EU:s vitamin- och mineraldirektiv

Fru talman! Lotta N Hedström har frågat socialministern på vilket sätt han har förberett införandet av mineraldirektivet i Sverige och om konsekvenser beräknats för den ökande belastning som kommer att ske på den offentliga vården när patienter som skulle botat sig själva nu måste ha läkarrecept för triviala preparat. Lotta N Hedström har vidare frågat om socialministern har verkat för att utöka listan med tillåtna kosttillskott och hälsokostpreparat och om han avser att verka för att dokumentationsperioden förlängs så att fler företag hinner registrera sina preparat på listan för godkännande. Slutligen har Lotta N Hedström frågat socialministern om han är beredd att verka för att högsta tillåtna nivå för dagsintag, fastställd av EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté, kan förändras så att värdet av terapeutiska doser erkänns. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. EU:s kosttillskottsdirektiv har under årens lopp skapat stor debatt i svenska massmedier. Regeringen har även fått ett stort antal brev och telefonsamtal från både enskilda medborgare och hälsokostnäring. Jag anser dock att denna oro bygger på en felaktig bild av syftena med direktivet. Det viktigaste syftet med direktivet är att stärka konsumentskyddet och se till att de kosttillskott som finns tillgängliga på marknaden är säkra och av god kvalitet. De allra flesta av de produkter som marknadsförs i dag är redan säkra och av god kvalitet, men med de nya reglerna kommer detta att gälla för samtliga produkter. Reglerna kommer även att göra det svårare för oseriösa företag att etablera sig på marknaden, vilket kommer att gynna konsumenterna. Syftet är inte att förbjuda kosttillskott, som vissa har påstått. I stort sett kommer alla nu saluförda preparat att finnas kvar i handeln. Det finns därmed inga belägg för att belastningen på vården skulle öka och att läkarrecept för "triviala preparat" skulle behövas. EU:s kosttillskottsdirektiv har införlivats i svensk lagstiftning, och specifika regler om kosttillskott finns numera i en av Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2003:9). Det som dock kvarstår av arbetet är införandet av gränsvärden för vitaminer och mineraler i kosttillskott. Det är tänkt att direktivet även ska omfatta särskilda regler och gränsvärden i form av maximi- och minimihalter. Dessa halter kommer att fastställas på gemenskapsnivå genom vetenskaplig riskbedömning på grundval av allmänt erkända vetenskapliga rön. Hänsyn kommer även att tas till de befintliga halterna i livsmedel samt konsumentgruppers varierande grad av känslighet. Europeiska livsmedelsmyndigheten kommer troligtvis att slutföra detta arbete under 2004. Värdena kan naturligtvis komma att förändras om vetenskapen finner nya rön. Därmed anser jag att det i detta fall inte är aktuellt att tala om terapeutiska doser och att utöka listan över tillåtna vitaminer och mineraler. Direktivet ger dessutom inte möjlighet till nationella avvikelser. När det gäller frågan om dokumentationsperioden för företag ser jag ingen anledning att förlänga denna. Man bör kunna utgå från att tillverkarna redan nu har dokumentation för sina produkter och därmed kännedom om innehållet. Som för alla livsmedel gäller ett generellt ansvar för tillverkaren att garantera produkternas säkerhet. Avslutningsvis vill jag ännu en gång betona att syftet med direktivet är att stärka konsumenternas ställning.

Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om det som sagt inte var av den minister som jag hade avsett. Jag respekterar naturligtvis er arbetsfördelning i regeringen, men ett av mina skäl för att ställa den här interpellationen var att jag var intresserad av just de sociala konsekvenserna, till exempel vad det skulle kunna innebära om det visar sig att människor faktiskt blir sjukare när man inte längre kan egenmedicinera i den utsträckning som man gjort hittills. Jag har ingen anledning att misstro ministern när det gäller syftet att skydda konsumenterna. Det tycker jag vällovligt. Vad jag är ute efter är just verkningarna. Jag kan konstatera att flera av de frågor som jag ställde i interpellationen över huvud taget inte är besvarade. Jag frågade till exempel om man har kunnat belägga att det finns några skador av kosttillskott i form av överdosering av vitaminer. Såvitt jag har tagit del av finns det inte belägg för att man har blivit sjuk av det. Jag frågade också varför det då i så fall finns behov av en begränsande lista. På apotek och i hälsokostaffärer kan man få en skrift som har utgivits gemensamt av Hälsokostrådet och Apoteket där det väldigt noga gås igenom vad som gäller och vilka krav som ställs i dag. Jag och många med mig - både konsumenter och många i branschen - menar att det redan nu finns en väldigt bra reglering när det gäller konsumenterna. Internationellt kommer det här direktivet att beröra upp till 5 000 preparat. Här hemma hos oss räknar åtminstone branschen med att kanske upp till 300 av 420 kända och okända preparat kommer att beröras eller försvinna från listan över godkända preparat. Sammanfattningsvis menar jag och många med mig att man slår in öppna dörrar. Då börjar människor söka efter bakgrundsfaktorerna. Vilka ligger bakom? Jag ska återkomma till det i mitt nästa inlägg, men jag skulle önska att ministern besvarade de frågor som jag inte fick svar på, nämligen: Finns det belägg för att människor har kommit till skada på grund av överdosering av kosttillskott och för att maximigränser är befogade? Min tredje fråga som inte besvarades är: Hur kommer det här att påverka hela den alternativmedicinska branschen, såväl utövare - terapeuter - och detaljister, alltså i princip häloskostbutiker? Är det en konsekvens som regeringen har tittat på? Hur rimmar det i så fall med ambitionerna om valfrihet för konsumenter? Jag har mycket mera att säga, men jag nöjer mig med det så länge.

Fru talman! Jag ska svara på frågorna från Lotta Hedström. Men jag vill börja med syftet med reglerna. Situationen har varit den att vi inom EU har haft ett stort antal nationella regler som har sett väldigt olika ut i medlemsländerna och som har varit stränga och därigenom begränsande. Ett av syftena med det här direktivet har varit att konsumenter ska få tillgång till ett stort urval av produkter. De företag som följer reglerna i direktivet kommer att kunna fortsätta på samma sätt som i dag. Jag menar att det har förekommit missförstånd eller också har man argumenterat på ett sätt att det har framstått som om direktivet leder till avsevärda inskränkningar på marknaden för konsumenterna när det gäller att ha tillgång till dessa preparaten. Jag tycker att det är väldigt väsentligt att vi utgår ifrån en försiktighetsprincip. Det gör man i direktivet. Det finns en positiv lista över det som är beprövat. Är det så att man inte finner sitt kosttillskott på den listan finns det procedurer för hur man kan få en prövning till stånd. Detta borde rimligen gynna de seriösa företagen på marknaden, och det borde också leda till en större trygghet för konsumenterna. Det är riktigt att det är ett antal preparat som berörs. Men jag känner inte igen i bilden att det skulle vara ett stort antal preparat som försvinner från marknaden. Nästa steg handlar om gränsvärden för maximi- och minimihalter. När vi arbetar utifrån försiktighetsprincipen måste vi utgå från de vetenskapliga rönen. Det är väldigt centralt. Vi ska se till att vi i rask takt fyller på den här listan och se till att vi får olika kosttillskott godkända. Men när vi jobbar med minimi- och maximihalter måste vi också ha i minnet att allt inte är ofarligt. Det finns risker med ett överdrivet bruk av exempelvis vitaminer. För höga doser av A-vitamin ger ökad risk för benskörhet, så allvarliga skador som leverskador, påverkan på immunförsvaret och påverkan på det centrala nervsystemet. Det tycker inte jag att man kan bortse ifrån när man diskuterar det här direktivet. Men i grunden medger direktivet att konsumenterna får tillgång till ett stort utbud på marknaden.

