erna vill jag påminna om att beloppet för CSO-strategin ligger kvar på precis samma nivå som i fjol. Sett till andelen av den totala biståndspolitiken ökar CSO:erna. Detta är naturligtvis bara början, men det stämmer inte att strategin skulle ha fått mindre pengar. Så är inte fallet. Däremot har pengarna till just informationsinsatser minskat eftersom vi, återigen, är av uppfattningen att pengarna gör betydligt större nytta i till exempel Ukraina. Det är en prioritering som jag gärna försvarar varje dag.

Jag vill också påpeka några andra saker. Vi gör flera förändringar i årets budget, bland annat en viktig satsning som vi kallar för demokratimiljarden. Jag vill också ta tillfället i akt och bekräfta att vi ser det viktiga arbete som många CSO:er genomför, ofta väldigt nära människor i konfliktfyllda situationer. Man har ofta en väldigt stark lokal förankring, och många personer i CSO-världen gör väldigt viktiga insatser. Jag tror säkert att en del av de projekt som ofta nämns i den här diskussionen kommer att kunna rymmas inom ramen för demokratimiljarden, vilket ju, som man hör, är betydligt mer de 160 miljoner som har gått till informationsinsatser i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lotta Johnsson Fornarve säger att svenskarnas vilja att stå upp för en generös biståndspolitik kanske försämras om vi lägger mindre skattepengar på just information om bistånd. Jag tror att man kan se på detta på olika sätt. Man kan till exempel fundera på i vilken utsträckning skattebetalarnas pengar verkligen ska läggas på att leda fram till den ena eller andra uppfattningen hos allmänheten. Är det verkligen ett effektivt användande av skattepengar? Är det principiellt rätt?

Jag tror snarare - och det är ännu viktigare - att om de pengar som de har betalat i skatt verkligen går till det de är avsedda för, det vill säga till att hjälpa människor i nöd, att se till att människor kan häva sig upp ur fattigdom och att se till att vi kan öka takten i den gröna klimatomställningen - alltså precis det som bistånd ska gå till - i stället för till informationsinsatser i Sverige, då tror jag att fler medborgare kommer att känna att deras pengar faktiskt används på ett effektivt sätt. Då känns det bra, och därmed kan man också tänka sig att bidra mer.

Om man däremot uppfattar att det här är ett område som präglas av låg effektivitet och bristande transparens tror jag att det motsatta kommer att inträffa. Vi kan också se att stödet för biståndspolitiken i fjol faktiskt minskade lite grann. Transparensen behöver verkligen öka.

Fru talman! Tack för ytterligare svar, ministern!

Jag tror inte att ministern riktigt har förstått vikten av informationsstödet och dess bredd. Informationsstödet används ju just för att öka kunskapen om utsatta människors behov av stöd och hjälp i världen. Det är ofta långt borta, så man behöver de här pengarna för att sprida kunskapen och också för att granska hur biståndet har använts. Ministern säger att det är viktigt med transparens, och en del av informationsstödet används just till att granska biståndet och på det sättet öka transparensen.

Det viktiga arbete som många biståndsorganisationer byggt upp under lång tid riskerar nu att slås sönder och avbrytas, och det tycker jag verkligen inte är ett effektivt sätt att använda biståndet. I praktiken innebär den dramatiska nedskärningen av informationsstödet en direkt avveckling av en lång rad informationskanaler, vilket i sin tur minskar transparensen och kvaliteten i svenskt bistånd. I och med ett minskat informationsstöd blir även möjligheten mindre att granska vad svenska biståndspengar används till, och möjligheten till en bred och folklig debatt om biståndet kringskärs. Det här är också otroligt viktigt.

Anser inte ministern att det är viktigt att svenska folket får god kunskap om hur biståndspengar används?

Anser inte ministern att det är viktigt att granska biståndet och svenska myndigheters och företags agerande i världen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anser inte ministern att det är viktigt att barn och unga får goda kunskaper om den värld vi lever i?

Anser inte ministern att det är viktigt att vi i Sverige har en levande debatt om utvecklingsfrågor och bistånd?

Slutligen vill jag uppmana ministern att tänka om när det gäller informationsstödet. Det behövs, och det är viktigt för att garantera transparensen och kvaliteten i biståndet, för att granska vad svenska biståndspengar används till, för god kunskap om biståndsfrågor och för en bred och folklig debatt om bistånd.

Fru talman! Som jag har varit inne på är det regeringens fulla övertygelse att de här pengarna gör betydligt större nytta ute i mottagarländerna - till exempel i Ukraina, till drabbade i Turkiet och Syrien eller till de stora behov vi ser på Afrikas horn - än vad 155 miljoner kronor till informationsinsatser i Sverige kan göra.

Vi måste ställa oss frågan var pengarna gör störst nytta. Vi måste våga prioritera. Från Vänsterpartiet låter det ibland som om det är kvantiteten som är det viktiga. För regeringen är det kvaliteten, och då måste man prioritera. I ett läge där allting är prioriterat blir ingenting prioriterat. Jag kommer varje dag att stå upp för principen att biståndet gör större nytta ute bland nödställda människor jämfört med att lägga så här otroligt mycket pengar här hemma. Det är en otrolig ökning som vi har sett; det har alltså vuxit från 5 miljoner till nästan 160 miljoner kronor på lite mer än tio år.

När det gäller granskning och debatt vore det väl sorgligt om vi satte likhetstecken mellan detta och skattefinansiering. Jag skulle snarare säga att den diskussion och den debatt vi har haft de senaste månaderna visar att det går alldeles utmärkt att ha en debatt om dessa frågor, och jag välkomnar den debatten. Jag vill dock påpeka att de 20 miljoner kronor som också finns kvar i den här informationsstrategin - vilket i sig är mycket pengar - ska fokusera på just kritisk granskning. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Vi kommer att återkomma med förslag för att just ta fram den här reformagendan. En viktig sådan del kommer att bli just transparensen. Där är det också viktigt att varje aktör, och det kanske är det viktigaste i sammanhanget, själv tydligt kan visa hur man har förvaltat skattebetalarnas pengar, vilka resultat man har nått och vad man har använt medlen till. Det tror jag är väldigt viktigt både för att se till att skattepengarna alltid går till rätt saker och ytterst för att också säkerställa att det finns en folklig förankring när det gäller biståndspolitiken i stort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.