Djurskyddsmyndigheten
Interpellationsdebatt 13 april 2004
Hoppa över anförandelistan
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
- Hoppa till i videospelarenHolger Gustafsson (Kd)
- Hoppa till i videospelarenAnn-Christin Nykvist (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Anf. 83 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Holger Gustafsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hos lantbruksföretag, kommuner och djurskyddsinspektörer skapa förtroende för Djurskyddsmyndigheten, vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av vad som anförts om tjänstemannaagerande på Djurskyddsmyndigheten samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att se till att Djurskyddsmyndighetens beslut är i överensstämmelse med regerings- och riksdagsbeslut.
Djurskyddsmyndigheten har nyligen inrättats och börjat sitt arbete den 1 januari 2004 i enlighet med riksdagens beslut. Enligt miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2002/03:MJU5 bör den nya Djurskyddsmyndigheten bland annat ges möjlighet att, efter regeringens bemyndigande, bevilja tillstånd, meddela föreskrifter med mera.
Djurskyddsmyndigheten har den mycket angelägna uppgiften att stärka djurskyddet enligt de mål som satts upp i djurskyddslagen. I lagen anges bland annat att djur ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Djurskyddsmyndigheten är en självständig förvaltningsmyndighet. Liksom andra myndigheter ska Djurskyddsmyndigheten följa verksförordningen och den instruktion som regeringen har beslutat. Som central förvaltningsmyndighet inom djurskyddsområdet ska myndigheten enligt sin instruktion bland annat följa och utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen och vid behov föreslå ändringar av lagen eller av bestämmelser utfärdade med stöd av lagen samt meddela föreskrifter inom sitt ansvarsområde. Vid myndigheten ska finnas rådgivande organ, bland annat ett djurskyddsråd. I instruktionen anges vidare att råden ska vara allsidigt sammansatta och innefatta representanter för myndigheter och organisationer. Eftersom myndigheten så nyligen inrättats har den ännu inte formellt hunnit bilda de rådgivande organen, men den djurhållande näringen kommer att vara företrädd i såväl myndighetens djurskyddsråd som dess råd för alternativa behandlingsmetoder.
Även myndighetens styrelse är sammansatt av företrädare för olika myndigheter och organisationer, till exempel Statens veterinärmedicinska anstalt och LRF. I styrelsens roll ingår att pröva om myndighetens verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten.
Innan Djurskyddsmyndigheten beslutar föreskrifter eller allmänna råd måste den, i enlighet med verksförordningens bestämmelser, noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden, utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser samt ge bland annat organisationer som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs tillfälle att yttra sig i frågan.
Jag har fullt förtroende för att Djurskyddsmyndigheten inom sitt givna ansvarsområde arbetar enligt de befogenheter som riksdagen har beslutat och enligt vad som anges i myndighetens instruktion, regleringsbrev samt i verksförordningen och att detta sker i en konstruktiv dialog med alla organisationer som berörs. Jag ser därför ingen anledning att vidta någon särskild åtgärd beträffande Djurskyddsmyndigheten.
Anf. 84 Holger Gustafsson (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för svaret på interpellationen, även om jag tycker att precisionen kanske lämnar mycket i övrigt att önska.
Kristdemokraterna är för Djurskyddsmyndigheten. Vi har varit engagerade för den. Anledningen till min interpellation är att jag som medborgare och konsument är mån om djurens välfärd, men också om livsmedelsproduktionen såtillvida att den ska kunna ske ekonomiskt effektivt och på ett sätt som gör att svenska bönder ska kunna fortsätta sin kvalitetsproduktion så att den inte blir utkonkurrerad. Detta kräver en samverkan mellan myndigheter och djurhållare med ett ömsesidigt förtroende.
Jag förutsätter att jordbruksministern har följt den debatt som under de första månaderna har stormat kring Djurskyddsmyndigheten. Jag tog med bara några exempel som visar detta: "Djurskyddsmyndigheten vill förbjuda spaltgolven", "Hon ger minkfarmarna kort frist" - det handlar om någon tjänsteman - och "Inspektörer sågar det nya djurskyddet". Jag har betydligt fler exempel än så i min bänk. Det här är bara några exempel på hur debatten har gått mellan organisationerna, institutionerna och den nya myndigheten.
Kritiken går alltså ut på dels att myndigheten agerar långt utöver sina befogenheter, dels att man är svåråtkomlig för dialog med näringen. Detta bekymrar mig mycket.
