Effektivisering av arbetsmarknadspolitiska medel

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig om jag och regeringen avser att omstrukturera arbetsmarknadspolitiska anslag för att öka effektiviteten och säkerställa att de avsatta medlen når de arbetslösa som behöver dem mest. Vidare har han frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att stärka Arbetsförmedlingens kapacitet och flexibilitet i anvisningen av arbetsmarknadsinsatser, speciellt med tanke på tidigare budgetnedskärningar och personalminskningar.

Han har även frågat om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att öka flexibiliteten i omfördelningen av resurser mellan olika arbetsmarknadspolitiska anslag för att förbättra anpassningsförmågan till rådande arbetsmarknadsläge. Slutligen har Serkan Köse frågat om jag och regeringen avser att ta fram en plan för att reformera nystartsjobb och andra arbetsmarknadsinsatser för att säkerställa att de träffar rätt målgrupper och bidrar mer effektivt till att minska arbetslösheten.

Utgifterna för arbetsmarknadspolitiska insatser har varit lägre än anvisade medel, vilket har inneburit anslagssparanden. Det kan emellertid inte förklaras av anslagsstrukturen. Den har varit densamma under en rad år, men utnyttjandegraden av anvisade medel har varierat. Och anslagssparanden har förekommit på flera anslag samtidigt. Nuvarande struktur ger Arbetsförmedlingen goda förutsättningar att prioritera insatser till de arbetssökande som är i störst behov av det.

Regeringen anser att tillgängliga medel hade kunnat användas effektivare så att fler arbetssökande hade kunnat ta del av insatser för att komma närmare arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har enligt myndighetens regleringsbrev som mål att prioritera arbetet med personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa och särskilt prioritera personer som varit utan arbete i mer än två år.

I enlighet med budgetpropositionen för 2024 har Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag förstärkts med 200 miljoner kronor för att möta en ökad arbetslöshet och stärka kontrollarbetet. Myndighetens förvaltningsmedel behöver användas mer effektivt utifrån dess uppdrag när det gäller bland annat bedömning och planering av stöd och insatser för arbetssökande, kontroll av de arbetslösas sökaktivitet och stöd i arbetsgivares rekryteringsarbete. I oktober 2023 fick Statskontoret i uppdrag att analysera och bedöma effektiviteten i Arbetsförmedlingens användning av förvaltningsmedlen.

Regeringen bedömer att det fortsatt finns utrymme för effektiviseringar inom arbetsmarknadspolitiken och avser att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet och övergångar till reguljärt arbete.

När det gäller träffsäkerheten i insatserna visar en rapport från IFAU som publicerades i oktober 2019 att de som tar del av nystartsjobb och subventionerade anställningar i stor utsträckning är individer med en svag ställning på arbetsmarknaden och en hög risk att hamna i långtidsarbetslöshet.

Regeringen fortsätter arbetet med att återupprätta arbetslinjen. Alla som kan arbeta ska göra det. Det ska löna sig att gå från bidrag till jobb. Höga krav ska ställas på den som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Det ska också finnas tydliga aktivitetskrav för att kunna få bidrag.

Arbetsförmedlingen har också i årets regleringsbrev fått ett fortsatt uppdrag att öka den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den här debatten hänger ihop lite med den förra. Det finns en korrelation mellan Arbetsförmedlingen, Arbetsförmedlingens resurser och effektivisering av arbetsmarknadspolitiska medel.

Återigen: Vi står i dag inför allvarliga utmaningar på svensk arbetsmarknad. Arbetslösheten ökar, och vi har en gigantisk matchningsproblematik, vilket är avgörande för ekonomisk tillväxt men också social sammanhållning. Därför tycker i alla fall jag att det är lite oroväckande att de pengar som är avsatta för arbetsmarknadsinsatser inte utnyttjas fullt ut.

Om vi läser Arbetsförmedlingens återrapportering för 2023 kan vi konstatera att de medel som avsatts för arbetslösa i slutändan inte når fram till dem som behöver dem mest för att få stöd. I stället kommer pengarna att skickas tillbaka till staten.

