Effekter av avskaffad förmögenhetsskatt

Interpellationsdebatt 17 november 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Anf. 33 Anders Borg (M)

Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att minska de ekonomiska klyftorna. Hans Olsson har frågat mig hur jag bedömde att avskaffandet av förmögenhetsskatten skulle finansieras, om jag avser att ta initiativ till en utredning av hur nettoinflödet av kapital påverkats av förmögenhetsskattens avskaffande samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en rättvis förmögenhetsfördelning. Bakgrunden till frågorna är att förmögenhetsskatten avskaffades från och med 2007. Förmögenhetsskatten var en dåligt fungerande skatt. Några av Sveriges mest förmögna personer var helt eller delvis skattebefriade medan vanliga husägare betalade förmögenhetsskatt på grund av snabbt stigande taxeringsvärden. Förmögenhetsskatten uppfattades därför som både godtycklig och orättvis. Dess brister har lyfts fram av bland annat Skattebasutredningen, Skatteverket och Finanspolitiska rådet. Det fanns därför goda skäl för att avskaffa förmögenhetsskatten. Avskaffandet finansierades delvis genom att begränsa avdragsrätten för privat pensionssparande. Detta mildrade de problematiska fördelningseffekterna. Vid tidpunkten för avskaffandet gjordes en helhetsbedömning att det resterande intäktsbortfallet rymdes inom statens budgetram. Regeringen gör samma bedömning i dag. Då hade staten ett strukturellt sparande som låg väl över målet om 1 procent av bnp. Sedan dess har det strukturella sparandet minskat något men det är fortfarande i linje med finanspolitikens mål när hänsyn tas till den kraftiga konjunkturavmattningen. I propositionen Slopad förmögenhetsskatt m.m. (2007/08:26) anför regeringen att slopandet förbättrar tillgången till riskkapital genom att framgångsrika entreprenörer i mindre utsträckning lämnar landet av skatteskäl. Som tydligt framgår av propositionen är det svårt att bedöma i vilken utsträckning kapital som redan lämnat landet kan förväntas återvända. Osäkerheten förstärks av att oppositionen aviserat att de vill återinföra förmögenhetsskatten. Regeringens politik bedöms på sikt bidra till 150 000 varaktigt fler sysselsatta. Jobbskatteavdraget står för drygt hälften av ökningen. Dessa åtgärder utgör tillsammans ett krafttag för att minska de ekonomiska klyftorna i samhället.

Anf. 34 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Tack för svaret! Regeringen har hittills sänkt skatten till en kostnad för statskassan på 85 miljarder. En ytterligare skattesänkning på 10 miljarder är planerad. Samtidigt kommer budgetunderskottet för 2009 att hamna på ca 100 miljarder. Skattesänkningarna sker med lånade medel. Det är oansvarigt. Fördelningspolitiskt har de samlade skattesänkningarna till hälften tillfallit den fjärdedel av svenska folket som tjänar mest. Den fjärdedel som tjänar minst har fått 6 procent. Så ser den moderatledda regeringens politik ut i praktiken. Klyftorna ökar. Regeringen gör det medvetet genom en orättfärdig fördelningspolitik. Avskaffandet av förmögenhetsskatten som var en av den moderatledda regeringens första majoritetsbeslut i riksdagen gynnade mycket välbeställda personer. Hela 60 procent av förmögenhetsskatten betalades av den tiondel av befolkningen som tjänade mest. Det är mycket tydligt att regeringens politik gynnat rika personer. Det är sanningen. Vi socialdemokrater röstade emot den moderatledda regeringens förslag. Vi avser att efter 2010 återinföra en ny förmögenhetsskatt som kommer att ge staten ca 3,8 miljarder till statskassan. Vi tycker att det är rimligt att även de mest välbeställda ska bidra till det gemensamma i svåra tider. Låter inte det rimligt, Anders Borg? Människor med förmögenhet ska återigen bli skyldiga att redovisa. Den moderatledda regeringen har genom att ta bort redovisningsskyldigheten skapat ett läge där rikedomar mörkas. Det ska tydligen inte vara möjligt att ha insyn i de mest förmögnas ekonomi. De höjs ovanför samhället i övrigt. Det säger mycket om hur den nuvarande regeringen tänker. Rikedom ska inte synas eller granskas, än mindre ska man skatta för den. På vilket sätt den avskaffade förmögenhetsskatten bidrar till nya arbetstillfällen är höljt i dunkel. Det handlar om allmänt hållna uttalanden, lösa antaganden och obevisade påståenden medan verkligheten är att arbetslösheten trots massiva skattesänkningar och borttagande av förmögenhetsskatten ökar rejält. Utbetalningarna av a-kassa ökar. Utbetalningar av socialbidrag ökar. Det så kallade utanförskapet har ökat med 70 000 personer. Så ser facit ut. Den omedelbara effekten av avskaffad förmögenhetsskatt och övriga skattesänkningar är att de mest välbeställda har fått mer pengar. Det är de som har fått mest. Arbetslösheten har inte minskat. Det måste man ändå beteckna som ett haveri. Generallinjen i regeringens politik är ju att genom sänkta skatter skapa fler jobb. Vi ser inte de effekterna. Vi ser allmänna uttalanden. Vi ser vaga formuleringar. Vi ser hänvisningar till långsiktiga prognoser. Men vi ser inte resultat. Anders Borg har sagt att dagens regering ska dömas efter förmågan att klara arbetslösheten. Den domen borde bli hård. Min fråga till ministern är: Finns det inte anledning till självrannsakan när man ser att avskaffad förmögenhetsskatt och övriga skattesänkningar inte ger önskad effekt i nya jobb?

