Fastighetsskatten och taxeringen 2009

Herr talman! Interpellationen är skriven av Karin Åström och handlar om den beräkning som finansminister Anders Borg hänvisade till. Den visar att fastighetsavgiften kommer att slå hårt runt om i vårt land. Jag vill börja med att visa en tidningsbild där en allianspartner till finansministern säger oj, oj, oj till att 84 procent av Kalmar läns småhusägare får höjd skatt. Tittar vi på Norrbottens län, som jag kommer från, i samma beräkning som Chatrine Pålsson sade oj, oj, oj till är det åtta kommuner som får 100 procents höjning av fastighetsskatten och fyra kommuner får 99 procent. I min hemkommun Piteå får vi 95 procents höjning av den kommunala fastighetsavgiften. I Luleå får man 63 procent. Det ska jämföras med kommuner som Lidingö, Danderyd, Nacka och Täby som inte får höjd fastighetsskatt. Det är det som Karin Åströms interpellation bottnar i. Orättvisan är total. Svaret från Anders Borg är att det är för tidigt att dra några växlar; vi får vänta och se. Men låt oss leka med svaret lite grann, finansministern, och än en gång räkna upp: 100 procent i åtta kommuner i Norrbotten och ingenting i Täby, Nacka och Danderyd. Vad är finansministerns svar i det läget?

Herr talman! Jag tackar finansminister Anders Borg för svaret på min interpellation. Monica Green hälsar också och tackar, men hon liksom jag är inte riktigt nöjd med svaret. SCB och Villaägarnas beräkningar visar att mer än hälften av alla småhusägare i landet kommer att få höjd skatt nästa år. Hittills har de haft en låg fastighetsskatt men får nu skatten höjd till 6 000 kronor om året. Sedan fortsätter höjningarna allteftersom index räknas upp. För mitt hemlän Jämtlands län visar prognoserna att taxeringsvärdena stiger i samtliga av länets åtta kommuner. I sju av dem är det mellan 88 procent och 100 procent av husen som får en höjning. I Östersund, med de högst taxerade husen, är det drygt hälften som kan räkna med en höjd skatt. Det är minst sagt ett svek mot alla som trodde på de borgerliga partiernas löften om avskaffad fastighetsskatt. Regeringen har bytt namn på skatten, men den finns likväl kvar. Dessutom är den så kallade kommunala avgiften mer än dubbelt så hög mot vad som sades i valrörelsen. Undra på att protesterna är högljudda runt om i landet. Det som folk protesterar mot är inte bara de brutna vallöftena. Det handlar lika mycket om den stora orättvisa som gäller i dag. Husägarna i glesbygden betalar samma skatt för sina små egnahem som husägarna i Täby, Lidingö och Danderyd gör för sina hus. Där är villorna värderade till miljontals kronor. I Jämtland är värdet i bästa fall några hundratusen kronor. Värdet på villorna i Täby, Lidingö och Danderyd växer utan att ägarna behöver göra annat än att se på. Värdet på husen i Jämtlands län minskar oavsett hur väl man sköter dem. De höjda taxeringsvärdena är i första hand resultat av indexuppräkning. Trots helt olika förutsättningar ska husen beskattas lika. Denna orättvisa blir särskilt tydlig i det exempel som jag skrev om i min interpellation. Det handlar om en kvinna som hittade ett trevligt hus i Strömsund som hon ville köpa. Utgifterna för lån och andra boendekostnader skulle inte bli högre än hyran för den lägenhet som hon bodde i. Därför skulle det inte vara något problem för henne att klara av utgifterna för sitt nya boende. Men banken gav inte lån till husköpet utan stoppade affären. Banken menade att husets värde inte borgade lånet eftersom man räknade med att värdet kommer att minska framöver. I motsats till husen i huvudstadens välmående grannkommuner är inte ett husköp i Strömsund en lönande investering för framtiden. Det är en förlustaffär. Här köper man hus för att bo i, inte för att spekulera i kommande vinster, ändå kan inte alla förverkliga sin dröm om en liten röd stuga på landet. Trots detta anser alltså regeringen att boende i Strömsund och på andra mindre orter i landet ska betala samma skatt för sitt hus som villaägarna i tillväxtregioner. Det är inte rimligt utan i högsta grad orättvist. Min fråga till finansministern kvarstår: Vad tänker finansministern göra för att husägarna i landet ska få mer rättvisa villkor för sitt boende?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret på interpellationen, även om det är förbluffande att finansministern är så uppenbart nöjd med ett skattesystem som ger samma skatt för en lyxvilla som är värd flera miljoner som för ett ordinärt småhus som är värt 800 000 kronor. Det är en mycket märklig syn på rättvisa. Det skattesystem som vi har när det gäller fastighetsskatten innebär, om vi tar mitt hemlän Västernorrland, att i stort sett alla fastighetsägare får höjd fastighetskatt när taxeringsvärdena höjs 2009. Det upplever man naturligtvis som väldigt orättvist eftersom man helt slipper höjning för dyra fastigheter som framför allt finns i storstadsregionerna men även i mitt hemlän. Dessutom har man tidigare fått en väldigt stor sänkning av skatten för de dyraste fastigheterna. Det fanns väljare som lyssnade på lockropen från de borgerliga partierna inför valet. Det var lite olika bud; en del ville avskaffa fastighetsskatten helt, en del ville sänka den ordentligt. Det talades om ett tak på 2 800 kronor. Det är ganska långt från de 6 000 kronor vi har i dag. Om man dessutom är låginkomsttagare har man fått uppleva att man inte har fått del av de stora skattesänkningarna på dyra fastigheter. Man har blivit av med den begränsningsregel som tidigare fanns när det gällde skatten som innebar en begränsning av hur mycket fastighetsskatt man behövde betala i förhållande till inkomsten. Nu tänker regeringen återinföra en sådan begränsningsregel, men bara för pensionärer har jag förstått. Det upplevs som ännu mer orättvist. Om man säljer sitt hus i framtiden får man dessutom vara med och betala den sänkta fastighetsskatten för de dyra fastigheterna i form av höjd reavinstskatt. De som sitter med låga inkomster i små billiga fastigheter får en höjd beskattning, medan de som äger de dyraste villorna får sänkt skatt. Det är ett oerhört bakvänt resonemang. Före valet pratades det om en gräns på 2 800 kronor. Jag har förståelse för att finansministern kom till slutsatsen att det inte går att sätta gränsen så lågt. Pengarna behövs för att finansiera den allmänna välfärden. Det är en riktig bedömning av finansministern. Pengarna behöver tas in. Men vad jag inte kan begripa är att man väljer att ta in dem på ett så fruktansvärt orättvist sätt. Det måste ju gå att ta in pengarna med en betydligt rättvisare fördelning. Jag vill därför fråga finansministern om han verkligen inte är beredd att göra någonting åt den uppenbart orättvisa utformning vi har av fastighetsskatten.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanterna för att vi får möjlighet att diskutera fastighetsskatten i denna härliga sommartid. Jag vill också tacka statsrådet för svaret. Frågan är: Hur ska fastigheter beskattas? Det är det grundläggande. Ska vi beskatta efter inkomst till exempel? Det är väl ingen här som tycker att man ska betala hyra i bostadsrätter eller hyresrätter efter hur hög inkomst man har. Det systemet har vi haft tidigare. Det har inte funnits något samband mellan inkomsten och den skatt man ska betala när man bor i villa. Jag tycker att det viktigaste är att ta reda på vad Socialdemokraterna tycker. Vad tycker Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den här frågan? Kan ni lova att återinföra det gamla systemet? De tidigare statsråden Östros och Pagrotsky ägnade sig ofta åt att diskutera alternativen. Interpellationsdebatter har just karaktären att man får granska vad de andra säger. Hur vi än har granskat under de här två åren har vi inte sett något alternativ till den bostadsbeskattning som finns nu. Härförleden lade alliansen i skatteutskottet fram en beräkning, som jag har framför mig, om hur stor skillnad det var mellan det gamla systemet och det nya. Vice ordföranden i skatteutskottet Lars Johansson sade att han tyckte att det var fel att jämföra det nya systemet med det gamla. Han var här häromdagen och diskuterade detta. Han hade inget svar då heller. Herr talman! Jag är beredd att jämföra med vilket system som helst som Socialdemokraterna lägger fram, men det kommer inget system. I denna fina tid tycker jag att man ska åka hem och skriva debattartiklar. I Härjedalen till exempel, som Gunnar Sandberg kommer från, får 8 369 hushåll sänkt fastighetsskatt med 1 185 kronor jämfört med om man hade haft det gamla systemet. Det är inte mycket, men något. Jag undrar om de säger nej till detta. I Östersund får man något mer, och de är något fler, 4 500. I Piteå får man 1 408 kronor. Det är hela 12 565 hushåll som får det. Det är dubbelt så mycket som Danderyd. Jag undrar om de säger nej till detta. Man kan gå vidare till Skövde till exempel. Nu är inte Monica Green med i debatten, men det är ändå intressant. Där får man 3 281 kronor. Det är 9 128 hushåll. Man kan diskutera om beräkningarna är exakta. Som Marie Engström har påpekat är det en brist att man inte har tagit hänsyn till 4-procentsregeln. Man kan också diskutera hur höga skattepåläggen kommer att vara i varje enskild kommun. Det viktigaste är: Vad har vi att jämföra med när vi ska diskutera fastighetsskatten? Jag tror att det finns väldigt många hushåll här i landet som funderar på om Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer att återinföra den helt absurda skatteregel som tidigare fanns på bostadsbeskattningens område.

