Ekonomin för förtidspensionärer

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att stärka ekonomin för landets förtidspensionärer. Eva-Lena Jansson lyfter fram att gränsen för den boendekostnad som ersätts med bostadstillägg är lägre för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning än för ålderspensionärer. Hon anser att det är svårt att motivera att två personer med lika låg inkomst och lika hög hyra inte erhåller bostadstillägg på samma nivå. Inledningsvis vill jag lyfta fram att inkomstprövningen av bostadstillägget börjar vid högre inkomster för personer med sjukersättning än vad som gäller för ålderspensionärer. Detta ger ett bättre ekonomiskt utfall för personer med sjukersättning. Det går således inte att dra några generella slutsatser om regelverkens effekter för två individer med samma inkomster som Eva-Lena Jansson tar upp. Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 angett att regeringen avser att återkomma till frågan om förbättringar av bostadstillägget när det ekonomiska utrymmet så medger. Dessförinnan har dock regeringen valt att genomföra förändringar som stärker arbetslinjen. Regeringen har genomfört flera reformer i syfte att förbättra situationen för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning och att underlätta återgången till arbete. Bakgrunden till dessa reformer har varit det stora antalet ersättningsberättigade, 540 000 personer, samt det faktum att mindre än 1 procent årligen lämnar ersättningen, vilket framgår bland annat av Riksrevisionens granskningsrapport, som heter Förtidspension utan återvändo . För att underlätta för personer med sjukersättning att helt eller delvis återgå till arbetslivet har nya regler införts. Det nya regelverket har medfört ökad trygghet, flexibilitet och ekonomiska drivkrafter att pröva arbetsförmågan för personer som har beviljats en icke tidsbegränsad sjukersättning med stöd av det regelverk som gällde före den 1 juli 2008. Redan nu har 2 000 personer ansökt om att arbeta med stöd av de nya reglerna. Nya regler gäller även för övriga personer med sjukersättning eller personer med aktivitetsersättning. Under tolv månader kan dessa personer arbeta med sjukersättningen vilande och samtidigt uppbära ett belopp motsvarande 25 procent av den sjukersättning som är vilande. Beloppet är skattefritt. De nya reglerna har tillämpats från och med den 1 januari 2009. Utöver dessa ändringar i regelverket har även andra ändringar gjorts i syfte att ytterligare förbättra den ekonomiska situationen för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning. Från och med den 1 januari 2008 gäller således att arbetsinkomsterna endast ska tas upp till hälften vid beräkning av bostadstillägget. I dag finns det ca 150 000 personer med partiell sjuk- eller aktivitetsersättning. Flertalet av dessa bör ha arbetsinkomster och kan således få del av den förbättringen. I syfte att förbättra situationen för de sämst ställda personerna med sjuk- eller aktivitetsersättning har den skäliga levnadsnivån vid beräkning av särskilt bostadstillägg höjts från och med den 1 januari 2009.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I min interpellation har jag beskrivit att en kvinna som är bosatt i Örebro vid flera tillfällen har hört av sig i brev till statsrådet Husmark Pehrsson där hon påtalat behovet av att regeringen likställer bostadstillägget för förtidspensionärer med den nivå på bostadstillägg som medges för ålderspensionärer. Statsrådet Husmark Pehrsson har i sitt svar angett att hon har för avsikt att förbättra bostadstillägget när det finns ekonomiskt utrymme att göra det. I svaret på en skriftlig fråga där jag uppmärksammat de stora skattesänkningar som regeringen genomfört anger Husmark Pehrsson att regeringen inte har för avsikt att likställa bostadstillägget för förtidspensionärerna med bostadstillägget för ålderspensionärer. Någon motivering till det finns det inte. Det är svårt att se hur regeringen kan motivera att två personer med lika låg inkomst och lika hög hyra inte får bostadstillägg på samma nivå. Det har jag skrivit, och den kommentar som statsrådet gör i sitt svar förstår inte jag. Det kan faktiskt vara så att två personer, en förtidspensionär och en pensionär, bor bredvid varandra och har identisk hyra, men den ena får ett bostadstillägg som är högre därför att han eller hon är ålderspensionär. Jag kan inte förstå motivet till det. I en debattartikel införd i Dagens samhälle redan våren 2007 skriver statsrådet Husmark Pehrsson följande: "Regeringen överväger därför att förändra bostadstillägget i syfte att förbättra den ekonomiska situationen för personer med sjuk- och aktivitetsersättning." Jag och även den person som har skrivit brev har tolkat det här så att det handlade om bostadstillägget. Nu har inte det här skett. Det har nu framkommit att hyreshöjningarna för 2009 förmodligen kommer att vara högre än för 2008, och därav min fråga. Det jag pekar på är att man inte får det här bostadstillägget. I svaret från socialförsäkringsministern står det: "Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 