Anf. 35 Hans Olsson (S)

Herr talman! Tack för svaret! Det var mycket intressant. Jag ska ta utgångspunkt i ett annat sätt att tänka. Kronofogdemyndigheten var i skatteutskottet och redovisade hur det gick för dem i oktober. De sade att det aldrig någonsin har varit så många ärenden hos Kronofogdemyndigheten som förra året. Det var all time high, sade de. Det var 1 miljon. Prognosen för i år är 1,2 miljoner ärenden. Det är alltså en enormt kraftig ökning. Enligt Kronofogdemyndigheten beror det på att arbetslösheten kommer att vara på en konstant hög nivå. Man är speciellt orolig för att ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Bakom de här siffrorna döljer sig många tragedier. Där döljer sig kanske Lisa, fyra år, som går på dagis och inte längre får vara tillsammans med sina kompisar mer än tre timmar. Sedan, när det blir som roligast på dagis, måste hon gå hem eftersom mamma och pappa är arbetslösa. Där döljer sig kanske Johan, tio år, som kommer från sommarlovet och ska skriva en uppsats om vad familjen gjorde på lovet. Det finns kanske inte så mycket att skriva om eftersom de inte hade råd. Det kan vara Erik, 16 år, som alltid har kunnat få åka med på fritidsgårdens resor till Sälen för att åka skidor och inte kan göra det längre. Det döljer sig bakom de siffror som redovisas lite hårt. Det är det ena Sverige. Sedan har vi det andra Sverige. Jag ska citera ur Aftonbladet fredagen den 11 september 2009. Eftersom det har stått i tidningen är det ju riktigt, även om det är i Aftonbladet. Det handlar om att de rika vinner. Jag ska läsa innantill. "På eftermiddagen den 18 september 2006 lämnade statsminister Göran Persson in sin avskedsansökan. Den borgerliga alliansen tog över makten med löften om avskaffad förmögenhetsskatt. Åtta dagar senare klev H & M-miljardären Stefan Bengtsson in på Din Bil i Stockholm och köpte en grå Lamborghini Murcielago kontant. Nypris 2,4 miljoner. Tvåsitsig. Noll till hundra på 3,7 sekunder. Toppfart 330 kilometer i timmen. Stefan Bengtsson är en av de stora vinnarna på den borttagna förmögenhetsskatten." Finansministern och jag är vanliga människor av kött och blod. När jag ser de här två världarna i Sverige berörs jag. Det känns inte bra. Det är viktigt att vi har ett samhälle där vi håller ihop. Här har vi den ena sidan, de arbetslösa, och den andra sidan, vinnarna på förmögenhetsskatten. Är det inte så ändå att även finansministern känner att någonting är fel?

Anf. 36 Lennart Hedquist (M)

Herr talman! Jag upplever att det finns en mycket bred enighet om att det var riktigt att avskaffa förmögenhetsskatten, eller konfiskationsskatten, som den kanske hellre borde benämnas. När nu Socialdemokraterna luftar förslag om att återinföra den, dessutom med alla de hål och brister som den tidigare förmögenhetsskatten hade, är det mycket anmärkningsvärt och väl enbart någon form av populism. Det är ren populism, bland annat utifrån att man förbiser det faktum att de riktigt förmögna personerna i vårt land, bland annat de som Hans Olsson försökte beskriva, redan tidigare var befriade från förmögenhetsskatten. Eftersom det nu ställs frågor till regeringen och finansministern vore det intressant att höra om interpellanterna kan åberopa några insiktsfulla debattörer, ekonomer eller andra, i den mån de inte står Socialdemokraternas partiledning väldigt nära, som menar att det vore en riktig åtgärd att återinföra förmögenhetsskatten. Även personer och debattörer som står Socialdemokraterna mycket nära varnar för den åtgärden, senast på ett skatteseminarium som vi hade här i Riksdagshuset i onsdags. Det finns anledning att understryka att ett återinförande av förmögenhetsskatten är en rent kontraproduktiv åtgärd som skadar samhällsekonomin och därmed drabbar oss alla som bor i landet. Därför är min fråga till de interpellanter som har riktat interpellationen till finansministern: Vilka är det som ni kan åberopa som menar att ett återinförande av förmögenhetsskatten vore en klok åtgärd för Sverige?

