Dubbelspår på Ostkustbanan

Fru talman! Peder Björk har frågat mig hur jag arbetar för att säkerställa att ett fullt utbyggt dubbelspår på Ostkustbanan sträckan Gävle-Härnösand kan färdigställas senast år 2035.

Ostkustbanan är ett viktigt järnvägsstråk för såväl gods- som persontrafik. Den är, som interpellanten framför, också hårt trafikerad. Den 7 juni 2022 fastställde den tidigare regeringen den nationella trafikslagsövergripande planen för transportinfrastrukturen för perioden 2022-2033. I planen ingår två objekt för utbyggnad för dubbelspår på Ostkustbanan, på sträckorna Gävle-Kringlan och Sundsvall C-Dingersjö.

Regeringen har påbörjat arbetet mot en ny nationell plan för planperioden 2026-2037 genom att i ett första steg ge Trafikverket i uppdrag att inkomma med ett inriktningsunderlag för en ny planperiod. Detta uppdrag redovisades den 15 januari och bereds nu inom Regeringskansliet. Underlaget kommer att ligga till grund för en infrastrukturproposition med nya ekonomiska ramar och inriktning för en ny plan. Behoven inom infrastrukturen är stora, och det är nödvändigt att göra genomtänkta prioriteringar mellan olika åtgärder. Det är viktigt att det görs i en ordnad process med ett tillräckligt underlag.

Regeringens prioritering kommer fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser på bästa sätt. Det handlar alltså både om att värna det vi redan har byggt och om att investera i ny infrastruktur där det behövs.

Fru talman! Järnvägssträckan mellan Gävle och Härnösand är Sveriges längsta flaskhals med 27 mil enkelspårig järnväg. Ja, ni hörde rätt: 27 mil enkelspårig järnväg.

Precis som statsrådet lyfte fram i sitt svar på min fråga är detta en väldigt hårt trafikerad sträcka. Det finns både ett stort behov av och stora önskemål om att kunna öka transporter av både gods och människor på den här sträckan. Men det är helt enkelt fullt på spåret, så det går inte att köra mer järnvägstrafik än vad som görs i dag.

Fru talman! Skulle man få på plats ett dubbelspår på den här sträckan skulle man helt plötsligt fyrdubbla kapaciteten och halvera restiderna. Mellan Sundsvall och Stockholm skulle restiden bli strax över två timmar, och restiden mellan Stockholm och Umeå skulle bli knappt fyra timmar.

Under valrörelsen 2022 var partiledarna Ulf Kristersson och Ebba Busch på plats i Sundsvall. Vid det tillfället utlovade båda dessa partiledare att om de skulle vinna valet och bilda regering skulle de se till att ett dubbelspår skulle vara fullt utbyggt och på plats senast 2035. Detta löfte som gavs under valrörelsen har sedan också bekräftats av Ulf Kristersson efter att han hade blivit statsminister. Det gjordes i en SVT-intervju där han på en konkret fråga sa att löftet ligger fast: Dubbelspår ska vara klart till 2035. Alltså är det numera också regeringens politik att se till att få på plats ett dubbelspår på Ostkustbanan till 2035, fru talman.

Alla vi som på något sätt har varit involverade i stora infrastrukturprojekt vet att det tar tid. År 2035 är bara elva år bort. Det kan tyckas som en väldigt lång tid, men i infrastruktursammanhang är det en väldigt kort tid. Det behöver planeras, fattas beslut och - inte minst - byggas. Även om 2035 tycks vara långt bort brådskar det alltså att se till att få nödvändiga beslut och nödvändig finansiering på plats för att dubbelspåret som statsministern och regeringen har utlovat ska vara på plats 2035.

Min fråga till infrastrukturministern är helt enkelt om regeringen är beredd att redan nu se till att den här processen tar fart på riktigt och att ge Trafikverket i uppdrag att göra det nödvändiga förberedelsearbetet och se till att påbörja färdigställandet av dubbelspår till 2035.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Peder Björk för engagemanget i den här angelägna frågan. Precis som ledamoten är inne på, och som jag också sa i mitt svar, är detta en hårt trafikerad väg. Den är viktig för godstrafik liksom för arbetspendling, och sträckan är som sagt hårt trafikerad. Jag är väl medveten om de behov och önskemål som finns.

När det gäller planprocesserna har regeringen tagit det första steget. Vi har redan tagit emot inriktningsunderlaget från Trafikverket och skickat ut det på remiss, och vi inväntar och inhämtar nu synpunkter från olika delar av landet. Min ambition är att vi kommer att ha en hög framdrift i arbetet med tanke på hur stora behov som den svenska infrastrukturen har.

Under våren kommer vi att parallellt med detta förhandla om inriktning och övergripande principer inom ramen för Tidöavtalet. I höst kommer vi sedan att lägga fram ett förslag i en proposition på riksdagens bord, vilket kommer att innebära att riksdagen kan fatta beslut om ramarna.

