Filmavtalet

Fru talman! Berit Högman har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att understödja en utveckling som leder till ett filmavtal. Regeringen har givit koncernchef Lennart Foss mandat att till och med utgången av 2011 leda förhandlingarna om en ny branschsamverkan för film. Jag följer givetvis hans arbete, men det är inte min roll att kommentera de pågående förhandlingarna. Berit Högman har även frågat vad jag avser att göra om ett nytt avtal inte nås. Regeringens målsättning är tydlig: att i god tid före den 31 december 2012 få till stånd en långsiktig lösning för svensk film. Parallellt överväger regeringen andra, alternativa, lösningar men tills förhandlarens mandat går ut vid årsskiftet är ett nytt avtal vår huvudlinje. Avslutningsvis har Berit Högman frågat mig vilken beredskap jag har för att göra andra insatser för att säkerställa att svensk film kan utvecklas och stöttas. Utveckling för svensk film är viktig. Därför tar regeringen ett helhetsansvar för filmpolitiken och avsätter, förutom bidraget till filmavtalet, medel till ett antal olika ändamål på filmområdet. Utöver 185 miljoner kronor till filmavtalet avsätts drygt 121 miljoner kronor till filmkulturella ändamål. Därutöver kan nämnas satsningarna under mandatperioden på digitalisering av biografer med totalt 60 miljoner kronor och på jämställdhetsinsatser med 8 miljoner kronor.

Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret. Det är snart 50 år sedan Harry Schein kom på den geniala idén att vi skulle ha filmavtal. När vi ser i backspegeln får vi säga att det har varit framgångsrikt. Men som på alla vägar kommer man någonstans till vägskäl där man måste göra rejäla vägval. I svaret beskriver statsrådet att Lennart Foss har fått mandatet. Jag undrar hur det ser ut. Mig veterligen är det första gången som en regering anlitar en extern förhandlare till ett sådant avtal - en förhandlare som har liten eller ingen koppling till departement vare sig det handlar om Kulturdepartementet eller Finansdepartementet. Om det nu är sant att it-leverantörerna har hoppat av och att de varken är villiga att vara med och betala i filmavtalet eller vidta åtgärder mot den illegala nedladdningen, som egentligen är det största hotet mot en vit filmkonsumtion i vårt land, är en viktig part för framtidens filmavtal borta. Om jag minns rätt säger statistiken att vi ser minst 60 filmer per år och person i Sverige, men bara två på bio. Resten ser vi i andra fönster. It-leverantörer och bredbandsleverantörer är de som uppenbarligen tjänar bra på vår filmkonsumtion och vårt mediemönster. Comhem gör enorma vinster. Det är lite Caremastuk över mediebranschen, skulle jag vilja säga. Om vi därtill lägger den mediekoncentration som exempelvis SF:s övertagande Klarabiografen i Kulturhuset nu får stå som en symbol för blir det ganska dramatiskt när vi har det mål som jag har: att människor i Sverige ska få tillgång till bra svensk kvalitetsfilm. Det är förstås bra att regeringen satsar på digitalisering av biografer. Om regeringen hade lyssnat på oss socialdemokrater hade det nu funnits 100 miljoner för dessa insatser i stället för 60. Det tycker jag är synd. Om regeringen hade lyssnat på oss hade det också från nästa år funnits 30 miljoner till svensk barnfilm. Det är välkomna pengar, för barn är aldrig lönsamma för investerare i svensk filmproduktion. Skälen är många och starka för att ha en tydlig strategi för hur svensk film ska utvecklas. Det gäller att inte bara ha en strategi för hur vi ska visa ett svenskt historiskt filmarkiv, som nog i sig kan vara värdefullt. Av svaret, som jag inte tycker är särskilt långt och uttömmande, att döma läser jag ändå på något sätt att inte ens kulturministern själv tror att förhandlingarna kommer att gå i lås. Men kulturministern är hemlighetsfull när det gäller hur en alternativ lösning ser ut. Jag vill ställa frågan: Skulle kulturministern kunna tänka sig att överväga andra modeller - sådana som finns i exempelvis Polen eller Frankrike där bredbandsleverantörerna på lite olika sätt bidrar till filmproduktion? Men det förutsätter politiska krafttag från regeringar.