Anf. 37 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! När jag läser svaret som finansministern har lämnat skriver han, och det är förmodligen en egen bedömning som han gör: "Regeringens politik bedöms på sikt bidra till 150 000 varaktigt fler sysselsatta. Jobbskatteavdraget står för drygt hälften av ökningen." Det är en egen bedömning. Det skulle vara roligt att få höra lite mer om vad denna bedömning är grundad på. Vad är det för forskning? Hur har han kommit fram till de här siffrorna? Vi ser inte det här i verkligheten. Vad jag ser runt ikring mig hemma i Gävleborg är över 16 000 arbetslösa. Prognosen pekar på att det om två år går upp till 21 000 arbetslösa. Vi har 400 000 arbetslösa i landet i dag. Av dem är hela 125 000 långtidsarbetslösa. Och så ser vi hela tiden hur klyftorna ökar. Det är väl moderat retorik att säga att vi måste sänka skatterna kraftigt för att det ger jobb. Problemet är bara, finansministern, att vi inte ser att det skulle bli fler jobb. Sedan kan man föra spekulationer och göra egna bedömningar. Men jag skulle vilja syna det här riktigt ordentligt. Finansministern brukar berömma sig av att han är ekonom, verkligen utbildad och klar - komvux och så vidare. Men då vill jag höra vad som finns bakom siffrorna. Vad vi ser är att folk får flytta hemifrån därför att a-kassan är urusel. Vad vi ser är att Kent Öst, 61 år, måste flytta hem till mamma för att han inte har pengar. Vad vi också ser, och som Aftonbladet uppmärksammar i dag, är att ungdomar säger: Vad kan jag göra? Hur ska jag få jobb? Jag kan ju ingenting! Samtidigt har andra fått stora skattesänkningar. Vi ser ett Sverige som glider isär. Då använder sig finansministern, för all del även Hedquist, av retorik och säger: Så här gör vi för att det ska bli fler jobb! Men upp till bevis nu! Var kom de stora investeringarna när förmögenhetsskatten försvann? Hur ser vi dem? Det är svårt att bedöma, säger finansministern. Men han kan åtminstone bedöma att det blir 150 000 nya jobb. Kom fram till talarstolen, finansministern, och berätta hur! Verkligheten går åt ett helt annat håll. Det är över 16 000 arbetslösa i Gävleborg nu. Det kommer att bli 21 000 snart. Vi står inför stora och svåra problem. Finansministern sänker skatterna med lånade pengar.

