Djurskyddsmyndigheten
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 83 Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 84 Holger Gustafsson (Kd)
Anf. 85 Jeppe Johnsson (M)
Anf. 86 Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 87 Holger Gustafsson (Kd)
Anf. 88 Jeppe Johnsson (M)
Anf. 89 Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 90 Holger Gustafsson (Kd)
Anf. 91 Ann-Christin Nykvist (S)
den 10 mars
Interpellation 2003/04:337
av Holger Gustafsson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om DjurskyddsmyndighetenDen 1 januari i år fick Sverige en ny Djurskyddsmyndighet. Detta som ett resultat av en lång diskussion om hur djurskyddet bäst ska organiseras. Resultatet blev inte riktigt vad många av oss som deltagit i debatten förväntat oss. Det blev en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet som också fick generaldirektörsposten i den nya myndigheten.
När myndigheten nu har startat upp sin verksamhet visar det sig att den ser helt annorlunda på sin uppgift än vad statliga myndigheter normalt gör. I stället för att strikt följa lagar och regler och förvalta de beslut som riksdag och regering fattar har man tagit som sin uppgift att bedriva aktiv opinionsbildning. Därmed skapar man stark osäkerhet ute bland tusentals lantbruksföretag. I stället borde man söka samverkan och bygga upp ett förtroende hos de intressenter som man har att samarbeta med. Därtill har man agerat synnerligen tvivelaktigt i fråga om remissyttrande över en statlig utredning.
Några exempel:
En vecka efter myndighetens bildande krävde en tjänsteman att lantbrukarna ska betala höjda tillsynsavgifter. Detta utan att veta hur verkligheten ser ut, vilken tillsyn lantbrukarna får och hur denna ska genomföras. Att som första förslag lansera en form av ökad beskattning på svenska lantbrukare som redan har en snedvriden skattekonkurrens gentemot omvärlden är inte ett bra sätt att få förståelse för djurskyddsarbetet. Det finns inga garantier för ett förbättrat djurskydd enbart genom att man belastar företagarna med högre avgifter.
Förbud mot spaltgolv inom nötköttsproduktionen är ett annat förslag som luftats av en tjänsteman på myndigheten. Ett förslag som innebär miljardkostnader i investeringar utan föregående utredning eller angivna djurskyddsskäl.
I gd:s uttalande, i Riksdag & Departement nr 3 år 2004, framgår hans syn att uppgiften för honom nu är att "omsätta frågor jag arbetat med politiskt i myndighetsutövning, att göra praktik av politiken". Det är illavarslande om gd inte kan hålla isär sin tidigare politiska roll med den oförvitlige myndighetsutövarens roll. Detta kan inte gå annat än fel.
Uttalanden från myndigheten, om minknäringen och kommande föreskrifter som går längre än vad regering och riksdag uttalat och dessutom ska införas innan regeringen berett frågan om minknäringens framtid, är oacceptabla.
De förslag som myndigheten antyder saknar grund i vetenskaplig forskning. Man hänvisar till en utredning från Jordbruksverket och EU:s vetenskapliga kommitté vars resultat på den punkt Djurskyddsmyndigheten tar upp ifrågasatts av expertisen på området. Generaldirektören talar till och med om ett förbud trots att en statlig utredning nyss visat att det skulle strida mot grundlagen.
En dålig förankring hos djurskyddsinspektörerna är uppenbar då man från inspektörernas håll uttalar att den nya myndigheten riskerar att rasera det andra myndigheter och lantbrukare i samverkan under lång tid byggt upp till en djuromsorg som ligger i världsklass. Man uttalar till och med farhågor om att den nya myndigheten vill slå ut svenska branscher genom nya regler.
Myndigheterna kör över kommunerna genom uttalande om hur dessa ska ta ut sina avgifter. Detta utan förståelse för att Sveriges kommuner ser väldigt olika ut och att den lokala och demokratin måste få ha betydelse.
Svårighet att nå kontakt med myndigheten och få en dialog har redan omvittnats från flera håll. Det verkar som att myndigheten bestämt sig för att köra ett eget spår utan att bry sig om omgivningen och verkligheten.
Remissvaret på Pälsdjursutredningen som Djurskyddsmyndigheten avlämnat är till sin karaktär likalydande med det som Jordbruksverket avgivit. Undertecknare är samma person som varit föredragande i båda fallen men som bytt tjänst mellan myndigheterna under tiden. Att formulera Djurskyddsmyndighetens remissvar så att man instämmer med Jordbruksverkets dito visar osedvanlig oförmåga att hålla isär yrkesroll med påverkansroll. Det är rimligt att låta förvaltningsrättslig expertis granska detta förfarande.
Jag ställer den här interpellationen mot bakgrund av den starka oro som Djurskyddsmyndigheten på bara två månader lyckats skapa inom sitt verksamhetsområde, hos dem som myndigheten i stället bör söka samarbete med. Fortsätter Djurskyddsmyndigheten på den inslagna vägen är det synnerligen olyckligt för hela Sveriges jordbruksnäring.
Mina frågor till jordbruksministern är:
1.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att hos lantbruksföretag, kommuner och djurskyddsinspektörer skapa förtroende för Djurskyddsmyndigheten?
2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta med anledning av vad som ovan anförts om tjänstemannaagerande på Djurskyddsmyndigheten?
3.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att se till att Djurskyddsmyndighetens beslut är i överensstämmelse med regerings- och riksdagsbeslut?