Herr talman! Först vill jag tacka interpellanterna som gör det möjligt för oss att en sådan här fin dag debattera fastighetsskatten. Lite grann tenderar det att här i dag bli hembygdens dag, har jag en känsla av. Också jag tänker tala om hur fastighetsskattenivåerna kommer att höjas i Värmlands län - detta utifrån den undersökning som Villaägarnas Riksförbund har gjort med hjälp av SCB. Jag tycker att det finns anledning att debattera frågan mot bakgrund av de utfästelser som regeringen trots allt har gjort när det gäller fastighetskatten - att alla nu ska få mycket lägre fastighetsskatt. Men i till exempel Värmlandskommuner som Hagfors, Forshaga, Munkfors, Arvika och Sunne kommer 98-100 procent av fastighetsägarna att få höjd fastighetsskatt. Jag tycker att detta är anmärkningsvärt. Jag vet att totalt sett tar den här regeringen ut mindre i fastighetsskatt i kronor räknat än den tidigare regeringen med hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjorde. Självklart vet jag det. Men uttaget fördelas på ett djupt orättvist sätt. Det visar den senaste fastighetstaxeringen. Ute i landet blir det höjd fastighetsskatt, medan man i kommuner i Stockholmsregionen inte alls drabbas på samma sätt. Gunnar Andrén föregick mig lite grann. Han vet att jag är väldigt kritisk till de beräkningar som ni från alliansens sida i panik gjorde när ni fick se de här siffrorna. Ni menar att alla tjänar på era förslag. Ni har gjort listor som gäller alla kommuner och talar om hur bra alla fastighetsägare får det. Men det är inte så. Ni ljuger med era siffror. Ni har inte tagit hänsyn till att vi tidigare hade en begränsningsregel som gällde alla och som innebar att ingen skulle behöva betala mer än 4 procent av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Inte heller tar ni upp att det fanns en dämpningsregel; i en liten fotnot skriver ni om det. Ni har alldeles glömt bort att ni faktiskt har höjt reavinstskatten till 22 procent för att finansiera det hela. Vilka får betala? Ja, naturligtvis är det de boende som får betala. Det är viktigt att också detta kommer fram i debatten. Jag tycker att ni ska vara ärliga. Efter er fastighetsskatteomläggning är, vet vi också, Stockholmsregionen den enda region som betalar en mindre del av det totala fastighetsskatteuttaget jämfört med tidigare. Alla andra regioner betalar i dag en lika stor eller större del när det gäller fastighetsskatteuttaget. Detta är något att tänka på. Jag har också läst den kommentar som Finanspolitiska rådet hade när regeringens ekonomiska politik gicks igenom. De sade att sänkningen av fastighetsskatten ökar inkomstklyftorna och missgynnar näringsverksamhet - intressant. De menar att utvecklingen gör att man hellre investerar i fastigheter än man investerar i företag. "Misslyckad reform av fastighetsskatten" var rubriken på ett pressmeddelande som fanns på Finanspolitiska rådets hemsida. Men detta är väl bara en randanmärkning. Egentligen har jag samma övergripande fråga som övriga debattörer här: Vari ligger det rättvisa i den här regeringens fastighetsskatt?

