En ny könstillhörighetslag

Fru talman! Emma Hult har frågat mig om jag kommer att stå fast vid det som den tidigare socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven lovat. Vidare undrar frågeställaren när lagstiftningsförslagen kommer samt vilket svar jag vill ge till de transpersoner som far illa av den nuvarande lagstiftningen.

Sverige ska vara ett land i framkant när det gäller transpersoners rättigheter. År 1972 införde Sverige en av världens första lagar gällande transpersoners situation. Inom Regeringskansliet har det tagits fram en promemoria i form av ett utkast till lagrådsremiss om nya lagar som avser att ersätta den gällande könstillhörighetslagen. Detta är en omfattande produkt, och remissvaren behöver noga analyseras. Den remitterade promemorian bygger på tidigare lagförslag. Efter kritik från bland annat Lagrådet har lagförslagen omarbetats. Förslagen remitterades nu fram till den 8 februari.

Ett skäl till att regeringen ännu inte har kunnat besluta om förslag till nya könstillhörighetslagar är den nämnda kritiken från Lagrådet gällande den tidigare lagrådsremiss som beslutades 2018. Jag är angelägen om att nya lagförslag ska vara utan anmärkning när regeringen går fram med dem. Därtill har vi en pågående pandemi som inneburit, och innebär, en hög arbetsbelastning på Socialdepartementet. Som jag redogjort för i mitt svar på den skriftliga fråga som Emma Hult hänvisar till fortgår dock arbetet med full kraft, och ambitionen är fortsatt att ta fram förslag till ny lagstiftning under mandatperioden.

Svar på interpellationer

I promemorian föreslås att två nya lagar - lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen - ska ersätta lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Även följdändringar i andra lagar föreslås. Förslagen innebär att processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen särskiljs från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen. Ett övergripande mål är att en ändring av det kön som framgår av folkbokföringen som huvudregel ska bygga på självbestämmande.

Ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare men med barnets skriftliga samtycke. Den som har fyllt 12 år ska efter ansökan få ändra det kön som framgår av folkbokföringen. Vid en första ändring av det kön som framgår av folkbokföringen ska det inte ställas något krav på prövning av sökandens könsidentitet. Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

Den föreslagna moderniseringen av bestämmelser gällande könstillhörighet är ett viktigt steg i rätt riktning för att ge transpersoner mer makt över sina liv och kroppar samt för att de ska få sin könsidentitet rättsligt erkänd med respekt för rätten till självbestämmande.

Fru talman! Vart tog den nya könstillhörighetslagen vägen? Så sent som i regeringsförklaringen den 14 september förra året lovade den dåvarande socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven att en ny könstillhörighetslag skulle komma på plats före nästa val. I år är det valår. Detta löfte blev en stor lättnad för många transpersoner och en stor glädje för mig som allierad. Men när regeringen nu presenterade sin propositionslista fanns inte den nya könstillhörighetslagen med.

Vad har då hänt sedan september förra året? Mitt parti, Miljöpartiet, har lämnat regeringssamarbetet med Socialdemokraterna. Uppenbarligen försvann då också viljan att göra livet bättre för transpersoner - i alla fall skyndsamt. Detta är personer som redan i dag lider av oerhört långa processer för att få vara den som hen är och leva det liv som hen vill.

År 2014 tillsattes en utredning för att se över åldersgränsen i lagstiftningen om könstillhörighet. Utredningen presenterades och gick mycket längre än vad uppdraget krävde. Utredningen fick också skarp kritik i vissa delar, och fram till ungefär 2017 begravdes frågan. Då meddelade regeringen äntligen att man ville förändra den könstillhörighetslag som vi har i dag genom att, precis som statsrådet har redogjort för, ersätta den med två olika lagar - en som reglerar ändringen av juridiskt kön och en som reglerar ingrepp i könsorganen. Två ytterligare utredningar tillsattes.