Denna ineffektivitet beror på många olika faktorer, bland annat Arbetsförmedlingens minskade anvisningskapacitet till följd av de omfattande budgetnedskärningar som Johan Pehrson och Sverigedemokraterna har bidragit till de senaste åren. Det har lett till minskad personal på myndigheten och gjort det svårt för myndigheten att använda resurserna fullt ut. Det har också försvagat myndigheten och myndighetens förmåga att erbjuda effektiva och riktade arbetsmarknadsinsatser. Det måste man ha med sig. Anvisningskapaciteten har ju betydelse i detta fall.

Till skillnad från Johan Pehrson tycker vi socialdemokrater att den aktiva arbetsmarknadspolitiken behöver stärkas. Arbetsförmedlingen, den lokala närvaron i hela landet och de åtgärder som leder till anställning behöver stärkas. Det finns en sorts skepsis hos högerpartierna och inte minst den nuvarande regeringen mot den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det har påverkat myndigheten och dess kapacitet.

Budgeten som slaktade Arbetsförmedlingen 2019 har fått konsekvenser och har, återigen, lett till minskade resurser och att personal har sagts upp och har påverkat hur man använder medlen och resurserna.

Det skulle vara bra om statsrådet kunde utveckla lite mer varför Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka pengar. Statsrådet konstaterar nämligen att nuvarande struktur ger Arbetsförmedlingen goda förutsättningar. Är det så att Arbetsförmedlingen har tillräckligt med resurser för att klara av sitt uppdrag? Det skulle vara intressant att höra statsrådet säga något om det.

Statsrådet säger också att tillgängliga medel hade kunnat användas effektivare. Då kan man fråga sig varför man inte har gjort det. Varför har Arbetsförmedlingen inte kunnat använda sina resurser och medel ännu mer effektivt?

Finns det något samband mellan personalneddragningar, minskad anvisningskapacitet och oförbrukade medel? Om statsrådet kan säga något om det vore det intressant att höra.

Statsrådet svarar att man ökar anslaget till Arbetsförmedlingen. Det stämmer inte. Vi har haft en ganska lång debatt om det tidigare. Arbetsförmedlingen har gått ut med ett pressmeddelande där man säger att man kommer att minska sin personal. Det stämmer inte med det statsrådet säger.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Serkan Köse för att han initierade den här angelägna debatten. Det är många frågor han ställer, och jag ser fram emot att få höra fler svar från arbetsmarknadsministern om hur han tänker om de här delarna.

Det jag framför allt tänker är att när vi har diskuterat de här frågorna i arbetsmarknadsutskottet och också haft förmånen att få tala med Arbetsförmedlingen om detta hör jag att de är ganska tydliga med att en stor anledning till att man under tidigare år har lämnat tillbaka pengar är en bristande anvisningskapacitet. Det är en diskussion som vi hade under förra året. På ren svenska kan det uttryckas som att man har haft för dåligt med personal för att hinna möta alla arbetssökande, ge dem tid och stöd och ställa de krav som behövs.

Det finns mycket att säga om det här. Ponera att exempelvis polisen hade lämnat tillbaka pengar för att de inte haft möjlighet att göra av med alla resurser som de fått i budgeten. Då tror jag inte att Johan Pehrsons regering hade sagt att svaret är att dra ned på anslaget på grund av att man uppenbarligen inte klarar av att göra av med alla resurser.

Jag tror snarare att svaret hade varit att det behövs en långsiktig kapacitetsförstärkning för att myndigheten ska klara av att omsätta resurserna och uppdraget i den verksamhet vi vill se för att nå de mål som regeringen har satt upp. Men så resonerar inte regeringen när det kommer till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken.