Herr talman! Vi har hört flera debattörer här säga att man ska vara försiktig med siffror, så också jag får väl vara det. Därför säger jag att jag inte kan gå i god för att mina siffror är alldeles korrekta. I fastighetsskattedebatten, som jag har försökt att följa, har jag till exempel fått informationen att det är ca 250 000 villaägare som har fått höjd fastighetsskatt - nu kallad avgift. Det har förekommit exempel på fastigheter som fått sänkningar med både 50 000 och 60 000 kronor, medan andra har fått höjningar med ca 2 000 kronor. Naturligtvis är både fastigheter och betalningsförmågan olika. Jag tyckte att den begränsningsregel som vi förra mandatperioden införde - vi sänkte ju till 4 procent - var ett bra sätt att se till att de som hade liten betalningsförmåga ändå skulle kunna bo kvar i sina fastigheter. Den delen saknar jag här. Att man gör något speciellt riktat till pensionärer är naturligtvis bra. Men människor som bor i fastigheter och som tillfälligt, kanske under något eller några år, får försämrade försörjningsmöjligheter ska inte, tycker jag, tvingas ifrån sina fastigheter. Det är synd att ni inte tar den hänsynen. Det jag tyckte var mest besvärande var att den som hade stora inkomster men som ändå nolltaxerade och som hade en stor fastighet kunde slippa undan fastighetsskatten på grund av den inkomstrelaterade delen. Det hade varit intressant om ni hade försökt utveckla den delen mer. När man läser ministerns svar får man en känsla av att ministern trots allt är ganska nöjd. Han avser ju inte att göra några andra saker. Därför skulle jag vilja ställa frågan: Är ministern nöjd med förändringen av fastighetsskatten? Sedan skulle jag vilja kasta en handske till Gunnar Andrén. Det här är intressant. Under några år behöver vi, när vi ser resultatet av den gjorda reformen, diskutera idéer om hur fastighetsskatten ska se ut. När det gäller skatter är det väldigt viktigt att tänka på att skattesystem ska utformas så att de inte stimulerar kriminalitet. Vi vet ju att många av våra skatter, såsom punktskatter, är viktiga som styrmedel och så. Men samtidigt ger de problem med smuggling, svartarbete och så vidare. Fastighetsskatten är en mycket gammal skatt som fungerat i samhällen i årtusenden. Det är väldigt svårt att flytta en fastighet till ett skatteparadis. Jag tycker att vi borde ha en fortsättning på den gröna skatteväxlingen - att vi flyttar skatter mellan till exempel arbete och sådant som förorenar, förstör etcetera. Då kan man också lägga in det här med ett skattesystem som kostar mindre att upprätthålla och få att fungera. På så sätt kan en fastighetsskatt vara en växande skatt. Jag har i princip väldigt svårt att förstå varför man är så negativt inställd till fastighetsskatten eftersom det handlar om väldigt stabila och trygga skattesubjekt. Men naturligtvis ska man inte höja utan att ge någonting tillbaka. Man ska inte i onödan, menar jag, öka skattenivån. Från de andra debattörerna har det frågats var rättvisan i det här finns. Det är klart att också jag vill fråga om ministern anser att det är viktigt med rättvisa när det gäller fastighetsskatten. Eller är det en fråga som inte finns i fastighetsskattesammanhang? Om ministern hinner - ministern har ju inte så mycket talartid - skulle jag gärna vilja höra lite grann om vilka problem som fanns med takregeln och begränsningsregeln i det gamla systemet. Ministern var försiktigare i sitt språkbruk än Gunnar Andrén, så kanske är problembilden inte lika stark från ministerns sida.

Herr talman! Marie Engström sade att det i dag här känns som hembygdens dag. Jag tänker bidra med ett perspektiv från Roslagskommunen Norrtälje. Ett perspektiv som jag tycker kommer bort i debatten här i dag är vart dessa pengar tar vägen. De pengar som nu kommer in i form av den höjda kommunala fastighetsavgiften skickas inte bara in till Riksbanken för att eldas upp, utan de går till något. De höjningar som nu sker innebär att pengarna kommer att gå till de kommuner som berörs. Ett svårmod har här i dag redovisats från ett antal kommuner när det gäller de här höjningarna. Men på resultaträkningen blir det en intäkt på samma sida. Jag kommer från Roslagskommunen Norrtälje. Där ser vi att omläggningen av fastighetsskatten och övergången från skatt till kommunal fastighetsavgift är en viktig rättvisereform. Om man tittar på hur det ser ut runt om i Stockholm ser man att det börjar bli folktomt. Ni undrar kanske vart alla människor tagit vägen. Ja, väldigt många av dem har inte rest utomlands utan är kvar i Sverige. Väldigt många av dem är just i Roslagskommunen Norrtälje. I kommunen finns 20 000 fritidshus. Men det ändrade boendemönstret gör att de som äger de här fritidshusen bor längre och längre tid av året i sina fritidshus. Regelverket är sådant att kommunen har ansvaret för kommunal service för alla som bor där. Med den här omläggningen till en kommunal fastighetsavgift får kommunerna en intäkt som utgår från antalet fastigheter i kommunen. Det gör att kommunerna får en stabil intäktsbas, och man får också ett rättvist system. Som det har varit har det kunnat leda till slitningar mellan fritidsboende och permanentboende därför att de fritidsboende kostar kommunen pengar i form av omsorg och annat. Men nu bidrar dessa till den gemensamma försörjningen med avgiften. Ni som bara har sett problem i era kommuner med att den kommunala fastighetsavgiften går upp i och med den kommande taxeringen, läs resultaträkningen lite noggrannare, och ni kommer att se att ni har en lika stor intäkt i kommunen. Att de små kommunerna skulle få större intäkter kan väl inte vara det som ni socialdemokrater är mest rädda för.