Jag kan också notera att det är lite anmärkningsvärt att Norge redan 2014, när vår utredning presenterades, tyckte att utredningen var tillräckligt bra för att ligga till grund för den nya könstillhörighetslag som de lade fram redan 2015.

En modern könstillhörighetslag har livsavgörande betydelse för de personer som berörs och för deras familjer. Den skulle komma på plats under den här mandatperioden, men nu är jag faktiskt riktigt orolig för att Socialdemokraterna bryter detta löfte. Det är mycket allvarligt och kan få livsfarliga konsekvenser.

En studie som gjorts av Folkhälsomyndigheten visar på att över hälften av dem som tillfrågats i sin vardag har nedsatt funktion på grund av antingen fysisk eller psykisk sjukdom. Detta gäller framför allt yngre transpersoner. En modern könstillhörighetslag är ett viktigt steg för att stärka transpersoners rättigheter och något som Miljöpartiet länge har drivit på för. Den måste komma på plats så snart som möjligt.

Lagförslagen har nyligen varit ute på remiss, och vi har nu sett remissutfallet. Vi kan konstatera att mer än hälften är positiva eller inte har något att invända mot förslagen.

För Miljöpartiet har det varit viktigt länge, men det här måste komma på plats före mandatperiodens slut. Varför? Jo, om lagen nu blir försenad kommer det att leda till oerhört mycket lidande för transpersoner i Sverige. I värsta fall får vi också ett regeringsskifte i höst då högerkonservativa tar över makten över vilka lagstiftningsförslag som läggs på riksdagens bord. Då tror jag att detta lagstiftningsförslag kommer att kastas i papperskorgen.

Jag hoppas att Socialdemokraterna står fast vid sitt ord även om Miljöpartiet inte längre sitter i regeringen. Jag är djupt oroad över att det här lagstiftningsförslaget kommer att skjutas framåt och förbi det datum då riksdagen stänger för sommaren.

I grund och botten är en ny könstillhörighetslag en mycket efterlängtad frihetsreform för transpersoner. Det är dessutom något som de flesta tycker är rimligt - i en opinionsundersökning som gjordes ganska nyligen svarade 61 procent att de tycker att vuxna själva borde få bestämma över sitt juridiska kön. Det finns alltså ett starkt folkligt stöd.

Fru talman! Jag vill tro att Emma Hult är väl införstådd med att denna ambition har delats av socialdemokrater och miljöpartister i den tidigare regeringen. Det är klart att vi arbetar vidare.

Som jag beskrev i mitt svar kom det omfattande kritik från Lagrådet.

Jag tror inte att någon är betjänt av att vi ytterligare en gång lägger fram en produkt som Lagrådet kritiserar. Därför är vi måna om att ta hand om de remissynpunkter som har lämnats in.

Vi har sagt att ett lagförslag ska presenteras för riksdagen, men det är inte säkert att det hinner bli en proposition. Det är också därför detta inte står på propositionslistan. Det är en korrekt iakttagelse. Men det handlar inte om ovilja, utan om att vi måste kunna omhänderta de synpunkter som remissinstanserna lämnat. Det gäller inte minst Lagrådet. Det är svaret på frågan.

Däremot är jag väl medveten om hur efterlängtad en ny lagstiftning är. Tro mig - jag skulle gärna lägga fram ett sådant förslag. Det handlar inte om vilja. Men vi har haft en pandemi under två år - på tal om vart förslaget från 2018 tog vägen. År 2018 blev det kritiserat. Vi behövde omarbeta det och ta fram en del nya underlag för att komma till rätta med den kritik som Lagrådet då riktade.

Nu har vi lagt fram en ny promemoria. Remissinstanserna fick lämna synpunkter till och med den 8 februari, vilket var förra veckan. Nu tar vi om hand de synpunkterna. Pandemin nämnde jag bara kort för att säga att den gjort att man fått skjuta lite grann på många lagstiftningsprodukter. Det handlar om hur snabbt de kunnat arbetas fram och möjligen också om när de kunnat presenteras för riksdagen.