Fru talman, kulturministern och Berit Högman! Vi är några stycken som tycker att det är trevligt att svensk film diskuteras, inte minst när det sker härifrån riksdagens talarstolar. Jag satt själv med som Moderaternas representant i den politiska referensgrupp som Mats Svegfors använde sig av i sin filmutredning, som är den senaste vi har. Då kom vi också att diskutera en hel del av dessa frågor. Några av dem har delvis berörts både i svaret och i frågan. Det gäller bland annat finansieringsmodellen. När det gäller synen på förhandlingsman tillhör jag dem som tycker att det är rätt bra att regeringar ibland kan använda sig av förhandlingsman. Så har gjorts i andra sammanhang, till exempel när det gäller infrastruktur. Man försöker hitta olika parter för att se om det går att finna någon form av samsyn. Jag tror nog att det är klokt att man just i det här fallet har haft en förhandlingsman som står i ett oberoende till de olika aktörerna för att se om det finns förutsättningar på en fortsättning på ett filmavtal. Däremot är det intressant att vi, precis som Berit Högman påpekar, har de så kallade internetoperatörerna och att de tjänar bra på att det finns film tillgänglig också via nätet. Som Berit Högman också påpekade är det fler och fler som ser film på andra sätt än via den traditionella biografen. Jag sitter inte med i förhandlingen, men jag har förstått att det som har varit en stor stötesten under de senaste åren har gällt synen på upphovsrätt på å ena sidan de som producerar och investerar i film, å andra sidan internetleverantörer. Fru talman! Jag tillhör dem som är tydliga med att alla människor som ligger bakom en film - regissörer, producenter, manusförfattare, inspicienter, de som tillverkar kostymer och ägnar sig åt att maskera de olika personerna - har en rimlig anledning att också kunna få skörda frukterna av sitt arbete. Då tror jag, fru talman, att upphovsrätten är viktig. När man för sådana här diskussioner tror jag också att det är viktigt att man inte slarvar med synen på upphovsrätt. Av medierapporteringen att döma har jag uppfattat att det har funnits lite olika synpunkter på det. Den fråga man måste rikta tillbaka till Berit Högman är: Vilken är den grundläggande syn som Socialdemokraterna har på upphovsrätt? Mitt intryck är att de har stått relativt starka i frågan. Men om det skulle bli ett regeringsskifte måste de luta sig mot andra partier. Då har vi till exempel Vänsterpartiet, som har varit tydliga med att de ifrågasätter upphovsrätten på nätet, som i så fall måste bli en bärande part i ett samarbete med Socialdemokraterna. Om Berit Högman vill vara tydlig mot svensk film har hon all möjlighet att utnyttja talarstolen här för att beskriva Socialdemokraternas syn på upphovsrätt i kombination med att de måste luta sig mot Vänsterpartiet. Fru talman! Berit Högman nämner också att det finns sådana som tjänar pengar på detta och nämner ett företag, Comhem; man kan nämna flera företag. Hon nämner också att man hittat andra lösningar i andra länder. Man ska vara lite tydligare och nämna länderna vid namn, som Polen. Vad vill man åstadkomma? Är det en bredbandsskatt man vill ha? Är det någon form av generellt uttag som drabbar alla? Det är en fråga som delvis diskuterades när Mats Svegfors hade sin utredning. Tidigare har det också funnits utredningar om det. Mitt intryck, fru talman, är att man har varit rätt tydlig från partierna om att man avvisar tanken på en bredbandsskatt. Men Berit Högman och Socialdemokraterna kan vara tydliga även i den här frågan. Är det en direkt bredbandsskatt man efterlyser när man nu står här i talarstolen och talar? Det är viktigt att vi alla på olika sätt värnar svensk film. Jag tror inte att ifrågasättande av upphovsrätten är ett sätt att värna svensk film. Jag tror inte att bredbandsskatt är ett sätt att värna svensk film. Men Socialdemokraterna kan utveckla sin synpunkt.