Anf. 38 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig läsa högt ur boken Aldrig ensam, alltid ensam , en utskrift av de samtal med Erik Fichtelius som Göran Persson under sin partiordförandetid och statsministerperiod lät spela in. Det var den verkställande makten i Sverige, det vill säga statsministern, partiordföranden i det parti som debattörerna företräder. Vi ser att pengar förs ut ur landet och i stället placeras i utländska sparkonton där man inte tar ut skatt, säger Göran Persson. Han fortsätter sedan: På så sätt blir skattebaserna på förmögenhet, arv och gåvor snabbt sammansmältande. Han understryker: Förmögenhetsskatten, därför att man tar ut pengar ur landet, arvs- och gåvoskatten, därför att man har expertis till sitt förfogande för att gå runt systemen. Om du frågar mig i dag, tycker jag att vi ska ta bort de där. Det som står på s. 225 i en utskrift av det band som Göran Persson spelade in tillsammans med Erik Fichtelius är: Om du frågar mig i dag, tycker jag att vi ska ta bort de där. Jag vill gärna upprepa det, för jag förstår att det här är någonting som debattörerna har pratat med Göran Persson om. Det är en viktig fråga som jag får interpellationer om, och det är en viktig ideologisk fråga för Socialdemokraterna. Då förstår jag att det fanns kongressbeslut, att man hade haft rådslag där man prövade detta, att partistyrelsen och verkställande utskottet hade suttit och vägt frågan fram och tillbaka. Och så valde man: Var det arvs- och gåvoskatten eller förmögenhetsskatten man skulle avskaffa? Det framgår i boken att Göran Persson egentligen helst ville avskaffa förmögenhetsskatten, men det blev arvs- och gåvoskatten. Jag ska inte återge de fördelningskalkyler som finns för avskaffandet av arvs- och gåvoskatten, men om jag minns rätt hade de med 200 000 eller mer i inkomst näst intill 40 procent av de förmögenheter som gick i arv. Det var alltså i huvudsak höginkomsttagare som fick del av avskaffandet av arvs- och gåvoskatten. Men Socialdemokraternas kritik mot den här skatten står i skarp kontrast mot att deras partiordförande, förmodligen efter diskussioner i kongress, verkställande utskott, partistyrelse, riksdagsgrupp, förtroenderåd och regering, kommit fram till att förmögenhetsskatten borde avskaffas. Men han valde sedan att man i stället skulle ta arvs- och gåvoskatten. De har väldigt likartade fördelningseffekter. Men det var det val statsministern gjorde. Jag har väldigt svårt att riktigt ta kritiken på allvar, eftersom ni alla har varit beredda att sitta i ett parti i riksdagsgrupper, kongresser, verkställande utskott, partistyrelse och vilka andra förtroendeuppdrag ni nu har haft under perioderna och höra Göran Persson säga att han vill avskaffa förmögenhetsskatten. Ni har gett partiet mandat att i överläggningar med Svenskt Näringsliv föreslå att man avskaffar arvs- och gåvoskatten. Det är den enda rimliga tolkningen av den här processen. Det måste väl rimligen också ha stått i ett valmanifest 2002 att ni ville avskaffa förmögenhetsskatten. Det kan väl inte vara så att statsministern lovar att avskaffa arvs- och gåvoskatten utan att ha gått till val på det. Det vore utomordentligt märkligt. Ni måste ha stått upp och deklarerat för väljarna i valrörelsen 2002 att den socialdemokratiska skatteprioriteringen var att ta bort förmögenhetsskatten. Men det är inte den minnesbild vi har. Det här var någonting som Göran Persson satt och samtalade med näringslivsföreträdarna om. Men då faller ju kritiken platt! Vi gör det som Göran Persson som statsminister, partiordförande och ordförande i verkställande utskottet och alla de andra platser där det här borde ha diskuterats naturligtvis kände att han hade stöd för: att avskaffa förmögenhetsskatten. Han gick vidare med arvs- och gåvoskatten, men han upplevde att han hade partiet bakom sig när det gällde avskaffandet av förmögenhetsskatten.

Anf. 39 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Jag tror att Anders Borg inte har en aning om våra interna diskussioner och Socialdemokraternas politiska viktningar. Jag tror att du bara står här och gör en massa gissningar på det ena och det andra sättet. Socialdemokraterna har inte lagt fram något förslag om att avskaffa förmögenhetsskatten. Uttalanden som görs i en bok får stå för sig. Vi har inte lagt fram något sådant förslag vid något tillfälle. Däremot har din regering lagt fram ett sådant förslag. Ni har avskaffat den skatten och gjort en lång rad andra skattesänkningar. När riksdagens utredningstjänst tittade på det visade det sig att det gynnar framför allt de mest välbeställda i landet. Så är sanningen, Anders Borg. Vi vill återföra en ny form av förmögenhetsskatt. Så ser stridslinjen ut politiskt. Vi har aldrig föreslagit detta. Sedan må du stå och rabbla upp alla uppdrag som Göran Persson haft. Du glömde förresten några stycken, om nu det är intressant. Det hela blir inte bättre för det. Vi har aldrig lagt fram något sådant förslag. Om han sedan tycker någonting i en bok må det vara hänt. Det talades om 150 000 nya jobb i en långsiktig bedömning. Det är vagt och osäkert till sin karaktär. Det är ungefär lika spännande som att kliva på nattgammal is. Det är vad som präglar regeringens politik. Man sätter upp luftiga målsättningar som inte klarar konfrontationen med verkligheten. Hela upplägget med skattesänkningar först till 85 miljarder som nu blir 95 miljarder handlar om hur man skapar jobb. De jobben har inte infriats. Vi ser inte att de kommer. Däremot har vi nu den redovisning som Hans Olson gjorde från Aftonbladet. Där var det personer som hade fått 46 miljoner, 30 miljoner, 15 ½ miljoner, 26 miljoner, 20 miljoner och 15,6 miljoner i ren skattesänkning. Inte har det påverkat jobben på något sätt. Det har däremot inträffat att de arbetslösa och sjuka har fått det sämre med sänkta ersättningar och hårdare uppföljningar på Försäkringskassan. Den prognos vi varnade för i valrörelsen att en moderat regering skulle leda till att de mest välbeställda skulle få ännu mer och att andra skulle få dra åt svångremmen har infriats. Men era jobbprognoser har inte infriats. Vi har aldrig gått till val på något borttagande av någon förmögenhetsskatt. Det finns bara en som har gjort det, och det är alliansen. Det är ni som har gått till val på den frågan. Så är det. Så ser det ut. Egentligen är sanningen den att ni inte har någon strategi för hur klyftorna ska minska. Jag skulle vilja ge ett konkret förslag. Det är inte så att Sverige kommer att gå under eller att en nationell katastrof kommer att inträffa om vi återinför en förmögenhetsskatt som ger 3,8 miljarder. Det ska jämföras med 7 miljarder som den gamla gav. Om vi tar in de pengarna kan vi i stället satsa dem på ett riktat statsbidrag till skolan och göra det som en del av ett utbildningspaket för skolan. Det skulle innebära fler vuxna, fler lärare, fler specialpedagoger och annan personal. Skulle inte landets mest välbeställda personer kunna bidra med att försöka få fram en bättre skola? De skulle inte få problem med maten på bordet, att betala hyran eller någonting annat som skulle menligt påverka deras liv i negativ mening. De skulle kunna göra en insats för eleverna i skolan. Det skulle kunna vara ett utslag av fördelningspolitik. Det skulle leda till någonting, och det skulle vara konkret. Man skulle visa att man ville någonting, och det skulle ge några arbetstillfällen. Mitt recept är betydligt säkrare när det gäller att skapa nya arbetstillfällen än det allmänna vaga att skattesänkning ger jobb. Ni har inte bevisat det.