Fru talman! Vi gör en olika bedömning. Vi bedömer att det blir ett mycket mindre urval. Det är dyrt och kostsamt att dokumentera enligt de standarder som föreskrivs. Det betyder inte att små, fattiga företag är oseriösa. Detta är en av nackdelarna. Ministern talar om risker. De omvända riskerna med för litet vitamin- och mineralintag finns ju belagda, särskilt med tanke på den kost vi har i dag. Konstgödda jordar ger ett mindre mineralinnehåll i den mat som vi äter. Vi äter raffinerad mat som är helt berövad på sitt vitamininnehåll. Det är belagt att de flesta vuxna i dag behöver ett vitamin- och mineraltillskott. Det har människor skött väldigt mycket i form av egenvård. Det finns ett stort produkturval där man själv med goda råd från en erfaren bransch kan välja de tillskott som behövs. Detta är nu hotat i och med direktivet, och det är vad alltihop går ut på. Jag vill nu gå in på det som vi bedömer är bakgrunden till detta. Man kan söka patent och tjäna pengar på uppfinningar, men inte på sådant som finns i naturen. Vitaminer och mineraler går inte att patentera. Det kan vara en av anledningarna till att de stora läkemedelsföretagen - Big Farma, som de kallas ibland - för ett antal år sedan försökte att stoppa och göra motsvarande abrovink i Amerika, men de misslyckades. De satte i gång en omfattande lobbykampanj för att påverka EU-parlamentet. Det ryktas att man kvällen innan till och med bytte ut de ledamöter som hade tänkt att rösta nej. Beslutet gick igenom med 60 % majoritet under mycket starka protester. Jag och många med mig hävdar att det är de stora läkemedelsföretagen som har drivit detta och som har intresse av det. Självmedicinering och en hälsokostbransch, en terapeutiskt inriktning som är mer komplementär gör att människor inte blir så sjuka, och det gynnar inte direkt läkemedelsföretagen. Det är precis detta som vi vill värna om. Jag skulle vilja att ministern ägnade lite uppmärksamhet åt vad detta ur ett konsumentperspektiv speglar för förhållningssätt gentemot de stora läkemedelsbjässarna, de som i dag nästan har monopol på all förskrivning. De små företagen med ofta enkla naturpreparat såsom vitaminer och mineraler försöker att konkurrera, men hela direktivet innebär en enorm konkurrensfördel för den stora läkemedelsindustrin.

Fru talman! Det här är en viktig och svår fråga för många konsumenter. Det är klart att vi köper vitamin- och mineralpreparat för hälsans skull. Många gånger är vi sårbara och kanske också mindre kritiska när det handlar om hälsan. Det gör att det ska vara väldigt höga krav på konsumentskyddet. Som jag redan har framhållit är detta en av utgångspunkterna. Jag har ingen annan uppfattning än Lotta Hedström. Vi kan ha behov av att äta både vitaminer och mineralpreparat. Det finns vissa grupper som har särskilt stora behov, till exempel äldre, allergiker och personer som av andra skäl har en näringsfattig kost. I dagens tillverkningsprocesser går vissa vitaminvärden med mera förlorade, och vi behöver därför ha en berikning. Jag har ingen annan uppfattning i den delen. Samtidigt vill jag inte riktigt skriva under på att direktivet tjänar läkemedelsindustrins intressen. Man ska vara varse att det kan finnas olika särintressen när man formulerar sådana här direktiv. Det kan vara så att läkemedelsindustrin har försökt att driva ett särintresse, men jag tycker inte riktigt att det avspeglas i det som vi har tagit ställning till inom EU. Det handlar ju här inte om läkemedel. Det handlar inte om något som kräver recept. Det kan snarare vara så att produkter som i dag säljs som läkemedel med det här direktivet kan säljas som kosttillskott. Det finns alltså två sidor av det myntet. Jag kan inte se att det här skulle gynna läkemedelsindustrin. Sedan det här med dokumentationen och att den kan ge vissa företag svårigheter. När det gäller kosttillskott och när det gäller livsmedel över huvud taget, för det här är ju ett livsmedel och inte ett läkemedel som vi pratar om, har vi högt ställda krav. De företag som i dag säljer de här produkterna på marknaden måste ju, hoppas jag, veta vad produkterna innehåller. Det bör inte vara en alltför stor svårighet för de företagen att också klara av att få fram dokumentationen inom den föreskrivna tiden.