Fru talman! Jag välkomnar Hans Wallmark till debatten. Han har ett stort engagemang i filmfrågorna. Interpellanten tog i sitt första inlägg upp valet av förhandlingsman. Jag har ingen annan uppfattning än Hans Wallmark. Det är utmärkt att man ibland tar en utomstående person. Sedan vill jag säga att staten finns med i förhandlingarna. Vi är en part i filmavtalet, och våra tjänstemän deltar också i förhandlingarna. Intresset är väl tillgodosett. När det handlar om operatörerna är det upp till förhandlingsmannen Lennart Foss att avgöra vilka han kallar till förhandlingen. Vi ser naturligtvis gärna att operatörerna är med. Vi tror och hoppas fortfarande på ett avtal. Berit Högman tyckte att mitt svar var en smula magert och inte så uttömmande. Må så vara! Det har att göra med den situation vi har. Förhandlingarna pågår ytterligare några veckor. Då ska jag inte in och kommentera det. Däremot diskuterar jag gärna det och är tacksam för att Berit Högman tog upp hoten mot filmen, det vill säga den illegala nedladdningen. Det handlar om en princip, och det handlar inte bara om film utan om väldigt många andra kulturyttringar också, inte minst musik, dataspel och böcker som finns tillgängliga på nätet. Men nu pratar vi om filmen. Senast i går såg jag Jägarna 2 och förde samtal i samband med det, dels med regissören Kjell Sundvall, dels med producenten Peter Possne. De var djupt bekymrade. Filmen går bra, och det är väldigt roligt, för detta är en stor satsning. Men redan två dagar efter biopremiären fanns filmen ute på nätet. Drygt 500 000 personer har sett filmen och betalat för att se den. Men det har gjorts 1,3 miljoner illegala nedladdningar. Det är inte säkert att 1,3 miljoner hade gått till en biograf och löst biljett. Men låt oss säga att en tiondel hade gjort det. Då hade ytterligare 130 000 personer betalat, som nu på något sätt ändå har stulit andra personers verk. Det hade givit mycket pengar. Det är ändå alltid en risk att sätta upp en film. De berättade också för mig att runt 400 personer har varit delaktiga i skapandet av Jägarna 2 . Det är många människor som har intresse av och utkomst av det här. Detta är ett mycket allvarligt problem. Staten har gjort mycket för att stävja detta. Vi kan kanske komma in på detaljer också. Men jag är glad att Berit Högman lyfter fram frågan och ser gärna att den diskuteras i en mycket bredare krets.

Fru talman! Både till Hans Wallmark och till kulturministern vill jag säga att mitt primära intresse är att vara en konstruktiv medspelare för en bra kulturpolitik. Det blir ingen kulturpolitik och ingen kultur utan kulturskapare, och upphovsrätten är en central fråga för kulturskapare, oavsett om vi pratar om böcker, film eller kreativa näringar, dit vi kan räkna tv-spel och annat. Detta måste vi ta krafttag kring. Det är också därför jag har tagit upp det i denna interpellation. Däremot känner jag inte att vi har en regering som riktigt tar på allvar att den är en minoritetsregering. Kulturministern kan känna att man har ett kulturutskott och en konstruktiv opposition som är beredd att vara med och finna lösningar. Då känns det ibland som en väldigt lång väg att formulera frågor i en interpellation för att skapa konkret politik som leder kulturen vidare. För mig blir det på något sätt så att det just nu saknas en vision och en stark vilja för svensk filmpolitik. Det beklagar jag. Jag var och såg en annan film i söndags kväll, Tysta leken . Det är en fantastiskt bra film. Svenska Filminstitutet har också snabbt gjort en filmhandledning till den. Det tror jag är nödvändigt och bra. Kanske är den filmen ett resultat av jämställdhetssatsningen, vilket i så fall också är välkommet. Över huvud taget är det nog många filmer som på grund av bristande resurser inte blir gjorda i vårt land. De filmer som blir gjorda blir det i mycket tack vare filmavtalet, Filminstitutets resurser och duktiga filmkonsulenter men också de regionala filmcentren. Filmen är kanske den kulturyttring som bäst beskriver vår samtid. Jag tycker att regeringens kulturpolitik kantrar mycket åt dåtid. Därför är det hög tid för framtid och nutid. Filmen är en kulturyttring som attraherar unga människor, de som kanske har minst klasskillnader i sin konsumtion. De yngre är både skapare och konsumenter av film. Filmen borde lätt kunna nå ut i hela landet. Jag fick höra på Kulturnyheterna att kulturministern inte var särskilt angelägen om att kvalitetsfilm kunde nå våra mindre städer. Jag tycker precis tvärtom. Det är också därför vi har lagt mer resurser till digitaliseringen av biografer. Vid sidan av förhandlingarna arbetar regeringen med alternativ, står det ungefär i svaret. Då måste jag fråga: Finns det någon möjlighet för riksdagens övriga partier att få ta del av dessa diskussioner? Det står också i svaret att vi "i god tid före den 31 december" ska få besked. I dag skriver vi den 7 december, och jag tror att riksdagen är ganska mån om att få gå på julledighet någon gång före julafton och inte efter. Om avtalet havererar, vilket jag tyvärr tror att det gör, är det inte så väldigt gott om tid, med tanke på när ett nytt avtal måste finnas på plats. Att skapa filmpolitik och resurser till film är ingen quick fix. Det är ganska lite på kulturens område som är quick fix. Det kräver en långsiktig strategi och en långsiktig planering från idé till verklig film.