angett att regeringen avser att återkomma till frågan om förbättringar av bostadstillägget när det ekonomiska utrymmet så medger." Med all respekt för att man naturligtvis måste beakta det ekonomiska utrymmet kan man fundera på detta. År 2006 lämnade Socialdemokraterna över en fantastisk statsbudget i balans. Sverige har aldrig varit så rikt som det är nu. Det finns mycket pengar. Vi var ganska noga med att säga att den borgerliga regeringen kom till dukat bord. Om det inte under de här två åren med högkonjunktur och goda statsfinanser funnits ekonomiskt utrymme att komma till rätta med denna, som jag upplever det, orättvisa, när finns det då möjlighet att göra det? Det vore intressant att få svar på det. Precis som jag pekat på i min interpellation har ni valt att prioritera skattesänkningar framför att rätta till orättvisor i samhället. Jag blev inför den här interpellationsdebatten kontaktad av en person med förtidspension som hade sett en tidigare debatt i dag där Veronica Palm deltog. Personen i fråga var mycket upprörd över de svar som statsrådet hade gett här. Hon sade så här: Jag har förtidspension, och jag vill bli frisk. Jag vill arbeta. Vilja och förmåga är två vitt skilda saker, och det borde även statsrådet förstå. Hon vill arbeta men kan inte arbeta, och därmed kan hon inte påverka sin situation när det gäller bostadstillägget. Då är min fråga till statsrådet Husmark Pehrsson: Vad har du för svar att ge henne?

Herr talman! Ska vi börja med att vara tekniska så kan jag säga att inkomstprövning av BTP börjar beräknas över ett fribelopp. För ålderspensionerna är det fribeloppet garantipensionen. För personer med sjukersättning är fribeloppet garantiersättningen. Detta är ingenting som den här regeringen har skapat. De reglerna fanns när Socialdemokraterna satt vid makten, och det är ni som har skapat de här reglerna. Bostadstillägget för förtidspensionerade och för ålderspensionerade har hela tiden följts åt, men det var ni som 2005 delade på detta. Jag har själv ställt mig frågan: Varför gav ni högre ersättningsnivåer när det gäller bostadstillägget för ålderspensionärer än för förtidspensionärer? Jag har också frågat mig själv samma sak: Varför gjorde Socialdemokraterna denna åtskillnad 2005? Och jag har fått skriftligt på att skillnaden då förklarades med att personer med låga sjukersättningar oftast är yngre och därför har högre levnadsomkostnader än ålderspensionärerna. Det var därför ni förändrade och gjorde åtskillnad när det gäller beräkning av bostadstillägget mellan ålderspensionärer och förtidspensionärer. Jag skulle snarare vilja fråga: Varför gjorde ni det?

Herr talman! Jag ställde två frågor, och jag fick inte svar på någon av de frågorna. Det handlade alltså om att regeringen överväger att förändra bostadstillägget när det ekonomiska utrymmet så medger. Så har jag pekat på att vi har haft två mycket goda år under den tid som den här borgerliga regeringen har suttit vid makten. Man har konsekvent valt att prioritera att sänka skatten för sådana som jag, som tjänar 54 500 kronor i månaden, men man väljer att inte rätta till orättvisor. Ni har konsekvent under dessa två år låtsats som om ni är i opposition och vägrar att ta ansvar för att vara en regering. Ni har lyckats medverka till att a-kassan blivit en försämrad försäkring, något som gjort att en halv miljon människor lämnat den. Ta ansvar för det! Att säga att det är en konstruktion av bostadstillägget som den socialdemokratiska regeringen lämnade över och att ni inte velat gör någonting åt det, ja det är mycket möjligt, men jag vill göra någonting åt det. Det är därför jag står här. Jag har aldrig suttit i regeringen. Jag kom in i riksdagen 2006 och är beredd att ta ansvar för allt vi gör nu. Därför ställer jag frågan till statsrådet som är ansvarig för frågorna: Vad tänker hon göra? Jag berättade om Anette som är förtidspensionär och beskrev att vilja och förmåga är två vitt skilda saker. Anette vill jobba men kan inte. Hon är för sjuk. Hon kan inte påverka sin situation, och därför frågade jag: På vilket sätt hjälps hon av det svar som statsrådet Husmark Pehrsson ger till mig? Hur påverkas hennes ekonomiska situation på ett positivt sätt? Jag kan inte höra något sådant i svaret. I stället låtsas statsrådet vara i opposition. Med all respekt för att jag kanske har stort inflytande någonstans, men jag är dock inte statsråd utan riksdagsledamot och i opposition. Jag hoppas att statsrådet nu ska ta tillfället i akt och svara på dessa frågor. Om ekonomin har varit urstark, statsfinanserna totalt jättebra, vi har haft en högkonjunktur och det ändå inte funnits ekonomiskt utrymme för att rätta till dessa skillnader är frågan: När finns det ekonomiskt utrymme för det? Hur ska den ekonomi som kan rätta till detta se ut för en regering? Jag förstår fortfarande inte hur man kan motivera att två personer med lika låg inkomst och lika hög hyra inte får bostadstillägg på samma nivå. Jag förstår inte förklaringen från statsrådet, herr talman, men jag hoppas att jag kan få ett förtydligande av henne.