På detta svarar då jordbruksministern med att räkna upp vad som gäller för en myndighet, och det är naturligtvis bra i det här läget, eftersom myndigheten själv kanske inte är riktigt klar över det. Därutöver säger jordbruksministern att detta ska ske i en konstruktiv dialog med alla organisationer som berörs. Trots att detta då inte sker betygar jordbruksministern sitt fulla förtroende för myndigheten.
Jag måste då fråga: Innebär detta att jordbruksministern är helt nöjd med starten för den nya myndigheten?
Anf. 85 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Även jag konstaterar att jordbruksministern har fullt förtroende för Djurskyddsmyndigheten och dess ledning. Hade det varit på något annat sätt skulle naturligtvis hela den här kammaren varit förvånad, för då borde ju ministern vidtagit åtgärder allaredan nu. Jag anser nog att det hade behövts.
Fru talman! Jag ska uppehålla mig vid myndigheten och generaldirektörens uttalanden när det gäller pälsdjursuppfödning i Sverige.
Jag har viss erfarenhet av pälsdjursuppfödning eftersom jag är född och uppvuxen och bor på Listerlandet i Blekinge, den del av landet där en stor del, för att inte säga den största delen, av Sveriges pälsdjursuppfödning sker. Både min far och min svärfar har fött upp mink, och själv har jag haft många sommarjobb i yngre dagar i minkfarm.
I interpellationen pekar interpellanten på generaldirektörens uttalande i nr 3 av årets Från riksdag & departement. Där står det att han ser som sin uppgift som myndighetschef att "omsätta frågor som jag jobbat med politiskt i myndighetsutövning, att göra praktik av politiken".
Fru talman! Tycker inte jordbruksministern att ett uttalande av detta slag är olämpligt för en svensk myndighetschef?
Myndigheten har dessutom för avsikt att lägga fram förslag om föreskrifter om minkuppfödningen som går längre än vad regeringen och riksdagen har uttalat. Detta kan väl inte ligga i myndighetens uppdrag? Jag utgår från att jordbruksministern tar avstånd ifrån att en myndighet agerar på detta sätt. Bör inte Djurskyddsmyndigheten avvakta den statliga utredning som har gjorts under Eva Erikssons ledning, och där i dag 34 av 39 remissinstanser faktiskt har ställt sig neutrala eller ställt sig bakom utredningen?
Fru talman! Det är mycket viktigt att skilja på farmade minkar och vilda minkar. Ett vilt djur och dess tamform har inte samma biologiska grund för sitt beteende. Dagens svenska mink är farmad sedan mer än 60 år. De första på Listerlandet kom på 30-talet. Den svenska minken hämtades från tamvarianter i Nordamerika, där man i dag har 150 års farmning bakom sig. Experter beräknar att farmade pälsdjur är domesticerade, det vill säga anpassade till ett liv som husdjur, redan efter 10-15 generationer. Vi måste alltså slå fast att det inte är några vilda djur man föder upp.
Djurskyddsmyndighetens generaldirektör har tvärsäkert uttalat sig om att minken har simhud mellan tårna. Han har många partivänner som i denna kammare har gjort samma tvärsäkra uttalande trots att de aldrig har sett en mink, trots att de aldrig har sett simhuden. Det vore önskvärt att en generaldirektör inte uttalade sig om saker och ting som han inte känner till. Detsamma gäller påståendet att minken måste ha tillgång till vatten att simma i. Det finns ingen på Djurskyddsmyndigheten som är expert på pälsdjursuppfödning. Ändå är man så väldigt tvärsäker. Det är helt otroligt.
Man uttalar sig mycket tvärsäkert om hur den farmade minken mår utan att ha någon vetenskaplig grund att stå på.
Jag anser att man har rätt att kräva att en statlig myndighet förankrar sina uttalanden i fakta och inte i tyckande. Det är rimligt att man hänvisar till forskning. Sverige har varit framstående på det området. I dag är det mest Danmark, och där finns nästan halva världsproduktionen.
Jag vill avsluta med några frågor till ministern.
Fru talman! Anser jordbruksministern att det är fel på dagens regler för djurhållning? Anser jordbruksministern att en myndighetschef ska använda sin gd-post till att driva egna politiska idéer?