Jag drar helt enkelt slutsatsen att detta beror på att regeringen i nära samarbete med Sverigedemokraterna inte prioriterar arbetsmarknadspolitiken. Det har de ju egentligen aldrig gjort. Förra gången det begav sig tog de fram stora släggan mot arbetsmarknadspolitiken och försämrade kraftigt tryggheten på svensk arbetsmarknad och möjligheterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Även arbetsmiljöpolitiken fick sin beskärda del.

Vi anar - nej, nu var jag lite för försiktig - vi ser hur historien upprepar sig. Det är bara neddragningar på arbetsmarknadsområdet, både i verktygslådan och på myndighetens anslag. När det kommer till de aktiva insatserna är man snart uppe i en halvering, Johan Pehrson, om man slår samman de budgetar som Liberalerna och högerpartierna har haft inflytande över. Det gäller både de senaste åren då man har suttit i regeringsställning och de budgetar man fick igenom när Socialdemokraterna satt i regeringsställning. Det är snart en halvering av de aktiva insatserna.

På den ansvariga myndigheten skär regeringen ned. Man säger att man förstärker, men vi hör ju själva hur Arbetsförmedlingen beskriver det. Det är en neddragning med 250 miljoner kronor. Det är klart att det påverkar myndighetens möjligheter att hjälpa och rusta de människor som behöver stöd och hjälp att komma i arbete.

Jag hoppas att vi kan få några svar här från arbetsmarknadsministern.

Herr talman! Den mest aktiva, starka arbetsmarknadspolitik som finns är att ha en kunskapsskola och en bra vuxenutbildning för den person som behöver vidareutbilda sig och kanske skaffa sig ett nytt yrke för att bli lättare anställbar. Det är den mest effektiva arbetsmarknadspolitiken.

Vi vet att åtta av tio som har gått yrkesvux får jobb. Nio av tio som har gått i yrkeshögskola får jobb. Det är därför regeringen prioriterar den typen av utbildningar.

Vilka jag än möter - batteribyggare, bilbyggare, vindkraftstekniker, vindkraftsföretagare, människor inom elinstallationer - hör jag alla säga att det här är en fantastiskt viktig satsning som gör att fler personer kan få jobb. De får en bra utbildning via yrkesvux och yrkeshögskolan. Det är en aktiv arbetsmarknadspolitik.

Herr talman! Jag tycker att debattdeltagarna bortser från ett visst faktum vid sidan av Arbetsförmedlingens viktiga insatser.

Arbetsförmedlingen har fått en budgetplan redovisad för sig där det framgår att vi fokuserar på att de 10 000 duktiga medarbetare som finns i dag kan göra mer än vad man lyckas med i dag. De kan göra mer och få en ökad effektivitet. Det tror man även inom myndigheten. Hela deras digitaliseringsprojekt går ju ut på att bli bättre och skarpare när det gäller att möta människor och hushålla med skattemedlen. Man måste välja eftersom man har begränsat med pengar.

Ibland kan man få för sig att oppositionen har oändligt med pengar. Men man måste välja: yrkeshögskola och yrkesvux eller förvaltningsmedel till Arbetsförmedlingen. Jag har ingen annan åsikt än att Socialdemokraterna i opposition alltid kommer att ha mer pengar till Arbetsförmedlingen än en liberal, borgerlig regering - annars tror jag nästan att månen kommer att ramla ned på jorden!

Ni ser inte det andra. Ni ser inte heller hela omställningsstödet. När det paketet är utbyggt kommer det att finnas uppemot 10 miljarder i resurser för att hjälpa till i omställningen.

Ni ser inte heller gärna vad de kompletterande aktörerna gör inom ramen för Arbetsförmedlingen för att hjälpa människor. Det är ju operativ verksamhet nära människorna. Den är till för att hjälpa dem som står utanför arbetsmarknaden - inte sällan ganska långt utanför den - att komma i arbete. Det är de prioriteringar vi gör.

Sammantaget har vi ett utgiftsområde att förvalta tillsammans med arbetsmarknadsutskottet. Det är omkring 90 miljarder som ska gå till att hjälpa, skydda och stötta människor och få dem i arbete. Arbete är viktigt för självkänslan och för att man ska kunna försörja sig själv och sin familj och få lite mer egenmakt. Men det bygger alltid på kunskap, kompetens, skola och utbildning i unga år eller senare. Det finns ingen annan väg dit.