Herr talman! Jag ville inleda den här debatten med att säga att Eva-Lena Jansson på något sätt inte vill kännas vid att det var de som delade på procentsatserna 2005, med motiveringen att ålderspensionärerna inte har så höga levnadsomkostnader, eller rättare sagt att de med sjukersättning har högre levnadsomkostnader och därför skulle behöva beräknas på en högre nivå. De fantastiska åren, Eva-Lena Jansson, handlade om att nästan en miljon människor, vi kan säga 700 000 eller 1,2 miljoner, var utan arbete eller sjuka när vi tog över 2006. De betalade då ingen eller endast lite skatt till samhället, vilket gjorde att man fick in lite skatteintäkter. Skatteintäkter behövs för att vi ska kunna behålla välfärden och höja pensionerna. Och vi ska, som det står i budgeten för 2007, höja bostadstillägget för dem med sjukersättning. Det står jag fast vid. Det var nämligen till och med så illa, Eva-Lena Jansson, att AP-fonderna under 2000-talet två gånger var tvungna att gå in och hjälpa pensionssystemet för att det inte skulle gå i konkurs eftersom sysselsättningen var så låg. Något fantastiskt dukat bord tycker jag verkligen inte att vi kom till med låg sysselsättning, många sjuka, 140 personer om dagen som fick förtidspension och blev dömda nästan till ett utanförskap. Ingen kom tillbaka utom möjligtvis 1 procent. Vi var tvungna att sätta fart på Sverige, få tillväxt i landet, människor i arbete - allt detta för att få in skatteintäkter och kunna leverera allt som vi vill leverera. Tack och lov för den sysselsättningsökning som ändå skedde med tanke på den lågkonjunktur vi har. Vi går nu in i den lågkonjunkturen med ett ganska högt sysselsättningsläge. Om vi hade varit i det läge som var när vi tog över 2006 hade det varit mycket svårt att få extrapengar och kunna göra de satsningar på välfärden som vi nu gör. Vi ser hur pensionerna stiger kraftfullt i jämförelse med början av 2000-talet. Även ohälsotalen förbättras kraftfullt och vi ger möjligheter för människor att komma in i arbete. De med sjukersättning som ni förtidspensionerade - 140 personer om dagen i tio år, summa summarum 550 000 personer - har ingen ekonomi att räkna med. De har 64 procent i ersättning, får inte del av arbetslivsinriktad rehabilitering eller arbetsmarknadspolitiska insatser, och det är sakligt skäl för uppsägning. 550 000 personer står utan arbete. Vi måste engagera oss så att dessa personer får rehabilitering. Därför satsar vi 1,6 miljarder kronor på två år för att se till att ge rehabilitering. Inte minst gäller det kvinnor med smärtor och psykisk ohälsa, som är de två stora diagnosgrupperna. Det gäller att hjälpa dem tillbaka och inte pusha ut dem i förtidspension, utan återvändo, som det sägs i Riksrevisionens rapport. Många av dem som står helt utanför måste vi nu hjälpa så att de, på sina villkor, kan komma tillbaka in på arbetsmarknaden eller i studier - om de känner att de kan och orkar - med tryggheten att de får behålla sin sjukersättning och också kan tjäna pengar upp till ett fribelopp. Som jag sade i den tidigare debatten har vi dessutom tagit bort sjuklönen när man anställer dessa personer just för att göra det möjligt för dem att komma tillbaka. Mycket har alltså gjorts under dessa två år. Inte minst har vi tagit bort medfinansieringen, vilket gör att arbetsgivarna nu vågar och vill anställa personer. Vi kommer att återkomma till bostadstillägget för förtidspensionärer, men, återigen, det var ni som delade på procentsatsen och gjorde åtskillnad mellan människor.