Anf. 86 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag är glad över att jag är överens med Holger Gustafsson om att det är bra att vi har fått den nya Djurskyddsmyndigheten. Jag vet att vi också är överens om att det var önskvärt att den nya myndigheten skulle få rätt att utfärda föreskrifter. Det ger en bra grund för att bygga en bra djuromsorg. För mig handlar en bra djuromsorg inte bara om att vi inte ska utsätta djuren för lidande. I och med att djuren har en bra hälsa kan vi också få säkra livsmedel. Vi får högre kvalitet i våra livsmedel. Vi får också en bättre ekonomi i djurhållningen. Det är inte bara konsumenten som vinner i och med de etiska värdena. Producenten vinner också på den här djurhållningen. Därför är jag glad över detta.
Både Holger Gustafsson och Jeppe Johnsson drar stora växlar på vad som har stått i olika medier. De visar upp olika klipp med klatschiga rubriker. Djurskyddsmyndigheten har funnits i knappt ett kvartal. Min bild är att uppbyggnadsarbetet fungerar tillfredsställande.
Från riksdagens och regeringens sida har vi sett till att regelverket har kommit på plats. I det regelverket har vi också preciserat att det ska finnas kontakter med olika intressenter. Det står i instruktionen och i regleringsbrevet. Intressena finns företrädda i styrelsen. Vi har också preciserat vilka intressen som ska vara företrädda i de olika råd som myndigheten har. Nu är det upp till myndighetschefen att se till att uppbyggnadsarbetet går vidare, enligt verksförordningen och förvaltningslagen. Där finns ett antal krav på myndigheten. Det är myndighetschefens uppdrag att se till att arbetet bedrivs effektivt enligt de reglerna.
Jag ser inget konstigt i att Matz Hammarström har gjort vissa uttalanden i Från riksdag & departement där han menar att det är en värdefull erfarenhet att ha varit politiker när man sedan får ett sådant här uppdrag. Jag tycker att det är värdefullt att vi har olika roller, att vi inte bara är politiker eller bara är verkschefer. Jag har haft möjligheten att pröva på de rollerna själv, och jag tycker att det har varit berikande för mina möjligheter att göra olika typer av bedömningar. Man ska inte se detta som att man blandar ihop den politiska rollen med rollen som verkschef.
Matz Hammarström är verkschef, och han har ett uppdrag. Den åtgärd jag kan tänka mig att vidta, vid sidan av de åtgärder som regeringen har vidtagit när vi har skapat förutsättningar för den här myndigheten, är givetvis att föra en aktiv dialog med Djurskyddsmyndighetens chef på det sätt som jag för en aktiv dialog med andra myndighetschefer.
Anf. 87 Holger Gustafsson (Kd)
Fru talman! Vi är säkert överens om målet. Men om resultatet ska bli bra är det oerhört viktigt att det sker ett samarbete mellan Djurskyddsmyndigheten och dem som ska utöva djurskyddet. Annars tror jag inte att framkomligheten finns. Det är därför jag försöker lyfta fram den här frågan. Jag står inte här som böndernas representant utan som konsumenternas. Det är viktigt för oss att vi har en miljö där vi kan producera svenska livsmedel med kvalitet under konkurrens.
Jag vill vara väldigt konkret. En tjänsteman krävde att lantbrukarna ska betala höjda tillsynsavgifter. Det sker i en redan snedvriden skattesituation, utan att vare sig riksdag eller regering har sagt det. Jag är tveksam till det agerandet. Man har också luftat frågan om förbud mot spaltgolv inom nötköttsproduktionen. Det handlar kanske om miljardkostnader. Jag är tveksam till om det är myndigheten som ska lyfta fram den typen av frågor.
Vi har haft uppe generaldirektörens tidigare diskussion. Den tar jag inte upp mer, för det räcker så. Det har skett uttalanden från myndigheten om minknäringen, att kommande föreskrifter kan gå längre än vad regering och riksdag har uttalat. Det har generaldirektören sagt trots att en utredning har visat att det faktiskt är emot grundlagen att förbjuda en sådan verksamhet. Då måste riksdagen ha någonting att säga om det.
Det har varit en dålig förankring hos djurskyddsinspektörerna. Därmed raserar man lätt det som andra myndigheter och lantbrukare i samverkan under en lång tid har byggt upp, en djuromsorg i världsklass. Det är en förtroendefråga att man inte konfronterar utan samarbetar. Det är detta som bekymrar mig.