Herr talman! Statsrådet ägnade halva sin tid åt att prata om vuxenutbildningen. Låt oss titta på den!

I regeringens budgetproposition för 2024 kan man se anslagsutvecklingen för stödet till vuxenutbildningen. För 2023 anslogs 4 494 miljoner kronor. Förslaget för 2024 är 4 568 miljoner kronor. Om man räknar snabbt i huvudet kan man se att skillnaden är en ökning på 74 miljoner kronor. Johan Pehrsons svar på de utmaningar vi ser i dag på svensk ar-betsmarknad är 74 miljoner kronor, nominellt, till vuxenutbildningen.

Samtidigt har vi inte ens räknat in inflationen, den ekonomiska krisen och kompensationen för inflationen. Räknar man in allt detta kan man inte påstå att det är en ökning, likaväl som att det inte sker en ökning i den aktiva arbetsmarknadspolitiken eller resurserna till Arbetsförmedlingen.

Trots att Johan Pehrson betonar yrkesutbildningarna kan vi konstatera att dessa insatser är otillräckliga för att möta de behov som finns i dag. Jag nämnde tidigare de stora regionala skillnaderna mellan södra Sverige och norra Sverige. Från år 2022 till år 2023 drog man ned på resurserna till vuxenutbildningen. Nu har man försökt kompensera upp det lite grann.

Tittar vi då på arbetsmarknadspolitiken, som diskussionen gäller, kan vi se att det är mindre anslag och resurser till den aktiva arbetsmarknadspolitiken. I Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen för 2024-2026, som Johan Pehrson säkert tagit del av, står det att det sker "en minskning av anslagsnivån med cirka 200 miljoner kronor, från cirka 7,8 miljarder 2022 till 7,6 miljarder för 2023" och att "förväntningarna på Arbetsförmedlingen är höga och resurskrävande".

I myndighetens underlag till regeringen står det också: "I myndigheten pågår flera utvecklingsinitiativ för att öka effektiviteten och produktionskapaciteten. Även om myndigheten räknar med vissa effektiviseringar successivt så bedömer vi att förväntningar inom flera delar av uppdraget kräver ökade resurser." Detta har man skrivit till regeringen.

Man fortsätter: "För att kunna omsätta tilldelade medel i operativ verksamhet behöver myndigheten också långsiktighet i budgetförutsättningarna. I dagsläget bedömer myndigheten att det råder en obalans mellan programmedel och förvaltningsmedel som, tillsammans med kommande års aviserade budgetminskningar avseende förvaltningsanslaget, försvårar en långsiktig planering. Arbetsförmedlingen behöver tillräckligt med personalresurser för att genomföra sitt uppdrag." Allt detta står i Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen.

Statsrådet säger att man ökar resurserna till myndigheten, men myndigheten själv säger att det är en neddragning. Det finns en förväntan att vi ska vara effektiva och öka kapaciteten, men vi kommer inte att kunna klara av det med de befintliga resurser som vi får av Johan Pehrson, säger Arbetsförmedlingen. Det här hänger inte ihop. När det gäller resurserna till vuxenutbildningen och till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken hänger det som statsrådet säger inte ihop med budgeten.

Johan Pehrson! Vad är ditt svar? Hur ska det här klaras av? Jag ställde fyra väldigt konkreta frågor, men jag upplever att jag inte riktigt får svar på mina frågor. Jag vore tacksam om statsrådet kunde ägna lite av sin talartid åt att svara på mina frågor.

Herr talman! Johan Pehrson säger att vi socialdemokrater inte ser helheten och att vi inte ser omställningsstudiestödet. Alltså, kom igen! Är det någon som inte har sett omställningsstudiestödet i tillräcklig utsträckning är det väl SD-regeringen? Det är Johan Pehrsons kollegor som har sjabblat med detta och gjort att mängder med människor potentiellt missat sin chans att få ta del av det. Det har vi ju stått i kammaren och påtalat ett antal gånger. Har Johan Pehrson helt stoppat huvudet i sanden och missat den diskussionen?