Fru talman! Dokumentationen är ett problem. Många av de här preparaten är traditionella och saknar egentligen den typ av för läkemedel behövlig dokumentation, så det är verkligen en tröskel. Därför vore det mycket önskvärt om tiden kunde förlängas, så att många av de väl etablerade och väl fungerande preparaten som finns i dag kommer att finnas kvar, för annars begränsas utbudet, och det är också en konsumentnackdel. Ministern fortsätter att prata om syftena med lagen, och jag fortsätter att prata om följden av direktivet och lagändringen. Det finns en sammanslutning som heter Alliance for National Health som har rest ett mål i brittisk domstol gentemot EU för grunderna för det här beslutet. Målet inleddes i januari och har redan rönt viss framgång. Det finns skäl för ministern att beakta även den typ av argument och den typ av aspekter som jag vill resa, som alltså inte bara har att göra med ett mycket snävt konsumentperspektiv, utan som har att göra med hälsa över huvud taget. För att återgå till läkemedelsföretagen, som faktiskt är en kärnpunkt, kan man konstatera att konsumtionen av rena läkemedel har ökat oerhört mycket under efterkrigstiden. Men frågan är om hälsan har ökat. Har läkemedlen, sådana som vi är bekanta med som syntetiska preparat, gjort oss friskare? Nej, vi har blivit sjukare. Ohälsan ökar. Det handlar dels om en degenererad kost, dels kanske om en dålig livsföring. Vi behöver en typ av självmedicinering, och de läkemedel som vi har tillgång till kanske inte är de mest gynnsamma för oss. Den här typen av preparat behövs. Det här direktivet motverkar människors möjligheter till egenvård och ett brett urval av ofarliga och beprövade preparat. Jag skulle önska att regeringen fyller i sina kunskapsluckor och har fler perspektiv än det mycket snäva konsumentperspektivet.

Fru talman! Jag talar verkligen inte om ett snävt konsumentperspektiv, för det är klart att hälsofrågor är väldigt angelägna för oss konsumenter. De är ju otroligt centrala. Just detta med sambandet mellan hälsa, till och med folkhälsa, och kost är någonting som regeringen har uppmärksammat under den gångna hösten. Vi har nu också satt i gång ett arbete för att få fram en handlingsplan. Det handlar om olika aspekter på folkhälsa och mat kopplat till övervikt. Det arbetet pågår. Jag är den första att hålla med om att det här är en väldigt central fråga. Det är säkerligen så att vi också som individer själva kan ta ett ansvar för att få en bättre hälsa. Men att, som Lotta N Hedström gör, dra slutsatsen att vi har blivit sjuka av läkemedel tycker jag är att dra en lite för snabb slutsats. Det handlar kanske om att vi använder en terapi på ett sätt som ersätter andra terapier. Lotta N Hedström uttrycker att vi med det här direktivet motverkar en utveckling med egenvård och användning av ofarliga kosttillskott. Jag vill varna för den formuleringen. Det är mycket bra, vidhåller jag, från konsumentsynpunkt att vi har det här direktivet. Och jag tror att det är väldigt olyckligt om man försöker att påstå att direktivet är negativt för våra möjligheter att få tillskott av vitaminer och mineraler i vår mat. Det här direktivet gör det bättre för konsumenterna. Det ger ett bättre skydd, en bättre transparens och bättre möjligheter att få en relevant information och en marknadsföring som inte är vilseledande.