Man kan tala om en överkörning av kommunerna genom ett uttalande där man säger att kommunerna ska ta ut sina avgifter. Vi tycker att kommunerna ska sköta detta själva. Visst ska de ta ut sina avgifter, men det är en kommunal fråga.
Sist men inte minst vill jag ta upp de svårigheter att få kontakt med myndigheten som har framkommit i debatten, i tidningar och i personliga kontakter. Man stänger om sig och bedriver sin propaganda. Det är inte bra, inte ens i början av en myndighets arbete.
Jag vill precisera frågan till jordbruksministern igen. Det som jag har läst upp, är det ett exempel på den konstruktiva dialog som jordbruksministern själv kräver, som åligger myndigheten?
Anf. 88 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Jag tar inledningsvis fasta på det jordbruksministern säger om olika roller som politiker och myndighetschef. Det är just det vi trycker på. Nu är Matz Hammarström myndighetschef och ej politiker. Då ska han vara i den rollen och inte i sin gamla roll.
Jordbruksministern tar också upp att det är viktigt att man har hög kvalitet i djurhållningen. Jag vågar utan att darra på rösten säga att den svenska minknäringen har den högsta kvaliteten i världen på sin uppfödning. Det är därför den är så framgångsrik. Man använder utsidan av djuret, inte insidan. Det går inte att få ekonomi i ett misskött djur, ett djur som har mått dåligt. Den svenska pälsdjursuppfödningen är, tillsammans med den danska, den absolut bästa i världen. Jag hävdar nog att den svenska är något bättre än den danska. Här finns ingen dansk som kan säga emot mig.
Fru talman! På fyra år har vi i det här landet fått 50 nya myndigheter. I dag var en av nyheterna att det är dyrt för Sverige med många myndigheter. Det var Ekonomistyrningsverket och Statskontoret som kom med det. Man borde nog ha tagit sig en funderare innan man införde den här myndigheten. Vi moderater var, i motsats till Kristdemokraterna, motståndare till att införa myndigheten, inte därför att vi inte vill ha en god djuromsorg och en god kvalitet på djuruppfödningen utan kanske tvärtom.
Här lägger man 65 miljoner om året på en toppstyrande myndighet. Vi ville hellre att de pengarna hade gått ned till golvet, om man nu kan tala om golv här. Med golvet menar jag den dagliga verksamheten med tillsynen ute i kommunerna. Det är den man borde förstärka och inte bilda ytterligare en myndighet och ge en förläning till en trogen bundsförvant.
Anf. 89 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Återigen tycker jag att både Holger Gustafsson och Jeppe Johnsson drar långtgående växlar på det som har stått i olika medier. Låt mig kommentera frågan om djurskyddstillsynen. Den är väldigt viktig och central.
Vi behöver förstärka både livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen. Det handlar inte om att nu på något sätt lägga avgifter på det som tidigare inte har varit avgiftsbelagt. Det handlar om att hantera ett problem. Problemet är att vi har olika kvalitet på tillsynen i kommunerna. Det måste vi göra någonting åt.
Vi har också olika förfaranden när det gäller att avgiftsbelägga eller inte avgiftsbelägga. Det gör att det blir en ojämlik konkurrenssituation för företagen. Därför har regeringen tagit initiativ till att få fram ett underlag för att kunna förbättra både livsmedelstillsynen och djurskyddstillsynen.
En departementspromemoria är på remiss för närvarande. Syftet med den är att göra det bättre för företagen genom att få en jämnare kvalitet i landet, hjälpa kommunerna så att kommunerna får bättre förutsättningar att sköta uppdraget och också lägga vissa ytterligare krav på de centrala myndigheterna för att de ska kunna stötta i arbetet.
Jag är överens med interpellanten om att det är en viktig fråga. Men jag tycker att ni ger en felaktig beskrivning av hur Djurskyddsmyndigheten har agerat.
Jag går sedan över till frågan om spaltgolv. Där kom kommissionens vetenskapliga kommitté redan år 2001 med en rapport om djurhälsa och djurvälfärd. Där pekar man just på det problem som vi har med spaltgolv och att det finns andra lösningar som är bättre för djurvälfärden. Jag tycker inte att det är konstigt att Djurskyddsmyndigheten reflekterar kring de frågorna.
Vi kommer då till frågan om föreskriftsrätt och rakt in i en annan specifik fråga. Vi ska väl inte ha en debatt om minknäringen här, utan vi ska tala om Djurskyddsmyndigheten och dess förhållningssätt till bland annat jordbruksnäringen.