Jag vill verkligen understryka att det inte finns någon ovilja i sak. Men jag vill inte lägga fram en produkt som får omfattande kritik av Lagrådet och som inte passerar riksdagen. Jag ser inte det som verkningsfullt.

Fru talman! Jag kan inte annat än fundera över om det bara är Lagrådets eventuella kritik som regeringen är orolig för eller om det också är de extrema lobbyorganisationernas påtryckningar. Det är valår. Jag får dagligen mejl från olika organisationer som påstår det ena efter det andra osanna och anser att denna lagstiftning inte bör införas.

Statsrådet Hallengren säger att "Sverige ska vara ett land i framkant när det gäller transpersoners rättigheter". Det kan jag bara hålla med om. Jag vill alltid att vi ska vara ett land i framkant. Hon hänvisar också till den lagstiftning som vi införde 1972. Sverige var då ett av världens första länder med lagar gällande transpersoners situation. Det är jag givetvis också stolt över. Men den här lagstiftningen är föråldrad. Mycket har hänt sedan 1972. Vi behöver få på plats en ny, modern och verklighetsförankrad lagstiftning, fru talman, och det nu.

Jag är fortfarande mycket oroad över de konsekvenser som kan komma om inte den här lagstiftningen läggs fram på riksdagens bord den här mandatperioden. Som jag har redogjort för tidigare finns det krafter som inte vill se det här, även i vår kammare.

Både i den allmänna debatten och i mina personliga möten får jag ofta berättat för mig hur otroligt illa transpersoner far i Sverige. Det är beklämmande att vi inte har en ny könstillhörighetslag på plats.

I utkastet till det som har gått ut föreslås att det ska träda i kraft den 1 januari 2024. Det är nästan två år bort. Ett datum som den 1 juli 2023 skulle kanske vara möjligt, men det är väldigt många personer som kommer att fara väldigt illa, även om ny lagstiftning mot förmodan skulle läggas på riksdagens bord för beslut före sommaren. Det här är beklämmande.

Som tidigare har nämnts är transpersoner en grupp som mår väldigt dåligt, faktiskt sämst i vårt samhälle. Så kan vi inte fortsätta att ha det. Situationen är särskilt svår för unga transpersoner. Enligt en studie som gjordes för ett antal år sedan hade bland dem som var yngre än 30 år 30 procent vid mer än ett tillfälle allvarligt övervägt att ta sitt liv det senaste året. Det är alarmerande siffror som vi aldrig kan acceptera.

Många uppger att just den långa väntan är en av anledningarna till att de mår så dåligt. Den långa väntan beror i mycket på att dagens lagstiftning är utformad på ett sådant sätt att man behöver ha en läkarkontakt innan man ens kan påbörja diskussionen om att förändra sitt juridiska kön, även om det bara handlar om ens självbestämmanderätt över vilket juridiskt kön man vill ha.

Jag har kollat lite på remissvaren, som kom förra veckan. Jag kan konstatera att remissinstanser som Rädda Barnen, Amnesty och Barnombudsmannen ställer sig bakom lagförslaget och menar att det leder till att rättigheterna stärks för transpersoner som är barn eller unga. Det kanske är det allra viktigaste i detta - att vi ser till att inte fler barn och unga far illa för att samhället har satt en norm och ett ramverk för hur man ska vara och hur man ska bete sig. Även Statens medicinsk-etiska råd ställer sig bakom lagförslaget, och det tycker jag är ett starkt skäl för regeringen att våga göra detsamma.

Fru talman! Remissvaren inkom som sagt förra veckan. Jag tänker inte plocka några remissvar, utan jag vill ha en samlad remissbedömning där vi kan väga svaren från såväl barnrättsorganisationer som myndigheter, rättsväsen och andra aktörer. Det är ett hundratrettiotal, tror jag, remissvar som inkommit, och dessa förtjänar alla att gås igenom och värdesättas.