I detta är det viktigt att se hur man kan jobba för att genomföra infrastrukturåtgärder snabbare än tidigare. Detta är något som jag arbetar med, och som vi arbetar med på departementet. Vi arbetar med att öka hastigheten för att få på plats de investeringar som behövs och att samtidigt få på plats underhållsåtgärder snabbare än i dag.

Detta leder till en stor utmaning med tanke på de kostnadsökningar som sker. Det är alltså viktigt att Trafikverket arbetar med kostnadskontroll för att vi ska ha råd med de åtgärder som behöver komma på plats. Det finns också möjlighet för medfinansiering från EU eftersom Ostkustbanan är en del av Scanmed-korridoren i TEN-T-nätverket. Regeringen är och kommer att vara mycket aktiv i att få medfinansiering från EU. Vi kan förstås också se över möjligheterna att få medfinansiering från Nato när vi blir medlemmar där.

Arbetet pågår alltså steg för steg i ett högt tempo. Vi är nu i det steget att inriktningsunderlaget är framme och ute på remiss. Regeringen arbetar för fullt med fokus på att stärka den svenska infrastrukturen för att underlätta för godstrafik och arbetspendling som stärker jobb och tillväxt i hela landet för att hela Sverige ska fungera.

Fru talman! För att kunna göra detta effektivt och med hög framdrift behövs det också tydliga uppdrag till Trafikverket och tydliga besked i den här frågan.

Kommunerna och regionerna längs den här sträckan har redan gjort sitt jobb. Det finns en hög planberedskap, och det allra mesta som behöver göras innan regeringen och Trafikverket tar vid är redan gjort. Här har statsrådet alla möjligheter att få i gång en byggnation och ett projekt snabbt, vilket är så jag uppfattar att statsrådet önskar utveckla den svenska infrastrukturen.

Nu är det bara en delsträcka och en flaskhals som vi pratar om. Det gäller visserligen en 27 mil lång enkelspårig järnväg, men den är en del av ett mycket större system, inte minst det järnvägssystem längs den svenska Norrlandskusten där Botniabanan för länge sedan har färdigställts. Resultatet blev lyckat, inte minst för den regionala arbetsmarknaden och arbetsmarknadspendlingen men även för godstrafiken.

Norrbotniabanan planeras, och när dessa delar är på plats är det helt nödvändigt att den 27 mil långa enkelspåriga järnvägen finns på plats. Annars kommer Sverige som nation inte att få ut något av de investeringar som görs norrut, i alla fall inte den fulla potentialen, då det längre söderut kommer att finnas en sträcka där det fortfarande är enkelspår. Vi vet hur sårbart det är om det uppstår problem längs en sådan sträcka.

Alldeles särskilt viktigt blir detta i ljuset av de hundratals eller tusentals miljarder som nu investeras i norra Sverige i den nya gröna industrin. Det krävs givetvis infrastrukturlösningar för att transportera gods, men de är minst lika viktiga för att säkerställa kompetensförsörjningen. Det behövs ett större upptagningsområde, och där ger just tågtrafiken en möjlighet att säkra kompetensförsörjningen genom ett bra system för pendling längs Norrlandskusten. Det handlar alltså om både godstransporter och persontransporter.

Det som oroar mig när regeringen inte kan lämna några tydliga besked i denna fråga är att de som är beredda att investera i den nya gröna industrin såklart undrar om järnvägssystemet verkligen kommer att komma på plats inom en rimlig tid. Detta skickar heller inte särskilt bra signaler till dem som överväger att flytta norrut för att ta alla de nya jobben och som undrar om de kommer att kunna pendla på ett vettigt sätt i dessa regioner. Kommer personer, när de väl har flyttat från södra Sverige, att kunna använda sig av tågen för att åka söderut och hälsa på släktingar och vänner?

Det finns många perspektiv i detta. Enligt statsministerns löfte ska det hela vara på plats 2035, och därför är det viktigt att vi får någon form av besked från regeringen om hur man tänker få det på plats.

Fru talman! Jag återupprepar min tidigare fråga: Kan statsrådet säga i dag om alla vi som följer denna fråga kan få någon form av besked före 2026?

Fru talman! Jag har gett ett besked om hur planarbetet och revideringen av den nationella planen ser ut. Vi har redan tagit emot inriktningsunderlaget, och vi arbetar i ett högt tempo med planrevideringen. Min ambition är, som jag sa, att komma till riksdagen i höst med en proposition med förslag på ramar.

Det som vi diskuterar nu i stor utsträckning är den nuvarande planen, som den förra regeringen tog fram. Vid den senaste planrevideringen 2022 lades det inte till några ytterligare etapper med dubbelspår utöver de två objekt som nu är med i gällande plan och som har funnits med sedan tidigare. Nu arbetar Trafikverket med genomförandet av dessa objekt.

Som Peder Björk var inne på är det långa ledtider i detta. Det hade förstås varit ännu lättare att ha en hög framdrift om det hade funnits med vid den förra planrevideringen. Nu gjorde det inte det, utan det ligger på bordet i det arbete med inriktningsunderlaget som vi nu har rivstartat. Detta är en del av Tidöavtalet, och det ska förhandlas om en inriktning och övergripande principer under våren parallellt med att vi inhämtar synpunkter från regioner och andra berörda runt om i landet.