När det gäller djurskyddet och minknäringen har Djurskyddsmyndigheten enligt de befogenheter som vi har givit till myndigheten möjligheter att utfärda föreskrifter. De baserar sig givetvis på ett antal paragrafer i djurskyddslagen. Det är bland annat 3 § djurskyddslagen som är uppföljd i 4 § djurskyddsförordningen.
Det handlar om att Djurskyddsmyndigheten ska tolka vad det som står i de paragraferna betyder för djuromsorgen och för djurvälfärden. Det skulle vara ministerstyre om jag går in och säger att det inte ska vara det ena eller det andra. Det är upp till Djurskyddsmyndigheten enligt de mandat som vi har givit Djurskyddsmyndigheten att tolka de paragraferna i djurskyddslagen och i djurskyddsförordningen.
Sedan gäller ett antal regelverk för myndigheten som jag redan har berört som myndigheten ska utgå ifrån. Det är förvaltningslagen och verksförordningen när det gäller hur man ska förhålla sig till berörda intressenter och vilka kostnader detta kan medföra.
Vad gäller frågan om Djurskyddsmyndighetens isolering och att Djurskyddsmyndigheten inte skulle vara en öppen myndighet är jag lite förvånad över det. Jag har en lång lista på olika kontakter som generaldirektören har haft och kommer att ha under april månad. Här finns alla berörda organisationer på jordbrukssidan nämnda. Det är bara generaldirektören. Sedan finns det ett antal anställda som också har kontakter med näringen.
Jag tycker att det är en bra början. Det kan säkert bli ännu bättre.
Anf. 90 Holger Gustafsson (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka för diskussionen och debatten i det här ärendet. Det har gett ett tillfälle för jordbruksministern att tala om vad som gäller. Jag hoppas att det hörs ända ut i jordbrukarstallarna och vid köksborden ute i Sverige så att vi vet vad som gäller för myndigheten framöver.
Jag tycker att det är jätteviktigt att vi sköter detta på ett bra sätt så att vi får ett samarbete. Det är viktigt för att vi inte ska bli vare sig dyrare eller omständligare än vad som är nödvändigt så att vi kan vara konkurrenskraftiga gentemot omvärlden. Vi ställer större krav i Sverige. Vi ska göra det på ett rationellt sätt så att vi kan fortsätta att producera livsmedel i Sverige.
Det är väldigt angeläget. Det är inte en bonde- och jordbrukarfråga att producera svenska livsmedel. Det är en medborgar- och konsumentfråga att ha kontroll över basprodukterna i svensk livsmedelsproduktion och veta att de kommer från Sverige och att vi har kontroll över deras produktion. Därför måste det ske på ett effektivt sätt.
Anf. 91 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag är överens med Holger Gustafsson om att det är en medborgarfråga och en konsumentfråga. Jag menar att näringen också har nytta av en god djuromsorg produktionsekonomiskt men också rent marknadsmässigt. Det ger mervärden i förhållande till konsumenterna.
Som jordbruksminister och ansvarig för Djurskyddsmyndigheten har jag givetvis krav på myndigheten. Jag tycker att förvaltningslagen och det förvaltningspolitiska program vi har väldigt väl sammanfattar vilka krav vi har på våra myndigheter.
Myndigheterna ska ge god service. De ska vara tillgängliga. De ska arbeta med god rättssäkerhet. De ska se till att de har kompetent personal och att den personalen har en god ledning.
Detta kan man egentligen sammanfatta i fyra punkter. Myndigheter ska göra rätt saker på rätt sätt vid rätt tidpunkt och med god resurshushållning. Det kravet ställer jag på Djurskyddsmyndigheten.
den 10 mars
Interpellation 2003/04:337
av Holger Gustafsson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om DjurskyddsmyndighetenDen 1 januari i år fick Sverige en ny Djurskyddsmyndighet. Detta som ett resultat av en lång diskussion om hur djurskyddet bäst ska organiseras. Resultatet blev inte riktigt vad många av oss som deltagit i debatten förväntat oss. Det blev en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet som också fick generaldirektörsposten i den nya myndigheten.