Herr talman! Det finns naturligtvis goda skäl att diskutera fastighetsskatten. Det system som vi har i dag är mer förutsägbart och mer rättvist än det system som vi hade tidigare. Det socialdemokratiska alternativet är tills något annat har redovisats det gamla systemet. Det är alldeles uppenbart att för väldigt många av de kommuner som nämns här i debatten hade det gamla systemet gett väsentligt mycket högre fastighetsskatt. Man kan ta några exempel. I Skövde kommun, där Monica Green är hemmahörande, hade fastighetsskatten ökat till 7 560 kronor för en genomsnittlig fastighet, strax under 1 500 kronor mer än med det nuvarande systemet. Skulle man inte ha tillämpat dämpningsregeln, som Marie Engström var angelägen om att man gör, skulle det ha handlat om 9 000 kronor. Vi kan ta exemplet Överkalix. Där handlar det om en fastighetsskatt på 1 210 kronor, en ökning från 1 180, det vill säga en rätt marginell förskjutning av beskattningen. Vi kan ta Östersund som exempel som hade fått betala en fastighetsskatt som hade varit nästan 1 500 kronor högre än med det system som vi har i dag. Så här kan vi fortsätta från kommun till kommun. Det är allra tydligast i Stockholmskommunerna. I Botkyrka hade det till exempel handlat om en skatt som hade legat 8 000 kronor högre än med dagens system. Tommy Waidelich, som har återkallat sin interpellation, kommer från Sundbyberg. Där hade man haft en skatt som hade varit 22 000 kronor högre än med det nuvarande systemet. Det hade rört sig om en skattehöjning på 3 000 kronor även om man tillämpat dämpningsregeln. När den under de närmaste åren hade fallit bort hade skatthöjningen gått upp till 10 000 kronor, och man hade betalat 35 000 kronor i fastighetsskatt för en normalvilla i Sundbyberg. Det här är naturligtvis det alternativ vi har att jämföra med, det alternativ som Socialdemokraterna administrerade och som de försvarade i debatt efter debatt. Statsråd efter statsråd och riksdagsmännen tog upp det i diskussionerna och försvarade ett system som i nästan alla fall hade gett en väsentligt högre skatt. Då kan man fråga: Vad är en rättvis skatt? En del i det är att den är rimligt förutsägbar. Det system som vi nu har infört har säkert många fel och brister, men det faktum att skattesatsen har sänkts, vilket gör att höjningarna blir mindre, och att vi har lagt ett tak på skatterna, gör att det inte blir några dramatiska effekter för hushållens ekonomi. Människorna i Sundbyberg eller i någon annan Stockholmskommun hade råkat ut för att skatten på fastigheten hade höjts. Skatten för samma hus som de bodde i för fem eller tio år sedan hade helt plötsligt gått upp 10 000 kronor. Den osäkerheten och oron är borta i det nuvarande systemet. Det är det som gör att det är mer förutsägbart. Tittar vi på orimliga skatteeffekter handlar det här om att skatten för en normalvilla ute i en landsortskommun kanske går upp några hundralappar per år. Det är inte fråga om de 10 000 som Tommy Waidelichs väljare hade fått i skattehöjning. Därför är det inte heller några orimliga effekter. Som Göran Pettersson påpekar tillför vi 1,9 miljarder till kommunerna, och fortsättningsvis kommer det här naturligtvis att ge mer pengar till kommunerna. Även det ökar legitimiteten för skatten. Det är det här som gör att det nya fastighetsskattesystemet, som inte är perfekt, är väsentligt mycket mer robust, väsentligt mycket mer populärt än det gamla systemet, som uppfattades som illegitimt och orättvist.

Herr talman! Jag ska börja med någonting jag glömde att göra i den förra omgången, nämligen tacka finansministern för svaret. Gunnar Andrén var så gentil att han sade att det var härligt att debattera fastighetsskatten här och tackade interpellanterna för att vi får stå här i dag. Jag tror att man ska tacka finansministern. Jag tror att det är där det ligger. Det är en härlig dag, och jag reste klockan fyra från Norrbotten hit för att debattera hur skatten slår i de norrbottniska kommunerna. Orättvisorna har vi berört, men jag vill stanna kvar där lite grann. Skatter ska användas som styrmedel, jag delar den uppfattningen. Jag tycker också att Gunnar Andrén förde fram en tanke som vi kan ta med oss. Låt oss ha en lång diskussion, precis som Jan Lindholm var inne på, om fastighetsskatten framöver. Vi kommer att se till att göra det från Socialdemokraterna i alla fall. Vi har varit inne på den begränsningsregel som fanns i det förra systemet. Det är viktigt att se till att den finns kvar på något sätt. Jag vill ändå ta upp en annan sak som Gunnar Andrén tog upp. 12 565 fastighetsägare i Piteå skulle få sänkt fastighetsskatt av någonstans kring 40 000 boende. Vi har väldigt många småhus i Piteå. En klar majoritet, Gunnar Andrén, får höjd fastighetsskatt. Så ser det ut, och jag drog det tidigare. Det är skillnad mellan det och ett län som jag nämnde tidigare och där det blir 84 procents höjning. Det var inte riktigt det som var den allmänna debatten i valrörelsen eller den allmänna debatten generellt, utan snarare att vi ska få sänkt fastighetsavgift. Om man går vidare från det orättvisa kan man fundera på: Är det något nytt? Är det någonting att höja ögonbrynen över, det som vi debatterar denna underbart vackra sommardag, som dagen var då jag lämnade hemmet i Piteå? Nej, egentligen inte. Det är inte så underligt att en moderat finansminister värnar de kommuner som jag räknade upp - Lidingö, Danderyd, Nacka, Täby. Det är inte alls underligt, inget modernt politiskt skeende utan snarare traditionellt borgerligt, så orättvist, omodernt. Genom att finansministern har sagt att han inte har för avsikt att nu göra någonting återstår frågan: Om det som SCB har kommit fram till i sin undersökning visar sig vara sant fördelningsmässigt mellan kommunerna, hur har finansministern tänkt tillrättalägga de orättvisor som blir uppenbara?