Herr talman! Jag kan börja med att säga till statsrådet att det är Försäkringskassan som gör bedömningen av vilka som blir förtidspensionärer. Det är aldrig regeringen, varken den nuvarande eller den tidigare. Det är viktigt att poängtera att det är handläggare på Försäkringskassan som gör bedömningen huruvida någon ska ha sjuk- och aktivitetsersättning, inte regeringen. När det gäller era siffror om utanförskapet, statsrådet, kan jag konstatera att en av mina ledamotskamrater, Maryam Yazdanfar, just nu befinner sig i utanförskap eftersom hon är barnledig. Sådana räknar ni in i ert utanförskap. Hon trivs ganska bra med att vara föräldraledig, men att kalla det för utanförskap tycker jag är ganska missvisande. Det sättet att använda statistik på har ni också fått kritik för från Riksrevisionen, och det borde ni ta till er. Det är ganska många som är kritiska till hur ni använder det begreppet. Jag har fortfarande inte fått svar på frågan när det kan bli ekonomi. Regeringen har under dessa två år försatt sin chans att rätta till orättvisorna. Man har också försatt sin chans att se till att människorna är rustade för att på ett bättre sätt kunna gå vidare i arbete. Det är viktigt att kunna svara de personer som befinner sig i en utsatt situation. Den person som jag utgått från i min interpellation är jättebekymrad. Hela hennes fasta tillvaro hänger på att hon har den bostad hon nu bor i. Hon trivs i den. Hennes sociala tillvaro bygger på att kunna leva och bo i den bostaden, och hon känner en stor oro för att hon inte kommer att ha råd att bo kvar där eftersom bostadstillägget inte prioriteras av den nuvarande regeringen. Hon känner sig inte alls lugn av dessa svar, det kan jag försäkra.

Herr talman! Vi ska kanske inte ha någon lektion i sjukförsäkringar, men det var inte Försäkringskassan som bestämde att sjukersättning ska prövas inom ett år när man varit sjukskriven med de gamla reglerna. Det var den förra regeringen som bestämde det. Försäkringskassan gör en avvägning, men den följer reglerna, och reglerna har bestämts i riksdagen. Jag vill bara klargöra att det beslutats att inom ett år skulle sjukförsäkringen prövas, och då gjorde Försäkringskassan det som den skulle göra. Den diskussionen kan vi dock ta en annan gång. Regeringen har satsat på jobbpolitiken av den enkla anledningen att vi inte kunde se på när så många stod utanför sysselsättningen och vi fick in så lite skattepengar, och naturligtvis också för att människor oftast inte mår bra av att gå arbetslösa. Vi satsar stort på att människor ska få hjälp och stöd med rehabilitering och också få hjälp av företagshälsovården samt genom aktiva insatser för att kanske inte ens behöva bli sjuk. Därför ska man bli aktivt omhändertagen och inte bortglömd. Risken är annars att ett år passerar och man blir uppsagd. Dessa två saker har varit fundamentala för denna regering - att se till att få människor på fötter, få människor ut på arbetsmarknaden och därmed få in skattepengar. Vi har höjt bostadstillägget för ålderspensionärer. Vi har gjort en mängd saker för arbetsgivarna för att de ska kunna och vilja anställa även personer som varit sjuka. Vi har en 13 dagar gammal reform som ger 435 000 personer som haft sjukersättning möjlighet att utifrån sin potential pröva om de kan studera för sitt eget välbefinnandes skull eller för att få en utbildning, pröva att jobba någon dag extra eller inte, eller åtminstone kunna jobba ideellt. Det är en 13 dagar gammal reform som tas emot med hyllningar ute i landet. Många skriver och tackar för den. Det är personer som tidigare varit utestängda och nu får chansen att pröva sina möjligheter och ändå ha en trygghet. När det gäller bostadstillägget har regeringen skrivit att vi kommer att återkomma, och det kommer vi också att göra.