Regeringen arbetar mycket målmedvetet med infrastrukturen i vårt land. Låt mig påminna om de prioriteringar som jag tog upp i mitt svar, fru talman. Regeringen kommer fortsatt att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta de gemensamma resurserna på bästa sätt.

Det handlar alltså både om att värna det som vi redan har byggt och om att investera i ny infrastruktur där det behövs. Jag håller med Peder Björk om att vi behöver ha mer helhetstänk, ett holistiskt perspektiv, där det viktiga förstås är att se hela stråk. Om det blir för mycket fokus på olika etapper under lång tid blir nyttan av investeringarna på just dessa etapper inte fullt ut förverkligad innan hela stråket har byggts ut.

Det finns flera sådana exempel i andra delar av landet. Där behöver vi titta på genomförandet och vilka möjligheter infrastrukturen ger men också på vilka flaskhalsar som potentiellt byggs in.

Peder Björk lyfte fram flera områden som är vägledande för regeringens arbete: näringslivets behov, möjligheten till arbetspendling, att hålla ihop samhället och att man oavsett vilket trafikslag man väljer ska kunna resa tryggt och säkert för att hälsa på nära och kära i olika delar av landet. Här finns det, vill jag vara tydlig med, uppenbara problem med den svenska infrastrukturen.

Underhållsåtgärder har skjutits upp under lång tid, vilket gör att situationen på järnvägen och vägarna nu är mycket ansträngd. Detta leder till att det kommer att vara tuffa prioriteringar i arbetet med planrevideringen, men som jag sa kommer regeringens prioritet fortsatt att vara att förbättra den infrastruktur vi har, reparera där det behövs och förvalta våra gemensamma resurser. Detta innebär både att värna det vi har byggt och att bygga ny infrastruktur där det behövs.

Fru talman! Jag hade egentligen inte väntat mig ett konkret besked här i dag om sträckan Gävle-Härnösand och ett nytt dubbelspår.

Statsrådet säger att vi ska se fram emot den proposition som kommer till hösten. Normalt sett brukar det inte finnas utpekade projekt i den typen av propositioner, men statsrådet får gärna överraska mig när den läggs fram i höst.

Jag tror nämligen att det, nu när regeringen har lovat att dubbelspåret på Ostkustbanan ska stå klart till 2035, är otroligt viktigt att skicka en tydlig signal till dem som investerar i den nya industrin i norra Sverige men även till dem som är beredda att flytta dit och alla oss som redan bor där om vad regeringen tänker göra för att komma till skott med dubbelspår på Ostkustbanan och få det färdigställt till 2035.

Om statsministern hade varit här i dag och deltagit i denna debatt hade jag sagt: Var är spaden, Ulf? Nu säger jag samma sak till statsrådet. Var är spaden? Det behövs en tydlig signal.

Jag vill också skicka med att jag hoppas att statsrådet och regeringen överväger att i närtid ge ett tydligt uppdrag till Trafikverket att sätta fart med att förverkliga dubbelspår på Ostkustbanan på sträckan Gävle-Härnösand. Det är ett löfte från statsministern och från regeringen.

Även om det kan tyckas vara lång tid till 2035 är elva år i infrastruktursammanhang väldigt kort tid. Därför behövs beslut nu. Det behövs en ny tydlig signal från regeringen för att vi ska få på plats dubbelspår på sträckan Gävle-Härnösand till år 2035.

Fru talman! Jag vill tacka för interpellationen och möjligheten att samtala om detta viktiga stråk i det svenska järnvägsnätet.

Jag konstaterar att Peder Björk säger att han kanske inte hade förväntat sig ett konkret besked i dag. Mycket riktigt är det sällan så att vi prioriterar olika delar av infrastrukturen när vi står mitt i arbetet med en planrevidering eller att ett statsråd en fredagsförmiddag i Sveriges riksdag skulle peka på olika sätt, utan det är en ordnad process.

Vi har i snabbt tempo tagit fram och fått inriktningsunderlag från Trafikverket. Det går ut på remiss för att synpunkter ska inhämtas. Parallellt med detta kommer vi att ha infrastrukturen, den långsiktiga planeringen och inriktningen för den som en del av Tidöavtalet för att behandla övergripande principer. Det var också i detta sammanhang som jag sa att jag kommer att återkomma till riksdagen med en proposition senare i år.

Det är mycket riktigt som Peder Björk är inne på att det är först i nästa steg, efter propositionen och när åtgärderna beslutas, som olika åtgärder brukar ställas mot varandra. Men viktiga delar i propositionen kommer att handla om ramen. Det är ramen som på många vis sätter förutsättningarna.

Andra delar som ligger på bordet för diskussion är förstås möjligheterna att finansiera infrastruktur på andra sätt än tidigare. Det är en fråga som kommer att diskuteras. Där hoppas jag att vi också ska kunna uppnå en bred samsyn i Sveriges riksdag, så att vi får både mer pengar till infrastruktur och mer infrastruktur för pengarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.