Anf. 40 Hans Olsson (S)

Herr talman! Det sista som Peter Hultqvist sade var riktigt intressant. Det är nästan så att man kan tro att vi har övat och kört ihop detta, men slumpen gjorde att det inte blev så. Jag tog med mig en utskrift från Dagens Industri som nästan sammanfaller med vad Peter Hultqvist sade om att man kunde ta in lite pengar och satsa exempelvis på utbildning och skolan. Det står: Rika tyskar kräver förmögenhetsskatt. En grupp stormrika tyskar har i ett upprop på Internet vädjat till Angela Merkel att återinföra förmögenhetsskatten som skrotades 1997. Denna lilla grupp på 40 personer påpekar att om de 2,2 miljoner tyskar som har förmögenheter på över 5 miljoner kronor beskattades med 5 procent så skulle statskassan få in 100 miljarder euro som skulle kunna användas. Det är inte helt fel. Sedan tackar jag också finansministern för hans upprepningar av vad som stod i Göran Perssons bok. Repetition är kunskapens moder. Jag tror att jag nu kommer ihåg vad finansministern läste för oss fyra gånger. Det var intressant. Jag är väldigt tacksam för att finansministern tog upp arvs- och gåvoskatten. Avskaffandet arvs- och gåvoskatten visar på en stor skillnad mellan Socialdemokraternas agerande och Moderaternas hantering av förmögenhetsskattens avskaffande. När arvs- och gåvoskatten avvecklades vid budgeten 2004, tror jag, var det för att svenskt näringsliv hade problem med generationsskiften i företagen. Då hade man ett önskemål att avskaffa arvs- och gåvoskatten. Här kommer poängen. Den socialdemokratiska regeringen sade ja till det. Men finansiering, kostnaden för att ta bort arvs- och gåvoskatten, betalades av näringslivet genom att man fick försämringar i så kallade periodiseringsfonder. Kostnaden var 2,6 miljarder, om jag minns rätt. Näringslivet som tjänade på detta betalade reformen. När Anders Borg avvecklar förmögenhetsskatten finansieras det till en liten del med 1,3 miljarder. Men kvar är 5 miljarder kronor som inte finansieras alls. Det kanske betalas av de arbetslösa, vem vet. Den bara avskaffas till en kostnad på 5 miljarder. Det är stor skillnad mellan socialdemokratisk och moderat politik när det handlar om att göra rättvisa saker. Jag skulle vilja få reda på hur stort kapitalinflödet blev. Det var poängen med att avskaffa förmögenhetsskatten. Hur mycket av kapitalet kom tillbaka till Sverige? Det var poängen, och det skulle investeras i nya jobb. Var är stålarna, Anders Borg?