Johan Pehrson säger också att SD-regeringen skär ned på arbetsmarknadspolitiken för att i stället prioritera utbildning. Som om vi socialdemokrater inte skulle prioritera utbildning! Vi prioriterar det mer än SD-regeringen. Vi lägger exempelvis betydligt mer på vuxenutbildning. Men vi lägger också mer på arbetsmarknadspolitiken, där för övrigt även arbetsmarknadsutbildningarna ingår. Vi socialdemokrater vill till exempel fördubbla antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen.

Yrkeshögskolan, som Johan Pehrson talade om, är en fantastisk verksamhet som jag också vill bygga ut. Men den är faktiskt inte svaret för alla arbetssökande i vårt land. Det finns många arbetssökande i vårt land som behöver ett betydligt mer basalt stöd innan det är aktuellt för dem att gå exempelvis en yrkeshögskoleutbildning. Då behöver vi en arbetsförmedling som klarar av det uppdraget och som har tillräckliga resurser för att ha tillräckligt många arbetsförmedlare på plats för att möta, hjälpa och rusta de här individerna. Men SD-regeringens svar är att skära ned. Jag kan bara beklaga det.

Herr talman! Under pandemin gjordes det stora satsningar på att hantera den svåra situation som Sverige var i. Den dåvarande regeringen drevs framåt av en majoritet i finansutskottet och senare riksdagen som vidtog mängder av åtgärder. I denna nationellt mycket svåra krissituation gjorde man enormt stora tillfälliga satsningar på utbildning. Den dåvarande regeringen valde själv inte i någon budget att förlänga dem. I sin sista budget aviserade man att de skulle försvinna. Det tycker jag var ganska bra, herr talman. Man sa att pandemin var över i den delen och att vi övergick till en postpandemisituation. Det är därifrån vi gör de här kraftfulla satsningarna på utbildning, som är så viktigt.

Jag är säker på att Arbetsförmedlingen med en ny styrelse - snart också med en ny generaldirektör, hoppas jag - kommer att ha goda förutsättningar att driva på det här förändringsarbetet för att bli mer effektiv. Vi känner Arbetsförmedlingen, som har 10 000 medarbetare och vill få ut mer av sin jobbmaskin. Man är medveten om att vi har lagt upp de långsiktiga förutsättningarna i budget. Vi har en dialog med Arbetsförmedlingen för att se till att man är så effektiv som möjligt. Det är till den givna nivån vi gör tillägg. Nu har vi lagt till 200 miljoner.

Men det är otänkbart att myndigheter inte skulle behöva spara och hålla hårt i pengarna när människor och företag i Sverige möter tuffa tider. Det finns myndigheter som S, V, MP och Centern tillsammans alltid tycker ska skyddas. Det leder alltid till en överbudspolitik i förlängningen, för lägger man ihop Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern är det helt osammanhängande. Det finns ju ingen kompromiss gjord där, utan oppositionen står splittrad. Socialdemokraterna har ofta mer resurser till Arbetsförmedlingen i opposition än i regeringsställning.

Studiestödet planlades av den tidigare regeringen. Jag tycker att det som regeringen sa då är rimligt: att man måste vara noga med praxis och kontroll, så att detta enormt viktiga stöd inte går till utbildningar som det inte är tänkt att gå till. När stödet har varit på plats en tid kommer effektiviteten att bli mycket bättre. Det handlar också om att det ska finnas relevanta utbildningar på inte minst universitet och högskolor som gör att man kan använda sig av den här möjligheten att studera ett halvår eller helår mitt i livet för att öka sin kompetens.