Herr talman! Debattartiklar kommer vi, Gunnar Andrén, givetvis att skriva. Vi har skrivit några hittills, och vi kommer att skriva fler. Jag kan tycka att ett slott borde beskattas mer än en koja. Så långt kan man väl gå med vad man tycker om fastighetsavgiften. Göran Pettersson menade att många kommuner får mycket pengar genom fastighetsavgiften. Ja, fastighetsavgiften för 2009 i Bräcke kommun i Jämtland landar, enligt tjänstemännen som har räknat ut det, på plus 345 000 kronor. Nu har regeringen sagt att man inte kommer att räkna upp statsbidragen. Ett uppräknat statsbidrag för Bräcke kommun skulle ge 3,9 miljoner kronor för ett år. 345 000 för fastighetsavgifterna kan jämföras med ett statsbidrag på 3,9 miljoner. Nu vet jag inte var det landar för Roslagen, men det kanske Göran har någon siffra på. Så ser det ut. Det kanske ser lite bättre ut för Åre och Härjedalen, där många fritidshus i attraktiva fjällområden finns. Jag har inga siffror på det. Men annars är det stor skillnad mellan expansiva storstäder och glesbygdskommuner i skogslän. Jag vill försöka få finansminister Anders Borg att förstå att han måste göra någonting åt det här. Vi i glesbygdskommunerna är stora förlorare på er förda politik. Vem nekas lån för renovering eller tillbyggnad på sin villa eller fastighet i Täby, Lidingö, Danderyd eller Roslagen? Finns det någon enda som skulle nekas ett lån från banken för en tillbyggnad på sin fastighet i dessa områden? Jag har personligen nekats ett lån på 100 000 för en renovering av ett fritidshus i Jämtland. Vi har tillräckligt med problem i glesbygden redan i dag. Vi behöver inte fler. Vi får sämre vägar och järnvägar, och bensinmackar och lantaffärer tvingas lägga ned. Som hjälp från regeringen säger ni att det kanske finns stora företag som kan gå in med stödfinansiering. Men sådana finns inte i många av glesbygdskommunerna. Finansminister Anders Borg måste själv se utvecklingen, förstå problemet och göra något åt det. Om inte annat tycker jag att ni borde vara så ärliga att ni pekade ut de områden i Sverige som vi ska flytta till för att kunna räkna med lite stöd från staten. Där får ni bo, men inte där. Flytta dit, men bo inte kvar där.

Herr talman! Det är många som har kommenterat att det är en underbart vacker sommardag. Hemma i Sundsvall regnar det, så det passar rätt bra att vara här och debattera fastighetsskatt i dag. Finansministern och övriga borgerliga riksdagsledamöter som har varit uppe i debatten jämför hela tiden utfallet av det här fastighetsskattesystemet med det gamla. Det är klart att man kan göra det, men då bortser man från några saker: dels att ni har höjt reavinstskatten ordentligt, dels att ni har tagit bort begränsningsregeln för vanliga inkomsttagare. Dessutom bortser ni från att vi socialdemokrater klart och tydligt har deklarerat att vi inte vill ta ut mer i fastighetsskatt totalt sett än vad som görs i dag. Men vi vill ha en betydligt rättvisare fördelning. Exakt hur det ska utformas kommer vi att ge besked om i god tid inför nästa val. Innan dess har vi ingen möjlighet att få igenom vår politik. Debatten handlar i grunden om synen på rättvisa. Vi från oppositionen vill samfällt ha ett system som bygger på att man betalar skatt efter bärkraft. Höginkomsttagare och välbeställda ska betala lite mer i skatt för att upprätthålla välfärden för alla. Men det verkar mer och mer som att regeringen nu anammar idéer som tidigare har betraktats som närmast högerextrema om att man ska ha platt skatt. Åtminstone när det gäller fastighetsskatteområdet har man nu skapat ett system som i sin förlängning kommer att innebära att man betalar samma fastighetsskatt oavsett hur man bor. Det är till stora delar så i dag, men med tiden kommer det systemet att vara fulländat. Jag har väldigt svårt att anse att det skulle kunna vara ett rättvist system. Margaret Thatcher i Storbritannien försökte på sin tid införa ett sådant system, poll tax . Det fick förödande konsekvenser för hennes parti, och jag hoppas att det får samma resultat för den borgerliga alliansen, som har genomfört det här. Det har talats rätt mycket här från både finansministern och Göran Pettersson om att det ger ett tillskott till kommunerna när man nu döper om fastighetsskatten till kommunal fastighetsavgift. Det skulle vara lite mer imponerande om man inte samtidigt frös statsbidragen till kommunerna. Kommer man dessutom från min ända av landet, där man också har fått uppleva förändringar av skatteutjämningen, konstaterar man att det totalt sett för kommunerna ändå blir ett rejält minus, ett ordentligt minus. Det är samma regel när det gäller den kommunala skatteutjämningen som när det gäller fastighetsskatten. Mer pengar och mest pengar till de rikaste kommunerna, minst pengar och mindre resurser till de fattiga kommunerna. Det är samma sak när det gäller kommuner som när det gäller människor. De som har det dåligt ställt får betala mer, de som har det bäst ställt får lättnader. Detta skattesystem är helt uppenbart orättvist. Jag vill än en gång fråga finansministern om han inte är beredd att ändra någonting. Anders Borg kan omöjligen vara så nöjd med detta ruttna skattesystem som han försöker få det att framstå.