Fru talman! Trots Berit Högmans goda intention att vara en konstruktiv medspelare, vilket jag verkligen uppskattar, liksom att Socialdemokraterna inte bara i kulturutskottet utan även på andra håll försöker vara en konstruktiv opposition, måste jag dock rätta ett par fel hos henne. För det första är det inte den 7 december i dag, utan den 6 december, Finlands självständighetsdag, som vi alla på olika sätt kan fira. Jag kommer att komma in på de gravare politiska felen om en liten stund. Jag tycker också att det är oerhört glädjande att Berit Högman är så tydlig när det gäller upphovsrätten som en central fråga för film och även - precis som kulturministern pekade på - musik och böcker. Det som blir Berit Högmans problem är att man om man ska ha ett regeringsskifte måste luta sig mot ett eller flera andra partier till vänster. De är väldigt tydliga när det gäller upphovsrätten: De ifrågasätter den. Där har Alliansen under de senaste fem åren fört en gemensam och tydlig politik som har varit till upphovsrättens fördel. Det är väldigt vackra formuleringar som Berit Högman och Socialdemokraterna för fram om filmpolitiken. Men det är väldigt svårt att se exakt de konkreta förslagen utöver att man lovar lite pengar här och där. Jag vill också komplicera bilden som Berit Högman beskriver av till exempel digitaliseringen. De säger att de har varit för en snabbare digitalisering än vad regeringen varit. Det man bör tänka på är: Hade det nödvändigtvis varit bra att vi hade gjort detta snabbare? Det har för det första funnits en oklarhet om vilken teknik man ska använda när det gäller utrustningen. Därmed hade man kunnat riskera att kasta pengar i sjön. Jag tror att det är en del Folkets Hus-föreningar som dess värre har investerat i fel teknik. Detta är för det andra väldigt USA-drivet. Det är amerikanska stora, mycket multinationella bolag som har krävt teknikskiftet. Ska svenska skattebetalare vara med och betala det? Det är för det tredje några som redan investerat i ny teknik som dessutom kanske har framtiden för sig. Ska de då stå hela sin kostnad medan Socialdemokraterna här kommer efter med bidrag? Det finns skäl att rätta en del av felen. Några var uppenbara, som dagens datum, men det finns också politiska.

Fru talman! Det var intressant att Berit Högman beskrev sig själv och sina partikamrater som en konstruktiv opposition. Jag tror inte att frågan har varit uppe en enda gång i riksdagen under perioden sedan sommaren, inte en enda gång har man lyft frågan om filmavtalet eller filmfrågorna. Vi har diskuterat digitaliseringen och den satsning som regeringen nu gör. Jag vill gärna se i skrift att jag skulle vara motståndare till kvalitetsfilm på mindre orter. Det stämmer icke. Det tror jag också att Berit Högman vet. Vår vision har varit väldigt tydlig. Vi tycker att det finns en fördel i att många parter är med och finansierar svensk film. De som tjänar pengar på film ska vara med och bidra på olika sätt. Det kan vara med pengar men det kan också vara med konstruktiva idéer. Sedan må den tanken ha en 50-årig historia. Men det finns långt fler förslag, tankar och idéer som är äldre än så men som är gångbara än i dag. Det var en bra princip, och jag tycker fortfarande att det är en bra princip. Jag tror fortfarande att det är möjligt att få till ett filmavtal. Det är vår absoluta förhoppning och tro. Men skulle det vara så illa att det inte skulle bli av kommer jag självfallet återigen till kulturutskottet. Jag är där tämligen ofta för att diskutera de frågor som utskottets ledamöter vill tala med mig om. Jag vill också gärna ha ett svar på frågan: Vari består oppositionens och Socialdemokraternas förslag? Är det denna bredbandsskatt som Hans Wallmark var inne på? När man tittar på hur en del länder, bland annat Polen, har löst det är det just det att alla får bidra. Där är vi inte. Jag tror heller inte att det är en god idé. Men om Berit Högman tycker det får hon gärna säga det. När det handlar om framtiden gäller avtalet nu över 2012. Vi har goda förhoppningar att få till ett avtal. Det är heller inte ett avtalslöst tillstånd som inträder efter årsskiftet. Det nuvarande avtalet gäller. Naturligtvis måste vi också fundera på alternativa lösningar. Något annat vore inte ansvarsfullt. En lösning som har förts fram av filmutredare Mats Svegfors är att man ska ta bort den låga momsen på biobiljetter och införa en 25-procentig moms. Det är ett förslag som har funnits i diskussionen. Staten ligger kvar med våra pengar. Men vi tycker att det är en väldigt god idé för svensk film för att man ska ha möjlighet att kunna producera inte bara breda publikfilmer utan också smalare filmer att det finns flera som bidrar med pengar och idéer. Men det handlar också om att man kommer åt den ytterst allvarliga frågan att kulturskapare måste få betalt för sitt arbete. Det gäller att vi värnar upphovsrätten och att vi på olika sätt försöker stävja den illegala nedladdningen av svensk film.