Anf. 41 Lennart Hedquist (M)

Herr talman! Jag noterar att ingen av debattörerna från Socialdemokraterna än så länge har kunnat åberopa någon insiktsfull debattör, ekonom eller motsvarande i landet som menar att man bör återinföra förmögenhetsskatten. Däremot finns det sådana personer som Kjell-Olof Feldt, Anne-Marie Lindgren, P-O Edin och andra som står arbetarrörelsen och Socialdemokraterna nära som varnar för den åtgärden. Att avskaffa förmögenhetsskatten har aldrig påståtts vara en fördelningspolitisk åtgärd. Det ligger kanske i sakens natur med dess rubricering att dess avskaffande i första hand, om man ser till enskilda personer, kommer dem till del som har betalat förmögenhetsskatten. Sanningen är dessutom att ett avskaffande av förmögenhetsskatten är något som gör att hela samhällsekonomin gynnas. Ni som påstår motsatsen har anledning att försöka ta fram någon debattör som stöder er i påståendet att det skulle vara en bra åtgärd att återinföra förmögenhetsskatten. Dessutom blir förmögenhetsskatten i den utformning den hade och i den utformning som Socialdemokraterna föreslår en frivillig skatt. Göran Persson, som åberopades här, var tydlig med att förmögenhetsskatten var en frivillig skatt. Men samtidigt var den en skatt som kom att i första hand drabba den så kallade medelklassen, som inte genomförde den typen av skatteplaneringsåtgärder som man kunde genomföra för att slippa förmögenhetsskatten. Det innebär att den skatt som ni nu föreslår ska återinföras företrädesvis är en ren pensionärsskatt. Det är en skatt som kommer att drabba pensionärer som har amorterat lånen på sitt radhus eller sin sommarstuga. Men den kommer inte att drabba andra personer så mycket. Därför undrar man över era fördelningspolitiska förslag i det avseendet.

Anf. 42 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag kommer att tänka på Emelie uppe i Hudiksvall. Emelie är 24 år. Hon har ett litet, jättehärligt barn som heter Isabella. Hon får nu vänta i över tio veckor på att få en usel a-kassa. Hon vill ha jobb och praktik för att komma ut. Det här sker samtidigt som de med stora förmögenheter har fått stora gåvor av Anders Borg. Det är det här jag vill peka på - delningen och klyvningen av Sverige. Vore det inte bättre att ha de pengarna och kunna satsa dem på åtgärder mot arbetslöshet och satsa på nya jobb? Varför, Anders Borg? Du säger att det kommer 150 000 nya jobb enligt din egen bedömning. Men ställ dig här och tala om hur de kommer till, då! Och tala om hur det här har bidragit! Men det gör inte Anders Borg, utan han börjar citera gamla böcker. Det finns en annan partiledare som skrev en bok en gång i tiden. Boken heter Det sovande folket . Citera ur den, då, om det nu är så viktigt att prata om allting annat än den verklighet som rasar över oss i dag! Återigen: Det finns 16 000 arbetslösa i Gävleborg, på väg mot 21 000. Återigen: Det är stora skillnader. Folk får flytta hemifrån. De har inte pengar. Återigen: Detta är en orättvis fördelningspolitik som gynnar kärntrupperna för Moderaterna, alltså det rika folket.