Herr talman! Här tas många viktiga frågor upp. Frågan vad som är rättvist är mycket svår. Jag upplevde själv när min granne, den passionerade försäkringstjänstemannen, på grund av oförutsägbara höjda fastighetsskatter var tvungen att flytta häromåret, omkring år 2000, att det inte var rättvist. Men det finns många aspekter på rättvisa. Jag tycker att debattörerna diskuterar väldigt viktiga frågor. Hans Stenberg säger nu en sak som jag uppfattar som en betydande nyhet, nämligen att Socialdemokraterna inte avser att ta ut högre fastighetsskatt än den nuvarande regeringen gör. Det innebär dock, måste man säga, jämfört med det system som rådde 2006, en sänkning av det totala uttaget med 8,2 miljarder, varav ungefär 1 ½ miljard faller på bostadsrättsföreningar. Därtill kommer att om ni ska fortsätta att ha sänkt fastighetsskatt jämfört med vad ni hade tidigare på flerbostadshus, där det var 0,5 - den sänktes med 20 procent till 0,4 procent - ska man komma ihåg att 2007 års fastighetstaxering i flerbostadshus ökade fastighetsvärdet med 443 miljarder. Det är ungefär 2 miljarder i runda slängar - 2,1 miljarder. Det är alltså en betydande sänkning. Det handlar om 10 miljarder. Jag tycker att det ska bli intressant att se hur ni ska omfördela de 10 miljarder kronorna. Någon måste betala detta. Att driva ytterligare försäkringstjänstemän från deras hus tycker jag inte skulle vara rättvist.

Herr talman! Det är intressant att höra Gunnar Andrén våndas över skattesänkningar. Han tillhör en majoritet som har sänkt skatter med 60-80 miljarder kronor. Det var ett väldigt intressant inlägg, Gunnar Andrén. Debatten vittnar om att regeringen helt enkelt har kört fast. Man har fått mer ris än ros för sin fastighetsskatteomläggning, och man gör allt för att försöka försvara sig. Då gör man som finansministern och även andra: Man står i talarstolen och rabblar siffror i det oändliga. Jag tror att det är väldigt svårt för en åhörare - om det eventuellt är någon som lyssnar på debatten - att över huvud taget kunna följa med i sifferexercisen. Dessutom hävdar jag ännu en gång att siffrorna inte är korrekta. Det är inte bara dämpningsregeln, Anders Borg, som ni har utelämnat. Det är också begränsningsregeln och det faktum att ni har höjt reavinstskatten. Jag tror att de två sista komponenterna har mycket större betydelse för de siffror du läste upp än dämpningsregeln. Anders Borg sade att fastighetsskatteomläggningen inte är perfekt men mer robust. Jag kan tycka att det är lite sympatiskt att man trots allt tillstår att den inte är perfekt, för det är den inte. Jag kan i så fall tillstå att det tidigare systemet inte heller var prefekt. Det den nuvarande regeringen har gjort med att man har tagit fram och skattat av uppskoven med reavinst tycker jag är helt okej. Om vi talar om hur vi för framtiden ska lägga om vårt fastighetsskattesystem ska det vara en viktig komponent för att på så sätt kunna sänka uttaget av fastighetsskatt.

Herr talman! I likhet med Marie Engström konstaterade jag att finansministern inte uttryckte att han var helt nöjd med systemet utan såg brister även i det nya systemet. Så tolkar i varje fall jag det. Det är ändå en grund för att vi kanske kan se förändringar. Ministern avslutade sitt förra inlägg med att säga att det gamla systemet inte uppfattades som legitimt utan som orättvist. Jag tror att det beror på vem man frågar. Det framställdes som oförutsägbart och orättvist med exemplet med den pensionerade kvinna som bodde ensam i huset där familjen hade bott under många år och där rika stadsbor köpte hus i närheten till höga köpeskillingar. Då gick taxeringsvärdena upp kraftigt, och sedan användes det som ett exempel i debatten. Genom att det exemplet fördes fram så kraftfullt framstod det som orättvist trots att kvinnan genom begränsningsregeln inte betalade särskilt mycket i fastighetsskatt. Det var i praktiken inte något särskilt stort problem för den personen att bo kvar som samtidigt blev väldigt förmögen på grund av fastighetsvärdestegringarna. Man kan tycka att den som drar en vinstlott på ett lotteri, som man faktiskt kan beskriva det som, kan delvis använda vinsten för att klara den högre boendekostnaden. Jag vill ända tala lite om solidaritet. Man säger att det gamla systemet uppfattades som orättvist och illegitimt. Om man ser till hur det är i dag uppfattar många det nya systemet, eller förändringen, som väldigt orättvist. De som tidigare betalade väldigt hög fastighetsskatt betalar nu väldigt liten avgift. Det har varit en av de kanske största förändringarna mellan dem med låga och höga taxeringsvärden och inkomster. Uppfattar inte ministern detta på något sätt som en minskad solidaritet i skatteuttaget?

Herr talman! Hans Stenberg beklagade att det regnade hemma hos honom i morse. De regnade även hemma hos mig i Lohärad i morse. Men som boskapsägare måste jag säga att det gladde mig. Jag ser nu att det växer på betena. Denna jämförelse i synsätt på regnet präglar egentligen inställningen i hela den här frågan och interpellationsdebatten. Från oppositionen klagar man först över att den kommunala fastighetsavgiften har ökat i deras hembygder. Men när det därefter redovisas vart pengarna tar vägen och att de kommer att gå till kommunerna vänder man på kuttingen och är helt plötsligt missnöjd med storleken på fastighetsavgiften. Från Bräcke redovisar man att det bara är 345 000 kronor som kommer att komma till hela Bräcke kommun. Men det är ju samma pengar. Ökningen av den kommunala fastighetsavgiften är det som går till kommunerna. Här måste man bestämma sig. Är 345 000 kronor för hela Bräcke kommun en stor summa pengar eller inte? Den ärligheten tycker jag att man borde ha. Frågan om säkerheter för lån är något som den som lånar ut pengar har att ta ställning till. Om man nu säger att det är höjningen på 345 000 kronor för hela Bräcke kommun som avgör detta kan jag svårligen tro det. Det beror på den riskvärdering som den har att göra som lånar ut pengar.