De människor som Arbetsförmedlingen ansvarar för och som är inskrivna där är oftast personer som har utmaningar med språket och med grundläggande utbildning. Arbetsförmedlingen kan per definition inte lära dem språket eller utbilda dem till exempelvis grundskolenivå. Det måste ske i den kommunala vuxenutbildningen och i yrkeshögskolan. Tyvärr finns det ingen annan väg.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är inte riktigt svar på de frågor jag ställt och inte på den diskussion och debatt vi har i dag om effektiviseringen av arbetsmarknadspolitiken och de resurser som skickas tillbaka till staten och hur man ska handskas med det. Jag har inte fått något riktigt svar på det. Det skickades troligen tillbaka 6 miljarder kronor till staten. Jag har inte sett årsredovisningen. Vi får väl se vad som står i den. Statsrådet borde säga någonting.

Jag ställde en fråga om minskad kapacitet och om statsrådet ser något orsakssamband mellan minskad anvisningskapacitet och de budgetnedskärningar som Liberalerna har varit med och bidragit till. Det vore återigen intressant att få höra: Hur ska vi hantera den situation vi har i dag på den svenska arbetsmarknaden?

Statsrådet talar om att myndigheter ska banta och dra ned på resurserna. Men Arbetsförmedlingen är inte en sådan myndighet som behöver banta, inte minst i en ekonomisk kris. Snarare behöver man öka resurserna till Arbetsförmedlingen så att andra människor och myndigheter kan klara sig.

Arbetsförmedlingen har en annan roll. Arbetsförmedlingen ska rusta människor, hjälpa människor, stötta människor och matcha människor. Den ska hjälpa företag att hitta rätt kompetens. Statsrådet har ett ansvar att säkerställa att Arbetsförmedlingen är rustad för att möta inte bara dagens utan även framtidens utmaningar på svensk arbetsmarknad.

Återigen: Hur ska Arbetsförmedlingen blir mer effektiv än vad den är i dag när den själv påpekar i sitt eget budgetunderlag till regeringen att den inte kommer att klara av det med de medel och resurser den har i dag och de förväntningar som finns från politikens sida?

Vi behöver kanske ägna mer tid åt vuxenutbildningen nästa gång. Men det stämmer inte riktigt. Det statsrådet säger här är väldigt vackert, men det står någonting annat i budgeten.

Herr talman! Arbetsförmedlingen hade tuffa år under de senare åren innan den liberala borgerliga regeringen tillträdde. Socialdemokraterna gjorde som vanligt allt för att sitta vid makten och genomförde en politik som man nu skyller på någon annan för.

Budgeterna försvann, men man skulle ändå sitta vid makten, och man tog inte konsekvensen av det. Nu skyller man på alla andra. Socialdemokraterna har aldrig styrt, och det har alltid varit fel. Har man tyckt något annat, så tycker man något helt nytt nu. Det är intressant att ta del av.

Tittar vi på anslagssparandena de senaste åren ser vi att det 2018, 2019, 2020, 2021 och 2022 var ganska betydande anslagssparanden på programanslag och nystartsjobb. Så ser det även ut att bli för 2023. Det hänger ihop med att det inte har funnits rätt personer. De har kanske haft för låga språkkunskaper och för låg utbildningsnivå. Då måste man möta det för att hjälpa människor och ge människor kraft att komma i arbete. Det hänger också ihop med att arbetslösheten har utvecklats något mer positivt. Den har inte nått den nivå som man hade beräknat.

Serkan Köse får svar på frågorna i interpellationssvaret. Det är så kontrollmakten fungerar. Jag levererar ett svar. Serkan Köse och jag har ett samtal om det, och Teresa Carvalho kommer in och deltar i debatten. Jag förstår att ni inte är nöjda med svaret. Det vore konstigt om ni klappade händerna här. Ni är ju granskande och opposition. Ni ska ha egna förslag. Därför är det inte så konstigt.

Herr talman! Jag har tillsatt ett uppdrag till Statskontoret att se över den effektivitet som finns och vad man behöver göra hos Arbetsförmedlingen för att få en bättre struktur. Det kommer att stödja en ny generaldirektör och en ny styrelse.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.