Anf. 43 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig läsa upp vad Göran Persson säger under sin tid som statsminister när han ska beskriva det socialdemokratiska partiets prioriteringar. Det finns inspelat på band. Han säger: På så sätt blir skattebaserna på förmögenheter, arv och gåvor snabbt sammansmältande. Förmögenhetsskatten blir det därför att man tar pengar ur landet och arvs- och gåvoskatten därför att man har expertis till sitt förfogande som går runt systemen. Om du frågar mig i dag så tycker jag att vi ska ta bort de där. Han fortsätter lite längre ned på samma sida och utvecklar sitt resonemang. Han drar då slutsatsen att det kommer att strömma tillbaka en väldig massa kapital till landet igen som placerats utomlands. Lite längre fram fortsätter han, när han ska förklara varför han valde att i stället ta arvs- och gåvoskatten. Han säger då att det beror på den finansiering man ville genomföra genom att försämra undantaget på arbetsgivaravgiften upp till 5 procent av lönesumman och att näringslivet inte kunde acceptera det. Peter Hultqvist säger att det här får stå för Göran Persson. Men det här är inte vilken bok som helst. Det är en utskrift av samtal som är inspelade på band. Banden finns deponerade så att var och en kan gå och lyssna på dem. Det är inte tio år efteråt, när han ska fundera på vad han egentligen tycker och vill säga någonting, som han säger detta. Han säger det under sin tid som statsminister. Han agerar på det han säger genom att han sedan drar slutsatsen att han ska avskaffa arvs- och gåvoskatten, med närmast identiska fördelningseffekter som ett avskaffande av förmögenhetsskatten. Låt mig påpeka att den finansiering som Göran Persson ville genomföra genom att försämra nedsättningen av arbetsgivareavgifterna är en del av det vi har genomfört när vi har valt att finansiera vår politik så att näringslivet bär kostnaderna för detta. Peter Hultqvist har naturligtvis helt rätt när han säger att Socialdemokraterna inte har gått till val på detta. Men det var det som var problemet - att Göran Persson som statsminister, partiordförande, riksdagsgruppsordförande och allt annat som han var på den tiden var beredd att avskaffa skatten utan att ha gått till väljarna och bett om mandat. Det är detta som är problemet; Socialdemokraterna säger en sak, särskilt i opposition, och gör en annan i regeringsställning. I efterhand har man sedan den politiska moralen att man angriper oss när vi gör exakt det som den egna partiordföranden rekommenderade att man ska göra. Då anses det vara orättmätigt, orättvist och orättfärdigt trots att det är precis det som Göran Persson som statsminister och partiordförande ville genomföra. Det berodde på att Göran Persson insåg att förmögenhetsskatten inte fungerade. När det gäller jobbpolitiken kan jag rekommendera Raimo Pärssinen att ta fram LO:s bedömning av detta. De säger att jobbskatteavdraget ger i storleksordningen 70 000 jobb. SNS, KI, Finansdepartementet, OECD, Riksrevisionen och kommissionen har gjort samma bedömning; det här är åtgärder som gör att det lönar sig bättre att arbeta, och då får vi på sikt en högre sysselsättning. Det är traditionell politik för att återskapa arbetslinjen. Det enda vi kan vara osäkra på när det gäller utvärderingarna är hur mycket av effekterna av Socialdemokraternas politik som vi ser i detta. Det är klart att avskaffandet av arvs- och gåvoskatten kommer att bidra till fler jobb i Sverige. De över 70 miljarder i kompensation för egenavgifterna som Socialdemokraterna genomförde och den uppstramning man gjorde av Försäkringskassan och a-kassan kommer säkert också att bidra till att vi får effekt på sysselsättningen. Det är nämligen så det är: Ska vi ha en politik för full sysselsättning måste vi ha en arbetslinje. Sverige är ett av de länder som har den mest expansiva ekonomiska politiken av industriländerna och de starkaste offentliga finanserna. Det beror på att vi för en ansvarsfull ekonomisk politik som syftar till att minska klyftorna i samhället genom att återupprätta full sysselsättning. Det övergripande målet för vår politik är att säkra full sysselsättning. Socialdemokraterna står tomhänta i jobbpolitiken.

Anf. 44 Peter Hultqvist (S)

Herr talman! Det var många ordkaskader från Borgs sida. Arbetslösheten i Sverige är högre än EU-genomsnittet och i Finland. Det är ett trendbrott i negativ mening. Att stå här och skryta på det sätt som Borg gör borde egentligen leda till viss eftertanke. Varför är propagandabilden viktigare än verkligheten? Arbetslösheten i Sverige ökar mer än i omvärlden. Det är sanningen om detta. Ni vet inte hur mycket pengar som eventuellt kommer tillbaka av den avskaffade förmögenhetsskatten. Ni vet inte om det ger några nya jobb heller. Hänvisningen till LO:s bedömning av jobbskatteavdragen bygger nog på en lite för snäv tolkning av vad de skrev. Det handlade om en mycket vag skrivning om att det möjligtvis på sikt skulle ge mer jobb. Men det är i så fall ett ovanligt dyrt sätt att skapa nya jobb. Vi ser inte heller sysselsättningseffekten. Arbetslösheten ökar. Det är sanningen om läget. Anders Borg fastnar i vad Göran Persson har sagt. Sanningen är att varken Göran Perssons regering eller socialdemokratin efter valet har lagt fram något som helst förslag om avskaffad förmögenhetsskatt. Vi har inte gått till val på det och vi har inte begärt mandat för det. Om Göran Persson sitter och funderar i en bok eller på inspelade band är inte det relevant för den politik vi för. Vi har aldrig lagt fram något sådant förslag. Men du väljer att tugga om någonting som är en icke-fråga i sammanhanget. Det är tillåtet även för före detta partiledare att ha personliga uppfattningar. 50 procent av skattesänkningarna har gått till en fjärdedel av dem som tjänar mest i landet. Det är sanningen, och det är facit. Den fjärdedel som tjänar minst har fått 6 procent. Det här är orättvist och orättfärdigt. Det ökar klyftor. Det visar vad Moderaterna och regeringen står för.