När myndigheten nu har startat upp sin verksamhet visar det sig att den ser helt annorlunda på sin uppgift än vad statliga myndigheter normalt gör. I stället för att strikt följa lagar och regler och förvalta de beslut som riksdag och regering fattar har man tagit som sin uppgift att bedriva aktiv opinionsbildning. Därmed skapar man stark osäkerhet ute bland tusentals lantbruksföretag. I stället borde man söka samverkan och bygga upp ett förtroende hos de intressenter som man har att samarbeta med. Därtill har man agerat synnerligen tvivelaktigt i fråga om remissyttrande över en statlig utredning.
Några exempel:
En vecka efter myndighetens bildande krävde en tjänsteman att lantbrukarna ska betala höjda tillsynsavgifter. Detta utan att veta hur verkligheten ser ut, vilken tillsyn lantbrukarna får och hur denna ska genomföras. Att som första förslag lansera en form av ökad beskattning på svenska lantbrukare som redan har en snedvriden skattekonkurrens gentemot omvärlden är inte ett bra sätt att få förståelse för djurskyddsarbetet. Det finns inga garantier för ett förbättrat djurskydd enbart genom att man belastar företagarna med högre avgifter.
Förbud mot spaltgolv inom nötköttsproduktionen är ett annat förslag som luftats av en tjänsteman på myndigheten. Ett förslag som innebär miljardkostnader i investeringar utan föregående utredning eller angivna djurskyddsskäl.
I gd:s uttalande, i Riksdag & Departement nr 3 år 2004, framgår hans syn att uppgiften för honom nu är att "omsätta frågor jag arbetat med politiskt i myndighetsutövning, att göra praktik av politiken". Det är illavarslande om gd inte kan hålla isär sin tidigare politiska roll med den oförvitlige myndighetsutövarens roll. Detta kan inte gå annat än fel.
Uttalanden från myndigheten, om minknäringen och kommande föreskrifter som går längre än vad regering och riksdag uttalat och dessutom ska införas innan regeringen berett frågan om minknäringens framtid, är oacceptabla.
De förslag som myndigheten antyder saknar grund i vetenskaplig forskning. Man hänvisar till en utredning från Jordbruksverket och EU:s vetenskapliga kommitté vars resultat på den punkt Djurskyddsmyndigheten tar upp ifrågasatts av expertisen på området. Generaldirektören talar till och med om ett förbud trots att en statlig utredning nyss visat att det skulle strida mot grundlagen.
En dålig förankring hos djurskyddsinspektörerna är uppenbar då man från inspektörernas håll uttalar att den nya myndigheten riskerar att rasera det andra myndigheter och lantbrukare i samverkan under lång tid byggt upp till en djuromsorg som ligger i världsklass. Man uttalar till och med farhågor om att den nya myndigheten vill slå ut svenska branscher genom nya regler.
Myndigheterna kör över kommunerna genom uttalande om hur dessa ska ta ut sina avgifter. Detta utan förståelse för att Sveriges kommuner ser väldigt olika ut och att den lokala och demokratin måste få ha betydelse.
Svårighet att nå kontakt med myndigheten och få en dialog har redan omvittnats från flera håll. Det verkar som att myndigheten bestämt sig för att köra ett eget spår utan att bry sig om omgivningen och verkligheten.
Remissvaret på Pälsdjursutredningen som Djurskyddsmyndigheten avlämnat är till sin karaktär likalydande med det som Jordbruksverket avgivit. Undertecknare är samma person som varit föredragande i båda fallen men som bytt tjänst mellan myndigheterna under tiden. Att formulera Djurskyddsmyndighetens remissvar så att man instämmer med Jordbruksverkets dito visar osedvanlig oförmåga att hålla isär yrkesroll med påverkansroll. Det är rimligt att låta förvaltningsrättslig expertis granska detta förfarande.
Jag ställer den här interpellationen mot bakgrund av den starka oro som Djurskyddsmyndigheten på bara två månader lyckats skapa inom sitt verksamhetsområde, hos dem som myndigheten i stället bör söka samarbete med. Fortsätter Djurskyddsmyndigheten på den inslagna vägen är det synnerligen olyckligt för hela Sveriges jordbruksnäring.
Mina frågor till jordbruksministern är:
1.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att hos lantbruksföretag, kommuner och djurskyddsinspektörer skapa förtroende för Djurskyddsmyndigheten?
2.Vilka åtgärder avser ministern att vidta med anledning av vad som ovan anförts om tjänstemannaagerande på Djurskyddsmyndigheten?
3.Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att se till att Djurskyddsmyndighetens beslut är i överensstämmelse med regerings- och riksdagsbeslut?