Herr talman! Det är viktigt att vi får lite sans i den här diskussionen. Vi har diskuterat hur mycket fastighetsskatten nu höjs i olika kommuner. Vi kan ta exemplet med Överkalix där den höjs från 885 kronor till 967 kronor, det vill säga med 82 kronor. Jag förstår att det känns viktigt att vi för en debatt om de 82 kronorna för Överkalix del. Men det är inte jämförbart med det problem vi hade med fastighetsskatten. Vi kan ta Waidelichs hemkommun där det vid fullt genomslag handlar om 30 000 kronor. Bräcke kommun nämndes här. Där blir det lite tydligt. Där hade motsvarande höjning delats ut på tio villor i Sundbyberg. Är det så svårt att förstå att människor i normala villor i Stockholmsområdet, vanliga radhus, ansåg att det var orimligt att deras skatter skulle höjas med tiotusentals kronor? Det är vad som har gjort att skatten har uppfattats som illegitim. Det går inte att hitta någon annan jämförelsenorm än det gamla systemet. Vi måste få räkna på någonting. Politik måste ju handla om att man redovisar sina alternativ. Det finns inget alternativ som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är överens om. I Socialdemokraternas fall finns det över huvud taget inget alternativ redovisat. Det handlar om att det i Örebro blir 3 500 kronor dyrare med det gamla systemet och i Karlstad 3 000 kronor dyrare. Man kan naturligtvis säga att vi inte har tagit hänsyn till begränsningsregeln. Men för de normala hushållen och människorna som bor i Örebro och Karlstad är det en relevant jämförelse. De minns det gamla systemet. De minns att deras skatter höjdes med tusentals kronor per år. Låt oss ställa oss frågan som väljare: Hur kan ett vänsteralternativ se ut? Här får vi veta att det rimligen borde betyda att skattesatsen sänks kraftigt. Hur skulle det annars kunna bli ett minskat uttag av fastighetsskatt ens i de kommuner som man nu här värnar om? Eller är det socialdemokratiska och vänster- och miljöpartistiska alternativet att vi avskaffar fastighetstaxeringen? Är det vänsteralternativet? Om vi inte gör det kommer vi att ha ett genomslag för höjda taxeringsvärden. Eller är alternativet att vänstern avser att höja reavinstbeskattningen på fastigheter? Är det vad vi ska få reda på? Är det uppskovsräntan som ska avskaffas? Vad är vänsteralternativet som på något sätt skulle kunna göra att det blev mindre höjningar i dessa kommuner? Det är möjligtvis så att Socialdemokraterna uppfattar sitt alternativ som mer rättvist för att Sundbyberg kommer att få uppleva dramatiskt mycket högre höjningar. Men hur skulle det kunna bli mindre fastighetsskattehöjningar med ett socialdemokratiskt alternativ i de kommuner som man säger sig värna om? Varje gång man möter socialdemokrater, vänsterpartister eller miljöpartister berättar de om hur bra fastighetsskatten är som skattebas och hur logiskt det är att vi tar ut ökad skatt från dem vars taxeringsvärden ökat. Om ni nu tycker att det är en så fantastisk skattebas, varför ska ni då inte höja den skatten? Varför kan ni inte redovisa det för väljarna? Vi vill ha taxeringsvärdesgenomslag. Vi vill ha in mer pengar. Det här är en bra skattebas. Det är därför att ni själva inte kan försvara att skatten i Sundbyberg skulle höjas med 30 000 kronor för ett normalhushåll. Nu får vi läsa i tidningarna att den socialdemokratiska valstrategin är att normalhushållen i storstäderna är den primära väljargruppen. Det ska bli väldigt roligt att följa den valrörelsen i Sundbyberg och Botkyrka. Man ska gå runt i villaområdena och säga: Hej, hej, det här var Johan Andersson från Socialdemokraterna. Jag tänkte komma in och berätta lite om att ni ska ha 30 000 i skattehöjning på er villa. Det kommer naturligtvis också en kraftig höjning av era inkomstskatter och en del andra skatter som vi är för. Men vi vill här särskilt propagera för vår kraftigt höjda fastighetsskatt. Detta kommer inte att inträffa. Därför är det bra att vi har den här debatten i sommar. Vi kommer inte att ha den nästa sommar, och vi lär definitivt inte ha den sommaren 2010. Då kommer Socialdemokraterna att desertera från fastighetsskattedebatten.

Herr talman! Nej, finansministern, jag tror inte att Socialdemokraterna kommer att abdikera från någon fastighetsskattedebatt. Jag tror tvärtom att det kommer att bli en ganska intressant debatt under de två år vi har kvar fram till valet. Varför tror jag det? Vi har ställt en fråga till finansministern om de orättvisor som är synliga i SCB:s körning. Han säger i sitt svar att han inte har för avsikt att nu svara på det, utan det återkommer han till. Om det visar sig vara sant, finansminister Anders Borg, blir det en väldigt intressant debatt de två år som är kvar. Låt mig ta vid där finansministern tar upp Överkalix. Det skulle Karin Åström självfallet ha svarat på om hon hade varit här. I Överkalix finns ingen stor efterfrågan på fastigheter. Därför var det låg fastighetsskatt med den gamla modellen i Överkalix. Därför blev det också ett gigantiskt stort genomslag i den nya modellen. Där ligger lite grann av ansvarighet. Det handlar om att hålla ihop landet. Jag förstår att man runt Stockholm pratar om att man får pengar i kommuner som Överkalix, som Göran Pettersson från Moderaterna sade. Men jag tycker att Gunnar Sandberg har visat ganska tydligt att de pengarna inte räcker speciellt långt med frysta statsbidrag med mera. Finansministern har själv sagt att kommunernas ekonomi är på väg att dala kraftigt. Efter budgeten var han till och med ute och sade att kommunerna ska inrikta sig på att börja spara. Men jag vet att det finns massor med kommuner - Gunnar nämnde Bräcke - uppe i Norrbotten som kommer att ha problem med att spara. De drabbas ytterligare av höjda avgifter och får svårt att få efterfrågan från människor som vill flytta in hos dem.