Anf. 45 Hans Olsson (S)

Herr talman! Jag ska försöka summera lite grann. Jag får nog skaffa den där boken; den verkar intressant. Men det får jag göra sedan. Jag skulle vilja kommentera det som finansministern säger om att jobbskatteavdraget har skapat 70 000-75 000 nya jobb och att det kostar ungefär lika mycket. Jag vill passa på att gratulera till fjärdeplatsen. Jag såg att Anders Borg hamnar på fjärde plats bland Europas finansministrar, men det var lite olika kriterier som man utgick ifrån. Ekonomin var inte bästa grenen. Det förstår jag. Om man satsar 70 miljarder och får 70 000 jobb kostar varje jobb 1 miljon. Utan att vara ekonom kan man ju känna att det kanske finns något smartare sätt att få ut lite fler jobb så att det inte kostar 1 miljon per jobb. Sverige är nu ett land som varken har förmögenhetsskatt, arvs- eller gåvoskatt. Det är viktigt. Jag vet inte, men det går säkert att ta reda på via Finansdepartementet eller via riksdagens utredningstjänst, hur många länder som varken har förmögenhetsskatt, arvs- eller gåvoskatt. Det är anmärkningsvärt. Det börjar bli ett skatteparadis här. Var är pengarna? Varför får vi inga besked om var pengarna är? Man skyller på att de kanske inte kommer in därför att folk är rädda för att Socialdemokraterna kommer till makten. Jag tror att det bara är att skylla ifrån sig.

Anf. 46 Anders Borg (M)

Herr talman! Låt mig citera vad Göran Persson säger om arvs- och gåvoskatten. Han är ju så tydlig. Fråga mig i dag så tycker jag att vi ska ta bort de där, säger han om arvs- och gåvoskatten. Det var inte ett uttalande tio år efter det att Göran Persson avgick som partiledare och inte heller något som han skrivit i några memoarer i eftertankens kranka blekhet. Det var en avsiktsförklaring av en sittande partiordförande och en sittande statsminister i aktiv tjänst. Det är nedskrivet och bandat. Det är inte så att han gör det en gång, utan han kommer tillbaka till resonemanget om hur viktigt det är för Socialdemokraterna att ta bort förmögenhetsskatten. Det är en viktig prioritering för det socialdemokratiska arbetarpartiet. Socialdemokraternas partiordförande deklarerar så tydligt att man vill ta bort förmögenhetsskatten. Det finns svart på vitt, inspelat, tryckt och sänt. Det är öppet deklarerat och aldrig förnekat. Han har aldrig sagt att detta inte gäller, att det inte var sant, att det var fel eller att det var någon annan som pratade, och Bosse Parnevik var inte närvarande. Det var alldeles uppenbart Göran Persson som gav sin bedömning. Och han handlade utifrån den. Han avskaffade arvs- och gåvoskatten, och vem som helst förstår ju att ett avskaffande av arvs- och gåvoskatten har fördelningskonsekvenser. Det är så det är. Socialdemokraterna gjorde två stora skatteförändringar. De tog bort arvs- och gåvoskatten och sänkte inkomstskatterna med lite över 70 miljarder under den förra mandatperioden. Vi vet att arvs- och gåvoskatten har ungefär samma fördelningseffekter som förmögenhetsskatten. Vi vet också att jobbskatteavdraget har lite bättre fördelningskonsekvenser än kompensationen för egenavgifter. Det är inte fullt lika mycket som går till dem som tjänar mest. Det är därför den här retoriken från Socialdemokraterna blir så ihålig. Vi har de starkaste offentliga finanserna av nästan alla industriländer. Därför kommer vi också att klara jobbpolitiken. Offentliga finanser och jobbpolitik hänger ihop. Det är därför vi kan säga att vi har en ansvarsfull ekonomisk politik som bygger på att återskapa full sysselsättning.

den 23 september

Interpellation

2009/10:14 Effekter av avskaffad förmögenhetsskatt

av Peter Hultqvist (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Sedan den 1 januari 2007 är förmögenhetsskatten i Sverige avskaffad. Skatten var 1,5 procent på förmögenheter som översteg 1,5 miljoner kronor för ensamstående och 3 miljoner för gifta. Förmögenhetsskatten inbringade ca 5 miljarder kronor till staten. Ca 45 procent av förmögenhetsskatten betalades av personer bosatta i Stockholms län. Hela 60 procent av förmögenhetsskatten betalades av den tiondel av befolkningen som då hade de högsta inkomsterna.

Nu kan resultatet av den avskaffade skatten på förmögenheter avläsas. Mycket välbeställda personer har fått stora skattesänkningar. I den offentliga redovisningen så noteras belopp på ända upp till 46 miljoner kronor för en enskild person. Regeringens politik har bidragit till att kraftigt gynna redan mycket välbeställda personer. Självfallet upplevs det som utmanande i en tid med ökande arbetslöshet, allt fler som tvingas leva på socialbidrag och ökade klyftor.

Min fråga till ministern är:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att minska den ökande ekonomiska klyfta som uppstått genom förmögenhetsskattens avskaffande?