Det kom omfattande kritik från Lagrådet mot det förslag som regeringen lade fram och som grundade sig på den utredning som interpellanten nämnde. Den kritik som Lagrådet hade är självklart viktig att ta på allvar. Den handlade bland annat om att riskerna för missbrukande av systemet inte var tillräckligt belysta. Det betyder inte att vi inte ska göra detta, utan att vi ska belysa riskerna och försäkra oss om att det inte nyttjas på fel sätt.

Kritiken handlade också om åldersgränsen för kirurgiska ingrepp - till exempel om huruvida det här är i enlighet med Europakonventionen och barnkonventionen. Jag säger inte att det är eller inte är det. Men vi måste kunna bemöta och svara på det. Jag tänker inte lägga fram en proposition till riksdagen som får omfattande kritik. Det här är frågor som är livsviktiga, precis som Emma Hult beskriver det. Dem ska vi ha gått igenom på ett sätt som gör att de inte blir omdiskuterade i efterhand.

Om det är möjligt kommer vi att lägga fram en lagstiftning. Vi har ingen anledning att förhala frågan. Jag vet inte vad anledningen till det skulle vara. Detta är angeläget. Men vi ska ta hand om remissvaren på ett sätt som gör att kritiken inte ser ut som den gjorde 2018. Det tycker jag inte att någon tjänar på.

Fru talman! Anledningen till att man skulle vilja förhala frågan eller möjligtvis inte ta ställning före valet är just att det är valår. Kritiken mot den här lagstiftningen och de här förändringarna ökar, så också pressen på oss politiker. Under hösten och även den senaste tiden har det både i medier och på andra sätt lyfts fram svepande farhågor om att möjligheten att ändra juridiskt kön utan prövning skulle leda till en smärre lavin av människor som vill göra dessa ändringar lättvindigt och utan eftertanke.

Vi kan se på andra länder som har ändrat lagstiftningen i denna riktning, till exempel Danmark och Norge, för att ta ett par snarlika länder. Där ser vi inte den utveckling som de som är oroade påstår finns. Det har också nämnts att det finns en rädsla för att kön inte längre kommer att användas och att det skulle leda till bakslag i jämställdhetsarbetet. Vi ser inte att det skulle inträffa heller. Snarare skulle vi få en könsuppdelad statistik som på riktigt berättar hur man som man eller kvinna mår, upplever saker och har det i arbetslivet, fritidslivet och så vidare, i stället för att man kategoriseras in i ett kön som man inte tillhör.

För mig och Miljöpartiet är det självklart att alla i Sverige ska kunna ha samma frihet. Oavsett vem man är eller identifierar sig som och vilket liv man väljer att leva är det en självklarhet att man ska få möjlighet att påverka det själv, utan lagstiftningens krumbuktande och de segdragna processer där det till exempel krävs att man ska gå till läkare för att få lov att ändra sitt juridiska kön. Vi behöver en moderniserad könstillhörighetslag, och vi behöver den nu, för att fler ska kunna ha makt över sina egna liv och sina kroppar.

Jag vill tacka fru talmannen och statsrådet för debatten. Jag lär återkomma i frågan tills lagstiftningen ligger på riksdagens bord.

Fru talman! Jag tackar Emma Hult för frågan. Det är väl alldeles utmärkt, tycker jag, att frågan hålls vid liv av såväl intresseorganisationer som individer och förstås också av riksdagens partier. Jag vill återigen säga att regeringen inte har något intresse av att dra ut på frågan. Däremot vill vi lägga fram ett förslag som inte ger motsvarande lagrådskritik som 2018, för det tycker jag inte att vi har råd med.

Jag vill också säga att den oro som interpellanten gav uttryck för här inte är något som jag har gett uttryck för, utan den fångades från andra håll.

Jag upplever att detta är en fråga som engagerar. Den möter kritik från olika håll, men regeringen har ingen annan ambition än att lägga fram denna lagstiftning när vi har fått det underlag som krävs för att kunna avsluta såväl lagrådsremiss som proposition.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.