Herr talman! Tycker finansminister Anders Borg att husägarna i glesbygden ska betala samma skatt för sina små egnahem som husägarna i Täby, Lidingö och Danderyd betalar för sina hus? Tycker finansministern att det är rättvist att värdet på villorna i Täby, Lidingö och Danderyd växer utan att ägarna behöver göra annat än att se på? Värdet på husen på vissa orter i Jämtlands län minskar oavsett hur väl man sköter dem. De höjda taxeringsvärdena är i första hand ett resultat av indexuppräkningen, kan man säga. Trots helt olika förutsättningar ska husen beskattas lika. Tycker finansminister Anders Borg att det är rättvist? Vi kan tänka oss en kvinna i Strömsund som med utgifter för lån och andra boendekostnader inte skulle ha högre kostnad i ett eget hus än vad hyran är för den lägenhet som hon bor i. Därför skulle det egentligen inte vara något problem för henne att klara av utgifterna för sitt nya boende. Men banken gav inte lån till husköpet, utan stoppade affären. Tycker du att det är rättvist, Anders Borg? Tycker du att det är rättvist att husets värde inte borgar för lånet eftersom man räknar med att husets värde kommer att minska? Så ser det ut i glesbygdslänen på fler och fler håll - inte bara i Bräcke. Trots detta anser regeringen att boende i glesbygden och på mindre orter i landet ska betala samma skatt för sina hus som villaägarna i tillväxtregioner. Vi socialdemokrater tycker att det är högsta grad av orättvisa. Frågan är om regeringen tycker det.

Herr talman! Jag har nu fått klart besked om att regeringen tycker att det är helt okej att fastighetsskatten stiger för i stort sett alla fastighetsägare i mitt hemlän. Finansministern tycker inte att det här är något att bråka om eftersom det är så lite pengar, och inte så mycket att diskutera. Diskussionen uppstår ändå eftersom människor, oavsett om de bor i Danderyd eller i Bräcke, tydligt uppfattade budskapet i den förra valrörelsen från de borgerliga partierna. Fastighetsskatten skulle avskaffas, sade vissa partier. Andra från den borgerliga sidan sade att den skulle sänkas kraftigt. Sedan har man fått se att skatten har sänkts oerhört kraftigt för folk i de mest välbeställda kommunerna. När man då själv får en skattehöjning - låt vara att den kanske bara är någon tusenlapp - blir man ursinnig. Det är inte så konstigt. Det är många människor som faktiskt trodde på vad ni sade före valet. Vi har också fått klart besked om att regeringen tycker att man ska betala samma skatt om man har en lyxvilla för många miljoner som om man har ett vanligt ordinärt enfamiljshus. Sammanfattningsvis blir regeringens syn på rättvisa att den som har det bäst ställt ska ha skattesänkningar och den som har det sämst ställt och den sämsta ekonomin ska ha skattehöjningar. Det är förbluffande besked, även om regeringen har visat prov på ett och annat tidigare. Det är dystert att behöva konstatera att det är så här.

Herr talman! Det här är en intressant diskussion, och jag tycker att det är roligt att vi kan föra den. Jag önskar att vi kan föra den vid fler tillfällen, för jag tror att den väl belyser den socialdemokratiska oppositionspopulismen. Jag roade mig inför debatten med att läsa alla interpellationssvar från Bosse Ringholm om fastighetsskatten. Det fanns inte ett enda interpellationssvar från honom eller Pär Nuder som antydde att man såg några problem med höjda taxeringsvärden. I interpellationer redovisades dramatiska höjningar av fastighetsskatten - 10 000, 15 000 och 20 000 kronor i höjda skatter. Vid varje tillfälle fick vi reda på att det var rimligt, rättvist och klokt. Det är naturligtvis så det kommer att bli om vi får en socialdemokratisk, vänsterpartistisk och miljöpartistisk regering. Då kommer vi att ha en finansminister som står i talarstolen och försvarar att taxeringsvärden slår igenom med tiotusentals kronor på människors villabeskattning. Ni får berätta lite grann. Är det skattesatsen som ska höjas? Är det gränsen som ska höjas? Vad är vänsteralternativet i diskussionen? Jag är övertygad om att det är en kombination av detta. Det betyder att för ett normalt hushåll i Karlstad blir det 2 000-3 000 kronor i höjd skatt. Det kanske inte låter så upprörande. Men låt oss då gå till Botkyrka, som ska få någonstans runt 10 000 i höjd skatt. I Österåker blir det också runt 10 000 och i Huddinge 15 000. I Sundbyberg får man 25 000-30 000 i höjd skatt. När ska Socialdemokraterna redovisa ett alternativ som gör att de som äger normala villor kommer att få reda på hur det blir? Det kommer vi inte att få höra. Det är därför jag tycker att debatten är välkommen nu. Den kommer nämligen att försvinna. Det kanske blir en sista dans nästa sommar, men sedan kommer Socialdemokraterna definitivt att fly fastighetsskattedebatten.

Herr talman! Lars U Granberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att kompensera boende i stödområde A för ökade utgifter till följd av höjda energi- och miljöskatter. Regeringen har i 2008 års ekonomiska vårproposition framhållit minskat utanförskap och fler människor i arbete som övergripande politiska mål. Regeringen har genomfört stora skattesänkningar på arbete i form av bland annat jobbskatteavdrag med 1 000 kronor i månaden för de flesta som arbetar heltid och nedsatta socialavgifter för ungdomar och äldre. Detta är en politik som gynnar hela landet, givetvis inklusive stödområde A. Som en delfinansiering har regeringen höjt vissa miljö- och energiskatter. Skattesänkningarna på arbete och på boende är dock mycket större än energi- och miljöskattehöjningarna. Som regeringen framhöll i budgetpropositionen för 2007 ska inte reglerna för inkomstbeskattningen i första hand anpassas efter levnadsomkostnaderna i olika delar av landet. Vidare gick det förhöjda grundavdraget i stödområde A inte att tillämpa för näringsidkare inom transportsektorn. Däremot sänkte regeringen vid årsskiftet elskatten med 3 öre per kilowattimme för hushålls- och servicesektorerna i norra Sverige. Elskatten är efter denna skattesänkning nedsatt med en tredjedel för norra Sverige. Det är för närvarande inte aktuellt med några ytterligare åtgärder riktade speciellt till stödområde A för att kompensera för energi- och miljöskattehöjningar.