Fru talman! Det är väldigt bra att det bara är den 6 december i dag. Då har regeringen en dag till på sig att få fram avtalet. Jag fick uppfattningen att syftet med att bredda inför filmavtalet var att få bredbandsleverantörerna att vara med och bekosta utvecklingen av svensk film. När jag påstår att jag inte tror att det händer verkar vare sig Hans Wallmark eller kulturministern vara särskilt bekymrade över det. De är mer bekymrade över att jag lyfter frågan: Hur ska vi få med dem som uppenbarligen tjänar väldigt mycket pengar på att distribuera film? Det blir plötsligt mitt problem och inte regeringens problem. I stället verkar det som en mer attraktiv tanke att biobesökarna ska betala mer. Nu var det så att på bio såg vi bara två av de 60 filmerna. Då kvarstår: Hur gör vi lösningen för att mediet där filmen kommer också är med och skapar ny film? Det är huvudanledningen till att jag har ställt frågan. Hela ditt resonemang, Hans Wallmark, bygger på att vi har en cementerad organisation. Jag tror att Hans Wallmark skulle vara glad om han satt i kulturutskottet. Den här veckan har vi två tillkännagivanden och en bakläxa som vi har lyckats uppnå i politisk enighet. Det har vi gjort genom att vara väldigt tydliga om målet en bättre kulturpolitik. Det finns också de som pläderar för en helstatlig filmpolitik. En sak är jag väldigt säker på. Svensk film kan aldrig överlåtas åt marknadskrafter rakt igenom. Det är min fasta övertygelse. Jag utgår ifrån att kulturministern också delar den uppfattningen. Filmsverige längtar efter strategier och visioner för svensk film. Jag har ett tips. Åk gärna till vårt grannland Norge med en S-styrd regering! Deras tydliga satsning visar redan resultat. Jag kan varmt rekommendera filmen Oslo 31 augusti .

Fru talman! Jag tror inte att vi kommer så väldigt mycket längre i dag. Nu avvaktar vi fortfarande filmförhandlaren Lennart Foss arbete. Jag vet att det är fler möten inbokade under december. Vi ser naturligtvis att så många parter som möjligt är med. När diskussionen dök upp om att bredbandsoperatörerna också ville vara med i förhandlingarna tyckte vi att det var alldeles utmärkt. Det är precis som Berit Högman säger. De tjänar också pengar på svensk film. Därmed hade de också kunnat vara eller är en part i detta. Det är riktigt att man behöver se över en del i filmavtalet. De diskussionerna pågår också. Det handlar bland annat om biografens roll som ett första visningsfönster. Precis som vi vet sedan tidigare och som också utredaren lyfte fram ser vi mycket film. Film är en viktig kulturyttring. Men det är ett fåtal filmer som vi ser på biograf. Många ser film i andra så kallade visningsfönster och till och med i mobilen. Det måste man också ta hänsyn till när man ger stöd till svensk film. Fram till dess att Lennart Foss kan lämna ett förhoppningsvis positivt besked att han har lyckats samla parterna till ny förhandling avvaktar jag med ytterligare kommentarer. Men jag kommer i alla sammanhang jag får en chans att tala om vikten av att många är med och finansierar svensk film, att vi har hög kvalitet i svensk film och hur viktigt det är att vi motarbetar den illegala nedladdningen av film.